Den lettiska dubbelspionen

Vidvuds Sveics

Vidvuds  Sveics föddes i Riga den 2 oktober 1919. Var gift med Alice Bergmanis. Anlände till Fårö den 12 oktober 1948.

1943 inkallad till Freiwilligen SS Legion Lettland. Han hade dock varit bekant med  stabschefen hos lettiska arméns överbefälhavare, och hade därför anmält sig son frivillig till staben och placerats där. Han tjänstgjorde där till oktober 1944, då ryssarna tog Riga. Han fick sedan i uppdrag att organisera hemliga partisanförband i Kurland, vilka bekämpade ryssarna. Av de tyska trupperna erhöllo de vapen, ammunition och annan utrustning., och de bekämpade i första hand ryssarna, men även tyskarna, enär de ville ha sitt eget land fritt från inkräktare av alla slag. Han hade själv aldrig varit i fronttjänst utan hade bara befattat sig med orgaisation.

I oktober 1944 hade han erhållit en hemlig order att söka sig över till Sverige för att söka kontakt med engelsmännen. Han lyckades emellertid inte komma över till Sverige. han hade haft kontakt med gruppen Ginters som sedan lyckades komma över till Slite.

I januari 1945 hade han blivit arresterad av tyskarna såsom misstänkt för att vilja fly till Sverige. Han satt i fängelse i Libau en månad, men då tyskarna ej kunde bevisa,  att han ville fly till Sverige, blev han satt på fri fot. Han hade sedan av tyskarna blivit sänd till en uppsamlingsplats, varest man översände desertörer, frigivna fångar, infångade partisaner etc. och bildade sedan av dessa nya förband, vilka sändes till fronten. Han lyckades emellertid erhålla en ledig befattning i Libau, där han deltog i arbetet på att uttaga folk till olika förband. Var där en månad, varefter befattningen indrogs. Han inträdde därefter i den sista lettiska förvaltningsmyndigheten under tysk överhöghet eller "Nationella kommittén". Denna fick övertaga den sista lettiska självförvaltningen, och man hoppades åter kunna organisera en lettisk stat. Detta visade sig emellertid omöjligt att genomföra sådana som förhållandena voro i landet. Efter kriget behöll han kontakten med den lettiska motståndsrörelsen "Skogsbröderna".

I oktober 1945 väntade ryssarna på honom vid hans hem, han flydde då till skogs. Han sökte där efter sina gamla kamrater, men konstaterade att de lyckats fly till Sverige. Hans tilltro till nationalisterna sjönk dock efter kriget, han kom att samarbeta med den sovjetiska underrättelsetjänsten som ordnade att han sändes till Sverige. På natten den 12 oktober 1948 landsteg han på Fårö, där han övernattade. Han fördes dagen därpå med buss till Fårösund där fjärdingsman Anders Boström omhändertog honom. Sveiccs sändes sedan till Slite där han förhördes av landsfiska Berthil Bonde.

I Sverige togs han emot av SIS (Secret Intelligence Service) och den svenska underrättelsetjänsten, han fortsatte till Storbritannien för fortsatt utbildning där för att sedan landsättas i Lettland. Landsättningen skulle ske med en modifierad tysk E-båt som britterna hade tagit som krigsbyte, S-208. Som kapten ombord anställdes Hans Helmut Klose som 1944 och 1945 hade landsatt sabotörer bakom ryssarnas linjer. Klose såg till att den övriga besättningen bestod av tyska veteraner. I slutet av april 1949 ledde Sveics en grupp på sex man, esterna Igor Lelik och Endel Suster, och litauerna Valdermaras Briedis (förmodligen identisk med Mikelis Voldemars Briedis som anlände till Slite den 19/9 1944) och Kazimieras Pyplys och Sveics själv.

De landsattes den 1 maj på stranden vid Palanga i Litauen. Där delade gruppen på sig, men istället för att söka kontakt med Skogbröderna så kontaktade Sveics den sovjetiska underrättelsetjänsten MGB. På bara några dagar förintades spionageförsöket. Sveics sände dock ett radiomeddelande till väst, där han meddelade att han mirakulöst hade undsluppit ryssarna och nu stod redo att börja arbeta.

(Hans uppgifter om sig själv ska säkerligen tas med en stor nypa salt)