Den om två månader 51-årige sjökapten Knut Averborg från Stockholm anlände fredagen den 16 april 1943 med sitt ångfartyg s/s Jenny av Västervik, tillhörigt Rederi AB Tern, till Gotenhafen (som var det namn nazisterna givit den polska staden Gdynia) för att lasta kol. Under tiden i hamnen vaktades fartyget av tysk militär. Stuveriarbetet hade hamnmyndigheterna helt hand om, och varken kapten eller besättningen visste hur många stuvarna var eller tog någon del i det arbetet, utan ägnade sig åt fartyget. Någon kontakt med arbetarna från land fick inte förekomma. Måndagen den 19:e var lastningen klar och kol hade lastats upp överkanten av luckorna. Före avgången från Gotenhafen hade tysk polis och militär i sedvanlig ordning undersökt fartyget grundligt. Under tiden denna undersökning pågick fick besättningen hålla till uppe på midskeppsdäcket. Luckorna till lastrummet hölls under denna undersökning öppna, men de stängdes och gjordes sjöklara så fort detta var avklarat. Onsdagen den 21 april 1943 klockan sju på kvällen anlände Jenny till Slite. Lossningen av kollasten påbörjades klockan 7 på morgonen följande dag. Vid avluckningen av akterluckan blev en hand synlig och efter en stund lyckades man att dra fram en mansperson. Han uppgav sig vara polsk flykting och hade tack vare en stuveriarbetare lyckats ta sig ombord på Jenny fem timmar före avgång och gömt sig i det aktra lastrummet. Han fördes då till landsfiskalskontoret och landsfiskal Berthil Bonde. Mannen uppgav för Bonde att han hette Jan Zyck Kwiatkowski, född den 2 oktober 1914 i Warszawa. Vidare uppgav att han ej var av judisk börd. Kwiatkowski hade studerat nationalekonomi vid högskolan i Posen 1934-1939. 1936 gjordes dock ett avbrott för värnplikttjänstgöring. 1939, då han hade en månads läsning och examen kvar bröt det andra världskriget ut. Han drog ut i kriget men tillfångatogs i september av tyska trupper. Kwiatkowski fördes då till ett fångläger i Vosswald i Oberschlesien, men redan i oktober lyckades han fly till Warszawa, där han hade fru och två barn. I oktober 1942 infångades han tillsammans med många andra polacker på gatan av tyskarna och efter två veckor i fängelse sändes han som arbetsfånge till Gotenhafen. Kwiatkowski arbetade där på Marinarsenalen med utlämning av sjukvårdsmaterial till fartygen. Han bad om att hans namn inte skulle offentliggöras, då hans medhjälpare i Polen då riskerade att arkebuseras och hans familj skulle utsättas för svårigheter och trakasserier. Han bad om att få bli behandlad som politisk flykting och inte bli sänd till Tyskland då ”tukthus i Sverige skulle vara bättre än frihet i Tyskland.”   Så långt Kwiatkowskis egen berättelse om sig själv. Berättelsen stämmer tills det han berättar att lyckades fly tillbaka till Warszawa, sen är det inte sant.
 

S/S Jenny

Först och främst så hette han egentligen Zdzisław Antoni Jeziorański, men använde även alias som Jan Kwiatkowski, ett namn han tagit från en avliden kamrat, eller Adalbert Kozlowski. Han deltog i den underjordiska underjordiska kampen mot tyskarna genom att distribuera tidningar som polackerna hade tryckt på tyska, och som skull göra intrycket av att vara tyska underjordiska socialdemokratiska tidningar. Och för att sprida dessa också till den tyska marinen och, inte minst till svenska sjömän så bestämdes det att aktionen skulle spridas till hamnarna. ”Jan Nowak” förklarade sig beredd att ge sig av, gömd på ett svenskt fartyg på väg till Sverige, och därifrån taga sig vidare till London och den polska exilregeringen där. I England skulle han arbeta med den engelska propagandan. Han försågs med ett förfalskat arbetskort utställt på Jan Kwiatkowski, för hamnen i Gotenhafen. Han fick även med sig dokument från motståndsrörelsen och 1000 svensk kronor och 1000 tyska Riksmark, vilka gömdes i skorna. Han fick också täcknamnet ”Zych”. Den 12 april kom han med järnväg från Pozna till Gotenhafen, och träffade sin kontakt där. Han skulle senare gömmas i kollasten på fartyget ”Szwenger” där en av de svenska besättningsmännen fått 2000:- för att samarbeta. Fartyget fick dock ändrad destination till Köpenhamn istället för Stockholm. Efter några dagar kom dock ”Jenny” så problemet löste sig. Efter att ha gömt sig ombord för resan till Stockholm som han felaktigt hade informerats om var destinationen. Han blev då orolig när motorerna stannade efter bara 40 timmar. När så lossningen påbörjats kröp han fram och skrek all han orkade, fyra man hivade upp honom och han frågade oroligt ”Wo bin ich? Gotland, Gotland, Slite” fick han då till svar, efter några andetag av den friska luften svimmade han. Med undantag för en judisk tjeckoslovak som flydde till Slite 1939, men utlämnades, var han den förste flyktingen som kom till Slite. Kaptenen var dock inte glad över att ha en flykting ombord, då han ofta seglade till tyska hamnar fruktade han för sitt liv. När Nowak lämnade fartyget åtföljd av en polis kom en ung arbetare fram och gav honom en packe sedlar och mynt som han och kamraterna just hade samlat in. Polisen (Berthil Bonde) förde honom först till en beklädnadsaffär där han fick skor och nya kläder, sedan fördes han till hotellet där han inkvarterades i ett rum. Sedan bjöds han på smörgåsbord. Senare fördes han till Bondes hem där de mer samtalade med varandra än förhördes. För att få tiden att gå erbjöds han att arbeta i Bondes trädgård. I slutet av maj fördes han över till Visby där han kom att träffa landshövding Nylander. Dagen efter fördes han till Stockholm. Kwiatkowski flög sedan vidare från Stockholm till Skottland. Han återvände senare till Polen med båt till Polen med båt från Luleå till Stettin (Szczecin).

 

På äldre dar

Graven i Warszawa

Efter en tid, nu under namnet "Jan Nowak" som kom att ersätta hans riktiga namn. Senare kom han ånyo till Stockholm med båt från Gdynia för att fortsätta till Storbritannien. I Storbritannien informerade han utrikesminister Anthony Eden bl.a. om den pågående utrotningen av de judiska polackerna, utan att detta ledde till något. I juli månad 1944 skickade den polska regeringen honom till Warszawa för att förhindra utbrottet av Warszawa-upproret eftersom man ansåg att tidpunkten inte var gynnsam. Han kom dock för sent för att påverka skedet. Han kämpade som polsk officer ända till slutet. Han flydde via Tyskland och Schweiz till London där han överlämnade dokument och vittnesbörd från Warszawa-upproret. Han kom efter kriget att leda Radio Free Europes Polensändningar under 25 år. 1996 emottog han ”Medal of Freedom” av president Clinton. 1976 flyttade han till Washington där han arbetade som konsult vid National Security Council. Efter sin avgång från Radio Free Europe blev Jan Nowak rådgivare i Östeuropafrågor till president Carter och sedan till presidenterna Reagan och Bush d.ä.. Han flyttade efter kommunismens fall tillbaka till Polen där han avled den 20/1 2005 i Warszawa. Under kommunisttiden i Polen var det inte tillåtet att tala om honom, men bland folk var han en hjälte. Nu skall kanske Polen snart börja filma historien om mannen som kom att bli känd som ”Jan Nowak”, det kommer att bli den dyraste polska produktionen på decennier, en del av filmen kommer att spelas in på Gotland och  Slite. I sina memoarer ”Kurir från Warszawa” skriver han att tiden i Slite var himmelriket.