|
Rysk krigsflykting till Visby gömd i kollasten 1918 |
||
 |
||
En rysk krigsfånge i kollasten. I går kväll (27/3 1918) anlände ång. Uman hit från Danzig (Gdańsk) vid half 6-tiden i morse hörde styrmannen ett mystiskt ljud, påminnande om en knackning från lastrummet och då luckan i en tillkallad tullvaktnästares närvaro aftagits, fick man syn på en individ, som låg hopkrupen i kollasten. Det befans vara en rysk soldat, som under ångarens uppehåll i Danzig oförmärkt lyckats smyga sig ombord och rymma ur den tyska fångenskapen. Han var mycket medtagen, men sedan han fått ett mål mat, repade han sig hastigt och affördes till polisvakten. Vid det förhör, som i middags hölls med honom därstädes med tillhjälp af tolk, framgick det, att han heter Iwan - han har e n d a s t det namnet (sic) - och är född i Sibirien samt 31 år gammal. Han kan både läsa och skrifva och tyckes för öfrigt vara utgången från ett bättre bondehem. Han tillfångatogs af tyskarna i slaget vid Masuriska sjöarne 1914 och har under fångenskapen sysselsatts med jordbruksarbete. Emellertid beslöt han sig för att rymma och i söndags middag satte han sitt beslut verket. Han smög sig då ombord på ångf. Uman, som låg under lastning i Danzig och lyckades gömma sig i lastrummet. Han medhade ingen proviant, blott litet vatten i en fältflaska, och har således i fem dygn varit utan föda. På grund af de nu rådande förhållande i Ryssland torde han icke för närvarande kunna hemsändas. Han har tillsvidare öfverlämnats åt ryska konsulatet och det är inte otroligt, att han får stanna här någon tid framåt. (Källa: 959)
Ryskt inslag i St Hansgatans folkvimmel. Den ryske krigsfången, som rymde från Danzig, och i fem dygn låg i en kolbox. Visbyborna hade i torsdags eftermiddag och under gårdagen något att titta på: den ryske soldaten, som från ett fångläger i Ostpreussen rymt och i lördags anlände hit efter att i fem dygn ha legat i en kolbox och ej haft något annat att lefva af än vatten. Minst af allt verkade främlingen folkskygg, och där det i torsdags eftermiddag och i går som mest myllrade af folk, där var också, ibland ensam, ibland i sällskap, den unge mannen i den ryska fångdräkten. Under sitt uppehåll här hade han ingen annan bostad än polisarresten, och det är ju inte att undra på, att han fann den mörk och tråkig sedan han ändtligen fått friheten, och därför, så ofta tillfälle gafs, i stället gaf sig ut i gatulifvet för att se på stan. Vi hade ett samtal med honom igår (29/3 1918) eftermiddag. Han är inte alls från Sibirien, som i lördags uppgafs från ryska konsulatet, utan från guvernementet Simbirsk vid Volga. Han är född 1888, bonde till yrket, gift, och heter Iwan Knizf. Det var den 29 januari 1915 han i närheten af Masuriska träsken blef tillfångatagen jämte 11,000 andra ryssar. Under den tid han varit fånge i Tyskland har han arbetat på bondgårdar. Han har emellertid inte goda ord om tyskarna och påstår att de kokade potatisskal och malade ben till mat åt fångarna. Köpte de bröd för egna penningar, så togo bönderna, som de arbetade hos, det af dem. Hans utseende och hans kroppsstyrka vittnar dock annorlunda om den behandling han åtnjutit. Han ser ingalunda ut att vara svältfödd och stark är han som en jätte. Bolsjevismen i Ryssland är han ursinnig på. Som hederlig och hygglig bondpojke är han rasande på allt hvad anarki heter. "Det var mycket bättre under tsarens tid, än det är nu", säger han. Efter hvad han nu hört från Ryssland, så tyder allt på, att bolsjevikerna leda landet till undergången. Äfvenså anser han, att Ukrajna förrädiskt öfvergifvit det egentliga Ryssland och har sin stora skuld till att det öfriga Ryssland sluta fred. Sex gånger föru har han sökt rymma, den sjunde gången lyckades det. Straffet blef för hvarje ny gång rymningsförsöket upptäcktes allt svårare. Det bestod i prygel och bokstaflig hängning; fången fick under två timmars tid hänga med armarna i taket med kettingar om benen, påstår han, och under tiden pryglades han. Det hindrar emellertid inte att han ännu en gång försökte, och nu gick det bättre. Han vill hem till sin unga hustru i Simbirsk och hem för att bruka sin gård; hans ende bror stupade vid Warschau. Med svårighet kan han läsa och skrifva, men synes vara en duktig och förståndig karl. I och för sig hade han ingenting emot fånglifvet, säger han, om det inte varit för att hans hustru väntade på honom och gården behöfde honom. Man hade många gånger roligt också i fånglägret. Det var inget som hindrade att man för egna pengar fick köpa hem spirituosa och då och då ställa till fest, och för öfrigt fördref man lediga stunder med att spela kort. I natt afreste Iwan Knizf till Stockholm, där Ryska Röda korset tillsvidare skall taga honom om hand, och man skall där på något sätt försöka ordna det för honom så att han får resa hem. (Källa: 960)
Åter en rysk krigsfånge med en kolångare. Med ångf. Uman, som i onsdags afton anlände hit från Danzig med kollast, medföljde utan besättningens vetskap en rysk krigsfånge, som hållit sig dold i lastrummet. Rymlingen upptäcktes först i torsdags morse, då han gaf sig tillkänna genom svaga bultningar i sitt mörka och otrefliga rum. Sedan han stärkt sig med ett mål mat, affördes han till polisstationen, där förhör anställdes med tillhjälp af tolk. Häraf framgick, att mannen, hvars namn är Iwan, är född i Sibirien samt 31 år gammal. Han kan både läsa och skrifva och tyckes för öfrigt vara utgången från ett bättre bondehem. Han tillfångatogs af tyskarna i slaget vid Masuriska sjöarne 1915 och har under fångenskapen sysselsatts med jordbruksarbete. Besluten att rymma smög han sig i söndags middag ombord på ång. Uman, som låg under lastning i Danzig, och lyckades gömma sig i lastrummet. Han medhade ingen proviant, blott litet vatten i en fältflaska, och har således i fyra dygn varit utan föda. Främlingen har i dag öfversändts till ryska Röda korset i Stockholm. (Källa: 961) |
