Infanterikanonvagnen till Gotland
Gotlandsinfanteristerna äro
ju sedan många år tillbaka vana att samverka med stridsvagnsförband och
det är icke någon överdrift att påstå att de äro i utomordentligt hög
grad "pansarsinnade". Nu kan man glädja sig åt att ytterligare ett
verksamt understödsvapen i bandlavettage, ikv 102, tillförts
gotlandsförsvaret. De vänpliktiga som i år inrycka till sin 1. tjg vid I
18 kommer att lära känna nyförvärvet under samövningar med förband ur P
I G, dit utbildningen av stormkanonsoldaterna är förlagd. Ehuru
infanterikanonvagnen tidigare presenterats bl a i Arménytt har man här
velat ge Gotlandsinfanteristens läsare en orientering om vagnen.
Infanterikanonvagnen är ingalunda en helt ny typ av stridsfordon. Den
första versionen, ikv 72, trädde i tjänst vid fastlandsförbanden redan
1952. Avsikten med denna vagn var att erhålla ett lättrörligt och
pansarskyddat direkt skjutande vapen till infanteri (brigad) chefs
omedelbara förfogande. Den direkt understödjande tunga elden åvilar
främst artilleriet och granatkastarna. Erfar enheterna visar emellertid
att dessa vapen icke alltid kan tillgodose infanteriets krav på snabbt
eldunderstöd. Vid t ex an£all måste artilleri- och granatkastarelden
ofta kompletteras med direkt riktad spränggranateld från vapen som
följer infanteriets främsta förband. Vapen som på detta sätt skjuter
direkt från i regel långt framskjutna eldställningar kommer självfallet
att dra på sig motståndarens eld. Man måste därför kräva av dem att de
kan komma snabbt till skott, har stor eldhastighet, visar lite målyta
samt har stor rörlighet så att de snabbt kunna gå i skydd eller växla
ställning. ikv 72 motsvarade väl dessa krav. Erfarenheterna av vagnen
vore mycket goda men krav på ökad eldkraft framfördes ganska snart. Med
ikv 102 har önskemålet om ökad eldkraft tillgodosetts genom en grövre
kanon med 10.5 cm kaliber mot tidigare 7.5 cm. Den nya kanonen är liksom
föregångaren av halvautomatisk, snabbskjutande typ. Samma ammunition
användes som för artilleriets modernare 10.5 cm-pjäser. Sålunda kan ikv
102 skjuta såväl lätta som tunga 10.5 cm spränggranater. Bortsett från
vapenutrustningen har ikv 102 i stort sett samma egenskaper som sin
föregångare ikv 72. Den kännetecknas sålunda framförallt av liten målyta
(bredd drygt 2 m, höjd drygt 1,5 m och längd knappa 5 m) och stor
rörlighet (maximihastighet över 50 km/tim). Bandtrycket är mycket lågt
vilket gör att vagnen har god framkomlighet även i sank mark och snö.
Vikten är c:a 8,5 ton. (Gotlandsinfanteristen 1958/1) |