I mitten av
1930-talet beslutades att genomföra inköp av en tjeckisk stridsvagn,
AH-IV-S. Vagnen var konstruerad av Českomoravska-Kolben—Danek (CKD) men den
skulle tillverkas i Sverige med svenska underleverantörer. Stridsvagnen
ändrades något för att anpassas till svenska behov. Vagnen
förlängdes 200 mm och den fick en Volvomotor i stället för den
tjeckiska. Beväpningen bestod av 2 svenska luftkylda kulsprutor m/36
strv. Den ena högermatad och den andra vänstermatad.
I maj
levererades 48 stridsvagnar till det svenska försvaret. 46 var
tillverkade vid Jungner i Oskarshamn och 2 kom från
tjeckoslovakien.
Stridsvagn
m/37 hade nitat pansar. Volvo levererade motorn och tillsammans med en
högklassig transmission och bandaggregatet gjorde att vagnen kunde
framföras i hög hastighet och i god terrängframkomlighet.
Vagnen
tjänstgjorde först på Göta Livgarde (I 2) i Stockholm men
överfördes 1939 till I 9 i Skövde och I 10 i Strängnäs. När
Pansartrupperna skapades överfördes samtliga stridsvagnar m/37 1943
till P 1 G (Göta pansarlivgardes kompani på Gotland). Vagnen gjorde
tjänt fram till 1953 då den slutligen utgick ur krigsorganisationen.