Föregående sidaa

Stridsvagn m/40

strv m/40

 

Stridsvagn m/40 L

Vikt: 9.1 ton. Byggår: 1941-42. Längd: 4,900 m. Bredd: 2,075 m. Höjd: 2,050 m. Pansar: 4 - 15 (50) mm. Antal i tjänst: 100 st. Besättning: 3 man. Kanon: 1 st 37 mm Bofors m/38 strv. Övrig beväpning: 2 st 8 mm ksp m/39. Motor: Scania-Vabis 1664, 142 hk. Hastighet: 46 km/h.

Stridsvagn m/40 L. Ur strv m/39 utvecklade Landsverk en vagn med beteckningen L-60-S III och som fick armébeteckning strv m/40, senare när m/40 K tillkom betecknades den m/40L (Landsverk). I stort är den en m/39 men med något tyngre då plåttjockleken hade ökats. En stora skillnad var emellertid den nya hydrauliska växellådan, vilket medförde att kopplingspedal saknas.På stridsvagnens front kunde ett tilläggsskydda fästas för att ytterligare öka skyddet, den fick dock enbart vara monterat i fredstid för att spara fjädringen. Totalt beställs 100 st som levereras under 1941.

 

Stridsvagn m/40 K

Vikt: 10.9 ton. Byggår: 1943-44. Längd: 4,970 m. Bredd: 2,080 m. Höjd: 2,125 m. Pansar: 4 - 50 mm. Antal i tjänst: 80 st. Besättning: 3 man. Kanon: 1 st 37 mm Bofors m/38 strv. Övrig beväpning: 2 st 8 mm ksp m/39. Motor: Scania-Vabis L 603, 162 hk. Hastighet: 45 km/h.

Stridsvagn m/40 K. Strv m/40 K är tillverkad på Karlstads mek verkstad, därav beteckning K. Vagnen är i stort en m/40 L men med tilläggsskyddet är nu integrerat i frontpansaret och den har fått starkare fjädring för att kunna bära den ökade vikten. Vikten medförde även att en starkare motor insattes, 162 hkr i stället för den äldre med 142 hkr. Beväpningen är samma som den tidigare versionen.

 

Strv m/40 K vid Gotlands Försvarsmuseum

Denna stridsvagn m/40 K var under en övning i mars 1957 på marsch i Garda, under befäl av Bengt Samelius. Han var chef för P 1 G:s stridvagnspluton med fem vagnar. Denna vagn låg sist i kolonnen, den hade kommit efter och skulle köra ifatt. I samband med utfarten från Etelhemsvägen mot Lye-Gardavägen gick vagnen i diket, välte, och fattade eld. Elden släcktes av Garda brandkår, och man lyckades få igång motorn och ta sig hem för egen maskin. Tygofficeren dömde dock ut vagnen och såg till att den kasserades. Den rensades på motor och kraftöverföring och har som monumentvagn stått uppställd utanför Visborgsmässen, utanför sjukhuset, och senast utanför kasern Havde. På Gotland har bara funnits strv m/40K. Den var i bruk på Gotland 1953-1964.

 

 

Tio tons stridsvagn välte och brann i Garda

KULSPRUTEAMMUNITIONEN EXPLODERADE

Värnpliktiga slungades av när bjässen snurrade runt

 

 

En av P 1 G:s stridsvagnar välte på måndagen vid 15-tiden (4/3 1957) i Garda och fattade eld, varvid den lösa kulspruteammunitionen exploderade. Innan vagnen välte slungades tre värnpliktiga, som satt ovanpå den, ut i terrängen men undgick därmed att komma under 10-tonnaren. Medans stridsvagnen brann smattrade kulspruteammunitionen, men då befann sig personalen på behörigt avstånd.

Olyckan inträffade där Etelhemsvägen kommer ut på Lye-Gardavägen. Stridsvagnen hade kört sist i en längre militärkolonn, som skall deltaga i vårmanövern. Vid kurvan skulle stridsvagnen svänga 90 grader åt vänster. Vägen var hal och larvfötterna slirade. Stridsvagnen snurrade runt och ställde sig tvärs över diket.  Föraren försökte betvinga sladdningen med en bromsning men lyckadses inte utan högra bandet på stridsvagnen kom ner på vägslänten. Vid den häftiga rörelsen slungades de tre värnpliktiga, som låg ovanpå vagnen, ut i terrängen. Sedan välte stridsvagnen och fattade strax därefter eld.

Inne i stridsvagnen fanns dels föraren Bo Sköldqvist och gruppchefen Johan Olof Lindeberg, båda från Stockholm. När stridsvagnen välte stod den några sekunder och vägde och det såg ut som om den skulle lägga sig på taket.

10-tonnaren lade sig emellertid på sidan och när gruppchefen Lindeberg stack ut huvudet ur tanköppningen, skrek de tre värnpliktiga, som kastats av, att det brann i vagnen.

Sköldqvist och Lindeberg fick i hast klamra sig ur stridsvagnen men hade sinnesnärvaro att ta sig med vagnens skumsläckare. Kort därefter började den lösa kulspruteammunitionen att explodera och man fick förflytta sig bort från vagnen.

Branden i vagnen uppstod, när bensinen rann ut över den heta motorn, och det gick inte att bekämpa elden med den tillgängliga skumsläckaren. Garda brandkår tillkallades och kom till platsen med sin brandbil. Stridsvagnen fylldes bokstavligt med vatten innan elden var släckt.

Det betecknas trots allt som en stor lycka, att de tre värnpliktiga ovanpå vagnen slungades ut i terrängen. De kunde lätt ha fallit under den vältande bjässen och ådragit sig allvarliga skador. 

 

’Pojkarna skrek åt mig att det brann i vagnen’

Den stridsvagn som välte och brann i Garda fick så kraftiga skador att den inte kan användas i vårmanövern. Gruppchefen i olycksvagnen John Olof Lindeberg fick på måndagskvällen åka till Visby på måndagskvällen och hämta en ny stridsvagn.

Lindeberg lämnade en rätt behärskad redogörelse av olyckan, då GA-medarbetaren sent på måndagskvällen sammanträffade med honom i Garda.
− Jag visste inte om vägens beskaffenhet, säger Lindeberg. Landsvägen från Lye är asfaltbelagd ett 50-tal meter före vägkorsningen, medan övriga var grusbelagd. Stridsvagnen kom i sladdning. Det var visserligen inte så ovanligt, men så sladdade den plötsligt nedför dikeskanten.

− Jag såg att mina tre kamrater slungades ut i terrängen och jag blev mest orolig för dem. Innan stridsvagnen lagt sig tillrätta på sidan, verkade det dock som om den skulle lägga sig på taket.
− Jag stack ut huvudet genom takluckan och ropade till pojkarna, som låg utslängda intill, fortsätter Lindeberg. Jag var rädd att de skulle ha skadats. I stället skrek de tillbaka att det brann i stridsvagnen. Då hade bensinen antänts av den varma motorn,
− Sköldqvist och jag tog oss ut ur vagnen utan större besvär, och jag tänkte inte närmare på, att jag befann mig i någon svårare fara. Det knallade på lite när ammunitionen exploderade…

 

”Skjuter de verkligen på vägen!”

De omkringboende gardaborna blev synnerligen förvånade, när de plötsligt hörde stridsvagnen började skjuta på vägen. Man hade hört hur stridsvagnskolonnen kört förbi och sett den sista stridsvagnen komma. Plötsligt hörde man kulspruteeld och trodde att militären verkligen börjat skjuta ute på vägen.

När folk skyndade till upptäckte men den brinnande stridsvagnen och fick situationen klar för sig. Av försiktighetsskäl fick allmänheten dock inte gå i närheten av vagnen, så länge ammunitionen exploderade.

Den brunna stridsvagnen fick så stora skador, att den ej kunde användas i manövern. Sedan elden släckts vinschades stridsvagnen på rätt köl av ett militärfordon. Den fick bogserades vid 19-tiden på trailer tillbaka till Visby. (Källa: 938)

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig