Chassin
tillverkades vid Hägglunds och tornen vid Bofors. Vagnen är både
slagkraftig med sin 40 mm kanon och sin framkomlighet och kan samtidigt
transportera upp till åtta stridsutrustade soldater. Produktionen av
Strf 90 började 1993.Det finns i
Sverige tre versioner: A, B och C (eller Adam, Bertil och Caesar). Den
viktigaste skillnaden mellan A- och B-versionen är att B-versionen fått
ökad förmåga att skjuta under gång tack vare en elstyrd slaghammare
i pjäsen. Övriga förbättringar i B-versionen är påbyggnad av ett
reservsikte för skytten placerat bredvid eldröret, förbättrad
torsionsfjädring för mjukare gång i terräng, modifierat elsystem och
programvara, nya paneler och nya säkerhetsbälten. C-versionen används
bara internationellt och inte under utbildning av värnpliktiga. En
viktig skillnad är den rejält höjda skyddsnivån hos C-vagnen, bestående
av minskydd, splitterskydd och tilläggsskydd. De yttre tilläggsskydden
består av extra skyddande moduler på vagnskroppen samt de yttre
minskydden som sitter under vagnen. Vikten har ökat till 28 ton istället
för B-versionens 23,1 ton. C-vagnen har även fått en ny vagnsmonterad
ksp 58, som ersätter ksp 39.
Besättningen
består av vagnchef, skytt och förare. Vagnchefen sköter
kommunikationen och navigationen, skytten söker efter fienden och
avfyrar vapnen och föraren ägnar sig enbart till att köra fordonet.
Vagnchefen har en egen joystick för att styra tornet och skjuta med
kanon/ksp, vagnchefens joystick har prioritet över skyttens riktdon.
Ingen laddare behövs då det är en automatkanon. Vagnchefen
sitter till vänster och skytten till höger i tornet och föraren längst
fram till vänster i chassiet.
Strf 9040 var
ursprungligen avsett för transport av åtta stridsutrustade soldater. Då
behovet av utrymme i vagnen för medförd materiel ökat samt för att säkerställa
att nödutrymning skall kunna genomföras har emellertid ett av sätena
tagits bort i de nu operativa vagnarna. Där sitter en skyttegrupp om
sex personer och på den sjunde platsen oftast plutonsjukvårdaren,
strigruppchef/ stabstroppchef, markstridsledaren eller
skyttetroppchefen. Skyttegruppen består av en gruppchef, en ställföreträdande
gruppchef, två Ksp-skyttar, en Grg-skytt och en Grg-laddare. Fästen
finns (i strf 9040) för två st Pansarskott m/86, ett för Granatgevär
m/48 och ett i dörren för en Ksp 58.
För uppsutten strid eller
observation med skyttegruppen finns två stycken stridsluckor på
bakpansaret. Oftast är det gruppchefen och en kulspruteskytt i den ena
luckan och ställföreträdande gruppchef och den andra kulspruteskytten
i den andra luckan som observerar och strider genom stridsluckorna. På
varje sida finns det en tapp där man fäster kulsprutan så att
ksp-skytten slipper hålla i den.
Stridsfordon 90
är beväpnat med en automatkanon, en kulspruta och sex rökkastare.
Huvudbeväpningen på strf 9040 och lvkv 90 är en Bofors 40 mm
automatkanon. Eldhastigheten är cirka fem skott i sekunden.
Det andra vapnet
är en 7,62mm Ksp m/39 (Ksp 58 på Caesar-vagnen), vilken är
parallellkopplad med automatkanonen. Ammunitionen är färdigbandad på
tygband med var fjärde spårljus och kommer i papplådor om 250 skott.
Rökkastarna, tillverkade av Giat, är sex stycken till antalet och är
placerade med tre på vardera sidan av tornet. Rökkastarna avfyrar rökgranater
som inom ett par sekunder bildar en tjock, IR-dämpande rökskärm 20-50
meter framför fordonet. Denna rökskärm varar i 1-2 minuter och ger
vagnen möjlighet att omgruppera.
