Det hade länge varit önskemål om att få pansarfordon till Gotland. Under 1930-talet när anfall med lufttrupp mer och mer blev en realitet ansågs att Gotland skulle kunna bli ett mål för sådana lufttrupper. Att då ha tillgång till pansarbilar skulle förbättra möjligheten att snabbt kunna ingripa mot sådana anfall. Därför ville militärbefälhavaren på Gotland, generalmajor Törngren, att man skulle försöka tillverka en provisorisk pansarbil. Arbetet påbörjades 1937 under befäl av den legendariske kaptenen på I 18 Sven Hedengren. Till sin hjälp hade han de båda verkmästarna Herbert Pettersson och Sven Alyhr. På en vind vid Kungsgården i Roma hade hittats en stor mängd med så kallade "infanterisköldar" från första världskriget. De påhängdes helt vanliga lastbilar.

Konstruktionen baserades på standard lastbilschassier med bakhjulsdrift. Den första pansarbilen som färdigställdes 1937 var en Ford med V8. Prototypen kallades officiellt försöks-kp m/37 men fick smeknamnen "Törngrenska" eller "Grilljalk" med mil. reg. nr: 21307.

År 1941 återupptogs arbetet igen och nu färdigställdes en nästan likadan pansarbil nu baserad på ett Volvo lastbilschassi med en rak 6-cylindrig motor. Den fick beteckningen försöks-kp m/37-42 och smeknamnet "Oscar" med mil. reg. nr: 21534.

Några tekniska under blev inte dessa hembyggen, men de var delaktiga i att höja utbildningsnivån och blev föregångare till den pansarutbildning som skulle komma.

Beväpningen utgjordes av en dubbel kulspruta m/37 som monterats på flaket, men i senare försök var åtminstone den första gotländska pansarbilen försedd med en 20 mm akan m/40. Bilarna fungerade bra men på grund av sin tyngd var de dock svåra att manövrera.