Flygincidenter med anknytning till Gotland

Sovjet beklagar: Militärplan vilse över Gotland

12/9 1967

Sovjetunionens ambassad har hos UD beklagat att ett sovjetiskt militärplan flugit över Gotland på grund av navigationsfel. Händelsen inträffade den 12 september.

Svenska jaktplan gick upp så snart man sett planet på radarskärmen, men kom aldrig så nära att de kunde se vilken nationalitet planet hade. Det kom in från öster och man misstänkte därför att det var ett sovjetiskt plan. Detta bekräftades i och med sovjetambassadens ursäkt.

Det var vid 20-tiden på tisdagen den 12 september som man på radarskärmarna kunde konstatera att ett plan flugit in på svenskt territorium från öster. Det flög in över Fårö och vände sedan och flög över hela Gotland innan det försvann. (Källa: 1929)

USA-plan på svenskt territorium vid Fårö

Mars 1973

Stockholm (TT) Ett amerikanskt militärplan har kränkt svenskt territorium, omtalat utrikesdepartementet   Kränkningen skedde vid 15-tiden på tisdagen (13/3 1973) nordost om Fårö. UD har påtalat händelsen hos USA:s ambassad i Stockholm. Planet var enligt militära bedömare ett spaningsplan av en typ som ofta trafikerar Östersjön. På försvarsstaben omtalar man att det amerikanska planet först observerades när det var på väg in mot svenskt territorium. Eftersom man ansåg att det fanns risk för att det skulle kränka det svenska området sändes svenska jaktplan upp. Dessa kunde identifiera planet men piloterna var inte säkra på om det amerikanska planet verkligen kommit in över svenskt territorium. Först på onsdagen sedan försvarsstaben studerat radarfilmen kunde staben konstatera att det amerikanska planet kommit in över svenskt territorialhav som sträcker sig sju km från närmaste svenska strand.  (Källa: 652)

Svenskt stridsflyg eskorterar en skadad amerikansk SR-71 Blackbird

26/9 1987

Foto taget från tankningsplan.

SR-71 Blackbird utvecklades av Lockheed Martin och det första planet flögs den 22/12 1964. Planet, som var extremt dyrt att hålla i drift, pensionerades från aktiv tjänst 1990.

Blackbird byggdes för att kunna flyga långa tider i farter på mach 3,2, drygt tre gånger ljudets hastighet, och på drygt 25 900 meters höjd.

Planet var 32,7 meter långt, vingspannet var 16,9 meter och höjden parkerad på marken var 5,6 meter. När det lyfte fulltankat vägde SR-71 Blackbird 52,3 ton varav 29,9 ton var bränsle.

De två motorerna från Pratt & Whitney var unikt designade för att ge maximalt med kraft. Flygplanskroppen på Blackbird var byggd nästan uteslutande av titan och legeringar för att klara de extrema temperaturer farten gav, på flera hundra grader celsius. SR-71 användes både av det amerikanska flygvapnet och av rymdflygstyrelsen Nasa.

Ett av det amerikanska flygvapnets superhemliga spaningsplan SR-71 Blackbird lyfter den 29 juni 1987 från Mildenhall i England för att genomföra två olika spaningsuppdrag. Först över Barents hav och sedan ett i Östersjön. Utanför Baltikum med nordlig kurs på omkring 22 000 meters höjd och med en fart på omkring Mach 3.0 exploderar plötsligt höger motor och planet får stora problem. På bara någon minut sjunker planet till 7500 meters höjd, svänger mot svenskt territorium och glider in och kränker svenskt luftrum i höjd med Gotland.

Den svenska luftstridsledningen upptäcker snabbt flygplanet och en rote från dåvarande F 13 som är ute och övar beordras omedelbart in för att genskjuta det. Omkring 70 kilometer öster om Ölands södra udde är de två viggenplanen framme vid SR-71.

– Jag och min rotekamrat Krister Sjöberg följer det under cirka fem minuter och som närmast är avståndet 30 meter. Vi kan också se att det bara flyger på en motor och att det står US Air Force nationalitetsbeteckning under kroppen och att planet har numret 117964, säger viggenpiloten Roger Möller.

Även incidentberedskapen från dåvarande F 6, som vid detta tillfälle är baserad på F 10 i Ängelholm, larmas och får startorder att omedelbart gå mot kränkningen. Omkring 70 kilometer öster om Bornholm, i internationellt luftrum, får piloterna Lars-Erik Blad och Bo Ignell kontakt med en SR71. De avlöser då de andra viggenplanen som på grund av bränslebrist precis lämnat för att återvända till hemmabasen.

– Vi ser att planet flyger med låg fart och att den minskar hela tiden. För att de inte ska bli överraskade gör jag en lugn förbiflygning på deras högra sida och därefter en 360 graders sväng så att jag kommer upp bakom och ovanför dem för att ha en bra överblick av läget. Min rotekamrat blir kvar på deras högra sida, säger Lars-Eric Blad.

Incidentjakten följer SR -71 som hela tiden fortsätter att tappa höjd. Dessutom har transponderkoden 7700 för plan i nöd slagits på. De svenska piloterna är nu osäkra på om planet ska krascha eller om piloterna kommer att skjuta ut sig.

Den amerikanska besättningens uppfattning av det som händer är att situationen är mycket allvarlig. De vet att motståndaren ofta försöker skjuta ner dem när de är ute på uppdrag, och det är bara planets höga fart och flyghöjd som gör att de hela tiden undviker en träff av fientliga robotar. Nu upplever de att de befinner sig i ett farligt område med ett plan med stora tekniska problem som dessutom hela tiden tappar både fart och höjd.

– Vi visste inte vilka som skulle upptäcka oss först. Att se de svenska viggenplanen komma upp vid vår sida var en ren befrielse. Jag är helt säker på att den svenska närvaron vid vår SR-71 medförde att annat jaktflyg höll sig på stort avstånd och därigenom inte kunde komma till vapenverkan, säger Tom Veltri som var en av piloterna på SR-71 den dagen.

Den svenska incidentjakten avbryter när SR-71 når danskt luftrum.

– Då är vi ända nere på cirka 4 000 meters höjd men tack och lov såg vi inga andra plan i området, säger Lars-Eric Blad.

Det amerikanska spaningsplanet lyckades, trots att det bara hade en fungerande motor, till slut ta sig tillbaka till den tyska flygbasen i Nordholz i dåvarande Västtyskland utan att krascha. (Källa: Försvarsmakten)