Kapten Åke Brilioth - 13/6 1918

Åter en fruktansvärd flygolycka. Kapten Brilioth och en löjtnant vid Dalregementet omkomna

I går afton ingick följande telegram: Vid half 5-tiden i e. m. störtade ett af arméns aeroplan från ansenlig höjd ned strax söder om lägehyddorna å Malmslätt. Maskinen, som var uppe på spaningsflygning, var bemannad med kaptenen vid Gotlands infanteriregemente Åke Brilioth och löjtnanten vid Dalregementet J. O. C. Hedenmarck. Den senare massakrerades till döds och kapten Brilioth skadades svårt. Han fick bl. a. båda benen afslagna. Maskinen splittrades fullständigt mot ett träd. Löjtnant Hedenmarck var född 1887. Enligt i dag ingånget telegram afled kapten Brilioth i går afton kl. half 9.

Orsaken — en oförklarlig felmanövrering af löjtnant Hedenmarck.

LINKÖPING den 14. En kommuniké om flygolyckan meddelar, att flygarne efter sin spaningsfärd började nedstigningen från 2,000 meters höjd i spiraler öfver flygfältets kant. Nedstigningen var mycket brant med hänsyn till det byiga vädret, något som dock ej är ovanligt. Närmare marken syntes maskinen i stället för att svänga in öfver flygfältet i medvind hastigt landa i skogen samt krossades mot träden och marken. Anledningen till felmanövern är okänd. Fälttelegrafkårens chef håller undersökning i dag. Löjtnant Hedenmarck var förare. Maskinen var ett förra året byggt Albatross biplan.

Gunnar Åke Hermansson Brilioth var född den 7 (sic) april 1887 i Västra Eds socken i Kalmar län. Föräldrarna äro kyrkoherden Herman August Brilioth och hans maka, född Ekeman. B. Genomgick de högre klasserna vid Visby h. allm. läroverk och tog studentexamen härstädes den 13 juni 1903 — det var alltså på sitt studentminnes 15-årsdag han mötte sin lefnads slut. B. antogs till volontär vid Gotlands infanteriregemente dagarna efter sin studentexamen den 29 november 1905, blef i december s. å. underlöjtnant i regementet samt befordrades till löjtnant 1909. För ett par månader sedan utnämndes han tillkapten vid generalstaben.

Närmast sörjande vid det uppskakande dödsfallet stå maka, född Lundström, syster till löjtnanten vid Gotlands infanteriregemente E. Lundström, och en liten dotter samt föräldrar och syskon.

Med Åke Brilioth gör vår armé en betydande förlust. Han var icke blott en af de allra främsta och mest förhoppningsgifvande medlemmarna af sitt regementes officerskår, utan han var jämväl på grund af sin intelligens, sin utmärkta officersutbildning, sina framstående egenskaper som truppledare förvisso en märkesman inom hela landets officerskår. Hans öppna och hurtiga väsen gjorde honom omtyckt och afhållen, hvart han kom, och särskildt torde många generationer värnpliktiga i honom minnas den präktige och duktige officeren, som förstod att ta sina gossar och bibringa dem ett verkligt intresse för militärtjänsten.

Kapten Brilioths plötsliga och tragiska bortgång har väckt bestörtning och den djupaste förstämning öfver allt på Gotland och hos enhvar, som kände den sällsynt sympatiske unge officeren.  (Källa: 449)

Kapten Brilioths frånfälle. På grund af kaptenen vid generalstaben Åke Brilioths död har generalstabens civilmilitära personal och civilstat liksom kamraterna vid hans eget regemente anlagt åtta dagars sorg. (Källa: 445)
  

Åke Brilioth.

In memoriam.

Här skall icke talas många och vackra ord om Din bana. Det skulle föga anstå din enkla och manliga art. Väl dröjer äfven det tårfyllda öga vid dess hastigt stigande kurfva alltifrån skolbänken i kyrkbyns småskola i Västra Ed, genom skolåren i Visby — der Du nära nog fann Din andra hembygd — förbi Karlsborg och Karlberg och genom hela ynglingaårens sträfvan. Alltid var det i dig ett sjudande och gladt lif, som hjälpte andra att tro på lifvet. Lifstörsten kastade Dig tvenne gånger ut på äfventyrliga färder i främmande, en gång mycket fjärran länder, men samlade sig så i den begynnande mannaålderns målmedvetna och pliktmedvetna arbete i det kall, som så helt var Ditt. När så framgången syntes börja skänka äfven en yttre lön för Din möda — jämte den pliktens eget fullgörande städse gifvit — då bröts Du, som en ung ek splittras af åskslaget.

Ej heller skola många klagans ord ljuda öfver Din bår. Oss, Dina närmaste genom blodets band, skall ej slagets smärta komma att missunna Dig den sista gåfvan, som lifvet gaf dig. Din Död. Du räddades undan brustna förhoppningars smärta och de törnen, som lifvet ej besparar ens sina utvalda gunstlingar. På Din post och i Ditt lands tjänst mötte Dig döden, en skön gåfva. Därför följa Dig svärdet, krigarärans symbol, och de blågula färgerna till hvilan.

Men ett tack säga vi till Dig, Åke, för all den broderlighet och kärlek, Du gaf oss, för Ditt hårda men trofasta handtag, för ömhet, som den mognade krigarens kärfhet väl kunde försöka, men ej lyckades dölja. Fast ögat lärt sig befalla, nog såg jag innerst det ljusa leendet, som förr lyste som en strålglans kring gossens hufvud, och för allt, Du var, tacka vi allt det goda lifvets källa och gifvare, att han täcktes äfven genom Dig uppenbara något af lifvets styrka och härlighet.

Till sist bringa vi Dig en hälsning, Åke från den bygd som såg dig födas Från hagarna och fälten där vi lekte, från ån och sjöarna, från bergen och från skogarna, från S:t Hallebergs lönnar och kastanjer.

Tack och farväl, Åke!

Yngve Brilioth. (Källa: 446)

Flygolyckan.

Officiell skildring af förloppet

Om flygolyckan på Malmslätt under torsdagen meddelas från fälttelegrafkåren after nu afslutad undersökning följande: Den erfarne fältflygaren, löjtnant Hedenmarck uppsteg efter en på förmiddagen företagen flygning med samma flygplan kl. 3,40 e. m. med den skicklige och framstående spanaren, kapten Brilioth, och med uppgift att fotografera ett annat flygplan i luften. Det flygplan som löjtnant Hedenmarck använde var ett under föregående år tillverkadt Albatross-biplan med en 100 hkr. Mercedesmotor af tysk tillverkning. Hvarken mot flygplanet eller motorn ha några som helst anmärkningar framställts; de befunno sig i bästa skick. Vid tillfället rådde hårdt och byigt väder, dock ej så svårt att någon som helst anledning till flygningarnas inställande förefanns. Ett flertal uppstigningar hade under samma förhållanden tidigare på dagen företagits, bl. a., som sagts, äfven af löjtnant Hedenmarck med samma flygplan.

Omkring kl. 4,35 e. m. sågs så väl från marken som från det andra flygplanet, hvilket skulle fotograferas, löjtnant Hedenmarck företaga en nedstigning från en höjd af c:a 1,800 meter. Nedstigningen skedde i normal spiral, ehuru något brant, hvilket förhållande af åskådarna tillskrefs det byiga vädret. Motorn syntes afstannad å c:a 300 meters höjd från marken, då flygplanet befann sig öfver flygfältets sydöstra hörn; men då man väntat flygplanets inriktande mot vinden i och för landning å fältet, synes det i stället i medvind ha nödtvunget måste föras in öfver den skog som här begränsar flygplatsen och där vindförhållandena, enligt alla flygarnas utsago, till följd af den ojämna terrängen pläga vara vanskliga. I syfte att passera skogspartiet torde motorn ha åter igångsatts å några hundra meters höjd. Afsikten synes icke ha kunnat utföras, utan flygplanet gick med full motor och stark fart, fortfarande i medvind, ned mot trätopparna, hvarpå katastrofen var oundviklig.

Vid undersökning som verkställts av chefen för fälttelegrafkåren, major Amundson, och krigsdomare, von Hedenberg med biträde af flykompaniets chef, tygofficer, flygingeniör och ett antal officerare samt åsyna vittnen äfven från Första lifgrenadjärregementet samt vid den därvid företagna besiktningen af materialen har intet framkommit som kunnat ge anledning till att materielen i något afseende skulle vara orsak till olyckan.

Möjligen kan till det inträffade ha medverkat att löjtnant Hedenmarck, som var förare å ett af de ytterst få flygplan hvilka finnas till förfogande för spanarskolans öfningar, varit ansträngd af sin tjänst och att han, efter hvad som nu efteråt framkommit, de sista dagarna ej befunnit sig fullt väl, men på grund af sin alla vitsordade pliktkänsla ändock fullgjorde sin tjänst. (Källa: 447))

Kapten Åke Brilioths grafsättning

En gripande högtidlighet

Stoftet efter den vid flygolyckan på Malmslätt omkomne kaptenen Åke Brilioth fördes i måndags (17/6 1918) under militära högtidligheter till sitt sista hvilorum på Nya kyrkogården i Stockholm.

Sorgetåget utgick från Stora grafkoret, där första kompaniet ur Fälttelegrafkåren paraderade. Företrädd af Fälttelegrafkårens musikkår och hederskompaniet fördes kistan till grafven följd den bortgångnes anförvanter, krigsministern, statsrådet Nilson, chefen för generalstaben, generallöjtnant Bildt, ett stort antal generalstabsofficerare och representanter för officerskårerna vid Stockholms garnison m. fl.

Vid grafven paraderade kompaniet och stofet bars af åtta generalstabsofficerare, hvilka sedan bildade hedersvakt vid grafven.

Den högtidliga akten inleddes med att en dubbelkvartett sjöng ”Integer vitæ”, hvarefter ärkebiskop Söderblom framträdde till grafven och höll en kort betraktelse utgående från orden: Vaken för den skull, ty I veten icke, hvilken dag Herren kommer.

När nu kapten Åke Brilioths jordiska kvarlefvor, sade talaren, bäddats ned i den svenska jorden, påminnas vi all om hans ljusa lifslust och kraftfullhet. Han var tolk för en lifsuppfattning, som gjorde honom redo att sätta in sig själf för sin uppgift. Till oss, som stå sörjande vid denna graf, ljuda mer än någonsin Frälsarens maning: Vaken för den skull, ty I veten icke, hvilken dag Herren kommer.

Sedan ärkebiskopen nedkallat välsignelsen, sjöng kvartetten ”Stilla skuggor”.

Härpå framträdde chefen för generalstaben och yttrade:

Kamarat. Ej länge sedan trädde du in i vår krets. Din bana blef kort, men vår vänskap och djupa saknad hann du vinna. Tack! Du föll i pliktuppfyllelse för ditt fäderneslands försvar.

Å Gotlands infanteriregementes vägnar talade kaptenen i generalstaben Malmberg: I arbetets möda. I arbetets glädje. I kamratkretsen ha vi stått sida vid sida, yttrade talaren. Intet kan återgifva, hvad vi i denna stund känna och tänka. Tack för din glada arbetslust, tack för ditt frejdiga mod. Tung är vår sorg och vår saknad. Ljust skall ditt minne lefva. Gotlands infanteriregementes officerare tacka dig.

Till sist framträdde en äldre broder till den bortgångne och yttrade följande:

Käre bror Åke. Innan mullen täcker de blågula färger, som du bar, och din alltid blanka värja, känner jag, att du ålägger mig en plikt, en tung, men kär plikt. Många och fagra ord höfvas ej vid din graf. Jag vill endast frambära ett innerligt och varmt tack till alla dina kamrater, dina vapenbröder och dina förmän. Ett tack till dina kära gotlänningar. Ett tack till den kår hvars färger du så kort tid fick bära. Ett tack till sist till kamraterna på ditt sista arbetsfält och till din kamrat, som följde dig i döden. Det var med svidande saknad och sorg vi, dina närmaste, bära våra hälsningar till dig. Farväl broder.

Sedan de sörjande härefter med en sista hälsning sänkt sina blommor i grafven, var den gripande akten slut. (Källa: 448)

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper