Carl Gustaf Krokstedt - 29/6 1918

Med ett anslag på 12 000 kronor startar Carl Cederström i augusti 1912 en flygskola på Malmen vid Linköping, Aviatikskolan. De fyra första eleverna blev Emil Björnberg, Carl Gustaf Krokstedt, Oscar Lindén och Carl Silow. Flygplanbeståndet bestod av en Blériot och en Farman. Aviatördiplomnr 14 tilldelades kapten Carl Gustaf Krokstedt 1913. År 1912 deltog Krokstedt i Stockholmsolympiaden i fäktning.

I oktober 1913 startar marinen en flygskoleverksamhet vid Oscar-Fredriksborg utanför Vaxholm. Skolan flyttades nästa år till Hårsfjärden i Stockholms södra skärgård. Lärare var Olle Dahlbeck, Ragnar Werner och Carl Gustaf Krokstedt.

Den 29 juni 1918 omkommer Carl Cederström och kapten Carl Gustaf Krokstedt under en flygning från Furusund med destination Åbo. Flygningen var en leveransflygning av ett nytt flygplan, NAB 12, till finska staten. Flygplanet, en kopia av Curtiss Twin JN på flottörer, var tillverkat av Nordiska Aviatik AB i Midsommarkransen, Stockholm.

Kapten C. G. Krokstedt hemma på besök.

(18/5 1918) Han torde vara att hitvänta en gång till i sommar — den gången luftvägen med baron Cederström som passagerare.

Vi stötte i går efter middag samman med kapten Carl Gustaf Krokstedt ute på planen framför Södra järnvägsstationen. Han kom hit i går för att fira pingsten hemma på Gotland, och såg så frisk och solbränd ut, att han kunde konkurrera med alla de dussintals zigenare, som lågo och kraflade rundt omkring på järnvägsplanen. Det syns minsann hvad sol och luft ha haft för en inverkan på en luftfarare.

Vi hejdade honom för en blixtintervju under de korta minuter, som voro kvar tills tåget skall gå, och frågade hvad han trodde om Thulins planer på luftposttrafik till Gotland.

 — Jag tror nog det blir bra en gång i framtiden, men jag tviflar på att planerna f. n. kunna realiseras. Här finns ingen landningsplats för hydroaeroplan. Enda möjligheten att landa med ett sådant är vid Fårösund. Men då vinna ni Visbybor ju föga på en luftpostföring, ty tiden som åtgår för att forsla posten från Fårösund till Visby blir väl lika lång som båtarna behöfva.

 — Men skulle man ej kunna räkna med starka landmaskiner, med hvilka man skulle kunna gå ner, exempelvis vid Visborgs slätt.
 — Gifvetvis kommer det att gå därhän. Men ännu ha vi ej så stora landmaskiner, att vi kunna göra en färd med flera vagnslaster post och kanske också passagerare och en så pass lång sjösträcka som från Stockholm till Visby.

 — Och några andra nyheter af intresse?
 — Inom kort skall jag göra en flygning till Åbo för Nordiska aviatikbolagets räkning, och f. n. uppsluka planerna på en regelbunden Finlandstrafik Stockholm-Åbo allt mitt intresse. Det är afgjordt en sak som har framtiden för sig.

 — Har kapten icke tänkt göra oss den äran en gång luftvägen snart?
 — Det är möjligt jag kommer i augusti ett slag med en stor, nybygd flygbåt, och har då baron Cederström med mig som passagerare. När det blir, kan jag ännu emellertid ej med bestämdhet uppge.

 — Få vi veta om det förut, eller skall det bli en öfverraskning?
Det är alltså bäst att vi här i Visby ha ögonen på de blåa rymderna i augusti, ty ingen vet dagen, ej heller stunden …
Flygkaptenen och intervjuaren växla handtryckning och den förre stiger på tåget söderut. Det går nog inte med den fart han vant sig att göra färder.  (Källa: 451)

Telegram till Gotlands Allehanda - Krokstedt har icke kommit fram!

(2/7 1918) Fyra flottans båtar ha gått ut att söka honom. Man tror att han gått ned i finska skärgården.

Stockholm, 2 juli. Svenska Telegrambyrån har erfarit, att fyra av flottans båtar gått ut för att söka kapten Krokstedt och friherre Cederström, hvilka icke afhörts efter sin start till Finland med aeroplan. Fartygen ha erhållit finska regeringens tillstånd att söka äfven på den finska sidan. Man antager, att flygarna gått ned i finska skärgården.

Ännu intet spår.

Stockholm, 2 juli. Ännu fram på middagen har intet spår förmärkts af Finlandsflygarna. (Källa: 452)

De försvunna Finlandsflygarna.

(3/7 1918) Anledning att hysa farhågor för att kapten Krokstedt och baron Cederström råkat ut för någon allvarligare olyckshändelse torde icke föreligga. Krokstedt, som bekant en av våra dugligaste och hårdast pröfvade marinflygare, har löst långt mer kräfvande uppgifter än denna, och vädret erbjöd inga som helst besvärande faktorer. Kommer härtill, framhåller chefen för arméns flygväsen major Amundson, att planet är försedt med två kraftiga motorer, hvilka näppeligen bägge under en relativt så kort flygning kunnat råka ur funktion, torde nog allting tyda på att flygarna nått finsk mark. Ehuru deras meddelande därom på ett eller annat sätt blifvit fördröjt.

Det troligaste är väl att något krångel med maskinen tvungit kapten Krokstedt att gå ner någonstädes i finska skärgården och en möjlighet är sålunda, att de bägge resenärerna för närvarande befinna sig på någon kobbe utan möjlighet att meddela sig med eller ens kanske komma i förbindelse med vare sig finsk eller svensk sida.

Från flottans kommandoexpedition har gjorts framställning till ett par tyska flygare om hjälp vid spaningsarbetet. På finska sidan finnas nämligen inga flygare som torde hunnit upptaga ett dylikt arbete, men genom rapporterna hade kommandoexpeditionen fått veta att ett par tyska marinflygare uppehöllo sig vid Ålands östra sida … tyska ångaren Rheinland. Man … , som sagdt, nu anmodat dessa att bibringa vid undersökningarna och lär ha godt hopp om att kunna räkna på deras hjälp.

Ännu igår intet nytt.

Från Stockholm telegraferades i går kväll: Enligt hvad Svenska Telegrambyrån erfarit, ha de för efterspaningar efter Finlandsflygarna till Åland beordrade vedettbåtarna i dag på morgonen anländt till Mariehamn, där upplysningar inhämtades. Båtarna genomforska västra och sydvästra åländska skärgården samt …skärgården.

Från Mariehamn har i dag utgått en expedition för efterforskningar efter Ålandskusten väst om Mariehamn. Svenska konsuln Tammelander åtföljer denna expedition.

Från Åbo har likaledes expeditioner utgått. Flygplan deltaga i efterforskningarna.

Kanonbåten Rota har beordrats afgå till Åland för att deltaga i efterforskningarna och hålla gnistförbindelse med Stockholm. I öfrigt är f. n. Intet att meddela om efterforskningarna.

Telegram till Gotlands Allehanda - Ännu inga underrättelser om kapten Krokstedt.

Flera expeditioner ute för undersökning, som väntas vara slutförd i dag.

Vår Stockholmskorrespondent telegraferar idag på middagen:

Ännu ha inga underrättelser ingått rörande Finlandsflygarna. Tidigare ha aeroplanet observerats från Arholma. Nu meddelas, att ett aeroplan, säkerligen kapten Krokstedts, vid sextiden på lördagsmorgonen iakttagits från Mariehamn på Åland gående på stor höjd med fart österut. Väderleken var då den bästa.

Expeditioner för undersökning och undsättning ha utgått från Mariehamn och från Åbo. Från den sistnämnda platsen utgingo jämväl under tisdagen flygare för rekognoscering.

Den maskin, som Krokstedt förde, anses förstklassig. Ingeniör Fjällbäcks maskiner voro de bästa under smålandsmanövern. Telegramförbindelsen mellan Stockholm och Finland är dålig, men svenska undersökningsfartygen stå i trådlös förbindelse med Stockholm. Underrättelser böra kunna väntas idag. (Källa: 453)

Kapten Krokstedt har sannolikt omkommit - Delar af en flygmaskinsvinge och bitar af en gondol påträffade.

(4/7 1918) Har flygbåten gått ned och stött på en mina? Området var mineradt. Allt hopp om att finlandsflygarna, kapten C. G. Krokstedt och baron Cederström, ännu skulle befinna sig i lifvet, synes nu vara ute, att döma af följande till oss i dag inkomna telegram:

STOCKHOLM, torsdag. Spaningsexpeditionen efter finlandsflygarna har vid Degerskär i närheten af Signildskär väster om Eckerö påträffat delar af en flygmaskinsvinge och bitar af en gondol, hvilka bära spår af att icke länge ha legat i vattnet. Samtliga närliggande öar ha äfven undersökts längs stränderna men utan resultat.

På middagen ingår följande telegram från Svenska Telegrambyrån:  Det uppgifves, att i riktning mot Södra Bogskäret har på vattnet observerats en upp- och nedvänd flygmaskinskropp som dock endast observerats genom tub. Misstag kan dock föreligga. Området är minspärradt hvarför vedettbåtarna icke kunna gå dit. Området skall emellertid undersökas med roddbåtar. Rapport väntas i dag.

Vår hufvudstadskorrespondent kompletterar detta telegram med följande: Vid Degerskär ha landflutit delar af en flygmaskinsvinge och en bit tredubbelt fanér, antagligen tillhörande pontonen. Beskrifningen på fanéret stämmer, träslaget i vingen däremot ej. Ett gnisttelegram till Nordiska presscentralen meddelar, att förmedelst tub vid half två-tiden på onsdagen iakttagits ett upp- och nedvändt, ramponeradt hydroaeroplan, som antages vara finlandsflygarna. Området är mineradt,

hvarför vedettbåtarna icke kunnat gå dit.

Vid starten hade kapten Krokstedt och baron Cederström endast med sig litet vichyvatten och några smörgåsar, afsedt att räcka högst en dag.

Kapten Dahlbäck har uttalat sig i saken. Maskinen var förstklassig och mekanikern har uppgifvit att den vid starten varit i utmärkt skick. Kapten D. anser att det ännu finnes hopp. Troligen har motorkrångel varit orsaken till att Krokstedt varit tvungen att gå ned. Har han landat på en obebodd kobbe utanför allmänna farleder är det svårt nog att göra sig uppmärksammad. Dahlbeck anser äfven att de närmaste dagarne ej ge några positiva resultat kan man dock ännu hoppas återfinna flygarna med lifvet, fastän utsvultna.

Den ångestfylda ovisshet rörande finlandsflygarnas ovissa öde, som de senaste dagarna medfört närmast … båda flygarnas anhöriga, men äfven för den stora allmänhet, som med intresse följdt de båda luftfararna på deras färd, den gynes nu ha nått sin upplösning. Hvad man hoppats, nämligen att de båda flygarna skulle ha lyckats rädda sig till någon ö eller kobbe, och där mycket väl kunnat få sitta en eller annan dag innan de påträffades, det hoppet synes nu vara ute, trots kapten Dahlbecks optimistiska uttalande.

Besannar sig antagandet, att kapten Krokstedt och baron Cederström omkommit, har Sverige förlorat två av sina märkesmän inom aviatiken. Baron Cederström var, som man torde erinra sig, den förste som manövrerade ett aeroplan inom vårt land. Hans flygning öfver Öresund och ännu mer hans senare flygningar öfver Stockholm septemberdagarna 1910 torde alltid komma att lefva i hågkomst hos dem som voro åsyna vittne till desamma. Det var en oerhörd hänförelse kring ”flygbaronen” då han seglade fram öfver hufvudstaden med sitt lilla bräckliga aeroplan med 16 hästkrafters motor, en hänförelse, som är ovanlig för oss svenskar. Han var banbrytare på området, och som sådan blef han också hyllad. Händelsen har …gat så, att den maskin, med hvilken baron Cederström nu sannolikt förolyckats, hade två motorer om 110 hästkrafter — jämfördt med en lilla 16-krafters-motorn blir det nästan som ett ödets ironi, att det blef denna maskin, resultatet af åtta års oafbrutet utveckling inom vårt lands aviatik, som skulle ända hans bana.

Krokstedt är allt för väl känd af vår läsekrets för att så mycket behöfver läggas till hvad som förut skrifvits om hans insatser inom flygväsendet. Gotlandsson som han är — son till handl. Emil Krokstedt på När — ha gotlänningarna med intresse följt honom i med- och motgång, under hans färder. Bland hans mest uppmärksammade flygningar var flygningen 1915 …sund-Karlskrona med mellanlandning i Kalmar och hans flygning samma dag Karlskrona-Södertelje, då hans motor plötsligt vägrade fortsätta. Då hade Krokstedt varit i luften i öfver 12 timmar på en dag, vackert för den tiden. Vidare märkas hans flygningar Furusund-Härnösand och retur samma dag och rekordflygningen i höstas Landskrona-Stockholm på tre timmar.

Bland Krokstedts missöden torde vara mest bekant hans misslyckade gotlandsflygning för en del år sedan. Det var med ”Flygfisken” baron Cederström flygbåt. K. fick motorstopp och måste gå ned i Östersjön, där han fick ligga i sju timmar, till dess han togs upp af en af våra ångbåtar. 1915 störtade Krokstedt från 125 meters höjd ner i en fjärd utanför Furusund. Han snärjdes in i tackel och tåg och låg en stund under vatten, då en tillskyndande motorbåt lyckades bringa reda i härfvan och få honom på det torra.

Ingen flygare torde ha varit en sådan expert på motorn som han. Han kände den både utan och innan, och krånglade den, så plåstrade och lappade han den med en till kärlek gränsande omsorg, som en kåsör en gång skref om honom. Hans vänner plägade på skämt säga om Krokstedt, att han tillsammans med sin motor bildade en organisk enhet såväl i luften som på marken, och bakom detta skämt låg förvisso en hel del sanning. Så mycket oförklarligare blir det därför, att han nu gått under, då han hade två motorer att disponera öfver.

För kort tid sedan var Krokstedt erbjuden chefsposten för Finlands flygväsende, men han hade ej fått tillstånd af svenska myndigheter att acceptera detta anbud. När han i pingst var hemma på Gotland hade en medarbetare i denna tidning ett samtal med honom, och han uttalade då sin glädje öfver anbudet, och sade att han skulle varit glad om han fått tillträda den ansvarsfulla posten, men var dock nöjd med sakens utveckling. Sverige ansåg sig ej ha råd att förlora sin nestor inom marinflygningen och sin kanske djärfvaste och tappraste aviatör.

Bekräftar sig nu antagandet att han omkommit, blef det ändock på sätt och vis för Finlands flygväsen han gaf sitt lif.  (Källa: 454)

Finlandsflygarnas tragiska öde - Man anser konstaterat, att en olycka inträffat sydost Signildsskär.

(5/7 1918) Undersökningarna om kapten Krokstedts och baron Cederströms öde har nu kommit i ett sådant läge, att något hopp om deras räddande knappast återstår.

Det kan anses konstateradt, att en olyckshändelse ägt rum sydost om Signildsskär. Man väntar nu blott på resultatet af den undersökning, som kommer att göras med de uppfiskade skärfvorna.

Man tror sig nu ha fått klarhet i hur det förhöll sig med den vid Borgskär genom en tub sedda maskinen. En af flottans vedettbåtar har varit där, men icke kunnat upptäcka något, och man tror nu, att det var en af tyskarnas två maskiner som gått ned på vattnet och sedan upp igen. För närvarande väntar man just på besked, om någon af de tyska flygarna vistats i dessa vatten vid tiden i fråga.

Sålunda skulle man få hålla sig till de skärfvor, som hittats vid Degerskär.

I måndags hade en svensk torpedbåt kommit och frågat, om man sett något af flygarna. En liten pojke förklarade just då, att han sett några underliga trästycken i vattnet, som han glömt att ta reda på. Man fiskade upp dem och fann, att det var de förut beskrifna fanérskifvorna. Dessa, som ursprungligen varit mycket starka, hade smulats sönder till små stycken, hvaraf man drog den slutsatsen, att nedslaget varit mycket häftigt.

Ingeniör Fjällbeck har förklarat som sin åsikt, att man förmodligen får räkna med en minsprängning.

Det förefaller icke troligt att maskinen störtat, därtill äro skärfvorna, som antagligen härröra från flottörerna, ej kunnat splittras så, som här tydligt skett.
Förmodligen ha flygarna måst gå ned. Det blåste rätt bra vid tillfället och sjön gick i höga dyningar. Antagligen ha nu nedslaget misslyckats. Så att planet kommit upp och ned med flygarna nedåt, utan att hunnit kasta af sig de remmar, de ha öfver sig, så att de voro fastlåsta — då kan vattnet ha kommit in i gasloppet och förorsakat en explosion. Eller också har man råkat komma rätt på en mina. I så fall finnes intet hopp.
Undersökningarna fortsättas emellertid för den händelse, att man skulle kunna göra flera fynd. Draggning är dock utesluten, dels på grund af att man har att välja på så stort område, dels …edan djupet här är 140 meter.

Det har på en del håll talats om att ett attentat mot maskinen icke vore uteslutet och att andra förhållanden vid starten icke voro de bästa. Aviatikbolaget har nu sänt en person till Furusund för undersökning. Något attentat vill emellertid ingeniör Fjällbäck icke tro på, dels därför att det skulle vara allt för rätt (sic) och dels därför att mekanikern hade sin sofplats tio meter från hangaren och nödvändikt måste ha observerat om något misstänkt passerat.

Till Aftonbladet ingick i går följande privattelegram från Åbo hvars uppgifter tidningen dock upptar med nödig reservation:

Natten till söndagen hörde vakten vid Korsör, söder om Mariehamn, surret af en flygmaskin. Ljudet tystnade vid half 1-tiden, hvarefter han såg svart rök och eldslågor utåt sjön.

Manskapet tyckte sig höra en explosion.

Senare hittades svartbrändt järn och mässingsstycken.

Om dessa observationer gälla det Krokstedtska aeroplanet, skulle det tyda på att flygarna blifvit afsevärt försenade, då starten skedde redan kl. 4 på lördagsmorgonen. De skulle alltså råkat ut för något mankemang på vägen och tvingats att gå ned. Ha de sedan varit hänvisade att ligga någon längre tid på vatt- (sic) i dessa, sysselsatta med reparation, är det inte alldeles uteslutet att de till sist råkat på någon mina.

Major Amundson har, hvad detta rykte från Korsör beträffar, förklarat att det i de flesta delar är samstämmande med det tidigare framkomna meddelandet, att befolkningen vid Signildsskär och i trakten däromkring hade tyckt sig iakttaga en minexplosion eller något dylikt. Befolkningen hade också allmänt ansett, att detta haft sammanhang med flygarnas missöde, ända till dess saken dementerades från såväl svensk som finsk sida, och förklarades, att detta varit fråga om minsprängning. Huruvida nu verkligen så varit fallet, är emellertid omöjligt att säga — därom torde gifvetvis kommandoexpeditionens undersökningar med det snaraste ge besked.

En sak som talar emot detta antagande är ju för öfrigt dels den omständigheten att de vidtagna undersökningarna av metalldelar o. dyl. ej gifvit någon som helst stöd åt att det kunde ha varit flygmaskinen, som förolyckats, och dels det faktum, att de båda iakttagelser gjorts vid olika tider, den från Signildsskär natten mellan söndagen och måndagen, och den från Korsör natten mellan lördagen och söndagen.

Major Amundson betonade härefter, att det gifvetvis är svårt, för att icke säga omöjligt, att göra någon absolut teori om mysteriet om Finlandsflygarnas öde måste ännu anses vara svept i dunkel.

… ville major Amundson för sin privata del göra det uttalandet, att det aeroplan som man på lördagsmorgonen observerat från Åland med säkerhet kan anses ha varit Finlandsflygarnas. Major Amundson är också för sin del öfvertygad om att en olycka har inträffat, och att det numera ej finnes något hopp — eller i hvarje fall en ytterst liten gnista af hopp — kvar om att de båda flygarna skulle kunna vara räddade.

Hvad de funna maskindelarna beträffar, så ansåg major Amundson också att man kunde ta för gifvet, att de tillhört aeroplanet. Därom gjorde också den undersökning, som under dagens lopp skall företagas ge fullt besked. Olyckan torde ha inträffat vid ett tidigt stadium af färden. Man kan tänka sig en störtning eller också en explosion. Hvad den omständigheten, att smådelar af aeroplanet skulle ha påträffats, vidkommer, så behöfver detta inte gifvet peka på en explosion — aeroplanets delar kunna ju mycket väl ha sönderslagits mot klippor e. d.

Teorien om en mina höll major Amundson för sin del knappast för trolig, då ju de fasta minorna ligga för lågt och det får anses som ett ytterligt egendomligt inträffande, att den lilla flygbåten skulle ha haft den stora oturen att stöta på en flytande mina. Sådant kan ju inträffa med stora pansarbåtar, men verkar otroligt i det här fallet.

Någon närmare teori torde emellertid knappast kunna framställas, förr än vitala delar af aeroplanet påträffats — hvilket man som sagdt, har anledning att tro vara fallet — och undersökts. (Källa: 455)

Telegram till Gotlands Allehanda - Ännu inga spår efter flygarna.

(5/7 1918) Stockholm, 5 juli. Efterforskningarna efter Finlandsflygarna pågingo hela torsdagen utan positivt resultat. De vid Åland synliga flygmaskinerna voro tyska, likaså troligen den på vattnet synliga
 

De båda flygarna offer för ett attentat?

Vår privatkorrespondent telegraferar oss idag på middagen. Stockholm, 5 juli. Spaningarna på torsdagen koncentrerades i trakterna omkring Degerskär och Signildskär, där troligen olyckan ägt rum. Där han nu en sista forcerad spaning igångsatts.

En fanérbit undersöktes igår, utan att man dock kunde konstatera, att den tillhört Krokstedts maskin. Öfriga funna rester undersökas idag och böra lätt kunna identifieras af löjtnant Fjällbäck.

Ingeniör Börjesson i Vaxholm, som befunnit sig på en långfärdslustsegling, berättar, att han på lördagskvällen under tjocka vid Långskär hört motorsurr och senare på natten från Eckerö samma ljud. Han ansåg ljuden härröra från ett hydroaeroplan på vattnet, som försökte att gå upp. Det måste ha varit Krokstedts.

Experterna afvisa tanken på en motorexplosion. Uppfattningen att en minolycka föreligger synes ganska allmän.

Teorierna om ett attentat, anser kapten Dahlbäck icke jäfvade af hittills framkomna fakta. Motiven till ett sådant attentat skulle lätt kunna finnas. En flygolycka i vanlig mening synes icke föreligga. (Källa: 456)

Finlandsflygarnas undergång.

(6/7 1918) Undersökningen på sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition har konstaterat, att de funna delarna tillhört Krokstedts flygmaskin.

Undersökningarna af de till Stockholm införda vrakspillrorna, hvars upphittande satts i samband med flygarnas försvinnande, tog sin början på sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition på fredagen kl. 10 f. m.

Undersökningen, som leddes af chefen kommendörkapten Lybeck, och vid hvilken ingeniör Fjällbäck, major Amundson samt löjtnant de la Gardie vore närvarande, pågick till framemot half 1-tiden.

Från kommandoexpeditionen utgafs på e. m. följande kommuniké, Beträffande forskningarna efter de båda försvunna Finlandsflygarna, kaptenen vid Kungl. flottan Carl Gustaf Krokstedt och verkställande direktören vid Nordiska aviatikaktiebolaget, friherre Carl Cederström, meddelas från sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition följande: Enligt till kommandoexpeditionen inkomna underrättelser gälda färden att till Finland öfverföra en af Nordiska aviatikaktiebolaget för Finska staten bygd flygbåt hvilken blifvit färdig i midten af sistlidna juni månad och under den närmaste tiden därefter profflugits af kapten Krokstedt såväl ensam som med passagerare. Flygbåtens egenskaper hade därvid befunnits goda och samtliga organ fungerat oklanderligt. Efter någon tids väntan på godt flygväder, skedde starten från Furusund lördagen 29 sistlidne juni kl. 4,05 f. m. Föregående kväll mellan 8,30-9,30 hade motorerna profkörts utan anmärkning. Kl. 2,30 f. m. den 29 hade kapten Krokstedt och friherre Cederström anländt till startplatsen och därefter intill affärden tillsammans med i aviatikbolagets härest anstälda flygmekaniker N. E. Eriksson, sysselsatt med förberedelserna för starten, hvarvid allt befunnits i god ordning. Starten försiggick utan anmärkning, och flygbåten gick snart nog ur sikte, bakom skogen norr om Furusund, då på omkring 100 meters höjd. Då någon underrättelse om flygbåtens ankomst till Åbo ännu på söndag morgon ej ingått, gjordes genom finska beskickningen i Stockholm telegrafisk förfrågan hos myndigheterna därstädes. Sedan på aftonen svar därifrån ingått att flygarna ej afhörts, anmäldes förhållandet till Kungl. sjöförsvarsdepartementet, hvarifrån efterforskningar omedelbart sattes i verket.

Fyra i närheten af Söderarm liggande vedettbåtar beordrades sålunda att söka efter flygarna i Stockholms norra skärgård och i Ålands haf. Från dessa båtar inkom under förmiddagen 1 juli rapport, att ingenting kunnat anträffas, men att flygbåten observerats tidigt lördagsmorgon af en fiskare på Högskär, omedelbart norr om Arholma, styrande mot Åland på stor höjd, bedömd till 1500—2000 meter, hvilket öfverensstämmer med den höjd kapten Krokstedt sagdt sig hafva för afsigt att hålla under flygningen öfver Ålands haf. Vedettbåtarna erhöllo då order att fortsätta sökandet i Ålands och Åbo skärgårdar samt efterhöra underrättelser hos ortsbefolkningen. Samtidigt anmodades genom utrikesdepartementet svenske konsuln i Mariehamn att på hvarje möjligt sätt medverka vid spaningarna och att söka genom telefonnäten inhämta underrättelser från Åländska skärgården, och har konsuln på allt sätt lämnat det verksammaste stöd åt efterforskningarna. Från Åbo och Mariehamn utgingo spaningsexpeditioner.

Den enda säkra underrättelse som dittills inkommit beträffande flygarna sedan de lämnat svenska landet, lämnades af svenska ingeniören och flygaren Holmér, hvilken som passagerare … … lördagsmorgonen i Mariehamn liggande ångare observerat en flygmaskin i nordvästlig riktning på stor höjd och så stort afstånd, att några detaljer icke kunnat utskiljas. Ingeniör Holmér, som i finska tidningar läst om den tilltänkta flygningen från Furusund till Åbo, gjorde genast det antagandet, att den flygmaskin han såg var den sålunda omnämnda.

Under tisdagen 2 juli sändas jämväl kanonbåten Rota till Åland för att leda vedettbåtarnas undersökningar och hålla gnistförbindelse med sjöförsvarsdepartementet. Som det kommit till kännedom att tyska flygare för tillfället funnos tillstädes i den Åländska skärgården, gjordes genom utrikesdepartementet anmodan till svenske konsuln i Mariehamn att göra framställning till vederbörande tyska myndighet att biträda medelst flygspaning, hvilken framställning beredvilligt tillmötesgåtts. Genom finska beskickningschefens föranstaltande ordnades jämväl flygspaning från finsk sida.

Under 2 och 8 juli inkommo flera rapporter angående meddelanden från ortsbefolkningen, hvilka meddelanden varit af vilseledande art, men dock visat befolkningens stora beredvillighet att lämna alla upplysningar, som skulle kunna leda till något spår. Sålunda rapporterades att ett roterande eldsken och ljud, tydande på explosion, hade iakttagits kl. 12,30 natten mellan 1 och 2 juli ungefär vid Skifgrund sydost om Hammarudde (väster om Mariehamn). Iakttagelsen hade gjorts såväl från Korsö fyr som från Bokskären utanför Hammarudde. Efter gjorda undersökningar inrapporterades emellertid, att händelsen vid Hammarudde befunnits bero på explosion af minladdning. Vidare inkommo flera rapporter att ortsbefolkningen i Åbo och Ålands södra skärgårdar sett eller hört flygmaskin eller flygmaskiner, men närmare efterforskningar visade att dessa iakttagelser gjorts måndag den 1 juli eftermiddag och kväll, vid hvilken tid tyska flygmaskiner varit i verksamhet i dessa trakter. Efter verkställda tidsobservationer har inrapporterats att det är de tyska flygarne som ortsbefolkningen hört eller sett. En annan rapport meddelade, att en till Degerby söderifrån inseglande skonare uppgifva sig sett en flygmaskin på vattnet utanför Kökar, sydost om Bokskäran. Senare rapporter upplysa att en tysk flygmaskin tillfälligt nedgått på vattnet i närheten af den uppgifna platsen.

På onsdag förmiddag beordrades torpedkryssaren Psilander och ett antal torpedbåtar att afgå till Åland för deltagande i spaningarna, men återkallades denna order omedelbart därefter med anledning af denna rapport, som då ingick och som innehöll, att delar af flygskepp, vinge och ponton anträffades vid Degerskär, syd om Signildskär, utanför Eckerö (västra Åland).

Ytterligare noggranna undersökningar såväl i trakten af Degerskär som återigen öfver hela Åland och Åbo skärgårdar ha varit utan resultat.

Sedan de vid Degerskär anträffade delarna af en flygmaskin denna dag, den 5 juli, mottagits i sjöförsvarsdepartementet hafva de af verkstadschefen i Nordiska aviatikaktiebolaget, ingeniör Fjällbäck, förklarats utan hvarje tvifvel tillhöra denna af kapten Krokstedt förda flygbåten.

Med anledning af de gjorda undersökningar genom hvilka utrönts:

att flygbåten sista gången från svenska kusten iakttagits lördagen den 29 juni tidigt på morgonen af en fiskare å Högskär, norr om Arholma, styrande på stor höjd mot Åland.

att flygbåten iakttagits samma morgon jämväl i nordvästlig riktning från Mariehamn på stort afstånd och stor höjd.

att därefter, såvidt kunnat utrönas, ingen vare sig i Åland eller Åbo skärgårdar sett eller hört flygbåten.

att delar af en flygbåt anträffats vid Degereskär, syd om Signildsskär, utanför Eckerö (Åland).
att dessa delar af tillverkaren med bestämdhet förklarats hafva tillhört den af kapten Krokstedt förda flygbåten,

samt

att vinden på morgonen lördagen 29 sistlidne juni i Ålands haf var sydostlig.
kan tyvärr med visshet förutsättas att flygbåten förolycktas sydost om Degerskären i hafvet utanför eller invid Eckerölandet af Åland och att de båda flygarna vid olyckstillfället omkommit.

Beträffande orsaken till händelsen kan från sjöförsvarsdepartementet icke göras något meddelande, men kommer undersökningar på hemställan af Nordiska aviatikaktiebolaget att verkställas af sakkunniga från armén, marinen och aeronautiska sällskapet.

Helvetesmaskiner orsaken till olyckan?

Då man sökt efter orsaken till olyckan har tidigare framkastats tanken på möjligheten af att flygarna blifvit offer för ett attentat, planlagdt och utfördt af några vänner till de finska revolutionärerna här i landet före dennes affärd härifrån. Man vill ju icke gärna tro något sådant, men tanken därpå ligger likväl ungefär lika nära till hands som andra försök till förklaring.

En erfaren militär meddelar till N. D. A. (Nya Dagligt Allehanda, förf. anm.) att han under bevakningstjänstgöring vid … gränsen … … kommit i beröring med … kännedom om ett slags … bomber eller helvetesmaskiner, af storlek ungefär som en vanlig gevärspatron, af hvilka Finlands röda våldsmän begagnat sig för att ställa till explosioner. Den lilla bomben är delad i två lika stora rum, det främre fyldt med ett utomordentligt starkt sprängämne, från detta rum leder genom skiljeväggen en kanal in till det andra rummet, fyldt med någon giftig gas, hvars beståndsdelar emellertid  icke kunnat konstateras, efter hand som denna utvidgar sig tränger den genom kanalen in i det främre rummet, och när den kommer i beröring med sprängämnet inträffar en ytterst våldsam explosion.

Sagesmannen har sig bekant flera fall, då explosioner ombord å fartyg, automobiler o. s. v., tillhöriga ordningens försvarare i Finland, förorsakats af dylika små helvetesmaskiner, och han anser det icke alldeles omöjligt att några sådana funnit vägen hit till de rödas meningsfränder. Någon af den har möjligen trott sig göra sina finska kamrater en tjänst genom att hindra flygarna att komma till Finland, och har i ett obevakadt ögonblick någonstädes å flygmaskinerna placerat en dylik, hvilken sinom tid exploderat och förorsakat olyckan. (Källa: 457)

Telegram till Gotlands Allehanda - Flygolyckan. Inga tecken till explosion.

(6/7 1918) Stockholm, 6 juli. För närmare efterforskning sammanträdde i går afton en del sakkunniga. Något definitivt resultat kunde icke då ernås. Undersökningen gaf intet stöd för antagandet af en explosion inom flygkroppen. Vissa smutsartade beläggningar skola undersökas och … prof utföras. Det uttalades som synnerligen önskvärt att ytterligare vrakdelar insamlas. (Källa: 458)

Ett vackert eftermäle. En minnestecknare i Sv. D. skrifver om Krokstedt dessa lika vackra som träffande ord:

(8/7 1918) Det hvilade öfver Krokstedt något af sagoaktigt hjälteskimmer — det utgick från hela hans granitartade personlighet, det närdes af de många anekdoter som äro i svang om hans kärlek till allt som stötte på äfventyr, dåd och bragd. Han var en vikinganatur, som det ej står att uppleta många likar till i detta land. Det var själfvklart att den mannen måste bli flygare — han var en örn, för hvilken endast Guds blåa himmel hade vidder nog. Under den himlen, i de vidderna var det också, som han mötte sitt öde — säkerligen den död, som Carl Gustaf Krokstedt själf skulle korat år sig, om valet lagts i hans egna händer.

Ty med döden hade han för länge sedan gjort upp räkningen. Icke trotsigt, men med samma lugna manlighet med hvilken han mötte lifvet, mötte farorna. (Källa: 459)

Den nya expeditionen efter flygarna afgick igår.

(8/7 1918) Stockholm, 8 juli. Den nya expeditionen för uppsökande af spår efter finlandsflygarna afgick igår från Furusund. (Källa: 460)

De nya spaningarna om Finlandsflygarna - Expeditionen utgår från Nordiska aviatikbolaget

(8/7 1918) Nya Dagligt Allehanda har haft ett samtal med chefen för kommandoexpeditionen om förutsättningarna för den nya expeditionen.

Denna kommer, meddelade kommendörkapten Lybeck, icke att företagas från sjöförsvarsdepartementet, utan blir en privat expedition från Nordiska aviatikbolaget med ingeniör Fjällbeck som ledare.
Gifvetvis är en dylik expedition af stort värde, då man ju kan tänka sig möjligheten af ytterligare fynd, som kunna vara af den allra största betydelse för fastslåendet af hur olyckan har tillgått.
För närvarande torde det emellertid ej finnas stora utsikter att få tag i vrakspillror etc., men det är ingalunda omöjligt, kanske till och med högst antagligt, att sådana under de närmaste dagarna eller om några veckor skola flyta i land. Det gäller därför för den nya expeditionen att ej ge tappt, utan hålla sig i trakterna en tid framåt.

Ej heller är det uteslutet, om nu efterforskningarna krönas med framgång, att man skulle kunna verkställa draggningar. Lyckas man bestämma olycksplatsen något så när — man kan ju tänka sig genom oljefläckar eller dylikt — så bör gifvetvis förutsättningarna härför ligga inom möjligheternas gräns, om icke djupet visar sig korsa dessa planer.

Skulle man komma så långt i efterforskningarna, så kommer man gifvetvis ingå till sjöförsvarsdepartementet med anhållan om hjälp.

Det har uttalats en sådan fantastisk tanke, som att de bägge omkomna möjligen trots allt skulle kunna befinna sig på någon kobbe. Något sådant får väl dock vid det här laget anses uteslutet. Hela skärgården har ju på det noggrannaste genomsökts under flera dagars tid af vedettbåtarna, och ortsbefolkningens uppmärksamhet har på dest kraftigaste fästs på saken.

Till ytttermera visso har man nu anmodat konsuln att ytterligare framhålla dylika synpunkter för befolkningen.

Vidare finns det just i dessa trakter ovanligt godt om fyrar, och befolkningen är synnerligen talrik här.

Det kan ju med säkerhet fastslås, att olyckan skett på sjön och ej i land. Vedettbåtarna ha bedrifvit spaningarna så att de bl. a. gått så nära land som möjligt och följt kusterna under det att ortsbefolkningen sökt från landsidan.

Intet fel på maskinen.

Den misstanken har framkommit, att den Krokstedtska maskinen ej skulle varit fullt oklanderlig. Enligt en uppgift i Aftonbladet skulle det nämligen förhålla sig så, att vingarna exempelvis ej hörde till denna maskin. A-B. uppger härom bl. a., att de voro afsedda till ett landplan. Förmodligen voro inte de rätta vingarna klara — faktum är emellertid, att de skulle sändas efteråt.

Då ett hydroaeroplan profvas, hör det till, att maskinen skall gå i åtta timmar på land. Så var ej förhållandet med denna — orsaken lär varit bensinbrist. Allt som allt lär kapten Krokstedt ha flugit maskinen tre gånger.

Nya Dagligt Allehanda har hos Nordiska aviatikbolaget förhört sig angående dessa uppgifter.

Det är ju visserligen riktigt, att maskinen byggts som ett landplann, men den omständigheten spelar ej någon som helst roll, ej heller att vingstället äfven var afsedt för landplan.

Vidare finns det ingen som helst bestämmelse att ett hydroaeroplan skulle gå åtta timmar på land. Maskinen var fullt profvad, kontrollerad och godkänd.

Krokstedt hade sammanlagdt flugit 5 timmar med maskinen och säkerligen gjort mer än tre flygningar med detsamma, snarare sex eller sju.

Möjligheten att anträffa de förolyckade flygarnas kroppar synes ganska ringa, då det synes troligt, att dessa kommit att gå till botten med den sjunkande maskinen. Båda flygarna hade visserligen, efter hvad man tror sig veta, flytvästar, men å andra sidan voro de fastsurrade vid sitsarna i maskinen. Visserligen skulle dessa surrningar kunna lösas med ett enkelt grepp, men om en plötslig explosion inträffat, har äfven ett sådant grepp varit outförbart. (Källa: 461)

Gotlänningen som blev svensk flygpionjär

—Av HELGE WIZÉN—

(23/2 1985) När man söker en viss sak eller historia i gamla papper då händer det allt som oftast att man hittar något helt annat än det sökta. Man finner ett intresse och så börjar man ”forska”.

Jag sökte i mitt namnregister efter en gammal gotlandsskeppare och hittade en helt annan person med ett välkänt gotlandsnamn: Carl Gustav Krokstedt. I kanten på mitt papper hade jag satt ett kryss och 1918. Han dog alltså detta åt. Mitt under kriget, (sic) hade det hänt något som kanske kunde intressera GA:s läsare? Gotländska vikingar kan man träffa lite varstans, det kan jag intyga, genom åren. Här sällade sig ytterligare en till den stora skaran. Nog var han en bokstavlig viking.

Utan att gå riktigt på djupet i hans levnad och död så kan det finnas felaktigheter i detta skrivna, men då släkten ännu lever så kompletterar de säkert i GA vad som saknas. Jag kan bland annat inte klarlägga hans död vid 32 års ålder. Att flygplanet han förde störtade är tämligen klart, men jag vet inte vilken dag under våren 1918 det hände,  bara det att marinen och flygvapnet lindrigt talat var ”skärrade” och uppskakade.

Carl Gustav Krokstedt föddes 22 december 1885, här på ön. Sjö och hav lekte i hågen och i anknytningarnas spår så trampade han snart de däck som tillhörde kungliga flottan. Vid 20 års ålder fick han det första guldtränset på ärmen. Han var underlöjtnant. Tio år senare, 1916 var han kapten i en ny gren av marinen. Flyget! Intresset hade följt honom länge och krigets alla förbättringar maskinellt i lufthavet gjorde att han tog steget fullt ut att bli flygare i marinen. Sjöflygplan var ett idealiskt komplement i det marina värvet.

På Malmslätt började han sin utbildning hos ingen mindre än baron Cederströms flygskola. Där fick han också sitt certifikat och kom därefter till flottans flygskola i Waxholm. Intresset för motorer och dess utveckling bidrog till det brinnande framtida perspektivet han hade i flyget. Han om någon blev en svensk pionjär på området.

Marinen skulle ha flygplan på pontoner. En sådan maskin, under det namnet ”Flygfisken” skulle utföra sitt ”mandomsprov” då Krokstedt skulle flyga hem till Gotland och hälsa på. Tänk att flyga över Östersjön, det var en bragd på den tiden.

Midsjöss började motorn hosta och knacka. Att det inte stod rätt till i motorrummet det skvallrade vinkande visare på instrumentet om. ”Flygfältet” under pontonerna var inte i det lugnaste laget. Men det fanns bara en möjlighet, att landa och det gjorde han. Hoppade ur sittbrunnen och minuten efter var han med armar och huvud i motorn och lagade den bensinledning som läckte och skakade loss.

”Skutan läck”

Nu var han tillbaka på sin förarplats för att söka starta och det gjorde ”Flygfisken” som en lydig delfin men hon orkade inte på luft under vingen i den gropiga sjön. Och faktum fanns också, planet lutade åt babord. Ur brunnen igen och ner på pontonen. Den låg lite djupt. Skutan var läck! Inte så mycket men det räckte för att inte kunna lätta. Vad fanns att ösa med? En ölflaska? Med den höll han pontonen läns i sju timmar när en ångbåt dök upp och ville assistera. Krokstedt avböjde, då en bogsering skulle bli för dyr för staten! Ångaren satte sig i kontakt med en närliggande svensk örlogsman och så kom planet med sin förare i land, men inte på Gotland. Det kan man kalla omtanke om statens medel och material.

Under det rådande kriget var sjömannen vid flottan mest i luften. Olyckstillbuden med dessa ”flygande båtar” var många. En dag störtade Krokstedt från hela 100 meters höjd utanför Furusund. Det höll på att bli hans sista flygning. Med flygplanet över sig låg han nedtryckt i havet flera minuter. Halvdöd fick man upp honom på land och strapatserna fortsatte.

Ut och leta efter en försvunnen finlandsbåt i 10 graders kyla och svåra isförhållanden. Isproppar i förgasare och ledningar blev en ofrivillig landning på isen. Där stod Krokstedt och hans mekaniker ännu en gång skeppsbrutna bland packis och höga vallar. Skulle man lämna planet och söka sig mot land? ånej! Planet skulle med i land! Så började en isvandring, 2 man dragande ett flygplan efter sig över is och vallar. Alle tre enheterna kom lyckligt i land. Den gången skrev man 1916.

Det året reste Krokstedt tillsammans med Cederström till Amerika för att för att studera amerikansk flygtekning och nya motortyper. Studier som kom att ge många resultat och erfarenheter i samband med svensk neutralitetsvakt... från luften.

Många var de flygningar som för alltid satte hans namn i svensk flyghistoria. Under hösten 1917 flög han Stockholm – Karlskrona utan mellanlandning på 3 timmar. Det var något av ett rekord. En tidigare resa samma rote tur och retur och vidare till Härnösand tog 12 tim. och 10 min.

År 1918 kommer det kort och kanske gott följande notis i GA: ”Aldrig om ens någonsin har ett dödsbud kommit mer oväntat och slagit oss mera hårt och grymt...”

Efter detta bud fortsätter tidningen med en tysk stridsflygare och hans bravader, om det ordet äger teckning i dylika sammanhang. (Källa: 1983)

Gotlänningen som blev svensk flygpionjär

Carl Gustav Krokstedt år 1916. Han var då bliven flygare vid Marinen.

(9/3 1985) I artikeln om ”gotlänningen som blev svensk flygpionjär” i GA den 23 febr., fattades mycket som hör sammanhanget till. Många som tillhör släkten Krokstedt har ännu Carl Gustav i friskt minne och har också anteckningar som i klart språk säger nästan allt.

Fru Annie Broander i Visby som säger ”farbror” om Carl Gustav vet berätta och återge vad hennes mamma, syster till Carl Gustav upplevde. 98 år gammal dog modern för ett par år sedan och som Annie säger ”fullständigt klar i huvudet och med ett otroligt minne”.

Vi låter hennes ord formas i skrift!

- Min mamma var alltså som du nu vet syster till Carl Gustav. Födda ved de på hemmagården Hallute i När där pappa Emil var handlare och rörelseidkare. Han var den stora idésprutan, full av kraft och vitalitet. Hans hustru Hanna, född Munthe, var organisatören. Ofta, ja alltför ofta hade hon huset fullt av matgäster, anställda och representanter i alla makens företag. Hon skötte kort och gott hela kommersen.

År 1908 ägde förlovning rum. Carl Gustav här med fästmön Gurli Bille. Krokstedt var som synes ännu vid denna tid officer i marinen.

Vid 20-årsålderna flyttade min mamma hemifrån och gifte sig med Lars Broander i Rone. Hon berättade flera gånger när dödsbudet om Carl Gustav nådde fram. Det gick järnväg till Rone på den tiden. Att föra budet vidare till När och hemmet var bara att kasta sig på cykeln och trampa. Det var också vad hon gjorde. Genomsvettig och andtruten var hon framme i allén upp till gården. Modern stod på trappan. Vid åsynen av dottern slog hon händerna för ansiktet och ropade – ”Carl Gustav är död...”

Tragik

Annie drar ett djupt andetag och fortsätter:

- Det var deras andre son. Den förste var ett par år äldre än Carl Gustav. Han dog i späd ålder. Det var tragiskt. Jungfrun skulle ha ned något från det högsta hörnskåpet som står där borta. Hon klev. Skåpet rasade med ett brak. Hon klarade sig men lille Einar fick en chock. Han vägrade att äta från moderns bröst, där han legat när skrällen kom.

Carl Gustav blev en liten ”vildhjärna”. Ett tekniskt snille. Ett arv från pappan. Vid 16 år sökte han till flottan. Pappa Emil blev konfunderad: Vem skulle nu överta och föra firman vidare?

Carl Gustav blev antagen. Så började marinens hårda men härdande skola. Han blev kadett och så löjtnant. Då hände något! Det dök upp en ”fågel” på den svenska himmelen förd av flygbaronen Cederström. Sådana ”vidunder” kunde bara landa på vatten. När nyheten nådde Hallute sa hans mor helt spontant: Nu vet jag vad Carl Gustav kommer att bli. Aeroplanförare!

Hon kände sonens tekniska läggning. Han blev ”aviatör”. Under baronens ledning och kunskap fick han sitt certifikat. Av flottan ”sitt” plan, ”Flygfisken”, som han ramlade ner med så många gånger.

År 1908 förlovade han sig med Gurli Bille, dotter till en bryggeriägare i Stockholm. De gifte sig 1910. Fick två döttrar varav den ena ännu lever.

Cederström och Carl Gustav blev oskiljaktiga vänner och arbetade hårt och medvetet på flygvapnets uppbyggnad. Ja, allt det där har du skrivit om, så det vet folk.

- Jag minns Carl Gustav när han kom till Rone. Den gången per tåg. Jag var nog 4 år. Morfar ledde mig med sin stora näve om min lilla hand till järnvägsstationen... Jag glömmer aldrig hur stilig han var. Bäst minns jag nog i alla fall de fem olikfärgade karamellpåsarna, en till varje barn, som han radade upp på pianot som står där borta.

Sista krigsåret 1918 och kanske dessförinnan hade han anbud från Finlands regering att där bygga upp och organisera ett luftförsvar. Ett förslag som de svenska befallningshavarna motsatte sig direkt. Carl Gustav var nu flygkapten i svenska marinen, så kanske fanns det orsak!

Scania Vabis byggde ett nytt hydroplan, med en toppfart av 135 km/tim. En aktionsradie på hela sex timmar, så länge räckte bränslet som planet kunde ta. Krokstedt blev ”testflygare”. Det var mycket ont om bränsle och olja. Flygningarna blev korta. Kriget närmade sig slutet, det kunde alla se som följde tyskens marsch mot stupstocken. Nu lockade det finska anbudet mer än någonsin. Ett avtal gjordes med Aviator, som ägde det nya planet, vars originalvingar ännu inte var färdiga. Han skulle flyga till Helsingfors tillsammans med Cederström. Baronen hade av åldersskäl lagt av flygningen men med Krokstedt var han säker.

I början av juni var man klar att korsa Ålands hav. Den 9:e gjorde Krokstedt en kort rundflygning till Furusund. Det gällde att snåla på dropparna.

Planet stod uppställt i en olåst hangar och detta faktum gjorde att rykten om sabotage kom i svang. Vi levde mitt i ett krig.

Planet med Krokstedt och Cederström startade några dagar senare – och försvann för all tid.

Rykten gick att de båda blivit tagna av ryssarna och satt i fångenskap! Lösningen kom efter en månad.

Den 4 juli hittade man en ponton och ett vingparti ilandflutet vid Degerskär.

Den 13 juli hittade ångaren ”Westernorrland” baron Cederström utanför Svartklubbens fyr. Han låg i flytväst utan byxor och skor.

Krokstedt var en duktig simmare och därtill vinterbadare och man letade hela sommaren på alla kobbar och skär. Det enda man fann var hans ena handske.

En flygande sjöman hade fått sin grav i havet. En gotlänning som skrivit outplåneliga runor i svensk flyghistoria.

Hallute i När. På bilden syns Emil Krokstedt och hans hustru Hanna.

Hallute gård i När står nu halvt förfallen. Så suckar Annie Broander. Gården är rena kulturminnet men pengar finns inte att rusta upp den. Det är synd när man vet vilket centrum gården var för hela bygden bara för 75 år sedan... 

Helge Wizén. (Källa: 1984)

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper