Strandning vid Gotska sandön 14/8 1929. Sk 4A. Heinkel HD 24 Regnr: 207

Sk 4A. Heinkel HD 24. Flygvapennummer: 207. Märkning: 207. Tillhörigt: 2. Flygkåren. Godkänt den 9/11 1928. Avförd den 27/8 1929.Totalhavererade den 14/8 1929 i Östersjön 10’ NV Gotska Sandön, lat. N 58° 30’. O 19° 0’.

Haveriet har inträffat under återflygning från platsen för Kustflottans skjutningar till Fårösund, varvid gruppchefen beordrat två S 5 och två Sk 4 att bilda söklinje. Vid samling av gruppen 10’ NO Fårösund har flygplan Sk 4A/206 saknats, sedan flygföraren klockan 16.45 hört kraftiga smällar från motorn samtidigt som kraftig vit rök strömmat ut från motorns nedre del. Oljetryck och oljetemperatur har varit normala, när motorstörningarna uppträtt. Flygföraren Torsten Rapp har omedelbart dragit av gasen, stängt brandkranen samt ansatt nödlandning i den kraftiga dyningen. Drivankare har omedelbart utlagts. Hela flygplanet, såväl flygkropp som vingar och landningsställ har varit helt nersmorda i olja. Till följd av den starka sjöhävningen har en närmare undersökning av motorn inte kunnat göras. Klockan 17.25 har två flygplan av typ S 5 kommit till nödlandningsplatsen och belägenheten har semaforerats till dem. En S 5:a har beordrats att flyga till Fårösund för att rapportera läget och föreslå utsändandet av H. M. vedettbåt 19. Den andra S 5:an har med gruppchefen flugit till Märsgarn för att anhålla om bistånd från Kustflottan. Den från Kustflottan utsända 1. Jagardivisionen har anlänt till nödlandningsplatsen klockan 21.30. Från H. M. jagare Wachtmeister har en livbåt utsatts, som till flygplanet överfört en sladd från H. M. jagare Wrangel. Denna sladd har sedan sytts med ett kasttåg till bogserlängan. Haveristens besättning har sedan satts ombord på HMS Wrangel. Försök har gjorts att fästa bogsersladden vid landningsställets stöttor, men detta har varit omöjligt på grund av den höga sjön och de av olja hala flottörerna. Bogsering har till en början skett med sakta fart mot vinden, men då det därefter ansetts att flygplanet inte skulle tåla påfrestningarna vid bogsering mot sjön, har HMS Wrangel ökat farten och girat ned med vinden. Bogseringsfarten har sedan hållits vid 10 knop, varvid flygplanet legat på en häckvåg och styrt väl i sjön. Efter cirka 30 minuters bogsering har dock den sladd, varmed bogserlinan varit sydd till bogserlängan, brustit, varvid flygplanet tippat över så att stjärten kommit i vattnet. Sedermera har flygplanet sjunkit mer och mer med stjärten före. HMS Wachtmeister hade då gått upp och lagt sig en wire om propellernavet. Strax därefter har flygplanet lagt sig på rygg, flytande på flottörerna. Medan HMS Wrangel återgått till Hårsfjärden har HMS Wachtmeister kvarlegat med det havererade flygplanet tills H. M. depåfartyg Jacob Bagge anlänt för att bärga flygplan 207. Bärgningen har dock misslyckats och flygplanet har måst sänkas på 170 meters djup av HMS Jacob Bagge.

Orsaken till haveriet har varit motorstörningar, troligtvis till följd av en brusten kolv, som sedan sönderslagit vevhuset. Liknande motorhaverier har vid tidpunkten ifråga inträffat vid flera tillfällen och för motorer, typ JL5, i regel efter 100-150 timmars gångtid. Den i flygplanet inmonterade motorn, en 280 hk Junkers L5-motor hade vid tillfället en gångtid på 140 timmar. Flygplanet fick en gångtid på 125 timmar.

Flygbåt från Fårösund nödlandar och sjunker

En annan hamnar efter 15 timmar på havet vid Sandön.

Som bekant är sjöflygets spanarskola f. n. förlagd till Fårösund, där övningarna komma att pågå fram till oktober. Till i onsdags hade allt förlupit utan något mankemang, men då inträffade ett par synnerligen allvarliga missöden, vilka bl. a. medförde totalförlust av en flygbåt. Fem människoliv stodo även på spel, men tack vare snabba undsättningsåtgärder och de nödställdas egen rådighet och duglighet avlöpte det hela utan förlust av människoliv.

Några av de flygbåtar, som f. n. äro förlagda till Fårösunds flygstation, voro i onsdags (14/8 1929) ute på rekognosceringsövningar i riktning mot fastlandet och hade samtidigt till uppgift att följa kustflottans övningar. Allt gick bra, och efter slutat värv styrde flygarna åter kurs på Fårösund. På hemvägen fick emellertid en av flygbåtarna, nr 207, motorstopp och måste vid 5-tiden 90 eftermiddagen nödlanda nordväst om Gotska Sandön. En annan av flygbåtarna gick då tillbaka till kustflottan för att rapportera missödet, och högste befälhavaren över kustflottan underrättades även pr radio. Jagarna Wrangel och Wachtmeister sändes omedelbart till undsättning från Horsfjärden innanför Älvsnabben. När de hunno fram, hade det redan mörknat betydligt, men det lyckades kapten Neumüller på ”Wrangel” att med strålkastarsignaler återfinna hydroplanet, som i rätt hög sjö drev omkring i mörkret ute på öppna havet. Sedan de ombordvarande, löjtnant Rapp och underlöjtnant Adolfsson, vid nio-tiden förts ombord på jagaren, sökte man bogsera flygplanet in mot Fårösund. En torpedkryssare, som även kommit tillstädes, sökte hissa flygbåten ur vattnet, men sjön blev allt svårare, och slutligen svängde maskinen runt och gick till botten, sedan bogserlinorna brustit. Olyckan inträffade ute på öppna havet mellan Gotska Sandön och Huvudskär, och någon utsikt att bärga den sjunkna flygbåten finnes icke.

Ännu en flygbåt, som deltagit i övningarna mot det svenska fastlandet, råkade ut för missöde, som om oturen varit framme kunde slutat med att både maskinen och dess tre man starka besättning gått till botten. Nu avlöpte det hela dess bättre relativt lyckligt, men för de ombordvarande blev natten både lång och dyster. Tio distansminuter från Fårösund måste vid 6-tiden på kvällen flygbåten nr 252 nödlanda, sedan även den råkat ut för motorstopp. I 15 timmar drev sedan maskinen omkring på havet, som var långtifrån lugnt. Ombord befunno sig löjtnanterna Berthelsson och Brydolf (?) samt fänrik Lundberg, den sistnämnde förare. Deras belägenhet var sannerligen icke avundsvärd.  På grund av mörkret och den hårda blåsten svävade de i ögonskenlig livsfara, men lyckan stod dem bi. Men vinden och de manövrer de kunde utföra förde dem till Gotska Sandön, där de landade mitt på öns västra sida vid 9-tiden i går morse. Maskinen drogs upp på land, och dess besättning blev på bästa sätt omhändertagen av fyrfolket på ön.

Vid 9-tiden i går afton anlände vedettbåten nr 19, vilken f. n. är stationerad i Fårösund, till Gotska Sandön för att bärga haveristen. Havet var emellertid alltför oroligt för att detta då skulle låta sig göra, och vedettbåtens befälhavare fick nöja sig med att föra flygbåtens besättning till Fårösund. Tidigt i morse, vid 1/4 4-tiden, var vedettbåten åter i Fårösund, och efter att ha landsatt de ”skeppsbrutna” från nr 252, vilka liksom sina kamrater från nr 207 i dag åter äro i tjänst och sålunda icke tagit någon skada av strapatserna, begav den sig åter till Gotska Sandön för att där vidtaga nödiga åtgärder för flygbåtens bärgning och återförande till Fårösund. Enligt uppgift skall flygbåten nr 252 icke ha erhållit några skador utöver det motorfel, som föranledde nödlandningen.

Det förtjänar anmärkas, att medan flygbåten 252 låg på vattnet och drev med vinden, icke mindre än tre ångare passerade den på ganska nära håll och helt säkert också iakttog de ombordvarandes nödställda läge. En av dessa ångare gick till och med runt flygbåten utan att sätta sig i förbindelse med denna trots nödsignalerna. Det är sannerligen icke hedrande för de tre ängarnas befälhavare att på ett så flagrant sätt ha underlåtit att söka bringa de nödställda en hjälpande hand. Hade icke vinden fört flygbåten till Sandöns kust, är det icke gott att säga, hur äventyret slutat för 252:ans besättning.

Någon officiell kommuniké om missödena har ännu icke utsänts, och på flygstationen i Fårösund vägrar man t. v. att lämna några upplysningar. (Källa: 899)

Varför flygbåtarna måste nödlanda

Orsaken till att de båda flygbåtarna 207 och 252 måste nödlanda i onsdags kväll är ännu icke med säkerhet fastslagen. Teknisk utredning kommer att företagas och därjämte skall personalen på såväl flygbåtarna som de assisterande fartygen höras, innan rapport kan framläggas.

Vad flygbåten 252 beträffar, torde nödlandningen ha orsakats av brist på smörjolja, vilket haft till följd att luftkylda motorn skurit. Flygbåten 207, som gick förlorad, var försedd med Junkermotor av samma slag som användes på Ahrenbergs maskin Sverige. Antagligen har någon kanna brustit och orsakat missödet. Från sakkunnigt håll har T.T. framhållits, att de luftkylda motorerna ännu äro relativt oprövade i vårt land. Fortsatta erfarenheter fordras för bedömandet av deras tillförlitlighet i vårt klimat. Innan denna erfarenhet inhämtats, måste man vara beredd på missöden.

Vad junkermotorn beträffar, måste det konstateras, framhåller T.T:s sagesman, att dessa motorer efter 100 gångtimmar blir ansträngda och otillförlitliga. Dessa motorer, som ha det allra bästa rykte, äro utmärkta de första gångtimmarna men äro sedan icke att lita på, vilket såväl andra flygkåren som Ahrenberg haft erfarenhet av.

Flygbåten 252:s drift till Gotska Sandön ger ett gott bevis på dessa flygbåtars stora sjövärdighet och besättningens förmåga att kunna hålla farkosten flytande i den höga sjön. Flygbåtarna äro försedda med radio, men radioantennen består av en nedhängande koppartråd, som måste halas in vid nedgång på vattnet. Sedan flygplanen gått ned och antennen sålunda halats in, kan radion icke användas. Emellertid komma inom den närmste tiden nya apparater att installeras på flygbåtarna, så att radion kan användas även då flygbåten ligger på vattnet. (Källa: 900)

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper