Nödlandning utanför Slite 2/10 1936. S 5C. Typ: Heinkel HE 5/t TB. Regnr: 482

S 5C. Typ: Heinkel HE 5/t TB. Tillverkare: Centrala Flygverkstaden Västerås. Registreringsnummer: 482. Tillhörigt F 2 Kungl. Roslagens flygflottilj.

Märkning 2-82. Nödlandning den 2/10 1936 vid Slite. Total flygtid: 165.20 tim. Total gångtid: 168.20 tim.
Besättningen flygförare reservofficersaspirant Erik Berthel, flygspanare underlöjtnant Å Rehnberg oskadad.
Orsak till nödlandning: Låsning av höjdroderorganen. Skador flygplan: Vänster flottör avbruten. Höger flottör inbucklad i botten. Vänster bärplan legat i vatten 2 tim. Beräknad reparationskostnad c:a 13.000:- kr.

(Foto från www.flyghistoria.org)
 

  
Ur protokoll:
Förhöret föranlett av: (Kort redogörelse över händelseförloppet).
Landning omedelbart efter start i Slite den 2/10 1936 förorsakad av att utslag å höjdrodret ej erhölls. Vid landningen havererade vänster flottör och skadades den högra.

Resoffasp Berthel anförde i huvudsak följande: att han tjänstgjorde som förare å fpl 482, att gruppflygning med enskild start var beordrad, att han startade som nr 2, att han tidigare under dagen flugit flygplanet tre gånger och därvid ej förmärkt något anmärkningsvärt, att starten skedde normalt, att då flygplanet kommit upp på c:a 15 m höljd, spaken plötsligt kändes tung och blott kunde rubbas c:a en dm bakåt, att skevnings- och sidoroder kändes normala, att flygplanet låg i svag stigning, då han märkte roderlåsningen, att han försökte använda lättrodret, dock utan verkan, att nosen började sjunka och att han därvid ånyo försökte använda lättrodret, dock fortfarande utan verkan, att han därefter drog av motorn, att fpl sedan gick ner i vattnet med ung. tio graders glidvinkel, att han hade det intrycket att vänster flottör först tog vatten samt att nedslaget var ganska lugnt, att maskinen vid nedslaget fick en studs och lättade c:a en meter, att han därvid drog på gas och fpl satte sig på nytt och omedelbartbromsade upp, att vänster vinge då lade sig i vattnet, att han drog på gas för att sätta fpl på grund, att fpl därefter bogserades in till en närbelägen brygga och därvid började sjunka, att motorn kuperades i god tid innan propellern nådde vattnet samt att vattnet steg upp till de undre cylindrarna.
Uppläst och vidkänt:
Erik Berthel.
Resoffasp.
  
Underlöjtnant Rehnberg anförde i huvudsak följande: att han tjänstgjorde som spanare i fpl 482 under dagens samtliga uppdrag, att han hade samma uppfattning om haveriet som Berthel, att han ansåg att vänster vinge ej tog vatten vid landningen, att han ansåg nedslaget ganska flackt och fjädrande och att han omedelbart kontrollerade att i spanarsitsen ej funnos något, som kunnat låsa dubbelkommandoanordningarna, att vid inbogsering och därpå följande lyftning i kran vänster vinge låg i vatten c:a 2 timmar.
Uppläst och vidkänt:
Å. Rehnberg.
Underlöjtnant.
  
Flottiljingenjörens yttrande angående flygplan typ S 5C, Nr 482, haveri den 2/10 1936.
För att konstatera orsaken till höjdrodrens låsning å fpl vid tillfället i fråga, undersöktes roderledningarna noggrant från roderspaken till höjdrodren.
Härvid konstaterades att höjdroderaxelns vänstra horisontella del vridits, så att roderspaken stod i bakåtlutande läge vid normal ställning på höjdrodren.
Någon annan skada, åverkan eller felaktighet å höjdroderorganet kunde, trots minutiöst noggrann undersökning, ej konstateras.
Vridningen av horisontella höjdroderaxeln torde hava uppstått, då föraren sökte erhålla roderutslag för stigning. Han har härvid fört roderspaken med kraft bakåt. Låsningen av roderrörelsen torde kunna lokaliseras till den vertikala hävarmen på roderaxeln.
Vid undersökning av flygplanet anträffades i förarplatsen en mängd patronhylsor och flera patroner, tillsammans ett 30-tal, en hylsa till signalpatron samt en skosula i omedelbar närhet av höjdroderaxelns vertikala hävarms undre del.
Det kan hava varit möjligt att någon eller några av dessa saker låst hävarmen.
Någon annan förklaring till låsningen kan av mig ej angivas.
Samtliga hylsor och patroner undersöktes noggrant, men å ingen av dessa kunde upptäckas några deformeringar eller märken, utvisande att de på något sätt suttit i kläm.
Ej heller å hävarmen, anslagen eller närliggande delar har några märken kunnat upptäckas, som skulle kunna förklara hur låsningen uppstått.
Hade rodren i stjärtpartiet varit låsta, borde den i aktra delen av flygkroppen befintliga axeln vara vriden, enär denna är av svagare konstruktion än den horisontella höjdroderaxeln.
Å flygplanet återfanns dessutom nedanstående skador:
Vänster flottör avbruten vid främre infästningen. Höger flottör inbucklad i botten. Vänster bärplan har legar under vatten enligt uppgift i c:a 2 timmar. Härvid har vatten inträngt i vingbalkarna genom lufthålen. Vid lyftning av bärplanet ur vattnet har ett flertal hål gjorts i vingduken för att låta vattnet avrinna.
Hägernäs den 6 oktober 1936.
Arvid Falke
Flygingenjör.
 
Hägernäs den 7/10 1936
G. Hård
Förhörsledare
Sten Rydström
Protokollförare
 
Kårchefens yttrande och beslut: Haveriet har föranletts av låsning av höjdroderorganen. Hur låsningen uppstått har icke kunnat utrönas. Förekomsten av patronhylsor m.m. i omedelbar närhet av höjdroderaxelns vertikala hävarms under del kan tyda på att låsningen kan härleda sig från dessa lösa föremål. Flygplanets förare eller annan kan ej anses hava brustit i den aktsamhet som skäligen bort iakttagas. Den skadade materielen iståndsättes genom tygofficerens försorg. Krona vidkännes reparationskostnaderna. Från tyghantv. Olsson infordrat yttrande närslutes.
Hägernäs den 24/11 1936
Herman Sundin
Chef
S. Ljungfelt.
 
Tyghantverkare Olsson yttrande över haveri med fpl. 482 den 2/10 1936.
Tyghantverkare Olsson hade blivit meddelad att ett fpl. hade havererat samt låg under bogsering till en kajkran. Flygplanet förtöjdes vid en dyktalb i avvaktan på kajkranens iordningställande.
Då planet låg förtöjt gick tyghantverkaren ombord och kände på styrspaken sant drog i densamma kraftigt upprepade gånger framåt och bakåt utan att dock kunna rubba densamma. Föraren, Aspirant Berthel an-modade tyghantverkaren göra detta för att konstatera att höjdroderspaken var låst.
Flygplanet bogserades sedan in till kajkranen och hissades.
Få flygplanet hissades befanns höjdrodrets styranordning åter var normal och att således låsningen lossnat.
Ingen hade från den tidpunkt då tyghantverkaren kände på roderspaken och konstaterade att densam-ma var fullständigt låst, till det ögonblick, då spakens låsning upphört, gjort något för att lossgöra låsningen.
Medan flygplanet bogserades från dyktalben till kranen vippade fpl. över och ställde sig på nosen i vattnet. Härvid kan tänkas att någon brytning eller skakning lossat höjdrodret.
Hägernäs den 23/11 1936.
R. Olsson.
Tyghantverkare

--------------------------------------------------

Gotlandskriget - En svart dag för Gotlands försvar - Intressanta skarpskjutningar

- Från vår utsände medarbetare -

Fredagen (2/10 1936), höstmanöverns tredje dag, blev en svart dag för Gotlands trupper men å andra sida också en synnerligen intressant dag tack vare bl. a. flygets förnämliga insats i den skarpskjutning och bombfällning, som på eftermiddagen arrangerats nere vid Klinteberget i Boge, dit en hel del intresserade åskådare från olika håll samlades.

Dagen började med blåst, regn och solglimtar i rik och skiftande växling, och det vädret stod sig sedan hela dagen igenom.

Förutsättningen för dagens momentövning var att en fiende – kapten Antonssons kompani som vanligt men nu med flyget till hjälp – landstigit på kusten rakt väster om Magö (Majgu), varifrån fienden skulle fördrivas av bataljon Backlund understödd av division Wetterstedt, som för dagen bestod av 4 batterier, grupperade längre upp i landet. Bataljonschefen sände fram kompaniet Hellman (2:a) i stridsställning, medan resten av bataljonen med bataljonsadjutanten kapten Möller i spetsen gick kompassmarsch genom terrängen för att slå den landstigna fienden söder om Sju strömmar. Divisionen sattes in för att dels förbereda, dels senare med alla fyra batterierna understödja gotlänningarnas framryckning. Det gick inte alls som man tänkt sig, ty fienden behöll det besatta området, där man tänker ligga kvar även under lördagen, då emellertid kompaniet får hjälp av tre landstormskulspruteplutoner, nämligen en från Visby med andre brandchefen hr John Persson som ledare, en från Fårö med folkskollärare B. Larsson som befäl samt en från Källunge under befäl av hr C. A. Broander.

Nu som vid Lörje och S:t Olofsholm försökte man genom en kraftig stöt bryta igenom fiendens linjer för att sedan ”rulla upp” dem. Denna gång gjorde 2.a bataljonen en kringgående rörelse. Med livkompaniet till vänster och 3 kompaniet till höger marscherade bataljonschefen upp till känning med det i stridsläge liggande 2 kompaniet. Kl. 10,55 sattes spaningsdivisionen in och anfallet började men misslyckades så där tämligen klart och tydligt.

I lördagens förutsättning anses läget vara det, att fiendens anfall på fredagen mot Slite hamn, Sju strömmar och Enholmen framgångsrikt avvisats men att försöket att driva den landstigna fienden tillbaka misslyckats. Resultatet av fredagens strider var sålunda i alla fall inte så galet som det såg ut. Nu låg fienden kvar på lördagen utmed kusten från viken norr om Svanäs udd till Möjner strax söder om Sju strömmar.

Fredagseftermiddagens övningsmoment för II bataljon ersattes som sagt med skarpskjutning av och mot flygplan. Man avspärrade ett område öster om Klinteberget i Boge och utlade målfigurer i terrängen. Det blev II bataljonens lott att ordna denna sak. Flyget å sin sida etablerade flygbas i badviken, där de sex maskinerna lades på stranden för att i tur och ordning förses med skarp ammunition och bomber.

Då demonstrationen kl. 2 skulle börja var Klintehöjden besatt av en talrik skara militärer och civila. En maskin bogserade nu i rask följd 5 korvar, mot vilka en avdelning infanteri nedanför nyssnämda höjd verkställde beskjutning med gevär, kulsprutegevär och kulsprutor – de sistnämda båda skjutningarna utfördes dels med dels utan spårljusammunition. Efter varje skjutning släppte flygplanet av målkorven, dess bättre utan senapsgas, och korvarna demonstrerades sedan på Klintehöjden, då man kunde konstatera att det tydligen inte är så lätt som man tror att träffa ett flygplan med dessa vapen. Man träffade inte alla, i varje fall inte i de första korvarna.

Sedan blev det flygets tur att med planens fasta kulsprutor beskjuta de utsatta målen, mot vilka också bomber fälldes. Denna demonstration utfördes i två omgångar med först skjutning och sedan bombfällning, ur säkerhetssynpunkt få dessa övningar icke utföras samtidigt. Skjutning med planens fasta kulsprutor i byigt väder som igår är ju ganska vansklig, då en blott ringa avvikelse ur kursen medför bom. Efterbesiktning av målet visade emellertid fått in flera träffar. Bombfällningen som ägde rum med 12,5 kg. sprängbomber, först två från varje flygplan sedan fyra bomber på en gång från varje plan, gav däremot vid handen att verkan av denna bomb är ganska kraftig. Flera av dessa bombladdningar hade tagit inom verksamt avstånd från skyttelinjerna och flera fullträffar kunde konstateras. Långt från nedslagen kunde man iakttaga hurusom sprängstycken slagit av trädstammar och grenar, skurit sig väg genom grästuvor och slitit ur stora stycken ur stammarna omkring. Och när bombladdningarna från fem maskiner, fyra bomber samtidigt från varje maskin, detonerade under utvecklande av kraftiga rökmoln, hördes smällarna lång väg. Det hela var en ytterst intressant demonstration, även om det blev litet kyligt för åskådarna, helst som det naturligtvis också kom en regnskur.

Ett missöde inträffade under dessa bombflygningar, varigenom de sex deltagande maskinerna blevo bara fem. Då maskinerna startade från Badviken för bombfällningen låste sig av ännu okänd anledning höjdrodret på en av maskinerna. Maskinen som var en S 5A Hansa fördes av reservofficersaspiranten Erik Berthel, detta var hans tredje flygning för dagen. Höjden var ännu icke mer än 10-20 meter. Styrspaken satt i det närmaste fast, den gick endast att rubba omkring 1 decimeter. Han drog av gasen och flygplanet tog vatten med vänster flottör först, studsade upp en meter, kom ner igen då höger vinge tog vatten. Han drog på gas för att sätta flygplanet på grund. Han kuperade motorn innan propellern nådde vattenytan. I nedslaget bräcktes ena flottören, vars främre del då böjdes uppåt. Maskinen tog in vatten men man lyckades snabbt bogsera in den i hamnen och få upp den med en kran, där den fick hänga över natten. Ingen av de ombordvarande skadades men blevo under bärgningsarbetet ganska grundligt blöta. Det hela var en händelse, vars orsaker sedan skall utredas, men med vars möjligheter framför allt en stridsflygare alltid har att räkna. Marinspaningskursen i Fårösund har emellertid icke förut haft några dylika intermezzon.

(Styrspaken låstes p. g. a. att tomhylsor som rullade omkring på durken låste kom i kläm. Berthel förklarades som oskyldig till det inträffade).

Dagen slöt emellertid i lugnets tecken och det blev till och med månsken på kvällskvisten.

Pionjärplutonen har under dagarna utfört ett fältarbete som kommer befolkningen till godo, i det plutonen iordningställt vägen från Gothemsvägen ned till Gyle fiskeläge. Ett arbete f. ö. som sakkunskapen anser värt beröm. Vi kunna ju tillägga – och ett tack.

Ja, tidningarna få ju ibland veta att de äro fantasifulla, men hur intressant en manöver som denna än är, bleve den dock för åskådaren, delvis även för de agerande, relativt mager om det inte funnes fantasi. Där står ett par skärmar som föreställa en pluton eller ett batteri, någon verklig respekt för denna imaginära motståndare kan man ju knappast känna, men med litet fantasi blir krigssituationen genast litet livligare. Den här gången måste man ju till och med ta fantasien till hjälp för att få Storloppet och Djurloppet, infartslederna till Slite hamn, minerade!

I lördag leder översten greve Hamilton artilleriet och överstelöjtnant Linde har befälet över infanterikåren. Vädret har i dag varit lite nådigare, men det har fortfarande varit blåsigt. Under dagens övningar gick bataljonen Backlund från norr till anfall mot terrängen vid Boge järnvägsstation, medan bataljonen Söderberg kom från väster för att från detta håll angripa B-styrkan i dess ställningar. Även i dag ha flygarne utfört ett värdefullt spaningsarbete. Landshövdingen anlände även i dag till krigsskådeplatsen och åsåg från Klinteberget slutfasen i dagens strider. Dessa avblåstes strax efter kl. 11 på förmiddagen, varefter trupperna återvände till sina kvarter.

I dag på middagen komma åter skarpskjutningar att utföras med kulsprutor mot mål bogserade av flygarne, men på lägre höjd än under gårdagen. Denna skjutning äger rum på kusten strax i närheten av Slite.

Den i går havererade flygmaskinen har i dag underkastats undersökning av flygingenjör Falke, som i dag anlänt till Gotland för ändamålet, och man har också låtit skifta pontoner på maskinen.

Efter övningarnas slut blir det genomgång på Slitebadens hotell, där det i afton blir dans för allmänheten.

Som av annons igår framgick går det extrabuss till Slite från Visby på söndag morgon med vilka de som önska se flygparaden, kyrkparaden och förbimarschen kunna taga sig ut hit. T-n.  (Källa: 467)

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper