Utdrag ur haverikommissionens rapport:
Befälsförhållanden och fpl:s uppgift.
I Fpl 478 deltog den 10/3 i luftskyddsövning med
mörkläggning i Karlskrona. Fpl tillhörde en grupp
fpl ur F 2, som ställts till befälhavande amiralens,
Sydkusten marindistrikt förfogande för deltagande i
ovannämnda övning.
Chef för flyggruppen var löjtnanten vid Flygvapnet
S. F. Rydström, vilken vid tillfället ifråga
tjänstgjorde som trafikledare.
Chef i det havererade fpl var löjt. vid Kungliga
Flottan C. H. C. Arnesen, vilken icke var
flygutbildad. Planet fördes av furiren 54/F 2 K. G.
Andersson.
Som passagerare medföljde efter vederbörligt
tillstånd redaktören vid Blekinge Läns Tidning, Stig
Ekeram. FpI hade till uppgift att kontrollera
mörkläggningen inom det överflugna området, varvid
särskilt skulle observeras dels på vilken höjd och
på vilka avstånd södra inloppets fyrar kunna siktas,
och dels huruvida fyrarna avsevärt underlätta
orientering mot Karlskrona. Dessutom skulle anfall
utföras mot vintereskadern. Landning skulle äga rum
kl. 21.16.
II Anordningar å flygplatsen.
Omkring 100 m sydost sjöflygstationen var
landningsbelysningens lovartsboj förankrad. Omkring
75 m åt lä från lovartsbojen låg den andra bojen och
75 m från denna den tredje bojen. Vindriktningen var
ungefärlig ”Nord”.
Omkring 200 m sydost den sydligaste lysbojen låg
pansarskeppet Gustaf V förankrad samt omkring 300 m
sydost om Gustaf V pansarskeppet Drottning Victoria.
Trafikledarens plats var framför
expeditionsbyggnaden vid sjöflygstationen å
Stumholmen, varifrån han medelst ljussignaler kund
ingripa i landningsmanövern.
Å flygplatsen fanns följande belysning:
a) Varningsljusen å radiomasterna vid
sjöflygstationen, som skulle tändas då flygplan
närmade sig för landning.
b) Ankarljus å psk Gustaf V bestående av en
ankarlanterna för om masten i höjd med bryggan och
ett extra ljus å flaggspelet, hissad till 2/3 höjd.
c) Ankarljus å psk Drottning Victoria, som dessutom
förde göslanterna, vilken särskilt tänts för att
varna ingående jagare.
d) Lanterna vid slätpricken nordost Smörasken
placerad i en vid pricken förtöjd jolle och
markerade slätprickens läge.
Ljus å radiomasterna visade rött sken, övriga ljus
vitt sken. Ankarlanternan å psk Gustaf V var så
upphängd att den för ett på låg höjd söderifrån mot
pansarskeppet kommande fpl skymdes av masten.
Avskärmningen var 26 grader.
Vädret var inom området gott, men mörkret så djupt
att landkonturer och fartyg icke från låg höjd kunde
urskiljas från luften. Landningsplatsen tjänstgjorde
även som startplats.
III Händelsförloppet vid haveriet.
Vi fpl start hade vinden några graders dragning åt
ost så att lysbojarnas enslinje gick över
slätpricken vid Smörasken. Under flygningen hade
vindkantring ägt rum åt vänster, så att vid
landningsmanövern enslinjen gick över slätpricken
nord Getskär. Lysbojarna hade sannolikt snabbare
följt denna vindkantring än psk Gustaf V. Det vill
därför synas som om vid haveriet landningszonens
bredd minskats till omkring 50 m. Denna bredd på
landningszonen ansåg trafikledaren för sin del
tillfyllest.
Efter fullgjort uppdrag kom flygplanet på anbefalld
tid in över Karlskrona. Föraren blev bländad av en
strålkastare, som omedelbart släcktes, sedan
överenskommen signal med signalpistol avgivits från
fpl.
Under höjdminskning gick fpl på sydlig kurs ned till
Aspö, verkställde därifrån inflygning mot
landningsplatsen, och utförde över denna ett
vänstervarv i syfte att företaga landning å rak bana
sydifrån.
Flyghöjden under detta vänstervarv torde icke hava
överskridit 100 m. Flygplanet passerade därvid nära
psk Gustaf V, enligt uppgift täckte vänstervinge
Gustaf V:s akterdäck, varefter fpl passerade över
landningsljusens lovartsboj.
Föraren har uppgivit, att han under denna sväng sett
tre ljus som han trott härröra från psk Gustaf V. I
själva verket var det emellertid varit psk Drottning
Victorias ljus. Föraren synes däremot i verkligheten
icke hava observerat Gustaf V:s ljus, vilka
sannolikt skymts av fpl:s vinge.
Föraren har vidare uppgivit att han sedan han gått
in på rakbana söder ifrån för landning, icke
iakttagit andra ljus än landningsbelysningens
lysbojar, som han anser sig hava haft. i enslinje.
Förarens avsikter har varit att flyga rakt mot
lysbojarna för att strax före landningen genom
vingglidning åt höger landa till
höger om desamma.
Spanaren, som stod upp i fpl och var i
talrörsbindelse med föraren hade bättre
observationsmöjligheter än föraren. Under flygningen
på rakbana anmodade spanaren föraren ett par gånger
att svänga mera åt vänster för att undgå en prick
(sannolikt torde det hava varit akterlanterna på psk
Gustaf V som spanaren tagit för den belysta
slätpricken vid Smörasken.
Enligt uppgift från Serg. Littiäinen, som befann sig
i en motorbåt vid lovartsbojen, var även kursen å
rakbanan att börja med mera västlig. Sergeant L.
hade ett slag den uppfattningen, att föraren avsåg
att landa till vänster om lysbojarna. Plötsligt
ändrades emellertid kursen åt höger, varigenom
flygriktningen kom att bliva mot pansarskeppet
Gustaf V.
Den av L. uppgivna kursändringen har sannolikt
utförts, när spanaren ansåg, att fpl skulle gå fritt
för den med belysning utmärkta pricken, och yttrat:
"Nu går det bra". Föraren påbörjade då sin
vinggIidning.
Sammanstötningen med tripodmasten skedde under fpl
plané före landningen.
Slutligt utlåtande.
Haveriet har förorsakats därav, att pansarskeppet
Gustaf V kommit i fpl landningszon och att
pansarskeppet icke upptäckts från fpl.
Anledningen till att pansarskeppet Gustaf V kommit i
landningszonen är, att vindkantring under
flygningen. På grund av att landningsbelysningens
lysbojar snabbar än pansarskeppet Gustaf V följt
denna. Vindkantring har bredden på området mellan
fartyget och en linje genom lysbojarna minskats.
Trafikledaren har för sin del ansett, att bredden av
detta område även efter vindkantringen, då densamma
endast uppgick till omkring 50 m, varit betryggande.
Haverikommissionen kan icke dela denna uppfattning.
Orsaken till att pansarskeppet Gustaf V icke
upptäckts från fpl är, att fartyget med undantag för
ankarljusen varit mörklagt. Ankarljuset för om
masten har varit så avskärmat att det icke kunnat
ses av besättningen på det söderifrån kommande fpl.
Härtill kommer, att spanaren sannolikt förväxlat
pansarskeppet Gustaf V:s aktra ljus med å pricken
vid Getskär befintlig lanterna.
Huruvida det förhållandet, att flygplanets
besättning blivit bländad av strålkastare, kan hava
inverkat på observationsmöjligheterna under
landningsmanövern undandrager sig kommissionens
bedömande.
Efter vad kommissionen kan finna, hava gällande
belysningsföreskrifter icke åsidosatts. Det synes
emellertid önskvärt, att en revidering kommer till
stånd av OSF bestämmelser rörande anordningar å
sjöflygplatser vid flygning i mörker.
Landningsplatsen har förlagts så när flygstationen
som möjligt, enär trafikledaren ansett, att riskerna
vid inkörning efter landning med hänsyn till prickar
och fartyg varit alltför stora, därest
landningsplatsen förlagts längre ut på redden.
Kommissionen håller emellertid före, att dessa
risker måste anses mindre än de, som uppstått, då
landningsplatsen under föreliggande förhållanden
valts nära flygstationen.
Stockholm den 20 april 1939.
Vid av kommissionen företagen besiktning å Gustaf V
antecknades följande: Fpl hade träffat Gustaf V:s
tripodmast å det ställe omedelbart under märsen, där
de båda sidomasterna löpa samman med mittenmasten. I
sidomasterna. hade uppstått ungefär lika djupa spår.
I styrbordsmasten var dock bucklan något längre än i
babordsmasten. Förstävarna å fpl båda flottörer hade
stött emot var sin strålkastare å Gustaf V. Dessa
hade varit uppställda på. bryggan, en på vardera
sidan om tripodmasten. Vänstra flottören hade
träffat babords strålkastare ungefär mitt i spegeln
och den högra flottören foten på styrbords
strålkastare. Efter kollisionen hade fpl stjärt
sjunkit ned, varvid fpl blivit hängande i lodrätt
läge med flottörerna på räcket till flaggens brygga.
Löjtnant von Arbin.
Då fpl törnade emot masten på Gustaf V, sprang v. A.
som befann sig i gunrummet, omedelbart upp på
översta bryggan och gav order, att fpl skulle surras
fast. Med en säkerhetslina om livet klättrade han
därefter ned till fpl i vilken han endast sett
föraren, som var sanslös. Denne återfick därvid
medvetandet och frågade, var han befann sig.
Upprepade gånger frågade han även efter spanaren. På
fråga av v. A. lämnade han uppgift om vilka, som
voro med i planet. v. A. lade en sladd om förarens
kropp, varvid föraren hjälpte till, samt lyckades
därefter taga denna ur planet
och föra ned honom på däck. Då v. A. fick veta, att
man icke funnit spanaren och passageraren, gick v.A.
tillsammans med en furir vid flygvapnet, som kommit
ombord, upp till fpl. De skuro upp duken på fpl
kropp och funna de båda kvarvarande ligg a på
durkskottet i fplkroppens bakre del.
De befunnas redan vara döda. Bensin och olja flöt
ymnigt från fpl under hela tiden räddningsarbetet
pågick, varigenom detta avsevärt försvårades. |