|
Gösta Andrée och stockholmsflygare omkomna - Dödsstörtade i skogen - Havererad DC 6:a stängde visbyfältet 21/1 1959 |
|||
 |
|
||
|
Flygplatschefen i Visby 50-årige Gösta Andrée och 40-årige flygkaptenen och planets förare Allan Abrahamsson Stockholm dödsstörtade omkring kl. 15.10 på onsdagen (21/1 1959) i skogen 1.800 m. nordost om Skälsö (stavas nu Själsö) intill Lummelundsvägen (mittemellan landsvägen och havet). Det 2-motoriga reaplanet Gloster Meteor, utförde målflygning för luftvärnets räkning. Deras reaplan skulle landa men hindrades av en strax förut havererad DC 6:a tillhörig SAS som låg i kanten av landningsbanan. Olycksplanet skulle göra ett nytt landningsvarv men tappade fart i en högersväng och störtade. Döden var ögonblicklig för båda flygarna.
Flygtragedin kan ha gått till så här: Halv tre inträffade ett haveri med en DC-6 på flygplatsen. Det var ett SAS tillhörigt skolplan som vid landningen bräckte noshjulet och som med propellrarna avslagna blev stående på nosen intill landningsbanan. Plandelar låg strödda över hela banan och gjorde landning riskabel. Vid denna tid låg Andrée - Abrahamsson i luften med sitt reaplan av typen Gloster Meteor. Nr föraren vid inflygning till landning såg den havererade DC-6:an förefaller det som om han velat påbörja ett nytt landningsvarv för att komma i bättre läge. Därvid förlorade han – på grund av bränslebrist eller annan orsak – farten. I en högersväng mot kusten mellan Brissund och Skälsö vek sig planet och slog ner i marken. Planet röjde en 75 meter lång gata i skogen, innan det bromsades upp och fattade eld. Flygplansdelar slets ifrån och låg utkastade över ett stort område, och själva flygplanskroppen slets sönder och bucklades till. För föraren kapten Abrahamsson och dir. Andrée måste det varit en ögonblicklig död. Föraren kapten Abrahamssons lik låg framför kabinen, medan dir. Andrée delvis satt kvar därinne. Meteorplanet hade lämnat flygplatsen kl. 14.30 och aviserat sin återkomst till kl. 15.15.
Bränslet tog slut till jetmotorerna? Ett direkt vittne finns till flygtragedien. Det är kapten Ulf Christiansson. Han såg störtningen från sin DC-3:a som just befann sig på inflygning mot flygplatsen på sin ordinarie eftermiddagstur. Kapten Christiansson säger: Störtningen kan alltså ha varit en följd av dels för låg fart dels för lite bränsle.
Larm gick kl. 15.15 Brandkårens larm gick 15.14. I det svåra väglaget var det svårt att ta sig fram. Först fick de angivet att planet störtat i terrängen norr om flygfältet, vilket visade sig vara fel. Visbybrandkåren fick då höra av flygfältspersonalen att de skulle köra Lummelundsväg ut till Salthamn för att söka efter det störtade flygplanet. Väl i Salthamn fick de genom polisen reda på att planet störtat 100 meter bakom lantbrukare Helge Petterssons ladugård vid Skälsö. Brandkåren kunde inte heller inget uträtta vid olycksplatsen. Planet övergjöts med skum. De bägge flygarnas förkolnade lik fördes till Visby. Stats- och stadspolis i stort antal fanns snabbt på platsen, som avspärrades till dess haverikommissionen anlände. Vid en gård i närheten hade man ingenting hört eller märkt av störtningen. Någon explosion tycks inte ha förekommit utan planet har splittrats vid själva nedslaget.
Många människor såg olycksfärden En stor grupp människor såg dödsplanet då det gjorde sin första landningssväng vid flygplatsen. Det gula planet fångade uppmärksamheten och många personer undrade hur det skulle kunna landa eftersom DC-6:an stod i vägen. Strax efter olyckan startade Linjeflygs ordinarie plan mot Stockholm och gick över olycksplatsen. Nedslagsplatsen företedde en ohygglig anblick. En frän stank spreds över hela trakten och avklippta träd och buskar visade vilken väg reaplanet röjt innan det definitivt hejdades i sitt lopp, antändes och totalförstördes. Tragedin samlade massor av privatbilar och den lilla väg som löper mellan Lummelundsvägen och stranden var full av bilar och folk. Dödsplanet – en Gloster Meteor – befann sig tillfälligt i Visby – tillhörde AB Flygtjänst i Stockholm. Meteorplanet har, sedan de köptes från England varit i drift under några år i bolagets tjänst. De uppehåller sig ibland på Halmsjön, men dirigeras oftast runt landet på olika uppdrag, såsom t. ex. målflygningar. För tretton år sen slog ett plan av Glostertypen världsrekord i hastighetsflygning med 975 km/tim. Det finns nu bara ett Gloster Meteor-plan i Sverige sedan ett exemplar nu förstörts vid katastrofen på onsdagen. |
|||
|
|
|||
|
|
|||
|
|
|
||
|
|
|||
|
|
|||
|
Flygpionjären Gösta Andrée fick möta en flygares död – Av BERTIL TOREKULL –
”Hans liv är en äventyrsbok för vuxna pojkar. Det handlar om flyg. Om den tid då en flygare lätt blev folkhjälte och då varje uppstigning räknades som ett vågstycke. Det handlat om livsfarliga fallskärmshopp, resande luftcirkus, kvaddlandningar på nyplöjda svenska potatisåkrar i den flygets barndom då ett flygfält var en stilla nåd att
bedja om”. Så stod det i GA den 1 februari förra året. Gösta Andrée helgporträtterades. Gösta Andrées liv var ett äventyr. Jag ska sent minnas min intervju med honom. Vi satt en natt tillsammans och Andrée pratade minnen. Sen bad han mig komma tillbaka nästa kväll och då fortsatte berättelsen om hans strapatsrika flygarliv. I går stod jag i den blodsmutsade askgråa snön ute vid Skälsö och såg brandmännen bära bort resterna av Gösta Andrées förkolnade kropp. Flygpionjären fick en flygardöd. Han var en flygare som siktade framåt. Han tyckte om flygets risker och tjusades våldsamt av dem. Han betonade gärna hur säkert modernt flyg var men sade sig sakna debutårens charmfulla pionjäranda. Han avskydde allt nytt byråkratiskt krångel. Vi träffades för en kort tid sen. Gösta Andrée hjälpte redaktionen – vänlig som vanligt – med en flygbil som vi skulle använda för ett kommande reportage. Vi talade några ord om framtidens flyg. Gösta Andrée trodde blint på flyget. Han kunde tala sig varm för alla dess fördelar, han älskade varje nytt steg i utvecklingen. Framtidens flyg skulle nytt värde, totalt bryta vår isolering. Han var gammal kamrat med de gamla flygpionjärerna, sådana som Ahrenberg. Han tillhörde flygarhjältarna i detta land, han var bland de första fallskärmshopparna, han gjorde legendariska flygningar över Engelska kanalen och ner till Kapstaden. Han var ute för tusen och ett äventyr och kunde konsten att berätta dem. Hans favorithistoria var den om hans första fallskärmshopp då fallskärmen inte utvecklade sig förrän i sista tiondels sekunden. Och Gösta Andrée sa själv till mig: När jag fylle sjuttio ska jag fira dagen med ett fallskärmshopp. Och han lät som en förväntansfull skolpojke i rösten. I dag finns inte den obändige flygarentusiasten och pionjären Gösta Andrée. Men vi som träffat honom ska aldrig glömma honom. I svensk flyghistoria finns redan hans namn ristat med stora bokstäver.
Gösta Andrée fyllde 60 år i söndags. (18/1 1959) Han har varit aktiv flygare i 40 år. Andrée var född i Stockholm 1899. Efter studentexamen utbildade han sig till flygare och blev fältflygare 1920. Han studerade i England och Tyskland 1921-1924 och flög han såsom förste svensk över engelska kanalen 1920 och fullbordade första svenska långdistansflygningen Stockholm Kapstaden och åter 1929. Han blev chef för Göteborgs flyghamn 1931 och för Visby flygplats 1944.
”Nu finns visst bara jag kvar” Det är gamla kära vänskapsband som slits genom denna olycka, säger flygkapten Albin Ahrenberg i ett uttalande för GA. Gösta Andrées förolyckande är ett hårt slag för den lilla kretsen av gamla flygarkamrater från flygets barndom. Nu är det visst bara jag kvar… - Andrée och jag träffades på Hägernäs 1920 och under 20-talet for vi Sverige runt i ett par års tid, vi hoppade fallskärm tillsammans och hade över huvud taget mycket med varandra att göra. Det blev förstås en massa roliga minnen av det där och vi brukade alltid träffas någon gång varje år för att ha trevligt tillsammans. Ett sådant tillfälle var när Gotlands Flygklubb bildades och sista gången vi råkades var i somras på den stora flygdagen i Visby. - Jag trodde att han nu
skulle vara utom farozonen och att han hunnit till den ålder, då man
kan ta det lite lugnt. En förkämpe för flyget var han som få andra och
han gav hela sitt liv och sin kraft åt insatser för flyget.
Eld hindrade sökande efter de två flygarna Den förste som kom fram till haveriplatsen i skogen var Bengt Thomsson från Västergarn. Han berättade efteråt att han höll på med skogshuggning för Brucebos räkning, 200 meter väster om Lummelundsväg och 100 meter norr om Stenkrogen. Plötsligt kom fyra man av flygfältspersonalen rusande fram till honom och frågade
om han märkt att ett flygplan störtat. Det var första vetskapen
Thomsson fick om olyckan. Han hade hört ett brak borta i skogen men
aldrig tänkt att detta kunde vara från ett störtande flygplan. Nu
ordnades i hast en skallgångskedja. I en rad med 100 meters mellanrum
mellan varje man begav man sig iväg i skogen mellan Skälsövägen och
Lummelundsväg i den riktning som braket hörts. Thomsson gick så att han
kom rakt på Helge Petterssons bostad. Där frågade han Petterssons
hushållerska Katarina Hamberg om hon hade sett något av störtningen. Kapten Abrahamsson hade fått ett dödande krossår i bakhuvudet men var i övrigt förhållandevis oskadd och utan brännskador. Han låg med ryggen utåt och hade sin livbåtsutrustning på ryggen. Huvudet låg under en liten tall ett par meter från kabinen, vilket gjorde att man inte hade funnit honom tidigare. Direktör Andrées svårt förkolnade kropp återfanns strax därefter mellan resterna av flygvingen och sittbrunnen. Även hans död måste ha varit ögonblicklig. Flygplanet hade splittrats i en mängd små stycken men elden hade aldrig varit särskilt stor och hade koncentrerats till motorerna och sittbrunnen. En 75 m. lång gata hade plöjts genom skogen strax nedanför Litorinavallen och i gatan hade en mängd tallar klippts av eller dragits upp med rötterna. På brandplatsen märktes ingen fotogenlukt. (Källor: 529, 530)
Flygolyckan är mycket svårutredd Från Luftfartsstyrelsens haverikommission meddelas sent på torsdagskvällen ombudsman Torsten Nylén att förhören fortsätter och likaså undersökningarna på olycksplatsen. I dag på morgonen gör kommissionen ett nytt besök på platsen i samband med vittnesförhören. Hr Nylén upplyser på Gotl:s förfrågan att olyckan tillhör de mycket svårutredda med många svårlösta problem. Från haverikommissionen har inga uppgifter av något slag lämnats till någon tidning och alla spekulationer har hittills skett helt utan haverikommissionens medverkan framhåller hr Nylén. (Källa: 531)
Utredningen om flygolyckan blir långvarig Den svåra flygolyckan vid Skälsö under onsdagen har under de gångna dagarna varit föremål för Luftfartsstyrelsens haverikommissions utredning. Något definitivt om anledningen till olyckan synes därvid inte ha framkommit. Man kommer nu i Stockholm att detaljundersöka motorerna o. andra hopsamlade flygplansdelar för att sedan stämma samman uppgifterna i alla vittnesmål och gå igenom skisser och rapporter. Ännu har vi inte kunnat eliminera någon av de tänkbara olycksfaktorerna, sade man kommissionens sida på fredagskvällen Det radiosamtal som fördes mellan kapten Abrahamsson och trafikledartornet i Visby finnes inspelat på band enligt gängse bestämmelser och ingår i utredningsmaterialet.
Meteoren hade kunnat landa på Visbyfältet Några minuter innan planet återvände till Visby för landning hade Meteoren radiokontakt med trafikledartornet och fick då besked om DC 6:ans haveri, men trafikledaren bedömde det rådande läget vara sådant, att en normal landning skulle kunna ske, om Meteoren gjorde en lång inflygning norrifrån så att planet kunde sättas ned nära banändan. DC 6:an stod som förut nämnts bredvid banan. Det var propellerdelar och en del löst gods som fanns på banans mitt. Från kommissionens sida har framhållits, att någon anledning till anmärkning mot trafikledaren inte har framkommit.
Obduktion av kapten Abrahamsson De manövrer som Meteoren sedan fältet passerades har kommissionen lagt ner stort arbete på att klarlägga. Sammanlagt har 20 vittnen hörts och med anledning av plandelarnas läge har man kunnat få fram vissa uppgifter Den omkomne flygkaptenens lik har förts till Stockholm på begäran av länsstyrelsen. Obduktionen ska förrättas av docent Sjövall. Man räknar dock med ett långvarigt efterarbete för kommissionens del och först sedan detta slutförts utfärdar kommissionen sin kommuniké från undersökningen. (Källa: 532) |
|||
| _________________________________________________________________________________________ |
|
Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig. Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper |
| Till huvudsidan Kontakta sidansvarig |