Sovjetiskt attackplan störtade i Östersjön

 

DET sovjetiska attackplanet störtade på internationellt vatten mellan Gotland och de baltiska länderna.

 

 

Ett sovjetiskt militärt attackflygplan störtade i går (8/1 1991) i havet mellan Gotland och de baltiska länderna.

Besättningen på två man räddades av flygvapnets räddningshelikopter och fördes till Visby.

Planet är ett tvåmotorigt tungt attackplan av typ Suchoj Su 24 Fencer, som används för attacker djupt in över fiendeterritorium, enligt tidskriften Soviet Military Power som ges ut av  U.S.A:s försvarsdepartement.

Det var vid 14-tiden som den svenska sjöräddningen ingrep sedan man på radar kunnat följa planet och skickat ut en räddningshelikopter.

Flygkraschen hade så vitt man vet inte föregåtts av någon militär aktivitet i luftrummet utanför den sovjetiska kusten.

Sent på tisdagskvällen uppgav polisintendent Tommy Anderberg vid Visbypolisen att man med hjälp av tolk hört de båda flygarna. Bl. a. hade orsaken till haveriet framkommit: brand i en av flygplanets motorer.

 

Besättningen från sovjetiska attackplanet fördes till Visby

 

Ytbärgaren Rickard Olsson från helikopterbesättningen i Visby räddade de två sovjetiska piloterna i Östersjön i går eftermiddag.

 

(9/1 1991) Ett sovjetsikt militärflygplan störtade i havet ungefär tio landmil öster om Hoburgen i går eftermiddag. Visby räddningshelikopter var snabbt på plats och kunde rädda de två piloterna.

Det var klockan 14.05 som räddningshelikoptern fick larmet. Efter 45 minuter lokaliserades den ena piloten och en kvart senare hittades den andra ungefär en kilometer bort.

Ytbärgaren Rickard Olsson från Karlskrona gjorde en uppskattad insats, liksom hela den övriga besättningen. De räddade piloterna klarade äventyret utan skador. Under polisförhöret efteråt framhöll de flera gånger att räddningsinsatsen var den mest professionella de upplevt.

 

Helikoptern från Visby räddade två från störtat sovjetiskt plan

Ett sovjetsikt militärflygplan störtade i havet öster om Gotland på tisdagen. Besättningen räddades med svensk helikopter.

De två militärflygarna fördes till Visby där de förhördes av polisen. De begärde inte att få stanna i Sverige.

På kvällen åkte de till Stockholm, där ambassadpersonal skulle se till att de reser hem så snart som möjligt.

Försvarsstaben sa att haveriet var en olyckshändelse och att svensk militär inte kommer att ha med de sovjetiska soldaterna att göra.

Planet störtade på internationellt vatten ganska nära den baltiska kusten. Stockholm Radio, som hjälpte till med kommunikationerna mellan den svenska och den sovjetiska räddningstjänsten, uppgav positionen till 56,55 grader nord och 20,12 grader ost.

Haveristen var en Su 24 Fencer, som enligt den sovjetiska nyhetsbyrån Tass tillhörde flottan.

Vid tvåtiden på eftermiddagen uppstod brand i en motor som flygarna inte kunde släcka. De utlöste då nödsignal och hoppade i fallskärm, har de berättat för polisen.

Nödsignalerna uppfattades i Sverige och en sjöräddningshelikopter ryckte ut på order av centrala flygräddningen.

 

 

Sjön var grov och besättningen i räddningshelikoptern kunde inte se något flygplan på vattenytan. Det tog ett tag innan den förste piloten hittades. Han satt i en gummiflotte.

− Han kunde ju inte engelska, men till slut fick vi klart att det fanns en man till, berättade helikopterföraren Rolf Melander för TT.

Även den andre flygaren satt i en flotte. Båda klarade sig utan skador. De kom fram till Visby omkring 16.30.

De förhördes av Visbypolisen, som redan innan förhöret var avslutat meddelade att soldaterna inte begärt asyl i Sverige.

 

Inget för militären

Polisen frågade dem visserligen om deras uppdrag och varifrån de kom – det ingår i polisens uppdrag att ta reda på så mycket som möjligt för att bedöma hur man ska handla, säger polisintendent Tommy Anderberg till TT.

− Men deras bakgrund, uppdrag, hemmahörighet och gradbeteckningar är inget vi tycker vi ska yttra oss om.

Försvarsstabens informationsavdelning sa till TT på kvällen att det hela betraktas som en ren olyckshändelse där Sverige deltog i räddningen, men att det är avslutat för försvarsstabens del.

Su 24 Fencer görs i en spanings- och en attackversion. Det har en operationsradie på 1 050 kilometer och kan uppnå dubbla ljudhastigheten, enligt amerikanska försvarets tidskrift Soviet Military Power. Det används för attacker djupt in över fiendeterritorium och bestyckas med bomber på tre ton. Det är ett modernt plan som började stationeras i Baltikum i början av 1980-talet.

 

Hundratals i Baltikum

Enligt den ansedda militärtidskriften Jane’s Defence Weekly fanns det cirka 400 Su 24 i Baltikum år 1981.

Nya har tillkommit efter den senaste tidens omgrupperingar från Östeuropa, säger Björn Eklind från Försvarets forskningsanstalt till TT. Nu har även Su 24:s attackversion stationerats i bland annat Kaliningrad (Königsberg) sydväst om Litauen. De har underordnats marinen. Därigenom utnyttjar Sovjet den passus i CFE-avtalet om konventionella rustningar i Europa som undantar marinflyget från bestämmelser om begränsning.

 

Lämpat för attack mot Sverige

  

  

Su 24 Fencer är den plantyp som gör det möjligt för Sovjet att genomföra ett flyganfall mot Sverige, säger Björn Eklind, avdelningschef för östgruppen på Försvarets forskningsanstalt FOA.

Planet började införas på bred front i det sovjetiska försvaret i början av 80-talet.

De attackplan försvaret tidigare använt sig av var avsedda att samordnas med markstridskrafterna.

Först med Su 24 Fencer fick man ett plan som kunde flyga över Östersjön och anfalla Sverige. Även personalens utbildning och organisation underlättar detta.

− Därför ökade flyghotet så att det nästan uppnådde den nivå som underrättelsetjänsterna i västvärlden och Sverige varnat för i årtionden, säger Eklind.

− Men man bygger inte flygplan i Sovjet för att anfalla Sverige. Vad de egentligen var avsedda för var att anfalla Natomål i Centraleuropa, främst flygfält och robotbaser. De utbildades för att flyga från baser i södra Baltikum, bland annat Kaliningrad. Senare baserades de också i Polen.

Så småningom tillfördes marinflyget i Östersjön ett par Su 24 i spaningsversion. Tidigare hade marinflyget haft dels helikoptrar, dels ännu tyngre plan riktade mot Nordsjön.

− Enligt Eklind ”överkvalificerade för Sverige”.

− Nu håller man på att dra tillbaka sådana här förband från Centraleuropa till baser i Sovjetunionen, och rätt många Su 24 Fencer har överförts till marinflyget.

Detta är kontroversiellt. Vid CFE-förhandlingarna, som reglerar det konventionella försvaret i Europa, hävdade Sovjet att deras jaktplan för att skydda Sovjet inte skulle räknas in, vilket U.S.A. insisterade på.

− Amerikanerna å sin sida ville undanta sitt marinflyg, alltså bl. a. hangarfartygens plan. Amerikanerna fick sin vilja igenom – och genast gjorde Sovjet om sina plan till marinflyg, vilket U.S.A. nu hävdar är fusk.

− Och det är ett av de här överförda attackplanen som kraschade, så är det möjligt att de nu håller på att öva sig i att vara marinflyg och flyga omkring över Östersjön, säger Eklind.

Amery von Schoultz/tt

 

Två timmars operation

 Av INGRID PALM

− Det här är nog första gången i flygvapnets historia som vi plockar upp ryska piloter.  Nu har man något att berätta för sina barnbarn, säger en av besättningsmännen på räddningshelikoptern.

− Det är ju inte så att man hoppas att det ska hända något. Men det är roligt när det händer något och det går bra…

Ytbärgare Rickard Olsson från Karlskrona var den som firades ner i vattnet för att rädda de båda ryska piloterna. Själv är han ganska blygsam, men den övriga besättningen på Visby räddningshelikopter framhåller att han gjort ett ypperligt jobb. Rickard Olsson ryckte in i lumpen som ytbärgare i juli, han har utbildats och varit i tjänst i dryg en månad. Det här var hans första riktiga jobb. Övriga i besättningen var besättningschef Börje Adetorp, Håkan Eidebrand, färdmekaniker, Rolf Melander, förare, och Lars Flemström, navigatör. De tillhörde alla F 17 i Ronneby. Var tredje vecka har de beredskap i Visby.

− Vi larmades ifrån Arlanda klockan fem över två och det tog ungefär 45 minuter att nå olycksplatsen, berättar Rickard.

 

Nödbloss

− Vi hade hela tiden kontakt med deras nödsändare och de lossade av nödbloss, så den första hittade vi på en gång.

I dykardräkt och fallskärmsselen i en krok vinschades Rickard ner till vattnet och simmade fram till livbåten.

− Jag kopplade på honom en räddningssele och så hissades både han och jag upp. Han förstod inte mycket engelska, men på något sätt lyckades han tala om att de hade varit två i planet. Vi började leta igen och efter ungefär en kvart såg vi nödbloss ungefär en kilometer ifrån där vi plockat upp den första piloten.

 

Mycket sjö

Rickard gick ner och hämtade honom också, och så kunde de fara tillbaka till Visby. Hela operationen tog drygt två timmar.

− Det var rätt mycket sjö, men det gick bra. Den ena hade en bula i pannan. Annars verkade de oskadda. Så här års har ju jaktpiloterna överlevnadsdräkter och rejält med kläder på sig när de flyger, så de klarade sig bra i sina livbåtar.

Det är klart att lite blöta blev de ju, de båda sovjetiska jaktpiloterna. Och det var säkert skönt att slippa ensamheten och kylan ute på Östersjön och få byta kläder och bjudas på kaffe på F 13 i Visby. Snart kom polisen och tog med dem till polisstationen för förhör. Där förklarade piloterna att de skjutit sig ur planet med katapult och att de snarast ville återvända till Sovjet. Polisen i Visby ordnade nödfallsvisa så att de kunde lämna Sverige utan problem.

Klockan 20.10 lämnade de Visby med Linjeflygs plan till Arlanda, där personal från sovjetiska ambassaden tog hand om dem. (Källa: 1833)