Gummibåt med fyra tyska soldater på kort besök - Gotska Sandön 3 juli 1941

Heinkel He 59 hämtar de på Gotska Sandön strandade tyskarna

Oberleutnant Viktor Schnez

Feldwebel Ulrich Arnold och Unteroffizer Heinrich Freese framför den Junker 88 de störtade med.

Torsdagen den 3/7 (den 22/6 hade Operation Barbarossa igångsatts) 1941 kl. 05.30 anlände till Gotska Sandön en liten gummibåt med fyra tyska soldater från Luftwaffe ombord. Deras plan, en Junkers Ju 88 A-5 (M7+EK), hade störtat söndagen den 29/7 norr om Dagö efter att ha tappat en av de två propellrarna. Tyskarna, som tillhörde Kampfgruppe 806, var mycket medtagna och omhändertogs av fyrpersonalen. Klockan fen på kvällen landade ett ambulansflygplan som tog hand om de skeppsbrutna. Klockan åtta samma kväll lyfte planet, medtagandes tyskarna.

Kampfgruppe 806, f.d. Küstenfliegergruppe 806, hade den 4/6 1941 förflyttats till Königsberg efter att förut varit förlagd för att flyga mot England. Den 29/6 klockan 14.17 hade de, och ett plan till, startat för att utföra beväpnad spaning runt Dagö och Ösel. Däri ingick bl. a. att bomba fientliga ubåtar. Norr om Dagö förlorade deras plan högerpropellern, de försökte då att med en motor ta sig mot Finlands kust. Vapen och ammunition kastades överbord, bränslet gick på grund av ett fel inte att dumpa. De tyckte att de skymtade de yttersta finska skären innan de gick ner på vattnet. Alla lyckades ta sig ur planet och upp i den upplåsbara gummiflotten. Längst fram i flotten satt oberfeldwebel Kurt Pelkowski i mitten satt spanaren feldwebel Ulrich Arnold och skytten unteroffizier Heinrich Freese och längst bak oberleutnant Viktor Schnez. Då Dagö ännu ockuperades av ryssarna var de glada att de, efter att ha riggat seglet, drev västerut. De båda som satt i mitten försökte att täta kulhålen i flotten med sina fingrar samtidigt som de öste flotten med ett kikarfodral. Nödprovianten bestod av mindre 5 dl. vatten, en mycket liten flaska konjak, en liten påse skorpbröd och 100 g. choklad.

Schnez vid gummibåten på Sandön

Strax efter nödlandningen flög det andra flygplanet över dem och visade att de uppfattat deras situation. På natten tog de ner seglet och använde det som täcke, det var dock otillräckligt till detta och alla frös i sina våta persedlar. Följande dag, den 30/6, upptäcktes de av ett sjöräddningsflygplan i form av en Heinkel He 59, som dock visade att landning var omöjlig på grund av den häftiga sjögången. Därefter försvann räddningsplanet omedelbart. De fick inte ens en flotte eller proviant från räddningsplanet, detta gjorde att stämningen sjönk rejält. Samma eftermiddag delades det sista dricksvattnet ut. På tisdagen den 1/7, som var så varm att uniformerna torkade, hörde de kraftiga motorljud från flygplan, men dock flög de för högt för att upptäcka dem, detta trots att Schnez avfyrade åtskilliga skott med signalpistolen.

Onsdagen den 2/7 försämrades vädret och kompassen gick förlorad. Schnez försökte att förhindra att stämningen ytterligare försämrades. Pelkowski verkade nu förvirrad och äventyrade säkerheten för resten av besättningen. Schnez var beredd att använda sin pistol om så behövdes. Det behövdes dock som tur var inte då Pelkowski föll i ett slags dvala. Samma eftermiddag passerade ett flygplan över molnen, de lyckades inte påkalla dess uppmärksamhet ens då de sköt den sista signalpatronen. Då natten kom var de övertygade om att det var deras sista i livet. Den tyska sjöräddningen, Seenotdienst, och den finska marinen hade misslyckats med att hitta dem.

Nästan mitt i natten på torsdagen den 3/7 upptäckte Pelkowski ett ljus längre fram, då han verkade förvirrad satt man ingen större tilltro till honom. Efter en kort stund upprepade han att han såg ett ljus. De andra som låg under seglet spanade nu också. Mycket riktigt de upptäckte ett blinkande ljus. De satte genast segel. Klockan 05.30 nådde de Gotska Sandöns nordöstra spets.  Då benen nu inte bar dem hade de stora problem med att ta sig ur flotten. Efter att ha bundit fast flotten i land lämnade de kvar Pelkowski däri för att sedan hämta honom med en bår. De lyckades ta sig den dryga kilometern till fyrhuset där de togs omhand av fyrvaktarparet Gunnar (1905-1998) och Fanny (1905-1997) Hörlin.

Det beslutades på hög politisk nivå att ett tyskt flygplan, en Heinkel He 59, som nödlandat på F2 Roslagens flygflottilj på Hägernäs skulle tankas och tillåtas återvända till Tyskland. Först skulle det dock flyga till Sandön och hämta de där strandade tyskarna. Klockan fem på kvällen landade ett svenskt ambulansflygplan på Sandön, med följde en marinläkare. Han erbjöd dem vård på fastlandet, men tyskarna misstänkte att de skulle komma att interneras avböjde erbjudandet. Pelkowski som var illa däran, förmodligen på grund av att han druckit saltvatten, var dock så svårt hjärtsjuk att han måste vårdas i Visby. klockan åtta på kvällen landade det tyska flygplanet på Gotska Sandön och tog med sig de tre tyskarna som var i skick för att förflyttas till Pillau (nu Baltijsk i det ryska Kaliningradområdet, f.d. Königsberg).

Schnez blev efter ett halvår nedskjuten över Malta, han blev därmed brittisk krigsfånge, vilket han förblev till 1947. Han gjorde därefter karriär i det västtyska Bundeswehr varifrån han pensionerades 1975. Sommaren 1996 besökte han åter Gotska Sandön då passade han på att skänka en egenhändigt målad tavla till kapellet på ön som tack för sin räddning 55 år tidigare. (Artikel av Curt Jacobsson i Väduren nr. 1, 2 2002.

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper