Föregående sida

He 111-P-2  /  B3+CM

21/4 1940 Austerviken i När
   
Besättningen B3+CM

Leutnant/Flugzeugführer Alfred Kiefer

Unteroffizier/Beobachter Richard Marbordt

Obergefreiter/Bordfunker Johann Hommer

Obergefreiter/Bordschütze Guntram Engert

Bombuppdrag mot Norge

Då Tyskland planerade anfallet på Norge - "Weseriibung" - på hösten 1939 framställde det tyska flygvapnet omgående kravet, att Aalborgs flygplats i Danmark borde besättas. Det var förutsättningen om flygstridskrafterna skulle kunna ingripa i Norge, bl.a. med bombflyg för att understödja arméstridskrafterna. Den 20 april förflyttades andra gruppen av 54. Kampfgeschwader (bombflottiljen/lI. KG 54) från Varrelbusch, 35 km sydväst Oldenburg, med sina Heinkel 111 (RE 111) till flygfältet i Aalborg. Redan dagen efter ankomsten till Aalborg, den 21 april, startade vid 15.30-tiden en tre- grupp He 111 med order att bomba järnvägslinjen Steinkjer - Trondheim. Gruppen, som tillhörde 4. divisionen KG 54, leddes av divisionschefen Hauptman (kapten) Michel. Bomblasten var 50- kilosbomber. Efter stigning till 5000 m fann man sig snart flyga över ett heltäckt molnlandskap. Några andra navigeringshjälpmedel än död räkning fanns inte att tillgå. Det var alltså att lita till klocka och kompass. Då man bedömde att man låg över målområdet, fanns ingen möjlighet att i den höglänta terrängen genomföra någon molngenomgång. Molntäcket var lika ogenomträngligt som tidigare. Något bombanfall enligt givna order var inte att tänka på. Det var bara att påbörja återflygningen - trodde man.

 

Osäker position

Då Heinkelgruppen ansåg sig vara över Skagerrak genomförde den en molngenomgång med låg sjunkhastighet. Osäkerheten om läget var nämligen mycket stor. Enligt de rapporter, som föreligger både från luftvärn och luftbevakningsstationer, befann sig gruppen över Katrineholmsområdet vid molngenomgången. Strax därefter rapporterades den från Norrköpingstrakten av ett luftvärnsförband, som sköt varningseld. Man hade nämligen uppfattat, att det var tyska bombplan. Gruppen gick sydost ut över havet för att undvika fortsatt beskjutning. Sedan norra Öland passerats vände två av flygplanen mot Gotland, medan ledarflygplanet något tidigare försvunnit söderut. Av kustlinjens sträckning i förhållande till havet förstod besättningen, att man låg över den svenska sydostkusten. Var visste man inte. Snart upptäcktes Gotland och bränslet var på upphällningen. Det var kväll och mörkret började falla. Här gällde det att komma ner. Bomblasten avsedd för järnvägslinjen i Trondheimsområdet fälldes i havet i trakten av Karlsöarna. Det var en nödvändighet inför en eventuell nödlandning.

 

Nödlandning

Gruppchefen fortsatte alltså söderut, medan flygplan nummer två i gruppen med Leutnant (fänrik) Kiefer vid spakarna gjorde en kontrollerad nödlandning (buklandning) i När socken på Gotlands ostkust. Efter ca 15 minuter kom en patrull från ett närbeläget beredskapskompani till platsen. Sedan tyskarna fått klart för sig att man befann sig i Sverige och därmed skulle bli internerade, satte man eld på planet. Det var enligt order, om man inte landade på tyskdominerat område. Aktionen hade förberetts efter landningen med utplacerade brännsatser på vingarna. De fyra besättningsmännen, en officer, två underbefäl och en menig, överlämnade sig och sina personliga vapen till patrullen.

 

Det tredje flygplanet i gruppen med kodbeteckningen JM och med Leutnant (fänrik) Stute som förare genomförde också en nödlandning utan missöden. Den skedde på Mästermyr i Sproge socken, ca 25 km längre västerut. Här blev emellertid utvecklingen en annan. En beredskapspluton ur 12. kompaniet I 18 var snabbt på plats. De apterade brännsatserna på vingarna sparkades undan och man fick omgående fram eldsläckare och stoppade gräsbränderna runt flygplanet. Efter ett förberedande förhör avfördes också den här besättningen till Visby. Även flygplanet, som var lätt skadat efter buklandningen, transporterades så småningom till Visby, till det lilla flygfältet på Visborgsslätt i anslutning till I 18. Transporten de ca 50 km skedde bitvis på en mycket smal landsväg. Flygplanet togs om hand av 3. basgruppen från F 3 Malmslätt, som var stationerad i Visby. Gruppen beordrades att nöjaktigt vårda den tyska materielen. Ordern var välbetänkt med tanke på vad som hände några veckor senare. Efter förhör transporterades de båda flygplansbesättningarna den 23 april från Visby med jagarna Hugin och Munin till Nynäshamn för vidare transport till interneringslägret på Kronobergs hed. I förhören hade tyskarna uppgivit att man efter uppdrag i Norge var på återväg till Tyskland. Därifrån hade man också startat. Från vilken plats ville man inte uppge. Den ena besättningen talade om spaningsuppdrag. Att man förirrat sig ut över den svenska ostkusten berodde på de felaktiga vinduppgifter, som man erhållit vid starten på eftermiddagen den 21 april, påstod man.

 

De lyfte från Danmark

Att startplatsen var Aalborg i Danmark, och att det var dit Heinkelgruppen skulle återvända efter bombuppdraget, uppgav ingen av besättningarna. Vinduppgifterna man erhållit vid starten var inte felaktiga, utan snarare ofullständiga. Enligt inhämtade väderleksuppgifter från en del mätstationer, lämnade av SMHI i Norrköping, går det att förklara den felnavigering, som ägde rum. Vid startplatsen hade man en mycket kraftig vind från sydsydost, ca 18 m/sek. Man satt alltså med en upphållning mot ost på kompassen. Efter ca en halv timmes flygning fick man ovetande vinden från väster, varierande 5-7 m/sek. Då man så småningom beräknade läget över målområdet var man i själva verket något nordväst om Östersund. Därifrån påbörjade man återflygningen. Navigeringsberäkningen för den grundade sig naturligtvis på de värden man fått vid starten. När man så trodde att man närmade sig "hemmabasen", genomförde gruppen en molngenomgång. Helt ovetande om den felaktiga navigeringen flög man nu i Katrineholmsområdet, passerade i spridd formering Norrköping, och flög strax ut över havet söder om Västervik. Osäkerheten om var man befann sig var mycket stor. Leutnant Kiefer uppgav också vid förhöret, att han trott att man fått en sydvästlig vind, som drivit flygplanen österut. Några kartor över Sverige medfördes ej heller, varför orienteringen blivit omöjlig, framhöll han. Ledarflygplanet i gruppen, som försvunnit söderut något tidigare, innan de två andra vände mot Gotland, besköts av ett batteri på Tjurkö utanför Karlskrona vid 19-tiden. En halvtimme senare landade det utanför Bornholms kust. Det fördes alltså av divisionschefen. Att det flygplanet kunde nå så mycket längre än de två övriga kan ha sin förklaring i att de båda övriga kretsade både över Norrköpingsområdet och även över södra Gotland. Klockan 1900 hade luftbevakningscentralen i Visby fått meddelande om de två kretsande flygplanen och 19.14 landade det första. Dessutom kan bensinåtgången i flygplan som följer gruppchefen bli högre, då förarna använder gasreglagen flitigare för att hålla sin plats i formeringen. Den här flygningen hade ju också pågått i ca fyra timmar. Dessutom är det okänt, hur mycket som fanns kvar i bränsletankarna på de flygplan, som nödlandade. Inget av dem hade fått motorstopp på grund av bränslebrist.

 
 

Besättningen omhändertas för transport till Visby och vidare till interneringslägret i Kronobergshed.
På Gotland aktiverades verksamheten kring Heinkeln 111, uppställd på Visborgsslätt, lördagen den 8 juni. Då anlände nämligen, helt i överensstämmelse med en order från militärbefälhavaren på Gotland, fyra tyska officerare med svensk följeofficer och svenska mekaniker med en Junker 52 (Tp 5) till flygfältet i Roma på mellersta Gotland. De fyra tyska officerarna var Stabsingenieur (majors tjänsteställning) Werner (se ovanl), Oberleutnant zur See (löjtnant i marinen) von Rabenau och Oberleutnant (löjtnant) Grosse Gerhard, besättning på ett flygplan som den 22 september 1939 nödlandat utanför Ystad och Leutnant Kiefer (se ovan!). Efter landningen kördes alla fyra till Visborgsslätt, där två av dem, Kiefer och Werner, flög Heinkeln med övermålade nationalitetsbeteckningar till Romafältet. eskorterad av två J 9:or, som mötte över Visby. Löjtnanterna Hammaren och Stålhandske från F 8 Barkarby hade fått uppdraget. De två andra tyskarna blev skjutsade tillbaka till Roma. Det här arrangemanget var nödvändigt med tanke på det minimala flygfältet på Visborgsslätt. Flygplanet var tankat med minsta möjliga bränslemängd och ändå skedde starten med mycket små marginaler. Efter landningen i Roma återställdes den tyska nationalitetsbeteckningen och klockan 1315 startade det fulltankade planet med komplett besättning. Cheferna för luftvärnsförbanden på Gotland var informerade om utflygningen, som skedde via Västergarn under eskort av den svenska jakten, som vände vid territorial-vattengränsen. Resten av besättningarna på de båda nödlandade Heinkelplanen avreste den 12 juli 1940 med morgonfärjan från Trelleborg till Sassnitz. Därmed var utväxlingen genomförd och en ganska så märklig historia till ända. Vad gäller det tyska flygplanet: en tysk Heinkel 111 med en bomblast avsedd för en järnväg i Nordnorge för att bryta det norska motståndet, misslyckas att nå målet, hamnar på Gotland och återvänder så småningom till Tyskland, dit man oriktigt uppgivit att man är på väg efter en spaningsrunda. I gengäld får vi igen en av våra välbehövliga spanings-B 3:or, som efter en "orienteringsflygning' landat i Tyskland. Som tur var, var B 3 en tysk konstruktion och repareras därför på ett mycket professionellt sätt av tyskarna. Den enda "åverkan" på flygplanet är att en ask stormstickor och fem hekto choklad försvinner ur nödproviantlådan. (Text är bl a hämtad från Curt Jacobssons artiklar i Väduren 2001:1)
 

Bilderna ovan togs av framlidne Karl-Gustaf Wessman från Roma som under den här tiden gjorde beredskap i Gammelgarn. (Källa: 74)
 
 

Polisprotokoll 22/4 1940
 

 

 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper
                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig