Föregående sida

Gotlands Flygvapenförening - Flygvapenregion Syd

Gotlands Flygvapenförening bildades 1948 under namn av Gotlands Luftbevakningsförening, en av landets äldsta. Gotlands Flygvapenförening härleder sitt ursprung till 1948, då Gotlands Luftbevakningsförening bildades. Men egentligen fanns embryot till föreningen redan under kriget i den sammanhållning som fanns bland de många inkallade och frivilliga i luftbevakningsförbanden. Känslan av samhörighet levde kvar även efter krigsslutet och resulterade i föreningsbildandet 1948. Avsikten då var till stor del att slå vakt om denna kamratskap och tillvarata gemensamma intressen. Sedan dess har föreningen utvecklats och passerat flera intressanta stadier. 

Övergången från armén till flygvapnet medförde kanske den allra största utvecklingen. Kravet på snabbhet i rapporteringen ökade och detta i sin tur ställde krav på större skicklighet hos personalen. Utbildning och övningar blev allt vanligare inslag i fredstjänsten. Det känns naturligt att påminna om de män och kvinnor som ledde pionjärarbetet inom föreningen, bland dem C O Kolmodin, B Nordlander, A Söderling och Märta Östman inte att förglömma. Av naturliga skäl blev det kvinnliga medlemsinslaget stort från början. De gotländska flyglottorna var intresserade av föreningen och dess syfte och deras inflytande i föreningsverksamheten var markant.

Föreningens ordförande i slutet av -60-talet höll troget fast vid att föreningen enligt sina stadgar skulle vara en kamrat- och intresseförening för Gotlands luftbevakare. Flygvapenföreningarnas Riksförbund, FVRF, ansåg dock att föreningens huvuduppgift borde vara rekrytering och vidareutbildning av frivilliga värnpliktiga. Endast för denna verksamhet kunde statliga medel tilldelas. Dessa skilda uppfattningar bäddade för den schism som resulterade i att föreningen lämnade FVRF 1969.

Året därpå, 1970, kom jag från Norrköping till F 13 G som chef för F 13s frivilligverksamhet på Gotland. Idag tillstår jag gärna att jag då såg som en viktig uppgift att återbörda Gotlands Flygvapenförening till "fadershuset" och snarast sätta igång med utbildning av frivilliga och ungdomar.

När jag invalts som föreningens ordförande blev det snabbt klart för mig att styrelsens manliga deltagare var inne på samma linje som jag. Inför årsmötet utarbetades därför ett förslag eller snarare ett krav att föreningen skulle återgå till FVRF och ändra stadgar och organisation samt anpassa dem till riksförbundets huvudsyften. Förslaget mötte hårt motstånd från tidigare föreningsstyrande men antogs ändå enhälligt av årsmötet 1971. För den som är intresserad av kampen kring denna omvälvande förändring är stämmoprotokollet och dess bilaga val läsvärt! Med stämmans beslut i ryggen började styrelsen arbetet med rekrytering och utbildning av frivilliga värnpliktiga och FVRF-ungdom. Lite segt var det väl i starten men en ny era var inledd och länge dröjde det inte förrän föreningens styrelse var vald bland frivilliga värnpliktiga och ungdomar. Ännu ett huvudsyfte hade därmed uppnåtts och när jag lämnade Gotland 1977 för F 13 i Norrköping blomstrade föreningens verksamhet under en skicklig och entusiastisk ledning.

De gångna åren har sedan gett Gotlands Flygvapenförening ett gott anseende inom flygvapnet och fina utbildningsresultat har också redovisats. Och visst har föreningens insatser märkts. Som exempel kan väl nämnas 1978 års flygutställning, då bland allt annat Viggen flögs till Visby för första gången för att celebrera föreningens 30-årsdag. Gunnar Writler. Tidigare frivoff. F13G och F13 . (Hämtat från "Gotlands flygvapenförbund 50 år 1998, Jubileumsblad)

 

År 2000 ändrades namnet till Flygvapenfrivilligas Riksförbund och idag går vi under benämningen Flygvapenfrivilliga.

Flygvapenfrivilligas symbol visar vårdkasen, som användes i Sverige för flera hundra år sedan, för att varna för fiender som då kom från kusten. När elden tändes på berget, sågs den miltals omkring och varnade befolkningen, som på detta sätt kunde inta försvarsställning.

I framtidens insatsförsvar är optisk luftbevakning inte längre efterfrågad och är därför avvecklad. Observationspersonalen har fortfarande sin tillhörighet hos Flygvapen-frivilliga men bidrar idag med sin höga kompetens till att bygga upp det nya YOS-05, ett modernt ytövervakningsförband inom Hemvärnet.

Flygvapenfrivilligas uppgift idag är att vara en väl anpassad organisation med de specialkompetenser som krävs för att leverera efterfrågade frivilligresurser till flygstridskrafterna i det nya insatsförsvaret, både i Sverige och under internationella uppdrag.

 

Flygvapenregion Syd är en organisation som lyder under Flygvapenfrivilliga (FVRF). Har ca 1000 medlemmar och upptagningsområden är Skåne, Halland, Småland, Öland, Gotland och Blekinge.

Flygvapenfrivilliga är en organisation som utbildar män och kvinnor för att kunna verka i Flygvapnets och Hemvärnets insatsstyrkor och i internationell verksamhet. Flygvapenfrivilliga bedriver även en omfattande ungdomsverksamhet.

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig