Händelser runt Gotland med anknytning till KA 3

KA 3-besättning utförde skicklig räddningsbragd. Dansk trålare räddades från förlisning inne på Skenholmens pallar.

Gotlands Allehanda 8/2 1951. Gotlands Folkblad 8/2 1951

Danska fiskekuttern L. 127 Maritana från Tyborgsön och dess besättning på tre man räddades på tisdagskvällen (6/2 1951) vid Skenholmen utanför Rute-kusten genom en djärv och spänningsfylld räddningsbragd i mörker och hög sjö av kustartilleriets motorslup Gråtruten under befäl av löjtnant Bengt Wrangel.

Bungeörlotsarna såg blossningen.

Man fick emellertid syn på Maritana, som hade drivit ända in på grundpallen SO om Skenholmen och låg med bränningar kring både för och akter. Trots att Gråtruten ligger 2,5-3 meter djupt beslöt löjtn. Wrangel att ta chansen, då haveristen ännu inte hade slagits sönder och med skicklig navigering lyckades man komma in i närheten av Maritana. Vattnet är fullt av stora stenbumlingar, som lätt kan ge knäcken åt vilken båt som helst, men genom att hela tiden loda o. gå försiktigt framåt kom man så nära att man försökte kasta ombord en bogsertross.

Bordning mellan två brottsjöar.

Man kunde urskilja tre personer ombord och att trålaren låg och draggade med båda ankarna ute. Försöken att kasta över bogsertrossen misslyckades emellertid och då återstod intet annat än att borda trålaren. Det gällde att passa på mellan två brottsjöar och det djärva företaget lyckades tack vare snabbt och påpassligt handlande av Gråtrutens besättning.

Det hängde på minuterna.

Sedan bogserändan gjorts fast och ankarna kapats lyckades Gråtruten föra ut haveristen ur det farliga grannskapet. Men det hängde på minuterna. Ytterligare några tiotal meter och Maritana hade börjat hugga i pallen och därmed hade det säkerligen varit omöjligt att rädda trålaren. I den hårda sjön kunde man inte genomföra en så lång bogsering som in till Fårösund utan man gick i stället in till Bungenäs kalkbrott och förtöjde där för natten.

Dansken hade maskinfel

I går slutförde man bogseringen till Fårösund och Maritana togs in på KA 3:s varv för reparation. Trålaren hade på väg till fiskevattnen utanför Sandön fått motorfel och drev hjälplöst in mot land. Genom maskinfelet sattes också radiosändaren ur funktion vilket gjorde att man inte kunde varsko om faran på annat sätt än genom blossning. ”Gråtruten” stod som sagt under löjtnant Wrangels befäl och med sig hade han överfurir Sven Persson, tre civilanställda arbetare vid KA försvaret, nämligen Gustav Björklund, Axel Lindholm och Valdemar Eliasson, samt två blivande minörer ur årets kull, vpl. 1398-4-51 Strand och 1667-4-51 Lundberg.

Befälhavare på kuttern är Hilberg Eriksen och besättningsmän Viggo Jensen samt Jeppe Jensen. Alla tre är från Esbjerg. De stanna i Fårösund medan kuttern repareras. Man beräknar att den skall kunna fortsätta sin resa om några dagar.

Under arbete med att bärga en mina, som i måndags observerades utanför Närs fyr och gav anledning till minvarning i radio, gick minsveparen M 1, tillhörig Stockholmsavdelningen men stationerad i Fårösund, vid 16-tiden i går (14/11 1951) på grund nordväst om Närs fyr, ett stycke från fiskehamnen. Minsveparen höll på att bogsera in minan för att förankra den i Närsviken för närmare undersökning.

Det blåste emellertid hårt och sjön gick hög och trots att man kastade ut ankare drev minsveparen på grund, varifrån den inte kunde ta sig loss för egen maskin.

I dag är det lugnt väder och en annan minsvepare väntas till platsen för bärgning. Besättningen är kvar ombord.
− I går upptäcktes en mina vid Vikers i Boge. Den befanns vara en tysk hornmina och den sprängdes på middagen genom militärens försorg. Minans effektivitet var betydligt mindre än den häromdagen sprängda minan.

På förmiddagen lyckades den minsvepare, som kom som hjälp få loss ”M 1” från grundet. Samtidigt fortsattes arbetet med bärgandet av minan som man nu försöker ta i land.