Kustartilleriets mätstationer

På 1970-talet infördes en ny generation av artillerieldledningssystem. Man tog klivet in i den digitala värden. Se benämndes Artillerieldledningssystem (Arte) 719 och 724.

Mätstationerna var en enhet där man följde målet med en tv-kamera och mätte avståndet med radar eller en lasermätare. Mätstationerna kunde vara fasta eller rörliga. Målets läge och målets kurs och fart beräknades i X- och Y koordinater i förhållande till en bestämd punkt i batteriet "batteripunkten".

I varje kanon fanns en pjäsdator. På datorn ställde man in pjäsens läge i förhållande till batteripunkten samt aktuella s k dagkorrektioner.

Dagkorrektionerna är alla värden som påverkade granaten under skjutningen.

Alla kanonerna fick samma uppgifter från mätstationen, därefter adderade pjäsdatorn till de inställda värdena som gällde för pjäsen och detta blev en sidsättning och uppsättning för inriktning av pjäsen.

De nya systemen innebar att mätstationerna kunde betjäna flera batterier och även bekämpa flera mål samtidigt.

Det fanns en enklare eldledning som benämndes Arte 728. Den bestod av kikare för målföljning i sida och laser för avståndsmätning samt en dator för beräkningar. Värdena överfördes därefter till pjäsdatorn.

Ytterligare en mätstation fanns, avståndsmätare laser (AML 701). Den bestod av kikare och lasermätare men utan dator. Härifrån lästes värdena till sammanställningsplatsen (SPL) där de för hand knappades in i ett måldatainstrument där beräkningarna för målets läge och fart gjordes innan värdena överfördes till pjäserna. Detta var en reservmetod.

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper