|
Besök på KA 3 i Fårösund augusti 1940 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Kustartilleriets förläggning på ön är ny och modern. Den som är van vid de barska interiörerna från I 18 tycker nästan att det är rena lyxvåningar "kustarna" ha. Men kasernerna äro heller inte mer än två år gamla, enligt inskriptionen på kalkstensplattan ovanför ingången till kanslihuset. Kustens glada kavaljerer ha som sagt flotta kavaljersflyglar. Man inträder i dem genom dörrar av skinande koppar, korridorer och logement äro målade i ljusa och glada färger, vilka tillsammans med de rikligt tilltagna fönstren göra lokalerna ljusa och glada. Snygga gardiner har man också och parkettgolv överallt. Tvättrummen äro högst eleganta anläggningar i rostfritt och kakel och de militära friskportarna komma säkert att rynka på näsan när de höra att kustartilleristerna ända till kolbristens dagar hade både varmt och kallt vatten i duscharna. Och elektriska finesser finns det, alla klockor i förläggningen gå exakt lika på elektricitet, och i varje korridor finns det högtalare som komma till användning vid eventuellt larm. 24 man har man plockat in i logementet utan att trängseln blivit så stor som på dansbanan om lördagskvällarna, och underbefälet i de högre graderna åtnjuter privilegiet av trevliga rum med 2 á 3 bäddar. I en korridor hittade vi också en tandpoliklinik, där de stamanställda få all behandling gratis, medan på de värnpliktiga de absolut nödvändiga reperationerna i munbestyckningen företagas.
Det moderna soldattorpet Men alla bo inte i kasernerna, en hel del äro förlagda i baracker på det vidsträckta kasernområdet, säkert ett av de rymligaste i landet. Dessa moderna variationer på det låga ryttartorpet äro visserligen ungefär lika stora som sina föregångare men inredningen och utseendet äro naturligtvis lite annorlunda. Det är monteringshus för 24 man, så stor familj hade väl knappast den flitigaste indelta soldat, och lokalen är avdelad så att det uppstått bås för fyra sängar. Uppvärmningen sker per kamin i ena ändan och i den andra ändan är det sålunda enligt alla fysikaliska lagar en smula kyligt när det är kallt ute. Så här mitt i sommaren tala emellertid invånarna med ett leende om att det var is på golvet om morgnarna i vintras. Morgonkaffet kokar man själv i dessa förläggningar, men annars äter man förstås i matsalen.
Ja, turen på rundvandringen har faktiskt kommit till köksanläggningen, som naturligtvis också är tiptop. Där träffa vi på 1:a och 2:a och 3:e husmor, i nämnd ordning fröknarna Bohlin, Bendz och Magnusson, alla tre mycket populära bland pojkarna. Laga de lika god mat som de äro söta och rara och trevliga, så böra kustartilleristerna leva gudagott. Det är ett roligt arbete men rätt besvärligt att ordna med maten åt så många, säger fröken Bohlin. Vad själva maten beträffar, så tycker förstås jag att den borde innehålla mera grönsaker, men faktum är att pojkarna inte vilja ha det. Ett slag försökte vi med mera morötter, men de bådo att få slippa dem. Och korven som alla klaga på i radion, den kan man faktiskt inte undvika, när det skall lagas mat åt så mycket folk, säger fröken Bendz, man hinner helt enkelt inte med något annat. Värst var det i september, då styrkan plötsligt flerdubblades utan att möjligheterna växte i samma mån. Då hände det att vi husmödrar fingo arbeta 23 timmar om dygnet. Man fick ta en timme på sig och duscha och klä om och så var det att gå direkt till köket igen. Det kan för resten omtalas att vi i normala tider haft 13 flickor i köket, nu ha vi bara ökat antalet med en. Det är ju rätt mycket att tänka på när det gäller att laga maten här. För nyo går en dagsportion här till kronor 1:8 och då får kustartilleristen minst 4.000 kalorier. Köket är oerhört imponerande på en lekman med sina skinande grytor, surrande maskiner och stora spisar. Ja, nog är det väldigt praktiskt, instämma husmödrarna, synd bara att man inte tänkt på utvidgningsmöjligheter. Det första man få syn på är en stor elektrisk historia, en universialmaskin som man använder både till att mala kaffe och köttfärs. En särskild köttkvarn finns också, förstås. Kylrum finnas för mjölk och kött, och i själva köket hitta vi en finurlig sak, ett elektriskt stekbord, där fläsket just står och retar aptiten. Det är en flott sak, när det skall tömmas, så tippas det precis som ett lastbilsflak. I tre stora elektriska grytor koka de bruna bönorna. Tänk att i september fungerade bara en av grytorna ordentligt, de andra voro inte fullt färdiga, det var månljusa tider, berättar husmödrarna.
Ett halvt dygn före svensk normaltid Fast det bara är lunchdags är det full fart med middagsmaten. Ja vi leva ett halvt dygn i förväg här. Redan klockan fyra på natten är man igång med middagen som serveras halv 5 på eftermiddagen. Förutom stekbordet och de elektriska grytorna har man Agaspisar att laga maten på. En piffig apparat är också en automatisk brödskärare, som skär limporna rättvist, och en fin diskmaskin med en kapacitet som ett helt kompani malajer. Matsalen är snygg och trevlig. På en svart tavla på väggen står dagens matsedel, så att kustartilleristen redan på morgonen vet om han skall äta middag på matsalen eller söka upp några privata förbindelser. För dagen står där:
Matsalen är som sagt elegant. Med parkettgolv. Det är förstås inte vidare lyckat, mena husmödrarna. I vintras när pojkarna kommo in direkt från naturen blev det en stor sjö mitt på golvet, som faktiskt aldrig hann torka ordentligt. Man borde då åtminstone ha ytbehandlat golvet på något sätt. Det hade varit meningen att så skulle ske, men så kom de nuvarande tiderna med mycket folk och det blev annat att tänka på än att ytbehandla golv. Infarten till matsalen är föredömlig. För att förhindra alla försök att smita före i matkön har vägen till matdisken lagts i en labyrint av järnräck, en sorts trojaborg eller en sådan anordning som man kan se på systembolagens utminuteringslokaler, fast mera invecklad.
Den fortsatta husesynen uppdagade en mängd andra trevliga lokaler i environgerna: officersmäss i ljus björk, underofficersmäss och marketenteri. Men man träffar på kustartillerister även på andra håll, i de s k ytterförläggningarna får man inte glömma bort när det gäller att beskriva KA 3:s anatomi. Vi lyckades också hitta en sådan "någonstans i skogen" och påträffade deä en herre med fina filmmustacher, som vid närmare presentation visade sig vara korpral Lilliesköld, utom sin militära syssla även fungerande som juridisk expert samt förströelseombud. Här är stort intresse för allsång och frågesport, berättar korpral Lilliesköld som var angelägen om att visa att ytterförläggningen inte stod på lägre nivå än huvudditon. Vissa gränser för nöjena har dock naturen utstakat här, bl a genom att hit förlägga endast tre kvinnliga väsen, av vilka två äro fast engagerade. Bristen på damer är följaktligen skriande. Vi kasta oss i stället i armarna på Filmia, bioföreställningarna äro mycket populära. I går visades "Fången på slottet Zenda". Och den juridiska verksamheten? Den är inskränkt till rena skrivgöromålen. De omfattar hjälp vid uppsättande av ansökan om familjebidrag mm och i allmänhet hyser man den uppfattningen att jag även skall skriva tjänstledighetsansökningar. Det gör jag också. De flest här hos oss har mig till författare. Och det är ju till glädje både för de inkallade och deras överordnade, de senare få hyggligt avfattade skrivelser att behandla. Den juridiska verksamheten är högst obetydlig.
"Hesström" - telefonissornas förskräckelse Och så visar oss korpralen omkring i omgivningarna, som äro mycket hemligstämplade. Vi hittade i alla fall ett signaltorn och äntrade upp i detsamma, varvid en skön utsikt utbredde sig för oss. Denna utsikt omfattade för ögonblicket även korpral Hedström, som egenhändigt, uttrycket är inte adekvat, egenögigt vore bättre, skötte om bevakningen. Vi går här i fyra timmars pass, berättar herr Hedström, och jag tycker det är en trivsam tjänst. Myggen på nätterna är det värsta. Men så kommer ett flygplan och herr Hedström sätter sprätt på telefonfröknarna med ett luftbevakningssamtal. Han är egentligen telefonissornas förskräckelse, det berättas att prästen i orten en gång blev avbruten tio gånger i ett telefonsamtal av luftbevakningen. Om det är klimatet eller de talrika telefonsamtalens fel är obekant, men herr korpralen har med tiden blivit tämligen hes och har därför nu fått namnet "Hesström".
Förläggningen i skogen är trevlig bland susande gran och fur ligga barackerna vackert inbäddade i grönskan. Soldathumorn har tagit sig en hel del roliga uttryck när det gällt att ge de olika barackerna deras namn, vilka äro klart och tydligt utsagda på skyltar ovanför ingångarna. Den bästa är kanske "SS Wilida av ÖK", vars namnskylt är försedd med en svensk flagga. Namnet påminner om ett sjukhem någonstans på fastlandet som fått det smått makabra namnet Lidiro. Andra baracker i trakten heta "Villa Skuggan", "Smygen", "Skogen", "Villa Tallkotten", "Ungkarlshotellet" o s v. Vid varenda barack är uppsatt en stor skylt med rödmålad maning: Tänk på eldfaran!
Just i dagarna hade förläggningen fått sin nya matsal klar och premiärlunchen serverades vid vår ankomst. Flaggjunkare Hultman stod och myste vid ingången. Matsalen är också ovanligt prydlig, målad i två gröna nyanser. Mitt på ena kortväggen har en amatörartist målat Kustens emblem i gult och blått med korslagda kanoner. Visserligen kanske det inte är godkänt av riksheraldikerämbetet, men som herr Hultman sade: Jämfört med många bondmålningar är det utmärkt, ja det var faktiskt bra utan alla jämförelser. Köket var herr Hultmans domäner. Man hade där tre vanliga grytor samt två järnspisar. Det klarade man sig bra med. Pannkaka kan det inte bli, fast man gjort framställning om saken. Vi skulle få lov att börja 25 timmar före middagen för att göra pannkaka till hela förläggningen, och när den middagen väl serverades, så voro de första pannkakorna redan odugliga. Den hygieniska delen konstaterades med förtjusning att man hade särskilt diskrum och erinrade sig svagt förhållandena på andra trakter på Gotland, där diskningen faktiskt står på stenåldermannens nivå. Sedan togo vi oss en titt på en märklig byggnad i trakten, ett marketenteri, som uppförts av bräder, som förläggningen själv sågat av träd som förläggningen själv fällt. Det var ju självklart att man självmant måste gå in där och köpa en chokladkaka. Men sedan var det också slut med visiten hos KA 3.
Soldathem, hall för gymnastik, idrottsplats Tre aktuella önskemål för KA 3 i Fårösund Jo, vi trivas alla bra här uppe, säger major Cederlöf, åtminstone har jag inte hört någon som haft annan uppfattning. Detta hindrar naturligtvis inte att man har vissa önskemål rörande förbättringar. Den här förläggningen tillkom i ett annat tidsläge än nu och behov ha senare uppstått som böra fyllas. Den första punkten på min önskelista för KA 2:s del är ett soldathem. Den saken slog mig senast vid dansen i lördags, kustartilleristerna behöva någonstans att gå, ett slags klubblokal, där de kunna känna sig hemma och få vara i fred. "Markan" räcker inte till att fylla behovet. Hans högvördighet biskopen har mycket intresserat sig för tillkomsten av ett soldathem, och vi hoppas alla att frågan skall kunna definitivt lösas så att man snart skall kunna börja bygga. Platsen är redan vald, den är belägen alldeles intill kasernområdet. Men det fordras ganska mycket pengar, man får ju tänka sig en samlingssal för cirka 200 personer, en sällskapsvåning om tre rum och kök samt bostad för föreståndarinnan. Avsikten är att soldathemmet skulle uppföras i anslutning till ett församlingshem för kommunen, vilket skulle underlätta saken. Förberedande ritningar äro redan upprättade för övrigt. Det tråkiga är att vi inte ens kunnat få till stånd något provisoriskt soldathem, det finns helt enkelt ingen lokal att få.
Ett annat viktigt byggnadsproblem är en gymnastikhall som även kunde tjäna som samlingslokal för förläggningen. Förutom dess betydelse i fråga om konditionen hos truppen behöva vi den för att få lokal för våra bioföreställningar. Bio är ju det som i alla fall är mest omtyckt i fråga om förströelse här. Nu iordningställer man en biolokal i en privatfastighet i närheten av kasernerna och vi kanske tills vidare kunna få låna den vid behov.
Punkt tre på önskelistan är en idrottsplats. Den frågan är också ganska väl förberedd. Platsen är klar, kommunen består utrymmet, och förhandlingar ha förts med riksidrottsplatskommissionen rörande bidrag. Fortifikationsförvaltningen har nu fått hand om ärendet, och vi hoppas att det skall bli avgjort i år. En idrottsplats skulle naturligtvis ha den största betydelse för både förläggningen och flyget. För nyo äro vi sysselsatta med att iordningställa en badplats inom kasernområdet, med tävlingsbana och hoppställning. Tills vidare äro bara avklädningshytter och gångbryggor klara.
Filmen är krigsmans största nöje Kustartilleriets förströelsedetalj väl organiserad På en sådan ort som Fårösund är naturligtvis förströelsefrågan av stor betydelse. General på nöjesfronten är fänrik Björn Petersen, som med denna syssla förenar uppgiften som chef för KA 3:s egen meteorologiska station. För att ytterligare poängtera huru nytta och nöje gå sida vid sida genom KA 3:s dagliga liv kan omnämnas att nöjesfältet och övningsfältet ligga brevid varandra inom kasernområdet. Förströelsedetaljen är inlogerad i samma lokal som den meteorologiska stationen. Detta karaktäriserar också omgivningen. Barometern och andra sådana instrument ligga sida vid sida med luftgevär och nothäften. "Wr are all together now" heter signifikativt nog en av tonskapelserna, men liksom för att visa att man inte bara hyllar den moderna musiken ligger på ett annat bord Schberts "Ständhen" för piano. Luftgevärens närvaro föranleder en fråga till förströelsechefen. Jo, vi ha hyrt dem och anordnat skjutbana vid dansbanan. 10 öre serien vid övningsskjutning och 25 öre serien vid prisskjutning är taxan, berättar fänrik Petersen. En pricktavla på väggen utvisar att herrarna i förströelsedetaljen inte försummat att själva utbilda sig i den svåra skjutkonsten. Men fänrik Petersen avbryter husesynen för att i stället berätta om förströelsedetaljens arbete. Detaljen har 500 kronor i månade att röra sig med, vilka härröra från manskapskassan, i sin tur kommande från vinsten på marketenteriet. Vi anordna dans, bioföreställningar, teater, inköpa spel av olika slag och dela ut på förläggningarna, skicka kring böcker o s v. Som ett betydande exempel på hur vitt skilda detaljens uppgifter äro kan nämnas att vi betalat frakt med 600 kronor för 200 cyklar, tillhörande inkallade på fastlandet, som behöva sina fordon när vägarna blevo farbara. Annars kan en titt på vårt veckoprogram ge en föreställning om hur vi arbeta:
Som synes ha vi bio måndagar och tisdagar, berättar fänrik Petersen. Det är också vad som drar mest. Vi ha en egen normalfilmsapparat som vi inköpt, och i sommarmatsalen köra vi dels de filmer som skickats ut genom militärbefälets försorg och dels filmer som vi hyra själva. Vi ha även egen skioptikonapparat för föredragen skola bli riktigt aptitliga. Naturligtvis måste vi också tänka en smula på ytterförläggningarna som inte ha tillfälle att komma till Fårösund, och för det ändamålet ha vi anskaffat en smalfilmsapparat som vi kuska omkring med. De här cykelfärdena, som för all del tyvärr inte samla allt för många deltagare, ställas just till ytterförläggningarna, där då särskilda program äro anordnade. Vi ha förströelseledare även på dessa förläggningar och de samlas varje vecka till sammanträde och överläggning.
Och språkkurserna? Ja, de samla visserligen ett stort antal anmälningar, så där omkring 30 stycken men på grund av kommenderingar, vakter och permiteringar ha naturligtvis de anmälda svårt att infinna sig jämt. En hel del falla förstås också ifrån, men 7 - 8 deltagare är det då alltid på lektionerna. (Källa: 1166) |
