Robotförsök på Vialmsudd

CT 20 med turbojet motor på utskjutningsplatsen på Vialmsudd

Tillsyn av CT 20 med turbojet motor utförs av flaggrobotmästare Torsten

Ericsson (senare förvaltare) med medhjälpare.

På Gotland påbörjades i slutet av 1950-talet prov och utveckling av sjömålsrobot. Utgångspunkten för försöken var den franska turbojet drivna målroboten CT 20

och dess föregångare CT 10 som till delar hade utvecklats från tyska robotsystem. Så småningom ledde försöken till en systemutveckling av RBS 08 vilken 1962 beställdes hos Nord Aviation i Frankrike. Just detta år,1962, gjorde undertecknad sin värnpliktstjänstgöring vid 4.batteriet på KA 2.

Huvuddelen av tjänstgöringen förlades till Fårösund och försöksplatsen på Vialmsudd. Batteriets personalstyrka bestod nästan av lika många befäl som värnpliktiga. Orsaken var naturligtvis att den samlade tekniska kompetensen fanns hos officerarna medan vi värnpliktiga mest var handräckare dock med ett relativt stort ansvar. Bland de värnpliktiga fanns flera som skulle göra karriär inom vårt vapenslag. Nämnas kan bl a Sven-Eril Bengtson (övlt), Krister Wictorsson (övlt), B-C Nilsson (kn), Anders Hjertsson (kn) och inte minst Lennart Lindquist (mj). Den senare kom att vara trogen robotsystemet allt från dess födelse tills att förbandet efter lång tid utgick ur krigsorganisationen. Legendariska befäl som tjänstgjorde var förvaltarna Ericsson och Ljungholm som även deltagit vid proven i Frankrike bla vid skjutfält i Medelhavet och Sahara öknen. Andra var t ex N Hansson, C Blomgren, E Bäckman vilka hade den fina titeln flaggrobotmästare (motsvarande i flottan var flaggångmaskinist).

Proven omgärdades av stor sekretess och det fanns flera tillfällen då det fanns misstanke att främmande makt visade ett närgånget intresse för försöken. Något som utan tvekan påverkade vardagen vid förbandet. Inte minst bevakningen ute vid Vialmsudd. Det finns flera händelser som etsats sig fast i minnet, speciellt de tillfällen då provskjutning genomfördes. Här kommer några!

Roboten avfyrades från en kort startramp med hjälp av två startraketer som släppte efter ca 800 meter. Därefter drevs roboten av en turbojetmotor. Vid ett av försöken tände endast en av startraketerna. Möjligen tände även den andra men inte fullständigt. Personalen hade tagit skydd bakom några enbuskar för att kunna, så nära som möjligt, följa starten. Det blev efter några sekunder en vid robotsväng, roboten passerade Svingrund , för att vända in mot land igen. Lyckligtvis störtade roboten i havet en bit från Vialmsudd. Något förskräckta och förvånade franska ingenjörer och svenska befäl kunde konstatera att det hela trots allt slutade lyckligt. Vid ett annat tillfälle, utskjutning fungerade bra, tappade man kontrollen över roboten. Flygtiden som begränsades av bränsletillgången kunde vara ca 35-40 minuter. Även denna gång störtade roboten i havet någonstans i Gotska sjön. För säkerhets skull fanns en liten plåt fäst vid roboten som bl a skulle uppmärksamma eventuell upphittare att ge sig tillkänna. Man visste således att det kunde gå åt fanders. I det här fallet var det dock inte första gången man miste kontrollen över en robot.

Ett tredje tillfälle som dock inte berör själva roboten är när man skulle utplacera ett sjömål mot vilket man skulle få roboten att låsa. Målet utgjordes av ett torpedbåtsskal med en stor radarreflektor placerad på däck samt innehållande en mängd elektronik. Sjömålet såg på håll ut som en segelbåt. Utplaceringen skulle ske av KA 3 minutläggare vars chef var den legendariske flaggjunkaren E Wallin. Vid det aktuella tillfället blåste det reellt och målet skulle ankras upp en bra bit norr om Gotland. I stort när vi var framme vid ankringsplatsen brast bogserlinan varvid det lätta torpedbåtsskalet snabbt började segla nordost vart. Kvar ombord på målet fanns några tekniker och värnpliktiga. Efter dryga timmar kom minutläggaren i fatt målet och alla kunde andas ut. Det fanns dyrbar utrustning ombord på målet och hade man haft otur hade detta kommit i orätta händer. Det finns många andra historier från den här tiden men ovan beskrivna episoder sitter väl i minnet. (Texten skriven av Krister Arweström och är hämtad från P 18 • A 7 • Lv 2 • KA 3 Kamratförenings tidning 1-2009)

Två överstar på besök vid robotproven vid Vialmsudd. Swen Lagerberg, Okänd och Erik Nordling.

Robotprov i Fårösund. Försvarssteg framåt

Vid KA 3 har en längre tid pågått experiment med robotar av övningskaraktär, varvid man åsyftat att ge praktisk roboterfarenhet inom kustartilleriets ram. Vid dessa försök har man använt en fransk pjäs, benämnd CT 10. På fredagen demonstrerades pjäsen och skjuttekniken inför chefen för marinen, viceamiral Stig H:son Eriksson, marinstabschefen konteramiral Einar Blidberg samt för ett uppbåd pressmän uppflugna hit från Stockholm. Såväl radio som TV var representerade.

”DET ENDA försvarsvapen i det territoriella försvaret som håller i atomåldern är ett system av eldpunkter med fjärrverkande eldkraft i atomstarkt skydd som sprids över en stor yta”. – På detta sätt beskriver generalmajor Rudolf Kolmodin i en artikel i ”Tidskrift för kustartilleriet” situation i dag. Vidare säger han: ”Morgondagens krig kommer att bli ett tekniskt betonat krig, som vi på den försvarande sidan måste möta med vapen av hög kvalitet, som når långt och har stor slagkraft.

AV DENNA anledning har man inköpt kustroboten CT 10 från Frankrike det gångna året, och i Fårösund befinner sig för närvarande fem franska ingenjörer som övervakar och hjälper till vid experimenten. Högste chef är överste Sixten Gråberg vid Kustartilleriets skjutskola. Orsaken till att övningarna förlagts till Gotland är enligt överste Gråberg att terrängen här får anses speciellt lämplig för robotskjutningar
INOM  DET VÄL avspärrade experimentområdet finns förutom 15 robotar en stor radarutrustning samt en styrstation. Härifrån kan man bestämma robotens läge dels genom radar dels genom styrsignaler som går genom en styrsändarantenn

CT-10 roboten Tjälvhar görs klar för flygning, medan en kameraman från Svensk Filmindustri följer det viktiga arbetet. I spetsen och buken på den smäckra kroppen finns tomrum lämpade för sprängladdningar.

Viceamiral Stig H:son Eriksson diskuterar tekniska detaljer med robotspecialisten kapten Bengt Dahlberg vid Kustartilleriets skjutskola.

HÄR ÄR några data om roboten:

Motorn är av pulsmotortyp och ger en fart av cirka 450 km/tim. God skottvidd är väsentligare än hög fart för utbildningsverksamheten. CT-10 är billig i anskaffning, kostar cirka 90.000 kr.

Den nya kustövningsroboten är 6 m. lång, har en spännvidd på 4,3 m. och väger i starten 650 kg. Starten sker med hjälp av en 6−8 m. lång startbana, på vilken en startsläde glider. I släden finns två startraketer med 90 kg. krut. Robotens stighastighet är 8 m. i sekunden och den når 5.000 m. höjd. Vidare har den en 300 liters tank för 30 min. flykt. När stödraketerna brunnit slut lossnar startsläden och faller ned i en egen fallskärm.

Roboten styrs med radiosignaler från marken och landas även den med hjälp av en fallskärm. I systemet ingår ett automatiskt plott, som inte bara anger robotens läge i tv-stånd (sic) och bäring från en viss referenspunkt utan även robotens höjd över marken.

Normalt landas roboten i vattnet och om inga större skador skett vid landningen eller vid bärgningen kan den relativt lätt ånyo klargöras för skott. Medelantalet skott per robot synes enligt utländska erfarenheter variera från minst 7 till 10 à 12 skott.

Avfyrandet av pjäsen var en spännande affär. Redan klockan K-30 började man räkna minuterna till avfyringsögonblicket och fösa undan alla åskådare ur riskfältet. 15 sekunder före starten satte de s. k. robotmästarna igång pulsmotorn, och klockan K rusade roboten med ett tjut uppför startbanan och försvann upp i rymden. Tyvärr låg molnen lågt vid dagens försök och man kunde följa dess bana endast en kort stund.

PÅ MARKEN kunde man emellertid följa roboten med hjälp av en skiss, på vilken banan ritats ut. Tyvärr kunde ingen av åskådarna uppfatta något av landningen, som skedde efter 25 minuters flygning.

ÅSKÅDARE till avfyrandet var c:a 25 journalister från Gotland och fastlandet. Bland dessa fanns såväl radio som TV-folk. Bland de högre militärer som befann sig på skjutplatsen märktes främst chefen för marinen, viceamiral Stig H:son Eriksson. Amiral Eriksson kom till ön i en av marinens nya helikoptrar, en s. k. ”Banan”. Hans synpunkter på dagens experiment återgavs i ekot på fredagskvällen. Om några dagar kommer roboten även att kunna ses i televisionens journal.

DETTA NYA vapen kommer att helt förändra krigföringen i framtiden. Dess stora skottvidd gör  att man med några få atomskyddade robotbaser kan täcke mycket stora ytor, och kustartilleriet får en betydligt ökad slagkraft. Utrustningen av vårt försvar med dylika robotar utgör en synnerligen viktig detalj i dess modernisering och förbättring. BRR (Källa: 843)

-----------------------------------------

Marinchefen närvarande i Fårösund då robotutbildningen presenterades

Roboten skall enligt den nya artilleriplanen ersätta det tunga artilleriet. Utbildningen för detta nya vapen pågår därför i febril takt och all utbildning är förlagd till Fårösund. På torsdagen (20/8 1959) besöktes skjutskolan i Fårösund av chefen för marinen, amiral Stig H:son Ericsson, och samtidigt var pressen inbjuden för att övervara övningar med den nya roboten.

Robotskolans chef, kapten Dahlberg berättade om utbildningen. Principen för detta nya vapen är att projektilen med dess sprängladdning bäres till målet av ett readrivet miniatyrflygplan som styres från utskjutningscentralen. Detta förutsätter radarkontakt med målet samtidigt som man på radarskärmen följer och styr robotens färd mot detta mål.

För att man skall träffa målet fordras emellertid synnerligen noggranna positionsuppgifter, och det fordras att man skall samla dessa uppgifter, fatta dem rätt och handla rätt. En skjutstation är därför inte bara en massa invecklade tekniska grunkor, utan också övade sinnen och specialtrimmade hjärnor.

Roboten är sannerligen inte automat alltigenom, den måste manövreras för hand liksom varje annan flygmaskin och det förhållandet, att ”föraren” inte följer med utan sitter kvar på marken, gör inte manövrerandet lättare, utan tvärtom. Det hela blir så invecklat att det behövs långt flera apparater än som ryms i ett vanligt flygplan och det räcker inte med en förare utan det behövs en hel stab.

Att styra är relativt enkelt, roboten får per radio vissa styrimpulser som via reläer påverkar farkostens styrorgan – att styra rätt är värre. En robot kostar stora pengar, det går inte att skjuta bom eller rent av skjuta den i backen, den måste nå sitt mål.

Det skulle bli allt för dyrt att öva direkt med riktiga robotar, då man i så fall måste räkna med många ”dikeskörningar”. Därför övar man med en vanlig flygmaskin i stället. De styrimpulser, som skulle påverka robotens styrorgan direkt, ger nu i stället optiska signaler på flygplanets instrumentbräde och föraren följer dessa signaler på samma sätt som den automatiska fungerande robotens skulle göra det.

För att lära sig styra och styra rätt följer man robotens (flygplanets) färd och prickar in kursen på en specialkarta. Där finns redan förut en massa cirklar och underliga svängar som övningsledaren ritat dit.
− Det gäller nu att dirigera flygplanet så, att dessa kurvor, den som anger flygplanets faktiska kurs och den som övningsledningen ritat, sammanfalla. Då kan man styra så, ja, då kan man också styra en riktig robot. Det gäller ju att lära in just detta, att hålla en robot på av skjutledningen anbefalld kurs, för att träffa mål.
När man övat färdigt med flygplan får man skjuta med riktiga robotar. De körs på samma sätt i en från början ritat bana och man gör noggranna observationer om hur vederbörande elever lyckats köra anbefalld kurs. När man kört färdigt dirigeras roboten ut över havet.

En speciell stoppimpuls på radion gör att reamotorn stannar och en fallskärm utlöses – sen kommer roboten singlande ner från skyn. Ett bärgningsfartyg tar hand om den, och har man tur med bärgningen kan en robot på detta sätt användas flera gånger. Ända upp till 10 gånger hoppas kapten Dahlberg kunna använda sina pjäser, men sex är medeltal för skjutskolor utomlands. (Källa: 115)

-----------------------------------------

Robotmissöde i Fårösund Nya CT-20 dök ned i havet

(21/8 1959) Kustartilleriets nya robot CT-20:s demonstration i Fårösund i går fick ett nog så sensationellt förlopp. Roboten låg på sin släde och räknades ut. Det låg spänning i luften: 10 sekunder, 7 sekunder, 4 sekunder – och så ett väldigt brak. En eldflamma slog ut och sen kändes en väldig duns – roboten körde från sin släde och direkt i havet!

Detta fartvidunder som gör 900 km/tim och kan sändas mot ända upp till 50 mil avlägsna mål dök i havet med en gång och slogs sönder. En övningsrobot av äldre typ plockades emellertid fram och den flög hur redigt och beskedligt som helst. Den dirigerades i en bana ut mot Sandön, kom tillbaka och gjorde ett par lovar över startplatsen innan den fick radioorder att komma ner.

Den lydde villigt även då och kom snart singlande i sin fallskärm.

Denna robot som fått det i Gotlands historia så välkända namnet Thjelvar gjorde sin sjunde resa, vilket lär vara världsrekord för en sådan pjäs. Sex gånger har man lyckats använda samma robot utomlands, men aldrig sju. Kapten Dahlberg, som är chef för skjutskolan, sade sig tro att man skulle kunna klara Thjelvar flera gånger till. Konsten är faktiskt att kunna ta upp pjäsen utan att skada den vid bärgningen.

Orsaken till haveriet var en kortslutning i avfyringsmekanismen. Representanter för den franska fabrik som levererat roboten var med och skulle se till att allt var i sin ordning, men det hjälpte inte. Sådana missöden får man ta med i beräkningen, ett misslyckande kan inte alltid undvikas när det är fråga om nya konstruktioner av så invecklat slag, sade övningsledningen, och nog låter det rimligt och begripligt. (Källa: 123)

-----------------------------------------

”Gotlandsrobot” funnen av finskt fartyg

På lördagen (7/8 1960) anlände det finska lastfartyget Marga av Lovisa till Stockholm. En svensk robot befanns ombord, vilken man funnit i havet utanför Almagrundets fyrskepp. Den hade inte blivit funnen av bevakningsfartygen sedan den blivit skjuten från kustartilleriets robotbatteri på norra Gotland.

Detta är första gången något sådant inträffat. Dessa typer av robotar är av fransk fabrikation, övningsrobotar CT 10 och CT 20. Av c:a 35 skott faller 2 à 3 robotar ur. Det är ovanligt lågt och den är helt ofarlig, den har endast förutom motor och bränsle styrutrustning och fallskärm ombord. Den är 5,4 m. lång och 3,6 m. mellan vingspetsarna, hastigheten är 900 km. tim. Den kan nå en höjd av 10.000 m. och flygtiden är 45 min. Roboten kan efter användning användas på nytt. (Källa: 841)

-----------------------------------------

Finne reste med gotländsk robot - Erhöll inte begärd bärgningslön

(1960) Det finländska motorfartyget Marga från Lovisa har en tid styrt omkring i Mälaren med den övningsrobot besättningen för en tid sedan plockade upp 17 sjömil från Almagrundets fyrskepp och som avfyrats från kustartilleriets robotbatteri på norra Gotland.

Orsaken till att roboten behållits ombord är att marinen inte ville utbetala begärd bärgningslön. Saken diskuterades först när ”Marga” efter bärgningen kom till Stockholm, men då kom man inte överens, varför ”Marga” avgick till Västerås med roboten ombord. I Västerås kunde den inte heller tas iland, och ”Marga” återvände till Stockholm. Under tiden hade marinkommandot kommit på bättre tankar, och utbetalade till ”Margas” befälhavare 7.000 kr för bärgningen.

Roboten som är 5,4 meter lång är ofarlig och har endast motor, styrutrustning, bränsle och fallskärm. (Källa: 842)

-----------------------------------------

Norra Gotland Sveriges Cape Canaveral Lv sköt ner roboten ”Tjelvar” i går

Vialmsudd vid Fårösunds norra gatt är något av Sveriges Cape Canaveral. Där experimenteras visserligen inte med rymdraketer utan med robotar, ett vapen som väntas få en framträdande plats i vårt lands försvar.

Under publik av ett 40-tal officerare från kustartilleriets skjutskola samt journalister från Skåne, Blekinge och Gotland sändes i går robotarna ”Tjelvar” och ”Graip” upp från robotskjutskolan vid Vialms. ”Graip” landade efter en flygtur välbehållen i en fallskärm på vattnet och bärgades av ett mul-fartyg medan ”Tjelvar” sköts ner av luftvärn grupperat på Fårö. Det skottet kostade ungefär 90.000 kronor.

Skjutning med robotar blir dock inte så dyrbar som det låter här ovan. För det mesta kan roboten bärgas på havet, gås igenom och avskjutas igen.

”Tjelvar” kostar dock c:a 90.000 medan ”Graip” är dubbelt så dyr, c:a 180.000-190.000 kr.
”Tjelvar” – namnet efter urguten enligt förslag av KA-kaptenen Lars Sundahl – och ”Graip” (Tjelvars sonson enligt gutasagan) är typnamnen på de två robotar, som användes vid Vialms. ”Tjelvar” är den tidigare typen och har provats här i fyra år medan ”Graip” är en nyare och förbättrad version av ”Tjelvar” och som nu används för andra året. ”Graip” kommer upp i en medelhastighet av 900 km/tim (250 m/sek), går på en högsta höjd av 12.000 meter och drivs med fotogen i motsats till bensindrivna ”Tjelvar”. Bägge typerna, som kommer från Frankrike, följs med radar och kan manövreras från stationen, landar i en fallskärm och bärgas av fartyg.

Stridsversion inom kort

Vad är det då som händer ute vid Vialms och vem ligger bakom det hela? Ja, det är kustartilleriet som tillsammans med flottan och armén svarar för verksamheten med dessa två robottyper. Robotarna är ännu helt övningstyper men inom ett par år hoppas man få fram en stridsversion och man har då tack vare verksamheten med övningsrobotarna utbildad personal för denna. Övningsrobotarna tjänar också ett annat syfte – nämligen som övningsmål för olika luftvärnsförband.

Intresserade åskådare

Åskådarna vid skjutningarna var som nämnts kustartilleriets skjutskola med överste Bo Westin i spetsen. Vialms robotstation ingår också i skjutskolan och det var den del av skolan som är verksam på fastlandet som nu gästade Gotland. Denna del sysslar dock inte med robotskjutning och det var med stort intresse man följde skjutningarna.

Bland åskådarna sågs en del andra gäster, bl. a. chefen för Blekinge kustartilleriförsvar överste Sven Lawerberg och förre KA-inspektören general Nyman. Vidare närvar även chefen för KA 3 överste Nyberg.

Imponerande batteri

Efter uppvisningarna vid robotstationen tittade skjutskolan på KA 3 medan representanterna från pressen fick tillfälle att bese ett tungt KA-batteri på norra delen av Gotland. Batterichefen kapten Lars Sundahl kunde visa upp en imponerande anläggning med moderna och precisionsräknande instrument och grova, respektingivande eldrör. (Källa: 286)

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper