Marinhamnen och varvet i Fårösund

Marinvarvet 1940

Hamnbygget i november 1943

Marinvarvet 2015

I första hand var varvet en krigsresurs för de marina styrkorna och dimensionerades härför. Gotlands kustartilleriförsvar skulle vid mobilisering och krig bygga om, utrusta och underhålla ca 50 fartyg och båtar för vilka GK var mobiliseringsmyndighet. Större delen av dessa fartyg var civila som krävde omfattande ombyggnad.

Behovet i fredstid var mindre och det befanns då lämpligt att varvet även fick åta sig civila arbetsuppgifter. Det blev framförallt en värdefull resurs för fiskarna, eftersom reperationsmöjligheterna i övrigt var små på Gotland. Då anslaget till försvaret började krympa började man i slutet av 1950-talet med nybyggen för Marinen.

Man byggde så kallade 300-båtar, mindre minarbetsbåtar och transportbåtar för KA. På 1960-talet fortsatte man med de så kallade 200-båtar, större snabba transport- och landstigningsbåtar. Av denna typ byggde varvet 36 stycken.

Från 17 stycken BevB60 byggde man om ett antal (12 stycken) till BevB72. Första båten som byggdes om var BevB72 och denna var namngivande åt resten av serien. Ombyggnaden från BevB60 till BevB72 var bland annat en större styrhytt och mycket ny teknisk utrustning för att hitta ubåtar. Vad gäller beväpningen så var den samma för och efter.

De 6 sista bevakningsbåtarna (BevB72-77) byggdes i Fårösund och de byggdes under åren 1966-68: 72 Flaggskär, 73 Härasdskär, 74 Bredskär, 75 Sprängskär, 76 Hamnskär, 77 Huvudskär. Eventuellt byggdes även 71 Getorskär på Gotland och i så fall byggdes 7 stycken där.

Man byggde också en del civila fartyg såsom fiskefartyg en lotsbåt för sjöfartsverket 1975 samt polisbåtar.

Varvet specialiserade sig på senare år på lätta metallkonstruktioner. Andra arbeten var en prototyp till transportbåt 85 och ombyggnad av SKP-bilar för MKG.

Vad gäller prototypen till  trp85 hamnade (370) vid KA 2 (Se foto).

Översyn av Marinens Minutläggare, sliptagning och reperationer på vägverkets färjor samt fiskefartyg av olika modeller mm. Varvet sysselsatte under fredstid ca 50 man.

1989 avvecklades Marinvarvet från GK/KA 3 och såldes till Gotlands Varv vilket ingick i Swede Ship koncernen som drev varvet vidare till den 1 november 2004. Därefter såldes varvet till Nimbus med tillverkning av fritidsbåtar i plastlaminat.

Det är först och främst Stridsbåt 90H med jämna nummer i serien 815-907 som byggts vid varvet sedan 1993 samt en mindre bogserbåt till arméns ingenjörstrupper. (Uppgifter och foto bl a Johan Tingström)

Ny båttyp från marinvarvet vid KA 3

Marinvarvet i Fårösund kunde på fredagen (17/6 1960) inbjuda till provtur med en ny båttyp tillverkad vid varvet. Det är en s. k. större transportbåt för kustartilleriet, eller med andra ord en landstigningsbåt. Båten är den första i en serie på 10, den sista skall vara klar först i dec. 1962.

Provturen på tisdagen gick med KA 3-chefen överste C. F. Gillberg och mariningenjör Dick de Jounge som sakkunniga passagerare med verkstadsförman Arne Johansson som ciceron. Båten mäter 21,5 X 4,24 m. och har ett deplacement på 31 ton. Som drivkraft användes 3 st. Scania-motorer på 200 hkr. vilket ger båten en ansenlig fart. Den är genom sin konstruktion mycket lättmanövrerad och dessutom behaglig att åka i. Fartyget ser invändigt närmast ut som en buss med två bänkrader för passagerarna som sedan snabbt kan slussas ut genom två luckor i fören när båten nått land.
− Båtarna kommer väl till pass även under fredliga förhållanden, framhöll mariningenjör de Jounge, tänk t. ex.  hur behändigt det blir att använda dem för färderna till Sandön. De beställningar vi nu har liggande inne på landstigningsbåtar betyder mycket för sysselsättningen vid varvet. Genom att beställningen löper över så lång tid kommer dessa arbeten bli bra komplement till den övriga verksamheten under perioder då sysselsättning annars är mindre god. (Källa: 902)

Vad händer med varvet i Fårösund

(Anders Berlin  A 7 • Lv 2 • KA 3 Kamratförenings tidning 1-2003)

Under 1988 genomförde Chefen för marinen en periodisk kontroll av de marina varvsbehoven för örlogsfartyg. Utredningen fann att örlogsvarvet i Fårösund inte längre var nödvändigt för den marina beredskapen. Med grund i utredningen meddelade Chefen för marinen hösten 1988 överraskande CGK/KA 3 sin avsikt att snarast lägga ner Marinvarvet och ersätta det med en enklare stödfunktion. CGK/KA 3 begärde rimlig tid för att försöka finna annan huvudman för varvsverksamheten och för att samverka med Gotlands ansvariga för sysselsättningen. Landshövding och kommunansvariga uppvaktade dåvarande försvarsminister som uttryckte sitt stöd för att finna ny huvudman men ansåg sig inte kunna utlova en stoppad varvsavveckling. Sökandet efter en ny seriös huvudman resulterade våren 1989 i kontakt och förhandlingar med Swede Ship koncernen i västra Sverige.

Sommaren 1989 anhåller Chefen för marinen hos Regeringen att få avveckla Marinvarvet i Fårösund. Som motiv anförs att behovet av underhållsresurser i fred och krig för marinens fartyg och båtar har reducerats under en följd av år. Detta hänger samman med minskningen av antalet enheter, deras storlek samt att moderna stridsfartyg kräver ett minskat underhåll. Vidare hemställer Chefen för marinen att Marinvarvets område (mark, byggnader etc) får arrenderas ut till företaget Swede Ship för varvsverksamhet.

Hösten 1989 kommer regeringens svar på framställan: "Regeringen bifaller framställningen och uppdrar åt Chefen för marinen att i samråd med berörda myndigheter snarast avveckla Marinvarvet i Fårösund". Chefen för GK/KA 3 får uppdraget att förhandla med Swede Ship och teckna de avtal som krävdes. Förhandlingarna genomfördes av vår nuvarande ordförande i kamratföreningen Anders Hammarskjöld som då var förbandschef vid GK/KA 3 och koncernchefen Allan Lundin för Swede Ship.

Vid denna tid tjänstgjorde jag som chef för personalenheten vid GK/KA 3 och kom som sådan att medverka i avvecklingsarbetet. Efter min pensionering från KA 3 har jag de senast fem åren varit knuten till varvet där det kom att visa sig att jag ännu en gång fick medverka i en omstrukturering. Avtalen som Chefen för marinen krävde skulle tecknas vid avvecklingen av Marinvarvet var:

• Avtal om lokal hyra

• Avtal om anläggningsarrende

• Köpeavtal och

• Personal- och produktionsavtal

Hyres- och arrendeavtalen skrevs mellan staten genom GK/KA 3 och Swede Ship för en period av 50 år. Denna långa avtalsperiod vittnar om att parterna då var övertygade om ett seriöst och långvarigt samarbete. Hyresvärd för varvet är sedan KA 3 lades ner KA 3 Vasallen AB som nu förvaltar, utvecklar och hyr ut fd KA 3 lokaler. Staten ställde krav på det nya företaget som fick förbinda sig att i byggnaderna bedriva varvsverksamhet samt annan verkstadsverksamhet med anknytning till stål- och aluminium-produkter. Annan verksamhet får enligt avtalet inte bedrivas utan statens godkännande.

Utöver dessa avtal tecknades en rad samarbetsavtal mellan förbandet GK/KA 3 och företaget. Dessa avtal reglerade ett ömsesidigt utnyttjande av resurserna inom ett flertal områden och var till gagn för båda parter.

Marinvarvet eller dess formella organisatoriska beteckning "Verkstadsenheten vid Gotlands Kustartilleriförsvar med Gotlands Kustartilleriregemente" avvecklades ur förbandet och ett nytt civilt, privatägt varv bildades den 1 december 1989. Regeringsbeslutet är dagtecknat 1989-10-05. Avvecklingen och överlämnandet genomfördes alltså på knappa två månader efter det formella regeringsbeslutet. Genom ett målmedvetet förhandlingsarbete med en ömsesidig vilja från båda parter att komma fram till en bra lösning kunde alltså en statlig verksamhet snabbt och relativt smärtfritt övertas och drivas vidare i civil regi.

Det nya företaget hette inledningsvis Gotland Marin AB men ändrade ganska snart, efter en namntvist, till Gotlands Varv AB. Swede Ship-koncernen var vid denna tidpunkt en relativt stor koncern med flera varv i Sverige och Norge. Numera ingår tre varv, Djupviks Varv på Tjörn, Gotlands Varv i Fårösund och Swede Ship Composite i Hunnebostrand.

Marinvarvet byggde de för många kända 300-båtarna eller TpbM och 200-båtarna, TpbS, i stål som bIa ingick i kustjägarförbanden på 1960- talet. Det kan nämnas att 305:an som fanns vid KA 3 fortfarande är i tjänst hos kustjägarveteranerna och vårdas där ömt. Det nya företaget övertog pågående produktion och har sedan övertagandet fortsatt med varvsverksamheten. Inriktningen blev efterhand mer och mer inriktad mot nyproduktion av båtar till försvaret, polisen, kustbevakningen men även civil produktion.

Aluminiumbåtproduktionen inleddes vid Marinvarvet med nästa generation av 300-båtar som tillverkades 1969/70. Några tillverkades som polisbåtar. När Gotlands Varv kom in i bilden så pågick byggandet av ca 50 st 4,6 m långa skarvbåtar som bl a tillfördes alla minutläggningsdivisioner. Från denna tid har varvet uteslutande byggt båtar i aluminium. Den produktion som är mest känd är dagens Stridsbåt 90 H. Den stora ordern på denna båt inleddes vid Dockstavarvet som byggde den första serien båtar (03-815). Order har sedan delats mellan Dockstavarvet och Gotlands Varv. Båtar med jämna nummer är gotlandstillverkade. Här på Gotland startade produktionen 1992 och har pågått kontinuerligt fram till i år. Den sista stridsbåten lämnade varvet 12 februari i år då en mer än 10- årig produktion av denna båt avslutades vid Gotlands Varv. Varvet har även i samarbete med Dockstavarvet byggt stridsbåtar som gått på export bl a till Mexico och Malaysia. Båten finns även i Norge och några andra länder till vilka Dockstavarvet levererat. Några av stridsbåtarna återfinns inom polisen och även inom sjöräddningen. Utöver stridsbåten har varvet i Fårösund på senare tid levererat bogserbåt typ 4 till armens ingenjörsförband. Denna order pågick under åren 1997 till 2001 samtidigt med byggandet av stridsbåtar. En av dessa båtar har varvet byggt om och anpassat till räddningsbåt till Arlanda flygplats. Under samma tid gjorde varvet ett litet inhopp i tillverkning i compositematerial då två stycken 80-fots segelbåtsskrov byggdes.

Utöver nyproduktion utför varet översyner, reparationer och underhåll. Kunder är främst Försvarsmakten, Kustbevakningen, Sjöfartsverket men även yrkesfiskare och privata båtägare. Varvet har möjlighet att på slip torrsätta båtar upp till ca 600 ton och mindre båtar i storlek bevakningsbåtar på slipvagn.

Minskningen och ominriktningen av försvaret som bl a medförde KA 3:s nedläggning år 2000 har även medfört att behovet av nyanskaffningen och omsättningen av båtar minskat. Varvet har efter stridsbåtsprojektet inte fått någon förfrågan på nya båtar i större omfattning. Inom koncernen pågår dock leverans av s k 2000-båtar på export. Båten har framtagits som ledningsbåt och transportbåt och finns i prototyp i amfibiekåren. Någon beställning aven serietillverkning för Sverige har däremot inte kommit. Varvet hoppas nu att marknadsföringen av 2000-båten utomlands skall ge nya order.

Marinvarvet avvecklades 1989 för att marinens fartyg och båtar hade minskat och att moderna stridsfartyg krävde mindre underhåll. Denna minskning av enheter har fortsatt. I Fårösund finns nu endast två bevakningsbåtar och en trossbåt stationerade utöver de båtar som hemvärnet övertagit och bemannar. Antalet Gotlands-stationerade båtar kommer ytterligare att minska. Denna minskning har givetvis även medfört fortsatt minskat behov av underhåll som varvet tidigare till stor del fått utföra.

Koncernen Swede Ship har när stridsbåts ordern är slutlevererad en överkapacitet för nybyggen. Gotlands Varv har ekonomiskt gått bra och producerat tekniskt sett fina båtar men saknar för tillfället beställningar som kan ge full sysselsättning för hela personalstyrkan. I avvaktan på att nya order av lite större omfattning skall komma har koncernen tvingats till omorganisation som innebär en kraftig personalreducering vid varvet här på Gotland. Under perioden 1 mars till 1 juni i år kommer personalen successivt att minskas från 40 anställda till 10. Många av de anställda vid Marinvarvet som följde med över till det nya företaget har nu åter drabbats av omorganisation med personalminskning och tvingats sägas upp på grund av arbetsbrist.

Varvet kommer nu bl a att vara underleverantör av detaljer till systervarvet i Djupvik, konkurrera med varven på fastlandet om översyns- och underhållsuppdrag. En mindre båttyp för civilt bruk i skärgårdsmiljö har börjat tillverkas. Den för varvet nya tillverkningen sker i samarbete med konstruktören som ritat och bygger YXLÖ-båtar. Den nu aktuella båttypen är drygt 7 m lång med styrhytt och lastutrymme föröver och har presenterats på båtmässan i Stockholm under våren. Varvet har under vintern och våren dessutom lyckats få beställningar på flera årsöversyner på bevakningsbåtar. En helt nyritad 33-fots fritidsbåt är nästa projekt som just nu förbereds för produktion.

1989 var det väl ingen som kunde ana den utveckling som skulle komma och drabba Fårösund. KA 3 tillsammans med varvet utgjorde den största arbetsplatsen i Fårösund. Nu är KA 3 borta men varvet lever kvar, om än kraftigt reducerat. Genom de åtgärder som nu vidtas hoppas man från koncernledningen att kunna "övervintra" lågkonjunkturen för att sedan kunna återkomma. Varvet kommer även med den reducerade personalstyrkan inneha samma höga kompetens för varvsarbeten och sin speciella tekniska kompetens för aluminiumarbeten. Förhoppningsvis vänder marknaden uppåt igen vad gäller nyproduktion av båtar eller andra produkter så att Gotlands Varv kan återta sin plats som ett ledande varvs- och verkstadsföretag på Gotland och även i framtiden, i konkurrens med övriga nybyggnadsvarv i Sverige och inom EU, kunna ta hem order inom specialområdet aluminiumbåtar för yrkesfolk.

Fårösund behöver en tillverkningsindustri som ger arbetstillfällen och som kan generera ytterligare arbetstillfällen bl a hos underleverantörer och serviceföretag. Varvet ser positivt på att annan industri kan etablera sig i Fårösund. Industrihamnen och nuvarande varvsområde kan utnyttjas av fler som kan tänkas vara intresserade av ett samarbete med varvet. 1999 uttalade ledningen för båttillverkaren Nimbus intresse av att förlägga viss tillverkning till Fårösund och i samarbete med varvet. Tyvärr har det miljötillstånd som gavs för plastbåtstillverkningen överklagats och har ännu i april 2003 inte avgjorts av högsta instans.

Kamratföreningen och varvet har sedan några år tillbaka en överenskommelse om underhåll, tillsyn och utlåning av f d KA 3:s personalvårdsbåt "Levanger". Båten får lånas av kamratföreningens medlemmar efter genomgången utbildning. Varvet har åtagit sig att utföra underhåll och tillsyn samt utbilda i båtens handhavande. Mot denna tjänst får även varvets personal låna båten. Förhoppningsvis kan detta samarbete fortsätta även kommande sommar trots att situationen för varvet är förändrad.

Gotlands Varv som övertog Marinvarvet har sålts till Nimbus.

(Texten nedan skriven av Anders Berlin och är hämtad från P 18 • A 7 • Lv 2 • KA 3 Kamratförenings tidning 1-2006)

Nimbus började med att anpassa stora plåthallen till sin plastbåtsproduktion. När ombyggnaderna av främst ventilationssystemet var klart började man med att flytta ut viss motorbåtstillverkning till Fårösund från fabriken i Visby. Även en modell av Ryds motorbåtar flyttades till Fårösund.

Nu är produktionen i full gång i de anpassade lokalerna från Marinvarvstiden. I lokalerna bygger man nu en ny segelbåt som ritats av den kände seglaren och konstruktören Pelle Pettersson. Den nya båten, - Maxi 1300 - är på 42 fot och är största Maxibåten som byggts. Den första båten har redan levererats och innan sommaren skall ytterligare tre båtar vara klara för leverans. Ytterligare två modeller av segelbåtar förbereds att byggas i Fårösund nämligen Maxi 1050 och Maxi 1100. Successivt med att segelbåtstillverkningen växer så fasas motorbåtarna ut och återgår till fabriken i Visby. I Fårösund kommer sedan endast segelbåtar att tillverkas. Tillverkningen i Fårösund kräver utökade utrymmen och man är nu inne i slutskedet med att bygga om fler lokaler för att kunna utnyttjas för produktionen. Varvets stora kallförråd isoleras och skall utnyttjas för montering av däck. Den gamla ursprungliga plåt – och motorverkstaden, ”108:an” som redan på Marinvarvstiden stod på rivningsplanen har tagits till heder igen. Eftersom Nimbus räknar med en utökning av de 40 anställda så räcker omklädningsrummen och matsalen inte till. Man har därför renoverat den gamla matsalen och omklädningsrummen på övervåningen. I den gamla verkstaden sker nu tillverkning av Ryd-båtar och kommer senare att utnyttjas i segelbåtstillverkningen. KA 3:s gamla båtskjul används som kallförråd för formar, verktyg mm.

Nimbus är inget reparationsvarv men slipen finns kvar och kan vid enstaka behov utnyttjas för torrsättning. Sjösättning av nytillverkade båtar kan ske om kunden vill hämta båten direkt från tillverkaren. Kanske att vi någon gång i framtiden kan få se en flytande båtmässa av Nimbusbåtar tillverkade på Gotland.

Nimbuskoncernen består i dag av båttillverkarna Nimbus produktion i Visby, Storebro, Ryd och Maxi-båttillverkningen i Fårösund. Bland de anställda återfinns några från Marinvarvet. Örjan Lagergren började sin båtbyggarbana på Marinvarvet 1981 som svetsare. Han var då med om att tillverka polisbåtar, följde med över till Gotlands Varv och stridsbåtarna, för att nu, på samma arbetsplats, fortsätta med Maxi-segelbåtar på Nimbus. Platschefen Christer Sandahl berättar att Lernia har en utbildning till båtmontörer varifrån man skall kunna rekrytera utbildad personal. En av lärarna på denna kurs är KA 3:aren och mariningenjören Mats Larsson, även han med ett förflutet från Marinvarvet.

Marinhamnen såldes till entreprenören Joachim Kuylenstierna 2004 som i sin tur sålde hamnen 2017 till hongkongkinesen Ming Wai Lau och hans svenska bolag Artmax för 62 milioner kronor. Därefter såldes hamnen till Fortifikationsverket för 20 miljoner kronor som övertog hamnen den 30/4 2018.

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper