Föregående sida

Kustartilleriets mineringar på Gotland

Kännetecknande för kustartilleriets mineringar var att de var kontrollerbara från en minstation i land. Mineringar fanns både fast grupperade där minorna var utlagda redan i fredstid och som rörliga som kunde läggas ut vid behov.

Minorna var förbundna med kabel via en skarvlåda till mininstrumenteringen.

Mininstrumenteringen fanns i en minstation varifrån minorna kunde utlösas antingen manuellt eller automatiskt. Automatiken reglerades av ett avståndsorgan i varje mina som kände av när det överseglades av ett fartyg och gav då utslag i instrumenteringen.

I de äldsta minstationerna / instrumenteringarna utlöstes minorna endast manuellt genom att stationschefen optiskt syftade över minlinjen.

De sista mineringarna var utrustade med operatörshjälpmedel i form av minslingor och hydrofon samt även med radar och tv-kameror för ytövervakning.

Utläggningen av mineringarna genomfördes med kustartilleriets minutläggare. För arbeten i mineringarna användes mindre minarbetsbåtar och skarvbåtar.

 

 

 

Minsystem som funnits på Gotland

 

Minsystem M1

Systemet är avsett som syftminering eller syft / slingminering för fasta mineringar med botten- och eller flytminor utan sensor. M1/MS 2 (minslinginstrumentering) medgav utnyttjande av en minslinga framför en minlinje för indikering av fartygspassage. Slingan utgjorde en grupp med upp till åtta minor. Vid översegling gav fartyget upphov till en induktionsström i slingan som registrerades av en vridspolegalvanometer. Systemet erfordrade inte optisk sikt. Endast manuell tändning var möjlig.

 

 

Minsystem M5

Avsett för fasta minspärrtroppar med bottenminor. En stor del av elektroniken var monterad i en reläcentral, som var förbindelsen mellan minstationens manöverapparat och mingrupperna. Reläcentralen var placerad i sjön, vilket underhållsmässigt inte var helt problemfritt. Senare placerades centralen på land i minstationen.

En mingrupp kunde arrangeras så att minor med sensor placerades framför minor utan sensor. Vid fartygspassage påverkades sensorn i den första minan och med viss fördröjning tändes den andra. Minan med sensor fanns då kvar för att kunna tända mot nästa fartygsmål.

 

 

Minsystem M6

System för rörlig minspärrtropp. Systemet byggde på sondteknik. I systemet användes de för ändamålet särskilt konstruerade minorna K 11 och K 12. Minorna sammankopplades till minband med upp till sex minor i varje band. I respektive band användes antingen K 11 eller K 12. Minornas avståndsorgan av typ skillnadssond gav vid översegling en signal, som registrerades på manöverapparaten. Troppchefen kunde tända enskild mina genom automatisk tändning eller helt minband manuellt.

 

 

Minsystem M9

Rörligt minsystem som infördes omkring 1995. Stridsbåt 90H specialanpassades för att kunna lägga ut M9 som utgörs av bottenminor med laddning i modulenheter och anpassningsbar laddningsstorlek.

Ett flertal olika sensortyper. Operatören kan komminicera med varje enskild mina för att ställa in minelektronikens funktion, beroende på förväntad måltyp. Likaså kan sensorernas funktion avläsas av operatören och utnyttjas för undervattensspaning. Minorna kan bärgas, återställas och läggas ut igen.

 

 

 

Minor

 

Mina modell: F 18

Förankrad kontaktmina. Operativ 1918 - 1970. Laddningen bestod av 50 kg trotyl, tändladdningen av 0.4 kg novit och två elektriska sprängrör 4 ohm. Totalvikt i luft 347 kg, ankartrossens längd 130 meter och inställbara mindjup 0.8, 1.3 och 1.8 meter med lodförankring. Avfyrningsinrättningen bestod av s k Herzhorn, d v s blyhorn innehållande ett glaskärl med elektrolyt. Då ett fartyg seglade på minan, böjdes ett eller flera horn, varvid glaskärlet krossades. Elektrolyten rann ner över två elektroder, zink-kol. Av den då uppkomna strömmen initierades sprängrören, som i sin tur bringade tändladdningen och huvudladdningen till detonation.

 

 

 

 

Mina modell: K 6

Typ / varianter: Bottenmina, kontrollerbar. Tillverkningsår: 1951 - 1952 samt 1958. Utrangerad: Totalutgallring beordrad 1997. Mina: Vikt 475 kg, D 900 mm, H 575 mm. Laddning: 265 kg trotyl. Tillverkare: Ändringsarbeten utförda vid Blekinge och Gotlands KA-försvar.

Operativt användningsområde: KA fasta mineringar. Inledningsvis syftminering, sedan också med avståndsorgan. Minfällare: MUL.

Beskrivning: Grunden till minan är flytmina 80 m M/00, som delats och försetts med ny bottenplatta. Mina av stål. Används med avståndsorgan 1, 3, 4 och 5. Kan förses med flottör och hjul för banfällning. 1958 ändrades ytterligare 51 st 80 m M/00 samt dessutom 35 st M/01 - 30B.

 

 

 

 

Mina modell: K 9

Typ / varianter: Bottenavståndsmina, kontrollerbar. Typ A - D beroende av laddningssammansättning. Tillverkningsår: 1957 - 1960. Mina: D 925 mm. Laddning: 200 kg trotyl. Sammansätts till minor med laddning 400 kg, 600 kg och 800 kg. Laddning i 50 kg "tårtbitar".

Operativt användningsområde: KA fasta mineringar. Utnyttjades i minering typ M 4. Minfällare: KA minutläggare. Fällning normalt med dävert. För banfällning försågs minan med styrflottör.

Beskrivning: Glasfiberbehållare innehållande fyra "tårtbitar" med laddning. Minan försedd med magnetiskt avståndsorgan av typ stående induktionsstav, benämnd Organ 1, 3, 4 och 5.

 

 

 

 

Mina modell: K 10

Typ / varianter: K 10 A - H (beroende på laddningskombination). Tillverkningsår: 1961 - 1988. Laddning: Behållare med 200 alternativt 300 kg laddning. Kombineras även till 400 kg, 500 kg och 600 kg. Tillverkare: Laddning: Bofors AB (tårtbitar); LIAB (brikettgjutning). Mekanik: Johnssonmetall. Plastbehållare: Diverse tillverkare.

Operativt användningsområde: Fasta mineringar, minsystem M 7. Minfällare: MUL.

Beskrivning: Avståndsverkande sensorsystem. Manuell avfyrning från minstation eller automatisk avfyrning av minan själv. Laddningsbehållare av olika fabrikat: 1) i glasfiber med löst lock, 2) i rotationsgjuten plastbehållare med bultat lock (1 och 2 har laddning i tårtbitar á 50 kg), 3) rotationsgjuten plastbehållare med ingjuten brikettladdning. Minan är helt omagnetisk.

 

 

 

 

Mina modell: K 12

Typ / varianter: Bottenavståndsmina, kontrollerbar. Tillverkningsår: 1969&70. Utrangerad 1995. Mina 135 kg. Längd: 1015 mm. Bredd: 800 mm. Höjd: 416 mm. Laddning: 100 kg Hexotonal. Tillverkare: FMV. Elektronik Ericsson i Mölndal.

Operativt användningsområde: KA rörliga mineringar typ M 6, tillsammans med mina K 11 (förankrad avståndsmina). K 12 utnyttjades vid bottendjup mindre än 15 m (K 11 mindre än 100 m). Minfällare: Minarbetsbåt Större (MabS).

Beskrivning: K 12 var försedd med magnetiskt avståndsorgan typ gradiometer. Minan banfälldes under framfart. Minans skal gjordes i glasfiberarmerad plast för att minan skulle bli omagnetisk. Minans speciella form medgav att minan kunde glida i vattnet 2-3 ggr aktuellt djup. På det viset kunde minan fås att glida ut ungefär vinkelrätt från den kabel, som band samman minorna i en linje. Vid detonation sprängdes då inte denna kabel av.

 

 

 

 

Mina modell: K 14

Tillverkare: Bofors SA Marine i Landskrona. Typ / varianter: A, B och C beroende av laddningskombination. Längd 1130 - 1770 (antal moduler), bredd 600, höjd 700 mm. (X) kg sprängämne per modul. 2 - 4 moduler kan byggas i hop. Multipla sensorer, som kan programmeras via kabel från varje enskild mina till land. Minan kan göras autonom så att den sköter sig själv mot inställda villkor. Den kan även fällas som en ok-mina (okontrollerad mina) utan kabel. Minsystemet är en av världens mest flexibla.

Ingår som en tung vapenkomponent i KA-amfibiebataljoner. Rörligt minsystem, typ M 9, som kan läggas ut mycket snabbt där behov uppstår och därefter bärgas.

Minfällning med Stridsbåt 90H som är specialanpassad för minor.

 

 

 

 

------------------------------------------------------------------------------------------------

Källor: KA 3 Kamratförening.  Svenska Sjöminor under 200 år, Carl Gustav Fransén.

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig