Föregående sida

ME:TVM / Minkontrollgruppen (mink)

Anläggningen utgöres av 1.013.740 kvm. Den består förutom en del byggnader av två förrådsrum i berg, stängsel, hamnanläggning med gammal utlastningsbrygga samt två stycken skyddsrum

 

En presentation

Av Ove Gjörloff

Den något kryptiska beteckningen ME:TVM benämns i dagligt tal minkontrollgruppen (mink) och består av sex man. Gruppen har sin verksamhet förlagd till Fårö. Uttrycket att "gå på en mina" låter kanske inte så avundsvärt, men det är just vad "mink" personal gör så gott som dagligen och det i bokstavlig bemärkelse!

Set handlar om montering, översyn och kontroll av GK minmateriel. Materielen som handhas är uppdelad i två lika stora bitar, KA fasta mineringar och flottans minor. Därtill kommer några mindre uppgifter såsom översyn av minröjlag och rörlig minspärrtroppmateriel samt viss utbildning och omhändertagande av strandfynd.

En mina transporteras till verkstaden för översyn. (Minrep J. Söderqvist och O. Gustafsson).

KA fasta mineringar utlägges av muldivisionen men monteras och provas före utläggningen av "mink". Vid själva utläggningen är personal ur "mink" med för att bistå vid inkoppling av de olika komponenterna. När mineringsarbetet är avslutat tar "mink" över ansvaret för att mineringen hålls funktionsduglig. Detta sker genom mätningar med jämna mellanrum och upptäcks då att allt inte står rätt till lokaliseras felet och reparation vidtages. Med de resurser "mink" har, en liten lastbil, tre skarvbåtar varav en med lyftanordning samt en båtvagn, klaras det mesta. De gånger dykare erfordras ställer muldivisionen upp med dykutbildad personal. Sjöminors värsta fiende är: vatten, som kan tränga in genom otäta proppskarvar och ge isolationsfel, fartyg som trots ankringsförbud ankrar mitt i ett kabelsystem och därmed i regel orsakar kabelbrott, sportfiskare som sätter draget eller pilken i en kabel, som då blir otät och måste bytas ut, äska som kan orsaka skador på elektroniken. Det senare hör numera till undantagen, eftersom de moderna åskskydden så gott som helt stoppar blixtens framfart.

Flottans minor är i motsats till KA:s alltid okontrollbara d v s det går inga kablar mellan land och mina. Varje mina har sin egen elektronik och sitt eget batteri och är således sin egen lilla minstation.

I regel får förrådet minorna, som skall nymonteras, del för del efterhand som olika firmor levererar. När alla leveranserna är slutförda samlas materielen hos "mink" och monteringen kan påbörjas.

Tack vare materielverkets kurser på varje ny mintyp är personalen väl förberedd, och monteringen går i regel utan större svårigheter. När minorna är färdigmonterade och funktionsprovade förrådsställs de och översyner och eventuellt anbefallda modifieringar tar vid. För denna verksamhet har "mink" en servicevagn med lyse, värme och hydrauliskt lyftbord till förfogande, så att arbetet kan fortgå även under den kalla och mörka årstiden. Annars utförs de flesta arbetena i anläggningen på Fårö, som för övrigt gick en ny tillbyggnad 1981, innehållande matsal, expeditioner och omklädningsrum.

Att tjänsten på en kontrollgrupp över huvud taget är uthärdlig, ja på gränsen till trivsam beror i första hand på den fina sammanhållningen inom gruppen. När vi kommer med våra små problem ställer materielverkets undervattensavdelning välvilligt upp och sist men inte minst den kunniga och hjälpsamma personalen vid GK förråd och förvaltningar.

Flaggan kommer att gå i topp på "mink:s" anläggning en dag under 1983 då vi firar sjöminans, överraskningens vapen, ett hundratjugoårsjubileum.

 
 

Arbetet vid "mink"

Av Bengt Olsson

Ett par andra bitar inom TVM:s arbetsområde är minmaterielen vid det rörliga förbandet ock minröjlaget. Vid det rörliga sker översyn med vissa intervaller av elektroniken vid minmaterielen samt översyn av kablar och skarvmateriel. Med jämna mellanrum tas hela systemet ut och provkörs för att kontrollera funktion.

Även minröjlaget tillhör den del av verksamheten där översynsarbeten sker. Vid dessa arbete brukar vi ha god hjälp av värnpliktiga mintekniker ur flottan de år de gör en av sina kurser här vid förbandet. Det som överses är materiel av de mest skiftande slag, såsom mekanisk materiel som bärbojar, skärplan, stållinor och prickar, dessutom ett stort antal kablar samt kontroll av instrument och tonsändare. För att ytterligare visa på att arbetsfältet är brett nämnas att det även ingår att väga och kontrollera de gastuber till de bojar som ingår i minröjlagets materiel.

 

Strandfynd

En annan del av vårt arbete vid "mink" är att ta hand om anmälda strandfynd. I dagens läge är vi tre stycken inom TVM som sysslar med denna verksamhet. Fynden anmäls till kustbevakningen, polis, MKG eller direkt till GK. Dessa fynd är av de mest skiftande slag, men de vanligaste fynden är hydrofonbojar samt markerings- och livräddningsmateriel. För att kunna härleda de fynd vi tar hand om finns en publikation till hjälp (materielfyndshandbok) där de vanligaste fynden finns avbildade. En hel del av fynden är av sådan art att man måste iakttaga försiktighet i samband med omhändertagandet. I ovannämnda publikation är fynden klassade efter hur farliga de anses vara.

Förutom de fynd vi känner till och som står i materielfyndhandboken rapporteras och hämtas en hel del fynd som för oss är okända. Denna typ av fynd går ofta till central myndighet för undersökning. För att få en uppfattning om hur vi arbetar kan vi följa ett fynd från det hittats till det går till destruktion eller insänds för vidare undersökning. Ett fynd rapporteras till någon av de myndigheter som tidigare nämndes. Bedöms fyndet vara av militärt ursprung eller av militärt intresse får vi order om att ta hand om detsamma. Vi får uppgift på vem som hittat fyndet och även ibland vad det kan tänkas vara. Vi kontaktar oftast upphittaren för att få en beskrivning av var fyndet finns och ibland även hjälp med vägvisning. Vi undersöker och tar hand om fyndet samt transporterar det till GK, där det förvaras på lämplig plats. Om fyndet är okänt brukar vi verifiera fyndet med fotografier för att förenkla beskrivningen i samband med rapporten. Därefter skrivs en rapport som sänds in till MKG för vidare befordran. Då resolution på rapporten kommer tillbaka går fyndet antingen till destruktion (vilket vi själva genomför) eller till fortsatt undersökning vid central myndighet. Hur många strandfynd rapporteras då per år? Ja, det varierar ganska kraftigt men ca 50-60 st/år är en genomsnittssiffra.

(Källa: gotlandsforsvarshistoria.se / 29)
 
 

Att bärga en tysk mina

Av Ove Gjörloff

Måndagen den 25 maj (1987) sent på kvällen fick jag ett telefonsamtal från VB/MKG att en trålare fått, vad dom förmodade, en mina i trålen utanför Slite. TV 101 var på väg sydifrån till Slite där jag skulle embarkera kl 01.00 för vidare befordran till trålaren. Det var bara att ta första färja till Fårö för att hämta överdragskläder, minlitteratur, verktyg mm, Sedan till VB/GK för utkvittering av "mindödarlådan", sprängdeg, elkabel och tändapparat. Prick kl 01.00 lämnade vi Slite med destination trålaren Malorca. Efter ca 1 timmes gångtid bordade vi Malorca för att höra med skepparen, Tore Siltberg, vad han iakttagit. Han berättade att vid hemtagningen av trålen upptäckte besättningen ett runt, svart föremål med något som liknade horn i trålen. Kloka som alla fiskare sänkte dom trålen till botten och kontaktade Tingstäde radio som via MKG gav order om att trålen skulle bojas ut där den låg och själva skulle dom hålla sig på behörigt avstånd tills expertis anlände.

Vad göra? Vi inväntade gryningen ungefär till kl 04.00. Då hade skepparen och jag kommit överens om att han skulle koppla trålen med kort drag och sedan dra järnet. "Jigga" och jag skulle då i en gummiflotte köra akter om trålaren och se om "minan" kom upp till ytan och på så vis försöka identifiera den. Men se, trålen satt där den satt! Då beslöt vi att försöka spela upp trålen och se om minan flöt upp. Efter mycken möda och besvär kom trålen med innehåll upp vid sidan, men först sedan vi skurit upp trålen och släppt ut ca 1 ton torsk. Jag så faktiskt en tår i ögat på Siltberg när den fina fisken återbördades till sitt rätta element. Nu fick vi se föremålet på nära håll, en riktig mina var det, men skarp eller ofarlig? Fram med boken HOM "Handbok i oskadliggörandet av minor", en av de bästa handböcker som tryckts, men naturligtvis utgången och kasserad. Tur att vara förutseende och ha sparat ett ex!

Det finns många snarlika utländska minor, men här fanns ingen tvekan: tysk hornmina med hertzantändning från 2. världskriget med en laddning på 155 kg trotyl. Ett horn fanns kvar. Fyra st var deformerade eller bortslitna vid tråldragningen.

Vad skulle nu göras? Man känner sig rätt liten ute på Östersjön ensam med ansvaret för 155 kg sprängämne, som vid minsta felmanöver kan sopa bort trålare och en tullkryssare med besättningar. Efter diskussion med skepparna besämdes att minan med försiktighet skulle lyftas ombord på Malorcas däck och transporteras till grundare vatten. Bungenäsområdet, där den sjösätts och sprängs. Kontakt med MKG och GK för att vid framkomsten få hjälp med fotografering, bevakning, avspärrning mm.

Vid sådana här tillfällen märker man vad goda chefer och medhjälpare i land betyder. Som tur var fick jag på radio direkt kontakt med C spärrbat, Krister Arweström, som med bravur förberedde allt i land åt oss.

När vi vid 9-tiden på fm angjorde Bungenäs stod alltid pålitlige KBW med delar ur beredskapsstyrkan plus sjukvårdare på kajen, samt vår duktige fotograf Lennart Fridblom med kameran i högsta hugg. En lastbil ur TransportC lastade minan för vidare transport till sprängplatsen på Bungenäsudden. Vi hade nämligen besämt att spränga minan på land. Efter KBW:s alla förberedelser gavs klartecken för sprängning kl 16.00 och ungefär vid den tiden flög minan sin kos, och Tyskland blev en mina fattigare och vi en erfarenhet rikare. Ett jobbigt dygn var till ända och Malorca med besättning kunde andas ut och återvända hem till Slite. Tack alla Ni som ställde upp, så att vi kunde bli av med "otäckingen"!

 
 

Minförråd i berget

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig