Minnen och upplevelser från KA 3 under beredskapen

Av Rune Nygren

Julen 1940 på Bungenäs

Resbef 119/1 Rune Nygren

Den 29 september 1940 landsattes några kustartillerister i Visby, omtöcknade efter en natt i lastrummet på S/S Drotten. Vi hade fullgjort en del av första militärtjänstgöringen, 110 dagar, i Stockholms skärgård och nu väntade nya upplevelser inom KA.

De första intrycken av KA 3 var positiva. Logementen var moderna, rymliga och ljusa. Dusch i tvättrummen och vattenklosetter var någonting nytt för oss, helt annorlunda än de nedslitna kasernerna från början av 1900-talet på Oskar-Fredriksborg.

Vi delades upp på kompanier, en del på sjöfrontsartilleriet och en del på luftvärn. Elva av oss påbörjade utbildning på eldledningsskolan. Vi förlades längst bort i västra delen av batteriområdet. Baracken var av annan typ än vi bebott på Ängsholmen. Där var vi 25-30 man i ett enda rum medan vi nu bodde i avbalkningar för fyra. Det kändes mera självständigt med tre kamrater i ett bås.

Matinrättningen på batteriet var under ombyggnad så vi gick 2 á 4 gånger om dagen till Vialms (den s k "Ödegården"). I mitten av november slutade utbildningen. Vi skulle nu kunna klara av samtliga befattningar för underbefäl och meniga vid fast sjöfrontsartilleri. Beredskapstjänstgöring av obestämd längd började på batteri BN.

I december kommenderades några av oss som instruktörer för värnpliktiga tillhörande ersättningsreserven. De hade ej tidigare erhållit militärutbildning fastän de var i 25-30 års åldern. Bristen på stamunderbefäl var vid den tiden så stor att vi med endast sex månaders militärtjänst anlitades. Som tilltalsord användes "Instruktör". Vi var fortfarande meniga, och det hade ju låtit komiskt om de värnpliktiga tilltalat sin lärare med "Reservbefälselev" som var vår status. De flesta av stamunderbefälen hade sin teoretiska utbildning att fullgöra under vinterhalvåret, något som för oss var avklarat före militärinryckningen, I dag är ju förhållandena annorlunda genom den likartade grundutbildningen i skolsystemet.

Före jul fick vi radio i vår barack. Batterichefen hade visst kontakt med någon radiotillverkare. På så sätt kunde han höra middagsnyheterna på sin expedition och vi på kvällarna. Svensk radiosändning på den tiden bestod av ett program som höll på till kl 22.15 och avslutades med "Du gamla Du fria". Därutöver kunde man kanske få in någon utländsk station på mellan- eller långvåg. "Lili Marlene" hördes lite varstans.

Julen närmade sig, en jul i fält. Snön hade kommit som skön omväxling till regnandet. Så blev det julafton, inga övningar. Tj CGK överstelöjtnant Cederlöf kom ut på inspektion och önskade oss en god helg.

Barackerna var smyckade med en del julpynt. Vi klädde oss i "femställ", permissionsuniformen som bestod av blåkragad skjorta, blåskjorta och kommissbyxor. Middagen serverades på samma gång för alla med följande matsedel: Smörgåsbord, lutfisk, risgrynsgröt och äpplen. Som kuriosum kan nämnas att utspisningsstaten innehöll ca 1.5 kg matvaror per man. därav 400 g kött, 350 g lutfisk, 300 g potatis och ca 1/2 l mjölk; otroligt men enligt kårorder 129/40.

På kvällen efter denna jättemåltid samlades vi på marketenteriet. Batterichefen A. H. Nordenhök (Nilsson) kom till oss en stund. Han pratade lite om julen i fält och önskade oss god helg. Julklappar som sänts från enskilda personer delades ut till var och en. Så sjöng vi allsång och glammade. "När ljusen skall tändas därhemma" gav en underlig känsla inombords. För de flesta av oss var den första julen vi ej kunde tillbringa i våra föräldrahem.

På juldagsmorgonen åkte vi buss till julottan i Bunge kyrka som var fullsatt. Stämningen var trolsk. Ett litet kyrkorum upplyst av enbart levande ljus, takvalven i mörker och människorna tätt samlade för att uppleva julbudskapet. Närmare jullegenden kunde man inte komma.

På juldagens kväll gick jag som vaktchef för sektionsvakten med mina elever i mätskolan som vaktmanskap. Vakten var förlagd i tält vid infarten till spärrområdet med ett postställe vid grinden och ett nere i hamnen. Om jag minns rätt var det vid detta vakttillfälle som hamnposten rapporterade att en motorbåt anlänt från utlandet. Jag och en man cyklade ner till hamnen sedan förhållandet anmälts till vakthavande officeren, Vid kajen låg en motorbåt med två man ombord. Den ene hette Tamm, liksom vår dåvarande CM. De kom från Estland, kanske de första flyktingarna därifrån. På annandagen förtöjde en tysk lastångare för att lasta kalksten. Vid sådana förhållanden förstärktes vakthållningen till dubbelpost.

Krigspermission var ordnad i två omgångar, den ena under julhelgen och den andra under nyårs- och trettondagshelgerna. Den 28 gick revelj kl 01.30. Då började julpermittenterna återvända och vi andra åkte buss till Fårösund. M/S Gotland, som normalt ej var i trafik på grund av diseloljebrist, låg på redden, eftersom det ej var tillräckligt djupt vid bryggan. Hjälpvedettbåtar gick i skytteltrafik ut till fartyget. Kl 07.00 började sjöresan till Norrköping, en resa i storm. Vi låg i korridorer, i salongen, på golvet och bord, över allt där det fanns plats. Hytterna var ej tillgängliga för oss meniga. Många höll också till i friska luften. En av mina kamrater som vid ett tillfälle lutade sig över relingen kände plötsligt någonting i nacken. Det kom från en på däcket ovanför ute i samma ärende. Jag kom inte längre än till Hallsberg den dagen. Natten tillbringades på en bänk i väntsalen. I Krylbo fanns det ingen tågförbindelse mot Dalarna men jag lånade en cykel för de sista 25 km till mitt hem i Hedemora, dit jag kom 36 timmar efter avfärden från Bungenäs.

Krigspermissionen fick sitt efterspel. På lördagen efter återkomsten beordrades vi alla som haft permission i andra omgången marschera in till Fårösund. Snöstorm bet ordentligt i skinnet på raksträckan över fälten.

Alla ställde upp på kasernområdets övningsfält samt lämnades av till CGK/KA 3. Denne höll ett strafftal till oss för att fylleri förekommit under båtresan tillbaka. Dock var reservbefälselever och stamrekryter undantagna. Det var inte så lätt för en tjugoåring att komma över "starka drycker". Man måste ha fyllt 25 år för motbok med inköpsrätt på systembolag, och en krogsväng medgav knappast krigslönen en krona per dag, dessutom en osäker välfägnad före båtresan. Det skulle efter denna krigspermission dröja sju månader innan jag på nytt fick resa till fastlandet. Ett år som skulle bli händelserikt stod för dörren. Nästa jul, 1941, firades på Trelge.

(Källa: gotlandsforsvarshistoria.se / 29)

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper