Tornautomatpjäs 12/70 är en helautomatisk
vätskekyld pjäs med vertikal kilmekanism,
monterad i ett pansartorn med 4 m diameter.
Tornet är vridbart horisonten runt, och
sidriktningen kan styras helautomatiskt genom
pjäsdatorn (sidriktaren har normalt bara en
övervakande funktion) medan höjdriktmotorn styrs
manuellt av en höjdriktare.
Pjäsen använder enhetspatroner som matas från en
durk flera meter under markytan. I durken lagras
ammunitionen i speciella hyllor, och personal
utnyttjar en luftkuddetransportör för att
förflytta ammunitionen till laddbordet för att
minimera risken för statisk elektricitet. Från
laddbordet matas ammunitionen till pjäsen genom
ett
mekaniskt
transport- och hissystem och laddas med hjälp av
en laddpendel och automatisk ansättare.
Tomhylsor leds via en ränna ner i ett utrymme i
botten av pjäscylindern, för senare uppsamling
och återanvändning.
Varje pjäs betjänas normalt av 12 man, varav 3
(pjäschef, sidriktare, höjdriktare) befinner sig
i tornet och resten (ammunitionsbefäl +
ammunitionslangare) befinner sig i durken.
För att uppnå högsta skydd mot de markskakningar
och det övertryck som uppstår vid en närliggande
kärnladdningsexplosion kan pjäsen inta
skyddsläge. Eldröret dumpas då ner i en
markfastsättningsgaffel varpå mynningen
automatiskt förseglas. Tornet sänks sedan ner
och förankras i sin fundamentring genom att de
fjäderpaket som dess lagringsring vilar på
komprimeras genom hydraulik, och ett antal
låsklackar griper in när det nått bottenläget.
Vid atomberedskap evakueras tornet eftersom det
inte erbjuder tillräckligt gott skydd mot
gammastrålningen. Ett lager specialfärg på
tornets insida gör dock att den inducerade
strålningen minskas så pass att bemanningen
direkt efter kärnvapenangreppet kan återbemanna
tornet och omedelbart vara redo för strid.
Varje
pjäsanläggning består, förutom pjäs, av ett i
berget byggt hus innehållande reservkraft,
förläggning och ett enklare kök. Försörjningen
är dimensionerad för minst 30 dygns drift utan
förbindelse med yttervärlden.
Byggnaden i berget har en delvis prefabricerad
stålstomme och är vid tapj 9101 byggd i tre
våningar plus ett separat plan 0 för bränsle-
och vattentankar mm. Som skydd mot
markskakningar är byggnaden placerad på
gummikuddar och alla anslutningar in i densamma
är elastiska.
Sammanställningsplatsen (spl) är en större
anläggning, med 5 våningar byggd på ett liknande
sätt som byggnaderna i pjäsplatserna. Här finns
även ett större kök samt sjukvårdsresurser med
operationskapacitet. Sambandsnätet är väl
utbyggt genom redundant kabeldragning, i
fredstid resta radiomaster samt höj- och
sänkbara reservmaster normalt skyddade under
pansarluckor.
12/70
var det första artillerisystemet att använda den
nya digitala eldledningen ArtE 724. Varje
batteri har ett antal mätstationer, varav
mätstation 1 är samgrupperad med s-platsen.
Huvudmätstationen är utrustad med en radar av
typen HSRR (Höj- och sänkbar radar) som normalt
är skyddad under en fullträffsäker pansarlucka.
Ett antal närspaningsradarstationer ingår för
att sköta normal målspaning,
vilket gör att HSRR
enbart behöver gå ur skydd när ett mål upptäckts
och målinmätning ska utföras.
Som komplement till radarn ingår en fjärrstyrd
pansarkupol ("öga") innehållande en TV-kamera
samt en laseravståndsmätare kallad AML 702.
Denna styrs från mätstationen och ersätter de
periskop som användes i äldre anläggningar.
Luftvärspjäserna (2 st Bofors 40/48) styrs genom
ett eldledningssystem kallat ArtE 725 (LV-system
75M). Detta består av ett TV-sikte, manöverbord
och fjärrstyrningsutrustning.