Landsbygdssamling ovan partierna

Sällan eller aldrig har väl ett opinionsmöte med så stort intresse och präglats av så stor enighet om syftemålet som gårdagens opinionsmöte i Lärbro angående frågan om den nya kustartillerikårens förläggning. Redan då man kom åkande mot Lärbro märkte man, att något särskilt var i görningen. Det flaggades allmänt i socknen, och till idrottsföreningens lokal, där mötet skulle hållas, var det riktig folkvandring. Efter hand blev lokalen fylld till bristningsgränsen, och det var inte bara nordergutar, som samlades där, även många sudergutar, ända från Vamlingbo bl. a., hade funnit vägen dit. Bland de närvarnade märktes landshövding Rodhe, militärbefälhavaren överste Törngren, landssekreterare Löf, överste Hamilton och några andra officerare. Av länets riksdagsmän, som särskilt inbjudits, närvoro hrr Gardell, Bodin och Söderdahl.

Å inbjudarnas vägnar hälsades de närvarande välkomna av lantbrukare Per Svensson, Sorby i Stenkyrka. I ett verkningsfullt anförande redogjorde han för frågans läge. Tal. erinrade om förra årets försvarsbeslut och om de principer, som lågo till grund för detta. Den bild av det riskfyllda utrikespolitiska läget, som försvarskommissionen dragit upp, har besannats och läget har för övrigt ytterligare skärpts, sedan detta betänkande lades fram. N. F. har visat sig vara en dålig garant för freden, och rustningarna ha drivits upp till en vansinnig höjd. Tal. konstaterade vidare, att det råder fullständig enighet inom vårt land om att bevara vår neutralitet och det råder också praktiskt taget enighet om, att våra försvarsmedel böra förstärkas. Tal. citerade ett yttrande av en ledamot av försvarskommissionen, att vi inte längre diskutera om vi kunna försvara oss, vi komma att försvara oss, ifall någon skulle hota vår neutralitet.

Tal. kom sedan in på frågan om Gotlands försvar och erinrade om, att Fårösund under Krimkriget begagnades som flottbas av England och Frankrike. Under världskriget respekterades däremot vår neutralitet. Genom den tekniska utvecklingen i våra dagar har Gotlands värde som operationsbas väsentligt förhöjts. Vid en konflikt mellan östersjömakter har Gotland ett utsatt läge. Av försvarskommissionen föreslogs befästningar vid Fårösund och särskilda utskottet för försvarsfrågan underströk ytterligare de synpunkter, som inom kommissionen lagts på denna fråga. Med tillfredsställelse ha vi gotlänningar sett statsmakternas behandling av denna fråga och vi äro tacksamma för de förstärkningar av Gotlands försvar som beslutats. Men med oro och bekymmer ha vi följt framläggandet av förslag, som torde komma att fördröja försvarsbeslutets verkställighet. Tal. påminde om stadsfullmäktiges i Visby erbjudande, ville ej i detalj gå in på detta men ansåg, att det ej skett i försvarets intresse. En framstående militär har emellertid gått in för utredning om förläggning av kåren till Visby. Fördröjandet av försvarsbeslutets verkställighet som torde bliva följden av denna utredning är ett hot mot vår gotländska försvarsfrågas snabba lösning.

Tal. hälsade därefter de närvarande välkomna, varvid han särskilt vände sig till landshövdingen, militärbefälhavaren och de närvarande riksdagsmännen. Den stora tillslutningen till mötet vittnar om det stora intresset för denna fråga, sade tal. vidare, och han hoppades, att denna stora tillslutning också skulle resultera i enighet om mötets syftemål.

Till ordförande för mötet valdes därefter landstingsman J. O. Geselius, Angelbos i Lärbro, och till sekreterare agronom G. Gradelius, Bjers i Lärbro. Sedan ordet förklarats fritt vidtog en längre och livlig diskussion.

Förste talare var landshövdingen, som till en början redogjorde för vad riksdagsbeslutet i fråga om kustartilleriet på Gotland innebar. Riksdagens beslut var ej så detaljerat. Att det kunde verkställas utan ytterligare detaljutredningar. Endast huvudlinjerna voro uppdragna. Utredningar om kustartilleriet pågå och ha pågått hela hösten. Riksdagens beslut innebar att fasta kustbefästningar skulle upprättas vid Fårösund, men att rörliga kustartilleribatterier jämte luftvärnsartilleri skulle uppsättas för Gotlands försvar i övrigt. Det ingår således ej i riksdagsbeslutet att de rörliga batterierna ovillkorligen skola förläggas till Fårösund. Tal. framhöll, att det ej finns den ringaste tanke på att förlägga de fasta batterierna till någon annan plats än Fårösund. Utredningen om förläggningen av de rörliga delarna har nu åstadkommit mycket rabalder. Man kan tvista om, huruvida det var försvarskomm:s avsikt, att dessa rörliga delar skulle förläggas till Fårösund eller ej. Det rörliga artilleriet är nämligen icke avsetts för Fårösunds försvar utan för Gotlands försvar i övrigt. Man kan fråga sig, om det ur försvarets synpunkt är riktigt att förlägga batterier till en plats, för vars försvar de ej äro avsedda. Det är kanske bättre att de förläggas till en mera central plats än Fårösund. Sudergutarna skulle kanske kunna känna sig mera trygga, ifall ofredens stund kommer, om batterierna ligga i Visby än långt ute på norra Gotland.

Från Visby stad har intet initiativ tagits i fråga om förläggningen, men däremot har en förfrågan under hand gjorts, om staden skulle vara villig att ställa mark till förfogande. Själv hade tal. ej någon bestämd uppfattning om den lämpligaste platsen för förläggningen av de rörliga delarna, men många skäl tala mot förläggning till en plats, för vars försvar de ej äro avsedda. Frågan har i mångt och mycket missuppfattats och givits oriktiga proportioner. Någon misshällighet mellan stad och landsbygd bör den ej giva upphov till. I försvarsfrågan bör enighet råda. Skulle man vilja beröva oss de beslutade förstärkningarna kan det vara tid att protestera. Då skola vi resa oss som en man.

Hr. Svensson, Stenkyrka bestred ej vad landshövdingen anfört beträffande riksdagens beslut men ansåg, att detta beslut ej får tolkas så som landshövdingen gjort. Det var visserligen ej så detaljerat, men man måste draga den slutsatsen att såväl försvarskommissionen som riksdagen förutsatt att Fårösund skulle bli förläggningsort för hela kustartilleriet. Det kallades ju Fårösunds kustartillerikår. Försvarskommissionens betänkande framlades ju på sommaren 1935 och då hördes ingen opposition mot kårens förläggning till Fårösund. Det är egendomligt att frågan om förläggningen till en annan plats kommit fram först nu. Tal. framhöll också, att militärbefälhavaren tidigare uttryckt sin glädje över Fårösundsförläggningen.

Dir. Arendt de Jounge, Slite, framhöll, att Fårösund och Slite voro Gotlands bästa hamnar och därför mest hotade i händelse av ofred. Tal. redogjorde för skillnaden mellan de bägge hamnbassängerna och framhöll, att Fårösund som bas för sjö- och flygstridskrafter vore utmärkt. Om Fårösund befästes är det troligt, att ett ev. anfall kommer att riktas mot Slite. Enligt tal:s mening skulle det vara militärbefälhavarens uppfattning, att de rörliga kustbatterierna i främsta rummet skulle avses för Slites försvar. När vi såg att ett erbjudande av tomtmark eventuellt kunde draga med sig förläggning av kåren, ville även vi Slitebor hålla oss framme. Tal. instämde i kravet på att riksdagens beslut skulle omedelbart verkställas.

Riksdagsman K. F. Söderdahl lämnade en förklaring över drätselkammarens och stadsfullmäktiges handläggning av frågan. Inget initiativ från stadens sida men en förfrågan under hand om mark. Tal. hyste ensam om drätselkammarens ledamöter betänkligheter mot markupplåtande. I fall i en framtid kustartilleriet skulle nedläggas, skulle detta skapa svårigheter för staden. Vid kammarens första sammanträde fattades intet beslut i frågan, men då en ny påstötning gjordes uppgjorde ordf. ett förslag till skrivelse med erbjudande om mark, vilken skrivelse cirkulerade bland kammarens ledamöter. Detta skedde samma dag som stadsfullmäktige fattade sitt beslut i frågan. Denna brådskande handläggning av ärendet torde ha givit anledning till den missuppfattningen, att Visby stad skulle ha bedrivit ett skumraskspel för att daga till sig ett nytt och givande skatteobjekt. Tal. ansåg att man borde avvakta de kommande utredningarna, innan man fattade slutlig ståndpunkt i saken.

Förvaltare P.O. Berthon, Bungenäs: I orostider ha vi intet behov av uppskov. Vi vill ha vårt kustartilleri fortast möjligt. Förläggningen av kustartilleriet till Visby ökar risken för bombardemang av staden. Nya kaserner bör byggas så, att risken för luftbombardemang i möjligaste mån elimineras. De bör spridas ut över en relativt vidsträckt terräng och byggas så, att de ej lätt kunna upptäckas från luften.

F. riksdagsman H. Karlström, Mörby: Försvarskommissionens mening var, att kustartilleriet skulle förläggas till Fårösund. Kustartilleriet bör, åtminstone enligt lekmannauppfattning, försvara norra Gotland. För försvar av övriga delar av ön ha vi infanteriet och artilleriet. Tal. interpellerade också militärbefälhavaren om dennes ställning i denna fråga.

Överste Törngren lämnade därefter en del upplysningar. Redan vid 1935 års riksdag beviljades på grund av en mellanpartimotion anslag till ett tungt kustartilleribatteri och ett luftvärnsbatteri vid Fårösund. Detta skedde oberoende av försvarskommissionen och mot den då sittande regeringens vilja. Regeringen tog detta som en fingervisning och äskade vid 1936 års riksdag ytterligare anslag för kustartilleriet vid Fårösund i den ordinarie statsverkspropositionen. Att de rörliga batterierna sedan fördes till kustartillerikåren och icke till artillerikåren berodde på organisatoriska skäl. I yttrande över försvarskommissionens förslag hade översten framhållit att samarbetet mellan Gotlands trupper möjligen skulle kunna föranleda organisatoriska förändringar av detta förslag. Fasta befästningar vid Fårösund möjliggöra en rörligare användning av Gotlands trupper. Enligt tal:s mening skulle det vara olyckligt, om mötet gjorde något förhandsuttalande om lämpligaste sättet för frågans lösning. Ny utredning betyder icke uppskov med försvarsbeslutets verkställighet.

Landstingsman Herman Engström, Slite, raljerade i ett spirituellt och elakt anförande med Visbybornas märkliga förmåga att draga allting till staden, antingen det nu är sockersilos eller kustartilleri. Icke endast militärerna böra bestämma över försvarsförmågorna, även folkets röst bör göra sig hörd. När landshövdingen och militärbefälhavaren säga, att de rörliga batterierna till för Gotlands försvar i övrigt (Fårösund undantaget) så kunde man gå med på det. Men han fann det synnerligen märkvärdigt, att Gotland i övrigt skulle vara detsamma som Visby.

Riksdagsman Th. Gardell: Inget tal i riksdagen om att förläggningen skulle ske på annat ställe än i Fårösund.

Lantbrukaren E. V. Norman, Halla, yrkade på ett uttalande av mötet.  När stadsborna sagt sin mening bör vi landsbor göra detsamma.

Riksdagsman Söderdahl protesterade mot påståendet att stadsborna skulle ha sagt sin mening. Vi böra avvakta utredningarna innan vi fatta ståndpunkt.

F, riksdagsman Karlström yrkade, att ett gemensamt uttalande skulle göras. I detta borde framhållas, att riksdagens beslut snarast skulle verkställas.

Ordf., hr Geselius, uppläste ett förslag till resolution. Landshövding Rodhe förklarade då, att han kunde godkänna det av hr Karlström framlagda förslaget men att han och militärbefälhavaren komme att lämna mötet, ifall det av ordf. upplästa resolutionsförslaget bleve antaget. Detta innehöll enligt tal:s  mening flera oriktiga uppgifter. Sedan mötet beslutat, att en resolution skulle antagas, fingo hrr Per Svensson, Herman Engström, Hugo Karlström och Th. Erlandsson, Bunge, i uppdrag att omredigera det framlagda resolutionsförslaget, som därefter enhälligt antogs av mötet, sedan detta för en stund ajournerats. Att underteckna resolutionen utsågs hrr Herman Engström, G. Gradelius, Hugo Karlström, Per Svensson, f. riksdagsman Th. Hansén, Vamlingbo, arbetsförman Malte Johansson, Bunge, lantbrukaren Reinhold Kahlström, Atlingbo, och köpman G. Stengård, Fårösund. Samma herrar plus f. riksdagsman Arv. Gardell, Endre, utsågos att till stats- och försvarsministrarna överlämna resolutionen.

Sedan ordföranden tackat de närvarande för deras intresse höjdes ett fyrfaldigt leve för fosterlandet och Du gamla, du fria” sjöngs unisont.

Den antagna resolutionen hade följade lydelse:

Gotländska medborgare, talrikt samlade till offentligt möte för att dryfta frågan om förläggningen av Kungl. Gotlands kustartillerikår, fä härmed göra följande uttalande:

Fjolårets riksdag beslöt efter en synnerligen omfattande utredning att i flera avseenden stärka försvarsanordningarna på Gotland. I detta beslut ingick även upprättandet av en kustposition i Fårösund. I enlighet härmed ha Kungl. Marinförvaltningen helt nyligen avlämnat ett förslag med byggnadsplan till kustartillerikårens förläggning vid Fårösund. Härvid har kustartillerichefen framfört en i vissa avseenden avvikande mening och föreslår, utan att anföra andra än ekonomiska skäl, att Kungl. Maj:t måtte anbefalla utredning huruvida och under vilka villkor en förläggning av kåren till Visby kan ske.

Huvudparten av Gotlands befolkning som med glädje mottagit riksdagens beslut, har blivit pinsamt berörd av planerna på att utan några som helst ännu officiellt utgivna skäl få kåren förlagd till en plats, som ligger 57 kilometer från den beslutade kustpositionen och dels av utsikten att genom en ny utredning under dessa ytterst oroliga tider fördröja de beslutade anordningarna till skydd för den del av Gotland, där fientligt angrepp av större betydenhet på grund av hamnförhållandena framförallt och så gott som uteslutande äro att motse.

I följd härav hemställa vi, att upprättandet av kustartillerikåren sker i enlighet med riksdagens på grundvalen av flerårigt och sakkunnigt utredningsarbete fattade beslut och i enlighet med Kungl. Marinförvaltningens i anledning härav framlagda förslag. (Källa: Gotlänningen 8/1 1937)

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper