 |
 |
|
Övningsskjutning med
luftvärnskulspruta
i
dubbellavettage. Kulsprutebanan är Sveriges modernaste. |
(27/3 1940) Det gotländska luftvärnets
effektivitet var det starkaste intrycket från frontresans andra dag.
Även då sken en härlig vårsol över snövidderna men temperaturen höll sig
lagom frisk, några grader under nollstrecket. I varje fall var kylan
tillräckligt bitande för att göra sig påmind genom de civila
överrockarna ute på Hällarna vid Visborgs slätt, där landets nyaste,
största och modernaste luftvärnskulsprutebana demonstrerades av
överstelöjtnant M. E. Hedenlund, en av de många officerare som nedlagt
och nedlägger ett energiskt och outtröttligt arbete på stärkandet och
övandet av speciellt landstormstrupperna, som numera i de flesta fall
stå i nivå med de bästa linjetrupperna. Vilket ju endast är som det
skall vara, eftersom landstormen här på Gotland har uppgifter som endast
tillkommer linjetrupperna i andra landsdelar.
Luftvärn är någonting som
aldrig blir riktigt färdigt. Allting kan aldrig skyddas
hundraprocentigt, ens med världens bästa luftvärn, men man vill ju
skydda så mycket som möjligt, och därför bör det sägas ut att vi behöva
ännu mer luftvärn. Vilket som sagt inte betyder, att en fiende i luften
ostraffat kan nalkas våra kuster. Tvärtom torde det komma at bli mycket
hett om öronen för honom, och i själva verket äro vi redan ganska nära
det tillstånd som talas om i uppropet om jaktplan för Gotland, nämligen
att inget fientligt flygplan skall kunna oskatt återvända från en raid
mot den gotländska kusten.
Utbildningen av
luftvärnsartillerister och kulspruteskyttar pågår med oförminskad iver,
och när nu Sveriges största skjutbana i branschen är klar på hällarna
kommer utbildningen att gå ännu snabbare. Inte mindre än 20
luftvärnskulsprutor kunna på en gång peppra sina tavlor på detta
skjutfält, vars enda nackdel är blåsten. Men blåst äro gotlänningarna
vana vid.
Det är intressanta
anordningar vi få se här. En lång rad ställningar för tavlor, 20
stycken, och tavlorna ha sitt särskilda intresse eftersom de äro
konstruerade efter den nya skjutinstruktionen som är så färsk att den
ännu inte lämnat tryckpressarna. Kring varje tavla finns uppsatt små
flygplansilhuetter, som motsvara vissa lägen i verkligheten.
Målbestämningen sker på
vanligt sätt, pjäserna riktas mot målfigurerna, och om alltsamman görs
på rätta sättet sitter kulkärven mitt i tavlan. När skyttarna blivit
litet mer försigkomna få de pröva sina talanger på den s. k. paddan, som
består av ett slags drake vilken bogseras fram över en konstruktion av
linor på höga master. Hastigheten är anpassad så att den motsvarar ett
riktigt flygplans fart och så gäller det att sätta skotten rätt på några
sekunder. Ty man har inte lång tid att vinka på när det gäller
flygangrepp.
Väldig
förbättring av skjutresultaten.
Luftvärnskulsprutorna
användas endast mot flygare på lägre höjd, upp till 1,000 m. Sedan de
ettriga Boforskanonerna vid – de skjuta förresten bra även på kortare
avstånd. Och en luftvärnskulspruta nu är inte detsamma som för några år
sedan. På grund av den förbättrade utbildningsmetoden vid den nya banan
har träffsäkerheten drivits upp med 30-40 procent, och projektilerna ha
förbättrats. Numera finns även pansarbrytande kulspruteammunition med
stor genomslagskraft, och eldhastigheten är närmare 800 skott i minuten.
− Skytte har alltid legat för gotlänningarna, säger överstelöjtnant
Hedenlund, som är mycket nöjd med sina elever. – Hittills ha de skjutit
bra, nu hålla vi på att lära dem skjuta fort också, och de tycks trivas
lika bra med det.
I förbifarten kasta vi ett
öga på en vanlig kulspruta som ligger och knattrar mot ett mål
”någonstans”. Det är en grupp studenter som utbildas av en sergeant. Om
någon frågar var målet finns, så får man den förbluffande upplysningen
att det är osynligt. ”Sprutorna” skjuta med hjälp av sina kikarsikten,
fina riktinstrument och eldledning mot osynliga mål precis som
artilleriet. Man kan alltså ligga på ena sidan av en sluttning och
knäppa en fiende på andra sidan backen, om den inte är för brant.
Vad skall nästa steg i
utvecklingen bli – att skjuta runt hörn? (Källa: 276) |