Danska ångaren S/S Orions torpedering utanför Visby i juni 1942

Den 20 juni torpederades den danska ångaren Orion mellan Visby och Landsort. Den 16/6 1942 bröt sig den sovjetiska ubåten SC 317 under befäl av kapten av 3. rangen N. K. Mochov ut i Östersjön, då det var hans första uppdrag som fartygschef hade han med sig divisionschefen V. A. Jegorov som handledare. Redan samma dag sänkte finska S/S Argo vid Bogskär, på eftermiddagen samma dag missade hennes torpeder svenska S/S Ulla. Efter detta satte hon kurs mot Norrköping. På vägen dit torpederade hon den 20/6 S/S Orion, hon sjönk dock inte utan bogserades till Visby den 22/6 av den svenska hjälpvedettbåten 273 Falken. Samma dag, 22/6, sänkte SC 317 S/S Ada Gorthon. Hennes torpeder missade lyckligtvis den svenska galeasen Fortuna den 4/7. Hon sänkte tyska S/S Otto Cords den 8/7. Den 10/7 rapporterade SC 317 hem att hon sänkt fem fartyg och förbrukat alla torpeder. Efter detta hördes hon aldrig av igen. Vid försök att passera en minspärr i Finska viken hade hon angripits flera gånger. Den 14/7 attackerades hon av flyg med sjunkbomber. Samma kväll kom den finska minutläggaren Ruotsinsalmi (Svensksund) och patrullbåten VMV 6 till platsen och sänkte SC 317 med 15 sjunkbomber. (Uppgifterna kommer från Dödlig resa, Richard Areschoug)

Orion sjönk inte, utan kunde bogseras in till Visby. När skadorna undersöktes hittades flera delar av torpeder, försedda med rysk text. S/S Orion låg länge under kriget vid yttre hamnen i Visby. Fartyget skulle bland annat tjäna som spärr i gattet om en fientliga flotta försökte ta sig in i hamnen. Som bevakning av fartyget hade danskarna lämnat en man som i folkmun kallades "den sjungande potatisskalaren".

Dansk ångare torpederad i Östersjön. Visbyskonare tar upp besättningen. — En man död, två skadade

Danska ångaren Orion, hemmahörande i Köpenhamn, blev på fredagskvällen torpederad i Östersjön av en okänd ubåt. Besättningen, 22 man, varav tre voro skadade, gingo i den enda återstående livbåten och blevo efter 12 timmar upptagna av Visbyskonaren Virgo, kapten Gunnar Lindström, som införde dem till Visby. Ångaren flöt så länge de skeppsbrutna hade fartyget i sikte — de vågade dock icke stanna av fruktan för en ny torped. Det visade sig sedan att skotten höllo och fartyget blev på söndagskvällen inbärgat hit till Visby.

Orion, en stor ångare, lastade 3,950 ton inkl. bunkers och byggd i Newcastle 1919, var som nämnts hemmahörande i Köpenhamn, varifrån  fartyget avgick i torsdags middag. Den var nu på väg till svensk hamn och man hade ombord ingen tanke på någon fara, då ångaren tillhörde en om också ockuperad så dock neutral stat och var på väg till ett neutralt land. Alla utom de vakthavande hade också kojat på fredagskvällen, då utkiken kort före kl. 10 svensk tid fick se en torpedstrimma. Det var då för sent att gira och torpeden slet upp ett stort hål i babordssidan i pannrummet, där vid explosionen även babords ångpanna revs loss och ångrören sprungo sönder. Två man i pannrummet blevo därtill illa skadade av dels själva explosionen, dels utströmmande ånga, ledaren Karl Wingum så svårt att han efter någon timmes vistelse i livbåten avled.

Ett gott fartyg, svåra skador

En medarbetare i Gotlands Allehanda hade igår förmiddag ett samtal med besättningen på Solhem, där de inkvarterats. Befälet med kapten H. Andersen i spetsen nekade blankt att meddela något om katastrofen. Men vid ett samtal med besättningen kom där fram ett och annat.

Orion var ett mycket gott fartyg, man har tidigare gått i trafik på Rotterdam och tyckte sig nu ha kommit på en lugnare trade. Resan hade också gått utan störningar till dess smällen fullkomligt utan varning inträffade kl. 21,40 svensk tid. Explosionens verkan blev ganska vittgående, livbåtarna spolierades utom en och ombord slängdes allt om vartannat. Kaptenen kastades vid explosionen upp i luften och föll sedan så han slog ryggen i skrivbordshörnet, tredje maskinisten Jensen fick ett långt skärsår på ena underarmen och de övriga fingo törnar här och där, dock ingen svårare med undantag för de två i pannrummet. Eldaren Karl Wingum hade troligen fått svåra inre skador då han slungats emot pannrumsskottet och samtidigt blev han skållad av den utströmmande ångan. Kollämparen Helge Arvid Larsen fick händerna och särskilt ena underarmen svårt skållade och måste ha haft ohyggliga smärtor, men kamraterna berättade beundrande att han icke sagt ett enda ord under hela färden till Visby. Det var en ovanligt nervstark man.

Efter explosionen hade man först trott att Wingum blivit dödad i pannrummet, men så hade man fått höra honom ropa och ett par man gingo ned samt lyckades föra honom upp på däck, varifrån han överfördes till livbåten. Av fruktan för flera torpeder hade man icke vågat stanna vid fartyget. Under vistelsen i livbåten klagade den skadade Wingum över ryggen men efter omkring en timme avled han. Han var hemskt illa tilltygad.

Den bortgångne var en omtyckt kamrat och en duktig sjöman. Han var född 1900 i Ordrup och hemma i Köpenhamn. Han var icke gift men skulle inom kort ingå äktenskap med en sjuksköterska, som väntar honom hemma i Danmark. Men sjömannens lott i krigstid blev en annan än den beräknade. Man kunde icke taga fel på sorgen och saknaden hos de räddade kamraterna. Han var den bäste kamrat man kunde få, var betyget.

Den skadade sjömannen Larsen är född 1920, han kvarligger tillsvidare på Visby lasarett. Tredjemaskinisten Jensen kunde åter lämna lasarettet sedan han fått såret ihopsytt.

Man blev väl omhändertagna på Virgo

Virgo, konsul Fribergs tremastade skonare med kapten Gunnar Lindström som befälhavare, var på väg till Visby när man från densamma på lördagsförmiddagen siktade livbåten från Orion. Man tog besättningen ombord och livbåten på släp och anlände på lördagskvällen till Visby, där några man inkvarterades på sjömanshemmet och de övriga på Solhem. På söndagen blevo de ekiperade, då de vid den hastiga avfärden från fartyget icke hann få med sig något av sina tillhörigheter. Kaptenen hade dock lyckats rädda med sig besättningens sjöfartsböcker. En del av besättningen lämnade igår kväll Visby med ordinarie båten.

Ombord på Virgo blev man synnerligen väl mottagna. Där ordnades omedelbart med mat och kaffe. Man var mycket tacksamma för den hjälp Virgo och dess besättning lämnade.

Ångaren bärgad

Då besättningen lämnade fartyget hann man ju icke med någon närmare besiktning men man var av den uppfattningen, att ångaren icke skulle hålla sig flytande så värst länge. Skotten mellan pann- och maskinrum samt lastutrymmena för och akter därom ha dock varit starka nog och ha tydligen heller icke blivit skadade, varför ångaren höll sig flytande. I den hårda vinden i går flöt ångaren, som låg högt, ganska raskt österut och siktades igår middag från Stenkyrkehuk samt blev på kvällen införd hit till Visby. Vid undersökning ombord har det bekräftats att explosionen förorsakats av en torped, då man hittade delar av en sådan i fartyget. Ångaren har vid sprängningen fått rätt mycket ovanbordsskador och som nämnt en stor läcka i pannrummet.

Torpederingen skedde icke i gotländska farvatten

Det bör i samband med Orions torpedering framhållas, att denna icke ägde rum i gotländska farvatten och icke heller på den trade Gotlandsbåtarna trafikera på sin väg till och från Gotland. Alla åtgärder ha vidtagits för att säkra Gotlandstrafiken och någon särskild anledning till oro för denna trafik finnes därför icke.

Av besättningen avreste i går sju man till fastlandet, medan resten bl. a. skall närvara vid ett sjöförhör på danska konsulatet i morgon förmiddag. Därefter torde endast kaptenen, styrmannen, maskinisten och möjligen ytterligare någon man stanna kvar här för att ta hand om fartyget. Angående den dödade eldarens begravning har ännu ingenting bestämts.

Troligen kommer i morgon ett av Neptunbolagets bärgningsfartyg att anlända hit för att länspumpa och täta Orion. Den skadade eldaren Larsen är idag betydligt bättre och någon fara för livet föreligger icke. (Gotlands Allehanda 22/6 1942)

(Arvid Helge Larsen f. 1920. Hemort: Odense. Skrevs in vid Visby lasarett den 20/6 1942 och ut den 1/7 1942. ”Bränd av ånga vid torpedering.”)

Den torpederade ångaren Orion skall nu länspumpas och tätas, sedan bärgningsångaren Poseidon i morse anlänt hit och förtöjt invid haveristen.

Sjöförhöret inför danske konsuln har uppskjutits till fredagen, då vederbörliga papper icke hinna hit förrän till dess, och besättningen kan följaktligen icke avresa förrän tidigast fredag kväll. Den dödade eldaren Karl Wingum torde komma att begravas här i Visby på torsdag — detta förutsatt, att släktingar icke dessförinnan uttalat önskemål om andra dispositioner. Man har emellertid hittills icke lyckats komma i förbindelse med någon anhörig till den förolyckade. (Källa: 357)

Den danske sjömannens jordafärd.

Den vid torpederingen av ”Orion” dödade danske eldaren Karl Wingum vigdes i går till den sista vilan i gotländsk jord. I Östra gravkapellet var kistan, höljd med danska flaggan och omgiven av vackra kransar, redan placerad på katafalken mellan rader av levande ljus, då akten tog sin början. Närvarande voro den förolyckades danska kamrater från ”Orion” samt som representant för danska konsulatet disponent Carl Olof Kolmodin varjämte marindistriktet representerades av ett antal officerare med kommendör Erik Braunerhielm i spetsen samt en liten trupp flottister.

Sedan man först gemensamt sjungit psalmen 549: 1 höll domkyrkokomminister Nils Öberg griftetalet med ledning Joh. vv. 14: 1, ”Edra hjärtan var icke oroliga. Tron på Gud, tro ock på mig”. Tal. erinrade om, hur i denna orostid sjömännens tankar ofta gå till de hemmavarande, liksom även dessa ständigt äro med tankarna hos sina kära, som färdas på de farliga vattnen. Hjärtat gripes av oro, särskilt när det oväntade inträffar. I sådana stunder behöva vi höra dessa milda, lugnande och tröstande ord. Det är så mycket, som tyckes oss underligt, ja, hemskt och grymt, men låt oss trots allt i all nöd och sorg tacksamt hålla fast vid tron att Gud är vår fader och att han sänt oss sin egen son till att bli vår frälsare och att han skall ta oss hem till det rätta fadershemmet. Långt från hembygden skall det förgängliga stoftet nu myllas ned i den gotländska jorden. Må Herren giva det en salig vila och en salig uppståndelse!

Officianten läste en psalm av Grundtvig samt förrättade den ritualenliga jordfästningen, varpå man sjöng psalmen 549: 2. Under orgelmusik utbars därefter kistan av den bortgångnes kamrater på ”Orion” och fördes till Norra begravningsplatsen, där följande kransar nedlades vid griften: Från Kgl. Danskt vicekonsulat (röda och vita band): Fra Officerer og Mandskab på ”Orion”: Det sidste farvel (röda och vita band): från rederiet Orion: Tack for god vakt (röda och vita band): En sista hälsning från befäl och besättning på bärgningsångaren Poseidon (blå och gula band): från Visby Sjömanshem: En sista hälsning. (Källa: 358)  

Minnessten på den omkomne danske sjömannens grav

Vid en enkel men värdig högtidlighet avtäcktes i förmiddags (26/9 1942) på norra begravningsplatsen i Visby en minnessten över den vid torpederingen av danska ångaren Orion till döds skadade matrosen Karl Vingum fått sitt vilorum. Gravvården har åstadkommits genom frivilliga bidrag från marindistriktets personal.

I högtidligheten deltogo marindistriktets chef och officerare samt en mindre trupp. Kommendör Braunerhielm höll ett tal, vari han erinrade om omständigheterna vid ”Orions” torpedering och framhöll, att Vingum omkommit under fullgörandet av sin plikt. Det hade för marindistriktet känts som en kär plikt att hedra hans minne genom att resa en sten på hans grav. Kommendören nedlade därefter en vacker blomstergärd från marindistriktet, och pastor Erik Beijer höll en kort betraktelse och läste en bön. Till sist uttalade konsul C. I. Kolmodin ett varmt tack för hedersbevisningen på danska konsulatets, rederiets och den dödes anhörigas vägnar. (Källa: 359)

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper