Jacob Mommas örlogsskepp

Hieronumus och Abrahams Offrande

Efter flottans stora förluster 1676 och 1677 blev det nödvändigt att fylla de svåra luckorna genom omfattande nybyggnader, som bl. a. ägde rum i Riga, där det fanns gott om hampa och tacklage. För att verkställa ekhygge vid övre Duna uppfordrades på hösten 1680 etthundra man av Gotlands kompani, som dit överfördes av kapten Petter Ståhle. Från år 1680 omtalas, att tillgången på timmer i sydligaste Sverige ej var rikligare än att sådant måste hämtas från Gotland "f'ör nödiga tarfvehus uppförande i Karlskrona".

Från Gotland tog amiralitetskollegium före 1670 mycket tjära, som var räntepersedel. Det bestämdes 1689, att gotländskt ekvirke skulle avses för bygge av en postjakt, som bl. a. skulle transportera kronans räntor. Detta bygge kom emellertid ej till utförande förrän långt senare.

1720 års "defensionskommission" föreslog, att galärer skulle nybyggas på entreprenad, bl. a. på Gotland. Detta blev troligen inte verklighet.

Vintern 1789 gick dåvarande majoren vid flottans konstruktionscorps, gotlänningen Nils Fåhreus, i sällskap med arklimästaren Johan Klingwall till fots över den tillfrusna Östersjön till Gotland för att anskaffa virke åt den berömde skeppsbyggmästaren Chapman i Karlskrona.

I början av den svenska perioden inträffade en episod, som i hög grad kom att beröra det gotländska skeppsbyggeriet. En av dåtidens största redare, Jacob Momma, som arrenderade Gotland av drottning Kristina 1667-74 lät, som ett led i sina strävanden att utnyttja öns resurser, anlägga ett stort skeppsvarv i Slite, dit tyskar och holländare inkallades för ändamålet. 1671-74 byggdes där för Mommas räkning sex stora skepp om sammanlagt 900 läster, nämligen Arensburg, Johannisburg, Gothlandia, Tre Patriarker, Abel och Merkurius. På sommaren 1674 gick ytterligare två fartyg av stapeln, nämligen skeppet Sancte Jeronimus (Hieronumus) och  Abrahams Offrande.

Det sista eller sjunde av de vid skeppsvarvet byggda fartygen var det "stora skeppet", S:t Hieronymus. Besvärligheterna med skeppets utrustning vid en tidpunkt då kriget stod för dörren. I januari 1675 kom tågvirke från Riga för S:t Hieronymus räkning och i mars hade fartygets stormast och fockmasten strax därefter anlänt till varvet. Med hjälp av de kronans båtsmän som amiralitetet tillhandahållit verkställdes upptacklingen. Skeppet såldes till Kronan för en köpeskilling av 107.000 dlr, samtidigt som Kronan övertog Abrahams offrande mot en köpeskilling av 42.000 dlr.

Härefter försvinner S:t Hieronymus ur Mommas historia och över huvud ur den svenska handelsflottans annaler. Skeppet införlivades med örlogsflottan och gick kanske sin undergång till mötes vid något av de många olyckliga sjöslag som den svenska flottan under kriget med Danmark utkämpade i östersjön.

De båda byggda skeppen borde vara de enda kända svenska örlogsfartyg, som byggts på Gotland, fram tills Marinvarvet i Fårösund började sin verksamhet 1938.

Sancte Jeronimus (Hieronumus) Byggdes 1674 vid Jacob Mommas varv i Slite. 41.57 meter lång. 10.69 meter bred och hade ett djupgående på 5.05 meter. Besättningen uppgick till 300-400 man. Skeppet hade 64-74 kanoner. Deltog bl a vid Öland 1/6 1676, Köge bukt 1/7 1677. Erövrades av holländarna på Malmö redd 2/7 1677.

Abrahams Offrande Byggdes 1673 vid Jacob Mommas varv i Slite. Besättningen uppgick till 130-150 man. Skeppet hade 30-44 kanoner. Tillhörde 1676 amiral Creutz flotta och fördes av kapten Gustaf Svinhuvud. År 1680 såldes hon till Stockholmsborgaren Olof Trummel för 7,875 daler

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper