En händelse som varit hemligstämplad under många år. Ingen har pratat om det, inte heller har något skrivits om händelsen. Förrän nu. Nedan berättelse kommer från en vid den tiden värnpliktig vid KA 3 i Fårösund som var ögonvittne till det hela. Hans berättelse är hämtad från (Hässlöbladet 2008:1. F 1 Kamratförenings tidning).

Ett minne från kalla kriget på 50-talet.

Hans Johansson bördig från Dingtuna har stigit fram och berättat om sitts livs äventyr som värnpliktig soldat/skytt/riktare vid Kustartilleriet KA3. Händelserna har varit helt gömda och glömda av medierna tack vare sekretess och tystnadsplikt. Nu 50 år efteråt kan historien berättas.

Det var en julidag 1955, mitt i en manöver, då man bogserade sjömål utanför Gotlands nordöstra hörn vid inloppet till Fårösund. KA 3 hade en pjäsplats med 3st 15,2 cm rörliga kanoner vid en by som hette Trälge för att kunna beskjuta inloppet och en sektor ut i Östersjön. Man antog med rätta att ryssarna var intresserade av både manövern i sig, skjutmålen och vad man i övrigt hade för sig på den svenska sidan. Enklast var det förstås att spionera med ubåt. Hans J. stod ensam vakt vid pjäserna, övrigt manskap och officerare var ”på lunch”, en och annan stridsdomare syntes i buskarna eftersom det ju pågick en stor manöver. Han spanade av vattenytorna, allt var lugnt, den egna dragbåten med sitt uppbyggda sjömål låg också stilla. Man sköt dagligen med pjäserna på detta mål men förstås inte med stridsladdad ammunition. Plötsligt såg han i kikaren ett periskop som sakta rörde sig från havet i riktning mot sundet. Han slog förstås larm och mycket snabbt kom löjtnanten Nyholm per motorcykel. Efter en kort redogörelse såg denne också ubåten i sundet. Strax därefter kom överste Stadhe som också bevittnade ubåten, man kontrollerade snabbt att ingen egen fanns i området.

Överste Stadhe drog då storlarm och beordrade hämtning av stridsladdad ammunition från Fårösund. Man fastslog läget på ubåten och riktningsmanskapet fick order att följa ubåten och ge kontinuerliga direktiv till pjäserna - nu var det på riktigt! Hans J fick hela tiden nya pjäsvärden för att kunna skjuta mot ubåten och han fick ut 13 st stridsladdade granater (inställda som sjunkbomber med zontändrör).

Stadhe gav order om ett skott med de skjutvärden som fanns, det var tydligen så effektivt att ubåten omedelbart drog ner periskopet. Det fanns dock andra möjligheter att följa målet och med kontinuerligt nya riktvärden fortsatte batteriet att skjuta verkningseld. Efter tredje salvan konstaterade man att ubåten höll på att vända men man fortsatte att skjuta. Inget hände. När man bara hade 2 granater kvar beslöt Hans J. att korrigera skjutvärdena en aning och plötsligt efter det 12:e skottet kom ubåten upp till ytan, luckan öppnades och man viftade med vit flagg. Hans J. frågade om han fick sätta dit det 13:e skottet mitt i prick men nekades förstås.

Ubåten fortsatte i ytläge österut och försvann ur Hans J:s siktlinje. Sedan hördes inte ett ord om händelsen. Den var naturligtvis sekretessbelagd mitt under det kalla kriget men inte ens inom batteriet kom det fram någonting om fortsättningen. Detta handlar ju inte om det enda ryska ubåtsintrånget under den perioden men det var nog en av de mest spektakulära med så många avfyrade stridsladdade granater. Hans Johansson lever och bor i Västerås men minns fortfarande spänningen! Nedtecknat av Rune Domås, Västerås.

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper