Ubåtsincident utanför Fårösund

9/8 1955

Fårölots såg ”spök-ubåt” i Norra Gattet - Film-hyrd torpedbåt jagade med trotyl

Sandrew-truppen siktade periskop under inspelning

9 Augusti 1955

En främmande ubåt upptäcktes på tisdagsförmiddagen (9/8 1955) utanför norra inloppet till Fårösund. Upptäckten gjordes dels från motortorpedbåten T 103 ”Polaris”, som lånats ut till Sandrew-ateljéerna för inspelning av marinfilmen ”Blånande hav”. Dels har ubåten observerats i övervattensläge av en lots på Fårö. Bland dem som upptäckte ubåten var regissör Gunnar Skoglund och skådespelaren Jan von Zweigbergk. Torpedbåten jagade ubåten med trotylladdningar. Ett stort spaningspådrag spanade därefter hela dagen efter den.

 

Det var från T 103 som ubåtsperiskopet observerades. T 103 deltog som bekant i ”Operation Gute”.

 

Enligt marinstaben gjordes redan kl. på tisdagsmorgonen en första iakttagelse av den främmande ubåten. Det var med marinens samverkande spaningsorgan som vid detta klockslag såg ubåten i övervattensläge i samma farvatten och klart inne på svenskt område. Ubåten var målad i mörk, nästan helt svart färg.
T 103 ”Polaris” uppehöll sig 2 distansminuter norr om Svingrunds fyr inom yttre svenskt territorialvatten. Periskopet visade sig c:a 15 sek. Filminspelningen avbröts omedelbart, sedan upptäckten gjorts.
Torpedbåtens bestyckning bemannades, sedan man kontrollerat att ingen svensk båt uppehöll sig i farvattnen. Periskopet var dock försvunnet innan man kom till den plats där det upptäcktes. Vattnen däromkring är mycket goda ubåtsvatten med djup på upp till 100 meter. Spaningar med flyg och kustartilleriets fartyg igångsattes omedelbart, men ubåten torde ha kommit ut på internationellt vatten bara 15 min. efter det upptäckten gjordes. Spaningarna avbröts därför vid 17-tiden.

Ubåten uppehöll sig i farvatten som ingår i KA 3:s skyddsområde. Det är vid platsen svårt att lokalisera en ubåt, eftersom där råder skiftande strömmar.
Meddelandet om ubåten lästes upp vid sju-nyheterna  i radio och då gav sig 34-årige lotsen Erik Petersén, Fårö, tillkänna. Någon gång mellan kl. 8 och 9 stod jag utanför lotsbostaden och fick då plötsligt se en ubåt som befann sig i övervattensläge gå norrut med en hastighet av c:a 3 knop under 10 minuter. Ubåten gick en distansminut norr om Aurgrund, eller som han senare erinrade sig i bäring 345-350 gr. från Aurgrundet inne på eller strax intill det s. k. ”Svingrundet”. Jag fäste mig till en början inte så mycket därvid. Det har ju varit ganska gott om örlogsmän härute under sista tiden och jag var fullt övertygad om att det rörde sig om en svensk ubåt som i något ärende låg där. Emellertid gick jag efter en kikare och tittade ut på havet för att söka identifiera båten. Det enda jag därvid kunde se var att båten inte var någon större typ. Däremot kunde jag inte iakttaga några som helst identifieringstecken.. Jag gick så ned i källaren för att uträtta några ärenden. När jag efter cirka 20 minuter lom tillbaka var ubåten borta. På havet såg jag bara de två kustbevakningsfartygen ”Granat” och troligen ”Krut” som höll på med målbogsering efter vad jag kunde förstå. De fartygen befann sig betydligt längre västerut och cirka 2 distansminuter från Svingrundet. Jag såg nu dessutom en motortorpedbåt, troligen T 103 Polaris, som var på väg längre norrut cirka 0 till 8 grader.

Att hr Petersén skulle ha kunnat förväxla ubåten med motortorpedbåten anser han som absolut uteslutet. Ubåten låg ju så nära intill, säger han. Jag såg varenda detalj så tydligt. Men den måste ha gått i undervattensläge innan den gick därifrån annars skulle jag absolut ha sett den ute på havet.

Vid förhör inför KA 3:s officerare har Petersén ritat en skiss av ubåten. Petersén har även ritat en skiss av motortorpedbåten T 103, som han såg gå mot norr en kort stund efter att ubåten passerat. Av skisserna att döma, har inte Petersén förväxlat fartygen

 

Lotsen Peterséns skiss av den främmande ubåten som han följde i 15 min.

 

Under måndagen uppehöll sig den svenska ubåten ”Svärdfisken” utanför Fårö och gjorde upp- och nedstigningar i samband med filminspelningen. Befolkningen på Fårö samt KA-personalen som eventuellt såg den främmande ubåten har därför förväxlat den med ”Svärdfisken”, som dock inte befann sig i de trakterna på tisdagen. (9/8 1955)

 

Gunnar Skoglunds version

Ubåtsperiskopet har iakttagits av minst fyra personer, en av dem är regissör Gunnar Skoglund, som säger till Allehanda:
− Vi höll på med de sista scenerna för ”Blånande hav” Ola Svensson spelar befälhavare på båten och 1:e officer är Jan von Zweigbergk. Enligt manuskriptet har båten kommit från Norsfjärden och skall till Fårösund. Det befängda i denna historia är att det ingår i filmen att motortorpedbåten skall upptäcka en ubåt.

 
”Vi hade kunnat filma periskopet.”

Vi hade kameran på babordssidan. Den sköttes av fotograf Sven Nyqvist. På styrbordssidan står Ola och Jan och repeterar rollerna, när jag plötsligt ser Jan stå och stirra på ett föremål utanför båten, berättar Gunnar Skoglund.
Jag tar klappbrädet för att låta kameran gå för en scen, samtidigt som jag vänder huvudet åt samma håll som Jan von Zweigbergk. Då ser jag inte mer än 50 meter från båten mellan oss och stranden ett gulvittsvart föremål. Det hade en mansarms längd och så utbrister jag: ”Vad i herrans namn är det där?!!”
Samtidigt ser 1:e signalmannen Lennart Persson åt samma håll och upptäcker periskopet. Han meddelar fartygets ordinarie befälhavare kapten Per Rydberg sin upptäckt: ”Ubåtsperiskop tvärs ut om babord.” Inspelningen avbrytes omedelbart. Vi hade kunnat få ett 100-procentigt bevis på att vi talar sanning om vår filmfotograf. Om han vridit kameran 45 grader så hade han kunnat filma det främmande periskopet, som var riktat mot oss.

 

Romantik blev allvar.

Det solglittrande romantiken blev plötsligt ett fruktansvärt allvar, fortsätter regissör Skoglund. Torpedbåtens kanon bemannades snabbt och stridsammunitionen var framme inom ett ögonblick. Den stora aktivitet som upptäckten utlöste ombord varnade uppenbarligen ubåten, som var försvunnen innan vi hunnit komma så mycket närmare den.
− Jag är närsynt, och jag skulle inte ha litat på vad jag själv såg, fortsätter regissör Skoglund, men eftersom Jan von Zweigbergk och förstesignalisten har goda ögon kan vi inte ha tagit miste.
Sedan ubåtens periskop försvunnit höll kapten Rydberg ett kort förhör med de tre iakttagarna. De lämnade alla samma uppgifter. Man har därför inte ansett sig kunna anta, att någon synvilla föreligger. I spaningarna deltog T 103, ”Granat” och ”Krut” samt ett spaningsplan från F 11 (Kungl. Södermanlands flygflottilj)

 

Femte främmande ubåten

Detta är den femte upptäckten av ubåtar sedan i juni i år, där iakttagelserna är av sådan art, att man inte utan vidare kan avfärda dem, upplyser man på marinstaben.

 

Ubåten såg marina övningar?

I måndags gjorde svenska ubåten ”Svärdfisken” upp- och nedstigningar vid Fårösund i en övning, som filmades för ”Blånande hav”. I går morse hade ett KA 3-batteri skarpskjutning i närheten av den plats, där det främmande periskopet upptäcktes. Det är möjligt, att ubåtens uppdykande kan ställas samman med de militära övningarna, säger kommendörkapten Ragnar G. V. Larsson i Visby.

 

      

Skådespelarna Karl Erik Forsgård (t. v.) och Jan von Zweigbergk var ombord på T 103, när ubåten upptäcktes, von Zweigbergk såg ubåten först.

 

Ubåtsjakt dagen före:

Denna bild togs av Sandrew-fotograferna ombord på motortorpedbåten T 103 ”Polaris” under måndagen, då man filmade ubåtsjakt för ”Blånande hav”. Igår blev pjäsen verklighet. T 103 fällde trotylstavar mot den främmande ubåten, som ett fullt pådrag av flyg och kustfartyg sökte hela tisdagen.

 

”Såg folk ombord…”

Tack vare lotsen Erik Petersén vid Norra Gattet kan man bilda sig en ganska klar bild av den främmande ubåten i Fårösund. Någon möjlighet att avgöra nationaliteten finns dock ännu ej.
Så här anger Erik Petersén ubåtens utseende: den var liten – jämförbar med en svensk kustubåt – den hade ett torn men f. ö. rent däck, färgen var mycket mörk, betydligt mörkare än svensk ubåtsfärg.
− På däck syntes inte en själ, berättar hr Petersén. Men det fanns människor uppe i manövertornet. Någon möjlighet att avgöra uniformen på vederbörande fanns dock inte.

Från marinen konstaterar man: − Ubåten var inte svensk. Hur en utländsk ubåt vågar uppträda så utmanande fattar jag inte. Men ”utö-ubåten” gick ju också upp till ytan.

Svenska marinen har vissa instruktioner när det gäller avvisa främmande ubåtar från svenskt vatten. I första hand gäller det att avvisa det främmande fartyget. Genom beskjutning av exempelvis periskop söker man tvinga upp ubåten. I detta syfte kan även sjunkbomber fällas – dock på så sätt att ubåten inte skadas allvarligt.

Skulle den främmande ubåten ej gå upp till ytan och avlägsna sig från svenskt vatten får man tillgripa våld.

 

Skissen ovan anger de två platser där ubåten med säkerhet observerats. Vid det första krysset sågs ubåtsperiskopet från torpedbåten. Lotsen Erik Petersén såg ubåten på norrut i överläge.

  

Trotylstavar bet ej vid dramatisk jakt

Jakten efter den främmande ubåten i Fårösund fick en dramatisk epilog. Torpedbåten ”Polaris” gick för full fart in till Fårösund, hämtade ett parti trotylstavar och stack till sjöss för att söka tvinga upp ubåten. I närheten av den plats periskopet siktats fälldes trotylen som detonerade i sjön. Ubåten hade dock undkommit. För att vara under fredstid blev intermezzot i Fårösund sensationellt. Marinen har tidigare inte behövt använda våld mot inkräktande fartyg.

Enligt vad GA erfarit iakttogs det främmande periskopet bara i 15 sekunder från ”Polaris”. Fartygschefen, kapten Per Rydberg hann aldrig se det. Han stod i radarrummet när larmet gick.
− Tyvärr är inte T 103 utrustad med sjunkbomber, säger löjtnant Sture Lindberg. Någon möjlighet att öppna kanoneld fanns inte heller. Innan kanonen mannats i villervallan av filmare, var ubåten försvunnen. Fartygschefen valde att med högsta fart gå till Fårösund för att hämta sprängladdningar på c:a 1 ½ kg. vardera. Man fick snabbt trotylstavar ombord och stack åter till sjöss för att uppsöka platsen för intermezzot. Samtidigt sattes filmsällskapet i land. Man fick aldrig kontakt med ubåten men man lät c:a tjugo trotylstavar gå. Det blev kraftiga detonationer i sjön. Några tecken av ubåten syntes ej. Ubåten hade i dykningsögonblicket nordostlig kurs. Detta avslöjades av periskopets strimma på vattnet.
− Sedan några dagar råder skärpt stridsberedskap vid kustförbanden och marinen, säger löjtnant Lindberg till sist. Anledningen är de ”spökubåtar” man iakttagit på fastlandet. Därför kom det här inte alldeles överraskande.

  

 

Marinmyndigheterna detaljgranskar Fårösundslotsens skiss av ubåten

Vilken nation tillhör de iakttagna ubåtarna? – utredning

MARINMYNDIGHETERNA väntas redan under torsdagen kunna detaljgranska den skiss som lotsen Erik Petersén på tisdagen gjorde av den främmande ubåten utanför Fårösunds norra gatt. Inom marinledningen kommer man att sammanställa de olika skisser och rapporter som gjorts över främmande ubåtar som varit synliga i våra farvatten i sommar för att därigenom om möjligt komma till klarhet om vilken nation de tillhör. Så fort marinledningen är klar med undersökningen av det inkomna materialet kommer en kommuniké att sändas ut om resultatet.

 

 

Även lotsdottern såg ubåten

RITADE EN SKISS

Liknar nästan exakt faderns

ALLT FLERA samstämmiga vittnen bekräftar på ett ovedersägligt sätt den främmande ubåtens uppträdande utanför Aurgrundet på tisdagsmorgonen. Uppgiften om att även Fårölotsen Erik Peterséns 11-åriga dotter Beatrize skulle ha iakttagit ubåten ute vid Aurgrundet när den före kl. 9 på tisdagen var på utgående ur norra gattet synes av allt att döma stå sig.

Enligt vad Gotlänningen erfarit förhåller det sig så att hr Petersén som tjänstgör som f. lots vid Aurgrundet, under söndagen hade besök på sin arbetsplats av sin hustru och sina två barn, Beatrize som är 11 år samt en sexårig son. Dessa som annars är bosatta i Fårösund, stannade kvar vid norra gattet till tisdagseftermiddagen. På morgonen hade de båda barnen begivit sig ned till stranden för att bada. Flickan hade då fått se en ubåt som var på utgående ur sundet. Båten gick i övervattensläge och mycket nära Augrundet, som flickan tyckte från sin plats, bara några meter ifrån. Efter en stund försvann båten bakom holmen och hon väntade att den skulle komma fram på andra sidan. Men den syntes aldrig mer. När den försvann måste den ha varit mycket nära Svingrundet. Vid det samtal Gotlänningen haft med fru Petersén framhåller hon sin bestämda uppfattning att flickans uppgifter är riktiga.
− Barnen var och badade på morgonen innan vi åt frukost, efter frukosten städade jag bostaden. Vid 10-tiden såg jag på klockan ty jag skulle åka till affären. När jag nu tänker efter måste det ha varit just i det aktuella ögonblicket, alltså före kl. 9 på tisdagen som barnen vistades vid stranden.  Flickan känner mycket väl till en ubåt och senast dagen innan hade min man visat henne på en sådan.

Efter iakttagelsen har även hon gjort en teckning av den utgående ubåten. Den stämmer nästan exakt med den min man gjort. Ändock har hon inte varit i kontakt med honom sen de skildes på tisdagen.

Hon har ej heller sett den skiss som varit införd i tidningspressen. Och dessutom vidhåller hon på det bestämdaste sina uppgifter, slutar fru Petersén.

 

 

Okänd ubåt vid Lausholmar redan på söndagsmorgonen

 

 

Ytterligare en iakttagelse av främmande ubåt i gotländska farvatten har inrapporterats till marindistriktet. Strandvakten John Berg i Ljugarn har omtalat att han vid 5.30-tiden på söndagsmorgonen (7/8 1955) inne på svenskt farvatten ung. mitt mellan Gräsholms- och Storholmsprickarna sett en ubåt med kurs på Sysne, varefter den svängde österut. Han såg ubåten i ung. 10 min.

Hr Berg var tillsammans med en tältande jämtlänning, hr Gustav Åhlén från Aspnäs, och det var denne som först fick syn på ubåten. Som var mörk till färgen och hade en rätt kraftigt, tillbakalutat torn. Fartyget hade inga igenkänningstecken och ingen människa syntes ombord.
Marindistriktet sände genast en man till Ljugarn för att få närmare uppgifter om iakttagelserna som kommer att granskas med stor uppmärksamhet av marinledningen. I allt väsentligt överensstämmer denna ubåt med den som sågs i Fårösund. Till saken hör att både Fårösund och Ljugarn hör till de ”ömtåliga” områdena på Gotland ur försvarssynpunkt.

 

 

Skiss över området där den främmande ubåten iakttogs

 

Marin kommentar till ubåtsupptäckterna

I ONSDAGENS RADIOEKO kommenterades upptäckterna av de främmande ubåtarna av pressofficeren för marinen kapten Roland Engdahl:
− Återigen har rapporter influtit om främmande ubåtar inne på svenskt territoralvatten, sade han. Trots att fartygs- och flygspaning omedelbart igångsattes har det inte varit möjligt att fastställa den främmande ubåtens identitet.
Vad har man då för möjligheter att lösa en sådan uppgift? Man måste hålla i minnet att en ubåt är konstruerad för att uppträda osedd. Den skall kunna förflytta sig långa sträckor dold under havets yta med möjligheter att dyka upp överraskande var som helst, till havs eller vid en främmande kust, genomföra ett anfall eller göra en observation och sedan spårlöst försvinna. Det är därför en svår och omfattande uppgift att utefter en lång kust som vår vara beredd på sådana påhälsningar. Det fordras bevakningsorgan i land, det fordras spaningsflyg och det fordras fartyg som är utrustade att kunna lokalisera och även anfalla ubåtar som uppträder i undervattensläge.

De enheter som har härför erforderlig utrustning med hydrofoner, sjunkbomber m. m. är våra jagare, fregatter samt en del minsvepare. Motortorpedbåtarna t. ex. har ingen sådan utrustning.. Av våra sammanlagt 15 jagare är f. n. bara 5 utrustade, av 6 fregatter 1 och av våra 14 större minsvepare 3. För att hålla en precis kontroll av våra farvatten skulle det fordras att flera fartyg rustades men även pådragning av den marina bevakningsorganisationen i land. Detta skulle emellertid medföra inkallelser av värnpliktiga för kostnader som inte kan bestridas av marinens ord. övningsanslag. Vad vi då kan göra är att i samband med övningarna ombord och i land öka uppmärksamheten mot de objudna gästerna. Om ubåtsjaktutrustat fartyg får kontakt med en främmande ubåt på svenskt vatten skjuts varningsskott i en eller annan form för att få upp ubåten till ytan. Nonchalerar den denna anmaning så blir det sjunkbomber. Om behovet av för ubåtsjakt användbara fartyg är stort i fredstid för att man skall kunna hålla uppe en effektiv kontroll av våra farvatten så kommer detta behov att i krig bli än större. Att det är nödvändigt öka antalet ubåtsjagande fartyg i flottan har också chefen för marinen kraftigt understrukits i försvarsutredningen i höstas. Man får därför hoppas att denna fråga vederbörligen beaktas vid den förestående parlamentariska försvarsberedningen.

 

 

Ingen sovjetisk ubåt befann sig vid svenska kusten 14 juli−2 aug.

SOVJETAMBASSADEN i Stockholm har till UD framfört ett meddelande av innehåll att med anledning av pressuppgifter om främmande undervattensbåtars uppträdande vid svenska kusten den 14 juli och 2 augusti en minutiös undersökning gjorts av sovjetiska vederbörande. Denna har givit till resultat att ingen sovjetisk undervattensbåt vid nämnda tillfälle befunnit sig på svenskt territorialvatten eller i dess närhet.

 

 

Den främmande ubåten sågs vid Lutterhorn även i onsdags

En hel familj, folkskollärare Roland Thörnblom från Norrköping, hans fru Ruth och deras två söner 10-årige Karl Magnus och 12-årige Christer, uppger sig på onsdagen mellan kl. 14.15 och 15 utanför Lutterhorns fiskehamn på Fårön ha sett en ubåt, som efter beskrivningen att döma är identisk med den som fårölotsen Erik Petersén iakttog och ritade av på tisdagen.

Familjen Thörnblom, som semestrar på Fårön, höll till på stranden, där folkskollärare Thörnblom stod och målade. De båda pojkarna lekte i vattnet och fick plötsligt se ”en underlig båt” dyka upp en bit ut. De ropade på sin mamma och frågade vad det var för sorts fartyg – och fru Thörnblom såg genast att det var en ubåt. Den gick under c:a 10 minuter i övervattensläge och under tiden sprang pojkarna till hr Thörnblom och berättade vad de såg. Själv hann emellertid hr Thörnblom inte se mer än tornet, ubåten hade alltså börjat dyka igen.
− På kvällen gjorde vi hela familjen ur minnet teckningar av båten, som jag själv iakttog som svartblå medan min fru och pojkarna uppger att den var gråblå, säger hr Thörnblom. Marinledningen kommer nu att få se på teckningarna under fredagen, då vi så detaljerat som möjligt skall redogöra för våra iakttagelser.

 

 

T 103 förväxlas med ubåt. KA ökar gångberedskapen

 

 

Manövertornet liknar en ubåts

Den nya svenska motortorpedbåten har ett manövertorn, som i hög sjö kan förväxlas med en ubåts. På fredagen lämnades en rapport på Fårö, om att en ubåt siktats. Det visade sig vara T 103.

Ytterligare vittnesmål om främmande ubåtar utanför Fårö har lämnats till Marindistriktet. En av dem, som gjordes av en semestrande folkskollärarfamilj, har tillsammans med skisser överlämnats till marinledningen. Bevakningen kring Gotland kan inte skärpas i högre grad än vad som redan skett, om man inte skall tillgripa inkallelser.
− Allmänhetens intresse för kustbevakningen och uppsikten efter ubåtar har visat sig vara bra, heter det på militärt håll.

 

 

Nya ubåtsiakttagelser tas med viss reservation

Nya rapporter om iakttagna ubåtar har ingått till Gotlands marindistrikt, som givetvis gör allt för att  få varje fall så grundligt som möjligt undersökt. Det finns emellertid anledning att ta de talrika rapporterna med viss reservation, framhåller kommendörkapten Larsson, som för sin del tills vidare inte anser mer än en observation – den från ”Polaris” – klart bekräftad.

Kommendörkapten Larsson poängterar särskilt den stora möjligheten att förväxla en ubåt med en motortorpedbåt. Speciellt är det svårt att på långt avstånd utan en förstklassig kikare kunna avgöra om det verkligen är en ubåt men ser.

Nu senast har två musikfurirer och två musikelever vid I 18 rapporterat, att de på måndagskvällen (15/8 1955) mellan kl. 19,45 och 20,55 utanför Visby sett en ubåt, och vidare skulle vid 8-tiden på tisdagsmorgonen ett periskop ha observerats i Fridhemsbukten. De fyra såg ubåten, då de var ute och pilkade torsk i en båt 2 km till havs. Ubåten gick på internationellt farvatten och kunde enligt deras åsikt inte vara svensk.
Under sin fisketur observerade de fyra även en del andra fartyg, bl. a. ”Christofer Polhem”, som var på ingående till Visby. Från ”Christofer Polhem” har man emellertid inte vare sig med radar eller på annat sätt observerat någon ubåt. Det bör också tilläggas, att iakttagelserna från fiskebåten gjorts på mycket stort avstånd. Hittills har ingenting framkommit som bekräftar att det verkligen är en ubåt som iakttagits, det förefaller tvärtom ganska otroligt.

  Vad beträffar de inrapporterade iakttagelserna om att ett periskop skulle ha varit synligt i Fridhemsbukten gör visserligen djupförhållandena det osannolikt, att en ubåt skulle ha uppehållit sig på angiven plats, men självfallet har en grundlig undersökning av saken inletts. (Källa: 438)
   
   
   

De främmande ubåtarna kunde inte identifieras

Dessa fall av de rapporterade ubåtsuppträdena i sommar anse sig marinstaben kunna konstatera att det varit fråga om främmande ubåtar. Men iakttagelserna har inte varit sådana att de kunnat lägga till grund för identifiering av de rapporterades ubåtarnas nationalitet. Inga svenska ubåtar har emellertid uppehållit sig inom de aktuella områdena vid tidpunkterna i fråga, varför förväxling med svenska ubåtar liksom med andra svenska örlogsfartyg är utesluten.

Detta är resultatet av de undersökningar som marinstaben gjort med anledning av rapporterna om ubåtar i och utanför Stockholms skärgård samt kring Gotland.. Sammanlagt åtta rapporterade fall har bearbetats. Av sammanställningen framgår bl. a.:

Den 2/8 (eftermiddagen) iakttog fyra värnpliktiga vid Utö med kikare ett föremål som de bedömde vara en ubåt. Föremålet förflyttade sig med c:a 10 knops fart. Avstånd 6.000-9.000 m. Tid c:a 35 minuter.

Marinstaben anser det styrkt att det iakttagna föremålet varit en ubåt. Av observatörerna bedömda avstånd förlägger ubåten till yttre svenskt territorialvatten. Att ubåten verkligen uppträtt på svenskt vatten har dock ej med säkerhet kunnat konstateras.

Ljugarn 7/8 (morgonen): En civilperson iakttog ett föremål som han bedömt vara en ubåt. Avstånd c:a 6.500 m. Bedömd fart 12-15 knop. Tid c:a 15 minuter.

Marinstaben anser att det siktade föremålet kan ha varit en ubåt. Det har dock icke med säkerhet kunnat konstateras om ubåten i så fall befann sig på svenskt vatten.

Norra gattet till Fårösund 9/8 (morgonen): Från motortorpedbåten T 103 har tre personer (två civila och en däckskorpral) iakttagit ett ubåtsperiskop på avstånd 50-100 m. Tid c:a 15 sekunder.

Från kustartilleriets vedettbåt ”Granat” har två personer (fartygschefen och en däcksfurir) på ungefär samma plats som observationen från T 103 något senare iakttagit ett ubåtsperiskop på avstånd c:a 1.000 m. Tid c:a 5-8 minuter. Periskopet förflyttade sig med 6-7 knops fart.

Marinstaben anser det styrkt att det iakttagna föremålet var ett periskop och konstaterar att en främmande ubåt i undervattensläge varit inne på svenskt yttre territorialvatten.

Lutterhorn på Fårös västsida 10/8 (em): Fyra civila personer (två vuxna, två barn) iakttog ett föremål som de ansåg vara en ubåt. Avstånd c:a 1.500 m. Tid c:a 4 minuter.

Iakttagelserna är sådana att marinstaben anser det osannolikt att det siktade föremålet det siktade föremålet varit en ubåt.

Holmudden på Fårös ostsida 13/8: En civilperson iakttog ett föremål som han bedömt vara en ubåt. Tid c:a fem minuter.

Marinstaben anser att det siktade föremålet kan ha varit en ubåt, som i så fall uppträtt på internationellt vatten. (Källa: 79)
 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper
                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig