Okänd ubåt mitt i kustflottans övning norr om Gotland

23/8 1962

På svenskt territorialvatten utanför norra Gotland fick på torsdagsförmiddagen (23/8 1962) kustflottans elfte jaktdivision radar och hydrofonkontakt med en okänd ubåt. Meddelade man från försvarsstaben på torsdagskvällen.

Ubåten beordrades genom knallsignaler i enlighet med internationalrättsliga regler att omedelbart inta övervattensläge. Då så inte skedde fälldes sjunkbomber och sköt antiubåtsgranater på ofarligt avstånd från ubåten. Denna satte då hög fart och förflyttade sig utanför territorialgränsen.

Elfte jagardivisionen, vars chef är kommendör Rutger Tengzelius, består av jagarna Halland, Hälsingland och Östergötland. Divisionen utförde vid tillfället artilleriskjutningar. Chefen för kustflottan, konteramiral Einar Blidberg, följde övningarna.

Jagarna har de senaste dagarna haft övningar kring norra Gotland och det var i farvattnen nordväst om Fårö som den främmande ubåten var inne och ”tittade”.

- Det var ingen tvekan om vad saken gällde, säger man på marinstabens pressdetalj. Utslagen var klara och entydiga och man hade hela tiden ubåten under full kontroll i ungefär en timmes tid medan avvisandet pågick. Det är inte ofta det händer att man på detta sätt avvisar främmande ubåtar och det som nu företogs skedde helt efter reglerna. (Källa: 1427)

Marinen omtalar för TT att den okända ubåt som utsattes för varningsskott av svenska jagare utanför Fårö på torsdagen befann sig inne på svenskt territorialvatten. Den uppehöll sig innanför jagarna, vilka i sin tur ett stycke innanför gränsen.

Den militära expertisen framhåller att minst någon, eller några ubåtar upptäckts på svenskt vatten varje år.

Ubåten upptäcktes kl. 10.30 en sjömil (1 852 m.) innanför den yttre svenska territorialgränsen. Sedan man enligt internationella regler hade skjutit varningsskott för att få ubåten att stiga upp till ytan gick den istället i undervattensläge mot sydväst och väst. Det innebär att den fram till kl. 12.30 befann sig i svenska vatten.

Ubåtens nationalitet var ännu på fredagsmiddagen inte känd varför någon UD-aktion inte kunde göras.

De ingripande svenska jagarna är utrustade med olika ubåtsbekämpningsmedel. De har ubåtsraketer (”Halland”) resp. ubåtsgranater o. sjunkbomber.

I kommunikén nämns inget om att raketer sköts. Detta kan ge en antydan om den aktuella avståndet mellan jagare och ubåt. (Myndigheterna vill av sekretesskäl inte ange närmare detaljer här, men de säger att gränskränkningen var ”obestridligt klar”.)

Raketerna har ett skjutavstånd på c:a 1.000 m. Granaterna når c:a 400 och sjunkbomberna kan kastas endast 50. Samtliga inställs automatiskt på ett önskat explosionsdjup.

En sådan detonation inom 20 meters radie från en ubåt beräknas ge sådan verkan att ubåten svårt skadas.

Här siktade man dock endast så att ubåten skulle förstå att ge sig av. Som den alltså till sist gjorde.

Instruktionerna för marinen säger att främmande ubåt som upptäcks på svenskt vatten i uläge omedelbart skall köras bort eller tvingas gå upp. (Källa: 1428)

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper