Första tyska minbåtshalvflottiljen besök i Visby 13/7 1934

Första tyska minbåtshalvflottiljen utanför Visby

Korwettenkapitän

Friedrich Oskar Ruge

f. 24/12 1894 i Leipzig, Tyskland, d. 3/7 1985 i Tübingen, Västtyskland.

Kadett i kejserliga flottan i mars 1914. Opererade i Östersjön 1914-1916. Han var med i ”Operation Albion” i oktober 1917 då tyska trupper landade i Taggaviken på där  20 130 ryska soldater tillfångatogs.

1917-1918 seglade han med jagare i Nordsjön och Engelska kanalen.

Vid krigsslutet var han officer på jagaren B-112 som internerades i Scapa Flow. Ruge var i juni 1919 med i sänkandet av den tyska flottan i Scapa Flow. Sänkningen av sin båt beskrev han senare som: "Det var en lättnad för mig när båten kapsejsade och sjönk. Sänkningen var den största händelsen i mitt liv ".

Då han återvände till Tyskland fortsatte han tjänsten i Weimar-republikens flotta.

Under andra världskriget deltog han i anfallet på Polen 1939. 1940 opererade han i Nordsjön och Engelska kanalen. Den 21/10 1940 dekorerades han med Järnkorsets Riddarkors.

1940-1943 var han stationerad i Frankrike. 1943 befordrades han till viceamiral, samma år sändes han till Italien. I november 1943 utnämndes han till flottrådgivare till fältmarskalk Erwin Rommel angående försvaret av norra Frankrike undan den väntade allierade invasionen. I augusti 1944 blev han Kriegsmarines chef för skeppsbyggnad, en position han behöll till slutet av andra världskriget.

Vid krigsslutet blev han krigsfånge. Vid frisläppandet 1946 blev han översättare och författare. Han var en av de f.d. officerare som den amerikanska flottan anställdes som flotthistoriker.

1950 inbjöds han och ett antal högre f.d. Wehrmachtofficerare av förbundskansler Konrad Adenauer till en konferens angående uppsättandet Västtysklands väpnade styrkor. När Västtyskland gick med i NATO kallades han in till aktiv tjänst. Han blev Bundesmarines först inspektör 1956, en position han behöll till 1961.

Därefter blev han bl. a. medlem i Tübingens universitets fakultet. 1967 blev han docent i samma universitet. Han gästföreläste också vid många universitet, bl. a. vid U. S. Naval College i Newport. Som kuriosa kan nämnas att han 1962 var rådgivare vid filmandet av den amerikanska storfilmen ”Den längsta dagen” där han bl.a. spelade sig själv. Hans självbiografi heter ” In vier Marinen”.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

En tysk örlogsflottilj

En tysk örlogsflottilj, omfattande sex fartyg, väntas i eftermiddag till Visby. (Källa: 1126)

Tyskt örlogsbesök

Vid halv 4-tiden i dag anländer hit en tysk minsökarhalvflottilj, bestående av sex torpedbåtar, och förankrade i yttre hamnen. Flottiljen, som närmast kommer från Pillau, står under befäl av korwettenkapitän Ruge, och sammanlagt finnas ombord 20 officerare och mellan 500 och 600 man. Besöket här varar i fem dagar.

De tyska örlogsmännen ha legat för ankar mellan Stora Karlsö och Västergarnsholm sedan kl. 8 i morse. Flottiljen avgick till Visby kl. 2,45 e. m. (Källa: 1126)

Det tyska flottbesöket

Ett av fartygen har ”Albatross” flagga ombord.

Flottbesöken avlösa varandra. Knappt har Union Jack försvunnit från Visby redd, förrän den tyska örlogsflaggan vajar från ett halvt dussin fartyg i yttre hamnen, och åter är det gott om käcka sjömän i staden. När kommer nästa flottbesök? Och blir det finskt eller danskt? Eller kanske rent av svenskt?

Den tyska flottavdelning, som nu besöker Visby, är första minsökarhalvflottiljen, bestående av fem minsvepare och en äldre torpedbåt. Flottiljen står underbefäl av Korvettenkapitän Friedrich Ruge, vars befälstecken hissats på nr 113, vilken ligger längst in i yttre hamnen och närmast kajen. Fartygen kommer direkt från stationsorten Pillau men lågo i går, innan de ångade i väg till Visby, åtskilliga timmar för ankars mellan Stora Karlsö och Västergarnsholm. Då flottiljen strax efter kl. 4 löpte in i yttre hamnen – det gick för resten med både fart och precision – hade redan en mängd personer, turister inte minst, strömmat ned till vågbrytaren och kajerna, och flera kommo efterhand.

Från chefsfartyget blåste den 24 man starka musikkåren en marsch och när fartyget lagt till ställde musikkåren upp på kajen och gav en finare marschkonsert, som syn- och hörbarligen uppskattades livligt av publiken. Sedan dröjde det inte länge förrän besättningarna i stor utsträckning begagnade sig av beviljad landpermission, och hela kvällen såg man talrika tyska officerare, underofficerare och matroser på gator och näringsställen, ofta inbegripna i livligt samspråk med svenskar.

I förmiddags tog flottiljens chef emot representanter för pressen. Tyska konsulatet representerades därvid av hr Carl-Eric Ekman. Korvettkapten Ruge berättade bl. a., att fartygen byggdes underkriget, åren 1917-18, och äro avsedda uteslutande för minsvepning. Med hänsyn härtill äro de icke utrustade med torpeder och äro bevärade med endast en 10,5 cm.-kanon. Farten är också låg, i vanliga fall endast 10-12 knop med en maximifart av 16 knop. Fartygen mäta 500 ton och maskineriet är på 2,000 hkr. varje fartyg har en besättning på c:a 50 man; officerarna äro i regel två

Med största älskvärdhet berättade korvettkapten Ruge och ett par andra officerare både om utrustningen och minsvepningsarbetet. Under rundvandringen ombord fann man överallt hakkors och porträtt av Hitler. Även Hindenburg fanns avkonterfejad – liksom general von Epp – men inte på långt när i så stor utsträckning som der Führer. Chefsfartygets största klenod är utan tvivel tyska kryssaren Albatross flagga. Alla gotlänningar veta, vad som hände utanför Östergarn den 2 juli 1915 – det var ju då ”Albatross” efter en ojämn strid mot en mångdubbelt starkare rysk flottavdelning kördes på grund därute, varefter den överlevande delen av besättningen internerades på Gotland. Chefen på ”Albatross”, korvettkapten West, har senare överlämnat kryssarens flagga till de tyska minsökarna, och nu hänger den, ärad som den klenod den är, ombord på nr 113 inom glas och en ståtlig ram. Även amiral Häggs etsning av ”Albatross” pryder samma vägg.

Efter den mycket intressanta rundvandringen blev det en stunds resonemang om tyska förhållanden inne på chefens expedition. De tyska officerarna förklarade med en mun – liksom också deras besättningsmän göra – att varenda man ombord är nationalsocialist, att allt är fullständigt lugnt i Tyskland, att den nya regimen arbetar på lång sikt och är den enda rätta, att Hitler är ”ille faciet” o. s. v. Några reservationer finns det inte plats för, trots en och annan kritisk invändning från de svenska lyssnarna.

Flottiljen kvarligger här till om tisdag kl. 10, då den avgår till Tagabucht på Ösel, där en krans skall nedläggas på krigsgravarna från 1917, då tyskarna då togo 20,000 fångar.

I morgon fara officerarna till Östergarns kyrkogård för att nedlägga en krans på Albatrossgraven, om söndag kväll spelar troligen musikkåren på Paviljongsplanen, och om måndag blir det en handbollsmatch mellan tyskar och ett  inhemskt lag. F. ö. spelar musikkåren varje morgon nere på kajen, och fartygscheferna äro mycket frikostiga med permissionerna, så det finns alla utsikter för att tyskarna de närmaste dagarna i ganska hög grad skola sätta sin prägel på vår stad. Och intet ont i det. Som vanligt när det gäller tysk marin är det nämligen käckt och hurtigt folk i de klädsamma uniformerna.

Konsul och fru Ekman ge i morgon middag på Snäckgärdsbaden för de tyska officerarna och ett antal inbjudna från staden. (Källa: 1127)

Det tyska örlogsbesöket

En titt ombord på de gästande minsveparfartygen.

I går vid 4-tiden inlöpte den väntade tyska halvflottiljen i härvarande hamn. Ombord på chefsfartyget 113 stod en musikkår och blåste till stor förnöjelse för den människoskara, som från piren följde de sex tyska minsveparnas förtöjning. En av dem är förövrigt, om man skall vara riktigt korrekt, en torpedbåt. Flottiljen kommer närmast från Pillau, där den numera är stationerad – tidigare låg den i Kiel – och besöket här varar fem dagar. Den skall alltså åter kasta förtöjningarna och gå till sjöss på tisdag kl 10 f. m. Färden kommer då att ställas till Taggabucht på Ösel, där ett besök skall avläggas. Detta har särskilt för befälhavaren på flottiljen, korvettkapten Ruge, ett personligt intresse, enär han här deltog i den tyska expeditionen till de baltiska öarna hösten 1917. Den tyska eskadern kastade då ankar just i Taggabucht och härifrån gjordes landstigningar, som bl. a. ledde till att 20,000 ryssar tillfångatogos, då öarna ockuperades.

Korvettkapten Ruge tar själv sin dagbok för att ännu en gång gå igenom händelserna, då han sitter i sin salong ombord å 113 med representanter för pressen som gäster. I denna dagbok finner man också fotografier, som minna om landstigningen, förstörda ryska örlogsfartyg o. s. v. under denna expedition. Ute i mässen sitter ett annat kort, som visar ett annat av korvettkapten Ruges personliga minnen från kriget, den jagare, å vilken han tjänstgjorde vid krigets slut och vilken infördes till Scapa Flow. Liksom den övriga tyska flottstyrkan sänktes den av sin besättning, hellre än att den skulle överlämnas i segrarens händer.

Ett annat minne, som för oss gotlänningar har större intresse, är en del av ”Albatross-flaggan”, vilken innefattad i en vacker ram sitter uppsatt på en hedersplats ombord. Befälhavaren på Albatross, korvettkapten West, har i ett dokument överlämnat den till kamraterna i den tyska marinen och det är en tradition, att den skall innehavas av minsveparefartyg, enär ”Albatross” själv hade samma funktion. Bredvid flaggan sitter en hederssköld, som överlämnats av ett S.  A.-regemente i Kiel, när flottiljen stationerades i Pillau. Nere i manskapets rum äro andra hederstecken placerade, av vilka de flesta förvärvats i tävlingar i alla möjliga idrotter och färdigheter, från rodd till kollämpning.

Korvettkapten Ruge motsvarar icke alls den uppfattning man har om en preussisk officer, utan är en mycket oceremoniös och tillgänglig person. Samma intryck får man också av hans officerskamrater. Själv säger han också, att alla ombord äro kamrater liksom alla äro nationalsocialister. Köket ombord är gemensamt för alla, och kocken, som står i dörren, gör hitlerhälsning. Pressens representanter beredes tillfälle att göra en rundvandring ombord och ha tillfälle att konstatera, att allt är ordnat på bästa sätt med de trånga utrymmen, som finnas ombord på dylika fartyg. De föra dock 50 mans besättning vardera, medan deplacementet är 500 tons. Farten är vid normal gång 10 à 12 knop, men kan vid forcering ökas till 16 knop. Fartygens ändamål är helt inriktad på minsvepning, och de ha också speciella anordningar för denna verksamhet. Varje fartyg har en 10,5 cm:s kanon, vilken användes även för luftvärn.

Vid rundvandringen genom fartygets inre ser man överallt bilder på ”Der Führer”. Han kompletteras med någon hakkorsvimpel, med presidenten Hindenburgs markanta ansikte och på något håll också med ”alter Fritz”. I en av mässerna ligger framlagd en bok med titeln ”Tron på Tyskland”. Den politiska inställningen ombord är alltså tydligt markerad, och korvettkapten Ruge kastar också själv fram frågan, vad gästerna tro om Tyskland. De politiska förhållandena i Tyskland just nu är ett känsligt ämne, som icke inbjuder till någon mera regelrätt diskussion, men man får av samtalet den känslan, att tyskarna själva äro besjälade av en önskan, att utlandet skall förstå den svåra ställning, i vilken landet blivit försatt och de strävanden, som gjorts för att föra det upp ur dess förnedring. Man har velat avskaffa klasskampen, alla äro kamrater, alla äro för Hitler. Staten måste gå före den enskildas intressen, det är själva den grundtanke, som korvettkapten Ruge starkast trycker på och som han anser utgör nyckelordet för de senaste årens händelser i Tyskland. Själv är han under alla omständigheter en mycket sympatisk representant för det nya Tyskland även ur demokratisk synpunkt.

Under fredagen, lördagen och måndagen ordna rundturer för manskapet genom staden, medan officerarna i morgon avlägga ett besök vid Albatross-graven å Östergarns kyrkogård. På aftonen ger tyske konsuln Carl E. Ekman middag å Snäckgärdsbaden för officerarne från flottiljen samt en del officerare ur Gotlands trupper. På söndagen blir det sannolikt en friluftskonsert på Paviljongsplanen kl. 6-8 av den tyska musikkåren, som räknar 24 man, och på måndag spelas en handbollsmatch på Gutavallen.

På tisdagen sker som nämnts avfärden härifrån till Ösel, men den 26 dennes skall flottiljen vara åter i Pillau, ty den skall då inspekteras av högste chefen för minsvepningsfartygen. Därför är man under uppehållet här livligt sysselsatt med putsning och målning, men korvettkapten Ruge lovar trots detta, att han inte skall vara njugg med permission åt sina underlydande. (Källa: 1128)

Tyska flottbesöket

Som förut bebådats kommer den tyska flottiljens musikkår, som omfattar 24 man, att hålla konsert på Paviljongsplanen i morgon afton. Konserten tar sin början kl. 6,30 e. m. På måndag kl. 6,30 e. m. spelas en handbollsmatch mellan ett lag från flottiljen och ett kombinerat visbylag på Gutavallen. (Källa: 1129)

Det tyska flottbesöket

Den tyska flottavdelningens musikkår, vilken till stor förnöjelse för intresserade åhörare låtit höra sig vid hamnen på morgnarna, hade som förut meddelats anordnat en konsert på Paviljongsplanen i går afton. Som väntat var hade den samlat en tusenhövdad publik, som fyllde hela planen. Under halv annan timmes tid utförde den det ena numret efter det andra till publikens stora förtjusning och denna sparade icke heller på applåderna. Till sist spelade den svenska kungssången, ”Deutschland, Deutschland über alles” samt Horst Wessel-sången. Under dessa nummer gjorde de närvarande tyskarna Hitler-hälsning.

Enligt vad det meddelas kommer den tyska musikkåren möjligen också att medverka vid handbollsmatchen på Gutavallen i kväll kl. 6,30 då ett tyskt lag möter en visbykombination, huvudsakligen bestående av Gute-spelare.

Vid infanterikåren anordna Gotlands truppers officerare i kväll en mässafton med dans, till vilken de tyska officerarna äro inbjudna.

Militärbefälhavaren, överste G. M. Törngren, har i dag intagit lunch ombord å chefsfartyget.

Flottavdelningen avgår som förut nämnts härifrån på tisdagsförmiddagen kl. 10 med kurs mot Ösel. (Källa: 1130)

Första tyska minbåtshalvflottiljen

Första tyska minbåtshalvflottiljen, som legat här sedan i torsdags, har i dag åter avgått härifrån. Avfärden skedde kl. 10 i morse sedan musikkåren förut konserterat för de åhörare, som infunnit sig vid vågbrytaren. När avgångstiden nalkades, var det alldeles fullt av folk längs hela piren och även nu spelade musikkåren. På slaget 10 lossades förtöjningarna och de sex båtarna gingo backande ut genom gattet under livliga viftningar både från båtarna och från kajen.

När chefsfartyget som sista båt gled ut ur hamnen spelade musikkåren det ena numret efter det andra, bl. a. Gotlands infanterikårs paradmarsch. Utanför inloppet ordnade sig flottiljen och därefter gick den med alla båtarna i rad efter sig norrut nära under stranden, fortfarande under musik från chefsfartyget.

Det var ett vackert avsked, som de gästande tyskarna togo av Visby. De efterlämna också ett odelat angenämt minne från sitt besök härstädes.

Redan i morgon kommer nästa tyska flottbesök, nämligen tendern Hela. (Källa: 1131)

Den tyska minsveparhalvflottiljen

Den tyska minsveparhalvflottiljen, som legat här sedan i torsdags, avgick kl. 10 i förmiddags (17/7 1934) härifrån för att gå till Ösel. Det blev, som man kunde vänta, ett ståtligt maritimt skådespeleri, ypperligt regisserat av korvettkapten Ruge och hans närmaste män. Musikkåren spelade, besättningarna mannade reling, flaggor hissades och halades, signalställen åkte upp och ned, det signalerades och kommenderades, och röken stod svart ur sex kraftiga skorstenar, på kajerna och vågbrytaren hade hundratals människor församlats, som applåderade, viftade och fotograferade i ett. Först på givet tecken besvarade tyskarna hälsningarna, men då blevo de desto livligare i stället, och t. o. m. musikdirektören stack emellan med en och annan hälsning samtidigt med att han slog takten för sina blåsare. Samtliga båtar backade ut ur hamnen, och sedan chefsfartyget intagit tätplatsen ångade de sakta mot norr i en lång rad och på ringa avstånd från stranden. Ännu då flottiljen befann sig på höjden av Kruttornet spelade musikkåren och utbyttes livliga hälsningar. (Källa: 1132)

Tyska minsökarhalvflottiljens musikkår

Tyska minsökarhalvflottiljens musikkår gjorde succés med sin promenadkonsert på Paviljongsplanen i går afton. Nära 2,000 personer torde ha varit samlade på planen och dess omgivningar för att höra på, och de hade anledning att lika mycket beundra den tekniska skicklighet, varmed hela det digra programmet utfördes, som den tyska precision och stil, som präglade varje man på musiktribunen. Konserten – mer än halvannan timme lång – fick ett alltigenom glansfullt förlopp. Publiken var entusiastisk och slösade med applåderna, varjämte musikkårens skicklige, preussiskt avmätte dirigent vid två tillfällen fick mottaga blommor. Ett av de sista numren var Teikes ”In treue fest”, som bekant I; 18:s paradmarsch. Allra sist spelades i en följd svenska kungssången. , ”Deutschland über alles” och Horst Wesselsången, samtliga av talrikt närvarande tyskar hälsade med stram honnör eller hitlerhälsning.

I kväll äro de tyska officerarna inbjudna till middag vid I. 18:s officersmäss.

Kl. 6,30 i kväll spelas en handbollsmatch på Gutavallen mot ett inhemskt lag. Event. kommer musikkåren att medverka även då.

Flottiljen avgår kl. 10 i morgon f. m. till Ösel. (Källa: 1133)

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper