Franska pansarfartygen Pathau och Surcouf besök i Visby 21/8 1897

"Pathau". Byggd vid Forges et Chantiers de la Méditerranée, Granville. I tjänst 8/6 1897 – 12/6 1926. Vikt 5,460 ton. Längd 113.1 m. Bredd 15.3 m. Djupgående 6.4 m. 16 knop. Beväpning: 2 st. 194 mm kanoner, 10 st. 138,6 mm kanoner, 12 st. 47 mm kanoner, 8 st, 37 mm kanoner, 5 st. 450 mm torpedtuber.

"Surcouf". Byggd vid Arsenal de Cherbourg. I tjänst 1/1 1890-1/1 1921. Vikt 2012 ton. Längd 95 m. Bredd 9 m. Djupgående 5,23 m. Max hastighet 20,5 knop. 4 st. 139 mm kanoner, 3 st 47 mm. kanoner, 4x5 37 mm kanoner. 4 st. 355 mm torpedtuber 150 minor.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Frankrikes president har i dag (21/8 1897) på middagen aflagt ett kort besök utanför Visby. han anlände ombord å pansarkryssaren ”Pothuau”, följd af en mindre dylik med namnet ”Surcoef” från Dunkirque (1). Ursprungligen hade eskadern räknat ännu ett fartyg, ”Brieux”, men fyra timmar till sjös (sic) från Dunkirque fick detta skada i maskinen och måste återvända dit, hvarpå de öfriga fortsatte färden till Kronstadt och Petersburg, där presidenten Faure, (2) som bekant, skall aflägga besök hos tsaren.

Anledningen till uppehållet i Visby var, att presidenten ville sända en del telegram med anledning af Brieux’s skada och det fartyg han i stället beordrat att följa efter, den väldiga kryssaren Dupuy-de-Lôme.

De båda fartygen ankommo hit vid 1-tiden på middagen. Presidenten gick själf ej i land, men åtskilliga af hans svit debarkerade, såsom den honom åtföljande generaldirektören för telegrafverket, som ombesörjde telegraferingen härifrån, schefen för presidentens kabinett de Gall, presidentens förste adjutant artilleri schefen Bourgois samt amiral Gervails adjutant de Cagneray.

Genom sin adjutant lät presidenten aflägga besök hos såväl landshöfdingen, som ej befann sig i staden, som hos militärbefälhafvaren. Anledningen härtill var att presidenten, som sett svenska flaggan svaja från artillerikasernen, önskade salutera flaggan, då Visby var den enda svenska ort som anlöptes. Men han ville först försäkra sig om, huruvida svar kunde erhållas.

Det var ingen lätt sak att här anordna salut i en hast – fartygen skulle genast gå – ty icke ett korn krut finnes numera inom artillerikasernen, och det var tvifvelaktigt om den man, som har hand om det utanför staden belägna krutförrådet, midt i middagen kunde anträffas. Emellertid fördes kanonerna ut på stranden, fartygen väntade på redden och slutligen kröntes öfverste Björlins bemödanden att få 21 skott krut med framgång. Då det hela tiden var tvifvel underkastadt, om salut kunde anordnas, hade öfversten förbehållit sig att få salutera först för att icke riskera en hälsning från fransmännen, utan att kunna besvara den. Omsider smälde sålunda de 21 skotten, som besvarades från ”Surcoef”, hvarefter fartygen i stark fart ångade norr på. Redan kl. 1/2 3 voro de ur sikte.

Gotlands Allehanda hade det nöjet att kunna, på framstäld begäran, lemna presidenten Faure senast hit anlända utländska tidningar, hvilka ombord, efter hvad man sade, motsågos med stor otålighet.

Ångaren Aina gick flere gånger ut till kryssarne med nyfikna passagerare, som med ”vive”-rop lifligt lade sina franska sympatier i dagen. (Källa: 1144)

Frankrikes president Felix Faure har i dag på vägen till Petersburg besökt Visby.

Vid tolftiden ankrade kryssaren ”Pothuau” jämte en större pansarbåt å redden. Ett tredje fartyg i eskadern hade i sundet fått maskinen skadad och måst vända om.

Presidenten gick icke i land, man af följet inkommo i tvenne båtar utrikesministern Hanotaux och amiral Gervais m. fl., hvilka mottogo och afsände telegram.

Ångslupen ”Aina” beredde under ett par turer tillfälle för dem, som så önskade, att få på närmare håll taga eskadern i skärskådande. Då den lilla slupen passerade chefsfartyget, syntes presidenten på kommandobryggan. Han besvarade artigt den helsning, som bragtes honom, och ett ”Vive le president de la France” mottog han med upprepade viftningar med sin hatt. Han var som vanligt iklädd borgerlig drägt.

Vid afgången kl. 2,15 gafs från batteriet å härvarande artillerigård kunglig salut med 21 skott, hvilken med lika antal skott besvarades från chefsfartyget. (Källa: 1145)

Pansarfartyget Pothuau, på vilket franska republikens president i lördags gjorde besök i Visby, har en besättning af 471 man och 20 officerare, hvartill komma de herrar som utgöra presidentens uppvaktning. Trots så många människor befinna sig om bord, kan M. Faure, om han vill, lefva lika ensligt, som om han befunno sig i öknen. Om han så önskar, kan han företaga långa promenader ombord utan att möta en enda person; i stället kan han ju roa sig med att betrakta sitt standar, en trikolor, på hvars hvita fält det med gult siden är insydt ett F.

När presidenten vill äta middag uppe på däck, uppställes där under soltältet tre bord, hvart och ett med 16 kuvert. Hufvudbordet står midt emot en väldig kanon, hvars mynning smyckas med blommor. Naturligtvis finnes det äfven musik ombord på Pothuau. Egentligen skall det på detta skepp finnas endast en 20 man stark orkester, men i och för presidentens resa har antalet nu ökats till 30 personer.

Det som förmodligen mest intresserar våra läsare är att höra en beskrifning på presidentens privata våning. Vi börja då först med matsalen.

Denna är aflång och fyrkantig samt dekorerad i guld och hvitt. Bordet är ovalt och kan förlängas, så att 18 personer mycket lätt få rum få rum vid detsamma. Till hvarje måltid inbjuder M. Faure två af skeppets officerare, som utses af kommenderande amiralen. På aftonen upplyses salen af 8 elektriska lampor.

Salongen, hvarets kaffet serveras, har två dörrar till matsalen och två till balkongen å däck, hvarifrån presidenten kan skåda ut öfver hafvet. Det finnes fyra fönster i detta rum, taket och väggarne äro dekorerade på samma sätt som matsalen. Dörrarna och fönstren äro i salongen försedda med röda silkesdraperier. Öfver skrifbordet hänger presidentens porträtt.

När man lämnat dessa båda salonger, kommer man i ett litet fyrkantigt rum, prydt med vapen och lefvande växter. Till höger därom ligger presidentens sängkammare, hvarest alla möblerna äro af mahogny. I rummet finnes bl. a. ett badkar, som är alldeles nytt, emedan presidenten ej fick rum i det gamla. För fullständighetens skull må ock anmärkas att det finnes en duschapparat, som förser presidenten med salt eller sött vatten allt efter behag.

Äfven utrikesministern Hanotaux har det riktigt elegant ombord.  Flera komfortabelt inredda rum hafva reserverats för honom. De öfriga herrarnas hytter ligga i följd med presidentens våning, men skiljes därifrån genom tvänne rum, af hvilket det ena användes till bagareum och det andra bebos af presidentens kammartjänare. (Källa: 1146)

Ur Gotlands militära hävder

Skisser av kapten Bengt Lindwall

III.

En kraftig salut.

Den 9 juni 1889 hade den nya kasernen vid Visby hamn tagits i besittning av Gotlands artillerikår, som dittills logerat sedan år 1838 i kasernen vid S:t Hansgatan (nuv. Portikhuset). Framför stora ingången till det nya etablissementet voro två stycken från Stockholms tygförråd i december 1888 ankomna mörsare av brons uppställda, mellan vilka en vaktpost hade sin patrullgång. På dessa vackra eldvapen kan man läsa ett stycke historia från förgångna tider. På kammarstycket eller den delen, där druvan eller handtaget är beläget, synes en vase eller tjusarkonungens G. Närmast druvan står anno 1783. Närmare tapparne läses Gerhard Meyer Holmiæ. Detta namn är mycket omtalat i styckgjutarkontens annaler. Styckgjutare kallades de män, som göto artilleripjäser av koppar eller brons. Bland dem nämnas redan på 1600-talet flera med namnet Meyer eller Meijer. En Mäster Giert Meijer erhöll år 1641 privilegium att vid Byssegjutargården i Stockholm få gjuta kanoner. Detta styckgjuteri var sedan i mer än 100 år i denna släkts ägo. Det övergick i slutet av 1700-talet till Kronan och är numera efter flera ombyggnader det nuvarande gymnastiska centralinstitutet. Dessa mörsare pryda nu entréen till artillerikårens nuvarande kasernetblissement. Inne på kaserngården med front mot sjön hade bl. andra kanoner även upp ställts 4 st.  7 tums (23 cm.) slätborrade framladdningsbombkanoner och voro således av försvarliga dimensioner, endast själva eldröret vägde 4,000 kg. De hade förut utgjort bestyckning på Karlsborgs fästning, varifrån de i augusti 1887 över Stockholm transporterats till Visby för att här användas dels som övnings- och exercismateriel för det s. k. 4 batteriet (4 st. 12 cm. kanoner) och dels som salutbatteri.

I sistnämnda egenskap kommo dessa gamla framladdningskanoner en gång att spela en tragikomisk roll, som nog många Visbybor ännu erinra sig.

Den 21 augusti 1897 hade nämligen Frankrikes president, Felix Faure, på väg till Petersburg anlänt med pansarkryssaren Pothuan förankrat på Visby redd, för att från staden avsända några viktiga telegram. Då Visby var den enda svenska hamn som besöktes under färden, och då presidenten från sitt fartyg sett den svenska tretungade flaggan svaja från artillerikasernen önskade han salutera symbolen för den svenska nationen. Han sände sin adjutant iland för att meddela militärbefälhavaren, överste Björlin, sin önskan och samtidigt försäkra sig huruvida svar på denna salut kunde erhållas.

Det var ingen lätt sak att här anordna salut i hast – fartyget skulle gå med det snaraste −. Kårbefälhavaren var tjänstledig, ställföreträdaren, kapten F. var i Fårösund och endast löjtnant A. kunde anträffas. Icke ett krutkorn fanns inom kasernen och löjtnanten ansåg det tvivelaktigt om man kunde anskaffa krut från förrådet utanför Kajserporten. Överste B. förbehöll sig därför att få salutera först för att ej riskera en hälsning från fransmännen utan att kunna besvara den. Och nu vidtog en hets och brådska utan like! Till slut anträffades förrådsförvaltarens nycklar, och ett lass kantkarduser kördes i ilande fart ned till kaserngården, där löjtnant A. med sitt salutmanskap i största upphetsning stod beredd med laddstaken, viskare och tändmedel. Omsider brakade det löst med 21 skott med sådana öronbedövande skrällar att alla fönsterrutor sprungo icke blott i kasernen utan även i omgivande kvarter ända upp till gamla apoteket. Följekryssaren ”Gurcouf” besvarade saluten, varefter fartyget ångade norr över. Allt som allt hade 1404 fönsterrutor förstörts, vars ersättande blev en dyr affär för kårens lägerkassa. Vid förhör framkom att manskapet i ilskan och förvirringen laddat med dubbla krutkarduser. Några månader därefter anlände genom utrikesdepartementet till militärbefälhavaren ett riddarkors av franska hederslegionen att tilldelas därtill berättigad artilleriofficer såsom bevis på presidentens erkänsla för visad hedersbetygelse. Till löjtnant A:s tydligt visade förargelse tillerkändes dekorationen den vid tillfället i fråga frånvarande kapten F., som sedermera med stolthet bar sitt äretecken.

Även dessa kanoner äro numera som prydnadspjäser artillerikårens kaserngård. (Källa: 1147)

--------------------------------------------------

(1) eg. Dunkerque

(2) Félix Faure. f. 30/1 1841 i Paris, d. 16/2 1899. Fransk president 1895-1899.  Intresserad av pompa och ståt. Kanske mest känd för det sätt han dog på!

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper