Fyra ryska torpedkryssare på besök i Visby 30/8 1907

De ryska fartygen i Visby hamn 1907

Emir Bucharskij

Finn

Vsadnik

Gaidamak

Emir Bucharskij och Finn: Klass: Emir Bucharskij-klassen. Längd: 72,5 m. Bredd: 8,2 m. Djupgående: 2,8 m. Vikt: 570 ton. Max. lastad: 650 ton. Besättning: 91 man. Maskineri: 4 x Thornycroft ångmaskiner. Maskinkraft: 6.500 hkr, (4.781 kW).  Max. hastighet: 26,5 knop (49 km/tim.). 2 propellrar. Beväpning: 2 st. 10.2 cm L/60 kanoner. 1 st. 4 cm L/39 luftvärnskanon. 6 st. 7,62 mm kulsprutor. 3 st. 45,7 cm torpedtuber

Emir Bucharskij (Эмир Бухарский). Hon togs i tjänst den 28/5 1906. Hon bytte den 12/4 1919 namn till Jakov Sverdlov. Hon byggdes vid Sandviks varv i Helsingfors. Hon tjänstgjorde under första världskriget i Östersjön för att bevaka de ryska minlinjerna i Rigabukten. Hon deltog i striderna augusti 1915 och oktober 1917. I oktober-november flyttades fartyget, via inre ryska vattenvägar, till Kaspiska havet. Hon deltog i strider mot den brittiska interventionsarmén och de vita ryska trupper på Volga och i Azerbajdzjan. Hon togs ur tjänst den 13/6 1923. Hon skrotade i december 1925.

Finn (Финн). Hon togs i tjänst 1906. 1918 bytte hon namn till Karl Liebknecht Hon tjänstgjorde under första världskriget i Östersjön för att bevaka de ryska minlinjerna i Rigabukten. Hon deltog i striderna augusti 1915 och oktober 1917. I oktober-november flyttades fartyget, via inre ryska vattenvägar, till Kaspiska havet. Hon deltog i striderna mot den brittiska interventonsarmén och de ryska vita trupperna. Hon togs ur tjänst den 13/6 1923. Hon skrotades i december 1925

Vsadnik och Gaidamak: Klass: Vsadnik-klass. Längd: 71,86 m. Bredd: 7,5 m. Djupgående: 2,5 m. Besättning: Maskineri: 4 koleldade Schulz-Thornycrof ångpannor. 2 stående 3-cylindriga trippelexpansionsångmaskiner 6 500 PSI på 2 axlar. Besättning: 90 man. Bränslemängd: 205 ton kol. Räckvidd: 460–623 nautiska mil vid 25 knop. 1 270–510 nautiska mil vid 14 knop. Max. hastighet: 26 knop. Beväpning: 2 st. 10.2 cm L/60 kanoner. 1 st. 37 mm L/30 luftvärnskanon. 4 st. 7,62 mm kulsprutor. 3 st. 45,7 cm torpedtuber. 20 minor.

Vsadnik (Всадник). (Ryttare): Hon byggdes vid Germaniavarvet i Kiel. Hon togs i drift av flottan i juni 1906. Fram till den 10 oktober 1907 klassades hon som minkryssare. Hon tjänstgjorde under första världskriget i Östersjön för att bevaka de ryska minlinjerna i Rigabukten. Hon deltog i striderna augusti 1915 och oktober 1917. I april 1918 internerades Vsadnik av de tyska trupperna i Helsingfors på grund av det dåliga skick hon befann sig i. Efter Brest-Litovsk-freden släpptes hon för att segla till Kronstadt. Hon togs ur tjänst i juli 1928 och skrotades

Gajdamak (Гайдамак). (ett pro-ukrainskt paramilitärt zaporogkosackiskt förband som hade sitt ursprung i Podolien): Hon byggdes vid Germaniavarvet i Kiel. Hon togs i drift av flottan i juni 1906. Hon tjänstgjorde under första världskriget i Östersjön för att bevaka de ryska minlinjerna i Rigabukten. Hon deltog i striderna augusti 1915 och oktober 1917. Den 21/10 1919 omklassificerades till bevakningsbåt. I november 1923 togs hon ur tjänst. Hon skrotades 1927.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ryska örlogsfartyg i hamnen

I förmiddags strax efter kl. 9 inlöpte fyra ryska torpedkryssare i härvarande hamn. Fartygen, som äro betydligt större än våra svenska torpedjagare och hålla åttio – åttiofem meter i längd, tillhöra ryska marinens första division och komma från Danzig. Deras namn äro ”Emir Bauharsky”, ”Finn”, ”Wesadnik” och ”Gaidamak”. Divisionskommendant är fregattkapten I. von Storre och befälhafvarne på de särskilda kryssarne äro fregattkaptenerna Bjalter, Otto von Richter, Butakoff och E. B. von Rein.

Örlogsmännen kvarligga här antagligen öfver morgondagen i afvaktan på vidare order. Härifrån afgå fartygen antagligen till Stockholm.

De äro byggda för 3 år sedan två i Helsingfors och två i Danzig, förra mellan 80 och 90 mans besättning hvardera, 8 kanoner och 9 torpeder. (Källa: 2041)

De ryska örlogsmannavisiterna

De ideligen återkommande besöken af ryska flottfartyg i våra farvatten äro utan tvifvel ägnade att påkalla uppmärksamhet, ty den plötsligt påkommande efterhängsenhet, som våra vänner ryssarne nu lägga i dagen med sina krigsfartyg, erinrar om den efterhängsenhet, som utmärkte de ryska sågfilarne för några år sedan. Upprepade gånger ha i sommar ryska örlogsmän – som förr brukade vara en sällsynthet – rapporterats från olika håll af Gotlands kuster, som de synas finna särskildt tilldragande. I går kommo fyra förstklassiga torpedkryssare och lade sig i hamnen, där de ännu kvarligga, med hvilken afsikt vet man inte. De ha icke behöft vare sig kol eller proviant, hvilket ju är helt naturligt, då de i förgår afton lämnade Danzig.

Inte skola vi vara oartiga och misstrogna mot ryssarne. Nej tvärtom. Men ”tro allom väl, dock efter lägenhet”, sade Carl IX, som var en klok och praktisk karl, och vi ha anledning att instämma med honom, detta så mycket mer just nu, som vi i dag läsa i Stockholmstidningen, att ryska officerare skulle – så otroligt det än låter – fått tillåtelse att besöka fästningen i Boden.

Hvad vi först och främst böra göra, det är att återgälda ryssarnes artighet genom kontravisiter. Hvarför kunna vi icke sända våra torpedjagare till Finska viken och Finlands skärgård som ett tecken till att vi märkt och uppskattat ryssarnes besök vid våra egna stränder.

Gotland är ur strategisk synpunkt af den betydelse att det gifvetvis måste väcka uppmärksamhet om en främmande sjömakt ägnar det ett mera påtagligt intresse. (Källa: 2042)

Ryssbesöket och Gotlänningen

De fyra ryska örlogsmän, som några dagar legat i vår hamn, ha väckt fruktan och harm i vår aktade kollega Gotlänningens russofoba hjärta. Tidningen innehöll i lördags på sin mest framstående plats en mellanslagen med uppmaning att se upp med alla ryska fartyg, som plötsligt visat ett påfallande intresse för svenska hamnar, och gotländska i synnerhet.

Gotlänningen är en pigg tidning, det förnekar vi icke och mycket påpasslig när det gäller att låta världen få veta hvad den tänker om ditt och datt både i vår stad och på planeten Tellus för öfrigt. Och vanligen läsa vi dessa små funderingar med stort nöje. Men då den i sin jakt efter ”ämnen” låter förleda sig att vara ohöflig mot gäster på officielt besök – man får väl antaga det, eftersom flottiljschefen aflade besök hos våra myndigheter, hvilket besvarades – och framkasta fula storpolitiska insinuationer mot en vänligt sinnad makt, då tycka vi för vår del att det går något för långt, och vi vilja inlägga vår gensaga.

Hvad är det Gotlänningen egentligen är rädd för? Är det den där löjliga sågfilareskräcken, som ännu spökar i hjärnan? Tror tidningen att ryssen vill sluka oss och ett tu tre öfverfalla oss med krig? Nåja, krig kunna vi få, antingen från ett håll eller ett annat, och det är just därför vi har åtagit oss bördor för vårt försvar, större än de flesta andra lands af samma storlek. Men så länge den faran icke är aktuel, få vi väl vara gentlemen mot våra besökare. Vi hälsa med glädje tyska och dansk örlogsmän när, och hvar gång vi läsa om att Stockholm väntar örlogsfrämmande, så undra vi om de icke en liten afstickare hit. Och hvarför? Naturligtvis emedan Visby sträfvar efter att bli Sveriges mest frekventerade turistort, och vi betraktar dylika besök som en god och billig reklam för oss. Men hvem vet, kanske äfven de bära en räf bakom örat. Skola vi kanske visa oss frånstötande äfven mot dem? Annars – hvarför skola vi vara särskildt grofva mot ryssarne? Det ligger nu tyvärr svensk politik sedan många, många år tillbaka att mot Ryssland – i polska, finska m. fl. frågor – vara så ”opolitiska” som möjligt, men det är hvarken klokt eller värdigt, och det kunde vara tid på att en annan taktik följdes.

Att ryssarne, liksom andra länder och nationer, sända sina örlogsmän på visit till närliggande länders hamnar, det är alls ingenting märkvärdigt, trots allt hvad en viss klick af svenska tidningar vill konstruera fram. Under oroligheterna i Petersburg skickade vi en torpedkryssare dit, och för en kort tid var ”Skagul” i åtskilliga ryska hamnar, så det tycks icke vara så ovanligt att svenskar och ryssar umgås.

Inte tro vi att det inverkar så mycket på världspolitiken, att Gotlänningen fortsätter sitt ”praeterea censeo” – lika litet som vi tror att vår vänliga admonition i ringaste mån inverkar på samma Gotlänning – men vi ha insett det för vår plikt att uttala, att ingalunda allmänheten i Visby fått hjärtklappning vid ryssarnes oväntade uppenbarelse här. Det är bara Gotlänningen, som dras med den åkomman. (Källa: 2043)

De fyra ryska torpedkryssarne afgingo kl. 8,30 i morse härifrån till Dalarö, där de skola liksom i Visby kvarligga två dagar, innan de åter begifva sig ut på villande haf.

På lördag afton deltogo åtskilliga av officerarne ombord i den sedvanliga danssoarén å badhuset samt tycktes trifvas bra och ha roligt, ehuru konversationen ibland erbjöd sig svårigheter. Med blickar och gester utfyldes dock lätt nog de luckor i samtalet som språkkunskapen icke förmådde fylla. (Källa: 2044)

De ryska torpedkryssarne afgingo kl. half 8 i går morse härifrån till Stockholm. (Källa: 2045)

Ryssarne och Visbyflickorna

En krönikör i Stockholms-Tidningen har gjort besök ombord å den ryska torpedkryssareflottiljen, som nu ligger vid Dalarö. När han bad om ett vykort af ”Emir Bukarsky” beklagade kapten v. Rein, att det nog inte fans något kvar. Flickorna i Visby hade fått allesamman, ja t. o. m. alla uniformsknappar, som möjligen kunde undvaras, hade man skänkt bort som souvenirer. Men Visby hade varit en så angenäm och intressant stad, att dess inbyggare hade varit så utomordentligt vänliga, påstod han. (Källa: 2046)

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper