Tyske kejsar Wilhelm med bl a kryssaren SMS Stettin på besök i Visby 6/8 1908

"SMY Hohenzollern II". Byggd av AG Vulcan Stettin. Längd: 120 m. Bredd: 5.6 m. Djupgående 4.8 m. Kejserlig jakt åren 1893-1914. Skrotad 1923 i Wilhelmshaven.

"SMS Stettin". Lätt kryssare. Königsberg-klass. Byggd av AG Vulcan, Stettin. Tagen i tjänst den 29/10 1907, Överlämnad till Storbritannien 1920. Skrotad 1921-1923 i Köpenhamn. Max. vikt: 3,814 ton. Längd: 115.3 m. Bredd: 13.2 m. Djupgående: 5,29 m. Hastighet: 24,1 knop. Besättning: 4 officerare, 308 sjömän. Beväpning: 10 st. 10,5 cm. snabbeldskanoner, 2 st. 45 cm. torpedtuber.

"SMS Sleipner".

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tyska kejsarparet i Visby

För femte gången besökte kejsar Wilhelm i går (6/8 1908) Visby, som han särskildt synes beundra och vara intresserad af. Denna gång hade han sin gemål, kejsarinnan Augusta Victoria, i sällskap, hvilken icke heller var alldeles obekant med vår stad, ity hon varit här en gång förr.

Sent i förgår afton ingick telegram till tyska konsulatet här, att kejsarparet på återvägen från Stockholm hade för afsikt att i förbifarten göra en kort visit i Visby. Ankomsten hit beräknades skola ske mellan kl. 1 och 2 på middagen. Ångaren Gotland, som skolat göra en lusttur till Sandön i går men inställt denna färd på grund af för ringa tillslutning, gick i stället med omkring 150 personer ombord för att möta kejsareskadern. Efter en stunds sakta fart längs stranden fick man vid half 1-tiden se eskadern från ”Gotland”, hvilken hälsades och besvarade hälsningen. Främst gick givetvis ”Hohenzollern”. Följd hack i häl af ”Sleipner”, som städse när den är i chefsfartygets sällskap har sin stäf alldeles under ”Hohenzollerns” akter. Så följde kryssaren ”Stettin” och på något mer än en kabellängd efter denna kom torpedbåten.

”Gotland” passar på och svänger omedelbart akter om ”Stettin”, men ehuru den gör sina modiga 13 knop, är den snart akter om torpedbåten, ty kejsareskadern går med 16 à 18 knops fart.

Kl. 1.15 ankrade eskadern på redden. Staden ter sig i festskrud grönskande och ståtlig i det härliga solskenet med den stora mängden svenska och tyska flaggor vajande för den svaga nordvästbrisen.

”Gotland” ligger snart förtöjd omedelbart vid den inhägnade och flaggprydda samt med kronkläde försedda landningsplatsen, där fursteparet inväntas af borgmästaren, landshöfdingen och biskopen samt en och annan af stadens tyskfödda invånare. Dessutom äro där församlade ett antal småflickor och hvitklädda damer med blommor, hvarjämte märkas några officersfruar, å hvars vägnar majorskan Sahlin till kejsarinnan öfverlämnar en praktfull bukett rosor med band i de tyska färgerna. En dylik sådan af högröda rosor och ytterst smakfull öfverlämnades genast vid kejsarinnans landstigning af fröken Een.

Klockan strax efter 2, sedan tyske konsuln ombord å ”Hohenzollern” hälsat kejsarparet välkommet, kommer första ångbarkassen, i hvilken kejsaren och kejsarinnan jämte närmaste uppvaktningen befinna sig. Kejsarinnan, iförd hvit- och blårandig promenaddräkt och hatt i diskret elegans rikligt beströdd med ärtblommor, stiger först iland omedelbart följd af kejsaren, iförd blå kavajkostym och hvit mössa. Han är hurtig och liflig som vanligt, solbrynt af sjöresorna, men – mustascherna frappera icke längre med sina skarpt uppåtvridna spetsar. Dem har han klippt af, hvadan de icke längre ha kvar sitt världsbekanta utseende.

De höga gästerna sätta sig omedelbart upp i de väntande vagnarna. De talrika åskådareskadorna hurra, och från ”Gotland” utbringar kapten Ljungholm ett af fyra kraftiga hurrarop åtföljdt lefve för kejsarpareet. I spetsen för tåget åka borgmästaren och konsul Ekman, så komma kejsarparet och därefter kejsarens svit, som utgöres af öfverhofmarskalken grefve zu Eulenberg, öfveradjutanten general von Plessen, flygeladjutanterna kommendörkapten von Rebeur-Paschwitz och major von Neumann-Cosel, lifmedikus dr Niedner, generalen grefve von Hülsen-Hæseler, vice amiralen von Müller, ”Regierungspresident” von Valentini och statssekreteraren för utrikesärenden von Schoen; samt kejsarinnans af öfverhofmästarinnans grefvinnan von Brockdorff, hofdamerna von Keller och fröken von Gersdorff, samt öfverhofmarskalken frih. von Mirbach och kammarherren von Behr-Pinnow.

Färden går längs stranden förbi lasarettet, rundt ringmuren genom Skansport, fram Magasins-. S:t Hans- och Tranhusgatorna till S:t Nicolaus som första anhalt. Därefter beses Helgeands, S:t Lars och S:t Karins ruiner samt domkyrkan, som förevisas av biskopen. Kejsaren ger upprepade gånger uttryck af sin beundran för de härliga ruinerna och den vackra kyrkan, och kejsarinnan tager en mängd bilder med sin medförda lilla handkamera. Kejsarparet får under färden mottaga en myckenhet blommor och vackra rosor.

Efter ett kort besök i Burmeisterska huset sker återfärden till skeppsbron, och kl. 4,45 lättar eskadern ankar och styr söderut, och så är detta senaste kejsarbesöket ett minne blott. (Källa: 1185)

Kejsar Wilhelm beställer kopior af domkyrkans ljuskronor. Kejsar Wilhelm blef vid sitt besök här särskildt förtjust i ljuskronorna i domkyrkan. Han uppdrog åt konsul Ekman och biskopen att gå i författning om, att han måtte erhålla tvenne exemplar sådana kronor som den, hvilken hänger framme vid predikstolen, och en lik den, som hänger i kapellets östra del. Därjämte beställde han 2 exemplar af hvartdera af de tre slagen från väggarna utgående ljusarmarne. (Källa: 1185)

Kejsar Wilhelm och blåklinten

En liten blåklint var den enda prydnad, som Tysklands mäktige kejsare bar på sin enkla resdräkt, då han i går landsteg här. En sådan blomma bär kejsar Wilhelm snart sagdt alltid, då han uppträder civil inför offentligheten. Den blåa färgen är ju ofta en symbol för trohet, men för Tysklands nuvarande härskare äger blåklinten ett vida högre värde, ty den kommer hans tanke att återvända till barndomsdagarna och till en öm uppoffrande moder. (1*)

Under en åktur med sin moder och en yngre bror en gång för länge sedan träffades den då ännu i gossåren varande Wilhelm af den olyckan, att den furstliga vagnen skadades långt ute på en öde landsväg. Ingen människoboning fanns, som kunde bjuda de nödställda skydd, till dess fordonet åter var i ordning. Moderns satte sig därför jämte sina tvenne söner på landsvägens dikesren, och då de unga furstebarnen snart funno ödsligheten för svår och gråten ej var långt borta, plockade hon några närstående blåa blommor för att därmed trösta sina små.

Många förändringar och tillägg har denna enkla episod fått undergå, och kanske är ofvanstående skildring ej den närmast verkligheten stående. Sant är dock, att blåklinten på kejsarens enkla resjacka sitter där till minne af kejsarens moder; kejsar Wilhelm har själf vid olika tillfällen lämnat denna uppgift. Episoden på dikesrenen har han dock aldrig yppat inför någon; minnet däraf är honom kanske för heligt.

Bland de många små hvitklädda flickor, som i går hälsade kejsaren välkommen nerer på hamnkajen, fanns en, som räckte fram en liten bukett af blåklint. När kejsaren märkte dessa sina älsklingsblommor, for ett sällsamt drag öfver det glädjestrålande ansiktet, och blåklintbuketten var den första som han tog emot från småttingarna.

Giovanni.  (Källa: 1185)

---------------------------------

(1*) Knappast troligt då Wilhelm II hade ett mycket dåligt förhållande till sin mor, som var dotter till Storbritanniens drottning Victoria.

Ombord på ”Hohenzollern”

Hur ”der Reisekaiser” reser. – Ett  besök på fartyget.

Vår celebra gäst i går kejsar Wilhelm är ju, som bekant, mycket förtjust i resor och detta till den grad att han fått tillnamnet Reisekaiser. Då är det också naturligt att han på sin präktiga yacht Hohenzollern installerat sig så bekvämt och luxuöst som möjligt. Ända sedan 1892 har kejsar Wilhelm begagnat sig af det ståtliga fartyget för sina många och vidsträckta resor. Trots att yachten väl är den präktigaste någon furste kan disponera öfver, ämnar kejsaren inom kort bygga en ny, och ritningar till det nya, större och bekvämare fartyget föreligger redan färdiga. Inom några år torde därför en ny kejsaryacht vara färdig, och är det då troligt att den tyska kronprinsen får öfverta Hohenzollern som present, en synnerligen värdefull present, såsom det följande torde kunna visa.

För att kunna meddela våra läsare hur det tyska kejsarparet är installeradt ombord, gjorde vi, skrifver D. N., ett besök på Hohenzollern och erhöllo efter något parlamenterande benägen tillåtelse att bese hela fartyget med undantag af det höga parets sof- och toalettrum, som oåterkalleligen förblefvo förbjuden mark.

Angående fartygets dimensioner kan först meddelas att det är 116,8 meter långt, 14 meter bredt och har ett djupgående af 5,8 meter. I genomsnitt går fartyget med en fart af 18 knop och har för närvarande en besättning af 350 man, hvaraf 12 officerare och 50 musikanter.

Vi började vår rundtur på akterdäck, där kejsaren gärna uppehåller sig, särskildt på aftonen. Under det stora promenaddäcket är här anordnad en liten mot aktern öppen salong, som säkerligen erbjuder ett präktigt skydd mot alltför frisk blåst. Detta lilla krypin var prydt med en lång fris af murgröna, med målningar och porträtt, och några bekväma fåtöljer inbjödo till en angenäm hvila.

På akterdäck märkas ett par eleganta med olika ordnar i guld sirade rattar, skänkta af drottning Victoria af England, som äfven skänkt kejsaren en präktig ångbarkass, som hänger akterut på babordssidan och endast begagnas för kejsarens egen och furstliga personers räkning.

Från akterdäck gingo vi ned för en trappa och hade då rakt akterut en röksalong med väggar och möbler af lönn, möblerna beklädda med ljusblått, blommigt tyg. Här finnas ett par skrifbord för kejsarens adjutanter, här tillbringa kejsaren och kejsarinnan ofta sina aftnar, speciellt vid kyligt väder, här spelas skat och domino. En mängd illustrerade tidskrifter, såsom Fliegende Blätter, Die Woche, Illustrierte Zeitung, The Graphic, Ladies Field etc., visade att tiden också tillbringas med läsning.

Vi följde från aktersalongen en korridor på styrbords sida och hade då till höger först ett arbetsrum för kejsarens 6 sekreterare, så dessas män och kommo sedan till ett mot styrbord öppet rum, där kejsaren inväntar sina furstliga gäster. Detta rum, som var synnerligen rikt prydt med blommor, leder åt styrbord till en fallrepstrappa, som endast användes för furstliga personer.

Vi gå vidare korridoren fram och ha då på högra sidan en rad af rum för kejsarens svit, kammarherrar, Regierungsräte etc. Korridoren är prydd med sjöstycken, fotografier och målningar af Hohenzollern, krigsfartyg, segelyachter, porträtt af olika medlemmar af Hohenzollerska ätten o. s. v. Vi befinna oss nu midskepps och ha till vänster kejsarens sofrum, toalett- och badrum, hvilka allesammans äro stängda, och komma så likaledes till vänster i korridoren in i kejsarens arbetsrum, som är hållet i blått och i lönn, såsom de flesta af rummen. På kejsarens skrifbord stå en del familjeporträtt, bland annat af hans sonsöner. På skrifbordet ståtar i ett bläckhorn en väldig gåspenna, ty kejsaren skrifver alltid med sådana. Rummet prydes, förutom af en del dyrbara konstsaker, af målningar och fotografier, mest sjöstycken. Det kan genast nämnas. Att väggarna såväl i de kejserliga gemaken som i korridorerna äro rikt smyckade med taflor och fotografier, de allra flesta återgifvande bilder från sjön, krigsfartyg, segelfartyg, furstliga besök på ”Hohenzollern” etc. marinen härskar enväldigt ombord å kejsarens fartyg. Från arbetsrummet kommo vi in i ett liknande föredragningsrum eller bibliotek. En titt i bokskåpet och vi fingo bland annat syn på W. Thomas bok Sweden andt (sic) the Swedes. Därifrån kommo vi in i det elegantaste af rummen, en i ljusblått siden tapetserad och möblerad stor och elegant salong, som är kejsarinnans speciella tillflyktsort. Här fanns bland annat en stor flygel, en mängd familjeporträtt och mycket blommor.

Vi hade nu hunnit rätt långt fram midskepps, vände tillbaka på babordssidan och kommo så in i kejsarinnans arbetsrum, tapetseradt med hvitt, blommigt siden med möbler i samma färg. En schäslong pryddes här af en utsökt vacker japansk kudde, en present, som det uppgafs, af Japans kejsare. I detta rum var det öfverflöd på porträtt af kejsar Wilhelm, af kejsarparets söner, deras gemåler etc., ett riktigt familjegalleri. En på kejsarinnans skrifbord liggande volym: Kulturgeschichte Schwedens af Oscar Montelius, förtalte om att hon på hitresan intresserat sig före vårt land. På ömse sidor om de kejserliga rummen ligga, endast åtskilda af korridorer, på styrbordssidan rum afsedda för prinsarna och på andra sidan för prinsessorna. Nu upptogos dessa rum af uppvaktande kavaljerer och damer. Längre fram babord är officersmässen.

En trappa upp, sträckande sig över alla de kejserliga rummen, ligger den väldiga, i hvitt hållna matsalen. Här stodo i fil 5 stora bord, som vid större banketter kunna fällas upp och då bilda ett enda långt, väldigt bord, som säkerligen kan rymma hundratal af gäster. Hvarje bord var prydt af krukor af silfver med smakfulla växter, och på långsidorna funnos på konsoler 4 kolossala stålgranater, en gåfva af Krupp.

Från matsalen kommo vi uppför en trappa till det väldiga promenaddäcket, där kejsaren särskildt om morgnarna gärna vistas. Här ligger också strax bakom den främre skorstenen ett arbetsrum, där regeringsärendena i allmänhet absolveras och där kejsaren alltid arbetar om morgnarna. Längre fram är kommandobryggan, hvarifrån kejsaren kan skåda ned på sitt öfver nedgången till manskapets hytter uppsatta vapen med ”Hohenzollrarnas” devis: Hie gut zollre alle Wege.

Det sades af vår ciceron att kejsaren alltid ar vid ett briljant lynne då han är ombord och att då han får lämna landbacken och får sticka ut till sjöss med sin kära ”Hohenzollern” han alltid formligen strålar upp. Man kan också han anledning härtill då man reser som envåldshärskare på en sådan båt. (Källa: 1185)

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper