Tidningsklipp med anknytning til Gotlands försvar / 1849

Swenska hjelteynglingar

Gotlands Läns Tidning 28/12 1849

Medan wi wäntade på underrrättelser om Swenska Akademiens högtidliga prisutdelning, meddelar Red:n till sina läsares bedömmande nedanstående Dödsruna, öfver trenne i Danskarnes leder detta år fallne Swenska hjelteynglingar. Enligt Red:ns förmenande är det lilla stycket säkert om sitt pris. Det gör en godt, att då och då få lyßna till toner så friska och uppryckande, dom deßa. Att författaren låtit twenne utländska ord (barriérebom, förmur, och volontärfriwillig) insmyga sig i det eljest kärnswenska, hjeltedrapat, kan emellertid gälla som en liten anmärkning, hwilken Red. Framkastar på de läsares wägnar som äro obekanta med utländska språk.

Duse. Lagerbjelke. Cederström. Än spirar stundom opp i stormens lek Ur Swerges stengrund någon kärnfrisk ek Bland tidens dwerglikt krumpna drifhuswexter! Än sker en handling, wärdig Swenska män, Hur fegheten och liknöjdheten än Predikar sina bleka gubbhustexter.  

Det lefwer i den jord wi trampa på, I deßa windar, som från fjellen gå, En kraft, en flägt af gammal Asadyrkan; Den stärker nerverna i mannens håg, Den härdar, ammar upp till wikingståg, Och spänner wingar på den unga styrkan.  

Wid Frederica stod nyß en dust, En ärlig gammaldags, af hjertans luft, Mot wåldets eldgap, swekets barriérer; Inunder Dannebrog, i rök och dam, Der wore de, af Göthalejons stam Ej en, men tjugo, ärans volontärer.

Der woro de uti det främsta led, Som det war fädernes den goda sed, Med blixt i ögat och med blixt i handen: Som fosterbröder redligt, en och hwar, De gjorde hwad som deras dagswerk war: De stridde – tills de dignade på stranden.

Att slåß som de, är ärans högsta glans, Att dö som de, det är wunnen krans Af ewigt grönt i häfdens tempelgårdar; Det är ett minne, som står friskt och nytt Ännu när tiderna deröfwer flytt Och moßan wäxer öfwer wåra wårdar.                                                          

Orvar Odd.