Föregående sida

Tidningsklipp med anknytning til Gotlands försvar / 1867

 

Om Gotlands förswar

Gotlands Tidning 18/1 1867

Sedan K. M:t, genom nådigt bref af den 16 Juli 1861, förordnat, att en komite skulle sammanträda för att utarbeta ett betänkande uti åtskilliga Landtförswaret rörande frågor hade man mer än ett skäl till förmodan att denna komité, wanligen kallad Landförswarskomitéen, skulle egna en större uppmärksamhet åt förswarskrafternas ordnande på Sweriges längst mot öster framskjutna förpost, den, för de efter wäldet i Östersjön sträfwande makterna, så begärliga ön Gotland.

Uti denna förmodan blef man mycket bedragen. Sedan nemligen komitéen, uti sitt digra arbete – 480 sidor i qwartformat – afslutadt den 12 Maj 1865, endast på twenne ställen högst flygtigt widrört Gotland, afslutar den sitt betänkande med följande ord:

”Slutligen torde komiterade böra nämna några ord om ön Gotland, som har ett från det öfriga landet alldeles afskiljdt förswarswäsende.”

”Komiterade hafwa dels tillstyrkt, att en befästad plats, tjenande som replipunkt för Gotlands förswar, bör på denna ö anläggas, dels ock antydt att, derest E. K. M. skulle finna lämpligt, att de på ön förlagde båtsmanskompanier från sjö- till landt-förswaret öfwerflyttades, desamme då borde organiseras såsom indeld stamtrupp, hwilken, huru åtalig den än wore, kunde åtminstone bilda någon fast kärna, så wäl under fred som krig. Det borde således äfwen hafwa warit komiterades pligt att uttala sina åsigter, huru de för denna Sweriges utpost i Östersjön afsedda förswarskrafter böra lämpligen ordnas. Då likwäl sådant icke skett, böra skälen härför anföras.”

”Gotlands förswar bygdt på friwillig öfwerenskommelse (konvention) med befolkningen, är en landsstorm i detta ords widsträcktaste bemärkelse. Den har alla de fördelar. som af en sådan trupp kunna begäras, men äfwen alla de wäsendtliga olägenheter, som äro oåtskiljaktliga från trupper, hwilka sakna fullständig öfning och all genom stamtrupp beredd fast sammanhållning.”

”Den jemförelsevis talrika officerskadern kan ingalunda fylla bristen häraf. En förändring af den nuwarande organisationen anse komiterade således af nöden. Men då de tro, att Gotlands förswar,  fortfarande som hittills, bör, i anseende till öns afskilda läge, hufwudsakligen grundas på de krafter, som af befolkningen kunna lemnas, med andra ord: anförtros åt en bewäringsarmé, organiserad efter nutidens fordringar, hafwa de icke ansett tidpunkten nu wara inne att afgifwa förslag i denna syftning, enär de äro öfwertygade, att, då det förslag, som af komiterade blifwit framstäldt till förändrad organisation af bewäringsinrättningen i det öfriga Swerige en gång antages, det icke skall erfordras mera än kännedom häraf, förrän Gotlands innewånare, inseende den säkerhet en sådan organisation medförer, sjelfmant skola begära den nuwarande konventionens bringande till öfwerenssämelse dermed, dock med de förändringar deruti,  som den för ön nödiga bewäringsstyrkan erfordrar. Först i sammanhang med en sådan ombildning kan en ordnad bewäringsförfattning och förswarswäsende för Gotland bestämmas.”

Då Landtförswarskomitéen, till hwilkens åliggande det tyckes hafwa hört, att framställa ett förslag till en allt mer och mer nödwändigblifwen omorganisation af Gotlands Nationalbewäring, det oaktadt, på uppgifne skäl, skjutit denna sak åsido, och då dertill denna komités förslag om bewäringsinrättningens ombildande i det öfriga Swerige icke gått igenom, hwarföre ock den framkastade planen om Gotlands förswars bringande i öfwerensstämmelse dermed numera icke kan komma i fråga, så är det dock af wigt att bristfälligheterna uti detta förswar offentligen läggas i dagen, så mycket mer, som okunnigheten, sannolikt af det wälklingande namnet, ”Nationalbewäring”, förledd att sluta till inrättningens förträfflighet, på flera håll will framställa Gotlands Nationalbewäring såsom mönster för ett lands förswar. För att förekomma denna falska åsigt har insändaren, som länge wäntat på någon skickligare persons framträdande i denna angelägna sak, welat framhålla dessa bristfälligheter, hwilka måste afhjelpas, såwida icke Gotlands Nationalbewäring fortfarandeskall förblifwa en parodi på militär institution. — Wi skrida nu till uppräknandet af bristerna och en kort utweckling af hwar och en särskildt.

1) För kort öfningstid för såwäl befäl som grupp.  Genom införandet af ett sexton dygns officersmöte för de yngre officerarne, uti hwilket de äldre deltaga under de sex sista dagarne, har på sednare tider för öfwerbefälets tjenstbarhet blifwit någorlunda sörjdt. Men till följe af truppens så korta öfningstid sakna officerarne och befälet i allmänhet tillfälle att winna tillräcklig wana wid den nödwändiga kunskapen att leda och handhafwa trupp. Underbefälets utbildning är, för det endast sex dagars långa befälsmötet, så ofullkomlig, att det tillhör sällsyntheterna att finna en werkligt anwändbar underofficer eller korporal. Att ett sådant fenomen någon gång inträffar, är det mycket mer förwånande, som, utom öfningstiden korthet, lönen är så obetydlig, att ingen för densamma kan göra någon uppoffring af sin tid för att utbilda sig till tjensteduglighet. Sådana sällsynta undantag kunna endast härröra sig från synnerligen goda anlag, lust och håg för tjensten i förening med en längre tjenstetid. Härwid bör dock anmärkas, att artilleri-corpsens underbefäl, för deß särskilda rekrytskola, deras längre befälsmöte, den theoretiska underwisning de erhålla wid Artilleri-lärowerket i Wisby, der för de olika graderna särskilda examina, tagas samt slutligen för de något högre arvoden, som de åtnjuta, befinner sig på en något högre ståndpunkt, än Landtbewäringens underbefäl. Hwad truppens sex dagars årliga möte angår, är denna tid så otillräcklig, att man nästan kan säga, att den är förspilld, oaktadt man icke kan frånkänna Gotlands unga befolkning mycken läraktighet och god wilja. Då på dessa sex dagar — under hwilka tiden upptages af en mängd ekonomiska bestyr, såsom persedelbesigtningar, aflöning, handräckningar, brödmönstring med föregående bestyr m. m., för att icke tala om öfningarnas, någon gång inträffade inställning för regnwäder, — så många olika öfningar skola genomgås, det will säga, genomslarfwas, och ingenting är farligare än slarf i allwarsamma sysselsättningar, synnerligast så allwarliga öfningar, som hafwa till ändamål fäderneslandets förswar och förekommande af onödig blodsutgjutelse på egen sida, så upprepa wi ännu en gång, att tiden är så godt som förspilld. Öfningstiden borde mångdubblas. Då detta icke låter sig göra utan ett menligt inflytande på jordbruket och andra näringar, så borde wärnepligtstiden och exercisåren inskränkas, de sednare till ungefär hälften samt derefter i stället i stället, antingen det första exercisåret anwändas till genomgående af en grundlig rekrytskola och öfningstiden under de påföljande åren blifwa något längre, än den nuwarande, eller också de årliga öfningarne utsträckas till omkring 3 weckor. I hwilket fall som helst bör den nuwarande permitteringen från möte upphöra. På samma sätt bör hwart och ett underbefäl utbildas genom att för en gång genomgå en hwartannat eller hwart tredje år sammandragen korporalskola, då man sedermera torde kunna åtnöja sig med den tid, som för närwarande anwändes till befälsmöte. Kompanimöten böra förswinna och bataljons-möten i stället införas. Någon gång borde äfwen större truppsammandragningar ega rum.     (Forts.)

 
 
 

Om Gotlands förswar

Gotlands Tidning 25/1 1867

 

Forts. fr. N:o 3.

  

4). Landshöfdingens förordnande såsom Militär-Befälhafware. Detta förhållande har, såsom grundlagswidrigt, länge warit öfwerklagadt. Allt lifligare och lifligare framstår på Gotland den önskan, att Militär-befälet och Landshöfdinge-embetet mått få hwar sig egen chef. Hwardera embetet är och af den beskaffenhet, att det kräfwer ett öfwerhufwud, som odeladt får sin egna tid åt detsamma.

5). Underbefälets tillsättande genom wal. Då underbefälsbeställningarna för närwarande icke erbjuda några lockande fördelar, utan snarare ofta med likgiltighet, kanske ock någon gång med motwilja, emottagas, så har detta antagningssätt hittills icke utöfwat något menligare inflytande, om icke wid Artilleriet, der man understundom hört omtalas, att kandidaterne utlofwat en wiß wedergällning, derest de kommo i de wäljandes åtanke. Men när under-officerarnes aflöningswilkor blifwit förbättrade, är owillkorligt nödwändigt, att de tillsättas efter förtjenst och icke genom wal, hwilket sednare då ofelbart skulle gifwa näring åt intriger och korruptioner. Med mindre olägenheter kunde, om man så will, korporalernas tillsättande genom wal fortfara.

6). Saknad af befästadt förswar. Behofwet af en befästning är nödwändig, så wäl för att utgöra en stödjepunkt för förswaret, som äfwen ett skydd för militär-förråder, hwilka nu ligga alldeles öppna uti och bredwid Wisby. Hitintills har endast warit fråga om Enholmens eller Fårösunds befästande, och sakkunnige wilja numera gifwa företräde åt det sednare, ehuru en icke obetydlig början redan är gjord på Enholmen. Då frågan wändt sig om dessa båda platser, har hufwudsakligen i beräkningen ingått att de äfwen skulle blifwa befästade krigshamnar. Göres härpå icke afseende, så erbjuder Thorsborgen en icke otjänlig plats, der naturen redan på förhand gjort mycket.

7). Saknad af uniform. Alla försök att förmå manskapet wid Gotlands Nationalbewäring till anläggande af en uniform, om och aldrig så enkel och nationel, hafwa icke haft några waragtiga följder. Om wigten och nyttan häraf, som allestädes är erkänd, äfwen af friwilliga corpser, såsom t. ex. Sweriges skarpskyttar, har man haft swårt att öfwertyga Gotländingen. Uti den brokiga sammansättningen af mångfaldiga slags klädedrägter, bland hwilka det knappast är möjligt att finna twenne lika klädde personer, tyckes man icke hafwa funnit något stötande. Att det behöfwes en klädedrägt, som medgifwer ett fritt och obehindradt bruk af wapnen, på samma gång som den är ledig och beqwäm samt skyddande mot oblidare wäderlek, har man inte förstått, lika litet, som det upplifwande och uppfriskande uti åsynen af en ändamålsenlig, lika och wäl klädd trupp, hwilket hos indiwiderna åstadkommer en sjelfbelåtenhet, som icke sällan uppwäcker mod hos den fege. På sednare tider tycktes dock sundare åsigter härutinnan gjort sig gällande. För att gifwa fart åt dessa borde den nu utgående slitningsersättningen något förhöjas, men icke medgifwas åt andra, än dem, som hålla sig fastställd uniform.

8). För tidigt inträde i bewäringsåldren. Kongl. Sundhets-Kollegium har, på anförde skäl, många gånger tillstyrkt, att inträdet i bewäringsåldern för Sweriges allmänna bewäring måtte från 21:a året framflyttas till det 23:dje. Af samma skäl, nemligen den sena utwecklingen i wårt klimat, borde bewäringsåren på Gotland åtminstone icke taga sin början tidigare, än i öfriga Swerige. Endast en flygtig blick på de gotländske rekryterne wisa, att inträdet i bewäringsåldren med 19:e året är för tidigt.

9). Felaktig organisation af bewärings-artilleriet. Att Artilleri-corpsens officerare befordras i tur med landtbewäringens är en olägenhet, som på tjänstedugligheten wid båda wapnen, har ett ofördelaktigt inflytande genom de ofta förekommande transporteringarne från det ena till det andra. Artilleri-corpsen borde helt och hållet skiljas från landtbewäringen, så mycket mer som artilleriwapnet, enligt sin natur, fordrar ett mångsidigt utbildadt befäl. Härtill hör äfwen den wetenskapliga bildningen. Inget skäl finnes, hwarföre icke fordringarne på densamma böra wara lika stora för artilleri-officerarne på Gotland, som wid det öfriga swenska artilleriet. Samma grunder och wilkor för befordringarne böra således gälla här som annorstädes; hwaraf och sedermera blifwer en gifwen följd, att befälets löneförmåner böra bringas till någorlunda likhet med det öfriga artilleriet och corpsen förses med egen chef.

I sammanhang härmed kan man anmärka, att artilleriet på Gotland icke alltid warit swenska artilleriets stjusbarn. År 1741, då man rustade till krig med Ryßland, uppsattes på Gotland, genom kapitulation med kronan, af dåvarande kapitenen Gustaf Mannerheim en artilleribataljon af 400 man. Denna war i fullkomlig likställighet med öfriga swenska artilleriet och qwarlåg på Gotland, dels i Wisby och dels på Enholmen, till 1788, då den flyttades till Sweaborg. Det förtjenar antecknas, att Sweriges största militära snille, Augustin Ehrenswärd, warit kommenderad wid detta artilleri, omedelbart innan han från denna kommendering kallades till Finland för att utse tjenliga platser för fästningars anläggande till landets förswar, hwarigenomde i åminnelse så högst sorgliga platserna, Sweaborg och Swartholm, uppstodo.

Med sådana brister, hwartill wisserligen ännu några andra kunde läggas, framstår Gotlands Nationalbewäring efter en mer än femtioårig tillwaro. Under tiden har den wäl i flera afseenden gått framåt, på samma gång som den i andra gått tillbaka. Låt wara att framåtskridandet warit något större, än tillbakagåendet, så motswarar det dock icke i ringaste mån tidens fordringar och omständigheternas kraf.

”Månne wi kunna förswara oß”? — ”Hwarföre få wi icke bättre wapen”? — ”Moderlandet är för likgiltigt för Gotlands förswar.” Sådana uttryck kan man ofta höra. Man akte sig i tid, att dylika, af obetänksamheten och lättsinnigheten utkastade frön icke i framtiden må bära sorgliga frukter. Dessa utlåtelser äro så mycket mer anmärkningswärda, då de uttalas af ett för öfrigt i hög grad loyalt folk.

Swerige har sedan hedenhös, med kortare afbrott, herrskat i Östersjön. Först under nuwarande generation har detta wälde halkat oß ur händerna, sedan Ryßlands mäktiga flotta uppstått. Snart få wi utan twifwel se en annan stormakt uppträda med flotta i wåra farwatten. Månne icke dessa grannar redan kasta snikna blickar på det wälbelägna och bördiga Gotland? Skall Swerige i någon mån med dessa wäldiga stater dela wäldet i Östersjön och icke få dem ännu närmare in på lifwet, så måste Gotland wäl befästas och förswaras. Må man aldrig glömma de af amiral Bodisco, chefen för den sista ryska ockupationscorpsen på Gotland uttalade betydelsefulla orden: ”Gotlands besittning är för Ryßland lika nödwändigt som Finlands”.

 
 
 

Gåfwa

Gotlands Tidning 25/1 1867

Kapten F. Westberg i Burs har till Burs kyrka skänkt twänne stora och dyrbara waxljus.

 
 
 

Dödsfall. Generalmajoren G. J. af Dalström

Gotlands Tidning 1/2 1867

I n:o 4 af tidningen delgafs allmänheten, genom till oß ankommet telegram, att f. d. landshöfdingen på Gotland, generalmajoren G. J. af Dalström den 22 dennes aflidit.

— Till hwad wi härnedan i korthet meddele rörande den aflidnes förtjenster om fäderneslandets, wilje wi derjemte tillägga, att han war en af de sist qwarlefwande swenske militärer, som med större utmärkelse deltagit i fälttåg, utförda af swensk armé. De år, som han war landshöfding och militärbefälhafware på Gotland, ligga oß för wisso nära för att med opartiskhet kunna bedömas; men den sanningen torde dock komma att blifwa ojäfwad, att landshöfdingen och militärbefälhafwaren af Dalström af Dalström war en human, tillgänglig och i allo wälmenande chef; och detta förhållande kännes och erkännes under nuwarande chefskapet allt djupare och lifligare.

Gustaf Jacob Dalström war född den 25 Juli 1785.  Efter att hafwa studerat i Upsala ingick han såsom fänrik i armén den 23 April 1808. Han deltog redan samma år i finska kriget och war med i det blodiga slaget wid Lemo. Under tyska kriget tjenstgjorde han såsom brigadadjutant wid 4:de brigaden och deltog i bataljerna wid Groß-Beeren, Dennewitz och Roslau, wid hwilket sistnämda tillfälle en häst blef honom undanskjuten och han sjelf fick twenne blessyrer. Han erhöll omedelbart derefter af Carl Johan tapperhetsmedaljen i guld. 1816 blef han kapten i generalstaben och riddare af Swärdsorden, 1818 major i generalstaben och 1819 tjenstgörande major wid krigsakademien; 1822 ledamot af krigswetenskapsakademien; 1831 öfwerste i generalstaben och t. f. guvernör wid Carlberg. År 1833 blef han adlad och introducerades följande år under n:r 2,309. 1836 utnämdes han till chef för Elfsborgs regemente, blef 1838 general-adjutant, 1844 kommendör af Swärdsorden och 1848 generalmajor. År 1849 blef han landshöfding och militärbefälhafware på Gotland, hwilken befattning han innehade till 1858. Han har utgifwit åtskilliga arbeten i militäriska ämnen: en handbok i fälttjensten, Utdrag ur tjenstgöringsreglementet för underofficerare, Instruktion för målskjutningen wid swenska infanteriet, m. m. Utom förut omtalade utmärkelser erhöll general af Dalström år 1854 stora korset af Swärdsorden. Konung Carl Johan hade tillika såsom bewis på sin personliga aktning förärat honom en hederssabel.

 
 
 

Om bewiljande af arfwodesförhöjning åt underbefäl wid Gotlands nationalbewäring

Wisby-Posten 22/2 1867

Af lektor C. J. Bergman: om bewiljande af arfwodesförhöjning åt underbefäl wid Gotlands nationalbewäring.

På Gotland har redan den stora tanken af allmän folkbewäpning warit, enligt tidsomständigheter och lokala förhållanden, i mer än ett halft århundrande realiserad. Med några få undantag är öns hela manliga befolkning från fyllda 18:de till och med 50:de året wärnepligtig och wapenöfwad. Från det 18:de till och med 30:de året wapenöfwas manskapet såsom jägare och artillerister årligen sex dagar; införes efter 30:de året i rullorna såsom lätt infanteri, och bildar sedan, mellan 45 och 50 år en särskild trupp af pikförare eller reserv. Alla, som äro mellan 50 och 60 år, skola, när så behöfwes, kunna uppbådas för att arbeta med yxor och spadar. Hwad angår den förstnämnda klaßen af jägare och artillerister, har blifwit medgifwet, att ”husbönder”, ”arrendatorer”, ”hufwudmän för rörelse” samt bewisligen ”oumbärliga biträden”, som icke fyllt 30 år, få uppföras i rullorna efter infanteriet under benämningen landtstorm, hwilken sistnämnda afdelning år 1865 dock endast utgjorde widpaß 400 man, medan Nationalbewäringens hela styrka bestod af 8,469 man, deraf 307 man artilleri och 8,162 man jägare och infanteri, eller med officerare, underofficerare m. fl., summa 8,772. Manskapet får icke kommenderas utom ön; inga kroppsstraff, inga andra extrajudiciella bestraffningar än arreststraff i föreskrifna gradationer få komma i fråga. Truppen består sig sjelf kläder och skodon, och åtnjuter derför slitnings-ersättning med 12½ öre per dag; deß dagtraktamente under mötestiden är 37½ öre. Manskapet wäljer själft sitt underbefäl, som minst ett år skall tjenstgöra, och som öfwas wid årligt befälsmöte af sex dagar för jägare och infanteriet, af tolf dagar för artilleriet. Deßutom äro för officerarne särskilda öfningsmöten anbefallda. Slutligen må nämnas, att den fosterländskt wackra, manliga sak, som under de sednare åren öfwer hela fäderneslandet eröfrat åt sig så warma sympatier, Skarpskytteföreningarne, alltsedan år 1836 till både namn och werklighet funnits på Gotland uti de friwilliga skjutöfningsförbund, som bildats inom kompanierna.

Detta är i korthet hufwuddragen af den sannt fosterländska, på allmännelig wärnepligt grundade nationalförswar, som Gotlands befolkning år 1811 friwilligt åtog sig, och som den alltsedan med både trohet och belåtenhet efter bästa förmåga upprätthållit, oaktadt all de uppoffringar, som dermed warit förbundna, och förlusten af mångtusende dagswerken, hwilka årligen genom exercis, mönstring och persedelbesigtning undanryckts jordbruket och näringarne. Ännu har Gotland Nationalbewärings hela werksamhet warit öfningar och wapenlek.  I krigets hårda allwar har denna bewäring ännu icke bestått sitt prof. Att emellertid deß uppgift blifwit utomordentligt swår, sedan ångkraften så betydligt förminskat de stora landstignings-äfwentyr, för hwilka tillförne talrika truppmaßor woro blottställda, torde numera icke kunna döljas. Gotlands Nationalbewäring står på sin klipp-ö midt i hafwet såsom en enslig utpost, men wi skola hoppas, att om den, så fort görligt blir,  warder utrustad med tidsenliga wapen, och i öfrigt kärleksfullt uppmuntrad och understödd, skall den, med Guds hjelp, modigt och lyckosamt börja kampen för sin dyrbara Swenska frihet, till deß att, ifall fienden är öfwermägtig, moderlandet hinner räcka åt dotterprovinsen ett wäpnadt handtag.

Bland de flera ogynnsamma förhållanden och brister, som widlåda den Gotländska bewäringens nuwarande organisation, wågar jag nu icke yrka på afhjelpandet af den twifwelsutan stora obillighet, att bewäringens officerare i hänsyn till lönewilkor och pensionsrätt äro sämre lottade än indelta arméens officerare, oaktadt de förra aflägga samma skicklighetsprof och hafwa dels större, dels nästan enahanda tjensteskyldigheter, som de sednare, af hwilket mißförhållande måste följa, att unge män af framstående duglighet, äfwen bland provinsens egna barn, helst söka sig in wid regementerna på fastlandet. Men jag tager mig friheten, att här påpeka den brist, som för närwarande otwifwelaktigt är den mest i ögonen fallande, den nemligen af underbefälet, i följd af bewäringens och ortens förhållanden, i allmänhet icke kan erhålla den öfning och säkerhet, som är af nöden. Af hwilken stor wigt ett fullt dugligt och pålitligt, genom tjenstgöring under en följd af år med sitt yrke förtroget underbefäl öfwerallt är, och helst på Gotland, dels af lokala skäl det s. k. lilla kriget torde blifwa det hufwudsakliga, och således skicklig ledning af mindre och spridda afdelningar blir ett högwigtig angelägenhet, behöfwer här blott antydas. För närwarande undergår underbefälet wid artilleriet twänne weckors och det wid infanteriet en weckas öfning wid årliga befälsmöten. Och till minst ett års tjenstgöring är, såsom ofwan nämndes,  den till underbefäl walde bewäringsskyldige förpligtad. När detta år förlidet, begär ofta den walde sitt afsked, hwilket i synnerhet inträffar i de sämst aflönade arfwodesklaßerna, och han intager då åter sin plats bland manskapet. Hans ekonomiska wilkor tillåta honom wanligen icke, att hwarje år, mot ett så ringa arfwode, under både befäls- och kompani-möte wara borta från de arbeten eller den legotjenst, hwaraf han har sin utkomst. Beloppen af underofficersarfwodena, sådana de till antal och summa i gällande stat äro bestämda, medföra ock andra olägenheter, hwilka af wederbörande lära blifwit, ehuru utan önskad påföljd, anmälda. Endast wid 23 af bewäringens 30 kompanier finnes tillräckligt antal underofficerare. Enär korporaler af 1:a klaßen hafwa 48 Rdr i årligt arfwode och de af 2:a klaßen blott 30 Rdr, få eftersträfwar nästan aldrig någon af deßa korporaler att wäljas till furir, hwaraf stundom följer, att korporaler, som tjenat flera år i denna grad,  blifwa ställda under befäl af underofficerare, hwilka såwäl i kännedom och instruktion och reglemente, som ock i praktisk duglighet äro dem wida underlägsna. Äfwenledes blir ofta följden, att husbönder, som blifwit korporaler, komma att stå under befäl af sina unga tjenare, hwilka, i brist på andra, måst wäljas till furirer af andra graden. Att för en högre och answarsfullare grad arfwodet är lägre än för en ringare och lägre grad, torde ingalunda wara lämpligt. En något förändrad reglering och en billig arfwodesförhöjning torde derföre wara af behofwet påkallade.

Med afseende äfwen på de fordringar, som äro ställda på artilleriets underbefäl, nemligen mera omfattande examina, hwilka inom underofficersgraden kräfwa en eller par terminer wid artillerilärowerket, samt widare, att befälsmötet här, utom de twenne ofwannämnda weckorna, upptager för dem, som icke förut bewistat befälsmöte, ännu en tredje wecka — med afseende på allt detta torde äfwen för detta wapen någon arfwodesförhöjning wara behöflig.

Af deßa skäl, och i enlighet med det förslag, som af Militärbefälhafwaren på Gotland i underdånigt memorial af den 28 Juli 1865 blifwit framstäldt, wågar jag wördsamt föreslå.

att det arfwodesbelopp, som för närwarande till artilleriets wid Gotlands Nationalbewäring under-

befäl utgår med Rdr 3,330 Rmt måtte ökas med Rdr 840, samt att den blifwande summan 4,170

Rdr, måtte på följande sätt fördelas:

åt 2 styckjunkare (nu à 225) à 300.    . Rdr   600.

”  6 sergeanter (nu à 225) à 175.        .   ”     1,050.

”  12 förste konstaplar (nu à 75) à 90.   ”     1,080.

”  24 andre       dito       (nu à 45) à 60.   ”     1,440.

samt att arfwodesbeloppet, som för närwarande till infanteriets underbefäl, hwilket belopp nu

utgår med Rdr 19,906, måtte ökas md Rdr 18,194, samt att den blifwande summan, 38,100 Rdr,

måtte på följande sätt fördelas:

åt 30 sergeanter (nu 23 à 150) à 250   .             Rdr 7,500.

”  60 furirer af 1:a klass. (nu 45 à 100) à 150.   ”    9,000.

(Enär Nationalbewäringen nu, enligt gällande konvention, bör hafwa 165 underofficerare 

återstår af detta antal 75 stycken.)

åt 75 furirer af 2:a klaß. (nu à 30) à 80.       Rdr 6,000.

” 60 korporaler af 1:a klaß (nu à 48) à 60.   ”    3,600.

” 120     d:o  af 2:a  d:o (nu à 36) à 50.    ”    6,000.

” 150 återst.  v. korporaler  (nu à 18) à 40.  ”    6,000.

38,100

Såsom wilkor för nu wid infanteriet tjenade underbefäl att komma i åtnjutande af de förhöjda arfwodena, bör föreskrifwas ett twänne weckors årligt befälsmöte.

Warande sålunda till nämnda löneförbättringar ett anslag erforderligt af summa 19,034 Rdr.

I den händelse, att Statswerkets tillgångar för närwarande icke skulle medgifwa nyßnämnda

anslag, wågar jag alternativt föreslå,

att Riksdagen till de sju kompanier, som wid sednast uppgjorda indelning af Nationalbewäringens infanteri och i derefter reglerade stat, af något mißtag kommit i saknad af det antal underbefäl, som finnes wid de 23 öfriga kompanierna och hwilket erfarenheten funnit högst behöfligt, måtte anslå, enligt nu gällande arfwodesbelopp, åt 7 sergeanter à 150. Rdr 1,050. samt åt 17 furirer af 1:a klaß à 100” 1,400. 2,450.

Ett exemplar bifogas af: ”Några ord till Skarpskytterörelsens wänner om Gotlands nationalförswar” af G. von Axelson (Stabschef wid Gotlands National-bewäring), der konventionen är införd sid. 25–28.

Om remiß till Stats-Utskottet anhålles.

 
 
 

Utnämnd

Wisby-Posten 22/2 1867

K. m:t. har under den 8 innewarande månad till Underlöjtnant wid Gotlands Nationalbewäring utnämnt och förordnat utexaminerade Kadetten wid Krigsskolan Emil Westöö.

 
 

Wapensyner

Gotlands Tidning 1/3 1867

Wapensynerna för innewarande år försiggå på följande tider i denna månad, nemligen:

Söndagen d. 3 kl. 7 f. m. med första afdelningen af Wisby infanteri-kompani;

     kl. 8 f. m. med Ekstads, Klinte, Atlingbo, Wänge, Westerhejde, Källunge, Othems, Lummelunda, 

     Hangwahrs, Lärbro (1:a och 2:a korporalskapen af Forssa kompani) och Fleringe socknar;

     kl. 11 f. m. med Westkinde socken;

     kl. 2 e. m. med Habblingbo, Fröjel, Buttle, Kräklingbo, Gammelgarns, Stenkumla, Walls, Bro,

     Wallstena, Boge, Halls, Hellwigs och Ruthe socknar;

     kl. 3 e. m. med Mästerby socken.

Måndagen d. 4 kl. 7 f. m. med Hogräns socken;

     kl. 8 f. m. med Sundre, Gröttlingbo, Hafdhems, Silte, Alfwa, Fardhems, Burs, Lau, Alskogs, Sanda,

     Hejde, Guldrupe, Anga, Östergarns, Etelhems, Träkumla, Barlingbo, Lokrumme, Dalhems,

     Norrlanda, Stenkyrka, Tingstäde och Fårö socknar;       

     kl. 11 f. m. med Björke socken;

     kl. 2 e. m. med Wamlingbo, Fide, Näs, Hemse, Sproge, Linde, Stånga, Nährs, Garde, Westergarns,

     Wäte, Wiklau, Ala, Tofta, Roma, Ekeby, Ganthems,  och Martebo socknar;

Tisdagen d. 5 kl. 8 f. m. med Hamra, Rone, Löjstas, Etelhems, Sjonhems, Akebäcks,  Endre och Halla

     socknar;

     kl. 1 e. m. med Lefwede socken;

     kl. 2 e. m. med Öja, Eke, Lye, Follingbo och Hejdeby socknar;

     kl. 4 e. m. med Gerums socken;

Söndagen den 17 kl. 7 f. m. med 2:a afdelningen af Wisby infanteri-kompani:

     kl. 8 f. m. med Fole, Gothems, Hejnums och Bunge socknar, samt

     kl. 2 e. m. med Ardre, Hörsne, Bahra, Bähls och Lärbro (3:dje och 4:de korporalskapen af Forssa

     kompani) socknar

Som blott gewäret med tillbehör skall besigtigas wid wapensynen, så fästes wederbörandes

uppmärksamhet derpå, att blott de bewäringsskyldige, hwilka utehafwa gewär äro skyldige att sig wid wapensynen inställa, medhafwande dessa wapen.

 
 
 

Gotlands båtsmanskompanier öfwerflyttande till arméen

Gotlands Tidning 8/3 1867

Med anledning af landshöfdinge-embetets utfärdade kungörelse om rotehållarnes sammankallande för att yttrande afgifwa, huruwida de wilja på ofwan ifrågasatta förändringen ingå eller icke, hafwe wi fått emottaga nedanstående twänne skrifwelser till införande i tidningen; och skola wi återkomma till denna för prowinsen wigtig fråga.

Prot. hållet i Rotestämma med deltagarne i Båtsman №          rota å Båtsmanstorpet den          Mars 1867.

S. D. Då ändamålet med rotestämman war att afgifwa swar på den i K:s Befalln.-hafwandes kungörelse n:o 52 af den 22 sistl. Februari framställda fråga, så upplöstes nämnde kungörelse; och fattades, efter någon öfwerläggning, följande beslut i ämnet.

Den till rotehållarne framställda fråga innefattar:

Om roten, för den händelse att båtsmanskompanierna på Gotland skulle öfwerflyttas rån Flottan till Arméen, är willig att med samma rättigheter och skyldigheter som tillkomma Arméens rotehållare på den ifrågaställda roteflyttningen ingå?

Då rättigheten och skyldigheten för indelta Arméens rotehållare äro genom kontrakter bestämda särskildt för hwarje Regemente eller Corps och sins emellan mycket olika, så anse roteintressenterna frågan wara af så obestämd beskaffenhet, att ett bestämdt swar derå swårligen kan afgifwas.

Skulle nemligen meningen wara,  att jordegarne på Gotland borde åtaga sig större skyldigheter i och för indelningswerket än de hittills haft, så måste roten swara ett bestämdt Nej! Ty i en prowins, der hela den manliga befolkningen inöfwas till soldater och är beredd att wid ett fiendtligt anfall till landets förswar gå ”man ur huse”, borde wäl jordägarne wara befriade för allt underhåll af indeldt trupp, och kunna således icke åtaga sig förökade skyldigheter i detta afseende. Skulle åter meningen wara att utan  ökade kostnader för rotarne båtsmännen öfwerflyttas från Flottan till Arméen och rotens medgifwande dertill äskas, så lemnas ett sådant medgifwande mer än gerna, ehuru roteintressenterna anse den frågan af underordnad wigt, då förhoppningen är temligen allmän, att indelningswerket i sin helhet sett sina wackrare dagar och skall till Konungens Befallningshafwande insändas.

År och dag som förut.

Namn.

 
 
 

Till rotehållarna i Länet!

Gotlands Tidning 8/3 1867

I anledning af den wigtiga fråga, som genom Landshöfdinge-Embetets kungörelse No 52 blifwit, på grund af Kongl. Maj:ts nådiga befallning, till Gotlands rotehållare hemställd, huruwida de äro williga ingå på det förslag, neml.: att medelst öfwerflyttning från Flottan till Arméen bilda en stamtrupp för ortens bewäring, med samma rättigheter och skyldigheter som Arméens rotehållare, hafwa wi samtliga rotehållare inom Roma Comun öfwerenskommit och beslutat, att, emedan wi ej kunna förutse huruwida denna förändring kan åstadkommas utan alltför mycket ökade utskylder, från en af wåra Riksdagsrepresentanter derom hitskaffa nödig upplysning och hwarföre wi önske det de rotehållare i Länet, som ej hafwa närmare kännedom om saken än wi, wille afwakta den underrättelse, wi genom wår förfrågan hos förenämde representant, så fort sig göra låter wilja i allmän tidning meddela, och ej deßförinnan något beslut göra.

Samtliga rotehållare i Roma.

 
 
 

Gotlands båtsmanskompanier öfwerflyttning till Stamtrupp för Nationalbewäringen

Wisby-Posten 8/3 1867

Under denna rubrik införde wi i förra N:o en af landshöfdingeembetet d. 24 sistl. Febr. utfärdad kungörelse, hwari wederbörande rotehållare för Gotlands båtsmanskompanier anmodas att yttra sig öfwer huruwida de äro willige, med samma rättigheter och skyldigheter som tillkomma arméens rotehållare, ingå på en förändring, ingå på en förändring i deras roteringsskyldighet så tillwida att de af 260 man bestående Båtsmanskompanierna hädanefter komma att till arméen öfwerflyttas såsom stamtrupp för Gotlands Nationalbewäring. Wi medhunno icke då att i några ord,  till de roteringsskyldiges tjenst, meddela hwad wi kunnat förskaffa oß i upplysningswäg med afseense å de ökade eller minskade omkostnaderna, som genom en dylik förändring komme att inträffa, för den händelse att denna för Gotland och deß bewäring högst önskwärda förändring komme till stånd; wi säga högst önskwärda emedan wi äro öfwertygade att ingen enda af Gotlands roteringsskyldige gerna på något sätt skulle wilja sätta sig mot den nu ifrågasatta förändringen.

Wi hafwa äfwen till i dag icke hunnit förskaffa oß fullt tillförlitliga meddelanden, men skola i nästa eller senast derpå följande N:o närmare uplysa om skiljaktigheterna, så med hänsyn till torpens som beklädnadsskyldigheternas utgörande, emellan Båtsmans. och Soldatshålls-roteringen.

Emellertid och då de roteringsskyldige inom Roma kommun till dagens N:o af tidningen insändt en uppmaning ”till rotehållarne i länet” (för hwilken wi för ingen del welat neka plats), rörande saken, och då den utsatta tiden för yttrandes afgifwande från de roteringsskyldiges sida redan i medio af nästa månad måste, föra att af riksdagen behandlas, wara afgifwet å Landskontoret för att i rätter tid kunna komma K. M:t tillhanda, anse wi oß redan nu böra meddela hwad wi kunnat inhemta med afseende på dels, det wigtigaste, sympathierna för den ifrågasatta förändringen och skälen för winnandet af denna för länet maktpåliggande förändring, dels lemna de uppgifter, hwilka med afseende på soldat-roteringsskyldigheten, att börja med kunna lända till någon upplysning rörande swenska indelningswerket i nämnde hänseende.

Att hwad som wäsentligen är talande för saken äfwen är iögonfallande, att man knappt behöfwer ens upprepa det, de hafwa wi funnit genom samtal med flere af den till största delen roteringsskyldige allmogen. Wi wilja här dock påpeka några förhållanden som owilkorligen genom en sådan förändring måste uppstå till fördel för wår ö.

Gotlands Nationalbewäring hwilar på den ädlaste princip som kan läggas till grund för förswar af fädernejorden och för bewarande af wår sjelfständighet. — Men wi kunna dock icke neka att wi hafwa behof af att ännu mycket och i all tid tillegna oß all möjlig stadga i att rätt förstå denna uppgift för wår bewäring, rätt widga och stärka wår tillit till deß syftemål. Skulle det då icke wara förenligt med en rätt uppfattning i denna del, att med enighet omfatta ett tillfälle, so owilkorligen måste bära frukt uti åwägabringande af en täflan till det rätta och allwarliga förtåendet af en pligt, hwilken är den renaste och mest upphöjda, som oß för ett älskadt fädernesland kan åligga. Och vi kunna icke annat se, än att den tillökning af bewäringens infanteri som genom en stamtrupp indelta soldater åstadkommes, skall för nationalbewäringen kunna utöfwa en jemt fortgående och wälgörande werkan i samma riktning, som många af oß funno år 1854 under öfning tillsammans med flere indelta regementen från moderlandet.

Dernäst wilja wi nämna de flera rent ekonomiska fördelarne som genom den ifrågasatta rote-omflyttningen tillskyndas de roteringsskyldige särskilt och jordbruket i allmänhet. Årliga wapenöfningarna försiggå som bekant under den del af sommaren då jordbrukaren mest kan undwara arbetskrafterna; man kan således nära nog säga att hela den tid som under det båtsmännen tjenstgöra utom ön inbesparas; och då soldattorpet alla år skötes af soldaten sjelf, (hwaremot båtsmanstorpet måste under båtsmannens tjenstgöringstid skötas af rotehållarne), undanrödjas helt och hållet en mängd twister som wisat sig lätt kunna uppstå.

Å andra sidan, beträffande den ifrågasatta rote-omflyttningen med hänsyn till de roteringsskyldiges derigenom ökade eller minskade utgifter, måst wi tillstå att wi icke, som sagdt är, ännu kunna lemna fullt bestämda uppgifter; men wi återkomma härtill. Hwad wi dock anse oß med säkerhet i det afseendet böra antaga är, att någon tillökning hwad torpens jordareal angår icke torde ens kunna ifrågasättas. Då samma författningar och föreskrifter som nu för torpens utläggning, bebyggande och afsyning äro gällande, icke böra på något sätt undergå förändring, alldenstund de grunda sig på en emellan Kongl. Maj:t och ombud för allmogen år 1787 träffad och fastställd förening, hwilken nu icke är ifrågasatt att rubbas — samt att hwad soldatens mundering angår, den wäl icke ens torde blifwa mera betungande (snarare twertom), likasom,  wi förmoda att det alltid skall blifwa lättare att få manskap som är willigt att ingå kontrakt om soldats- än om båtsmans-rekrytering.

 
 
 

Dödsfall. A. Kjörkander

Gotlands Tidning 15/3 1867

Dödsfall. Enligt ingången underrättelse har kaptenen A. Kjörkander den 5 dennes aflidit å Wadstena hospital. Den sinnesrubbning, som förlidet år träffade honom, har sålunda tidigt nog beredt honom grafwens ro; och wi äro öfwertygade, att många inom detta samhälle hafwa wid underrättelsen härom egnat honom en minnets och wänskapens eternel.

Hwile han i frid!

 
 
 

Statutskottet

Gotlands Tidning 15/3 1867

— Statutskottet har wid plenum den 8 dennes afslutat behandlingen af förslaget till utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens 4.e hufwudtitel, omfattande anslagen till landtförswarsdepartementet, derwid tillstyrkts af K. Mt äskad förhöjning af 250 rdr i kokinrättnings-anslaget för artilleristamtruppen på Gotland. I sammanhang med anslagen till bewäringen har utskottet till pröfning förehaft hr C. J. Bergmans motion,  om bewiljande af arwodesförhöjning åt underbefälet wid Gotlands nationalbewäring, och i anledning häraf föreslagit aflåtande af en skrifwelse till K. Mt, angående undersökning af förhållandena uti ifrågawarande hänseende.

 
 
 

Utnämning

Gotlands Tidning 22/3 1867

K. Mt. har den 8 d:s utnämnt och förordnat underlöjtnanten K.G. H. H. Wennemo till löjtnant wid Gotlands Nationalbewäring.

 
 
 

Om Gotländska Båtsmanskompaniernas öfwerflyttning till arméen

Wisby-Posten 22/3 1867

För utarbetande om betänkande i åtskillige Landförswaret rörande frågor nedsattes för några år sedan, på Kongl. Maj:ts förordnande, en särskildt committé. Uti det underdåniga förslag, som denna committé afgaf, antydes, bland annat, att Gotlands förswar är en landstorm, som har alla de fördelar, hwilka af en sådan trupp kunna begäras, men tillika eger alla de wäsendtliga olägenheter som äro oskiljaktiga från trupper, hwilka sakna all genom stamtrupp beredd fast sammanhållning. För att afhjelpa deras olägenhet har committén föreslagit att de å ön förlagda twänne båtsmanskompanierna, derest sådant utan afsaknad för sjöwapnet kunde ske,  måtte från Sjö- till Landförswaret öfwerflyttas, och det är i anledning af denna Landförswarscomitténs hemställan som Kongl. Maj:t genom Nådigt Bref af den 1 nästlidne Februari — intaget i Länsstyrelsens kungörelse af d. 28 i samma månad — anbefallt att öns Rotehållares yttranden nu böra i denna fråga inhemtas. Det åberopade Kongl. Brefwet upplyser likwäl icke annat om de wilkor på hwilka den ifrågasatta öfwerflyttningen bör ske än att denna skulle grundas ”på samma rättigheter och skyldigheter som tillkomma arméens Rotehållare; men om äfwen antagligt wore att indelta arméens förhållanden, hwilka deßutom för olika Regementen äro olika, för flertalet af allmogen inom ön wore bekanta, hafwa wi föreställt oß att ensamt ur deßa förhållanden säkra underrättelser, rörande den nu föreliggande frågan, icke äro att hemta, och wi hafwa derföre trott att några korta meddelanden om de uplysningar, särskildt rörande denna sistnämnda fråga, hwilka wi ur fullkomligt tillförlitlig källa förskaffat oß, icke skola wara för allmogen owälkomna.

Båtsmanskompaniernas öfwerflyttande till arméen berör twänne frågor: Torpen och Manskapet. Beträffande Torpen så är wäl, i wanliga fall,  roteringen inom båtsmanshållet i så måtto lindrigare än inom knektehållet att wid det förra gemenligen en rote innehåller flera hemman än inom det sednare; men då för Rotarnes inom länet förbindelser ifråga om anskaffande af torp, likasom wid indelningswerket i öfrigt i Riket, ligger till grund en emellan Kronan och Deputerade för allmogen träffad och af Kongl. Maj:t fastställd förening eller hufwudkontrakt, som nu icke är ifrågasatt att uphäfwas eller förändras, är det uppenbart att förhållandet med torpen i afseende med deßas utläggning och bebyggande m. m. fortfarande som hittills blir oförändradt, i följd hwaraf olikheten emellan soldats- och båtsmanstorpen i allmänhet icke på denna fråga inwerkar. Båtsmansrotarnes förwandling till soldat- eller knekte-rotar kommer sålunda helt enkelt att ske med Båtsmannens förwandling till Landsoldat. Båtsmännen antager en ny benämning med nya förpligtelser, men karlen bibehåller torpet utan rubbning i Rotens förbindelser. Länets rotekontrakt af 1690 och Rekryteringsrulla af 1787 blifwa med ett ord fortfarande gällande.

Hwad angår Soldaten så äro wilkoren wid hans antagande olika med dem för båtsmannen. Den förre bör wara minst 5 fot 7 tum lång,  hwaremot den sednare får godtagas utan afseende till längd; men då samma stadgande att ”allmogens knektar, sedan de en gång blifwit såsom duglige antagne ej måga” (utan giltiga skäl naturligtwis) ”kaßeras, gäller likawäl för Båtsmanshållet som för knektehållet så synes antagligt att,  wid öfwergången från Båtsmans- till Soldathåll, det nu warande Manskapet öfwerflyttas, så att de olika föreskrifterna för soldat-rekrytens antagande ej böra ifrågakomma förrän numret blir vacant och ny rekrytering sker — ett antagande som synas så mycket mera berättigadt, som, om Rotehållarne äfwen skulle wara beredwillige att genast anskaffa nya karlar, den nuwarande Båtsmannens rätt ej kan förbises. Om neml. Båtsmannen äfwen kan till infanteriexercis kommenderas, så kan han dock, enligt Kongl. Resolutionen på allmogens beswär den 1 Augusti 1727,  icke af andra orsaker än för tjenstefel, ålderdom, ådragen sjukdom eller annat laga skäl från sin befattning förafskedas. Landförswarscommittén betänkande förutsätter äfwen att förändringen i denna del först skall inträffa ”med de nu tjenandes afgång.” ”Endast af det yngre manskapet” säger nämnda committé ”lärer kunna påräknas att så werkligen tjenstbare infanterister; och fordras det sålunda icke ringa tid, innan den från båtsmanshållet wunna förstärkningen för arméen skall kunna fullt mäta sig med den gamla stammen.”

Båtsmansbeklädnadspersedlarne äro kända. Soldatens beklädnad åter utgöras af en ny och en brukbar mundering, bestående hwardera af en halsduk, en wapenrock. ett par klädes-och ett par tältduks-byxor med stibletter, samt gemensamt för båda munderingarne ett par stöflor, ett par skor, twå par strumpor och twå skjortor, en kask och en lägermößa. Wid båtsmanshållet betala rotarne en ganska dryg del af beklädnaden och skall deßutom hålla Båtsmannen med kappsäck och småpersedlar; men Rotehållaren wid Knektehållet bidrager numera icke till soldatens beklädnad, hwilket af kronan helt och hållet befolkas. Genom Kongl. Kungörelsen den 23 Mars 1858 har neml. wid soldathållen det Rotarnes bidrag till beklädnaden, som i, följd af Nåd. Förordn. den 30 December 1819 och Kongl. Kungörelsen d. 9 Juli 1830 af Rotarne förut utgått, uphört, hwarigenom en ej owesändtlig lindring i roteringsskyldigheten upstår. Soldatbeklädnadens anskaffande och underhåll kommer äfwen wid Gotlands Infanteristamtrupp, likasom wid öfriga Infanteriregementen, att, utan Rotarnes beswärande, ombesörjas af en särskildt Beklädnadsdirection.

Båtsmanskompanierna upfordras, som bekant, hwart tredje år och då på ett års tjenstgöring; soldaten åter wißerligen årligen men endast på en ganska kort öfningstid. Wäl kan inträffa att Gotlands Infanteristamtrupp kan wid något tillfälle kommenderas å öfningsläger utom ön, men om sådant kommer att ske anse wi detta wara såwäl till Bewäringens som öns fromma. Med undantag af denna kommendering och den årliga exercistiden åt soldaten sålunda ständigt på Roten.

Legan, antaga wi,  kommer att bestämmas på sätt förut öfligt warit, likasom äfwen den gängse turen rekryteringsskiftena emellan för dennas utgörande icke undergår förändring.

Såsom norm för bedömmandet huruwida i allmänheten soldat är dyrare än en båtsman kunna wi jemwäl upplysningswis nämna att wid jemförelse enligt markegångstaxan för fem år emellan vacansafgifterna för ordinarie roteringen, soldathållet i riket i medeltal för en rote endast kostat 93 rdr 85 öre, då båtsmanshållet deremot för en rote uppgått till 98 rdr 33 öre årligen.

Slutligen, och då wi sport, att åtskillig twekan hos allmogen framstälts i nedantydda frågor, wilja wi ännu tillägga:

att mötespaßevoleanceafgiften, som soldatrotarne förut erlagt, med 1841 uphört såsom följd hwaraf kronan helt och hållet bestrider soldatens underhåll och sjukwård under mötena;

att någon fråga om twå eller flera båtsmansrotars sammanslagning till en soldatrote eller utläggning af mera jordfrån de indelade hemmanen till de nuwarande torpen alldeles icke är wäckt; och

att med den u ifrågasatta öfwerflyttningen af Båtsmanskompanierna till arméen någon farhåga att rotarne skulle förbindas att jemväl prestera hästar ej heller eger ringaste grund.

Hwad wi sålunda anfört torde ådagalägga att några olägenheter å Rotehållarnes sida wid antagandet af det nya förslaget ej äro för handen; deremot synas oß fördelarne af förändringen wara af framstående natur. Nationalbewäringen får en behöflig stamtrupp; Rotehållarne blifwa, då soldaten största delen af året wistas hemma på roten befriade från omtanken och bestyret med torpet, och soldaten bör af samma skäl med mera omwårdnad kunna sköta detsamma, hwarigenom nu ofta öfwerklagad wanhäfd och oordning böra kunna förwäntas upphöra; Rotehållarne wid knektehållet bidraga, som nämndt, numera icke till soldatens beklädnad och Gotlands Rotehållare komma att, såsom Landförswars Committéen yttrar sig ”i likhet med öfrige knekterotehållare befrias från allt bidrag och underhåll af beklädnaden” samt allmogen bör af de större fordringarne på soldatens om dertill ständigt är under befälets tillsyn kunna påräkna att hos de 260 knektarne småningom finna ett dugligare och pålitligare biträde wid sina arbeten — allt fördelar som wederbörande hemmansegare icke kunna förbise.

Wi tillstyrka sålunda att länets rotehållare må biträda det wäckta förslaget om båtsmanshållets öfwerflyttning till arméen, då derigenom befordras såwäl fäderneöns förswar, landtbrukets förkofran och för rotarne särskildt ej owäsendtliga fördelar. Äfwenså tillstyrka wi hwartill Länsstyrelsens kungörelse och upmanar — att de yttranden i frågan, som till Landshöfdinge-Embetet afgifwas må innehålla bestämda swar på den gjorda framställningen, då måhända eljest frågan icke kan af Kongl. Maj:t utan en återremiß behandlas hwarigenom hela ärendet blir upskjutet och kanske till en obestämd framtid öfwerlemnadt, utan att så snart åter blifwa till Riksdagen afgörande hänskjutet.

 
 
 

Båtsmanstjenst

Gotlands Tidning 29/3 1867

 

 
 
 

Om gotländska Båtsmanskompaniernas öfwerflyttning till arméen

Wisby-Posten 29/3 1867

I sammanhang med artikeln i förra N:o anse wi oß böra, i anledning af wißa momenter uti en af ”Gotlands läns nyaste Tidnings” N:o 11, d. 16 d:s, intagen artikel rörande frågan, anföra följande:

Det är icke ”jordbruket ensamt som föder och kläder hela den stående arméen”; ty, utom det att, såsom G. L. n. T. sjelf medgifwer, den del af stående arméen hwilken är wärfwad ”födes och klädes” af swenska folket i allmänhet, föder och kläder swenska ock,  åtminstone i hufwudsaklig mån, genom aflöning, både befäl och underbefäl wid så wäl indelta som wärfwade arméen, och folket i maßa föder jämwäl både befäl och trupp under tåg,  möten och krig. De utskylder, utom roteringen, som åligga Gotländska jorden,  hafwa ej något sammanhang med åtgärderna för Båtsmännens öfwergång till soldater; och uppoffringen, om någon, med öfwergången blifwer icke stor, om så kan ställas, att hwar och en af nu warande Båtsmansrotar så, likasom nu om Båtsmannen, förena sig om en soldat.

”I den allmänna wärnepligt man i Gotlands Nationalbewäring sig åtagit”, ligger icke heller något wilkor som kan berättiga till minskning i Gotländska jordens rotering. En wida ädlare grund än egennyttan är lagd under Gotländska wärnepligtens uppbyggande i Gotlands Nationalbewäring; och denna grund är den med modersmjölken af hwarje Gotländsk man insupna fosterlandskänslan, att, vid fiendtligt anfall med lif och blod förswara fosterjorden. Endast från sådan synpunkt förtjenar och kan Gotlands Nationalbewäring, utan att nedslå ögonen, emottaga det beröm som hittills öfwerallt kommit densamma, såsom nationalförswar, till del.

Det lärer wara bekant för hwar och en som äger minsta kännedom i Gotlands historia, att Swenska indelningswerket allt sedan Gotland, med stående waraktighet kom ifrån Danmarks under Sweriges krona, tillämpas på Gotland och att hwad,  särskildt roteringen angår, densamma långt före 1740-talet, då ännu gällande skattläggning gick öfwer landets hemman war samma hemman pålagd och i grunderna för hemmanens skattläggning tagits i beräkning såsom ett för hemmanen stående onus. Om det således finge stå i Gotländska befolkningens eget wal, att, med bibehållande af landets rotering utbyta sin nuwarande Nationalbewäring emot Rikets allmänna femåriga Bewäring, så skulle den säkerligen, med minsta eftertanke, swara Nej! skälen ligger öppna; — ty skulle Gotland. lika med rikets öfriga landskap endast uppsätta allmän femklaßig bewäring; så skulle ju denna Bewäring, likasom rikets bewäring i öfrigt, kunna dragas ifrån hemmet, hwarest inga stamtrupper finnas,  och för sin öfning inrättas i fastlandets indelta eller wärfwade regementen, samt äfwen om rikets wäl sådant kräfde, kunna föras i krig både inom och utom riket; en, både för landet, bewäringen och deß anhöriga och wänner, föga afundswärd förändring,  då Bewäringsmanskapet nu, hwarken för exercis eller i förswars- och anfallskrig kan beordras utom öns gräns; och huru skulle det i sådant fall gå med landet för ”grannen i öster”?; denne buse som i tid och otid åberopas liksom spöken i sagor för Barn! — månne icke han med kännedom om att landets kärna, ynglingarne i allmänna bewäringsåldern, 20—25 år — wore lemnad åt sig sjelf, utan befäl och exercerad trupp, skulle göra mera än ”kasta en rofgirig blick på landet”? swaret ligger i 1808 års händelser, fast med minskadt hopp om lika lycklig utgång som då.

Wi hafwa redan sagt att Gotlands Nationalbeväring har till hufwudsyfte att skydda eget hus och hem. Den anses derföre säkerligen icke af Gotlänningen såsom en börda; och det lilla omak man deraf har, uppwäges med än fullt af den fördelen att landets bewäringsynglingar ej kunna kommenderas utom ön; och hwad angår roteringen, så ligger den lättare på Gotländska jorden än på swenska hemman i allmänhet; ty här äro fyra hemman och på fasta landet merendels endast twå hemman indelta eller roterade för att hålla en soldat eller båtsman.

Wi kunna icke heller instämma i den åsigten, att Gotlands skyldighet att hålla 260 Båtsmän eller deremot swarande antal soldater är en ”oegentlighet”, derföre att manliga befolkningen utgör en allmän wärnepligt; helst Gotländska jorden eljest skulle undgå en prestation som åligger all annan swensk opreviligerad swensk jord; och hwad den ”allmänna wärnepligten” angår uppwäges den fullt af fördelen att allt manskap får behållas inom ön till öns eget förswar. I den förändring från linie- till skärgårdsflotta som nu bearbetas inom rikets sjöförswar, har ock Båtsmanshållet här en wigtig betydelse. Några bestyckade kustfartyg, bemannade med wåra 260 Båtsmän skulle nog i farans undanhålla en icke alltför öfwerlägsen fiende från landstigning; och blifwa Båtsmännen soldater, så wore det säkerligen af stort gagn, att i dem hafwa en stående trupp, om än liten, att wid första landstigningsförsök möta en fiende och till hwilken trupp wår mindre exercerade bewäring hade att sluta sig intilldes kraftigare hjelp från moderlandet kunde förwäntas.

Wid Conventionen om Gotlands Nationalbewäring är det säkerligen icke heller ”förbisett” att Gotländska jorden då war roterad till Båtsmanshåll. De män som behandlade frågan om bewäringens organisation, woro för tänkande för att förbise en sådan hufwudsak. ”G. L. nyaste T:s” uppgift ”att Båtsmanskompanierne på Gotland blifwit indelade år 1787”, måtte grunda sig på något mißtag , men möjligen har någon ny Roteringslängd öfwer Båtsmanshållet blifwit utskrifwen år 1787, ty redan 1690 d. 23 Maj, sedan Gotland 45 år förut, eller genom fredstraktaten wid Brömsebro år 1645, från Danmark återställdes Swerige hwarunder ön sedan lydt, är genom en Kongl. Fördning faststäldt det kontrakt, sjelfwa urkunden för Båtsmansroteringen, sedermera tid efter annan af Konungar och Rikets Ständer förnyadt, hwarefter Båtsmanshållet i rikets alla provinser, utan undantag för Gotland, skulle utgöras af hemmanen, eller på dem roteras.

I följd af detta allt må Gotlänningarne ej anses hafwa gjort någon ”öfwerloppsgerning” då de, jemte Båtsmansroteringen, underkastat sig att, hwad wäl i alla fall är hwarje fosterländskt sinnad mans pligt, wid fiendtligt anfall gå ”man ur huse” att förswara härd och hem,  samt att i fredstid, för sådant förswar, emot gage af kronan ”öfwa sig åtta dagar årligen under sju år” (månne icke 11 år då jägarne exercera ifrån och med det adertonde till det trettionde året?) ”samt deßutom bewista mönstringar och wapensyner ända till uppnådda femtio år”; helst det icke heller är utan betydelseför Gotland i ekonomiskt afseende, att omkring 160.000 rdr rmt årligen (?) genom aflöningar, traktamenten och gage m. m.  till befäl och manskap wid Bewäringen utgår från statskaßan, och sättes i omlopp inom provinsen; och hwilken summa än widare komme att ökas om Båtsmanskompanierne förändrades till stående Landttrupp.

  

För nedanstående är plats begärd i tidningen.

Med anledning af wår skrifwelse i Wisby-Posten af den 8 dennes så wi, på grund dels af de underrättelser wi erhållit från Häradets Riksdagsman och dels af hwad wi från annat pålitligt håll erfarit, såsom att någon förändringmed torpens utläggande ej kommer i fråga, och att 1858 års förordning, hwarigenom rotehållarne på Fastlandet befrias från beklädnadsskyldigheten till soldater, äfwen kommer att gälla för Gotland, upplysa att wi beslutat swara ja till den ifrågasatta förändringen af Båtsmansrotarna till Soldatroter och uppmana andra att göra detsamma. Roma den 27 Mars 1867. Rotehållare.

 
 
 

Afsked

Gotlands Tidning 5/4 1867

— . K. Mt. den 22 sistl. Mars, uppå underdånig ansökan, bewiljat nådigt afsked för kaptenen wid Gotlands nationalbewäring, Riddaren af Kongl. Swärds Orden A. L. Bruze.

 
 
 

Rättelse

Gotlands Tidning 12/4 1867

— Rättelse. I wårt riksdagsreferat förliden wecka förekom den origtiga uppgiften, att hr Gyllenram skulle hafwa i första kammaren yttrat sig emot frågan om arfwodesförhöjning till Gotlands nationalbewärings underbefäl; men uppgiften härom, som wi hemtade från ”Aftonbladet”, har wisat sig wara fullkomligt stridande emot sanna förhållandet.

 
 
 

Militär-afdelning

Gotlands Tidning 12/4 1867

Sällan har någon åtgärd af wår Styrelse i så hög grad på sig fästat allmänhetens uppmärksamhet, som den i K:s Befallningshafwandes kungörelse af den 28 sistl. Februari framställda fråga till länets rotehållare: ”huruwida de äro willige att med samma rättigheter och skyldigheter som tillkomma arméens rotehållare” ingå på Gotländska båtsmansroteringens öfwerflyttande till arméen, på hwilken fråga ett bestämdt swar blifwit begärdt.

Här utkommande tidningarne hafwa, sin pligt likmätigt, i flera artiklar fästat uppmärksamheten på, att de rättigheter och skyldigheter som tillkomma arméens rotehållare äro för hwarje regemente eller corps olika – omkring 20 olika knekte-kontrakter finnas inom Swenska arméen - och att således frågan är af det slag att den af menniskor begåfwade med sundt förnuft icke kan eller bör ”bestämdt” beswaras. Man hade wäl skäl till den förmodan att wederbörande under sådana förhållanden skulle skynda att rätta det begångna mißtaget och bestämdt uppgifwa willkoren för flyttningen,  för att dermed göra det möjligt för rotehållarne att afgifwa ett bestämdt swar. Så har dock icke skedt, utan wår General-guvernörs organ härstädes – ”Wisby-Posten” – i flera artiklar, på sitt wanliga barnsliga manér om allting annat än om den sak som är i fråga.

Så har man haft det nöjet att i Wisby-Posten N:o 13 läsa : ”Det är icke jordbruket ensamt, som föder och kläder hela den stående arméen”.

Att diskutera den frågan har wäl icke det ringaste sammanhang med frågan om roteflyttningen utan tyckes wara framkastad för att bortblanda saken i stället för att reda densamma; och om någon står ut med att läsa widare, så finner man ett samelsurium, hwarpå det är lika omöjligt att lemna ett klokt swar, som på sjelfwa hufwudfrågan; författaren har ock glömt att omtala hwem det åligger att föda och kläda den indelta soldatens eller båtsmannens hustru och barn. Det bästa är dock följande: ”och uppoffringen, om någon, med öfwergången blifwer icke stor, om så kan ställas, att hwar och en af nuwarande Båtsmansrotar, förena sig om en soldat”. Wi taga oß friheten derpå swara:

Skrif aldrig swenska hammarspik och andra språk ej heller. 

Om hwar och en af nuwarande båtsmansrotar måste förena sig om att hålla fyra soldater – och sådant kan obestridligen blifwa en följd af att swara ett bestämdt ja till frågan – då torde wäl till och med ”Wisby-Posten” medgifwa att det wore förenat med någon uppoffring.

I allt hwad som säges till beröm för Gotlands National-Bewäring äro wi ense, och wi äro övertygade, att någon bättre grund för wårt lands förswar icke finnes; men just derföre, bör äfwen nämnas, då den frågan bland så mycket annat kommit på tal, de försök, som i senaste tiden blifwit gjorda, att förstöra och wäcka motwilja emot denna den käraste institution wi ega.

Wi hafwa såsom sådant inregistrerat:

1:o.   År 1864 bestämda böter af 5 rdr för den, som wid wapensynerna icke med samma uppwisar sig sjelf personligen.

2:o.   Borttagandet af någorlunda brukbara refflade gevär i utbyte mot gamla slätborrade musköter, som äro sämre än de än de förut begagnade engelska gewären, och med detta med en kostnad för statskassan af omkring 14,000 rdr.

3:o.   Inställandet till största delen af skjutöfningarna under sistlidne års möten.

4:o.   Indragning af den förut wanliga posten wid kruthuset, så att inwånarne i Wisby stad ständigt

    måste lefwa i fruktan, att få sin stad förwandlad till en enda stor ruin och sjelfwa bli blifwa

    krossade derunder. (Man har nyligen sett målskjutning företagas emot det kruthuset närbelägna

    förrådshusets dörrar; och sådant kan hända äfwen wid kruthuset, med hwad påföljd kan man lätt

    föreställa sig).   

5:o.   En godtycklig behandling af frågor rörande befrielse från de årliga wapenöfningarne, så att

t. ex. under sistlidne sommar rättaren på en af de större egendomarne, tillhörig en äldre i kommunalwärf mycket anlitad man, ålades att bewista wapenöfningarne 4 weckor, oaktadt ansökning om befrielse blifwit gjord, och oaktadt de så kallade permitteringarne på senare tiden i  allmänhet mera till- än aftagit.

Men för att återkomma till W.-P., så läses längre ner i art. ”Om Gotländska Båtsmanskompaniernas öfwerflyttning till arméen”, huru nyttigt det wore för Gotland att i farans stund hafwa wåra 260 båtsmän på några bestyckade kustfartyg, för att dermed undanhålla en icke allt för öfwerlägsen fiende från landstigning; ”och blifwa Båtsmännen soldater” fortsätter W.-P. , ”så wore det säkerligen af stort gagn att i dem hafwa en stående trupp.” Här tyckes Generalguvernören hafwa warit neutral och belåten med huru det bestämda swaret än må utfalla, möjligen till och med lutande något till förmån för båtsmännen emedan han skrifwer: ”blifwa Båtsmännen soldater; och i början af art. skrifwer han ”Båtsmanskompanierna” och ”arméen”.

I n:o 12 har W.-P. försäkrat allmänheten, ”att någon fråga om twå eller flera ”båtsmansrotars sammanslagning till en soldatrote icke är wäckt;” wi för wår del tro att en sådan försäkran warit öfwerflödig; ty någon motwilja för en dylik sammanslagning har icke alls försports; twärtom hyser allmänheten fruktan för, att en båtsmansrote skulle komma att underhålla twå eller flere soldater; och det är derpå rotehållarne icke wilja ingå.

Wisby-Postens uppgifter, att ”på Gotland äro fyra hemman och på fasta landet merendels endast twå hemman indelta eller roterade för att hålla en soldat eller båtsman”, äro helt simpelt osanningar till allmänhetens förwillande; ty så är icke förhållandet annat än möjligen undantagswis i en eller annan rote.

Sedan förestående blifwit uppsatt har Konungens Befallningshafwandes kungörelse af den 1 dennes utkommit, innehållande ytterligare underrättelser om wilkoren för båtsmanskompaniernas öfwerflyttning från Flottan till Arméen; men wi hafwa fåfängt deri sökt hwad wi önskat finna, neml.: de wilkor för öfwerflyttningen, som rotehållarne måste känna innan de kunna lemna bestämdt swar om de på förslaget wilja ingå eller icke. Wäl underrättas allmänheten att någon förändring med båtsmanstorpen i hwad angår jord och byggnader icke för närwarande är afsedd; men denna underrättelse är så diplomatisk, att den mera förefaller såsom en ny framkastad gåta än såsom en upplysning. Om meningen wore att torpen skulle få förblifwa oförändrade, så hade det wäl hetat att ingen förändring med torpen är afsedd; men nu gäller det endast torpens jord och byggnader – för närwarande? — ; och då framställer sig den frågan: hwad annat kan å torpen förändras? möjligen stängsel, brukning, gödning etc. Hwad wet jag! säger Orwar Odd.

Troligtwis blir freqwensen på Landskontoret betydligt då 260 rotebönder – komma och fråga om wilkoren för den ifrågaställda roteflyttningen.

Lyckligtwis blir denna fråga med hwar dag som går af mindre wigt, alltsom öfwertygelsen om indelningswerkets olämplighet allt mera hinner mogna. Äfwen om nuwarande riksdag icke skulle komma att godkänna utskottets förslag om indelningswerkets upphäfwande, så måste denna fråga återkomma hwarje riksdag ända till deß den funnit sin lösning; och enligt wår åsigt wore det bäst i alla afseenden, att låta båtsmännen wara båtsmän till deras tid är kommen.

 
 
 

Polemik

Gotlands Tidning 26/4 1867

Wisby-Posten blef mäkta wred öfwer wår i № 15 intagna artikel i Militärafdelningen, will drifwa oß till lögnare för det wi tog oß friheten anmärka några af de osanningar han utsprididt och påstår att wi welat ”på pöbelmanér utskälla” W.-P. — Ty då! Detta uttryck ger ju tillkänna att W.-P. sjelf icke besitter något annat eller finare ”manér”; och hwad W.-P. än må tro sig winna genom att wara brutal, saken, som han will söka förfäkta, winner åtminstone icke derpå.

Får sitt påstående, att fyra hemman på Gotland äro roterade att hålla en båtsman, är W.-P. nog naiv att åberopa G. Grills ”Statistiska sammandrag af Swenska Indelningswerket”, deri han läst: ”att på Gotland äro wanligen 4 hemman i roten och deröfwer, ehuru rotar af 3½, 3¼ mtl. äfwen finnas. — Wi anmärka endast härwid, huru swårt det är, att ingå i diskussion om sak med den, som anser 3½ 3 ¾ lika med 4.

Påståendet att på fasta landet merendels endast 2 hemman äro indelta att hålla en soldat eller båtsman, styrker W.-P.  med ett bref från Carl XI af år 1684, således före indelningswerkets upprättande, i hwilket bref denne konung omförmäler sin fordran, att Småland skall hålla en soldat på en och en half gård, och deruti deßutom ingen uppgift förekommer om rotar bestående af 2 hemman.

Går det så till att bewisa en sak? — och är det med sådana bewis man tror sig göra motståndaren till lögnare?

Att W.-P.  i öfrigt wrider och wränger innehållet af de, om båtsmanskompaniernas öfwerflyttning till arméen, utfärdade kungörelserna, så att de derigenom må förefalla mindre gåtlika, wilje wi endast lemna till det allmänna åtlöje det förtjenar; och det förefaller oß som om någon annan utwäg icke stode W.-P. öppen, än att följa den regeln: att den, som tagit f—n i båten, äfwen bör söka att föra honom i land.

Att wi i denna fråga uppträdt så, som wi bordt göra, derom äro wi fullkomligt öfwertygade.

 
 
 

Mönstringarne med Gotlands Nationalbewäring

Gotlands Tidning 26/4 1867

Mönstringarne med Gotlands Nationalbewäring förrättas på följande ställen och tider under Maj månad, nemligen:

den 6 kl. 6 f. m. Banda kompani wid Ejmunds;

s. d. kl. ½ 7 f. m. Hejde kompani wid Ejmunds;

s. d. kl. 10 f. m. Klinte kompani å Klintehamn;

s. d. kl. ½ 12 f. m. Fardhems kompani å Magnuserum;

s. d. kl. ½ 2 e. m. Hablinge kompani å nya mötesplatsen wid Sproge kyrka;

den 7 kl. ½ 6 f. m. Hoburgs kompani wid Öja kyrka;

s. d. kl. ½ 10 f. m. Gröttlinge kompani å Sandesrum;

s. d. kl. 10 f. m. Hafdhems kompani å Sandesrum,

s. d. kl. ½ 11 f. m. Hemse kompani å Alfwaslätt,

s. d. kl. ½ 3 e. m. Burgs kompani wid Burgs kyrka;

s. d. kl. ½ 4 e. m. Nährs kompani wid Nährs kyrka;

s. d. kl. 5 Garde kompani wid Garde kyrka;

den 8 kl. 7 f. m. Thorsburgs kompani å Ekeskogsrum;

s. d. kl. ½ 8 f. m. Östergarns kompani å Ekeskogsrum;

s. d. kl. 10 f. m. Sjonhems kompani wid Sjonhems kyrka;

den 10 kl. 8 f. m. 12:te 61Ʉ.:a batteriet och den delen af 4:de 121Ʉ.:o batteriet, som tillhör Wisby stad, samt Musik-direktören och fältmusikanterna å planen innanför Söderport;

s. d. kl. ½ 7 f. m. Wisby jägare-kompani å samma plan;

s. d. kl. ½ 8 Wisby infanteri-kompani å enahanda ställe;

s. d. kl. ½ 3 e. m. Etelhems kompani wid Etelhems kyrka;

s. d. kl . 4 e. m. Stenkumla kompani wid Stenkumla kyrka;

den 11 kl. ½ 6 f. m. Bro kompani wid Duß;

s. d. kl. ½ 8 f. m. Endre kompani wid Tiblesrum;

s. d. kl. 9 f. m. Dede kompani wid Roma kyrka;

den 13 kl. 6 f. m. Lummelunds kompani wid Lummelunds kyrka;

s. d. kl. ½ 8 f. m. Tingstäde kompani wid Tingstäde kyrka;

s. d. kl. ½ 11 f. m. Forßa kompani wid Lärbro kyrka;

s. d. kl. 1 e. m. Rute kompani wid Rute kyrka;

den 14 kl. ½ 6 f. m. Fårö kompani wid Broa;

s. d. kl. 10 f. m. Bäls kompani wid Slite;

s. d. kl. ½ 2 e. m. Lina kompani å Wallstenarum; samt

s. d. kl. 4 e. m. Halla kompani wid Dalhems kyrka.

De bewäringsskyldige åligger: att till mönstringen medföra utehafwande kronopersedlar, att om de, i händelse af laga förfall, hindras tillstädsekomma, sådant låta anmäla och med skriftliga bewis styrka, och att derjemte föranstalta, det kronopersedlarna i allt fall blifwa till mönstringsplatsen framföra.

 
 
 

Afsked

Gotlands Tidning 2/5 1867

K. M:t har d. 11 April bewiljat afsked åt kaptenen wid Gotlands Nationalbewäring Math. Moberg.

 
 
 

Till ”Fordringsegare” i Fanjunkaren Romdahls konkurs!

Gotlands Tidning 2/5 1867

I anledning av Eder i n:r 17 af ”Gotlands Tidning” för den 26 April 1867 gjorda förfrågan, angående utdelning i Fanjunkaren Romdahls konkurs, meddelas härmed, att, sedan det accord geldenären erbjudit och Borgenärerne antagit, redan wid 1865 års sommar-ting blifwit af Gotlands Södra Härads-Rätt faststäldt, konkursen i och med dermed upphörde samt ansågs afslutad, med rätt för hwar och en af Borgenärerne att hos Gäldenären lyfta, hwad denne i accord erbjudit, samt faststäldt blifwit.

Den 30 Augusti 1867.

Rättens Ombudsman i konkursen.

 
 
 

Avsked

Gotlands Tidning 2/5 1867

— Afsked är uppå ansökning bewiljadt majoren i Artilleriet, kaptenen wid Swea artilleri-regemente frih. A. G. B. Fock, och löjtnanten vid Gotlands national-bewäring S. Ljunggren.

 
 
 

Dödsfall. Nils Gustaf Gregersson

Gotlands Tidning 17/5 1867

 

 
 
 

Bal

Gotlands Tidning 29/5 1867

 

 
 
 

Avsked

Gotlands Tidning 6/6 1867

K. M:t har den 28 sistlidn. Maj uppå ansökning bewiljat kaptenen wid Gotlands Nationalbewäring P. J. Pettersson afsked ur krigstjensten.

 
 
 

Ordensutnämningar

Gotlands Tidning 6/6 1867

K. M:t. har den 4 dennes tilldelat Swärdsorden åt kaptenen wid Gotlands Nationalbewäring L. P. Hauffman …

 
 
 

Gotlands Båtsmanskompanier

Gotlands Tidning 6/6 1867

Till Landskontoret hafwa inkommit utlåtanden från rotehållarne, angående förslaget, att till arméen öfwerflytta Gotlands begge båtsmanskompanier, och hwaraf inhemtas, att 86 rotehållare yttrat sig för förslaget, 88 sammaledes,  men med wissa wilkor och 54 mot detsamma; således hafwa endast några mera än en tredjedel obetingat ingått på förslaget. Tjugusju rotehållare hafwa begärt uppskof och fen hafwa uteblifwit med yttrande.

 
 
 

Utnämningar

Gotlands Tidning 13/6 1867

K. M:jt har den 6 d:s utnämnt och förordnat: wid Gotlands Nationalbewäring till kaptener, löjtnanterne K. W. Sillén och J. Facht; samt till löjtnanter, underlöjtnanterne J. A. Norman och Ch. A. Almberg.

 
 
 

Swärdsman

Gotlands Tidning 11/7 1867

K. M:t har den 4 d:s till swärdsman utnämnt fahnjunkaren wid Gotlands Nationalbewäring J. Bingmark.

 
 
 

Gotlands förswar

Gotlands Tidning 18/7 1867

Regeringen har förordnat, efter arméförwaltningens hörande, att i Wisby förråd befintliga 2,000 s. k. minigewär må, intill deß bakladdningsgewär hinna anskaffas, utlemnas till nyttjande och förwarande af nationalbewäringens tiraljörer och skarpskyttar, emot det att som förut begagnade slätborrade gewären, till ett lika antal, i nämnda förråd intagas och afses för de bewäringsskyldige i åldersklassen mellan 45 och 50 år eller den s. k. reserven, hwars förut begagnade pikar, enligt redan meddeladt förordnande skola mot gewär utbytas.

Rörande artillerimaterielen , hwilken icke kan med fördel begagnas, har medgifwits, , att de nationalbewäringen tillhörande tre batterier må förses, de twå 6-pundiga hwardera med 8 stycken 2,25 tums refflade kanoner med tillhörande materiel i den mån denna hinner fullbordas, och det 12-pundiga batteriet med 8 stycken 3,25 tums refflade kanoner samt dertill hörande materiel så snart densamma blir kompletterad.

 
 
 

(Insändt.) Herr redaktör!

Gotlands Tidning 18/7 1867

Sistlidne midsommardag på eftermiddagen företog sig löjtnanten M. wid härwarande stamtrupp, att på ett af stadens hoteller, under husbondefolkets och en del af tjenstepersonalens frånwaro, med dragen sabel genom flera rum och trappor förfölja och för förment trolöshet till lifwet hota en derstädes anställd uppasserska, hwilken dock af en händelsewis tillkommen persons uppträdande slutligen räddades undan den i berserkeraseri warande officerens widare wåldsamheter.

Man har länge undrat öfwer, huruledes det kunnat lyckas M. att bibehålla sig i de familjers umgänge, hwarest han wunnit inträde, då hans snobbaktiga oförskämdhet i tal och åtbörder, men som troligtwis af M:s gelikar anses tillhöra rättat sättet för att wäcka uppseende, bordt långt förut hafwa bidragit till, att stänga dörrarne för en sådan person. Inf. skulle kunna widröra några antecedentia, hwaraf dock M. synes ingenting hafwa lärt och ingenting glömt; men då man bör hoppas, att han,  genom nu erhållna warningen, skall finna, att dåliga seder och ett öfwermodigt uppträdande icke i längden kan tålas af den mest godmodige, så må det förslutna tillswidare förtigas.  Ich diene.

Wi hafwa icke welat neka plats för ofwanstående, helst som wi försäkrat oß om, att fullkomlig sanning i uppgifterna förefinnes; men då inf. här nämnt militärwälde, få wi erinra att detsamma i sig sjelf alls icke är sämre än hwarje annat kastwälde och öfwerhufwud hwarje okontrollerad makt, hwilka alla äro lika fördömliga,  emedan det will ett större mått af moralisk makt, hwilka alla äro lika föredömliga, emedan det will att större mått af moralisk kraft till, än som fallit på flertalets lott, att en sådan makt icke skall mißbrukas. Då det likwäl är bekant, arr man will styra med ”jernpiska”, så måste wi uttala den mening, att härwidlag hade wederbörande just haft anledning att gripa in och wisa någon kraft.

Red.

 
 
 

Sergeanten J. N. Hamberg

Gotlands Tidning 8/8 1867

 

 
 
 

Utnämnde

Gotlands Tidning 15/8 1867

Wid Gotlands nationalbewäring: till kaptener, löjtnanterne J. O. Thorman, O, J. O. Stenström och J. E. Nicodemi, samt till löjtnanter, underlöjtnanterne A. M. Gyllenram och S. C. H. Hedenblad.

 
 
 

Danska örlogsfartyget, pansarfregatten ”Peder Skram”

Gotlands Tidning 15/8 1867

Danska örlogsfartyget, pansarfregatten ”Peder Skram”, kapten Sommer, inkom den 11 d:s till Slite. I Måndags woro fartygets officerare på ett kort besök i staden.

 
 
 

Bestraffning

Gotlands Tidning 15/8 1867

Den i n:r 29 af G. T. omnämnde löjtnant M. , som sistl., midsommarsdag på en af stadens hoteller begick wåldsamheter mot en af uppasserskorna, har sedermera derföre undergått sex dagars arrest på eget rum med tjenstgöringsskyldighet. Om saken kommit under civil domstols behandling, hade bestraffningen säkerligen icke blifwit så lindrig.

 
 
 

Kanonsaluter

Gotlands Tidning 29/8 1867

I Lördags, (26/8 1867) prins Augusts födelsedag, och i Söndags, drottning Lowisa´s namnsdag, saluterades från härwarande strandbatteriet.

 
 
 

Dödsfall. Planting Bergloo

Gotlands Tidning 29/8 1867

Dödsfall. Tygförwaltaren härstädes, kapten Planting Bergloo, har i dessa dagar aflidit i Stockholm.  — Det är snart 2 år sedan den olycka tilldrog sig, som lade kapten B. på sjuksängen. Såsom bekant är, war det wid afbränningen af några gamla i tygförrådet förwarade granater, som en kreverade, derwid en skärfwa träffade kapten B. och afslet köttet från bakre af ena smalbenet. För någon tid sedan fördes kapten B. till Stockholm der ena benet amputerades.

 
 
 

Sammanträden med Rotehållarne

Gotlands Tidning 5/9 1867

Sedan K. M:t låtit utfärda nådig förordning den 28 sistl.  Maj om öfwerflyttning på wissa wilkor på Kronan af anskaffning och underhåll af båtsmännens kappsäckar och s. k. småpersedlar, eller skjortor, strumpor och skor, och K. M:t i nådigt bref jemwäl af samma dag anbefallt Deß Befallningshafwande att i berörde ärende höra wederbörande Rotehållare och med dem deraf, som önska att Kronan på de i nämnda nådiga förordning bestämda wilkor öfwertager bestyret med anskaffningen och underhållet af ifrågawarande persedlar, afsluta kontrakt, så har Konungens Befallningshafwande utsatt sammanträden med bemälte Rotehållare att i antydt hänseende hålla å nedannämnde dagar och ställen, wid hwilka sammanträden det sålunda åligger wederbörande att tillstädsekomma, för att sig i ämnet yttra och, derest de så önska, jemwäl afsluta kontrakt.

Sammanträdena äro utsatta att hållas

för Första Kompaniets

Första Rekryteringsskifte, innefattande numrorna från och med 1 till och med 40, Måndagen d. 16 nästkommande September wid Angelbos i Lärbro;

Andra Rekryteringsskifte, eller från och med N:o 41 till och med N:o 82, Tisdagen d. 17 September wid Qwie i Endre;

Tredje Rekryteringsskifte, eller från och med N:o 83 till och med N:o 182, Fredagen d. 20 September wid Gandarfwe i Dalhem, och

för Andra Kompaniets

Andra Rekryteringsskifte, innefattande numrorna från om med 47 till och med 92, Måndagen d. 23 September wid Burge i Lefwede;

Tredje Rekryteringsskifte, eller från och med N:o 93 till och med N:o 138, Tisdagen d. 24 September wid Burge i Lefwede ;

Första Rekryteringsskifte, eller från och med N:o 1 till och med N:o 46, Fredagen d. 27 September här i staden i Residenset, allestädes kl .10 förmiddagen.

 
 
 

Innewarande års 3:dje qwartals löner och arfwoden

Gotlands Tidning 5/9 1867

Innewarande års 3:dje qwartals löner och arfwoden utbetalas till Gotlands National-bewärings öfwer- och under-befäl å följande tider och ställen under September månad, nemligen:

d. 7 kl. 10 f. m. åt Habblinge kompani wid Bopparfwe i Eksta;

s. d. kl. 1 e. m. åt Fardhems kompani wid Burge i Lefwede;

s. d. kl. 4 e. m. åt Hemse kompani wid Stumla i Alfwa;

d. 9 kl. 10 f. m. åt Hoburgs kompani wid Bils i Wamlingbo;

s. d. kl. 4 e. m. åt Gröttlinge kompani wid Salmunds i Gröttlingbo;

d. 10 kl. 11 f. m. åt Hafdhems kompani wid Lingwide i Hafdhem;

s. d. kl. 4 e. m. åt Burs kompani wid Bosarfwe i Stånga;

d. 11 kl. 11 f. m. åt Garde kompani hos Fahnjunkare Budin i Lye;

s. d. kl. 3 e. m.  åt Nährs kompani wid Orleifs i Ahlskog;

d. 12 kl. 10 f. m. åt Östergarns kompani wid Kräklings i Kräklingbo;

s. d. kl. 12 midd. åt Thorsburgs kompani å samma ställe:

s. d. kl 4 e. m. åt Halla kompani wid Gandarfwe i Dalhem;

d. 13 kl. 11 f. m. åt Bähls kompani wid Guthe i Bähl;

s. d. kl. 2 e. m. åt Lina kompani å samma ställe;

d. 14 kl. 11 f. m. åt Ruthe kompani wid Koparfwe i Ruthe;

s. d. kl. 2 e. m. åt Fårö kompani wid Fårösunds Tullstation;

d. 15 kl. 11 f. m.  åt Forßa kompani wid Koparfwe i Ruthe,

s. d. kl. 4 e. m. åt Tingstäde kompani wid Sudergårda i Stenkyrka;

d. 17 kl. 8 f. m. åt Lummelunds kompani wid Kinnare i Lummelunda;

d. 18 kl. 10 f. m. åt Dede kompani wid Glammunds i Akebäck;

s. d. kl. 3 e. m. åt Sjonhems kompani wid Kyrljufwes i Wenge;

d. 19 kl. 11 f. m. åt Endre kompani wid Qwie i Endre, samt s. d. kl. 3 e. m. åt Bro kompani wid Stenstugu i Bro.

 
 
 

Dödsfall. G. J. von Axelson

Gotlands Tidning 12/9 1867

Majoren wid Topografiska corpsen, stabschefen hos militärbefälhafwaren på Gotland m. m. G. J. von Axelson afled i Stockholm den 6 dennes. — Skicklig militär, en sällsynt arbetsförmåga, som dock kanske mången gång onödigtwis anlitades på kropps- och själskrafternas bekostnad, utgjorde hr v. A:s framstående goda egenskaper; huruwida deremot hans ingripande i gotländska militära förhållandena warit till fromma för oß, derom ha hr v. A. alls icke efterlemnat något intyg.

 
 
 

Gotlands försvar

Gotlands Tidning 19/9 1867

Sedan Kongl. Maj:t befallt, att samtlige Dess befallningshafvande och chefsembeten skola inkomma med åtskilliga uppgifter, rörande indelningsverket, så har i sammanhang dermed militärbefälhafvaren på Gotland blifvit anbefald att, inom den 15 nästkommande November inkomma med yttrande och förslag till försvarsväsendets ordnande på Gotland.

Man bör således hafva anledning att hoppas, att den vigtiga angelägenheten: Gotlands försvar, må blifva ordnad på ett sådant sätt, att icke de redan betydliga summor, som årligen derpå användas, må hädanefter likasom hittills blifva nära nog ändamålslöst bortkastade; men också bör man få hoppas, att hr militärbefälhafvaren i denna för provinsens framtid så högst vigtiga angelägenhet, icke må anse sig vara ensam nog att uppgöra ofvannämnda förslag, utan att hr generalen Gyllenram fast heldre vill begagna detta tillfälle för att utröna sin officerskårs duglighet och insigter i ämnet och således med sig förena några medlemmar af denna kår för inhemtandet af deras åsigter vid utarbetandet af nu infordrade förslaget.

Gotlands Tidning har en gång förut, i början af detta år, uttalat sina åsigter i ofvannämnda hänseende. I hufvudsak ännu vidhållande desamma, dock med de jemkningar, som kunna föranledas af hela svenska försvarsverkets ombildande, så att olikheterna med detsamma här på Gotland endast må föranledas af oundvikliga lokala förhållanden, vilja vi i synnerhet framhålla nödvändigheten af stamtrupp för infanteriet, underbefälets höjande, artilleriets emanipation samt den militära och civila maktens åtskiljande. Måtte regering och riksförsamling en gång komma till den insigt, att Gotland i politiskt, militäriskt och ekonomiskt hänseende är en af rikets vigtigaste provinser, och ingalunda något Barthelemy ,såsom ön hittills tyckes hafva varit betraktad.

 
 
 

Gotlands försvar

Gotlands Tidning 19/9 1867

24 stycken kanoner af den Wredeska modellen, med 2,25 tums kaliber, hafwa under loppet af sednare dagarne blifwit afsända till Gotland. Kanonerna åtföljas af nya reserv- och fältanspannspersedlar. I stället för ett depotbatteri, som nu finnes på ön, komma tre batterier att der inrättas.

 
 
 

Transport bewiljad

Gotlands Tidning 26/9 1867

Transport bewiljad underlöjtnanten wid Wendes artilleriregemente O. E. Rosell att wara underlöjtnant wid Gotlands Nationalbewäring.

 
 
 

Militärbefälhafwarens Stads-expedition

Gotlands Tidning 26/9 1867

Militärbefälhafwarens Stads-expedition är flyttad från och med den 1 inst. October till Möllerska huset wid S:t Hansgatan.

 
 
 

Musikaliskt nöje

Gotlands Tidning 26/9 1867

Wi fästa musikälskares uppmärksamhet på den vokal- och instrumentalkonsert, som om söndag gifwes å Oscars-salen af Nationalbewäringens musikkår och med biträde af allm. sångföreningen. Det wäl walda programmet bör animera till ett talrikt besök.

 
 
 

Avsked

Gotlands Tidning 3/10 1867

Afsked, på ansökning har bewiljats: majoren i armen, kaptenen wid Gotlands nationalbewäring C. P. Claasen.

 
 
 

Pensioner

Gotlands Tidning 3/10 1867

Följande pensioner utbetalas å Landskontoret, neml. till: kapt. C. Hedström 150 rdr, f. kapt. J. O. Aquilon 300 rdr och f. fändriken C. Isberg 100 rdr.

 
 
 

Fredrik Gustaf Du Rietz

Gotlands Tidning 10/10 1867

 

 
 
 

Dödsfall. Otto Julius Aqvilon

Gotlands Tidning 24/10 1867

 

 
 
 

Kanonsalut

Gotlands Tidning 7/11 1867

Kanonsalut, högtidlighållande Swerges och Norges förening, gafs i Måndags den 4 dennes.

 
 
 

Rättegångs- och Polis-Notiser

Gotlands Tidning 7/11 1867

Kapitenen N. Törnqvist och denna tidnings utgifvare, litteratören W. Byström hafva af musik-direktören A. Elert blifvit tillställda följande stämning:

Till Välloflige Rådhus-Rätten i Wisby.

Då ett rykte här i staden kommit i omlopp häntydande derpå att jag skulle begagnat mig af den industri, att till en eller flera personer hafva aflåtet skrifvelser eller bref, deri jag under hvarjehanda hotelser haft för afsikt att tilltvinga mig eller affordrat en viss summa penningar af den person till hvilken ett sådant, härofvan antydt bref vore stäldt.

Med anledning häraf, och då ett så beskaffat rykte är för min ära, mitt goda namn och medborgerliga anseende djupt kränkande, samt för min fortkomst högst menlig, så får jag hos Välloflige Rådhus-Rätten anhålla om Laga stämning och kallelse å såväl Herr kaptenen N. Törnqvist som och å Tidnings-Redaktören herr W. Byström för att dessa måtte hvar för sig stånda laga ansvar för det de utspridt eller låtet utsprida ofvannämnda osanna och ärekränkande beskyllning: åberopande jag sextonde kapitlets åttonde paragraf i nya strafflagen. Fri och öppen talan förbehålles mig i målet.

För att kunna styrka angifvelsen, får jag anhålla att nedannämnda personer måtte blifva kallade och hörda som vittnen; nemligen: Herr Major Claasson, Kapten Belfrage, kapten Gyllenhammar, Löjtnant Gardell, Kommissarien Torén, Apothekaren Marelius,  Assistenten Norrby, Handlande L. Herlitz, samt Källarmästaren Lindbom.

Wisby den 1 November 1867.

CARL AUGUST ELERT

Musik Direktör

 
 
 

Utnämningar

Gotlands Tidning 14/11 1867

K. Maj:t har den 5 d:s utnämnt och förordnat wid Gotlands Nationalbewäring till kapten, löjtnanten F. W. Jacobssen och till löjtnant underlöjtnanten frih. K. W. H. Åkerhjelm.

 
 
 

Löjtnant Bolling wid Gotlands nationalbewäring

Gotlands Tidning 14/11 1867

Löjtnant Bolling wid Gotlands nationalbewäring, som nyligen utbytt gymnastiklärare-befattningen i Strengnäs mot den i Westerås, hedrades wid sin afresa med en afskedsmiddag gifwen af kamrater i Strengnäs. På aftonen uppwaktades han af sina f. d. lärjungar med musik och sång.

 
 
 

Markegångs-Taxan för Gotlands Län år 1867

Gotlands Tidning 14/11 1867

Markegångs-Taxan för Gotlands Län år 1867 upptager följande:

1) Ränte- och Kronotionde- samt andra dermed jemförliga persedlar: 1 kubikfot Hwete 4: 75, 1 kbf. Råg 3: 33, 1 kbf. Korn 2: 47. 1 kbf. Hafre 1: 5, 1 centner Smör 50 rdr, 1 cent. torrt Fläsk 30 rdr, 1 cent. Talg 38: 17, 1 cent. Ost 30: 17, 1 st. gammalt Får 5: 67, 1 st. ungt Får 3: 44, 1 kbf. Strömming 2: 3, 1 kbf. Torsk 1: 94, 1 cent. Skälspeck 17: 22, 1 cent. Hö 1: 43, 1 kast Furu- eller Tallwed 6 rdr, 1 cent. Ull 80 rdr, 1 Handedagswerke 86 öre, 1 Ökedagswerke 2: 50, 1 kbf. god Tjära 2: 25, 1 fot walladt Wallmar 75 öre.

2) Lyshållnings- och Wedpersedlar: 1 cent. Talgljus 42 rdr, 1 skålp. gula Waxljus 3 rdr, 1 k:a Rosolja 2. 40, 1 famn Björkwed 2 fot och 5 tum lång 10 rdr, 1 famn Ekewed d:o 7: 25, 1 famn Furu- eller Tallwed 3 fot lång 7: 25, 1 famn Granwed d:o 5: 50.

3) Båtsmans- Utrednings-persedlar: 1 Kapprock af blått wallmar 23 rdr, 1 kappsäck af segelduk, skinn eller wäf 10: 50. —

Beklädnads-persedlar: 1 Tröja af blått wallmar 10 rdr, 1 Wäst med ärmar af d:o 7: 25, 1 par Långbyxor af d:o med lårfoder 8: 50, 1 Halsduk af mörkt lärft 1 rdr, 1 Hatt med yllekordon 2: 25, 1 par Läderskor 4: 25, 1 par Ullstrumpor 1: 50, 1 Skjorta af lärft 2: 50. — Hemkalls-persedlar: 6 kbf. 3 k:r Råg 20: 98, 6 kbf. 3 k:r Korn 15: 56, 20 skålp. Hö 29 öre, 20 skålp. Halm 11 öre, 1 famn Bränn- eller 4 laß Stockwed 5: 75.

4) årliga Båtsmans Roteringskostnaden: upptages till 118 rdr 18 öre.

5) Underhåll för tågande trupper: a) En mans dagportion, bestående af 1½ k-tum Ärter, 75 ort färskt Kött, 12 ort 50 korn Sill och 2 skålp. mjukt Bröd 37 öre; b) En hästs dygnration, bestående af 2 kannor hafre och 30 skålp.  Hö 65 öre.

 
 
 

Rättegångs och Polis-Notiser

Gotlands Tidning 14/11 1867

Elertska målet handlades för andra gången wid Rådhus-rätten härstädes. Såsom ytterligare wittnen woro instämda och hade sig infunnit: general Gyllenram, kapitenen Lönnroth samt löjtnanterne Ringbom och Hedenblad, hwarjämte wid förra tillfället uteblifna wittnena, kaptenerne Belfrage och Gyllenhammar samt löjtnanten Gardell äfwensom handl. Herlitz nu woro närwarande. Sedan Elert förklarat sig wilja afstå från general Gyllenrams hörande, hördes samtlige ofwan uppräknade wittnen, hwilka äfwen betygade sig icke hafwa hört något yttrande, hwarken af kapitenen Törnquist eller redaktören Byström, som kunde hänföras till, att de skulle hafwa,  warit utspridare af allmänna ryktet, att E. aflåtit bref med hotelser åsyftande att åtkomma penningar, men att åtskilliga af dem wäl i sällskaper hört derom resoneras. En artillerist Palmgren, hwilken dag warit kommenderad såsom ordonans hos kapitenen Törnquist war äfwen åberopad till wittne, och hade denne åtskilligt att omförmäla rörande ett samtal, der E. förfrågat sig hos T. angående ett bref, som den förre skulle aflåtit till general Gyllenram, men bestreds detta wittnesmål såsom icke upplysande något om den sak, som wore omstämd. Wid löjtnanten Hedenblads yttrande, att han i ett större sällskap, der ingendera af swarandena likwäl warit tillstädes, hört nämnas om ett hotelsebref, som blifwit från E. aflåtet till general Gyllenram, wille E. att wittnet skulle åläggas angifwa, hwilken person, som då haft ett sådant yttrande, men denna begäran kunde Rätten icke bifalla. — Till E:s yrkande om uppskof för dels förut afhörda wittnena, kommissarien Toréns och assistentens Norrbys ånyo hörande, och dels andra personers framdragande till wittnen, uppskjöts målet ytterligare till Onsdagen den 11 December kl. 10 f. m., då Elert skall fullgöra all den bewisning, som will åstadkommas, wid äfwentyr att något widare uppehåll med målets afgörande derefter icke bewiljas.

 
 
 

Utnämningar

Gotlands Tidning 6/12 1867

K. M:t har utnämnt och förordnat till underlöjtnant wid lifgardet till häst, kadetten G. A. U. v. Strussenfelt.

 
 
 

Gotlands Båtsmanskompanier

Gotlands Tidning 6/12 1867

K:s Befallningshafwande har d. 28 Nov. utfärdat följande kungörelse:

”Sedan samtlige Rotehållare i länet, medelst upprättade kontrakt och i öfwerensstämmelse med Nåd. Förordningen den 28 sistl. Maj, numera öfwerenskommit om öfwerflyttning på wissa wilkor på Kronan af anskaffning och underhåll af båtsmännens kappsäckar och s. k. småpersedlar, har Konungens Befallningshafwande, med tillkännagifwande deraf, skolat till kännedom och wederbörandes efterrättelse härigenom allmängöra, att med debitering,  uppbörd och leverering af den ersättning, som Rotarne komma att till Kronan utgöra, bör förhållas på sätt i Nåd. Cirkuläret af den 22 December 1848 blifwit stadgadt i afseende å bidragen till öfriga båtsmansbeklädnadens undehåll.”

 
 
 

Utnämningar

Gotlands Tidning 13/12 1867

K. M:t har den 3 d:s utnämnt och förordnadt wid Gotlands Nationalbewäring till kapiten, löjtnanten W. Wahlström och till löjtnant, underlöjtnanten E. L. N. Norén.
 
 
 

Gotlands förswar

Gotlands Tidning 13/12 1867

Militärbefälhafwaren, generalen m. m. H. Gyllenram har till regeringen ingifwit sitt förslag om reorganisation af Gotlands förswar. Förslaget lärer komma att delgifwas allmänheten genom ”Wisby-Posten” och sålunda underkastas granskning och bedömande.

 
 
 

Gotländing i nordamerikansk tjenst

Gotlands Tidning 13/12 1867

Skräddaremästaren härstädes Westdahls son, F. Westdahl, hwilken för några år sedan tog 1:a skeppare-examen wid härwarande navigationsskola, har avancerat till premier-Löjtnant i nordamerikanska flottan och enligt nyligen hit anländt bref för närwarande syßelsatt med nedläggningen af telegrafkabeln öfwer Berings sund.

 
 
 

Rättegångs och Polis-Notiser

Gotlands Tidning 13/12 1867

Elertska målet förewar åter i Onsdags wid Rådhus-rätten härstädes. Directör Elert, hwilken till denna dag icke instämt några wittnen, anhöll om 8 dagars ytterligare uppskof för att få afgifwa skriftligt slutpåstående i målet, som, emot swarandes bestridande, af rätten bewiljades.

 
 
 

Dödsfall. Johan Gustaf Gerle

Gotlands Tidning 20/12 1867

 

 
 
 

Rättegångs och Polis-Notiser

Gotlands Tidning 20/12 1867

Elertska målet. I Onsdags afslöts ransakningen i detta mål wid härwarande rådhusrätt. Direktören Elert hade till denna dag låtit ytterligare kalla några wittnen, deribland källarmästaren Lindbohm och assisten Norrby, hwilka skulle ånyo höras på förut aflagd ed, som kom.-landtmätaren J. G. Pilo woro tillstädes. Käranden, hwilken afstod från Lindbohms hörande, tilläts framställa några frågor till de begge andra wittnena, hwarpå dock inga i saken upplysande swar afgåfwos, utan förnekade wittnena, att de hört hwarken kapitenen Törnquist eller redaktören Byström haft några utlåtelser, som kunnat hänföras till utspridande af det om direktören Elert härstädes gängse ryktet, att hafwa aflåtit hotelsebref till generalen Gyllenram. — Musik-direktören Elert inlemnade derefter skriftligt slutpåstående, och tilltrodde han sig hafwa så tillwida styrkt käromålet, att swarandena måtte hwar för sig ålägges wärjemålsed, samt answara efteråberopade lagrum. I answarspåståendena mot direktör Elert yrkades deremot: af kapitenen N. Törnquist, att Elert måtte åläggas böta för obefogad rättegång och dömas efter motswarande stadgande i gällande strafflag, som det han å hr T. welat tillämpa, och redaktören W. Byström, att Elert må kännas skyldig böta för obefogad rättegång, utgifwa 5 rdr i ersättning för hwarje gång B. måst i målet sig inställa, och att deßutom fällas till answar enligt det stadgande i nu gällande strafflag, som Domstolen kunde finna såsom upprättelse tillämpligt. Parterna öfwerlemnade målet till afgörande, och kommer dom att afkunnas Måndagen den 30 dennes.

Wid härwarande Rådhusrätts sammanträde förliden onsdag dömdes: ….

Artilleristen Olof Persson för fylleri 5 rdr.

               ”          Modig för d:o 5 rdr.

 
 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig