Föregående sida

Tidningsklipp med anknytning til Gotlands försvar / 1870
 

Till Red. af Gotlands Tidning!

Gotlands Tidning 7/1 1870

I n:r 51 af Gotlands läns nyaste tidning för den 24 d:s har hr v. konsuln Lars Cramér å Ronehamn uppträtt till kapten Forsells å kanonbåten ”Alfhild” förswar mot de af mig i n:o 47 af Gotlands Tidning framställda anmärkningarne, i anledning af herr F:s besynnerliga förhållande, då 2:ne fartyg woro ilandslagna i Westergarnshamn; och då jag förmodar, att den uti breflådan af Eder tidning för samma dag omnämnda artikel af hr Cramér, innehåller enahanda försök att få  hr Forsell rentwagen inför allmänheten, så anhåller jag om plats i nästa n:r för detta

 

Genmäle till hr Lars Cramér!

Innan jag ingår i närmare granskning af Edert mot mig riktade radoteri och försök att få saken bortblandad, will jag låta allmänheten få del af skrifwelsen från Lotsåldermannen i Westergarn, hwaraf meddelas följande utdrag:

”Till följe af ankommen skrifwelse från Lots Direktörs Embetet jemte en afskrift af Chefen för Sjöförswars Departementets skrifwelse till Lots Direktören anbefalles ålderman att i den händelse något fartygskulle stranda inom Edert distrikt anbefalla alla Eder underlydande lotsar wid stationerna att då genast dels underrätta befälhafwaren å det strandade fartyget; att Kronoångbåten ”Alfhild” finnes på östra kusten intill medio af Nowember månad, för att der så ske kan lemna biträde till nödställda fartyg dels att om inträffad strandning skyndsamt lemna underrättelse till befälhafwaren å nämnde kronoångbåt, derest den ej befinner sig så aflägse från platsen , att det möjligtwis kan gå fortare och lättare att underrätta mig derom (och då tillika uppgifwa och det är bekant hwar kronoångbåten finnes) för att sedan genom min försorg widare befordras till Alfhilds befälhafware.”

 

”Hufwudsaken är att så fort som möjligt dels underrätta kaptenen på det strandade fartyget att hjelp är att om möjligt att om möjligt förwänta från Kronoångbåten, samt dels lemna befälhafwaren å nämnde ångbåt, så fort som möjligt underrättelse att strandningen inträffat;

Wisby Lotskontoret den 30 September 1869.

A. Pihl.

Lotsfördelningschef.”

 

Äfwensom komma Edert minne till hjelp med följande korrespondens pr telegraf:

Cramér Rohnehamn!

Klinteh. d. 29 Oct.

Ombesörj godhetsfullt skyndsammast ”Alfhilds” hitkomst för aftagande af twenne fartyg härstädes liggande på grund, telegrafswar betaldt. — Nyman.

 

Swar: O. Nyman Klintehamn!

Som Alfhilds station af Gotlands ostkust kan chefen ej afgå till Klintehamn förrän meddelande gifwas huru och hwarest strandade fartygen stå och om Alfhilds hjelp tillräcklig. Skandinawien med dykeri här kan erhållas om uppgörelse sker.

Cramér.

 

Chefen Kronoångaren Alfhild

Rohnehamn!

Nl. d. 30 Oct.

2:ne fartyg landdrifwit Westergarnshamn, anhålles om assistance nästa måndagsmorgon. Telegramswar betaldt.

Stenberg.

Kronolots Westergarn.

 

Swar: Lotsen Stenberg Klintehamn!

Underrätta iafton huru fartygen stå, last, djupgående edert Wattenhöjd, om möjlighet förefinnes för Alfhild taga dem af. Då Alfhild är beordnad till Gotlands ostkust har jag swårt utan största nödfall aflägsna sig så långt.  Telegrafswar betaldt.

Forsell.

Chefen Kronoångaren Alfhild.

 

Rohnehamn!

Nl. d. 31 Oct.

Fartygen liggande på Sandbotten på 5 fot watten, 2 fot på grund när de blifwa loß, som nu pågår af Timmer och Spannmål. 50 famnar derifrån 8 fot watten och 100 famnar 10 fot.  Telegramswar betaldt. Stenberg.

 

Swar: Lotsen Stenberg Klintehamn!

Då fartygen uppkastats på så grundt watten anser jag fruktlöst Alfhild försöker. Fartygen måste muddras ut.

Forsell.

Forst.
 
 
 

Till Red. af Gotlands Tidning!

Gotlands Tidning 7/1 1870

I n:r 51 af Gotlands läns nyaste tidning för den 24 d:s har hr v. konsuln Lars Cramér å Ronehamn uppträtt till kapten Forsells å kanonbåten ”Alfhild” förswar mot de af mig i n:o 47 af Gotlands Tidning framställda anmärkningarne, i anledning af herr F:s besynnerliga förhållande, då 2:ne fartyg woro ilandslagna i Westergarnshamn; och då jag förmodar, att den uti breflådan af Eder tidning för samma dag omnämnda artikel af hr Cramér, innehåller enahanda försök att få  hr Forsell rentwagen inför allmänheten, så anhåller jag om plats i nästa n:r för detta

 

Genmäle till hr Lars Cramér!

Innan jag ingår i närmare granskning af Edert mot mig riktade radoteri och försök att få saken bortblandad, will jag låta allmänheten få del af skrifwelsen från Lotsåldermannen i Westergarn, hwaraf meddelas följande utdrag:

”Till följe af ankommen skrifwelse från Lots Direktörs Embetet jemte en afskrift af Chefen för Sjöförswars Departementets skrifwelse till Lots Direktören anbefalles ålderman att i den händelse något fartygskulle stranda inom Edert distrikt anbefalla alla Eder underlydande lotsar wid stationerna att då genast dels underrätta befälhafwaren å det strandade fartyget; att Kronoångbåten ”Alfhild” finnes på östra kusten intill medio af Nowember månad, för att der så ske kan lemna biträde till nödställda fartyg dels att om inträffad strandning skyndsamt lemna underrättelse till befälhafwaren å nämnde kronoångbåt, derest den ej befinner sig så aflägse från platsen , att det möjligtwis kan gå fortare och lättare att underrätta mig derom (och då tillika uppgifwa och det är bekant hwar kronoångbåten finnes) för att sedan genom min försorg widare befordras till Alfhilds befälhafware.”

 

”Hufwudsaken är att så fort som möjligt dels underrätta kaptenen på det strandade fartyget att hjelp är att om möjligt att om möjligt förwänta från Kronoångbåten, samt dels lemna befälhafwaren å nämnde ångbåt, så fort som möjligt underrättelse att strandningen inträffat;

Wisby Lotskontoret den 30 September 1869.

A. Pihl.

Lotsfördelningschef.”

 

Äfwensom komma Edert minne till hjelp med följande korrespondens pr telegraf:

Cramér Rohnehamn!                                                    

Klinteh. d. 29 Oct.

Ombesörj godhetsfullt skyndsammast ”Alfhilds” hitkomst för aftagande af twenne fartyg härstädes liggande på grund, telegrafswar betaldt. — Nyman.

 

Swar: O. Nyman Klintehamn!

Som Alfhilds station af Gotlands ostkust kan chefen ej afgå till Klintehamn förrän meddelande gifwas huru och hwarest strandade fartygen stå och om Alfhilds hjelp tillräcklig. Skandinawien med dykeri här kan erhållas om uppgörelse sker. 

Cramér.

 

Chefen Kronoångaren Alfhild

Rohnehamn! 

Nl. d. 30 Oct.

2:ne fartyg landdrifwit Westergarnshamn, anhålles om assistance nästa måndagsmorgon. Telegramswar betaldt.

Stenberg.

Kronolots Westergarn.

 

Swar: Lotsen Stenberg Klintehamn!

Underrätta iafton huru fartygen stå, last, djupgående edert Wattenhöjd, om möjlighet förefinnes för Alfhild taga dem af. Då Alfhild är beordnad till Gotlands ostkust har jag swårt utan största nödfall aflägsna sig så långt.  Telegrafswar betaldt.

Forsell.

Chefen Kronoångaren Alfhild.

 

Rohnehamn! 

Nl. d. 31 Oct.

Fartygen liggande på Sandbotten på 5 fot watten, 2 fot på grund när de blifwa loß, som nu pågår af Timmer och Spannmål. 50 famnar derifrån 8 fot watten och 100 famnar 10 fot.  Telegramswar betaldt. Stenberg.

 

Swar: Lotsen Stenberg Klintehamn!

Då fartygen uppkastats på så grundt watten anser jag fruktlöst Alfhild försöker. Fartygen måste muddras ut.

Forsell.

Forts.
 
 
 

Utnämning

Gotlands Tidning 14/1 1870

K. M:t har den 31 sistl. December utnämnt och förordnat utexaminerade kadetten Ph. W. Hertzmann till underlöjtnant wid Gotlands nationalbewäring.
 
 
 

Genmäle till Lars Cramér!

Gotlands Tidning 14/1 1870

 

(forts. fr. N:r1.)

 

Efter meddelandet af dessas saken rörande handlingar, will jag wädja till Eder kända rättsinthet, att erkänna det Ni låtit förleda Eder af en pjunkig wänskapskänsla för h:r Forsell att framstå såsom riddare för en ganska twetydig handling. Stora ord werka ej alltid i den riktning, som dermed afses, hwarför ock ordet,  ”smutskasta” får stå för Eder räkning, hwarjämte Edert intyg ”utmärkt hederlig och i allo särdeles, aktad Embetsman”, gerna utan reserwation må så tillämpas på chefen å kanonbåten ”Alfhild”; för mig är det alldeles likgiltigt. Saken i fråga widrör alls icke huruwida h:r Forsell är ”hederlig” eller såsom Embetsman ”aktad”, utan mitt ”anfall”, såsom Ni behagar yttra Eder, härledde sig från h:r Forsells olika handlingssätt wid twenne likartade fall; det ena war wid norska skeppets strandning och det andra wid de båda här hemmahörande fartygens landslagning. Ni har likwäl alldeles ignorerat detta sanna förhållande, hwarigenom också Eder replik blir osann och oärlig, och är det just Ni som nu försökt föra allmänheten ”bakom ljuset.”

Jag förbigår Eder egentliga diatrib, hwars ensidighet ingen kan undgå att bemärka, då man sammanställer densamma med ofwanförda handlingar; ty allt hwad Ni resonerar om 100 famnars afståndet wisar endast att äfwen Ni har funnit kapt. Forsells beteende sjukt, eftersom 100 famnars kabel måst anlitas för att med densamma kunna bogsera Edert förwar fram till allmänheten. Kom ihåg, hr Lars ! att telegrammet äfwen uppgifwer 8 fots djup 50 famnar från fartygen ! — Enligt min åsigt borde icke Ni hafwa uppträdt med detta försök att förswara kapt. Forsells förhållande, utan heldre gifwit honom sjelf tillfälle att framhålla hwad som sanningsenligt kunnat härwidlag lända till ursäkt, såsom oerfarenhet, förlitande på falska rådgifware, mißförstånd om instruktionen m. m.

Och härmed säger jag Eder farwäl, widhållande mina påståenden och med fullkomlig rättighet att ännu en gång framställa frågan: om endast utländska fartyg kunna påräkna hjelp af swenska kronans här förlagda ångbåt ?

De i edert ”corolarium” förekommande frågorna, hwilka endast ådagalägga, att Ni måtte hysa agg till redaren O. H. Nyman, som Ni beskyller för snikenhet m. m., — förekomma mig alltför kolriga för att erfordra swar af en Sjöman.
 
 
 

Karlsdagen

Gotlands Tidning 28/1 1870

Karlsdagen högtidlighölls i dag kl. 12 middagen med kanonsalut från strandbatteriet.
 
 
 

För groft okynne

Gotlands Läns Nyaste Tidning 4/2 1870

Jägaren wid Hemse kompani af Gotlands nationalbewäring C. Sjöberg har i Wisby cellfängelse nyligen undergått honom ådömda 5 dagars fängelse wid watten och bröd. ”för wåld mot annan krigsman i tjenst” medelst begagnande af otillåten förladdning i sitt gewär.
 
 
 

Östgötamusikens bal

Gotlands Tidning 4/2 1870

 

 
 
 

Offentligt nöje

Gotlands Tidning 4/2 1870

Enligt annons å annat ställe i tidningen kommer en qwintett af östgöta förste lifgrenadier-regemente att härstädes anställa Bal den 12 d:s å Oscarssalen. Öfwerallt der denna qwintett uppträdt och senast i Westerwik har den blifwit omfattad med wälwilja och tillwunnit sig stort bifall. Det sällsynta tillfället att här få höra dansmusik utförd å ensamt messingsinstrumenter skall också säkerligen uppmärksammas af alla musikwänner och icke minst af wår dansanta publik.
 
 
 

Östgötamusikens bal

Gotlands Tidning 18/2 1870

Östgötamusikens bal i lördags (12/8 1870) å Oscarssalen war besökt af en talrik, animerad och tacksam publik. Dansen war liflig, och utfördes flera wackra musikstycken under mellanstunderna.
 
 
 

Utdelning af 1:a qwartalsarwoden

Gotlands Tidning 25/2 1870

Utdelning af 1:a qwartalsarwoden till Gotlands nationalbewärings underbefäl och spel utdelas:

D. 3 Mars kl. 11 f. m. till 4:e 12 pundiga batteriet å Fältkontoret, kl. ½ 12 f. m. till 12:e 6 pundiga batteriet å dito, kl. 12 midd. åt fältmusikanterne och förrådshandtwerkare å dito,

D. 14 Mars kl. 10 f. m. åt Wisby jägarekompani hos kompanichefen och på samma tider och ställen, som äro bestämda för wapensynernas förrättande, åt alla öfriga kompanier af Gotlands nationalbewäring.
 
 
 

Bewäringens approbering

Gotlands Tidning 25/2 1870

Genom skrifwelse från landtförswarsdepartementet af den 29 sistlidne Januari fästes samtlige k. befh:des uppmärksamhet å angelägenheten af att icke wid mönstring approbera sådana bewäringsynglingar, som i följd af kroppslig swaghet äro till krigstjenst oduglige.
 
 
 

Kapten J. Mankells motion

Gotlands Tidning 4/3 1870

Kapten J. Mankells motion, att landshöfdinge- och militärbefälhafvare-befattningarne på Gotland måtte åtskiljas.

När med landshöfdinge-embetet å Gotland förenade det militära öfverbefälet på ön, synes man i främsta rummet haft i sigte det förhållande, i hvilket densamma, under krigstid, skulle komma. Åtgärden vidtogs, då man väntade krig med en stor sjömagt, hvars flotta förmodades skola afskilja ön från förbindelsen med moderlandet, hvarigenom undsättning derifrån skulle i hög grad försvåras. Föreningen af den högsta civila och militära makten hos en person förmenades då skola kraftigt befordra skyndsamheten af de behöfliga försvarsåtgärderna, hvarigenom åter öns försvarsförmåga i väsendtligt mån skulle ökas. Man synes hafva tänkt sig den från hufvudlandet afskiljda ön såsom en fästning, der kommendanten, sedan fienden börjat inneslutningen, proklamerar belägringstillståndet samt i sin person förenar den civila och militära makten, äfvensom i icke ringa mån den dömande, då större delen af den manliga befolkningen genom militärkonventionen skulle stå under krigslagarnes lydno. Huruvida i öfrigt öns försvarsförmåga skulle ökas genom åtgärdernas skyndsamhet, om öfverhufvud medlen dertill saknades, vill jag låta vara osagdt.

Föreningen af landshöfdinge- och militärbefälhafvare-befattningen verkställdes sålunda ursprungligen med afseende på ett särskildt tillfälle och hade till allmän grund ett undantagsförhållande, nemligen kriget. Så snart detta undantagsförhållande upphört, borde, enligt min åsigt, äfven föreningen af embetena hafva upphört. Det hade ju varit lätt, att vid inbrytande krig åter åt militärbefälhafvaren på ön anförtro en ökad makt, om sådant verkligen ansetts behöfligt.

Freden måste alltid anses såsom Statens normaltillstånd, och med afseende fästadt i främsta rummet på densamma måste dess inrättningar ordnas. Men under freden är den sociala och ekonomiska utvecklingen hufvudsaken. Den embetsman, som å Statens vägnar öfvervakar och befrämjar densamma, bör deråt ostördt kunna egna sin tid och möda. Och de egenskaper, som af honom fordras, böra förnämligast hafva afseende på denna hans verksamhet.

Nu har man likväl låtit ett förhållande, som varit grundadt på krigets behof, qvarstå under freden. man har låtit tvänne så olika befattningar som landhöfdingens och militärbefälhafvarens, hvilka fordra så olika egenskaper och hvar för sig, om de väl skola skötas, taga sin man i anspråk, förblifva förenade i en person. Såsom vanligt, när man med samma medel vill vinna tvänne olikartade ändamål, har man förfelat ett af dem eller kanhända båda.

Då krig när som helst kan inträffa, och ön i sådant fall hastigt kan blifva afskuren från fäderneslandet, så tar man vid tillsättandet af landshöfdinge-befattningen i främsta rummet nödgats se på kandidatens militära egenskaper. Alla landshöfdingar hafva äfven varit militärer, hvilka såsom sådane möjligtvis haft framstående egenskaper, men åtminstone blott undantagsvis egt tillräckliga insigter i den civila delen af deras befattning.

Antagligen är äfven att Gotlands naturliga rika tillgångar just i följd af ifrågavarande förening af den militära och civila myndigheten, med sina olika skyldigheter, blifvit försummade eller åtminstone icke på långt när så utvecklade som de kunnat vara, om under sednast förflutna halfva sekel landshöfdingar med juridiska, administrativa och statsekonomiska insigter fått odeladt egna sig åt jordbrukets och näringarnes angelägenheter, i stället för att esomoftast offra en dyrbar tid åt militära anordningar och öfningar, för hvilka landshöfdingar, som tagits från armeen hyst en naturlig  förkärlek. Men äfven om Gotlands län är det svagast befolkade i riket, ligger deruti intet skäl, hvarför detsamma, mer än andra, skall tillbakasättas i afseende på sin inre utveckling.

Militärbefälet på Gotland är å andra sidan en befattning, som, om den rätt skall skötas, mer än tillräckligt tager sin man i anspråk. Militärbefälhafvaren måste på samma gång tjentstgöra såsom sådan och såsom regementschef, tvänne befattningar, som man på fastlandet åtskiljt. Han har under sitt befäl olika vapen samt af infanteri icke mindre än 4 bataljoner och 30 kompanier, då ingen regementschef har mera än 2 bataljoner och 8 kompanier. Han har öfver 100 officerare och en manskapsstyrka af öfver 8,000 man, hvilkas militära angelägenheter af honom skola ombesörjas och öfvervakas. Skall han då dessutom i någon mån hinna göra sig förtrogen med grunderna för öns försvar i allmänhet samt i taktiskt hänseende lära känna densamma, så synes ingen tid för civila göromål för honom återstå.

Så länge det civila och militära chefskapet på ön blir förenadt, måste följaktligen i de flesta fall ett af dem tillbakasättas och försummas på det andras bekostnad. Oberäknadt den skada, som öns innevånare härigenom i allmänhet tillskyndas, så kommer dertill den serskilda olägenheten att de, i händelse af möjliga öfvergrepp från militärbefälhafvarens sida icke med hopp om rättelse kunna klaga hos landshöfdingen, utan måste gå direkte till kungs, emedan landshöfdingen icke gerna kan med venstra handen ändra, hvad han såsom generalbefälhafvare gör med högra. Denna olägenhet måste anses så mycket mera kännbar, som militärbefälhafvaren äfven mellan öfningarne kan ålägga innevånarne straff för militära förseelser, och som bekant är, heter det inom den militära lagstiftningen,  att först lida och sedan klaga. Gotlands befolkning innehar således i detta hänseende icke likställighet med fastlandets värnepligtige innevånarne, hvilka mellan mötena allenast lyda under civillag, men ej af en regementschef kunna ådömas straff för militära förseelser t. ex. för uteblifvande från mönstring m. m. d.

Det är således icke utan grund, som man velat jemföra militärbefälhafvarebefattningen på Gottland med en generalguvernörs, hvilken är förbjuden i Regeringsformen § 46.

Hvad slutligen beträffar det hufvudsakliga skäl, som förorsakat de båda befattningarnes förenade, nemligen den nytta deraf skulle uppstå i krig, så kan äfven dess giltighet i hög grad betviflas. Då, om någonsin, måste militärbefälhafvaren blifva så upptagen af den strategiska och taktiska delen af sin verksamhet, att hans omtanke af ingenting annat bör störas. Och om någonsin den högsta civila myndigheten behöfver så ostördt egna sig åt sitt administrativa kall, så är det under ett krig, som erfordrar så utomordentligt stora uppoffringar af det borgerliga samhällets tillgångar, och hvilka det tillhör honom att anordna och fullgöra.

Ur hvilken synpunkt man följaktligen ser saken, vare sig med afseende på fredens eller krigets behof, så torde man äfven i detta fall vinna den största nytta och fördel för det allmänna genom att lyda arbetsfördelningen stora lag och från hvart annat skilja det, som ej är likartadt, samt åt hvarje embete gifva sin särskilda verkningskrets.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag vördsamt föreslå:

 att Riksdagen hos Kongl. Maj:t måtte anhålla, att landshöfdinge- och militärbefälhafvare-befattningarne på Gotland måtte åtskiljas och åt särskilda personer anförtros.
 
 
 

Wapensynerna

Gotlands Tidning 4/3 1870

Innewarande års wapensyner med de bewäringsskyldige på Gotland komma att förrättas på följande tider under innewarande månad, nemligen med:

Hoburgs kompani: Wamlingbo socken måndagen den 14 kl. 8 f. m., Sundre d:o s. d. kl. 2 e. m., Hamra d:o tisdagen d. 15 kl. 9 f. m., Öja d:o s. d. kl. 2 e. m.

Grötlinge kompani: Grötlingbo socken måndagen den 14 kl. 8 f. m., Fide d:o s. d. kl. 2 e. m.

Hafdhems kompani: Hafdhems socken måndagen den 14 kl. 8 f. m., Näs d:o s. d. kl. 3 e. m.

Hemse komp. : Rone socken måndagen den 14 kl. 8 f. m., Hemse d:o s. d. kl. 2 e. m., Alfwa d:o tisdagen den 15 kl. f. m., Eke d:o s. d. kl. 2 e. m.

Hablinge komp. : Ekstad socken söndagen d. 13 kl. 8 f. m., Habblingbo d:o s. d.  kl. 2 e. m., Silte d:o måndagen d. 14 kl. 8 f. m., Sproge d:o s. d. kl. 2 e. m.

Fardhems komp. : Fardhems socken måndagen den 14 kl. 8 f. m., Linde d:o s. d. kl. 11 f. m., Löjsta d:o s. d. kl. 3 e. m., Lefwide d:o tisdagen den 15 kl. 8 f. m., Gerum d:o s. d. kl. 2 e. m.

Burs komp. : Burs socken måndagen den 14 kl. 7 f. m., Stånga d:o s. d. kl. 11 f. m.

Närs komp. : När socken måndagen den 14 7 f. m., Lau d:o s. d. kl. 12 midd.

Garde komp. : Lye socken måndagen den 14 kl. 3 e. m., Etelhems d:o tisdagen den 15 kl. 8 f. m., Garde d:o s. d. kl. 11 f. m., Alskog d:o kl. 3 e. m.

Klinte komp. : Klinte socken måndagen d.  14 kl. 8 f. m., Fröjel d:o s. d. kl. 12 midd.

Banda komp. : Mästerby socken måndagen den 14 kl. 3 e. m., Sanda d:o kl. 2 e. m.

Hejde komp. : Atlingbo socken måndagen den 14 kl. 8 f. m., Wäte d:o s. d. kl. 11 f. f. m., Hejde d:o

s. d. kl. 3 e. m.

Sjonhems komp. : Wänge socken söndagen den 13 kl. 8 f. m., Buttle d:o s. d. kl. 2 e. m., Guldrupe d:o måndagen den 14 kl. 8 f. m., Wiklau d:o kl. 11 f. m., Sjonhems d:o s. d. kl. 3 e. m.

Torsburgs komp. : Kräklingbo socken söndagen den 13 kl. 2 e. m., Anga d:o måndagen den 14 kl. ½ 8 f. m., Ala d:o s. d. kl. 12 middagen.

Östergarns komp. : Ardre socken måndagen den 14 kl. 8 f. m., Gammalgarns d:o s. d. kl. 11 f. m., Östergarns d:os. d. kl. 3 e. m.

Eskelhems komp. : Eskelhems socken måndagen den 14 kl. 8 f. m., Tofta d:o s. d. kl. 12 midd.

Stenkumla komp. : Westerhejde socken söndagen den 13 kl. 8 f. m., Stenkumla d:o s. d. kl. 2 e. m., Träkumla d:o måndagen d. 14 kl. 8 f. m.

Dede komp. : Akebeck socken tisdagen den 15 kl. 8 f. m., Follingbo d:o s. d. kl. 2 e. m., Roma d:o onsdagen den 16 kl. 8 f. m., Walls d:o s. d. kl. 2 e. m., Björke d:o torsdagen den 17 kl. 8 f. m., Hogrän d:o s. d. kl. 2 e. m.

Wisby infanteri komp. : 1:a afdelningen söndagen d. 13 kl. 7 f. m., 2:a d:o söndagen d. 20 kl. 7 f. m.

Endre komp. : Barlingbo socken måndagen den 14 kl. 8 f. m., Ekeby d:o s. d. kl. 10 f. m., Endre d:o

s. d. kl. 12 midd., Hejdeby d:o samma dag kl. 2 e. m.

Bro komp. : Weskinde socken söndagen d. 13 kl. 8 f. m., Bro d:o s. d. kl. 11 f. m., Fole d:o s. d. kl. 2 e. m., Lokrumme d:o måndagen den 14 kl. 8 f. m.

Halla komp. : Ganthems socken måndagen den 14 kl. 8 f. m., Halla d:o s. d. kl. ½ 11 f. m., Dalhems d:o s. d. kl. 3 e. m.

Lina komp. : Wallstena socken söndagen den 13 kl. 7 f. m., Gothems d:o s. d. kl. 11 f. m., Hörsne med Bara d:o s. d. kl. 4 e. m., Norrlanda d:o måndagen den 14 kl. 8 f. m., Källunge d:o kl. 4 e. m.

Bäls komp. : Bäls socken söndagen den 13 kl. 6 f. m., Hejnum d:os. d. kl. 8 f. m., Othems d:o s. d. kl. 11 f. m., Boge s. d. kl. 2 e. m.

Lummelunds komp. : Lummelunda socken söndagen den 13 kl. 8 f. m., Stenkyrka d:o måndagen den 14 kl. 8 f. m., Martebo d:o s. d. kl. 2 e. m.

Tingstäde komp. : Hangwar socken söndagen d. 13 kl. 8 f. m., Hall d:o s. d. kl. 2 e. m., Tingstäde d:o måndagen den 14 kl. 8 f. m.

Forßa komp. : Lärbro socken söndagen d. 13 kl. 7 f. m., Hellwig d:o s. d. kl. 2 e. m.

Rute komp. : Fleringe socken söndagen d. 13 kl. 9 f. m., Rute d:o s. d. kl. 2 e. m., Bunge d:o söndagen den 20 kl. 8 f. m.

Fårö komp. : Fårö socken måndagen den 14 kl. 8 f. m.

Alla de bewäringsskydige, som utehafwa kronopersedlar, äro skyldige att sig wid wapensynerna inställa och dit medhafwa nämnde persedlar.

De bewäringsskyldige, som tillhöra Medel- och Wisby bataljonerna, skola wid wapensynerna aflemna innehafwande gewär af 1849 års förändringsmodell med tillbehör samt slaghuswäskor, och erhålla i stället bakladdningsgewär af 1867 års modell med tillbehör.

Genom Kongl. Brefwet den 19 Januari 1864 är stadgadt, att bewäringsskyldig som utan laga förfall uteblifwer från behörigen kungjord wapensyn, mönstring eller wapenöfning, skall wara underkastad vite för första gången af 5 Rdr, andra gången af 1 Rdr samt tredje och följande gånger till de belopp, som Konungens Befallningshafwande kan finna skäligt att i sådant afseende bestämma.
 
 
 

”Insändt” och på samma gång en recension

Gotlands Tidning 4/3 1870

En liten, tryckt och kringspridd, ”Sång för Gotlands Nationalbewäring” är till sitt innehåll både fosterländskt och anslående och lämpar sig mycket wäl till fältsång wid den trupp, enligt titeln, är afsedd; men lika anspråkslöst och blygsamt det är af den werklige författaren att få der draga sig undan, lika djerft är det af den person, som satt sitt namn under ifrågawarande opus,  för att såmedelst wilja inbilla allmänheten att han (underskrifwaren) skulle wara mäktig sådana rätt wackra tankeutgjutelser. — Paß, Mante! wi hafwa sett er förmåga i tryck och wet hwad ni går för. Författaren gissar man emellertid och han uppmanas härigenom att fortgå och fullkomna sig i en rigtning, dit kallelsen tyckes mana honom;  och jemte det att han derigenom skulle kunna bereda allmänheten mången angenäm och wärdefull läsning, skulle han bestämt äfwen kunna höja sig sjelf från den ståndpunkt, på hwilken han, tillfölje måhända af widriga öden och mißgynnande omständigheter för närwarande befinner sig.

”Diri”.
 
 
 

Militär-afdelning

Gotlands Tidning 11/3 1870

Befälskompetens wid Gotlands artilleri. Genom generalordres af den 8 Februari har blifwit befaldt, att, då de praktiska öfningar, hwilka hittills hållits wid artilleriregementena, för winnande af inträde wid krigshögskolan, äfwensom för ernående af kompetens till tjenstgöring såsom löjtnant eller kapten wid Gotlands nationalbewärings artillericorps, för framtiden skola upphöra, ifrågawarande öfningar ej widare skola utgöra ett wilkor för kompetens till ofwannämnde slags tjenstgöring wid nationalbewäringen.
 
 
 

Dödsfall. Petter Pettersson

Gotlands Tidning 24/3 1870

 

 
 
 

Generalmönstring

Gotlands Tidning 24/3 1870

K. M:t har förordnat, att generalmönstring skall i år förrättas med Gotlands nationalbewärings artilleri-corps´ stamtrupp, af militärbefälhafwaren på Gotland, generalmajoren m. m. G. H. W. Gyllenram
 
 
 

Generalorder

Gotlands Tidning 24/3 1870

Chefen för kgl. sjöförswarsdepartementet har under den 4 dennes befallt att premierlöjtn. S. V. E. A. Sandels skall med åtnjutande af derför på stat bestådda förmåner t. w. wara chef 1:a och 2:a Gotlands båtsmanskompani, efter på egen begäran från nämnde befatening (sic)  entledigade premierlöjtn.  G. Frick. På grund af förestående har premierlöjtn. Sandels emottagit chefskapet för 1:a och 2:a Gotlandsbåtsmanskompanierna.
 
 
 

Utnämningar

Gotlands Tidning 1/4 1870

Kongl. Maj:t har den 17 Mars utnämnt till underlöjtnant wid Gotlands Nationalbewäring, utexaminerade kadetten wid krigsskolan R. Sturnegk.
 
 
 

Militär-Afdelning

Gotlands Tidning 8/4 1870

Wapenöfningarne med Gotlands nationalbewäring skola, enligt generalordres af den 12 Mars, i år ega rum å följande tider:

    Officersmöte: 12 dagar från och med den 17 Maj.

    Befälsmöte: 6 dagar från och med den 30 Maj för allt befäl och underbefäl samt spel wid infanteriet och jägarne.

    Befälsmöte: 13 dagar från och med den 30 Maj för allt befäl och underbefäl samt spel wid artilleriet, med en weckas förutgången öfning för det underbefäl som förut ej bewistat något befälsmöte wid detta wapen;

samt

 Batterimötena för artilleriet och kompanimötena för jägarne under 6 dagar, för södra och medel-bataljonerna från och med den 13 juni, för artilleriet, Wisby och norra bataljonerna från och med den 20 Juni.
 
 
 

Gotlands båtsmanskompanier

Gotlands Tidning 14/4 1870

Gotlands båtsmanskompanier äro hemförlofwade och hitkomma med kanonångaren Hogland:

2:a Gotlands kompani, 124 man jemte en död mans saker, att embarkera i Carlskrona

Måndagen d. 2 nästkommande Maj straxt på eftermiddagen, för att under befäl af en subalternofficer och en understyrman transporteras till Klintehamn, der rotehållarne påföljande dag omkring kl. 12 middagen böra wara tillstädes för att afhemta båtsmännen och deras saker.

1:a Gotlands kompani, 99 man med 9 döde och rymde mäns saker, embarkera torsdagen den 5 i ofvannämnde månad för att anförde af kompanichefen och en underkonstapel afgå till Wisby, der debarkering bör kunna ske påföljande dag omkring kl. 2 eftermiddagen, då rotehållarne derstädes böra sig infinna för afhemtning af båtsmännen och deras saker.
 
 
 

Stadsfullmäktiges förhandlingar förliden tisdag woro hufwudsakligen följande:

Gotlands Tidning 14/4 1870

..... 5. Artilleribefälhafwaren hade till Magistraten aflåtit skrifwelse derom, att, som det af artilleriets stamtrupp såsom kasern hittills begagnade wore i alla afseenden olämpligt och osundt, annan lokal måtte af staden härtill anwisas och hwartill föreslogs antingen f. d. skolhuset eller stadens sjukhus; ärendet remitterades af Fullmäktige till Drätselkammaren för utlåtandes afgifwande.
 
 
 

General-guvernörskapet på Gotland

Gotlands Tidning 22/4 1870

Underrättelsen, att riksdagens första kammare ”utan diskussion” förkastade andra kammarens i anledning af hr Mankells motion fattade beslut om en skrifvelse till k. m:t med begäran att landshöfdinge- och militärbefälhafvare-befattningarne på Gotland ej längre måtte innehafvas af en och samma person, har härstädes väckt det mest vidriga intryck, och förut rådande missnöjet öfver provinsens nu rådande varande olidliga styrelsesätt, har derigenom stegrats till den grad, att det gifver sig tillkänna i det mest bittra uttryck. Med kännedomen af första kammarens sammansättning hade man visserligen skäl att frukta det värsta, eller en sådan utgång frågan nu fått; men man hyste dock den förhoppning, att, sedan andra kammaren, eller svenska folkets ombud, enstämmigt uttalat sin förkastelsedom öfver ifrågavarande kränkning af Grundlagen, första kammaren skulle draga öronen åt sig och märka hvad klockan är slagen. — Fåfängt! Men Gotland har så länge varit styfmoderligt behandlad och har för många minnen och exempel deraf, för att icke fortfara i förhoppningen, att äfven nuvarande förtryck skall på laglig väg kunna afskuddas.

Man har vågat påstå, att icke missnöje med guvernörskapet här är rådande, samt att öns högste styresman oriktigt benämnes Generalguvernör. I sanning djerft, att så vilja förneka uppenbara och faktiska förhållanden. General af Klint, hr Dufva och redaktör Bergstedt i Stockholms-Posten (första kammarens tidning) böra endast derföre blifva hitförsatte någon tid och i ett förhållande, som kan bereda dem tillfälle att erfara allmänna tänkesättet, — och missnöjet skall nog blifva förnimbart! Beträffande åter påståendet, att icke guvernörskapet på Gotland innebär brott mot 46 § Grundlagen, så vilja vi här återgifva ingressen till stadgandet om den sista Generalguvernörs-institutionen, hvaraf nogsamt torde visas, att det verkligen är genom ett grundlagsbrott, som Gotland styres olika med Sverges öfriga provinser.

Nämnde stadgande lyder:

 ”Kongl. Maj:ts nådiga Instruction för den tills vidare förordnade General-Guvernören i Skåne. — Gifven Stockholms slott den 9 Februari 1801.

Som Kongl. Maj:t i Nåder funnit för godt updraga, General-Löjtnanten, General-Adjutanten, Riddaren och Commendören af Kongl. Maj:ts Orden samt Riddaren af alla Kejserliga Ryska Orden, Välborne Friherre Herr Johan Christoffer Toll högsta Militär-befälet i Skåne: och vid nu varande omständigheter ansedt tjenligast och lämpligast att den civila styrelsen derstädes med den militära i en och samma hand förenas; Alltså har Kongl. Maj:t i nåder förordnat bemälte Herr General-Löjtnant att tillsvidare vara Generalguvernör i Hertigdömet Skåne, och i afseende derpå följande Nådiga Instruction för honom utfärdat:

§: 1.  General-Guvernören skall förnämligast derom sig vårda och vinlägga, att allmänna lugnet och säkerheten bibehålles och stadgas, att” — etc. etc.

Häraf finner man dåvarande regeringens definition på General-Guvernör, och att sjelfva Instructionen kunde ändras när K. M:t så ansåg nödigt, utan att förändring i definition deraf blefve någon följd. Hvad ”Stockholms-Posten” nu i denna fråga anfört utgöra således blott bisaker. — Då nu förut anförda 46 § stadgar: ”Ingen General-Guvernör inom Riket må hädanefter förordnas,” så kan icke med skäl förtänkas Gotländingarne, att de äro missnöjda med ett styrelsesätt, som ställer dem utom Grundlagen.

Vi skola i nästa n:r yttra oss om de mera speciella företeelser vid riksdagens förhandlingar om denna sak.
 
 
 

Mönstringarne med Gotlands Nationalbewäring

Gotlands Tidning 22/4 1870

Mönstringarne med Gotlands Nationalbewäring förrättas å följande dagar och ställen under Maj månad:

Tisdag d. 3 kl. ½ 7 f. m. Banda komp. wid Ejmunds;

s. d. kl. 7 f. m. Hejde d:o wid d:o;

s. d. kl. ½ 11 f. m. Klinte d:o å Klintehamn;

s. d. kl. 12 midd. Fardhems d:o å Magnuserum;

s. d. kl. 2 e. m. Habblinge d:o wid Sproge kyrka;

Onsdagen den 4 kl. 6 f. m. Hoburgs d:o wid Öja kyrka;

s. d. kl. 10 f. m. Gröttlinge d:o å Sandesrum;

s. d. kl. ½ 11 Hafdhems d:o å d:o;

s. d. kl. ½ 12 f. m. Hemse d:o å Alfwaslätt;

Thorsdagen d. 5 kl. 9 f. m. Burgs d:o wid Burgs kyrka;

s. d. kl. ½ 1 e. m. Nährs d:o wid Nährs kyrka;

s. d. kl. ½ 3 e. m. Garde d:o wid Garde kyrka;

Fredagen d. 6 kl. 8 f. m. Thorsburgs d:o å Ekeskogsrum;

s. d. kl. ½ 9 f. m. Östergarns d:o å d:o;

s. d. kl. 11 f. m. Sjonhems d:o wid Sjonhems kyrka;

Måndagen d. 9 kl. 7 f. m. Lummelunds d:o wid Lummelunds kyrka;

s. d. kl. ½ 9 f. m. Tingstäde d:o wid Tingstäde kyrka;

s. d. kl. 12 midd. Forßa d:o wid Lärbro kyrka;

s. d. kl. 2 e. m. Rute d:o wid Rute kyrka;

Tisdagen d. 10 kl. 6 f. m. Fårö d:o wid Broa;

s. d. kl. 9 f. m. Bähls d:o wid Slite;

s. d. kl. 2 e. m. Lina d:o å Wallstenarum;

s. d. kl. ½ 5 e. m. Halla d:o wid Dalhems kyrka;

Thorsdagen d. 12 kl. ½ 8 f. m. Stenkumla d:o wid Gardrungs;

s. d. kl. 10 f. m. Eskelhems d:o wid Eskelhems kyrka;

Fredagen d. 13 k. 7 f. m. Bro d:o wid Duß;

s. d. kl. ½ 9 f. m. Endre d:o å Tibblesrum;

s. d. kl. 10 f. m. Dede wid Roma kyrka;

Måndagen d. 16 kl. ½ 9 f. m. Artilleriet, Musik-direktören, och Fältmusikanterna,

s. d. kl. ½ 8 f. m. Wisby Jägare-kompani,

samt

s. d. kl. 8 f. m. Wisby Infanteri-kompani å platsen innanför Söderport.

De bewäringsskyldige, hwilka kunna hänföras till den i konventionen omnämnda klaß, ”högst oumbärliga biträden” och som af detta skäl önska befrielse från årets wapenöfningar, skola sednast den 28 nästkommande Maj hafwa inlemnat sina ansökningar till wederbörande batteri- eller kompanibefälhafware.

Genom Kongl. Brefwet den 19 Januari 1864 är stadgat, att bewäringsskyldig, som utan laga förfall uteblifwer från behörigen kungjord wapensyn, mönstring eller wapenöfning, skall wara underkastad wite för första gången af 5 rdr, andra gången 10 rdr samt tredje och följande gånger till de belopp, som Konungens Befallningshafwande kan finna skäligt att i sådant afseende bestämma.
 
 
 

General-Guvernörskapet på Gotland II

Gotlands Tidning 29/4 1870

Andra kammarens 2:a tillfälliga utskott, dit hr Mankels motion remitterades för utlåtandes afgifvande, afgaf följande yttrande:

”Utskottet, som, på grund af erhållen remiss, förehaft motionen till behandling, har dervid funnit flera skäl tala för densamma. Det låter svårligen förneka sig att för de särskilda göromål,  hvilka tillhöra landshöfdingen eller tillkomma militärbefälhafvaren, fordras så väsendtligt olika kunskaper och egenskaper att det alltid måste blifva synnerligen svårt ej mindre att finna personer, hvilka ega duglighet för båda befattningarne, än äfven för dessas innehafvare att så fördela tid och arbete att icke de bestyr, som tillhöra endera befattningen, inkräkta på den verksamhet, som bort egnas åt den andra. Icke heller synes det rätt lämpligt att en stor del af länets befolkning skall i den embetsman, till hvilken de har att vända sig för behandling af administrativa eller ekonomiska angelägenheter, tillika se sin militära chef, hvars straffmyndighet de äro underkastade. Men förhållandet har emellertid under en lång följd af år fortfarit utan att något synnerligt missnöje försports inom länet, hvarifrån ej heller nu yrkandet om ändring utgått. Utskottet har ej heller kunnat förbise att för aflöning af särskild militärbefälhafvare icke såvidt Utskottet fått upplyst, finnes af nu utgående anslag påräkna synnerligen mera än det arvode af 1,200 Riksdaler årligen, som landshöfdingen såsom militärbefälhafvare uppbär och att en af Riksdagen påkallad förändring troligen skulle föranleda framställning om förhöjning af anslaget för militärbefälhafvaren. Då härtill ytterligare kommer att en ny organisation af landtförsvaret är en af de frågor, hvilka man hoppas inom kort erhålla sin lösning och att i sammanhang härmed den nu väckta frågan lämpligen torde kunna tillfredställande ordnas, har Utskottet, utan att underkänna de vigtiga skäl, som tala för den ifrågasatta förändringen, dock ansett sig, under nu för handen varande förhållanden, böra vördsamt hemställa.

Att Kammaren icke må i anledning af motionen någon vidare åtgärd företaga.”

Häraf inhemtas, att utskottet funnit ”flera skäl” tala för motionen, att det måste blifva synnerligen svårt att finna personer, hvilka ”ega duglighet” för båda befattningarne måste ”inkräkta på den verksamhet, som bör egnas åt den andra och att det icke heller är ”lämpligt” att den embetsman, som skall behandla öns administrativa och ekonomiska angelägenheter, tillika skall innehafvanden militära straffmyndigheten. — Alltså har utskottet i hufvudsaken gifvit motionären rätt och gillat att förändring i nu bestående förhållandet är behöfligt.

”Men” — säger utskottet vidare — ”förhållandet har emellertid under en lång följd af år fortfarit utan att något synnerligt missnöje försports inom länet, hvarifrån ej heller nu yrkandet om ändring utgått.” Att detta yttrande är skeft och stridande mot verkliga förhållandet, skall af det följande blifva temligen klart.

Ehuru missnöjet öfver general-guvernörskapet för mer än 40 år sedan gaf sig tillkänna genom yttranden man och man emellan, hade dock olägenheterna deraf ännu icke då framträdt så skarpa och känbara, som sedermera och särdeles under sistförflutna tio åren varit fallet. Tidningspressen härstädes var också vid förstnämnda tid så beskaffad, att den föga befattade sig med politiska frågor och man lefde då i ett slags omyndighetstillstånd och under en sådan lenhändt paternel styrelse, att allt kändes godt och väl att de få, som då vågade påpeka missförhållandet, fingo snart erfara obehaget af att vara illa anskrifne hos guvernören och således misshaglige äfven för andra vederbörande. Men med tiden arbetade sig missnöjet alltmera fram och man vågade slutligen att helt oförbehållsamt tala om ”olaglig styrelse” ”grundlagsbrott” o. s. v.

Första offentliga uttalandet af en sådan missbelåtenhet, hvad vi nu kunna erinra oss, var i den af lektorn och riddaren C. J. Bergman här utgifna, mycket ansedda och aktade ”Gotlands Läns Tidning”, som 1858 i n:r 20, rörande generalen af Dahlströms blifvande efterträdare, bland annat yttrade: ”Att emellertid, efter gammal vana, Landsh.- och M. Befälhafvare-platsernas dubbla, general-guvernörliga tyngd, som nog är öfver en mans höfva, åter lägges i en mans hand, huru stark och bepröfvad denna i den ena eller andra riktningen än må vara, är allt fortfarande anmärkningsvärdt, enär Regeringsformens 46 §, som förbjuder tillförordnandet af General-Guvernör (d. v. s. högsta på engång civil och militär myndighet i en provins) icke gör något undantag för Gotland.”

Derefter följde den af riksdagsfullmäktigen i bondeståndet O. Svebilius vid 1859 års riksdag väckta motion, deruti han i ett väl motiveradt anförande föreslår:

”att rikets höglofliga ständer måtte i en skrifvelse till K. M. fästa uppmärksamheten på olägenheterna deraf, att på Gotland, i strid med 46 § regeringsformen, hvilken förbjuder generalguvernörskaps upprättande här i riket, och till olägenhet för landshöfdinge- och militärbefälhafvareembetenas tillbörliga handhafvande, dessa embeten läggas i en och samma persons hand, och anhålla, att, vid den nuvarande landshöfdingens och militärbefälhafvarens (general G. Bildt) afgång, särskilta personer måtte till dess olika embeten utnämnas.”

Dåvarande Ekonomiutskottet hemställde, att denna motion, ”ej må till någon rikets ständers åtgärd föranleda;” dervid anförande ungefär samma skäl, som af nuvarande Tillfälliga utskottets hemställan, som deremot ogillades af bondeståndet och återremitterades med dervid gjorda anmärkningar. Och frågan föll således för den gången.

Vi hafva emellertid med ofvanstående visat, att missnöje länge varit och fortfarande är rådande öfver undantagsförhållandet med provinsens styrelsesätt; hvadan utskottets påstående om motsatsen är tillräckligt vederlagdt. — Rörande åter utskottets yttrande att nu gjorda yrkandet om ändring ej utgått från länet, — denna mot våra riksdagsmän listigt nog framkastade beskyllning och åtskilliga märkliga företeelser inom stockholms-pressen ifråga om denna sak, skola vi nästa n:r taga i skärskådande.
 
 
 

Kanonsalut

Gotlands Tidning 29/4 1870

I söndags, prinsessan Eugenies födelsedag, gafs kgl. salut från strandbatteriet.
 
 
 

Kanonslupen Alfhild

Gotlands Tidning 29/4 1870

Kanonslupen Alfhild, under befäl af kapt. A. L. Broberg och medkommenderad officer löjtnant F. G. Heijkenskjöld, ankom i fredags till Fårösund samt afgick derifrån till Slite, som lärer blifwa deß station. Kanonångslupen Alfhild Gunhild lärer äfwen i år komma att stationeras wid Gotland och förläggas till Ronehamn.
 
 
 

Debatten i Andra kammaren, om general-guvernörskapet på Gotland

Gotlands Tidning 6/5 1870

Vi uppskjuta fortsättningen af art. om ”Generalguvernörskapet på Gotland”, till dess vi hunnit meddela den intressanta debatt, som uppstod i Andra Kammaren vid denna frågas afgörande, och hvaraf början härnedan förekommer.

 

Debatten i Andra kammaren, om general-guvernörskapet på Gotland.

Ehuru denna fråga wid nu pågående riksdag fallit för Första Kammarens motwillighet, anse wi oß dock böra meddela wåra läsare den i Andra Kammaren i många fall intressanta debatt, som föregick Kammarens enstämmiga bifall till motionen.

Debatten öppnades af herr Mankell: Herr Talman! mine Herrar! Oaktadt Utskottet i det föreliggande betänkandet slutat med att afstyra den motion jag wäckt om åtskiljande af landshöfdinge- och militärbefälhafwarebefattningarne på Gotland, har Utskottet dock i motiveringen till sin hemställan gjort så betydliga medgifwanden i afseende på riktigheten af de skäl, som blifwit förebragta för reformen, att jag wågar hoppas på bifall till densamma från Kammarens sida. Utskottet har nemligen medgifwit, att ”det swårligen låter förneka sig, att för de särskilda göromål, hwilka tillhöra landshöfdingen eller tillkomma militärbefälhafwaren, fordras så wäsendtligt olika kunskaper och egenskaper, att det alltid måste blifwa synnerligen swårt ej mindre att finna personer, hwilka ega duglighet för båda befattningarne, än äfwen för dessas innehafware att så fördela tid och arbete, att icke de bestyr, som tillhöra endera befattningen, inrätta på den werksamhet, som bort egnas åt den andra”. Widare har Utskottet medgifwit, att det ”icke heller synes rätt lämpligt, att en stor del af länets befolkning skall i den embetsman, till hwilken det har att wända sig för behandling af administrativa och ekonomiska angelägenheter, tillika se sin militära chef, hwars straffmyndighet de äro underkastade”. Deßa båda medgifwanden i afseende å de hufwudsakliga de skäl jag haft äran anföra reformen, synas mig wara af den beskaffenhet, att Utskottet borde hafwa tillstyrkt bifall till motionen, i stället för afslag å densamma.

Till nämnda medgifwanden kommer ytterligare — hwilket Utskottet gerna kunnat tillägga — att just i det fall då man möjligen skulle kunna wänta att fördelarne af den nuwarande föreningen af den nuwarande föreningen af den militära och civila myndigheten i en och samma persons hand skulle göra sig gällande, nemligen wid inträffande krig, stora olägenheter i stället såsom mig synes, yppa sig af densamma. Jag tillåter mig i detta afseende uppläsa den strof i min motion, som handlar derom: ”Då, om någonsin, måste militärbefälhafwaren blifwa så upptagen af den strategiska och taktiska delen af sin werksamhet, att hans omtanke af ingenting bör störas. Och om någonsin den högsta civila myndigheten behöfwer få ostördt egna sig åt sitt administrativa kall, så är det under ett krig, som erfordrar så utomordentligt stora uppoffringar af det borgerliga samhällets tillgångar, och hwilka det tillhör honom att anordna och fullgöra”.

Låtom oß nu deremot å andra sidan tillse, hwilka anmärkningar Utskottet förebragt mot motionen. Utskottet säger: ”Men förhållandet har emellertid under en lång följd af år fortfarit, utan att något synnerligt mißnöje försports inom länet, hwarifrån ej heller nu yrkandet om ändring utgått”. Huruwida något mißnöje med förhållandet förefinnes eller icke på Gotland, derom lära öns härwarande representanter bäst kunna upplysa. För min del har jag mig bekant, att ett ganska betydligt mißnöje länge der existerat, och detta mißnöje har yttrat sig i ganska talrika påstötningar hos mig, att wäcka ett förslag i den syftning jag nu gjort. Den omständigheten, att icke någon utaf Gotlands egna representanter framkommit med en sådan motion, torde hafwa sin grund uti grannlagenhetsskäl, öfwer hwilka jag ej will fälla något omdöme. Utskottet säger widare: ”Utskottet har ej heller kunnat förbise att för aflöning af särskild militärbefälhafware icke så widt Utskottet fått upplyft, finnes att af nu utgående anslag påräkna synnerligen mera än det arwode af 1,200 R:dr årligen, som landshöfdingen såsom militärbefälhafware uppbär, och en af Riksdagen påkallad förändring troligen skulle föranleda framställning om förhöjning af anslaget för militärbefälhafwaren”. Ehuru jag för min del, såsom wäl är bekant, är böjd för den största sparsamhet med allmänna medel, anser jag dock den föreslagna reformen wara af så stor nytta för Gotland, att jag icke drager i betänkande att bewisa de några tusen Riksdaler, som kunna wara behöfliga för deß genomförande, och gerna mottager den beskyllning för slöseri med statens medel, som af denna anledning kunde komma att drabba mig.

Det är för öfrigt icke gifwit att staten härigenom behöfde tillskyndas några ökade utgifter. Andra utwägar att anskaffa erforderliga medel, än denna, förefinnas. Landshöfdingen på Gotland har nu en inkomst af 14—18,000 Riksdaler om året, warierande allt efter det belopp, hwartill inkomsterna af Roma kungsgård, hwilka utgöra en del af hans lön, uppgå. Man har uppgifwit, att den normala landshöfdingelönen skulle wara 8,000 R:dr, och det synes mig derföre wara ganska skälig, att man tager utaf landshöfdingens lön, hwad som behöfwes, för att tillsammans med det nu utgående arwode skaffa en tillräcklig aflöning åt den blifwande militärbefälhafwaren.

En annan utwäg wore följande.

På Gotland finnes för närwarande en serskild artilleribefälhafware. Denna befattning bestrides wanligen utaf en regementsofficer wid Swea artilleriregemente. Då denne officer hela året om är frånwarande från sitt regemente, så synes hans plats derstädes wara obehöflig och den lön han der uppbär, sex tusen Riksdaler, kunna tilläggas militärbefälhafwarens nuwarande arwode tolf hundra Riksdaler.

Jag har emellertid icke welat inkomma med något detaljeradt förslag i detta hänseende, emedan jag anseratt denna fråga bäst kan lösas af Kongl. Maj:t, som, i den händelse Riksdagen bifaller den motion jag wäckt, icke lärer underlåta at afgifwa ett fullständigt förslag, öfwer hwilket Riksdagen då kan uttala sitt bifall eller ogillande.

Utskottet säger slutligen: ”Då härtill ytterligare kommer, att en ny organisation af landtförswaret är en af de frågor, hwilka man hoppas inom kort skola erhålla sin lösning, och att i sammanhang härmed den nu wäckta frågan lämpligen torde kunna tillfredsställande ordnas, har Utskottet, utan att underkänna de wigtiga skäl, som tala för den ifrågasatta förändringen, dock ansett sig, under nu för handen warande förhållanden, böra wördsamt” etc. Jag kan för min del icke dela den förhoppning Utskottet här uttalat, att en ny organisation af wårt landtförswar så snart skall komma till stånd, utan fruktar högeligen, att dermed torde dröja en ganska god tid. Jag har med anledning deraf redan förut, wid en annan frågas behandling, uttalat mig för partiela reformer såsom behöfliga, och jag anser att äfwen i detta hänseende en dylik reform måste företagas. Slutligen, hwilken organisation landtförswaret i Swerge än må komma att erhålla, så är det dock troligt, att Gotland alltid får en särskild organisation, emedan förhållandena med deß förswar äro så egendomliga, att de förmodligen aldrig kunna underordnas samma grunder, som äro gällande för det öfriga Swerge.

Till sist ber jag att få erinra att, ehuru jag icke uttryckligen sagt detta i min motion, jag dock ej afsett, att den af mig föreslagna förändringen skulle sättas i werket förr än wid den nuwarande landshöfdingens och militärbefälhafwarens afgång, hwilket jag dock ej ansett mig behöfwa särskildt anmärka, då sådant torde wara wanlig praxis wid förändringar inom förwaltningen.

På grund af hwad jag sålunda haft äran anföra, wågar jag wördsamt hemställa, att Kammaren, med afslag å Utskottets utlåtande, behagade bifalla den af mig wäckta motionen.

 

(Forts.)
 
 
 

Kommenderade

Gotlands Tidning 6/5 1870

Till tjenstgöring wid Topografiska kårens arbeten under instundande sommar äro kommenderade löjtnanterne wid Gotlands nationalbewäring C. J. Appeltofft och A. R. Kruse.
 
 
 

Om krigsbildningen

Gotlands Tidning 6/5 1870

Under den 23 sistlidne Mars har Kongl. Maj:t i fråga om utsträckning af krigsbildningen wid Elem. lärowerken och folkskolelärare-seminarierna i riket funnit godt i nåder förordna, bland annat: att öfningar för bibringande af en utsträckt krigsbildning böra ega rum wid de högre elem. lärowerken och folkskolelärare-seminarierna för manliga elever samt fortgå under8 till 10 weckor af sednare delen af wårterminen och början af höstterminen : att för lärjungarne i de högre elem. lärowerkens 6:e och 7:e klasser öfningar i målskjutning skola wara obligatoriska : att lärjungarne i 7:e klassens öfra afdelning jemwäl skola 2 timmar i weckan öfwas i florett- och sabelfäktning : att målskjutning skall af lärjungarne i 6:e klassen och 7:e klassens nedre afdelning utföras med salongsgewär : att öfningarne i infanterimanöwern skola utsträckas derhän, att kompani- och bataljons-exercis genomgås såwäl i sluten som i spridd ordning samt öfningar i fälttjenst jemwäl förekomma : att under den för militära öfningar bestämda tid af läseåret för dessa öfningar böra utom behöflig tid af läsåret för dessa öfningar böra utom behöflig tid för målskjutning, anwändas 6 timmar i weckan : att erforderlig kännedom af reglementen och instruktioner samt af handgewärslära skall muntligen af läraren meddelas : att i händelse att i händelse högre elem. lärowerk gymnastikläraren är eller i 5 år warit militär, den nu ifrågawarande underwisningen bör af honom bestridas mot arvodesförhöjning, men att i motsatt fall Eforus (en titel för en svensk biskop i hans tidigare funktion som högste tillsyningsaman över gymnasierna, och tidigare trivilaskolorna i sitt stift.) eger begära, det officer af kapitens- eller subalterngrad måtte dertill kommenderas : att sålunda kommenderad officer eger att undfå resekostnads- och traktamentsersättning enligt kungörelsen den 20 Maj 1868, och att underwisningen i militära ämnen wid folkskolelärare-seminarierna för manliga elever skall,  utom hittills öfliga öfningar, omfatta målskjutning och elementerna af strid i spridd ordning samt af fälttjenst och att denna underwisning som bör fortgå under 8 till 10 weckor under wår- och höstterminen, må mot särskildt arvode uppdrags mot den gymnasistlärare eller särkildt kommenderad officer, som meddelar dylik underwisning wid högre elementarlärowerket i samma stad.
 
 
 

Krono-ångskonerten ”Ingegierd”

Gotlands Tidning 6/5 1870

Krono-ångskonerten ”Ingegierd”, kapten A. F. R. Carlheim Gyllensköld, hitkom i dag med 1:a Gotlands båtsmanskompani under befäl af kompanichefen E. A. Sandels. — 2:a båtsmanskompaniet anlände med samma fartyg den 3 dennes till Klintehamn.
 
 
 

Kanonångslupen Swensksund

Gotlands Tidning 6/5 1870

Kanonångslupen Swensksund, kommenderad af kaptenen wid skärgårdsartilleriet E. R. Frölén, har anländt till Ronehamn, som blir fartygets station för sommaren. — Wår uppgift i tidningens förra n:r, att ”Gunhild” härtill skulle anwändas war således ett mißtag.
 
 
 

Debatten i Andra Kammaren om general-guvernörskapet på Gotland

Gotlands Tidning 13/5 1870

(Forts. fr. föreg. N:r.

Herr Leijer:

Herr talman ! mine herrar ! Jag måste upprepa ett yttrande, som har blifwit fäldt här i Kammaren ett par gånger förut, då jag säger, att det wisserligen icke är med bäfwan, men dock icke utan suckan,(?) som jag yttrar mig i denna fråga. Jag hade önskat och hoppats att slippa göra det. Då fråga war om riksdagsmannawal i Wisby 1868 och 1869, blef jag af många interpellerad om, huruwida jag wille, om jag blefwe riksdagsman, wäcka en motion i detta ämne, och personer funnos till och med, som förklarade sina bero på mitt swar. Jag swarade, att det egendomliga i min embetsmanna ställning gjorde, att jag icke kunde beswara frågan med ja. Sista gången hade jag nyß förut — det war på offentligt walmöte — förklarat, att jag icke ernade såsom riksdagsman låta binda min öfwertygelse genom något slags löften och dylikt. Som jag nämnt, hoppades jag, för enskilda förhållanden, som ej beröra frågan, kunna undwika att yttra mig i denna sak; men då Utskottet nu förklarat sig tro, att något synnerligt mißnöje med den undantagsställning, hwari Gotland nu befinner sig i det afseendet, att deß civile styresman på samma gång är deß militäre, icke inom länet försports, och då min kamrat, representanten för Gotlands norra härad, är sjuk, så skulle jag ansett för en klanderwärd försummelse af min skyldighet såsom representant, om jag ej begärde ordet, dels för att framföra hans hälsning, att, om han kunnat wara närwarande, så skulle han hafwa ansett för sin oeftergifliga pligt,  att på det bestämdaste yrka bifall till motionen, dels för att i hans ställe framställa bewis på att mißnöje med det nuwarande förhållandet werkligen förefinnes på Gotland. I hwad jag nyß nämnt, angående den ena utaf orsakerna till mitt uppträdande nu, ligger redan ett bewis på att ett sådant mißnöje finnes. Widare torde det wara bewis nog, att wid många riksdagar Gotlands representanter wäckt samma fråga, och slutligen hafwa wid 1862—1863 års riksdag petitioner inkommit till Utskottet, hwilka föranledt en ledamot att yttra: ”De, som inom Utskottet tagit del af de petitioner, som inkommit från gotländska allmogen, kunna ej tweka, att det är dennas önskan, att befattningarne skiljas.”

Efter dessa tillkännagifwanden förmodar jag, att utskottet icke widare insisterar på att något mißnöje icke finnes.

Jag skulle nu egentligen anföra skälen för detta mißnöje, men jag ber Kammaren om ursäkt derför, att jag, af förnt antydda skäl, här icke begagnar mina egna ord, utan blott citerar hwad andra gotländingar derom yttrat. Wid 1859—1860 års riksdag wäcktes af en representant från Gotland en motion i samma riktning. Allmänna Beswärs- och Ekonomi-Utskottet i deß utlåtande N:o 135 åberopar bland de af motionären för förslaget anförda grunder äfwen den att ”då hela den manliga befolkningen, ända till 50 års ålder, står under militärbefälhafwarens order, syntes det wara nödwändigt, att någon makt funnes, som kunde upprätthålla och bewara gränsskillnaden emellan befolkningens militära pligter, samt deras borgerliga fri- och rättigheter, emellan de militära anordningar inom af lag bestämda former.” Då frågan widare förekom i Bonde-Ståndet, så yttrade samme representant: ”För öfrigt bör det wara klart att just derföre, att ön har en aflägsen belägenhet, är det så mycket angelägnare, att lagliga föreskrifter der följas och hållas i helgd, emedan innewånarnes rättigheter just på en aflägsen ort löpa så mycket större fara att blifwa kringskurne af maktlystne och godtycklige embetsmän, i fall sådana der skulle komma att funktionera;” samt widare: Att alla befolkningens klagomål öfwer för stora anspråk från militärbefälhafwarens sida på deß militära pligt blifwit afgjorda af militärbefälhafwaren sjelf såsom landshöfding, med ett ord, att länets innewånare få sin egen motpart till domare,” och ”militärbefälhafwarens anspråk på militärbefälhafwarens på civilmyndigheternas åtgärd upptagas, pröfwas, bifallas och bringas till werkställighet af honom sjelf såsom chef äfwen för de civila auktoriteterna. Hwar finnes då den kontroll, den bewakande och återhållande kontroll,  som grundlagen afsett, att de olika statsmyndigheterna skola på hwarandra utöfwa ? ”Sedan han derefter wisat, att befolkningen på Gotland åtagit sig wissa dagars militära öfningar, att hon kan derutöfwer bli ålagd ökade beswär under förewändning af wapensyner, wapnens inlämnande och uttagande m. m., säger han: ”Kan man tro, att den bewäringsskyldige, som midt i brådaste skördetiden rycktes från sitt arbete för att inställa sig hos befälhafwaren och uppwisa sitt gewär, winner något skydd hos ett landshöfdingeembete, i hwilket den person eger fatta beslut, hwilken anbefallt detta intrång på befolkningens frihet ? För öfrigt heter det här : först lyda sedan klaga, men klagan leder icke till säkerhet för framtiden.” Andra grunder, hwilka jag skulle hafwa anfört, hafwa redan blifwit framställda utaf motionären sjelf.

Wid riksdagen 1862—1863 yttrades utaf Gotlands representant uti hans reservation mot det beslut Ekonomi-Utskottet då tillstyrkte denna fråga i följande : ”Motionen afser icke att göra landshöfdingeembetet till en högre instans öfwer militärbefälhafwaren, hos hwilken högre instans de under militärbefälet i militäriskt hänseende lydande skulle kunna klaga öfwer militäriska förfoganden, som de ansågo oberättigade, utan, efter mitt förmenande, att den civila myndigheten skulle få en sidoordnad ställning till den militära och utgöra den lenk, hwarigenom innewånarnes borgerliga förhållanden förmedlades med förswarswäsendet, alldeles såsom landshöfdingarne på fasta landet utfärdade kungörelser och widtogo de förfoganden, hwarigenom till en wiß ålder komna ynglingar öfwerflyttas från en rent civil ställning till en plats inom militärwäsendet såsom bewäringsskyldiga. Det tillhör derföre icke landshöfdingarne på fasta landet att upptaga klagomål öfwer regementsbefälets åtgerder, men det tillkommer dem, att på förhand tillse, att icke någon obehörig pålägges annan bewäringspligt, än den lagstadgade; och på samma sätt har motionärens syfte warit, att landshöfdingen på Gotland måtte wara ojäfwig och i tillfälle, att genom wägrad kungörelse och werkställighet af mot bewäringskonwentionen stridande militärföreskrifter förekomma Gotländska bewäringspligtens utsträckning utöfwer den genom konwentionen stadgade gräns. Att han icke kan såsom landshöfding wara i tillfälle att mot sig sjelf, såsom militärbefälhafware, utöfwa en sådan mot mißtag skyddande makt, bör wara så mycket mera klart, som landshöfdinge-instruktionen gör landshöfdingens enskilda åsigt till bestämmande och afgörande inom landshöfdingeembetet.” Ett tredje skäl anfördes wid samma riksdag utaf en ickegotländning , för närmare representant i denna Kammare. Han säger: ”Det finnes äfwen en annan lag, nemligen upprorslagen, med hwilken det är swårt att bringa i öfwerensstämmelse den klandrade maktfullkomlighet, som innehafwes af landshöfdinge-militärbefälhafwaren; ty som man wet, är det först efter den civila myndighetens ordres, som militären i händelse af uppror får anwända wåld.”

jag will icke tillåta mig någon widare utweckling af deßa skäl och förbigår helt och hållet frågan om det konstutionela uti det nuwarande förhållandet, såsom alltför omtwistad. Orsaken hwarföre jag yttrat mig i denna fråga är, som jag redan nämnt, att motionen icke kunnat af min kamrat förswaras, och att jag för min del, gillande deß principer, ehuru jag ej medwerkat till densamma, nu, då den i alla fall framkommit, ansett mig pligtig att understödja den med hwad jag nu haft äran anföra.

Jag wädjar till de öfriga länens representanter och ber dem tänka sig i samma förhållande, att de en wacker dag finge sin landshöfding till sin högste militärbefälhafware, och frågar, om de skulle finna sig wäl utaf ett sådant arrangemang under sådana omständigheter, jag antydt. Jag begär blott en enkel rättwisa af de stora, fullwuxna bröderna för den lilla minsta, ehuru icke yngsta systren, som ihärdigt, men ej med bullersamt knot fordrar rättwisa och likställighet i detta afseende — ingenting annat än detta.

Jag yrkar bifall med Herr Mankells motion.

Herr Norrby: Äfwen jag anser mig, såsom representant från Gotland, böra upplysa, att jag tror att, om den föreslagna förändringen genomföres, befolkningen i länet dermed skall blifwa belåten. Jag har hört många Gotländingar önska att förorda denna reform, hwilken äfwen jag finner ändamålsenlig, och will jag derföre tillstyrka afslag å Utskottets Utlåtande och bifall till Herr Mankells förslag.

(Forts.)
 
 
 

Kanonbåten Alfhild

Gotlands Tidning 13/5 1870

Kanonbåten Alfhild, kapten Broberg, hitkom i onsdags (11/5 1870) på morgonen från Fårösund.
 
 
 

Debatten i Andra Kammaren, om general-guvernörskapet på Gotland

Gotlands Tidning 20/5 1870

(Forts. fr. föreg. n:r)

Herr Hierta: Det torde vara väl bekant för pluraliteten af denna Kammares ledamöter att detta icke är den första gången som klagomål framkommit till Riksdagen öfver landshöfdinge- och militärbefälhafvare-embetenas förening på Gotland. Dessa klagomål hafva varit framställda vid många riksdagar förut, och det märkvärdiga uti deras öden har varit att de, såsom man finner vid rådfrågande af de förflutnas riksdagarnes protokoll, nästan aldrig blifvit ogillade. Men de hafva blifvit undanskjutna under den ena eller andra förevändningen och hufvudsakligast under den, att man icke på något mera framstående, mera eklatant sätt märkt att det nuvarande förhållandet väckt något missnöje.

Hvad det nu ifrågavarande Betänkandet beträffar, så synes det mig verkligen som om Utskottet skulle hafva på ett — jag vågar säga — nästan lysande sätt gått motionären tillhanda med ett indirekt tillstyrkande utaf hans motion, nemligen just genom det sätt, hvarpå Utskottet resonnerar. Utskottet har nemligen, såsom motionären sjelf redan anmärkt, gifvit det aldra starkaste vitsord åt riktigheten af hans klagomål, dels derigenom att Utskottet säger: ”Det låter svårligen förneka sig att för de särskilda göromål, hvilka tillhöra landshöfdingen eller tillkomma militärbefälhafvaren, fordras så väsendtligt olika kunskaper och egenskaper att det alltid måste blifva synnerligen svårt ej mindre att finna personer, hvilka ega duglighet för båda befattningarne, än äfven för dessas innehafvare att så fördela tid och arbete att icke de bestyr, som tillhöra endera befattningen, inkräkta på den verksamhet som bort egnas åt den andra”; dels ock då Utskottet förklarar: ”Icke heller synes det rätt lämpligt att en stor del af länets befolkning skall i den embetsman, till hvilken den har att vända sig för behandling af administrativa och ekonomiska angelägenheter, tillika se sin militära chef, hvars straffmyndighet de äro underkastade.” Slutligen har Utskottet också sagt att Utskottet icke underkänt de vigtiga skäl, som tala för den ifrågasatta förändringen. Det enda skäl Utskottet uppgifvit för undanskjutande af motionen är således, att ”förhållandet under en lång följd af år fortfarit, utan att något synnerligt missnöje försports inom länet, hvarifrån ej heller nu yrkandet om ändring utgått”. Hvad den förra delen af detta påstående beträffar, så har en föregående talare genom uppläsande af utdrag ur riksdagsprotokollerna visat, att ett sådant missnöje har existerat. Dels har detta missnöje möjligen uppkommit genom konflikter mellan den civila och militära myndighet, som beklädes af en och samma person, dels har, äfven om man abstraherar härifrån och endast utgår från rättens synpunkt, denna sednare ansetts vigtig nog att fästa afseende på. Den siste ärade talaren har redan förut vädjat till Kammaren, då han frågade oss en hvar hvad vi skulle säga om ett sådant förfogande af regeringen vidtoges äfven i de andra länen, som det öfver hvilket Gotländingarne nu beklaga sig; om regeringen företoge sig att äfven i de andra länen, som det öfver hvilket Gotländingarne nu beklaga sig; om regeringen företoge sig att äfven i ett eller flera af dessa län förena landshöfdinge- och militärbefälhafvarebefattningar i en och samma persons hand. Motionären har här framställt likheten mellan detta förhållande och ett annat, som i grundlagen är förbjudet, tillsättandet af generalguvernörer. Jag har hört sägas att man under diskussionen i Första Kammaren skulle hafva bestridt att en sådan likhet existerade, det vill säga påstått, att generalguvernörsembetet skulle innebära något helt annat, än hvad som kan följa af en förening af den militära och civila myndigheten hos en och samma person; men jag frågar, om icke en sådan förening af olika maktbefogenheter är lika äfventyrlig som den makt, hvilken man kan tänka sig ligga uti en generalguvernörs hand och hvars närmare beskaffenhet ej blifvit beskrifven. Om man nu erkänner att en sak är ör fullkomligt oriktig och till och med betonar detta uti så starka ordalag som Utskottet gjort, skall man då undanskjuta en begärd rättelse deruti endast och allenast på det skäl som är det enda, hvilket qvarstår med någon grad af bevisningskraft uti Utskottets Betänkande, det nemligen att förhållandet har under en lång följd af år fortfarit. Mig synes att om man erkänner ett missförhållande och detta uti så ampla ordalag som Utskottet här gjort, så är väl den omständigheten att missförhållandet under en lång följd af år fortgått, ett ännu mera talande skäl för att söka göra slut derpå. Det är på denna grund som jag icke kunnat underlåta att lägga min röst till dem, som yrkat afslag å Utskottets förslag och bifall till herr Mankells motion, i synnerhet som i denna ingalunda yrkats att förändringen skulle ske hufvudstupa, utan endast så snart den utan några större olägenheter läte sig göras.

Med herr Hierta hördes flera ledamöter instämma.

Herr Uhr: Jag har begärt ordet för att lemna Utskottet en liten upplysning, då det sig icke veta, att något synnerligt missnöje öfver ifrågavarande förhållande icke skulle vara rådande inom Gotlands län. Jag har för min del icke blott under alla riksdagar jag bevistat hört samma klagan i detta afseende uttalas af representanterna från Gotland, utan jag har också vid ett besök på Gotland erfarit detsamma af en mängd personer utaf olika samhällsklasser. Vi voro der några riksdagsmän på samma gång och, genast denna fråga kom på tal, bad man oss allmänt, att vi vid riksdagen skulle hjelpa Gotländingarne att komma ifrån det närvarande oefterrättlighetstillståndet. Visserligen har man här mot förslaget anfört, att man borde vänta med att besluta någon förändring i detta hänseende till dess frågan om vårt landtförsvars omorganisation vunnit en lösning, emedan Gotlands militära förhållanden borde ordnas på samma gång som de öfriga länens. Men jag får verkligen bekänna, att för mig utgör icke detta något giltigt skäl för uppskof med denna reform, helst jag väl känner till det gamla ordspråket: ”medan gräset gror, dör märren !” Så kunde det också gå med Gotländingarne — vi veta ej hvilka tider som kunna förestå dem — och derföre, äfvensom af det skäl att hvad de fordra är en rättvis och billig begäran, yrkar jag afslag å Utskottets hemställan och bifall till herr Mankells motion.

Herr Dufwa: Utskottets yttrande har blifvit genomgånget och granskadt af åtskilliga talare och jag vill, för att ej förlänga diskussionen, icke till bemötande upptaga allt hvad som blifvit yttradt under denna granskning. Utskottet har såsom Betänkandet visar, utan tvekan framhållit de skäl, som efter Utskottets tanke, tala för motionen. Att utskottet återigen icke tilltrott sig att tillstyrka motionen, derför äro skälen också i Utskottets yttrande angifna. De skäl, som i allmänhet bruka inverka på Riksdagen att icke bifalla sådana förslag som förevarande, äfven då de erkännas vara i ett eller annat afseende behjertansvärda, äro vanligen om för deras lösning tarfvas anslag, eller om de stå i något sammanhang med andra frågor såsom denna kan komma att göra med omorganisationen af vårt försvar, och i dessa frågor förslag till Riksdagens handläggning äro i den närmaste tiden att emotse. Ett utaf dessa förhållanden anses ofta nog såsom tillräcklig anledning för afslag å ett sådant förslag som det ifrågavarande. Nu sammanträffade båda och detta gjorde att Utskottet icke med hopp om framgång trodde sig kunna tillstyrka hos Riksdagen en förändring, som det likväl tillräckligt tydligt uttalade att det icke i och för sig ogillade. Ett annat af de skäl, Utskottet för sin anfört, har ock under diskussionen blifvit klandradt. Man har nämligen påstått att Utskottet sagt, att något synnerligt missnöje med detta förhållande icke inom länet försports. Detta innebär icke något bestridande af att missnöje inom länet funnits och äfven kan finnas lika litet som Utskottet förbisett, att förslag om ändring deruti blifvit under åtskilliga föregående riksdagar väckta, äfven af representanter från Gotland. Men dessa förslag synas sannerligen ej alltid vitsorda något synnerligen stort missnöje med det bestående. För tio år sedan väcktes ett dylikt förslag men motionären tillkännagaf då uttryckligen att ingen förändring åsyftades så länge den dåvarande landshöfdingen och militärbefälhafvaren funnes qvar. Äfven nu har såväl den ledamot af Kammaren, som väckt motionen i ämnet då han vid diskussionens början hade ordet, som en annan talare, hvilken yrkat bifall till motionen, förklarat, att så länge nuvarande landshöfdingen tjenade qvar icke någon förändring åsyftades. Anser man den föreslagna förändringen angelägen och vigtig samt behöflig samt behöflig till undanröjande af ett berättigadt och synnerligen stort missnöje, då inser jag för min del icke huru ett dylikt dröjsmål med förändringens verkställande kan försvaras. Ty uppdraget att vara militärbefälhafvare kan väl icke anses såsom något fullmaktsuppdrag, hvilket ej när som helst kan öfverflyttas på någon annan i synnerhet som inkomsten för militärbefälhafvaren, 1.200 R:dr årligen, icke lära kunna anses såsom någon välfärdssak för den, som njuter landshöfdingeinkomsterna på Gotland. När man, på de grunder motionens anhängare under diskussionen åberopat, vill en förändring, så bör man ock vilja att, när sådant utan förnärmande af någons rätt kan ske, den skall sättas i verket genast. Eljest bringas man lätt att tro att detta synnerliga missnöje, hvarom man här talat, icke är så farligt. För min del anser jag att om man finner skälen för förändringen sådana att man nu vill besluta en förändring, då bör den göras icke blott, såsom det här vill synas vara hufvudsaken, på papperet, utan äfven i verkligheten.

Herr Hierta: Jag ber att få nämna ett skäl, som jag, då jag sist hade ordet, glömde att anföra. Utskottet har visserligen anfört detsamma såsom ett skäl mot motionen, men jag kan för min del ingalunda finna att det som sådant kan anses. Utskottet säger nämligen: ”Då härtill ytterligare kommer, att en ny organisation af landtförsvaret är en af de frågor, hvilka man hoppas inom kort skola erhålla sin lösning, och att i sammanhang dermed den nu väckta lämpligen torde kunna tillfredsställande ordnas, har Utskottet” etc. Jag kan deremot icke inse det ringaste sammanhang mellan den nya organisationen af landtförsvaret och den frågan, huruvida den högsta militära och civila befattningen på Gotland skall vara förenad uti en persons hand; ty detta lär väl ändå icke kunna komma att tillstyrkas såsom en del af en nu försvarsorganisation. Det är möjligt jag misstager mig, men jag tycker att den sednare frågan är så enkel, att hvar och en bland Kammarens ledamöter skall kunna bedöma densamma. Hvad beträffar det skäl för Utskottets hemställan, som utaf den siste talaren blifvit anfördt, att om en förändring skall ske, så bör den icke stadna endast på papperet utan blifva en verklighet, så har jag för min del ingenting deremot. Det som förmått motionären att icke påyrka att förändringen genast skulle vidtagas, har sannolikt ej varit annat än grannlagenhetsskäl; men detta hindrar väl att ju förr den kan ske, desto bättre.

Slutligen ber jag att få rätta ett misstag uti mitt förra anförande. Jag yttrade nemligen att det under diskussionen i Första Kammaren blifvit sagdt, att den nuvarande föreningen hos en person af landshöfdinge- och militärbefälhafvarebefattningarne på Gotland ingalunda kunna jemföras med de fordna generalguvernörsbefattningarne. Jag ber att få till min ursäkt nämna att detta hos mig härldedde sig af en distraktion. Det var nemligen i tidningen Stockholms-Posten, hvilken i allmänhet anses utgöra organen för Första Kammarens majoritet, som jag sett denna åsigt framställas”.

Herr Uhr: Herr Dufwa medgaf visserligen, att missnöje öfver ifrågavarande förhållande förefanns å Gotland, men ha ville dock påstå, att detta missnöje icke var så synnerligen stort. Vi skola väl dock komma ihåg, att alla öns innevånare stå under krigsartiklarne, och vi hafva nyss sett en följd deraf, då Doktor Leijer, när han uttalade sig i denna sak, helst nöjde sig med att citera hvad andra förut yttrat. Hvar och en kunde dock läsa mellan raderna hvad som var hans hjertas mening; och det vore besynnerligt, att man icke kunde förstå att ett synnerligt missnöje existerar. Jag tycker alla skäl tala för ett bifall till herr Mankells motion, hvilket jag och fortfarande yrkar.

Öfverläggningen är härmed slutad, och biföll Kammaren hr Mankells motion.
 
 
 

Afsked

Gotlands Tidning 20/5 1870

Kongl. Maj:t har den 10 d:s uppå derom gjorda ansökningar, bewiljat afsked: för majoren i armén A. Kyllander och för löjtnanten vid Gotlands nationalbeväring A. F. Lagergren.
 
 
 

Militär-Afdelning

Gotlands Tidning 27/5 1870

Ett nytt förslag till exercis-reglemente för swenska armeen har blifwit anbefaldt att wid årets wapenöfningar tillämpas, och lärer detsamma utmärka sig för mera enkelhet wid utförandet af manöwer och wapnens bruk, så att den småaktighet och pedantism, mot underlydande hwartill förra reglementet ganska ofta gaf anledning, betydligt förminskas. — Det nya förslaget har också under nu pågående befälsmöte härstädes börjat inöfwas; men, att detsamma kan på ett par dagar fullkomligt och strikte inhemtas, bör naturligtwis icke gerna kunna antagas.

Annorlunda synes dock hr Militärbefälhafwaren bedöma en sådan inöfning; ty i tisdags ålades löjtnanten T., derföre att han wid en manöwer begick ett obetydligt mißtag, twå dagars arrest på eget rum med tjenstgöringsskyldighet. — Att det anbefallda straffet ådagalägger en högst märklig uppfattning af chefskapet och en förunderlig hetsighet, som man haft skäl att förmoda mera icke skulle förefinnas hos någon af swenska armeens högre officerare, kan så mycket mindre motsägas, som en sådan bestraffning, oß weterligen, aldrig wid något swenskt regemente blifwit för en dylik förseelse anbefalld, åtminstone icke under loppet af senaste halfsekel. Besynnerligt förefaller det äfwen, att Militärbefälet wisat sig så litet angeläget att sprida kunskapen om det nya regementsförslaget, som de flesta officerare först wid mötets början fingo weta att ett sådant fanns att tillgå i militärexpeditionen, der det likwäl en och annan wecka förut warit tillgängligt och bordt till officerarne utdelas.
 
 
 

General-guvernörskapet på Gotland. III

Gotlands Tidning 3/6 1870

I n:r 17 af tidningen yttrade vi oss skola återkomma till denna för Gotland vigtiga fråga, dervid vi skulle behandla tvenne speciella företeelser rörande densamma; men då sjelfva saken, som alltsedan år 1859 utgjort föremål för vårt uppträdande och senast afhandlats i föregående artiklar under ofvanstående rubrik, nu fått ett nytt uppslag, som härnedan närmare omförmäles, anse vi oss för närmaste tiden, såvida icke någon särskild orsak ger anledning, till ett motsatt förhållande, kunna afbryta detta ämne, sedan vi derom anfört och återgifvit nedanstående fakta.

Man har vid senaste riksdagen framkastat den invändning mot hr Mankells motion, att något ”synnerligt missnöje” med nuvarande styrelsesätt icke skulle härstädes finnas samt att motion om ändring deri ej heller blifvit härifrån väckt. För att besvara och vederlägga denna invändning, behöfva vi endast hänvisa till diskussionen i andra kammaren, då dels upplystes, hvad hvar och en här känner och som ej bordt hafva varit vederbörande obekant, att frågan vid flera föregående riksdagar förekommit på grund deraf att den blifvit af Gotlands representanter väckt, och dels anfördes för motionen sådan skäl och upplysningar af hrr Leijer och Norrby samt tillkännagaf den förstnämnde tillika hr Kolmodins bifall till och instämmande i motionen, så att någon tveksamhet om opinionen härstädes icke bordt kunna uppstå i första kammaren. Att icke någon Gotlands representant nu väckte frågan ånyo till lif, kunde ju möjligen härledt sig deraf, att föregående motionerna i ämnet icke ledt till önskvärd utgång; hr Leijer uppgaf dock för sin del orsaken, hvarför han icke velat härom väcka motion. Emellertid har frågan fått ett nytt och,  som vi hoppas, verksamt uppslag, då samtlige Gotlands-representanterna i andra kammaren, hrr Norrby, Kolmodin och Leijer nu vädjat till sina respektive valmän och öns öfrige invånare, genom att till underskrift framlägga en till Konungen ställd underdånig petition, med anhållan att civila styrelsens förening med den militära i en och samma hand måtte upphöra.

Den andra företeelsen, hvarom vi i dag velat yttra några ord, är hufvudstadspressens märkliga tystnad rörande denna grundlagsfråga; ty förutom Dagens Nyheter har ingen tidning (naturligtvis med undantag af första kammarens organ Stockholms-Posten) vidrört densamma. Aftonbladet har visserligen återgifvit våra artiklar; men för egen del inskränkt sig till riksdagsreferatet. Att likväl Aftonbladet fordom haft sjelfständig uppfattning af det grundlagsvidriga sätt hvarpå Gotland för närvarande styres, som läses i denna tidning för den 7 Augusti 1860.

Det lyder sålunda:

”Utskottets skäl för denna hemställan äro ytterst knapphändiga. Utan någon motivering förklaras att det i 46 § Regeringsformen förmäldta generalguvernörskap icke kan jemföras med den på Gotland ”organiserade styrelse”. Motionären Svebilii alldeles motsatta mening i detta afseende har icke med något enda skäl blifvit vederlagd. Undantagsförhållandet af ett krig har utskottet ansett böra antagas såsom bestämmande för de vanliga förhållandena i fred, i trots af grundlagens stadgande, och derföre att man i 50 år icke ställt sig grundlagen till efterrättelse, bör den icke heller hädanefter blifva hållen i helgd. För öfrigt söker utskottet skrämma ständerna med förespeglingen af ökad statsutgift, om icke civilmakten får ligga i militärbefälhafvarens hand.

Man kan icke utan öfverraskning se ett ständernas utskott så likgiltigt behandla de af vår grundlag föreskrifna garantierna för den allmänna friheten och medborgerlig rätt. Ganska riktigt har Svebilius i sin motion framhållit, att grundlaggsstiftarne med sitt förbud emot generalguvernörskaper i riket afsågo, enligt motiverna för regeringsformen, att ”rikta statsmakterna till inbördes bevakning, till inbördes återhåll, utan att dem sammanblanda, utan att lemna den återhållande något af den återhållnas verkningsförmåga”. En sådan afsigt kan omöjligen vinnas, om den civila makten helt och hållet lägges i händerna på militärbefälhafvaren. De civila myndigheterna förlora derigenom all kraft att skydda medborgare emot godtyckliga militärorder, att man har också vid ett par tillfällen sett, att Gotländingarne, då det varit fråga om att sammandraga dem för deras i 1811 års konvention bestämda kompanimöten till större öfnings- eller lustläger, då landshöfdingeembetet icke bevakat deras rätt, måst tillgripa den obehagliga utvägen att rent af motsätta sig militärbefälhafvarens bestämmelser och vägra inställa sig på Vallstena rum, der stormötet skall hålla. Konflikter mellan tjenande Gotländingars militäriska lydnadspligt och deras förhållande till sina husbönder hafva uppkommit, då militärbefälet tillåtit sig för vapensyner och dylikt taga deras tid i anspråk på andra tider än de i konventionen bestämda sex dagarne om året, utan att civilmyndigheterna skyddat dem emot de militäriska maktmissbruken, och man har till och med sett ett förständigande åt öns befolkning, att den skall vid militäriska anordningar först lyda och får sedan klaga, om den så finner godt.

Missbruken af en så godtycklig makt kunna icke beräknas, och ett folks representanter böra väl icke låta dess grundlag stå såsom en död bokstaf derföre att vederbörande för en tid undandragit sig att åtlyda densamma. Åtminstone af de folkvalda stånden borde man kunna påräkna ett ogillande af utskottets betänkande och ett bifall till motionärens framställning.”
 
 
 

Utnämningar

Gotlands Tidning 3/6 1870

K. M:t har den 25 sistl. Maj utnämnt: … till underlöjtnant wid Gotlands nationalbewäring utexaminerade kadetten G. G. Silfwersparre.
 
 
 

Petition till Konungen

Gotlands Tidning 3/6 1870

Petition till Konungen, med underdånig anhållan om Landshöfdinge- och Militärbefälhafware- befattningarnes på Gotland åtskiljande, har med dagens post blifwit spridd till socknarna i länet för att underskrifwas. Petitionen, som finnes i orginalskrift att genomläsa i Rydbergska bokhandeln, hwarest den äfwen kan undertecknas, är redan försedd med underskrifter af Gotlands representanter i riksdagens andra kammare, hrr Ludwig Norrby, Gustaf Kolmodin och Ernst Leijer.
 
 
 

Polis- och Rättegångssaker

Gotlands Tidning 3/6 1870

Artilleristen Gardell wid härwarande stamtruppen har, för det han öfwerfallit och med dragen sabel wåldfört sig å en underofficer wid bewäringen, blifwit af krigsrätten dömd till 2 år och 6 månaders straffängelse.
 
 
 

Monitorn John Ericson

Gotlands Tidning 10/6 1870

Monitorn John Ericson, chef kommendörkapten C. G. von Otter, som är ute på 3 månaders öfwningsexpedition och under denna tid kommer att besöka de flesta hamnar på Swerges ostkust, hitkom i tisdagsmorse (7/6 1870) och förtöjdes innanför wågbrytaren. Medkommenderade officerare äro: sekonden kapten Lind af Hageby, löjtnanterna Möller, Dalman och Sjöberg samt läkaren d:r Gethe.

— Monitorens ankomst war för oß Wisbyboer fullkomligt owäntad; men det dröjde icke länge förrän ryktet derom spred sig i staden och drog folket till Skeppsbron för att beskåda ett så owanligt föremål, som för de fleste war alldeles obekant. Snart samlades också en mängd båtar, som gåfwo tillfälle att göra den korta och angenäma  färden ut till wågbrytaren, och hela dagen hade man för sig en den mest lifliga och wackra tafla i de på den lugna hafsytan fram och tillbaka ilande båtarne samt det brokiga hwimlet ombord af åskådare wid monitorens alla sewärda föremål och inrättningar, från komandobryggan med sin wid styrratten sinnrikt anbragta kompaßpegel, ner till tornet med sina twenne wäldiga, af John Ericson skänkta, 15 tums kanoner, officersmessen och maschinrummen. Med den mest förekommande wälwilja och artiga uppmärksamhet emottog befälet den stora mäng besökande och lemnades många intressanta detaljerade upplysningar om denna wår utmärkte landsmans snillrika skapelse. Sålunda meddelades bland annat följande intressanta wigtuppgifter: att hwardera kanontorn wäger 44,680 skålp., att den massiwa kulan wäger 468 skålp. och att tornet med kanonerna har den swåra wigten af 3,529,10 centner; monitorn är295 fot lång 46,5 fot bred och ligger 11,8 fot djupt med däcket endast några tum öfwer wattnet.

På tisdagsafton gafs ombord en mycket lifwad och frequenterad bal, som slöts kl. 9, och påföljande dagen fortforo stadsboerna att besöka monitoren ända tilldeß den, loßgjord från sina förtöjningar, kl. 5 e. m. började med sakta fart aflägsna sig från det ställe der den under de begge dagarne på det gästwänligaste mottagit ett så talrikt besök och beskådats af tusendetals nyfikna ögon. Styrande kurs till Fridhem, derutanför ett par timmars uppehåll gjordes fortsatte den resan söderpå kring ön till Slitehamn, som anlöptes i går afton, och widare till Fårösund, hwarifrån monitorn kommer att omkring den 15 afgå till Westerwik samt derifrån norrut längs östra kusten till och med Ume.
 
 
 

Kanonsalut

Gotlands Tidning 17/6 1870

Kanonsalut gafs i går middag till påminnelse om hertigens af Wermlands födelsedag.
 
 
 

Guldmedalj för tapperhet i fält

Gotlands Tidning 17/6 1870

Guldmedalj för tapperhet i fält har af K. M:t blifwit tilldelad löjtnanten wid Gotlands nationalbewäring Charles Hamberg för wisad brawur wid hans deltagande i amerikanska kriget. Wid medaljens hitkomst för några dagar sedan öfwerlemnades densamma af generalen Gyllenram enskildt till löjtnant H., men morgonen derpå, då officerskåren jemte underbefälet woro samlade å artillergården till exercisöfningar, tillkännagaf öfwerstelöjtnanten Meukow inför fronten i lämpliga och hjertliga ordalag den utmärkelse som blifwit löjtnant Hamberg bewisad; och på aftonen inbjöds löjtnant H. af officerskåren till en kollation å Lindbys hotel, derwid hans skål utbragtes af generalen Gyllenram, hwarefter åtskilliga wälgångsskålar tömdes för de flera kamrater wid nationalbewäringen, hwilka i utländsk krigstjenst häfdat kårens ära och befästat deß anseende.
 
 
 

Utnämningar

Gotlands Tidning 17/6 1870

K. M:t har den 10 d:s utnämnt till underlöjtnanter wid Gotlands nationalbewäring från krigsskolan utexaminerade kadetterne C. F. Edström och H. H. B. Gyllenram.
 
 
 

Ordensutnämningar

Gotlands Tidning 17/6 1870

Ett större stjernfall skedde den 11 dennes, och icke så få stjernor blefvo beskärda Gotland. Kongl. Maj:t har nämligen behagat utnämna till riddare af Swärdsorden: kaptenerne O. T. Lundberg och C. T. Broander; till kommendör af Nordstjerne-orden: landshöfdingen och militärbefälhafwaren på Gotland m. m. H. C. W. Gyllenram: …

 
 
 

Anslag till skjutöfningar på Gotland

Gotlands Tidning 17/6 1870

Uppå framställning af militärbefälet på Gotland har K. M:t, i likhet med hwad förlidet år bewiljats, funnit godt anwisa ett belopp af 600 rdr att från anslaget till de friwilliga skarpskytteöfningarne utgå samt till disposition af militärbefälhafwaren utbetalas, för att anwändas till befrämjande af skjutfärdigheten inom Gotland.
 
 
 

Stadsfullmäktige

Gotlands Tidning 17/6 1870

Stadsfullmäktige sammanträdde i tisdags, derwid följande ärende afgjordes:

…

3. Rörande artilleri-befälhafwarens anmälan, att den till kasern för artillerikårens stamtrupp upplåtna byggnad wore oduglig och på grund deraf gjorda förslag, att antingen f. d. storskolhuset eller n. w. prowisoriska sjukhuset måtte i stället härtill upplåtas, beslöts att såsom swar meddela, att Fullmäktige icke kunna för närwarande willfara artilleri-befälhafwarens förslag.
 
 
 

Petition från Gotland

Gotlands Tidning 17/6 1870

Den i föregående n:r omnämnda petitionen till K. M:t, om upphörande af generalguvernörskapet på Gotland, är af följande lydelse:

Till Konungen !

Hos Eders Kongl. Maj:t wåga wi, nedanskrifne innebyggare i E. K. M:ts Höfdingedöme Gotland, i underdånighet anhålla, det Eders Maj:t i nåder täcktes låta äfwen oß och öfrige innewånare i detta Rikets minsta Höfdingedöme den rättwisa wederfaras, att den af Eder Maj:t och Rikets Ständer fastställda Regeringsforms 46 §, äfwen här må winna fullständig tillämpning, och således äfwen wi bilfwa tillförsäkrade det skydd i wåra medborgerliga rättigheter, denna paragraf åsyftar. Nämnde paragraf lyder:

”Landet skall förblifwa indeladt i Höfdingedömen under den wanliga Landt-Regeringen. Ingen General-Guvernör inom riket må hädanefter förordnas;” och 84 §. likaledes:

”Grundlagarna skola efter deras ordalydelse i hwarje särskildt fall tillämpas.”

Wi kunna ej finna annat än att ordalydelsen:  ”den wanliga Landt-Regeringen” är liktydig med: den i öfrige Höfdingedömen 1809 och hittills wanliga Landtstat. —De i samma 46 §:s sednare sats förekommande orden: ”Ingen General-Guvernör,” torde ej heller lämpligen kunna antagas stå der utan betydelse eller mening, utan werkligen wara ämnade att innehålla hwar sin djupa mening. Ordet ”ingen” framför General-Guvernör måste utan all gensägelse, enligt sin ordalydelse, utesluta, begreppet ”General-Guvernör” måste wäl kunna antagas böra representera ett begrepp, som hwem som helst behagar i sin fantasi uppgöra och endast der söka, utan ett konkret begrepp, som bör sökas i wår konstitutionella historia och endast der. Söka wi der, så finna wi wisserligen några århundraden tillbaka i wår reg:sform General-Guvernörskap liktydigt med Öfwerlandshöfding för flera län, dock utan tal om militär myndighet; men närmast wår tid och wår nuwarande regeringsform, finna wi begreppet General-Guvernörskap oförtydbart och bestämdt uttryckt i den för General-Guvernören öfwer Hertigdömet Skåne den 9 Febr. 1801 utförd …deinstruktion, der det heter:

”Som Kongl. Maj:t i Nåder funnit för godt uppdraga General-Lieutenanten, — — — — — Toll, högsta Militära befälet i Skåne: och wid nuwarande omständigheter ansedt tjenligast och lämpeligast att den Civila Styrelsen derstädes med den militära i en och samma hand förenas; Alltid har Kongl. Maj:t i Rådet förordnat bemälte Herr General-Lieutenant, att tillswidare wara General-Guwernör i Hertigdömet Skåne”. — —

Denna definition är enkel, men klar och otwetydig och kan på intet sätt förblandas med någon af de prerogativer, som tillades General-Guvernör Tell genom den till följe af förordnandet honom meddelade instruktion, helst det är tydligt, att K. M:t kunnat, utan upphäfwande af General-Guvernörs-förordnandet, ändra, borttaga eller tillägga paragrafer i denna instruktion efter behag. Denna definition synes deßutom ega förtjensten af att wara gifwen af wederbörlig auktoritet — och då Rikets ständer 1809 ej gifwit någon annan definition på General-Guwernör, bör man ega rätt att antaga, att de just menat en sådan som sednast förut funnits, — Ware dermed emellertid huru som helst, så torde, — då, såsom anfört är, den civila styrelsens förening med den militära i en och samma hand utgjort ett wäsendtligt grunddrag i det embetets karaktär, hwilket före 1809 sednast benämts General-Guvernörskap och då grundlagen förbjuder hwarje General-Guwernörskap, — det enligt wårt förmenande icke kunna bestridas, att den förening af den civila  och militära styrelsen, som fortsatt öfwer 50 år egt och fortfarande eger rum här, icke står i önsklig öfwerensstämelse med grundlagens bud, — och det är en sådan förening, som wi nu i underdånighet anhålla, att, jemlikt wår grundlagsenliga rätt, blifwa befriade ifrån.

Såsom ytterligare skäl för denna wår, sedan många år, ofta uttalade önskan, wilja wi inskränka oß till att anföra endast några.

”Det låter swårligen förneka sig”, yttrade nyligen ett andra kammarens tillfälliga utskott, ”att för de särskilda göromål, hwilka tillhöra landshöfdingen eller tillkomma militärbefälhafwaren, fordras så wäsendtligt olika kunskaper och egenskaper, att det alltid måste blifwa synnerligen swårt, ej mindre att finna personer, hwilka ega duglighet för båda befattningarne, än äfwen för dessas innehafware, att så fördela tid och arbete, att icke bestyr, som tillhöra endera befattningen, inkräkta på den werksamhet, som bort egnas åt den andra”. — Wi instämma helt och hållet häruti och tro att man deri kan finna en osökt förklaring på det beklagliga förhållande, att det af naturen ingalunda styfmoderligt utrustade Gotland för närwarande skall behöfwa erkänna sig i många afseenden stå efter flera andra Swerges provinser, samt att, om än andra orsaker dertill bidraga, denna, så länge den får inwerka, skall utgöra ett mäktigt hinder för ändring i detta förhållande.

Gotlands befolkning har åtagit sig en dryg bewäringsskyldighet på wissa wilkor, upptagne i en särskild Konvention af den 15 Februari 1811. Dessa wilkor kunna, såsom erfarenheten ofta wisat, olika tolkas och möjligen öfwerskridas, och wi tro ej att wi mißtaga oß, då wi antaga, att föreskriften om, att Militärbefälhafware-orderna skola kungöras genom Konungens Befallningshafwande, tillkommit för att utgöra ett kontroll, en skyddande och återhållande kontroll mot ett möjligt öfwergrepp å militärbefälets sida, hwilken kontroll i och för sig också bör kunna anses såsom ett oß tillförsäkradt wilkor, hwars uppfyllande wi billigtwis torde kunna påräkna. — Wi anse oß ej behöfwa widlyftigare uttala wår mening i afseende på detta skäl och det följande torde äfwen wara nog att endast antyda.

Upprorslagen tillförsäkrar Swenska medborgare det återhållande skydd för sina personliga och medborgerliga rättigheter och till och med för sitt lif, att militärmakten ej får ingripa, annat än på den civila myndighetens ordres, — en bestämmelse som ej saknar sin stora betydelse, då i allmänhet militära och civila åsigter om lydnad och personliga rättigheter äro temligen skilaktiga: — men detta skydd — detta återhåll, är faktiskt oß fråntaget, och ehuru wi tryggt kunna räkna oß till Eders Kongl. Maj:ts trognaste, lugnaste och laglydigaste undersåter och således ej förmoda att wi just synnerligen behöfva detsamma, sakna wi dock den lugna förtröstan och tillförsigt, som ligger i wißheten om, att wara i åtnjutande af sin fulla rätt och af full trygghet till sin person.

Emedan wi senast afslutade Riksdagen inom deß Andra Kammare, som eljest med en sällspord samstämmighet – ja, utan att en enda röst höjt sig deremot — erkänt billigheten och rättwisan af dessa wåra anspråk, dock en mißtanke blifwit uttalad, att, derföre att wi med tålighet och lugn och ej med enwishet och högljudt knot bära hwad wi anse för en orättwisa, något ”synnerligt mißnöje” deröfwer ej skulle nu här finnas eller med andra ord, att wi skulle wara antingen nog enfaldiga att ej fatta eller nog liknöjda att ej känna orättwisan, ehuru wi likwäl i snart 30 år upprepade gånger gifwit wårt mißnöje tillkänna genom wåra ombud wid Riksdagarne, hafwa wi welat just nu i underdånighet inför Eders Kongl. Maj:t frambära dessa wåra klagomål, fullt förwisade, som wi äro, att E. M:ts nådiga wilja är att Grundlagens wilja hålles i fullkomlig oförkränkt helgd samt att ingen Eders Kongl. Maj:ts undersåte skall med orätt tillbakasättas eller oförskyldt lida; och med denna förhoppning förblifwa wi, Eders Kongl. Maj:ts trogne och laglydige undersåter.

Gotland i Juni 1870.
 
 
 

Kanonsalut

Gotlands Tidning 15/7 1870

Förliden lördag, (9/7 1870) hertiginnans af Östergötland födelsedag, gafs wid middagstiden kgl. salut från strandbatteriet.
 
 
 

Afsked

Gotlands Tidning 15/7 1870

Afsked. K. M. har uppå derom gjord ansökan bewiljat afsked för Kaptenen wid Gotlands National-bewäring, Riddaren af Kongliga Swärds-orden O. Th. Lundberg, med tillstånd att såsom Kapten i Armeen qwarstå.
 
 
 

Kanonsalut

Gotlands Tidning 5/8 1870

Kanonsalut gafs från strandbatteriet härstädes i måndags, (1/8 1870) hertigens af Nerike födelsedag, och i dag, h. maj:t drottning Lowisas födelsedag.
 
 
 

Utnämningar

Gotlands Tidning 12/8 1870

K. M:t har den 2 dennes utnämnt och förordnat: till löjtnanter, underlöjtnanten wid Norra Skånska infanteriregementet friherre S. H. B. R. Åkerhjelm samt underlöjtnanten wid Gotlands National-bewäring J. C. Bruzelius.
 
 
 

Kanonsaluter

Gotlands Tidning 12/8 1870

Kanonsaluter. I söndags, Josefinadagen, i onsdags, hertigens af Dalarne födelsedag och i går, Lovisadagen, gafs salut från strandbatteriet.
 
 
 

Afsked

Gotlands Tidning 2/9 1870

Afsked. K. M:t har d. 19 d:s bewiljat afsked för kaptenen wid Gotlands nationalbewäring, R. S. O., L. P. Hauffman.
 
 
 

Kronoångsskonerten Motala

Gotlands Tidning 2/9 1870

Kronoångsskonerten Motala, kapten Lagercrantz, hitkom i tisdags och qwarligger till i morgon. då kapt. L. afgår till Westerwik.
 
 
 

Wapenöfningen

Gotlands Tidning 2/9 1870

K. M:t har d. 9 d:s i nåde stadgat och förordnat att, för bibringande af en mera utsträckt krigsbildning åt landets skolungdom, det skall åligga wederbörande regements- och korpschef eller befälhafware att, under den tid af wårterminen, som militära öfningarne wid elementar-lärowerken fortgå, på af Eforus gjord framställning och om wid dessa lärowerk icke finnes anstäld gymnastiklärare, hwilken är eller i wiß tid warit militär, utse eller kommendera lämplig officer att bestrida underwisning och öfning i målskjutning, wärj- och sabelfäktning samt infanterimanöwer åt lärjungarne i de högre elementarlärowerkens 6:e och 7:e klasser samt åt elewerna wid folkskollärare seminarierne. De sålunda kommenderade officerarne ega att åtnjuta resekostnad och traktamentsersättning enl. k. kungörelsens d. 20 Maj 1868.
 
 
 

Kanonångslupen ”Alfhild”

Gotlands Tidning 9/9 1870

Enligt ett till R. D. A. den 5 dennes ingånget telegram, har detta fartyg, som passerade Dalarö kl. 5 e. m., törnat på grund Piltholmsgrundet derstädes och qwarstod ännu på grundet kl. half 8 på aftonen. Någon kronolots begagnades ej, då den nya k. förordningen numera fritager kronans fartyg från skyldigheten att taga sådan ombord, på det att officerarne sjelfwe må lära sig känna segelleden i skärgårdarne. Kanonångslupen, som kom söder ifrån och war under befäl af kaptenen i. k. skärgårdsartilleriet A. L. Broberg, gick under både ånga och segel med full fart upp på grundet, som är så grundt, 2 fot, att det om dagen ganska wäl kan obserweras på afstånd, enär det ”lyser igenom”. Man arbetade ända till den 7 på morgonen då det lyckades att taga kanonångslupen af grund, men med betydlig skada. Hela förstäfwen är bräckt och nära lössliten och fartyget är läck. ”Alfhild” har sedermera, under ledning af kronolots, uppkommit till Stockholm för att intagas i docka och repareras.
 
 
 

Utnämning

Gotlands Tidning 21/10 1870

K. M:t har den 7 d:s utnämnt wid Gotlands Nationalbewäring till löjtnant, underlöjtnanten J. H. M. Hj, Hain.
 
 
 

Kanonsalut

Gotlands Tidning 4/11 1870

Kanonsalut gafs i dag kl. 12 till påminnelse att det är Swerges och Norges föreningsdag.
 
 
 

Markegångs-Taxan för Gotlands Län

Gotlands Tidning 11/11 1870

Markegångs-Taxan för Gotlands Län år 1870 upptager följande:

…

   3) Båtsmans Utrednings persedlar: 1 Kapprock af blått wallmar 22: 50, 1 Kapprock af segelduk, skinn eller wäf 9: 94.

Beklädnadspersedlar: 1 Tröja af blått wallmar 9: 67, 1 Wäst med ärmar af dito 6: 33. 1 par Långbyxor af dito med lårfoder 8 rdr, 1 Halsduk af mörkt lärft 1 rdr,  1 Hatt med yllekordon 2: 33, 1 par Läderskor 4: 75,  1 par Ullstrumpor 1: 44, 1 Skjorta af lärft 2: 28. — Hemkallspersedlar: 6 k.-f. 3 k. r. Råg 12: 10, 6 k.-f. 3 k.-c. Korn 11: 53. 20 skålp. Hö 38 öre, 20 skålp. Halm 10 öre, 1 famn Bränn- eller 4 laß Stockwed 6: 33.

4) Årliga Båtsmans Roteringskostnaden upptages till 110 rdr. 93 öre.

5) Underhåll för tågande trupper: a) en mans dagportion, bestående af 2 skålp. mjukt Bröd, 15,625 kubiktum ärter och 33 ort 33 korn salt fläsk 28 öre, b) en hästs dygnration, bestående af 3 kannor 50 kubiktum hafre, 5 skålp. hö och 12 kannor hackelse 69 öre.
 
 
 

Kanonsalut

Gotlands Tidning 18/11 1870

Kanonsalut gafs i tisdags från strandbatteriet härstädes till firande af hertigens af Gotland födelsedag.
 
 
 

Utnämningar

Gotlands Tidning 25/11 1870

Utnämningar. K. M:t har den 11 d:s utnämnt wid Gotlands Nationalbewäring: till kapten, löjtnanten F. H. R. Sjödin och löjtnant, underlöjtnanten A. J. G. Ytterberg samt i arméen till löjtnant, underlöjtnanten R. A. Lindbohm, hwilken derjemte förordnats att tillswidare wara generalstabsofficer.
 
 
 

Aflöning

Gotlands Tidning 2/12 1870

Aflöning. Utbetalningen af innewarande års 4:de qwartals arvoden till Gotlands National-Bewärings underbefäl och spel kommer att werkställas å följande tider och ställen under nästa December månad nemligen:

Måndagen den 12 kl. 12 middagen:

   åt Hoburgs kompani wid Olofs i Öja,

   ”   Grötlinge d:o wid Lingwide i Hafdhem,

   ”   Hafdhems d:o wid Qwinnegårda i d:o,

   ”   Hemse d:o wid Ronehamns wärdshus,

   ”   Habblinge d:o wid Qwie i Ekstad,

   ”   Fardhems d:o wid Burge i Lefwide,

   ”   Burgs d:o wid Gumbalde i Stånga,

   ”   Nährs d:o wid Hallute i Nähr,

   ”   Garda d:o wid Rosarfwe i Lye,

   ”   Klinte d:o wid Sicklings i Klinte,

   ”   Banda d:o wid Botwide i Sanda,

   ”   Hejde d:o wid L:a Atlings i Atlingbo,

   ”   Sjonhems d:o wid Bjerges i Wänge,

   ”   Thorsburgs d:o wid Kräklings i Kräklingbo,

   ”   Östergarns d:o wid Trosings, Gammalgarn,

   ”   Eskelhems d:o wid Kroks i Tofta,

   ”   Stenkumla d:o wid Gardrungs i Stenkumla,

   ”   Dede d:o wid Harqwie Björke,

   ”   Wisby infanteri d:o i Komp.-chefens bostad,

   ”   Wisby Jägare d:o uti d:o,

   ”   Endre d:o wid Endregårda i Endre,

   ”   Bro d:o wid Eriks i Bro,

   ”   Halla d:o wid Gandarfwe i Dalhem,

   ”   Lina d:o wid Källunge sockenstuga,

   ”   Bäls d:o wid Gute i Bähl,

   ”   Lummelunds d:o wid Kinner, Lummelunda,

   ”   Tingstäde d:o wid Kyrkebys i Hangwahr,

   ”   Forßa d:o wid Angelbos i Lärbro; samt Thorsdagen den 8

åt Ruthe komp. wid Fårösund kl. 9 f. m. och

”   Fårö d:o wid Broa å Fårön kl. 1 e. m.

Wederbörande arvodestagare, hwilka sjelfwa icke uttaga sin aflöning, erinras derom, att de personer, som uttaga medlen, skola owillkorligen wara försedda med lagliga fullmakter, och skola de sålunda befullmäktigade å aflöningslistan teckna, för hwilka arvodestagare penningarne utqwitteras, samt att sådant skett enligt bifogad fullmakt.
 
 
 
 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper
                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig