Tidningsklipp med anknytning til Gotlands försvar / 1889

Dödsfall. Fredrik Vilhelm Jacobsen

Gotlands Allehanda 2/1 1889

Nyårsaftonen på qvällen afled härstädes hastigt utan någon föregående sjukdom f. d. kaptenen vid Gotlands nationalbeväring Fredrik Vilhelm Jacobsen.
Kapten Jacobsen hade under sista tiden någon gång klagat öfver smärtor i bröstet och sjelf yttrat att han trodde, det han snart skulle gå bort. Sagde afton hade han vid 1/2 8 tiden haft ett besök af ett par bekanta och då dessa aflägsnade sig, hade han tillsagt sin städerska att följa dessa ned för trapporna, hvarjämte han tillsagt att han ämnade gå och lägga sig, hvarför han ej behöfde städerskans hjelp mera för aftonen. Sina dörrar hade han som vanligt låst.
Då städerskan kom upp igen, hörde hon inne från våningen ett tungt fall och ett stönande, hvilket kom henne att springa till dörren och fråga, om kaptenen behöfde något, men fick endast några oartikulerade ljud till svar. Hon skyndade då till våningens andra dörr och ser då genom nyckelhålet Jacobsen ligga framstupa på golfvet i sängkammaren, tungt rosslande.
Hon hämtade den aflidnes vän, hvilken genast lät bryta upp dörrarne. Då man inkom, var Jacobsen redan död, hvilket tillkallad läkare konstaterade. Dödsorsaken var hjertslag.
Den aflidne, som var född i Göteborg år 1824, egnade sig i början åt studier och hade för afsigt att bli läkare. Han slog emellertid om, gick in på den militära banan, utnämdes till underlöjtnant vid Gotlands nationalbeväring, der han sedan 1867 blef kapten och kompanichef. Sedan han erhållit afsked år 1883 har han bott härstädes som privatman.
Jacobsen, som gick sin väg stilla fram i verlden, var en mångsidigt bildad och kunnig man, som tvifvelsutan icke kände sig rätt väl på sin plats inom krigarens yrke. För studiebanan läg nog mera hans håg.

En bråkig dag i vår goda stad

Gotlands Allehanda 15/7 1889

En bråkig dag i vår goda stad var lördagen (13/7 1889). Utryckningsdagen från lägret plägar ju alltid vara litet glad, men i år tycks den ha varit det mer än vanligt.

Redan under förmiddagen och middagen hade polisbetjäningen mycket att göra med att upprätthålla ordningen här och der i staden, men än värre blef det mot aftonen. Vid pass kl. 6 telefonerades till vaktkontoret att slagsmål pågick nere vid skeppsbron. Konstaplarna Ahlqvist och Jacobsson beordrades då dit ned. Vid sin ankomst sågo de här och hvar oroliga grupper af dels civila, dels artillerister, somliga i uniformer, andra utan, såsom permitterade.

Konstaplarna sökte hvar de kunde afstyra allt bråk. Utan resultat blef detta likväl utanför Anderssons gård, der för närvarande någon slags vargförevisning pågår. Då de sågo att de ej kunde reda sig gjordes anmälan till artillerikasernen, hvarpå konstaplarne gingo till sin post igen. Men nu hade gruppen artillerister förstorats, så att den utgjorde nära ett tjugutal, och då poliserna kommo tillbaka, omringades de af denna hop, hvilka började öfverfalla dem med hugg och slag. En i närheten stående bryggareskjuts blef likaledes föremål för artilleristernas berserkaraseri.

Sedan konstaplarne blifvit misshandlade en längre stund bland annat med blyförsedda käppar och andra vapen lyckades de fria sig, hvarpå de åter begåfvo sig till kasernen för att begära hjelp. Denna kom också i form af batterichefen jämte två man. Men då voro våldsverkarne redan försvunna.

Bland dem som här i synnerhet utmärkte sig var artilleristen nr 57 Holmberg. I går befann sig sagda Holmberg jämte en kamrat nr 41 Karlsson i Etelhem, dit de medföljt lusttåget.

Lördagens vilda raseri jäste ännu bak uniformsrockarne på de bålde krigarne. Bland det myckna folket betedde sig Karlsson i synnerhet opassande, i det han rusade på hvem som kom i hans väg med tillmälen och handgripligheter. I glädjen derute väckte detta naturligtvis obehagliga känslor och åtskilligt krångel uppstod. Då slutligen stationsinspektör Kellgren sökte mäkla fred, tog Karlsson ursinnig upp en sten från marken och slungar den midt i pannan på inspektoren. Såväl Karlsson som hans kamrat omringades nu af folket, fjerdingsmannen tilkom och de vilda sällarne sattes inom lås och bom, tills tåget på eftermiddagen gick in till staden.

Polishandräckning hade från Etelhem begärts och då tåget ankom hit mötte på perrongen konstaplarne Nilsson och Boström.

Det var emellertid ingen lätt sak att få arrestanterna till vaktkontoret. Väl komna inom stationsområdet omringades poliserna af en mängd artilleristernas vänner, som sökte med våld taga Holmberg från dem. Karlsson hade af andra konstaplar redan förts i säkerhet.

Innanför söderport ökades antalet af ordningstörarne. Poliser våldfördes, och slutligen lyckades massan befria Holmberg.

Af artilleripatrull fördes Karlsson till kasernen och arresterades. Samma öde delade sedan kamraten.

Uppträdane komma att bli föremål för ransakningar  såväl vid rådhusrätten som vid södra häradsrätten. Stationsinspektor Kellgren förbands på aftonen af dr Björkman härstädes. Det befans då att stenen spräckt pannbenet. Någon fara torde dock ej vara för handen.

I artilleristuppträdet vid Skeppsbron

Gotlands Allehanda 4/11 1889

I artilleristuppträdet vid Skeppsbron 13 sistlidne juli hördes i dag ett vittne, förre artilleristen Johan August Nygren, som intygade att han sett konstaplarne Asp och Pettersson knuffa och tränga polisen Ahlqvist upp på samt ikull öfver ett brädspel samt att Asp kastat en ölflaska efter honom.

Sergeant Johan Vikander vid Gotlands artilleri har fått stryk i Stockholm

Gotlands Allehanda 4/11 1889

Tillfälligtvis der uppehållande sig som resande har han anmält att han natten mellan 16 och 17 oktober vid 12-tiden blifvit å Storgatan öfverfallen af två Svea-artillerister och två Andra-gardister, omkullslagen och sparkad i hufvudet, hvarvid det ena ögat skadades. Öfvervåldet blef omedelbart derefter anmäldt å Östermalms polisvaktkontor.

De båda våldsverkarne från Svea artilleri blefvo antastade och deras namn upptecknades; de heta Anund Olsen och Knut August Fredriksson. Hvilka våldsverkarne från Andra lifgradet äro har man sig deremot ej bekant.

Sergeant Vikander yrkar strängaste ansvar. Målet har öfverlämnats till vederbörlig krigsrätt. Såsom vittnen äro anmälda korporalen vid Lifgardet till häst Joh. Edv. Andersson och snickeriarbetaren J. E. Ramsten.