Tidningsklipp med anknytning til Gotlands försvar / 1902

Å artilleriets skjutfält i Tofta

Gotlands Allehanda  14/4 1902

Kronans nybygnader i Tingstäde

Gotlands Allehanda  14/4 1902

Ny- och ombyggnader på Visborgs slätt

Gotlands Allehanda  14/4 1902

Upp- och nedvända världen på Visborgs slätt

Tidningen Kalmar 28/6 1902

Spårväg i Visby?

Tidningen Kalmar 4/8 1902

Kejsarebesöket härstädes

Gotlands Allehanda 8/8 1902

Kejsarebesöket härstädes, hvilket blir det tredje i ordningen hvarmed kejsar Wilhelm efter tronbestigningen hedrar den gamla Hansestaden, kommer att försiggå under strängaste inkognito. Kejsaren har genom telegram till härvarande tyske konsul låtit uttryckligen undanbe sig hvarje slags mottagande, hvadan de sedvanliga officiella uppvaktningarna vid ankomsten denna gång torde helt och hållet uteblifva. Konsuln skall emellertid inställa sig ombord å ”Hohenzollern”, så snart fartyget kastat ankar.

Kejsaren beräknas hitlända inemot kl. 9 f. m. och går sannolikt genast i land för att efter endast ett par timmars uppehåll härstädes återvända och fortsätta resan till Kiel.

För den åktur omkring och genom staden, som kejsaren med följe, hvaribland märkes rikskanslären grefve von Bülow, kommer att företaga, iordningställas åtta droskor, hvaribland naturligtvis stadens finaste ekipager. Enligt den färdplan, som uppgjorts af konsul Ekman i samråd med polisschefen, kommer den kejserliga cortègen att färdas fram på följande gator och vägar:

Kejsaren landstiger i inre hamnen och åker därifrån längs strandpromenaden förbi nya lasarettet och vidare yttre vägen från Norderport förbi Öster- och Söderport till Skansporten samt därifrån genom S:t Hans- och Tranhusgatorna fram Nikolaigatan till Nikolai ruin. Efter  besök i ruinen fortsättes sedan färden, med afbrott för besök i de resp. ruinerna, till Helgeands ruin samt genom Smedjegatan och S:t Hansgatan till Syskonkyrkorna och vidare genom Katarinagränd upp till S:ta Karin och därifrån till domkyrkan, hvarifrån återfärden till hamnen sedan tages öfver Biskopsgatan, Späcksrum, Strandgatan, Donnersplats och Hamngatan.

Med anledning af kejsarebesöket kommer i morgon kyrkoruinerna att hållas stängda för allmänheten, tills kejsaren besökt desamma.

Kejsar Wilhelms tredje Visbybesök

Gotlands Allehanda 9/8 1902

Kejsar Wilhelms tredje Visbybesök är redan till ända.  Det har, ehuru vädret var föga gynnsamt – det regnade stundtals ganska ymnigt under det att kejsaren med svit företog sin rundtur genom staden – dock aflupit i allo lyckosamt och här jämväl, enligt hvad kejsaren själv vid affärden härifrån yttrade till konsul Ekman, beredt den höge gästen och hans följeslagare synnerligt nöje och tillfredsställelse.

Vid 9-tiden uppkom ”Hohenzollern” med kejsaren ombord på redden och gick strax till ankars. Den imposanta kejsaryachten – dess deplacement är 4,187 ton, maskinkraften 9,635 hkr., farten 21 knop och ord. besättningen 310 man – åtföljdes af avl…oångaren ”Nymphe” (2,645 ton, 8,000 hkr, 249 man och 20 knop), den väldiga pansarkryssaren ”Prinz Heinrich” (8,868 ton, 15,000 hkr., 523 man, och 20,5 knop) samt torpedjagaren ”Sleipner” (350 ton, 5,400 hkr., 49 man och 27 knop). ”Nymphe” och ”Prinz Heinrich” följde ”Hohenzollerns” exempel och läto ankaren gå, men ”Sleipner” fortsatte in i hamnen för att aflämna och afhämta depescher m. m., hvarpå fartyget om en stund åter ångade ut ur hamnen och lade sig i fil med den kejserliga eskaderns öfriga fartyg.

Konsul C. E. Ekman var i en segelbåt eskadern till mötes och gick ofördröjligen  ombord å ”Hohenzollern” samt blef strax därpå mottagen af kejsaren, som förestälde konsuln för sin kansler grefve Bülow, uttalade sitt gillande af den för körturen uppgjorda färdplanen samt bestämde tiden för sin landstigning till kl. 10 f. m.

I land var emellertid allt på bästa sätt ordnadt för kejsarens mottagande. I enlighet med kejsarens önskan skulle ingen officiell uppvaktning äga rum,  men man hade naturligtvis i allt fall velat förläna mottagandet en så vidt möjligt festlig prägel. Till den ändan hade såväl staden med tornen å ringmuren allmänt flaggsmyckats som ock fartygen i hamnen iklädt sig sin rikaste flaggskrud – det kan i samband härmed förtjäna omnämnas, att icke mindre än fem nationers flaggor svajade här i hamnen till kejsarens ära, nämligen förutom den svenska i ett flertal exemplar jämväl danska, tyska, ryska och franska flaggorna. Å en del hus uppe i staden hade man jämväl träffat anstalter för att genom dekorering genom blommor och grönt ytterligare förhöja flaggpraktens verkan. Särskildt utmärkte sig i sådant hänseende det tyska konsulatet, som utmed fasaden åt Donnersplats pryddes af ett flertal tyska och svenska flaggor jämte dubbla guirlander af eklöf med här och där infästa rosetter i de tyska färgerna samt högst upptill af det kejserliga namnschiffret W I R hopfogadt af skär mörkröda och hvita rosor. Vid landstigningsplatsen hade ett område inhägnats och utmärkts med flagg- och standarprydda flaggstänger och tvärs öfver detta område från trappan bort till utgången låg utbredd en matta af blått kläde med gula kronor.

Strax efter kl. 10 kom kejsaren i land och mottogs af konsuln,, numera iförd civil dräkt, och borgmästare Een i uniform, hvilken senare infunnit sig för att i egenskap af polischef öfvervaka ordningen under färden genom staden. Kejsaren, som såg ut att vara vid briljant humör,  besvarade de uppvaktandes hälsningar med kraftiga handslag och steg omedelbart därpå upp i den för h. m:t afsedda vagnen och tog till sällskap sin unge släktings prins Friedrich Heinrich af Preussen, 2:dre son till hertigen-regenten af Braunchweig. I vagnen näst efter kejsaren tog grefve Bülow plats, och i den vagn som inledde kortegen och gick närmast före kejsarens ekipage togo borgmästaren och konsuln plats jämte ord. befälhafvaren å ”Hohenzollern”, kommendörkapten Usedom. Sedan äfven de öfriga herrarne i sviten (de var inalles 14 personer utom kejsaren och prinsen) ordnat sig i de återstående 7 droskorna, satte sig cortegen i gång och följde därvid noga den utstakade vägen, hvarför närmare redogörelse lämnades i gårdagsnumret.

Upprepade gånger gaf kejsaren uttryck åt sin beundran, särskildt för den ståtliga ringmuren, och gaf gång på gång bevis på det intresse hvarmed han omfattar våra arkitektoniska fornlämningar genom den ifver hvarmed han fäste sina följeslagares uppmärksamhet på än den ena än den andra intressanta detaljen.

I domkyrkan var biskop von Schéele och doktor Ekhoff kejsaren till möte och fungerade här som ciceroner, under det att ciceronskapet i öfrigt sköttes af konsul Ekman. Kejsaren ägnade ganska stor uppmärksamhet åt de ornamentala arbeten som den vid kyrkan anställde tyska bildhuggaren dels redan utfört dels har under modellering.

Öfverallt hvar kejsaren färdades fram besvarade han vänligt utan att förtröttas de samlade folkskarornas vördsamma hälsningar. Särskildt tycktes han mycket sentera den uppmärksamhet som visades honom, när han passerade badrestaurangen å Tranhusgatan; hvarifrån hvitklädda damer blomsterströdde hans väg.

På 2 1/2 timme hade färden genom staden fullbordats, och kejsaren, som var iklädd yachtdräkt med kejserliga segelsällskapets mössa, återkom alltså vid 1/2 1-tiden till hamnen samt gick genast ombord, vid afskedet uttalande sin synnerliga belåtenhet med besöket här och de anordningar som vidtagits för detsamma.

Klockan 1/2 3 lyfte eskadern och afgick söderut med kurs Swinemünde, där kejsaren stiger i land för att bege sig till Stettin och där övervara någon nationel festlighet. Kort före afgången hade ytterligare tre norrifrån kommande torpedbåtar slutit sig till eskadern.

− Under uppehållet här lät styrelsen för vattenkurinrättningen utsända till ”Hohenzollern” 300 vykort för att utdelas bland besättningen, en uppmärksamhet som lär vunnit lifligt erkännande.

Efterskörd från kejsarebesöket

Gotlands Allehanda 11/8 1902

Efterskörd från kejsarebesöket. Såsom i lördags nämdes, afvaktade ”Hohenzollern” och de öfriga fartygen i den kejserliga eskadern här på redden ankomsten af tre torpedbåtar, innan ankaren lyftes och kurs sättes på Swinemünde. En af torpedbåtarna i fråga kom direkt från Memel med post och depescher till kejsar Wilhelm, och medan de båda andra afgingo härifrån samtidigt med ”Hohenzollern”, inlopp denna i hamnen för att få sig en liten hvila efter den långa och ganska besvärliga färden.

Men hvilan blef icke lång. Ty just som eskadern börjat skjuta fart söderut, begynna apparaterna på telegrafstationen knacka af ett långt telegram till kejsaren. Telegrammet utskrifves och utsändes till tyska konsulatet, som emellertid återsänder telegrammet med order om returnering, enär kejsaren just då afseglat härifrån. Till svar härpå telegraferas, att konsuln skulle, om någon möjlighet funnes att ännu träffa kejsaren med telegrammet låta ofördröjligen befordra detsamma till kejsaren, enär telegrammet voro av största vikt. Nu voro goda råd dyra. Då rapporteras i detsamma, att en tysk torpedbåt inkommer i hamnen, och härigenom erbjöd sig en oväntad möjlighet till lösning af det eljest för visso olösliga problemet att med här till buds stående hjälpmedel hinna fatt den med inemot 20 knops fart bortilande kejsaryachten.

Telegrammet skickades ombord å torpedbåten med upplysning om sakens vikt och sammanhang, och så kom det sig att den lilla ytterst snabbgående farkosten efter en hvilotid af endast en knappt tillmätt timme åter ångade ut ur hamnen för att jaga fatt den kejserliga ekadern och till monarken öfverbringa den depesch, som det var så ytterst viktigt att med minsta möjliga tidsutdräkt få tillstäld adressaten.

Till dagskrönikan. En hemkommen frihetshjälte

Gotlands Allehanda 11/10 1902

Adolf Claudelin

är ett namn som under det brödrakriget ännu pågick i Sydafrika flere gånger varit synligt i Gotlands Allehandas spalter med anledning af dess bärares deltagande i kriget på boernas sida såsom medlem i den ärekrönta skandinaviska kåren och jämväl för någon kort tid efter den blodiga striden vid Magersfontein, där så många af den tappra skaran med sitt blod och sitt lif bringade kärleken till frihet och rättvisa det största offer en människa har arr gifva, såsom schef för återstoden af samma kår, innan den samma med Cronjes öfriga skara delade ödet att vid Paardeberg tillfångatagas af engelsmännen, hvarefter hr Claudelin tillbringat två långa år som fånge i Simonstown.

Efter fredsslutet frigifven ur fångenskapen, har hr Claudelin nyligen efter mera än 20 års bortavaro återkommit till fosterbygden, där anhöriga och många gamla vänner mött den varmhjärtade och hårdt pröfvade mannen med ett varmt ”välkommen åter”. Vi tro oss bereda dem alla en glad och kär öfverraskning genom att i dag återgifva hr Claudelins för dem välbekanta drag med den öppna, trofasta blicken och erinra på samma gång om den stora hjälpsamhet hr C. alltid visat sina landsmän därute i det rika ehuru nu så förhärjade sydafrikanska landet, en hjälpsamhet hvarom bl. a. det hedersdiplom vittnar som skandinavierna vid en för C. tillstäld fest förärade honom af tacksamhet för de många som genom hans bemedling erhållit platser och dem, som tärda af hemlängtan o. d. fått hjelp hem. Som exempel på  hr C:s verksamhet för missionen kunna vi ej neka oss nöjet att för dess vänner göra ett utdrag ur en kalender, tryckt i Amerika, i hvilken det heter: ”Utan hr Claudelins fasthet i bekännelsen och uppoffrande sinne hade vi ej haft någon svensk luthersk verksamhet i Johannesburg. Verksamheten påbörjades där 1893, har näst Gud att tacka hr C. för hvad den är. Han uppoffrade tid, krafter och penningar. Han hyrde och betalade gudstjänstlokalen – han skref till hr biskop von Schéele, och vände sig sedan på biskopens inrådan till Amerika. När Afrikas hednamark blifver en Guds lustgård och den svensk-afrikanska historien skrifves, då skall hr C:s namn stå främst bland lekmäns!”

Möjligen kommer hr C. att på mångas begäran utgifva en bok on Afrika och sitt lif därnere – medan han hvilar upp i fosterlandet.