Tidningsklipp med anknytning til Gotlands försvar / 1905

Hedrande för Gotlands infanteri

Gotlands Allehanda 3/1 1905

Hedrande för Gotlands infanteri. Från det första danska infanteriregementet fick Gotlands infanteri på nyårsdagen mottaga följande hälsning:  "Gottlands infanterìregemente, Visby, Gottland.

I sanning hedrande

Tidningen Kalmar 26/6 1905

Kejsar Wilhelm

Gotlands Allehanda 2/7 1905

Kejsar Wilhelm kommer i morgon (3/7 1905) till Visby, enligt hvad som meddelas från härvarande tyska konsulatet. Kejsaren afgår med Hohenzollern kl. 3 i e. m. från Härnösand och väntas vara här vid middagstiden i morgon.

Man har denna gång icke blifvit anmodad att iordningställa skjutsar, hvarför det är troligt att den beramade rundturen i staden blir instäld. Däremot kommer kejsaren sannolikt att bevista en ruinfest som på aftonen anordnas af sångsällskapet N. S.

Allmän flaggning kommer att äga rum i morgon från stadsmurens torn å hamnen. Vi hoppas att alla privata ägare af flaggstänger också låta den svenska duken vaja.

”Hansa” utgår kl. 11 för att möta kejsarjakten.

Kejsar Wilhelm

Gotlands Allehanda 24/7 1905

Kejsaren har åter skämtat med det goda Visby och dess lika goda kejsarbeundrande invånare.

I kraft och i följd af de i lördags (22/7 1905) erhållna underrättelserna klädde sig staden i en festskrud – vid hamnen ut lades kronkläde vid landstigningsplatsen, deltagarne i den blifvande ruinfesten kallades hem ända från öns yttersta gränser. Gatuspolningen slapp man denna gång ifrån – den skötte vår herre om – men i stället skyndade man att få upp våra stolta excellolampor på allas stolpar i närheten af S:t Nikolai ruin, där festen skulle äga rum och i de gator man väntade, att majestätet skulle behaga passera.

Så var allt klappadt och klart i söndagsmorgonens knappa bris fläktade våra flaggor så högtidligt som möjligt. Folk var i rörelse från tidigt på morgonen, och när klockan närmade sig elfva – den tid då ångaren Hansa skulle gå ut för att möta kejsaren – myllrade hamnen af hundradetals människor, beundrande alla fartygens brokiga flaggskrud. När Hansa ringde tredje gången, var den så fullpackad den kunde bli – ej mindre än 440 passagerare medföljde, och när den lade ut, stämde den medföljande artillerimusiken upp en liflig marsch. Till följd af det stora tilloppet af resande med Hansa, måste ångf. Polhem om en stund äfven utgå, medförande ett 100-tal kejsarmötare äfven den. Just innan Polhem utgick inkom tyska torpedbåten S. 83 i inre hamnen och dess schef begaf sig i land för at besöka telegrafen. Under tiden ångade Polhem ut – Hansa var redan långt sin kos.

Då kommer som en blixt budet, kejsaren kommer inte. Han har af skäl, som ej meddelats men som tyda på, att det nog vore fråga om ett möte mellan Tysklands härskare och Rysslands tsar – hette det – uppskjutit Visby-besöket till om tisdag. Allmän snopenhet. Man vill i början ej tro meddelandet utan tar det som ett dåligt skämt. Men när flaggorna å tyske konsulns hus plötsligen strykas och det samma sker vid landstigningsplatsen, då förstår man, att kejsaren ånyo lekt kurragömma med de Visbyiter. De kejsarmötande båtarna återvände snart med sin besvikna last af gotländingar, som gått ut för att hurra för ”der Kaiser”. Och staden blir lugn på nytt, återsjunker från känslan af storviktig feststämning till sitt gamla vanliga, slöa söndags-nirvana.

Som af telegram å annat ställe i dagens n:r synes har kejsaren gått till Borgå för att träffa tsaren. Vid sådant förhållande är det ju ej mycket att undra på, om Visby-besöket blef inhiberadt tills vidare, ty vid kejsaremötet torde säkerligen viktigare angelägenheter vara att förhandla än hvad ett kort nöjesbesök i den gamla hansestaden kan anses vara.

Enligt ingångna privata meddelanden afgår kejsaren med Hohenzollern från Björkösund kl. 3 i e. m.. om han då tager kursen direkt till Visby, kan han väntas vara här om cirka 24 timmar, d. v. s. vid 3-tiden i morgon e. m.

Torpedbåten S. 83

Gotlands Allehanda 24/7 1905

Torpedbåten S. 83, som i går var inne här för order och för kolning, afgick åter härifrån vid 5-tiden med kurs norr på – förmodligen till Borgå.

Om kejsar Wilhelm

Gotlands Allehanda 25/7 1905

Om kejsar Wilhelms färd ha i dag sådana underrättelser ingått, att man har skäl förmoda, att han i afton skall komma till Visby. Telegram ha nämligen hit ingått kl. 5 i går e. m. från Björkösund, troligen med kurs på Visby. Vid sådant förhållande bör han vara här i afton vid 5- tiden.

Kl. 3:15 ingår underrättelse, att kejsarfartyget passera Gotska Sandön. De kunna alltså vara här vid 7-tiden.

Kejsar Wilhelm i Visby

Gotlänningen 26/7 1905

I går strax efter kl. 3 e. m. ingick från Gotska Sandön meddelande, att ”Hohenzollern” och de öfriga tyska fartygen just passerade, och man beräknade då att de skulle vara i Visby vid 7-tiden. Klockan fem telefonerade fyrmästaren vid Halls huk, att fartygen då passerade förbi, och klockan half 6 gick ångaren Visby ut härifrån med öfver 100 personer ombord för att möta kejsaren. Efter en kvarts eller 20 minuters gång, varseblef man med kikare från ”Visby” de ankommande tyska fartygen med ”Hohenzollern” i spetsen. De närmade sig med, efter hvad man kunde beräkna, cirka 15 knops fart, och klockan 20 minuter öfver 6 passerade ”Hohenzollern” tätt följd af de andra fartygen ångaren Visby, som sänkte sina flaggor till hälsning, vilket besvarades från ”Hohenzollern” med att det på akterflaggstången hissade riksbaneret för en half minut sänktes ungefär en fot.

Först gick, som nämndt, ”Hohenzollern”, tätt i kölvattnet följd af depeschångaren Sleipner. Ett stycke efter denna kom kryssaren Berlin och sist de båda torpedbåtarne.

”Berlin” är en mindre pansardäckskryssare med 50 mm. pansar. Den har 3,000 tons deplacement och gör 28 knop. Dess bestyckning består af tio fyratums kanoner och tio lätta kanoner på 37 mm. två undervattenstorpedtuber finnas. Kryssaren är alldeles ny, byggd år 1903.

Klockan 6,45 ankrade ”Hohenzollern” och ”Berlin” på Visby redd, medan ”Sleipner” och torpedbåtarne löpte in i yttre hamnen.

Tyske konsuln Carl Emil Ekman, iförd uniform, begaf sig omedelbart ut till kejsarjakten och mottogs af kejsaren på kommandobryggans däck. Konsulns vistelse ombord på ”Hohenzollern” blef helt kort. Senare uppvaktade landshöfding Wall, öfverste von Strussenfelt och borgmästare Een.

Klockan 9 steg kejsaren med svit i land, mottagen vid landstigningsplatsen af borgmästare Een i uniform och konsul Ekman i civil högtidsdräkt samt en väldig människomassa. Då kejsaren landsteg kastade hvitklädda flickor rosor för hans fötter och folkmassan hurrade. Kejsaren, som såg synnerligen brynt ut af det friska sjölifvet, förde upprepade gånger handen till mössan, besvarande hälsningarna och hurraropen. De höga herrarne satte sig omedelbart upp i de väntande droskorna, och så bar det i väg längs stranden upp till S:t Nicolaus.

Bland kejsarens följe befunno sig generalerna grefve Hülsen-Hæseler och grefve Moltke, brorson till framlidne fältmarskalken, generalen von Moltke, amiralen v. Senden-Bibran, majoren von Friedeburg, prins Albert af Holstein, prins Sayn-Wittgenstein, öfverhofmarskalken frih. von Lincken, generalintendenten von Hülsen samt professorerna Güssfeldt och Salzmann.

I S:t Nicolaus togo kejsaren och hans svit plats å en särskildt uppförd plattform vid ruinens västra gafvel. Sedan sångarne sjungit Die Wacht am Rhein, utbragte borgmästare Een ett es lebe hoch der Kaiser Wilhelm, som besvarades med 4-faldiga kraftiga hurrarop.

Programmet för festen upptog följande sångnummer:

Die Wacht am Rhein

Jag vet ett land

Neckens polska

                      Sällskapet N. S.

Sof, sof                               H. Munktell.

Allt under himmelens fäste

                Fru Helga Wickström.

Den unge munken              I. Dannström.

              Operasångare G. Sjöberg.

Elisabeths bön ur Tannhäuser    Wagner.

                         Fru Wickström.

Stridsbön                                  Lindblad.

Längtan                                   Söderman.

Tornmodsglansen              Lange-Müller.

                        Sällskapet N. S.

Du gamla, du friska

                     Hr Sjöberg.

Kejsaren syntes mycket intresserad och tog ruinen under dess illuminering noggrant i betraktande. När ”Du gamla, du friska” sjöngs reste sig kejsaren och hans sällskap.

Efteråt förärade kejsaren fru Wickström en dyrbar brosch och dir. Lindqvist en kråsnål af rubiner och rosor i form af ett W med krona öfver, hvarjämte hrr G. Sjöberg, Aug. Weström och Anders Wedin hvardera erhöllo ett par manschettknappar.

Klockan 10,15 återvände kejsaren till ”Hohenzollern”, men innan han lämnade ruinen utbragtes ännu ett lefve.

I dag har kejsaren gifvit lunch kl. 1, hvartill konsul Ekman och herr von Cornap med fru från Berlin som f. n. besöka Visby ombord på sin lustjakt Helene, inbjudits.

Efter slutad lunch, under hvilken konsul Ekman dekorerades med Röda örnsorden, landsteg kejsaren klockan strax före half 3 och åkte jämte svit uppöver Södertorg till Korsbetningen för att bese d:r Wennerstens gräfningar där.

”Hohenzollern” afgår i afton klockan 6 till Danzig.

Vädret har hela tiden varit strålande vackert.

Ombord å ”Hohenzollern”

Gotlänningen 26/7 1905

Därute på redden ligger den ståtliga kejsarjakten bländande hvit på de blå böljorna. Man förstår att det är lyx och komfort i minsta detalj ombord på det imponerande fartyget. Allas blickar riktas ditut och man brinner af längtan att beskåda de härligheter, som tanken anar där bakom de glänsande hvita sidorna. Men ingen får stiga ombord, man får nöja sig med att segla rundt sagoskeppet.

Vi bjuda det oaktadt Gotlänningens läsare på en färd ditut.

Bländande hvitt ligger däcket, mässingsbeslagen omkring glänsa och glittra, allt är propert och fint.

 Förbi snabbeldkanonerna stiga vi ned i matsalen, det största rummet kejsarjakten äger. Det är här kejsaren håller sina galamiddagar för inbjudna gäster, under det tonerna från ”Hohenzollerns” fyrtio man starka orkester brusa öfver det glada glammet. Det är här kejsaren hållit månget af de ”fredstal”, som den elektriska gnistan därpå burit vidt öfver världen.

Inredningen är gedigen. Allt prålande, petigt och sirligt är förvisadt. Väggar och möbler äro hållna i amerikansk ask, ett vackert träslag i ljusa färger. I samma färg äro – i parentes sagdt – äfven de öfriga rummen hållna. Genom de för ett fartyg ovanligt stora fönstren strömmar dagsljuset in och ger rummen ett ljust och vänligt intryck. Det är som om man befann sig på ett rikt gammalt herregods och ej i ett fartygs kajuta.

Bredvid matsalen ligger serveringsrummet, som står medelst en elevator i förbindelse med köks- och förrådsrummen på mellandäck.

Förbi skylightet på öfre däck fortsätta vi till messen för sviten samt sekreterarnes och skeppsofficerarnes messer. Vi stiga upp på promenaddäcket, där kejsaren plägar promenera, då hafvet upprullar för honom sitt stämningsfulla majestät eller något förtjusande panorama ler honom till mötes från stränderna. Häruppe finna vi också den rymliga rökhytten med bekväma stolar och soffor och sina eleganta rökbord.

Förbi de båda skorstenarne och skylightet till matsalen komma vi upp på kommandobryggan. Här finna vi de apparater, som sätta människohanden i stånd att leda denna jätte som ett lydigt barn genom storm och vågor. Vi ha här navigationshytten, där navigationsofficeren bestämmer fartygets kurs. Här från kommandobryggan gifvas signaler till maskinrummet, och en matros reglerar här medelst ångstyrapparaten kolossens färd genom vattnet.

Vill ni stiga ännu högre upp, så låtom oss gå upp tillkejsarens kommandohytt, från hvars däck vi ha en tjusande utsikt öfver det speglande hafvet och de höga stränderna, den flaggvajande kajen och ringmuren och inom den vår fagra, i sommargrönska bäddade stad.

Vi stå här nästan i jämnhöjd med skorstenens öfversta rand, och från den randen och ända ned till vattenbrynet är det ej mindre än 25 meter.

Sedan vi öfver promenaddäcket företagit återfärden till öfre däcket, bege vi oss ned för den med bladväxter och palmer rikt dekorerade dubbeltrappan. Det är vägen ned till de kejserliga rummen på salongsdäcket. En i skeppets längdritning liggande gång för oss ned till den blå salongen, ett stort rum, som upptager skeppets hela bredd.

Denna blå salong är utstyrd med en gedigen elegans, i hvilken man spårar ett estetiskt sinne. Allt är dämpadt och mjukt härinne, tjocka brysselmattor, emmor och hvilsoffor, taburetter, piano och byster. Denna salong är de kejserliga rummens medelpunkt. Till höger om den ligger kejsarens rum på styrbords sida, på babord ha vi kejsarinnans.

Vi vända oss först till kejsarens och inträda i konseljrummet, ett i allvarlig stil hållet rum där ministrarne föredraga regeringsärendena. Härifrån komma vi till kejsarens arbetsrum. På bordet ligga några papper, bland andra notpapper. Utmed väggarne stå skåp, där bokskatterna trängas rygg om rygg. I rummet finnas vidare hvilostolar samt en massa fotografier af kejsarhusets medlemmar.

Så ha vi sofrummet, toalettrummet och badrummet. På samtliga rummens väggar hänga talrika taflor, mest akvareller och teckningar af berömda marinmålare.

Vi återvända till den blå salongen. På samma sidan som kejsarens våning ha vi prinsarnes och deras lärares rum, till vänster ha vi kejsarinnans våning, inredd på samma sätt som kejsarens ehuru med större prakt.

Om vi återvända till styrbords sida, ha vi där sex hytter, som äro bestämda för kejsarens svit, generaler, ministrar o. s. v. och inträda därefter i kansliet, ett väldigt rum, där åtta sekreterare sitta i rastlöst arbete. Vi ha här sekreterarnes hytter och serveringsrum.

I skeppets midt ha vi dessutom messerna för svit och sekreterare, och så längst åt akter ångmaskinernas rum.

Kanske ni vill stiga ned i ”underjorden” för att på närmare håll betrakta dessa maskiner som med ångans hjälp föra kolossen öfver hafven? Vi stiga då ned från mellandäck på en smal järnstege.

Därnere finna vi de båda trippelexpansionsmaskinerna, hvilka tillsammans utveckla 10,000 indikerade hästkrafter och hvar och en drifver på hvar sin sida om akterstäfven liggande propellrarne.

Från kolboxarne för en liten järnbana kolet fram till eldstäderna.

Men tiden hastar och vårt besök får ej räcka så länge till. Vi nöja oss därför med att i förbigående kasta en blick omkring oss. Vi så då att den öfriga delen af salongsdäcket är inrättadt till boningsrum och messer för officerare och mellandäcket för manskapet.

Det lider mot dagens slut. Ut öfver vattnet komma skuggorna glidande, famlande, sökande. I ett nu flammar det till från Hohenzollern, strålkastarne sända ut sitt ljus , medan elektriska båglampor i täta rader teckna sagoskeppets strålande silhuett.

Uppe på däcken vanka posterna kring med långa taktfasta steg och laddad karbin på axeln. De hålla vakt om kejsarens sagoskepp, hvilket lär representera ett värde af 22 millioner mark.

Kejsar Wilhelms Visbybesök

Gotlands Allehanda 26/7 1905

En stad i feststämning.

Ändtligen, ändtligen – i går inträffade hvad staden nu mer än en vecka väntat och stundom trott men lika ofta betvifvlat; Wilhelm, Tysklands kejsare, aflade ombord på ”Hohenzollern” besök i den med så många tyska anor begåfvade gamla hansestaden.

Det var Gotlands Allehanda unnadt, att först bringa till allmänhetens kännedom – genom anslag utanför vår port – att kejsaren, som klockan 5 i måndags e. m. lämnat Björkösund i Finska viken, satt kurs på Visby och vore att hitförvänta 24 timmar senare. Detta budskap spred sig hastigt nog i staden, och på den ena flaggstången efter den andra såg nu flaggan flyga i topp, gladeligen vajande i den behagliga brisen. En och annan Thomas bildade ju in i det sista med sin flaggning, men vid 3-tiden på e. m. stod hela staden festligt skrudad, sommarfager och solskensglad, redo att mottaga den vördade och väntade gästen. Ej minst hamnens fartyg hade gjort en hederssak af att låta sina fartyg i riklig flagg- och vimpelskrud, och främst hedrade sig härvid ångaren ”Hansa” som tog sig riktigt storståtlig ut.

Men tiden lider mer och mer. Skara efter skara af skådelystna fylkas vid kajerna eller gå ombord på ångaren ”Visby” för att med denna gå kejsaren till mötes. Äfven ångaren ”Norden” företog, ehuru med långt mindre tillslutning, en färd till hafs för att möta kejsarregattan. Men ännu är intet att se, man börjar hviska ett redan half besviket: ”tänk om han inte”… och det är ju ej så liten nervositet några hvitklädda unga damer från staden tumma sina rosenbuketter, hvilka äro ämnade åt Tysklands väntade suverän.

Tänk om han inte…

Då går det ett sorl af glad förvissning genom mängden. Tyska rikets konsul härstädes, Carl E. Ekman infinner sig i full uniform vid den för kejsaren afsedda landningsplatsen och debarkerar i en liten julle snabbt rodd af hamnens lotsar. Han är alltså i antågande!

Och nu kommer den första rapporten om, att man varsnat ”Hohenzollerns” hvita massa vid horisonten, följd av kryssaren ”Berlin”, avisoångaren ”Sleipner” och torpedbåtarna S 83 och S 87.

Närmare och närmare komma de främmande örlogsmännen, skarpare och klarare teckna sig deras kraftiga linier mot en himmel som strålar blå högst därofvan, medan ”bort i fjärran åskmoln draga” vid nordliga och västliga horizonterna.

Nu är Hohenzollern vid ankarplatsen och med rassel låter han gå ankarena. Sleipner ångar upp förbi, ilar som en hind, ståtlig och smäcker in i yttre hamnen, där den förtöjer vid yttre kajen, medan de båda torpedbåtarna bida sin tid att få inlöpa. ”Berlin” har nu också gått till ankars på redden, och hos den siste tviflaren har det sista tviflet försvunnit.

Kejsaren har kommit.

Nu är båten med konsuln vid Hohenzollerns styrbordssida och debarkering sker. Efter en half timma återvänder konsuln, och såsom alltid närgångna tidningsmän och andra tränga sig på:

− När kommer han i land?

− Tre kvart till nio.

Man har sålunda godt om tid på sig. Skarorna skingras för att fördrifva en och en half timmas väntetid för att från strandskoning och vågbrytare med eller utan väpnadt öga beskåda kolosserna därute eller stifta bekantskap med de eleganta anordningarna å ”Sleipner” eller de rätt sotiga dito å torpedbåtarna.

Se, där sticker en ångbarkass ut från Hohenzollern, där nyss landshöfding Wall, t. f. militärbefälhafvaren, överste von Strussenfelt och borgmästare Een gjort uppvaktning hos kejsaren.

− Kejsaren kommer! − går det genom mängden.

− Åh nej – det var blott en depeschfarande ordonnans och några civila herrar – kanske permitterade officerare, kanske detektiver. Vi sågo dem ofta sedan under aftonen i folkvimlets tätaste klungor.

Ännu en barkass – det är uppvaktningen, och så ännu en…

Det är kejsaren.

Mängden blottar sina hufvuden, konsuln och borgmästaren träder fram och spänstig, glad och vig hoppar kejsaren i land, tryckande konsulns och borgmästarens händer samt leende hälsande till höger och vänster. De hvita flickornas blomregn faller, och med kraftig stämma höjer borgmästaren ett:

− Es lebe der Kaiser hoch!

Och mängden svarar med ett kraftigt och fyrfaldigt hurra som afslutas med ett ändlöst sorl af ett lika ändlöst ”hurra-a-”.

Raskt stiger kejsaren och hans svit i de väntande vagnarna och s går färden genom strandpromenaden och Murfallet, Studentallén och Nikolaigatan till S:t Nikolai ruin. Där aftonens stora ruinfest skall äga rum.

I den gamla helgedomen är samlad en talrik och feststämd skara, som nu genom mängdens därute brusande hurrarop underrättas om, att kejsaren är i antågande. Och in träder han vördigt genom Dominikanertemplets hvälfda port. Då brusar honom välkommande till möte ur de tonsäkra N. S:arnes kraftiga strupar:

”Es barust ein Ruf wie Donnerhall,

wie Schwertgeklirr und Wogenprall:

zum Rhein, zum Rhein, zum deutschen Rhein

Wer will des Stormes Hüter sein?

Lieb´ Vaterland, mag ruhig sein:

Fest steht und treu die Wacht am Rhein!”

Borgmästaren utbringar ett ”lefve kejsaren”, hurraropen dåna, och så intaga alla sina platser för aftonens fest. Man urskiljer i halfdunklet kejsarens hvita mössa och man ser, hur han med stort intresse följer hvad som presenteras. Programmet har följande utseende:

”Jag vet ett land” ……       af                   O. Lindblad

Neckens polska                                           − −

Till mitt hem                       ”                          Kramer

   (Sjöngs af ”A. S.”)

”Sof, sof!” ……………… ”                    H. Munktell

Allt under himmelens fäste

   (Fru Helga Wickström)

Den gamle munken ……   ”                    J. Dannström

  (operasångaren G. Sjö-

   berg).

Elisabeths bön (ur Tann-

  häuser) ………………… ”                    R. Wagner

  (fru Wickström.)

Stridsbön ………………... ”                    O Lindblad

Längtan ………………..... ”                    Aug. Söderman

Kornmoldsglandsen …….. ”                    Lange Müller

    (Sångsällskapet ”N. S.”)

”Du gamla, du friska”

   (Hr. G. Sjöberg.)

Om det var rummets tjusande trollmakt, om det var medvetandet om, att de sjöngo för en man, som högt älskar sångens och musikens gudaborna konst som lade den färgrika, kraftiga klangen i kvartetterna, gaf särskild skönhet och fängslande behag åt de båda solisternas sång, det veta vi ej. Dock, att de hvar för sig och alla i gemen gåfvo någonting ädelt och skönt åt de lyssnande skarorna, det må tacksamt erkännas. Att kejsaren ej gaf signal till applåder betydde ingalunda, att han ej var nöjd med prestationerna. Långt därifrån – han uttryckte tvärt om vid konserten sitt höga välbehag och sin synnerliga belåtenhet med hvad han hört och sett. Och man såg på hans lifliga, intresserade minspel, då templet lågade af de bengaliska eldarnas glans, att han var lifligt med, att han fäste gång på gång genom en liflig handrörelse eller ett dämpadt utrop sin omgifning uppmärksamhet på någon verkningsfull detalj i belysningseffekterna eller lade sin egen beundran i dagen. Och som ett bevis på, att han var nöjd och att prestationerna fängslat honom öfverlämnade han personligen vid ruinfestens slut till fru Helga Wickström, till operasångaren G. Sjöberg, till sällskapet ”N. S:s” ordförande, redaktör Aug. Weström, till dess sångledare, dir. Lindqvist och till en af dess första tenorer, hr. A. Wedin souvenirer i form af brillanterade broscher, manschettknappar eller kråsnålar, alla med ett kejsarkrone-smyckadt W.

Så var den glada, fagra festen slut, mängden troppade af, kejsaren återvände till sitt fartyg och staden var snart åter tyst och stilla efter några timmars brusande festglädje.

Innan begaf sig af hem hade man dock förvissat sig om, att kejsarflottiljen skulle kvarligga här till onsdag afton kl. 6 och då afgå med Danzig som närmaste mål.             

Havd vistelsen härstädes i dag beträffar är ej mycket att säga. Tyske konsuln fick 25 minuter före den tid kejsaren skulle vara i land bud om, att han vore att vänta och att nio droskor på denna korta tid skulle anskaffas. Detta lyckades ock, till heder ej minst för stadens åkare, som visade sig vuxna vanskligheterna vid en så hastig ”hästmobilisering”. Men det hade ej varit kejsar Wilhelm som gästat Visby, om han ej beredt oss en liten öfverraskning genom at ej gå i land, åtminstone icke nu på f. m. Meningen hade eljest varit att taga en promenad i vagn frånhamnen öfver Södertorg, genom Söderport ut förbi folkskolan och till artilleristallarna där d:r O. W. Wennerstens utgräfningar af grafplatsen kring Valdemarskorset skulle ha tagits i beaktande. Härifrån hade det varit meningen att taga vägen öfver Norderbackar förbi lasarettet, genom Strandpromenaden till hamnen igen.

Kl. 1 var frukost anordnad ombord å ”Hohenzollern” och voro inbjudna till denna ägaren af den i vår hamn f. n. liggande eleganta tyska lustkuttern Helene, kaptenen i tyska gardeskyrassierregementet von Carnap med fru och son till den i kejsarens svit varande general Kessler samt tyske konsuln härstädes.

Under frukosten öfverlämnade kejsaren till konsul Carl E. Ekman insignierna till Röda Örns-ordern.

Kl. tjugu minuter öfver 2 for kejsaren i land och anträdde den ofvan omnämda färden ut till grafplatsen omkring Valdemarskorset.

Vid den gamla grafplatsen uppehöll sig kejsaren en längre stund och gjorde sig med allra största intresse underrättad om de resultat, som gräfningarna hittills lämnat. Kejsaren gratulerade d:r Wennersten för hvad han redan med så stor skicklighet bragt i dagen och uttryckte en önskan att genast telegrafiskt bli underrättad om nya fynd, som kunde vara af intresse. Vid affärden öfverlämnade kejsaren till d:r W. Kronorden, 4:e klass.

Flaggningen fortgår även i dag i staden och öfverallt vimlar det af tyska marinsoldater på gator och i gränder.

Kejsar Wilhelms Visbybesök

Gotlands Allehanda 27/7 1905

Kejsarbesöket är nu öfver och för staden ett minne blott. I går afton strax efter kl. 6 ångade nämligen hela kejsarflottiljen sin kos härifrån med Danzig (Pillau) som närmaste mål.

Innan affärden skedde kom kejsaren vid 2-tiden på e. m. i land och företog jämte svit och åtföljd av tyske konsuln och borgmästare Een den af oss i går omnämda utfärden till Korsbetningen. Därifrån styrdes kosan ut öfver Norderbackar, där man steg af vagnarna och företog en fotvandring till Galgbacken och Trojeborg till Strandpromenaden. Färden stäldes sedan till domkyrkan, hvilken vid kejsarens förra besök stod under yttre reparation men havrs utseende i fullbordadt skick kejsaren nu önskade se och med intresse besåg under ciceronskap af pastor K. Thelander.

Från domkyrkan skedde återfärden till hamnen, där nu, liksom vid affärden från visby massor af människor voro samlade.

Innan kejsaren begaf sig af öfverlämnade han till hr Theodor Heitmann, hvilken vid alla kejsarebesök och vid besök af tyske örlogsmän stått till tjänst såsom ciceron och eljest genom sin språkkunskap i många afseenden gagnat de besökande, en briljanterad kråsnål.

Kejsaren har upprepade gånger uttryckt sin belåtenhet med besöket här och hela tiden varit vid bästa humör.

Den tyska eskadern

Gotlands Allehanda 2/8 1905

Den tyska eskadern besökte Visby i går e. m. (1/8 1905) Plötsligt och utan att någon anat det ångade de imponerande kolosserna upp under land här, kommande närmast från Göteborg och med Stockholm som mål. vid half-fem-tiden låg hela den av 27 fartyg, däraf ej mindre än 15 slagskepp och kryssare, bestående armadan i en hotfullt utseende men fredligt bidande linie utanför Visby, med främsta skeppet på höjden af Gustafsvik och den akterska vid Kopparsvik.

Högste befälhafvare är storamiral A. von Koester, som befann sig ombord å flottenflaggschiff ”Kaiser Wilhelm II”. Öfriga schefer äro konteramiral Breusing, viceamiral Fischel, konteramiral Schmidt och kommendörkapten Maas.

Så fort ankarplatserna intagits, gingo scheferna i land och jämte dem en mängd af befälet och manskapet, som uppskattats till mellan 8 à 9000 man för att ledda af ett flertal ciceroner taga staden i betraktande. Under tiden strömmade skaror af Visbybor till hamnen för att åse landstigningen, och med ångf. Visby gjorde ett stort antal människor en utflykt till eskadern.

De i land gångna uttalade enstämmigt sin beundran för vår gamla stad, och särskilt amiral Schmidt, som nu för tredje gången besökte Visby och därvid bl. a. gästade sin gamle vän, borgmästare Een, uttryckte samtligas försäkringar om, att besöket för dem varit ytterst angenämt.

Vid 10-tiden ångade eskadern vidare, dock ännu en timma kvarlämnade några af kryssarne, som vid 11-tiden läto sina kraftiga strålkastare sända sitt flammande sken in öfver staden, innan äfven de ångade vidare.

Den tyska flottan i Visby

Gotlänningen 2/8 1905

Den största och ståtligaste eskader, som någonsin varit synlig i Visby, låg här i går afton. Det var ingenting mindre än hufvudstyrkan af Tysklands förenade Nord- och Östersjöeskadrar, och någon fredlig visit af utländska eskadrar af sådan styrka som denna torde icke förut ha förekommit i Sverige.

Från Hoburgen inrapporterades till oss kl. half 3 i går middag, att en eskader på 33 fartyg, 11 slagskepp, 11 pansarkryssare och 11 torpedbåtar, upptäcktes från Hoburgs fyr kl. 4 på morgonen. Under förmiddagens lopp manövrerade eskadern söder och öster ut från Hoburgen och kl, 12 afgick den norrut samt passerade, då underrättelsen nådde oss, Karlsöarna. Emellertid var eskadern då den passerade Klintehamn något reducerad, i det att 7 af de större fartygen hade skilt sig från hufvudeskadern och styrt kosan mot Karlskrona, dit de kl. 9 i dag på morgonen skulle anlända

Klockan strax efter half 4 syntes flottan komma ångande borta vid Högklint med slagskeppet Kaiser Wilhelm II i spetsen, och en half timme senare gick den till ankars å Visby redd.

Det var en ståtlig och imponerande syn, den långa raden af krigsfartyg, 15 väldiga slagskepp och kryssare samt 11 torpedbåtar. De ankrade anmärkningsvärdt nära land; en af torpedbåtarne inlöpte i yttre hamnen.

Eskadern står under befäl af storamiral von Köster, som näst kejsaren är tyska flottans högste befälhafvare. Hans flaggskepp är ”Kaiser Wilhelm II”, som i går låg strax norr om artillerikasernen, och kändes igen därpå, att den icke hade ”rand” om skorstenarne. Dessutom medföljde eskadern viceamiral Frischel – flaggskepp ”Kaiser Friedrich III” – och konteramiral Schmidt, befälhafvare för kryssareeskadern, med ”Friedrich Karl” som flaggskepp.

Det tjänar ingenting till att räkna upp namnen på alla de många fartygen eller deras befälhafvare. Men vi hänvisa till den skildring, som vår maritime medarbetare å annat ställe af tidningen lämnar af tvenne de intressantaste af fartygstyperna.

Så snart flottan ankrat kommo såväl officerare som manskap i land ombord å barkasser och släpbåtar. De ströfvade genom gatorna och besågo staden samt köpte vykort i stora mängder, hvadan denna vara fick en enorm åtgång.

Amiral von Köster var äfven i land, och med turistbyråns föreståndare som ciceron tog han stadens sevärdheter med stort intresse i betraktande.

Kl. 10 skulle eskadern lyfta ankar och fortsätta till Stockholm, men dessförinnan passade doktor Kallenberg på att i hast anordna en liten bal å badhussalongen, i hvilken tillställning några af de tyska officerarna med synbart nöje deltogo.

Klockan strax efter 10 ångade en del af eskadern i väg. Men flera af de större fartygen lågo kvar ännu en timme och läto före sin afgång sina strålkastare spela öfver stranden och staden, som i hast strålade i en glans som aldrig tillförne.

Väldiga människomassor voro under aftonen i rörelse nere på hamnen och stranden, som omedelbart före eskaderns afgång formligen myllrade af folk.

Apropå flottbesöket i går

Gotlänningen 2/8 1905

Tyska slagskeppet Braunschweig.

Detta det modernaste och starkaste af alla de å Visby redd samlade tyska stridsfartygen, färdigbyggdes vid Germaniavarfvet i Kiel år 1904. Det har ett deplacement om 13,200 ton, med en längd af 122 m, bredd 22,2 m. och djupgående 7,8 m. besättningsstyrkan är 660 man.

Artilleriet utgöres af 4 st.  28 cm., 14 st. 17 cm., 12 st. 8,8 cm. och 12 st. 37 mm. kanoner. Torpedtubernas antal är 6, nämligen 1 st. 45 cm. undervattensstäftub, 4 st. 45 cm. undervattenssidotuber och 1 st. 45 cm. häcktub. Strålkastarnes antal är äfven 6 med 90 cm. genomskärning.

Maskinerna äro 3 stående trippelexpansionsmaskiner med 3 propellrar; pannorna äro 8 rörpannor och 6 cylindriska tubpannor. Maskinstyrkan är 16,000 indikerade hästkrafter, som gifver fartyget en fart af 18 knop. Kolförrådet är normalt 700 ton och maximi 1,500 ton. Med det förra kan skeppet vid ekonomisk hastighet tillryggalägga 3,200 och med det senare 6,500 distansminuter.

Pansaret utgöres af vattenliniepansar om 225 mm., citadellpansar 140 mm., de svåra kanonernas fast och rörliga torn 280 mm, samt medelsvåra kanonernas torn 170 och kassematter 150 mm. Kommandotornet  har 300 mm. pansar. Allt pansar är cementeradt krupp-pansar utom däckspansaret, som är af nickelstål.

Ett systerskepp till Braunschweig är Elsass.

Tyske jagaren S. 123.

Vi hafva här ofvan lämnat några uppgifter om gårdagsbesökets största fartyg; vi vilja här nämna något om ett af de minsta 

I Tyskland kan man egentligen ej tala om jagare, ty de därmed till storlek och fart jämförliga båtarna hafva namn af Hochseetorpedoboot, hvilket namn tydligt angifver deras ändamål. Vi hafva emellertid härofvan användt den svenska benämningen.

S. 123, liksom de 45 båtar af samma typ Tyskland enligt uppgifter för fjolåret äger, har ett deplacement om 350 ton, längd 63,3 m., bredd 6,7 m. och djupgående 2,7 m. Besättningen är 56 man.

Artilleriet utgöres af 3 st. 50 mm. snabbskjutande kanoner och torpedtubernas antal är 3 om 45 cm. och ligga i däcket. Maskinerna äro 2 stående trippelexansionsmaskiner med 2 propellrar och 4 rörpannor. Maskinstyrkan är omkring 5,500 ind. Hästkrafter med 28 knops fart. Kolförrådet är 100 ton.

För jämförelse må nämnas att vår svenska Mode har deplacement 400 ton, längd 67,1 m., bredd 6,2 m., djupgående 2,7 m; 63 man; 6 st. 57 mm. kanoner; 2 st. 45 cm. däckstuber; 2 samma slags maskiner med 4 cylindrar; 4 pannor; 5,800 hästkrafter; 31 knops fart samt 80-90 tons kolförråd.

J. A. H.

Huller om buller

Gotlänningen 5/8 1905

Hvad beträffar de tyska besöken, så kan jag anteckna ett par lustiga, i förbifarten uppsnappade repliker från det flyktiga umgänge, som några af våra ”egne” hade med herrarne från das grosse Vaterland. – Då efter festens i S:t Nicolaus slut kejsaren hade förärat de främste af festprogrammets tolkare sina minnesgåfvor och dessa återvände tillbaka efter den kejserliga handtryckningen, tillspordes en af dem utaf en humoristisk vän bland publiken: ”Nå hvad sa’ du − −; sa´du schönen dank?

Så var det i tisdags, när d:r Kallenberg ställde till bal i badhussalongen. En ung dam, som talade om för en väninna, att hon skulle med på balen, tillspordes: ”Men kan du tala så pass tyska?”

”Ja, var lugn du”, blef svaret, ”ich rede mich!”.

Från kejsar Wilhelms besök i Visby

Gotlänningen 5/8 1905

Från kejsar Wilhelms besök i Visby meddelar veckans nummer af ”Idun” ej mindre än sex bilder, nämligen ”Hohenzollern” på Visby redd, hamnen med de flaggsmyckade fartygen, kejsarens landstigning, tyska konsulatets hus, kejsaren på väg till Korsbetningen och kejsarslupen lämnar Visby hamn.

Till tjänstgöring

Gotlands Allehanda 8/12 1905

Till tjänstgöring å pansarbåten "Svea", som anbefalts till rustning, har marinunderintendenten K. O. E. Lindqvister beordrats såsom fartygsintendent.

Ombord å torpedkryssaren "Örnen"

Gotlands Allehanda 8/12 1905