Tidningsklipp med anknytning til Gotlands försvar / 1906

Vid generalstaben

Gotlands Allehanda 14/3 1906

Vid generalstaben skall kaptenen vid infanterireg. N. A. Nylén fortfara att tjänstgöra till början af innevarande års regementsöfningar vid eget regemente.

Till middag hos hertigparet

Gotlands Allehanda 14/3 1906

Till middag hos hertigparet af Skåne var i förgår, bland andre, kapten Bouveng inbjuden.

Befälet öfver artillerikåren

Gotlands Allehanda 14/3 1906

Befälet öfver artillerikåren föres af kapten F. Beselin under den tid öfverste von Strussenfelt är af sjukdom hindrad att utöfva befälsmyndigheten.

- Tjänstledighet under 6 veckor åtnjuter kapt. A. Johanson för hälsans vårdande.

På Visborgs slätt

Gotlands Allehanda 12/4 1906

På Visborgs slätt hvila numera aldrig arbetets andar. Sedan år tillbaka hamras och rasslas det där ute i aldrig afbruten gång. Och ännu när de unga krigarnas aftonpsalm ljuder mellan stenkolossernas väggar, hör man återskall af timmermansbilan, af såg och hammare.

Detta är ju ej heller att undra på. Därute, där vi själfva en gång under mycket enkla och om bondregemente lifligt påminnande förhållanden gjort vår värnplikt, pågår nu och har länge pågått ett nydaningsarbete, som redan gjort och än mer skall göra lägerplatsen till ett mönster i sitt slag i vårt land.

Vi behöfva ju ej här uppräkna alla de stora förändringar som redan skett – våra läsare ha förut tid efter annan blifvit påminta därom. Här alltså endast några korta rader om det nyaste nya på slätten, hvilket vi vid en hastig liten visit på platsen i går besågo.

Det ståtliga kanslihuset och de ej mindre imposanta kasernerna stå färdiga och äro tagna i bruk för sina resp. ändamål. Men mera därom nedan. Alla lokaler som kräfvas för den gotländska fälthögskolan äro i ordning och skick. Alla utom ett par. Den första af dessa, som vi vårt gårdagsbesök besågo, var

den nya sjukhusbyggnaden.

Denna är belägen öster om kasernkomplexet, tätt vid landsvägen och invid en liten spirande skogsdunge på en vacker och sund plats. När all byggnadsbråten kommer bort och platsen blir planerad, blir där riktigt idylliskt.

Huset blir till sitt yttre alldeles lika kasernbyggnaderna: fasader af tegel i teglets egen färg med fogstrykning och taklist i puts. Det hvilar på grund af betonggjutning och har en hög vacker sockel af huggen kalksten från fabrikör Carl Müllers välkända stenhuggeri. Det har en längd af 36 m. och 16 m. bredd. Väggarnas tjocklek är 1 ½ m. sten.

I källarvåningen, hög och präktig, äro inrymda ångpannerum och värmekaminare samt källarlokaler.

Första våningen, till hvilken man kommer genom en vinterbonad och rymlig veranda, har ljusa och stora korridorer samt inrymmer vänt- och läkarerum, besiktnings-, isolerings och sjukvårdsrum, tekök, operationssal och badrum. Ännu stå ju de nakna tegelväggarne där ensamma och spöka, men när den praktiskt och på samma gång smakfullt tilltänkta inredningen kommer till, blir här säkert utomordentligt bra och trefligt ordnadt.

Andra våningen rymmer 5 sjuksalar, däraf en stor och ljus sådan i norra flygeln. F. ö. upptages våningen af bekväma rekreationskorridorer.

I tredje (vinds-) våningen kommer att inredas tre reservsjuksalar samt bli plats för vindsrum och dito kontor.

I huset inledes elektriskt ljus samt vatten- och kloakledningar. Som herrskapet hör, blir det ett litet välordnat Bethhesda för dem af våra vänner infanteristerna, som bli sårade, om ej af kulor och krut så af smygande sjukdomars giftpilar. Vi hoppas att under dess tak ej blott ej blott plågan och smärtan utan äfven hoppet och hjälpen skola gästa.

Arbetet började i Okt. i fjol och har utan afbrott, tack vare gynnsamt väder, kunnat fortgå ända tills nu. Och genom forceradt arbete och insiktsfull ledning har man redan hunnit så långt att takstolarna om en eller annan vecka kunna resas. Byggherre har byggnadsing. Johan Lundegård från Motala varit.  Hr. L., som har flera järn i elden (han är f. n. entreprenör för ett stort skolhusbygge i sin hemstad samt för restaureringen af Sölvesborgs gamla kyrka från 1300-talet), har dock hunnit att sköta detta arbete så att han blir färdig därmed vid nyåret eller ej mindre än ¾ år före den kontrakterade tiden. Och det är ju raskt marscheradt.

Från detta läkedomens hem bege vi oss till ett annat hus, som äfven skall inrymma lokaler för botande af åkommor, som ofta uppträda under fältlifvets strapatserande verksamhet och som kallas hunger och törst. Vi bege oss sålunda till officerarenes gamla mässlokal, där nu äro under inredning eller äro inredda

tre nya mässlokaler.

Vi konstatera då först med en viss förvåning, att man gått och fördärfvat hela utseendet på det förra så hemtrefliga lokuset genom att flytta den hittills åt väster belägna verandan till husets östra långsida. Hvarför det skett veta de som förståndet hafva. Men att huset numera verkar lada är ett faktum.

I dess södra ända skall underofficerarnas mäss inredas. Den har ännu ej hunnit långt i sin nydaning, men när den blir färdig, blir den stilig och elegant. Midtelpartiet – f. d. matsalen – är inrett till ett stort och präktigt marketenteri som fått ny och snygg inredning och nytt möblemang. Det blir annat än den gamla trånga och opraktiska gropen!

Norra flygeln, till sist, är apterad till korpralsmäss… ett ljust och rymligt rum, som dock vanprydes af några bärpelare, hvilka lätt kunde ha ersatts med en järnbalk i taket.

Lokalen skall bli korpralernas egna lilla hem och blir nog hemtreflig, bara den blir pyntad en smula. De nakna väggarna se tröstlösa ut. Är det ingen vän till våra gossar, som vill hjälpa dem med prydandet? Eller en annan tafla – t. ex. ett kungaporträtt eller någon fosterländsk duk – skulle vara en välkommen gåfva till korpralernas mäss.

Men vi få skynda oss, ty ”lokomotivet” frustar därute till tecken att ”statsbanetåget” snart skall afgå. Därför i förbifarten blott en hastig blick in i

ett manskapslogement.

Hvad här är ljust och rent och sundt! Det är den första tanke man vid inträdet får. Korridorernas höga fönster släppa slösaktigt in den milda eftermiddagssolen till gossarne, som larma i sina logement eller i tvättrummet ge huden dess ans och rykt. Vi fäste oss särskildt vid de praktiska anordningarna för fotbad, hvilka lära vara en nyhet inom arméns kaserner. Öfverallt var snygghet, ordning och trefnad. Det verkade ej kasern utan hem. Vi sporde en yngling, hvars tal röjde den borne ¨grabben”.

- Nå, hur tycker ni det är här?

- Bussigt!

Och han vände ”läbban” (mulbänken) till yttermera bekräftelse.

Ja, i sanning är det ”bussigt”. Och det är skam att det i våra dagar tala om militärslafveri, då man ser det i vårt tycke t. o. m. allt för stora vi våga säga ängslighet, hvarmed man ordnar allt på ett ypperligt sätt för de unga värnpliktige.

Men för den nidiske fosterlands- och försvarshataren blir ju aldrig något godt nog.

Så vända vi hem från gamla Visborgs slätt efter en angenäm liten tripp, medan från friska strupar ljuda aftonpsalmens toner, och kraftigt och klart klingar det: ”Gud bevare konungen och fosterlandet!”

Gösta Ryd.

”Boer-Olle" utmärker sig

Gotlands Allehanda 27/4 1906

I söndagens jeu de rose i hästutställningen i Stockholm deltog bland andra äfven den i kamratkretsar och äfven eljest under namnet ”Boer-Olle” kände löjtnanten vid vår artillerikår Oskar Ohlson på ett sätt som ådrog honom en smickrande och välförtjänt uppmärksamhet St.-T. skrifver härom:

”Glansnumret blef en ovanligt vacker jeu de rose, som sköttes på allra händer med stil och djärfhet. Hänsynslöst tappert försvarade löjtnanten vid Gotlands artillerikår O. Ohlson, bärande det hedersamma smeknamnet ”Boer-Olle”, sin bandrosett. Hans häst stöp, ett ögonblick var allt villervalla, ryttaren fastnade med ena foten i stigbygeln och släpades med. Han visade sig dock situationen vuxen, drog helt enkelt foten ur stöfveln och fortsatte sin eleganta ridt i strumpsock. Det fick han ett extra hederspris för”. Och det hade den alltid oförvägne ”Boer-Olle” ärligen förtjänt, tillägga vi.

Erik August Arnelius

Gotlands Allehanda 23/6 1906

Efter långvarigt lidande, förorsakadt av partiell förlamning till följd af hjärnblödning, afled här i morse helt hastigt, sedan hjärnblödning på nytt tillstött, f. kaptenen och kommissionslandtmätaren Erik August Arnelius i en ålder af något öfver 67 år.

Den aflidne var född 1839 ni Tensta, Upland, där fadern, Johan Viktor Arnelius, var komminister. Modern, född Anjou, var en syster till framlidne biskop L. A. Anjou. Efter slutad skolgång och genomgången militär utbildning erhöll Arnelius sin första officersfullmakt vid Gotlands nationalbeväring 1861 och hade redan 1874 avancerat till kapten därstädes, i hvilken befattning han vid de gotländska truppernas omorganisering övergick till Gotlands infanterireg. Här kvarstod han sedan i aktiv tjänst till 1892 och tillhörde sedan reserven till för ett par år sedan, då sjukdomen tillstötte och gjorde honom oförmögen för krigstjänst, liksom ock öfverhufvud för hvarje annan verksamhet. Det var ett hårdt slag som drabbade den ännu kraftfulle mannen, ty verksamhet hade alltid varit kapten Arnelius’ lif och lust, såsom han ådagalagt bl. a. genom ett träget utöfvande af landtmäteriyrket, som han utöfvade från 1874 i egenskap av vice kommissionslandtmätare och från 1878 som ord. kom.-landtm. Arnelius’ arbetsförmåga och praktiska begåfning togos f. ö.  äfven på andra håll i anspråk. Så var han under en följd af år verkställande direktör i Gotlands järnvägsbolag och kassaförvaltare för en del fromma stiftelser. Ordning och reda i allt hvad han företog sig voro utmärkande drag för kapten Arnelius. För kommunala och andra allmännare angelägenheter var han icke vidare intresserad.

Förenad sedan 1866 i ett lyckligt äktenskap med Hilma Ottilia Regnell, sörjes den bortgångne närmast af maka och en dotter frkn Elisabeth Arnelius, och sönerna, kaptenen vid …tan Erik Arnelius och löjtnanten vid Gotlands artillerikår Knut Arnelius.

En beklaglig olyckshändelse

Gotlands Allehanda 4/8 1906

En beklaglig olyckshändelse inträffade i går (3/8 1906) å Slite, där då ett kompani af infanteriet var sysselsatt med fältskjutning. En beväringsman, n:r 254 Jansson från Ställberg i Nerike, blef nämligen då af våda skjuten i hufvudet af en kamrat, då J. för tidigt lämnat en markörbeteckning. Den skadade fördes genast med extratåg till staden och vårdas nu å militärsjukhuset. Ehuru han är mycket medtagen lär dock dess bättre finnas hopp om lifvet.

Om händelsen, som tydligen förorsakats af ren olycka, kommer framdeles krigsrätt att hållas.

Två dödsfall bland infanteribeväringen

Gotlands Allehanda 6/8 1906

Två dödsfall bland infanteribeväringen har i dag inträffat. Den af oss i lördagsnumret omtalade vid Slite vådaskjuten beväringsmannen 254 Jansson afled nämligen vid 19-tiden i morse å lasarettet. Dessutom afled i morse å militärsjukhuset vid Södervärn beväringsmannen 27/VI Johan Edvard Carlsson från Öland. Dödsorsaken var här tuberkler i hjärnan.

Militärbegrafning

Gotlands Allehanda 10/8 1906

Militärbegrafning har i dag på middagen ägt rum å härvarande kyrkogård, där stoftet af aflidne beväringsmannen J. E. Carlsson vigts till griftero. Jordfästningen förrättades af reg.-pastor Söderberg. Flera smakfulla kransar hade från regementet m. fl. sändts till den dödes kista. Fjärde kompaniet paraderade vid grafven. Mycket folk åsåg den högtidliga akten

Sjukhuspaviljongen för Gotlands trupper

Gotlands Allehanda 15/8 1906

Sjukhuspaviljongen för Gotlands trupper. Sedan entreprenören för sjukhuspaviljongens å Visborgs slätt, byggnadsingeniören Johan Lundegård i Motala försatts i konkurs, har fortifikationsbefälhafvaren på Gotland å k. m:ts och kronans vägnar öfverlåtit kontraktet rörande sagda bygnad på entreprenörens borgensmän, f. riksdagsmannen C. J, Jakobson och fabrikören E. Hjertman i Motala, hvilka redan återupptagit arbetet.

Det finnes därför nu de bästa utsikter för sjukhuspaviljongen i fråga skall, såsom ämnadt varit, blifva färdig till 1April nästa år.

Krigsrätt har i dag hållits å Visborgs slätt

Gotlands Allehanda 15/8 1906

Krigsrätt har i dag hållits å Visborgs slätt med anledning af den beklagansvärda olyckan i Boge, då beväringsmannen Jansson genom vådaskott ljöt döden.

Ledamöter i rätten voro major Sehlin, ordf., kaptenerna Christersson och Bolin samt löjtnant Anér. Lagfaren ledamot var auditör K. G. Tiberg och åklagare regementsväbeln fanj. Pettersson. Såsom ombud för den dödes fader uppträdde stadsfiskal W. Remén.

Förhandlingarna pågå ännu då tidningen går i press.

Gårdagens krigsrätt å Visborgs slätt

Gotlands Allehanda 16/8 1906

Gårdagens krigsrätt å Visborgs slätt hade till resultat, att därvid konstaterades, det beväringsmannen Jonssons död förorsakats af hans egen oförsiktighet därigenom, att han för tidigt lämnat sin betäckning, där han som markör blifvit placerad, och alla nödvändiga försiktighetsmått vid anordnandet af skjutningen iakttagits.

En tapper svensk som skattat år förgängelsen

Gotlands Allehanda 18/8 1906

En tapper svensk som skattat år förgängelsen. Enligt bref till här bosatta anhöriga har musikhandlaren, major J. J. Viktor Ahlström, född 1830 i Karlskrona såsom äldste son till den bekante, från Gotland bördige musikern och tonsättaren J. N. Ahlström, 2 dennes aflidit i sitt hem i Long Branch, New Jersey, i hvilken fashionabla badort A. i början af 1860-talet öppnade en musikhandel, som han alltjämt sedan innehaft och vidare utvecklat.

Ahlström, som innan han 1850 for till Amerika, läst på officersexamen och varit antagen som volontär vid Uplands dragoner, var, då det stora amerikanska inbördeskriget utbröt, officer vid milisen i New Jersey samt erhöll anställning som kapten med anställning i general Ulysses Grants generalstab och befordrades sedan till major vid ett dragonregemente, tillhörande general Sheridans armé.

Kastad midt i hetaste kriget fick Ahlström nu tillfälle att gång på gång visa prof på rådighet och en tapperhet, som gjorde det svenska namnet heder. Efter kriget återgick han till sin borgerliga näring och framlefte sina dagar i ostördt lugn, högt aktad af alla, som gjorde sig därunder äfven känd som en lycklig kompositör.

Ahlström sörjes närmast af änka, född Boije från Stockholm, och Nordamerika, samt af två yngre bröder därstädes och af tre systrar här hemma, bland hvilka en gift med fabrikör Gustaf Forsberg härstädes.

Till regementsöfningar

Gotlands Allehanda 25/8 1906

Till regementsöfningar under 35 dagar t. o. m. 2 Okt. inrycker fältartilleriet på måndag morgon (27/8 1906).

Af generalmajor Björlin

Gotlands Allehanda 25/8 1906

Af generalmajor Björlin meddelar veckans nummer af ”Hela Världen” ett finfint helsidesporträtt med anledning af riksskyttetäflingen, hvars hedersordförande general Björlin som bekant är.

Ett bref från Visborgs slätt

Gotlands Allehanda 25/8 1906

Till ”Smål.-P” skrifves från Kastlösa:

”Från Visborgs slätt har i dessa dagar till härvarande pastorsämbete ingått underrättelse att beväringsynglingen n:r 26 Karlsson, son till hushållerskan Matilda Fogelberg i Bredinge af Kastlösa socken, aflidit efter en längre tids sjukdom.

Då det i dessa tider så mycket verkas både i tal och skrift för att framkalla a(f)sky för ”lägerlifvet” samt missnöje och hat mot krigsbefälet, skall det säkerligen intressera många att få höra, huru äfven en fattig beväringsmans begrafning försiggår, och med redaktionens välvilliga tillåtelse beder jag få för allmänheten anföra, hvad en underofficer å Visborgs slätt meddelar den aflidnes moder därom. Han skrifver:

”Nu hvilar eder son i grafvens gömma, och ni får ej se hvarandra förrän på andra sidan grafven för att sedan ej skiljas mera. Var dock vid tröst och sörj ej såsom de där ej hopp hafva, utan lugna eder med, att edert barn gått till ett bättre hem för att njuta en sällhet, som ej kan beskäras oss i tiden. Sjuk och klen var han och var mycket belåten med att dö. Det var dock en död i skönhet, kan man säga: han dog i fosterlandets tjänst. Och ni skulle ha sett den högtidliga begrafningen, en begrafning, som få af denne världs store ens bevärdigas med. Kistan prydd med ståtliga och dyrbara kransar från officerare och kamrater på kompaniet, prydlig klädsel med blommor och grönt, allt verkade intagande, ej afskräckande, och så eder unge son med dödens lugn på sina läppar. Stora likvagnen förde honom till grafven, 8 hans kamrater buro honom, en parad af 24 man gick före likvagnen, likaså äfven musikkåren, som spelade sorgmarscher. I processionen deltogo omkring 600 man, ett tåg så långt, som ni ej kan föreställa eder, alla klädda i stor parad. Folkmassor i tusental åsågo högtidligheten: han hvilar på nya kyrkogården här i Visby grafven var helt klädd med grönt. Alla trupper gjorde honnör för den döde, när kistan passerade, och jag kan försäkra eder, att det var gripande och högtidligt alltigenom.

Eder krans, som sändes från Kalmar, kom riktigt fram och placerades bland de andra på kistan. Kransen från kamraterna voro mycket stor och vacker och var försedd med 2 meter långa blå och gula band, försedda med inskription: ”Ett sista farväl från kamraterna”. Regementspastorn jordfäste honom och höll ett gripande liktal i stora grafkapellet, där musikkåren äfven utförde psalmer. Hade ni som moder följa er son vid begrafningen, så skulle det nog känts godt för modershjärtat, men då ni ej varit i tillfälle därtill, har jag känt det som min skyldighet att tala om för eder litet af hvarje, emedan en familjefar som jag väl känner en moders tanke på sitt barn och att några ord kunna trösta ett sörjande sinne. Missunna nu ej honom den ro han fått, klaga ej öfver en sträng försyn, utan fröjdas öfver återseendet och öfver att ni fått lägga det dyrbaraste ni hade på fosterlandets altare”.

Att äfven de lefvande beväringsynglingarna behandlas humant å Visborgs slätt, vitsordas från flera håll. Vi kunna alltså med ganska stor trygghet sända våra gossar dit”.

Ångvagnen mellan Visby och Visborgs slätt

Gotlands Allehanda 25/8 1906

Ångvagnen mellan Visby och Visborgs slätt, som en tid varit under reparation, har i dag åter intagit sina turer.

Från infanterilägret

Gotlands Allehanda 28/8 1906

”Snart nalkas förlossningens timma.” Denna ”promolog” får man dagligen och stundligen höra bland beväringsmanskapet på lägret nu om dagarna. De ha nog sina fog därför – specielt fastlandsbeväringen – för de ha ju ej mera än något öfver en månad kvar af sin långa exercistid. Men det är i allmänhet ej därför de äro trötta vid lägerlifvet man får höra ofvannämda ”promolog”, utan snarare därför att de längta till sitt hem eller till sitt förra verksamhetsfält, hvilket ju ej är så märkvärdigt. Majoriteten bland beväringsmännen här trifs nämligen utmärkt väl, och pojkarna äro nöjda och glada i sina förhållanden.

Hvad som förnämligast bidrager till beväringsmännens trefnad, är onekligen de nya, välinrättade och ändamålsenliga kasernerna, där allting, ända in i minsta detaljer, gjorts för deras bästa, så att de i minsta möjliga grad skola komma att sakna hemmet.

Befälets humanitet bidrager nog också i sin mån till att höja trefnaden för den värnpliktige. Ty emellan befälet och den menige mannen äger det bästa samförstånd rum. Några bestraffningar inträffa, tack vare beväringsmännens oklanderliga uppförande, högst sällan. Jag tror ej, att det är mera än en enda värnpliktig, som under sommarens lopp blifvit ådömd sträng arrest. Straff i form av vaktarrest med tjänstgöring är det ju några få, som fått sig ålagdt. Antalet är i alla fall relativt ringa.

I afseende på sjuklighet bland beväringsmanskapet har man under den förflutna tiden kunnat iakttaga ett glädjande faktum, det nämligen att denna sommar varit ganska få sjukanmälda i förhållande till förra sommaren. Detta har man nog i första hand de hygieniska och tidsenliga kasernerna att tacka för, då däremot i fjol manskapet var inhyst i de gamla, ohälsosamma träbarackerna. Dock utbröt det i våras bland beväringsmanskapet en mässlingsepidemi, som ett tag såg rätt så hotande ut. Men genom ett energiskt ingripande mot den hindrades dock rätt snart smittans spridning, och epidemien upphörde rätt fort.

Bland andra smittosamma sjukdomar har under denna sommar förekommit ett fall av scharlakansfeber samt några enstaka fall av difteri.

Bland de oftast förekommande skador hos de värnpliktige är gifvetvis fotskador. Dessa kunde också i någon mån förebyggas, om den enskilde mannen bättre lärde sig att sköta sina fötter. Som det för infanteriet är af allra största betydelse att hafva fötterna i ett godt skick, är nödvändigt att någon tid på dagen ägna sig åt deras skötsel. De flesta af manskapet iakttaga dock ej detta tillfylles, utan gå med dem till dess att de ej själfva kunna göra något vid dem, utan måste anlita sjukvården.

För att fötterna skola kunna stå vid lag vid infanteriet med dess långa och ansträngande marscher, fordra de således daglig tillsyn och vård. Detta sker lämpligast på aftonen efter slutad öfning eller marsch.

C-n.

Från infanterilägret

Gotlands Allehanda 14/9 1906

Årets regementsöfningar nalkas nu snart sitt slut. Som bekant kommer utryckning att äga rum den 29 med hemresa för fastlandsbeväringen 30 dennes. Dessförinnan kommer dock ett litet ”krig” att etableras för infanteriet och artilleriet gemensamt, uppdelade i två lika stora detaschement. De närmare bestämmelserna härför äro dock ej ännu offentliggjorda. ”Krigsskådeplatsen” lär emellertid blifva i ock omkring Tingstäde.

Angående de värnpliktiges fysiska utveckling under sommarens öfningar, har man vid de dagarna, enligt författningarna företagna mätnings- och vägningsprofen, kunnat iakttaga att de värnpliktige i allmänhet slagit ut och blifvit både gröfre och tyngre. En sådan mätnings- och vägningsprocess företages nämligen hvarje år, såväl strax efter inryckningen till beväringsmötet, som strax före mötets slut på hösten. Det sagda torde vara ett bevis på att de värnpliktige under sin vistelse på lägret hvarken behöfva svälta eller ”träla ut sig”, utan i allo må godt och ha det bra. Hvad som man egentligen skulle hafva att anmärka mot deras kroppsutveckling är, att majoriteten bland de värnpliktige, i stället för att blifva gröfre om bröstet och smalare om veka lifvet, under sommaren snarare blifvit tvärtom. Man skulle härvidlag nästan vara frestad tro, att någon försummelse, i fråga om den enskilde individens militära utbildning, från befälets sida skulle föreligga. Men, som från befälets sida allt göres för att soldaten skall få en god militärisk hållning och sträckning, torde en sådan tanke vara öfverflödig. Missförhållandet torde i första hand bero på de värnpliktige själfva, som ej nog försöka lägga an på den militära hållningen, utan gå ”kutryggiga”, som i det hvardagliga lifvet. Befälet kan ju i alla händelser ej skapa om den enskilde mannen, utan om det förut antydda målet skall vinnas, måste han själf bidraga i hög grad.

För de fleste värnpliktige erbjudes för vissi ej något mera tillfälle under hela lifvet, att så få upparbeta sin fysik och sina kroppskrafter so  under exercistiden.

För öfrigt råder ett rörligt lif på lägret nu om dagarna. Alla göra sig beredda på det stundande ”kriget”. Skomakare, skräddare och sjukvårdare äro i ständig verksamhet att laga pojkarnes stöflar, kläder och fötter. De båda förra kategorierna går nog bra att laga, men värre är det med fötterna. Dessa kan man i vanliga fall icke laga med hammare och pligg eller nål och tråd, hvadan sjukvården onekligen har den svåraste uppgiften sig tilldelad. –

”Syndesmitare”, liktornar, inväxta naglar, fotsvett, skoskaf beroende på slarf från skomakarens sida m. m. m. m. har han att dagligen lappa och laga från morgon till kväll. Af detta framgår  att sjukvårdaren har en ej så afundsvärd sysselsättning, utan gärna kan hafva skäl att tröttna. Men detta gör han likväl ej, tack vare hans stora människovänlighet.

Gust. C-n.

Nytt kronobageri

Gotlands Allehanda 22/9 1906

Nytt kronobageri bygges f. n. å Visborgs slätt och står det redan om några dagar färdigt att tagas i bruk. Till lokaler har man delvis apterat gamla kokhuset invid gamla mathallen, hvilket vidbygts med ett tegelhus, där själfva bakugnen placerats. Denna ugn är af allra nyaste konstruktion, hvars mera effektiva detaljers utförande och sammansättning hemlighålles af leverantören, den stora maskinfirman Werner & Pfleiderer (existerar än i dag) i Caunstadt, Tyskland. Ugnen, som uppvärmes med ånga, som levereras från baksidan af densamma, beskrifves såsom särdeles effektiv, lämnade en jämn värme med förmåga att på 8 timmars arbetsdag leverera 600 kg. mjukt och 200 kg. torrt bröd. En annan fördel är, att man ej här behöfver använda fullt utbildad bageripersonal, hvilket ju alltid varit fallet med den f. n. å artilleritomten i Visby placerade, som armén hittills användt. Den nya ugnen kostar c:a 5,000 kr. Af samma firma har förut levererats en liknande ugn, fast af större typ till kronobageriet i Stockholm, och liknande skola uppföras å Karlsborg samt Boden.

Vi skola framdeles återkomma med en utförligare redogörelse för det nya bageriet, då det är fullt färdigt och börja att fungera.

Köksträdgårdar vid kasernerna

Gotlands Allehanda 27/9 1906

Köksträdgårdar vid kasernerna. I den af krigsministern väckta frågan om anordnande vid kasernerna af planteringsland och köksträdgårdar har arméförvaltningen å fortifikations- och intendentsdepartementen nu framlagt en vidlyftig utredning.

Såväl planteringsland som köksträdgårdar finnas redan vid 6 truppförband, af hvilka dock 2 ännu ej äro garnisonerade. Enbart planteringsland finnas vid 7 truppförband, samtliga garnisonerade.  Enbart köksträdgård finnes eller är under anläggning vid 9 truppförband, af hvilka dock 4 ännu ej äro garnisonerade.

Resultaten af dessa anläggningar ha varit öfvervägande goda. Flertalet af de truppförband, som sakna endera eller båda af ifrågavarande anläggningar anse dem dock önskvärda, särskildt sedan truppförbanden blifvit garnisonerade.

Arméförvaltningen uttalar för sin del lämpligheten och önskvärdheten af att såväl planteringsland åt underofficerare som köksträdgårdar åt manskapet anordnas vid de särskilda truppförbanden, dock under förutsättning, att sådana anläggningar ej nyanordnas, förrän vederbörande truppförband blifvit garnisonerade.

Planteringsland böra kostnadsfritt upplåtas åt såväl gifta som ogifta underofficerare – allt under förutsättning att vederbörande förbinda sig att väl bruka och vårda detsamma.

Genom regementsförvaltningens försorg böra tid efter annan anordnas föreläsningar för underofficerarne af sakkunnig person uti trädgårdsskötsel.

Hvad beträffar köksträdgårdar för manskapet, så torde första anordnandet af sådana böra bekostas af lägerkassan. Men när trädgårdsodlingen kommit igång, skulle samtliga produkter betalas af mathållningsmedlen och af de sålunda inflytande beloppen skulle bildas en trädgårdskassa.

Gotlandstruppernas fälttjänstöfningar

Gotlands Allehanda 29/9 1906

Per krigsautomobil till ”slaget”.

Årets fälttjänstöfningar med Gotlands trupper ha varit mera omfattande än någonsin förut. Från Fårösund till Hoburgen har i den senaste veckan ön varit gästad af infanterister och artillerister, som än varit stadda i raska marscher från en plats till en annan, än inbegripna i ett lifligt ”krig”, hvars åskor rullat vida kring bygderna. Och ej blott dagens timmar ha tagits i anspråk, äfven nattetid har man drabbat samman, såsom t. ex. fallet var natten till torsdagen (27/9 1906), då en intressant batalj levererades i terrängen kring Klinte kyrka.

I går nådde emellertid öfningarna sitt slut i och med en sista slutöfning i terrängen fram mot Träkumla backe. För att åse denna utreste vi tidigt på morgonen åt de trakter hvarifrån krigarena voro på frammarsch mot skådeplatsen för den sista drabbningen. Härvid använde vi såsom fortskaffningsmedel en präktig ”töff-töff” och kunna sålunda skryta med att här på Gotland ha varit de första som introducerat krigsautomobilen.

Morgonen var klar och vacker men kylig. Med rask fart lämnade vi staden bakom oss och ilade ut genom växlande, höstliga nejder och nådde snart höjden vid Stenkumla kyrka. Här fingo vi första känningen med dagens krigare. Kompani Hj. Sillén (1:a komp.) låg nämligen här och hvilade efter en ansträngande marsch som anträdts en timme efter midnatt. Vi ilade dock vidare och snart sagdt hvart vi kommo skymtade vi än här än där patruller, som smögo fram, försiktigt spanande åt alla håll.

Kosan styrdes så slutligen mot Träkumla. När vi nådde dit, började där se mäkta krigiskt ut.

Förutsättningen för striden var i korthet denna: en fientlig härstyrka hade samlats i Visby och stod nu i trakten af Träkumla backe. Mot denna – hvars trupper i det stora hela voro endast markerade och dit 4:e batteriet med sina kanoner hörde – och gotländingarne fått order att framtränga för att förhindra fiendens vidare framryckning.

När vi kommo till ort och ställe hade artilleriet kommit i ställning å backens krön omkr. 200 m. till vänster om vägen från staden räknadt och infanteriet var som bäst i färd med att sprida sin skyttelinie.

Från den anryckande sidan hade man ännu intet hört, allt var tyst och lugnt. Men snart började rapporter ingå om att man stött på patruller neråt Vall. Vi begåfvo oss dit för att åse frammarschen. Vi träffade styrkan under marsch i rotekolonn och i god disposition. Förut hade vi träffat talrika patruller från dess sida. Af artilleriet – 1:a och 2:a batterierna – fingo vi intet se. De hade tydligen redan kommit i ställning – endast en och annan ilade fram i terrängen.

Så vände vi åter till backen, där tillfället att se stridens utveckling var bäst. Vid niotiden började skottväxling här och där mellan patruller. Snart hade artilleriet fått syn på den anryckande infanteristyrkans spets – eller förtruppens kompani – och gaf eld på dem. Nu var signalen gifven – allt tätare föllo skotten, allt närmare och närmare hördes infanterielden, det var larm och gny i alla riktningar. För den fientliga styrkan voro chanserna sämst därigenom att röken från kanonerna slog ner i terrängen mellan de båda styrkorna och visade mer än tydligt hvar man var till finnandes. Dock, striden pågick med allt mer ökad ifver, till dess de inryckandes kavalleri – velocipedisterna – genom en kringgående rörelse föll 4:e batteriet i ryggen och därmed försatte det ur striden. Under sina batteriers eld tyckte nu infanteristerna på de anryckande sidan fram för att slutligen öfver ängar och gärden, öfver hinder af alla slag med fäld bajonett störta upp för höjden, som togs under skallande segerrop.

Nu följde en stunds hvila, hvarefter trupperna uppstäldes och öfverlämnades till militärbefälhafvaren, general G. Björlin, som aftackade desamma.

Vår mening hade varit att efter slagets slut få tillfälle att intervjua någon ur ledningen vid de nu afslutade öfningarna för att höra om truppernas förhållande, dess uthållighet etc. men detta blef öfverflödigt, tack vare generalens utförliga påpekningar just i alla dessa riktningar.

Han framhöll att börja med, hurusom han år från år låtit krafven ökas på trupperna, tills man i år nått så långt fram som man kunnat gå. Och resultatet hade blifvit godt. Trupperna hade visat stor manöver- och marschduglighet och voro efter öfningarnas slut i god kondition. Särskildt beröm riktades till batteriet Carlberg (2:a batteriet) såväl för dagens goda uppträdande som för välförhållande upprepade gånger under öfningarna. Äfven velocipedafdelningen under löjtn. Runeborg fick en eloge, likaså 9:e och 10:e inf.-kompanierna (gotländingarne), som ehuru minst tränade visade vackra prof på uthållighet under intensiva och långa marscher.

Vidare konstaterade generalen det goda uppförande truppen visat, hvar den dragit fram och på grund hvaraf den öfver allt mottagits med vänlighet och sympati af befolkningen. Med särdeles stor glädje hade generalen sett att ett flertal officerare delat mat med de menige och under öfningarnas hela gång afhållit sig från rusdrycker – ett exempel som vore värdt att följa och hvarför han tackade.

Generalen slutade sitt kraftiga och anslående anförande med att inför fronten till stabschefen, kapten G. Bouweng framför sitt eget och truppernas tack för hvad han med nit och under intensivt arbete gjort för Gotlands försvar och anhöll att till kapt. B., då han nu snart lämnar sin befattning här, få ställa en anhållan, att han städse måtte ha Gotland och dess försvar i kärleksfull hågkomst.

Med ett ”tack, kamrater” slutade så generalen sitt tal, hvarpå ett tvåfaldt lefve höjdes för honom.

Härpå skedde hemmarschen med regementsmusiken i tèten – och så voro årets fälttjänstöfningar slut.

G-f . R-s.

Klagomål mot mathållningen på Visborgs slätt

Gotlands Allehanda 16/10 1906

I ”Stockholms-Tidningen” skrifves:

Klagomålen från lägerplatserna äro, rätt många. Än är det en sak, än en annan, som de unga krigsmännen finna anmärkningsvärdt, men oftast är det mathållningen eller någon del däraf, som får ta åt sig af klandret.

Nu föreligger klagomål från Visborgs slätt, gotlandstruppernas öfningsfält utanför Visby. Dess bättre äro dock klagomålen af rätt mild natur, hvilket väl återigen får tydas som så, att de klandrade förhållandena kunde ha varit mycket värre.

Det är närmast mjölken det gäller.

Ett stort antal beväringsmän från hufvudstaden och fastlandet i öfrigt ha i år fullgjort sin värnplikt på Gotland. Det är hufvudsakligast från dem klagomålen låta sig höra.

Under det att de ha idel beröm för allt som beståtts dem som krigare där nere på Gutaön, så kunna de ej ge enbart loford åt den mjölk de fått. Den har ofta varit sur och ibland kokt eller åtminstone smakat som sådan. Då anmärkningar gjorts till befäl, har sällan ändringar vidtagits. För att inte en eller annan skulle få stå som hela regementets skottafla har ett antal af dem – det är åtskilligt öfver 100-talet – undertecknat ett intyg om, att de vid flera tillfällen fått syrlig och mindre god mjölk vid den dagliga utspisningen.

Öfver mathållningen i öfrigt ha de ingenting att klaga. Tvärtom. Matsedeln har varit synnerligen rikhaltig och framför allt omväxlande. Särskildt prisas anordningen att grönsaker så ofta förekommit. Kräm och dylikt ha ofta bjudits på, och anordningarna i öfrigt vid regementet ha ej endast varit tillfredsställande utan hvad mer är, de få ordet om sig att ha varit mönstergilla.

Det anses att det är hufvudsakligast general Björlins förtjänst att så är.

Men så är det då mjölken. Man anser det därnere på ön nästan förargligt att det skall finnas där men; det vill man ha bort, man vill bjuda krigsmännen på det bästa möjliga, och i det syftet lär man vilja ta till kvasten och sopa riktigt rent.

För att förtydliga detta sista bör man nämna, att man har för afsikt, att för arméförvaltningen eller annan vederbörande myndighet framhålla klagomålen. De skall då rikta sig ej allenast den sura mjölken utan gå saken en smula närmare in på lifvet. Man anser det nämligen vara mindre korrekt, att mjölkleveransen till regementet innehafves af en militär. Det behöfver ju icke ge anledning till något särskildt klander, men då faktiskt sådant förekommit just i frågan om mjölken, kan man näppeligen förvånas öfver att man erinrar sig detta förhållande och då vill fästa vederbörandes uppmärksamhet därpå.

Kan det bli orsaken till att klagomålen undanröjas, då är ju allt godt och bra. Då skall fastlandsbeväringen lika väl son gotlands-sorken med ännu större glädje än nu erinra sig sommardagarna på Visborgs slätt.

En duktig gotlandssork

Gotlands Allehanda 30/10 1906

En duktig gotlandssork kan man, skrifver en meddelare till oss, med rätta kalla från Visby bördige sjömannen n:r 305 Gustaf Enström vid Karlskrona 5:e matroskompani. Ynglingen i fråga, som är endast 17 år, har nyligen efter två års anställning vid flottan blifvit karlskrifven och tjänstgör f. n. ombord å ”Dristigheten” på dess Medelhafstur. Under i sommar anstälda kappseglingar med skolbriggen Gladans slupar eröfrade han som pris en silfverpokal och äfven i varpkastning var han en af de främste pristagarne. Dessutom har han just i dessa dagar i Karlskrona räddat en liten parfvel, som ramlat i sjön, från att drunknas och skedde detta med fara för den unge gotländingens eget lif.

Det är tydligen godt gry i den sorken, och sådana behöfdes många i vår flotta, tillägger vår meddelare.

Öfverste Häggs själfmord

Gotlands Allehanda 2/11 1906

Enligt ett privattelegram till Dagen hade öfverste Hägg vistats å regementsexpeditionen till kl. 12 på dagen. Då hade han gått hem, men strax därefter åter gått ut. Då han så var försvunnen, anstäldes efterforskningar, och man fann honom slutligen i ett obebodt rum i huset med genomskjutet hufvud.

En högtidlig jordfästning

Gotlands Allehanda 9/11 1906

En högtidlig jordfästning ägde, skrifves till H. T. i tisdags på middagen rum å Karlsborg, då stoftet efter öfversten vid Boden- Karlsborgs artilleriregemente Carl Anton Hägg vigdes åt grafvens ro.

Jordfästningen förrättades i garnisonskyrkan af t. f. garnisonspastorn, komministern i Mölltorp C. Sjögren, som före jordfästningen höll ett gripande griftetal i anslutning till Davids psalm ”Herre, jag söker tröst hos dig” etc. Efter jordfästningen fördes kistan ned till ångfartyget Skärgårdan för att föras öfver till familjegrafven i Motala. Då den väldiga processionen, i hvilken deltog hela fästningsgarnisonen, passerade vakten, gafs kanonsalut.

Kyrkan var rikt och smakfullt dekorerad med girlanger, och öfver ett hundratals kransar höljde kistan och koret, allt vittnande om att den aflidne i lifstiden gjort sig omtyckt genom sitt enkla, vänsälla väsen och hans hastiga bortgång vållat sorg och förstämning i vida kretsar inom fästningsområdet.

Af tuberkler i hjärnan

Gotlands Allehanda 20/11 1906

- Af tuberkler i hjärnan (alltså icke smittsam hjärnhinneinflammation) afled här i morse 20-årige volontären n:r 8 Nilsson å 8:de kompaniet å infanteriregementet, ytterligare ett offer till de många som tuberkulosen skördar årligen här på Gotland.

”Vapenbröderna I 27”

Gotlands Allehanda 29/12 1906

”Vapenbröderna I 27” kallar sig en för något öfver ett år sedan i Stockholm bildad förening af unge män tillhörande Stockholms rullföringsområde, hvilka 1904 fullgjorde sin värnplikt på Visborgs slätt. Föreningen plägar allt som oftast anordna samkväm och dansaftnar, då alla gamla gemensamma minnen återupplifvas.

En medlem af styrelsen, gotländing till börden, har nu i jul till ”vapenbrödernas” f. d. plutonschef löjtnant C. Schoug, öfverlämnat en gruppfotografi af föreningsmedlemmarne, samlade till supé på restaurang Pelikan, samt ett större häfte af föreningsmedlemmar skrifna och nu i tryck utgifna beväringsvisor. Häftet, som är elegant utstyrdt med en vy från Visborgs slätt å omslaget, inledes med ett förord om föreningens syfte etc., hvaraf framgår att så godt som hela plutonen är med i föreningen.