Föregående sida

Tidningsklipp med anknytning til Gotlands försvar / 1907

 

Strandfynd

Gotlands Allehanda 11/1 1907

Vid kusten af Stenkyrka har upphittats en flaska innehållande en papperslapp å hvilken med bläck är skrifvet på tyska:

"Der finder dieser Flasche ist(?) gebeten mir eine Ansichtskarte zu schreiben.

Georg Busch

Verw. Maat.

S. M. S. Worth"

Kiel.

Finnaren, hvilken är mäktig tyska språket,, har också uppfyllt hr Busch önskan.

 
 
 

En beklaglig olyckshändelse

Gotlands Allehanda 3/4 1907

En beklaglig olyckshändelse, hvars följder dock dess bättre icke torde blifva så stora som man till en början hade anledning befara, inträffade igår e. m. ute å södra järnvägsstationen under ganska säregna omständigheter. Det var strax före eftermiddagstågets afgång söderut. Därmed skulle följa en del officerare som fått sina öfningar under nu pågående officersmöte förlagda till Hemse och bland desse medförde öfverstelöjtnant Scherstén och regementsadjutanten löjtnant E. Schåltz sina tjänstehästar, hvilka på därom särskildt framstäld begäran placerats i en vanlig boskapsvagn med räcken omkring. Löjtnant Schåltz hade äfven tagit plats i vagnen för att tillse hästarna och särskildt söka lugna sin egen häst, ett ganska nervöst djur, som visade sig mycket oroligt och bråkigt, ovant som det var med detta sätt att färdas. Hästen var bunden i vagnen med två rätt bastanta tåg och löjtnant Schåltz hade tyglarna till yttermera visso virade om handleden för att på detta sätt ha djuret bättre i sin makt. Men trots det lyckades hästen, sedan han sparkat af de två öfversta slåarna af räcket och tagit en väldig sats, hoppa öfver detta, slitande bindslen, och dragande med sig löjtnant Schåltz, som icke ville eller kunde släppa tyglsrna. Hästen slog en volt i luften och störtade sedan omkull på marken och föll delvis öfver sin ägare. Till tåga på olyckan bar, när detta inträffade, vagnen i rörelse. Den sköts nämligen jämte några andra fram af ett lokomotiv för att inrangeras i tåget. Häst och ryttare föĺlo i en klunga alldeles intill vagnen, och det såg ut som om denna gick öfver dem. Då torde dock knappast ha varit förhållandet, tack vare i främsta rummet den omständigheten att man lyckades stanna lokomotivet så godt som ögonblickligt. Löjtnant Schåltz fick emellertid ansiktet sönderrifvet samt vänstra handen och högra underbenet förfärligt massakretadt och klagade jämväl öfver smärtor i bröstet,  så att man som förut sagdt till en början befarade det värsta. I den bårsäng, som numera finnes placerad å stationen, bars han ofördröjligen af tillstädesvarande militära personer till lasarettet och befinner sig nu efter omständigheterna i någorlunda god kondition.

Den skadade handen, hvaröfver ett vagnshjul torde ha gått, kan emellertid icke fullt återställas, och fråga är, om icke en eller flera fingrar måste amputeras. Tummen får löjtnant S. dock i alla fall behålla. Skadorna å benet inskränka sig till några jämförelsevis obetydliga köttsår, som icke komma att medföra framtida men.

Hästen, som slet sig lös och en stund sprang lös omkring på stationen dock utan att vålla  något ytterligare missöde, kom mycket lindrigare från äfventyret. Han erhöll dock naturligtvis i fallet en del kontutisioner, hvarför djuret nu vårdas i artillerikårens sjukstall.

 
 
 

Dödsfall

Gotlands Allehanda 10/5 1907

Dödsfall. I sviter af det svåra olycksfallet vid järnvägsstationen 2 April och därvid ådragna inre skador afled inatt å härvarande länslassarett löjtnanten vid Gotlands infanteriregemente Einar J. D. Schåltz i en ålder af icke fullt 29 år. Den unge hurtige mannens kraftiga fysik nedbröts till slut alldeles af en feberalstrande sjukdom, hvars härd läkarna trots upprepade operationer icke lyckades fullt påträffa och oskadliggöra. Det sista dygnet låg den sjuke medvetslös, och vid 1/2 2-tiden i natt drog sitt sista andetag.

Einar Schåltz var född i Lundby i Husby socken (Södermanland); föräldrarna voro framl. landtbrukaren J. E. Schåltz och hans maka, född Ohlson. Efter att ha aflagt mogenhetsexamen och genomgått krigsskolan å Karlberg, utnämndes han 1902 till underöjtnant öfver stat vid Skånska dragonerna men erhöll redan påföljande år transport till Gotlands infanterireg., där han 1906 avancerade till löjtnant och samma år förordnades till andre regementsadjutant.

Det var en ung lofvande militär, hurtig och oförskräckt, inbland kanske litet ungdomligt obetänksam, men öppen och redbar och med ett hjärta på rätta stället, som med Einar Schåltz gick ur tiden. Sorgen öfver hans bortgång är därför bland kamrater och vänner, för att nu icke nämna de närmaste sörjande, lika stor och uppriktig som deltagandet med den af olyckan så svårt drabbade unge mamnen visade sig vara, medan han ännu lefde och kunde mottaga deltagade vänners besök.

 
 
 

Marketenteristrejk å Visborgs slätt

Tidningen Kalmar 14/6 1907

Gotlands infanteriregementes öfningsplats å Visborgs slätt har under många år haft rykte om att vara en af de bäst ordnade i landet. Nu har dock brutit ut ett missnöje, som började gro redan förra året, detta till en del beroende af att manskapet förbjudits att på fritider besöka de nära Hagbylund belägna handelsbutikerna, där man kunde skaffa sig bättre matvaror till billigare pris, än hvad som erhölls i marketenteriet, som oaktadt flera klagomål icke gjorde någon bättring i mathållningen. Nu proklamerades marketenteristrejk, hvarefter de strejkande skaffade sig hvad de behöfde i handelsbodarna. Man väntade allmänt, att ett permissionsförbud skulle bli närmaste följden af strejken, men däraf hördes intet, stället blef det sex dagars fälttjänstöfning. Denna fälttjänstöfning hade nog i de flestas ögon ett starkt tycke med straffexercis, en straffform, hvarom det i general Björlings instruktion heter: Öfning får aldrig gifvas karaktär af straffexercis». Om öfningen detta oartat kan få namn "af straffexercs, må följande fakta tala". De utkommenderade, som f n. befinna sig i nionde öfningsveckan ha ändå fått medföra full fättrustning så när som på reservportioner. De ha äfven fått gräfva kokgrafvar, fast de ej haft öfning häruti eller varit vana vid inkvartering i bivacktält.
 
 
 

De väntade tyska pansarfartygen

Gotlands Allehanda 13/7 1907

De väntade tyska pansarfartygen Ägir och Frithjof ha bestält lots till kl. 8 i morgon bittida. De kvarligga här öfver måndagen.

 
 
 

De tyska kustpansarfartygen Ägir och Frithjof

Gotlands Allehanda 15/7 1907

De tyska kustpansarfartygen Ägir och Frithjof, hvilka äro ungefär af samma storlek som våra 1 kl. pansarbåtar, hitlände igår morse på utsatt klockslag och kastade ankar på redden precis kl. 8. Man såg emellertid icke mycket af dem under gårdagen, ty nästan oafbrutet inhöljdes de i en tät dimma.

Vid 12-tiden aflade tyske konsuln visit ombord å fartygen, och därvid hälsades konsul Ekman såväl vid ombordstigandet som när han åter gick från bord af salut med reglementerade 7 skott hvar gång.

Konsulns besök ombord återgäldades på e. m. å fartygsscheferna, korvettkaptenerna Rogge å Ägir (äldste officeren) och von Jachmann å Frithjof.

I dag har konsul Ekman visat de tyska officerarne omkring i staden och ger för dem jämte några inbjudna visbybor middag kl. 5 e. m. i Burmeisterska huset.

”Blåjackorna” ombord ha idag flitigt begagnat sig af landpermission och i stora skaror genomströfvat gatorna.

I morgon e. f. lätta Ägir och Frithjof åter ankar och afgå härifrån på öfningsexpedition till Bottniska viken, hvarunder är meningen att göra besök i Hernösand och Gefle.

 
 
 

Det tyska besöket

Gotlands Allehanda 16/7 1907

Efter middagen i går i Burmeisterska husets restaurang tillbringade gästerna på inbjudan af värden, konsuln Carl E. Ekman, några angenäma timmar å hr Ekmans förtjusande villa Lullyhill norr om staden.

I dg har ombord å Ägir gifvits frukostmiddag för konsul Ekman och några andra inbjudna från staden, och i eftermiddag lättas ankar och afgå fartygen norrut, Ägir till Gäfle och Frithjof till Hernösand, hvarefter de båda örlogsmännen sammanträffa i Stockholm och därpå ånga till Norge via Köbenhavn.

 
 
 

Det tyska besöket

Gotlands Allehanda 17/7 1907

Af de tyska pansarfartygen, som legat härutanför sedan söndag (14/7 1907) morgon, afgick Ägir vid 1/2 6-tiden i går e. m. till Gäfle och Frithjof kl. 10 e. m. till Hernösand.

 
 
 

Ryska örlogsfartyg i hamnen

Gotlänningen 30/8 1907

I förmiddags strax efter kl. 9 inlöpte fyra ryska torpedkryssare i härvarande hamn. Fartygen, som äro betydligt större än våra svenska torpedjagare och hålla åttio – åttiofem meter i längd, tillhöra ryska marinens första division och komma från Danzig. Deras namn äro ”Emir Bauharsky”, ”Finn”, ”Wesadnik” och ”Gaidamak”. Divisionskommendant är fregattkapten I. von Storre och befälhafvarne på de särskilda kryssarne äro fregattkaptenerna Bjalter, Otto von Richter, Butakoff och E. B. von Rein.

Örlogsmännen kvarligga här antagligen öfver morgondagen i afvaktan på vidare order. Härifrån afgå fartygen antagligen till Stockholm.

De äro byggda för 3 år sedan två i Helsingfors och två i Danzig, förra mellan 80 och 90 mans besättning hvardera, 8 kanoner och 9 torpeder.

 
 
 

De ryska örlogsmannavisiterna

Gotlänningen 31/8 1907

De ideligen återkommande besöken af ryska flottfartyg i våra farvatten äro utan tvifvel ägnade att påkalla uppmärksamhet, ty den plötsligt påkommande efterhängsenhet, som våra vänner ryssarne nu lägga i dagen med sina krigsfartyg, erinrar om den efterhängsenhet, som utmärkte de ryska sågfilarne för några år sedan. Upprepade gånger ha i sommar ryska örlogsmän – som förr brukade vara en sällsynthet – rapporterats från olika håll af Gotlands kuster, som de synas finna särskildt tilldragande. I går kommo fyra förstklassiga torpedkryssare och lade sig i hamnen, där de ännu kvarligga, med hvilken afsikt vet man inte. De ha icke behöft vare sig kol eller proviant, hvilket ju är helt naturligt, då de i förgår afton lämnade Danzig.

Inte skola vi vara oartiga och misstrogna mot ryssarne. Nej tvärtom. Men ”tro allom väl, dock efter lägenhet”, sade Carl IX, som var en klok och praktisk karl, och vi ha anledning att instämma med honom, detta så mycket mer just nu, som vi i dag läsa i Stockholmstidningen, att ryska officerare skulle – så otroligt det än låter – fått tillåtelse att besöka fästningen i Boden.

Hvad vi först och främst böra göra, det är att återgälda ryssarnes artighet genom kontravisiter. Hvarför kunna vi icke sända våra torpedjagare till Finska viken och Finlands skärgård som ett tecken till att vi märkt och uppskattat ryssarnes besök vid våra egna stränder.

Gotland är ur strategisk synpunkt af den betydelse att det gifvetvis måste väcka uppmärksamhet om en främmande sjömakt ägnar det ett mera påtagligt intresse.

 
 
 

Ryssbesöket och Gotlänningen

Gotlands Allehanda 2/9 1907

De fyra ryska örlogsmän, som några dagar legat i vår hamn, ha väckt fruktan och harm i vår aktade kollega Gotlänningens russofoba hjärta. Tidningen innehöll i lördags på sin mest framstående plats en mellanslagen med uppmaning att se upp med alla ryska fartyg, som plötsligt visat ett påfallande intresse för svenska hamnar, och gotländska i synnerhet.

Gotlänningen är en pigg tidning, det förnekar vi icke och mycket påpasslig när det gäller att låta världen få veta hvad den tänker om ditt och datt både i vår stad och på planeten Tellus för öfrigt. Och vanligen läsa vi dessa små funderingar med stort nöje. Men då den i sin jakt efter ”ämnen” låter förleda sig att vara ohöflig mot gäster på officielt besök – man får väl antaga det, eftersom flottiljschefen aflade besök hos våra myndigheter, hvilket besvarades – och framkasta fula storpolitiska insinuationer mot en vänligt sinnad makt, då tycka vi för vår del att det går något för långt, och vi vilja inlägga vår gensaga.

Hvad är det Gotlänningen egentligen är rädd för? Är det den där löjliga sågfilareskräcken, som ännu spökar i hjärnan? Tror tidningen att ryssen vill sluka oss och ett tu tre öfverfalla oss med krig? Nåja, krig kunna vi få, antingen från ett håll eller ett annat, och det är just därför vi har åtagit oss bördor för vårt försvar, större än de flesta andra lands af samma storlek. Men så länge den faran icke är aktuel, få vi väl vara gentlemen mot våra besökare. Vi hälsa med glädje tyska och dansk örlogsmän när, och hvar gång vi läsa om att Stockholm väntar örlogsfrämmande, så undra vi om de icke en liten afstickare hit. Och hvarför? Naturligtvis emedan Visby sträfvar efter att bli Sveriges mest frekventerade turistort, och vi betraktar dylika besök som en god och billig reklam för oss. Men hvem vet, kanske äfven de bära en räf bakom örat. Skola vi kanske visa oss frånstötande äfven mot dem? Annars – hvarför skola vi vara särskildt grofva mot ryssarne? Det ligger nu tyvärr svensk politik sedan många, många år tillbaka att mot Ryssland – i polska, finska m. fl. frågor – vara så ”opolitiska” som möjligt, men det är hvarken klokt eller värdigt, och det kunde vara tid på att en annan taktik följdes.

Att ryssarne, liksom andra länder och nationer, sända sina örlogsmän på visit till närliggande länders hamnar, det är alls ingenting märkvärdigt, trots allt hvad en viss klick af svenska tidningar vill konstruera fram. Under oroligheterna i Petersburg skickade vi en torpedkryssare dit, och för en kort tid var ”Skagul” i åtskilliga ryska hamnar, så det tycks icke vara så ovanligt att svenskar och ryssar umgås.

Inte tro vi att det inverkar så mycket på världspolitiken, att Gotlänningen fortsätter sitt ”praeterea censeo” – lika litet som vi tror att vår vänliga admonition i ringaste mån inverkar på samma Gotlänning – men vi ha insett det för vår plikt att uttala, att ingalunda allmänheten i Visby fått hjärtklappning vid ryssarnes oväntade uppenbarelse här. Det är bara Gotlänningen, som dras med den åkomman.

 
 
 

De fyra ryska torpedkryssarne

Gotlands Allehanda 2/9 1907

De fyra ryska torpedkryssarne afgingo kl. 8,30 i morse härifrån till Dalarö, där de skola liksom i Visby kvarligga två dagar, innan de åter begifva sig ut på villande haf.

På lördag afton deltogo åtskilliga av officerarne ombord i den sedvanliga danssoarén å badhuset samt tycktes trifvas bra och ha roligt, ehuru konversationen ibland erbjöd sig svårigheter. Med blickar och gester utfyldes dock lätt nog de luckor i samtalet som språkkunskapen icke förmådde fylla.

 
 
 

De ryska torpedkryssarne

Gotlänningen 2/9 1907

De ryska torpedkryssarne afgingo kl. half 8 i går morse härifrån till Stockholm.

 
 
 

Kan det vara sant?

Gotlands Allehanda 7/9 1907

Kan det vara sant? Med fullt anspråk på tillförlitlighet berättas oss om till trupptjänst i sommar hit kommenderade generalstabskaptenen A. Kreüger, att han under den 10-dagars marsch som en del af infanteriregementet företog till norra Gotland vägrade sjukpermittera i magkatarr insjuknade och sedermera aflidne beväringsmannen Jakobsson från Hemse. Men ej nog att denne tvangs att medfölja på marschen, - fastän han till sist var så svag att han knappast kunde stå på benen, måste J. dock släpa sig med de gående stödd mot trossvagnen, ehuru det mycķet väl fanns plats däri för honom, och dessutom kommenderades han att under rasterna hålla kapten Kreügers häst, så att han icke ens fick njuta en välbehöflig hvila.

I Fårösund måste dock Jakobsson inläggas på sjukhuset och sändes sedan därifrån till lägret men dog några dagar efter framkomsten dit.

Vi taga för gifvet, att en undersökning i denna ledsamma sak med det snaraste blir inledd, på det att för allmänheten må blifva klargjordt, huruvida och i hvad mån kapten Kreüger öfverskrifit sin befogenhet, och på det att berättelsen härom,  som ju icke är ägnad att höja kärleken och förtroendet till "fälthögskolan", icke må komma mera ondt åstad än hvad som är alldeles oundvikligt.

 
 
 

Ryssarne och Visbyflickorna

Gotlands Allehanda 8/9 1907

En krönikör i Stockholms-Tidningen har gjort besök ombord å den ryska torpedkryssareflottiljen, som nu ligger vid Dalarö. När han bad om ett vykort af ”Emir Bukarsky” beklagade kapten v. Rein, att det nog inte fans något kvar. Flickorna i Visby hade fått allesamman, ja t. o. m. alla uniformsknappar, som möjligen kunde undvaras, hade man skänkt bort som souvenirer. Men Visby hade varit en så angenäm och intressant stad, att dess inbyggare hade varit så utomordentligt vänliga, påstod han.

 
 
 

Beredskapsmannen J. A. I. Jacobssons frånfälle

Gotlands Allehanda 14/9 1907

Beredskapsmannen J. A. I. Jacobssons frånfälle. Under uttalande af önskvärdheten att en undersökning snarast blefve i saken inledd återgåfvo vi för en vecka sedan en af trovärdiga personer med samstämmande uppgifter oss meddelad, bland manskap och befäl å infanteriregementet och enkannerligen 9:de och 10:de kompanierna allmänt versersande berättelse om de närmare omständigheter hvarmed beväringsmannen Jacobssons från Hemse timade död varit förknippad. Då denna berättelse – såsom bl. a. framgick af våra meddelares indignation, hvars äkthet icke kunde betviflas – kommit mycket ondt å stad, ansågo vi för alla parter bäst att den bringades inför allmänheten, på det att en undersökning, som icke gärna kunde uteblifva, måtte klargöra, huruvida och i hvad mån berättelsen i fråga vore med sanningen öfverensstämmande.

Undersökningen är nu verkstäld genom förhör som hållits med vederbörande, och dess resultat, som genom en tjänstvillig platskollega delgifvits allmänheten, ter sig sålunda:

Det kompani, som beväringsmannen, afmarscherade 7 Augusti under löjtnant Nyléns befäl från Visborgs slätt till Tingstäde, där det förlades under tak. Vid löjtnant Nyléns visitation mellan kl. 6 och 7 på morgonen den 9 befans sergeant Pettersson samt beväringsmännen Jacobsson och Thimgren sjuka, af hvilka den sistnämde, som hade feber, hemskickades och lades på sjukhus å Visborgs slätt. Samma dag på aftonen anlände kapten Kreüger till kompaniet. Den 10 gick kompaniet till Storungs, hvarunder Jacobsson fick lägga sin packning på packvagnen, och därom tillfrågad förklarade J. sig kunna gå med, om han sluppe packningen. Löjtnant Nylén stälde sin velociped växelvis till sergeant Petterssons och beväringsman Jacobssons förfogande. Vid framkomsten till Storungs lades Jacobsson i kvarter, men då han klagade öfver dess beskaffenhet, inlades han i ett sjuktält. Den 12 gick kompaniet från Storungs till Fårösund. J. gick sakta före ungefär 1 kilometer, men fick sedan åka på packvagnen ända fram till Fårösund, där han lades på sjukhuset. Härifrån utskrefs han efter några dagar och sändes till lägret. Att  han skulle beröfvats välbehöflig hvila genom att under ledighetsstunderna nödgas hålla kapten Kreügers häst är icke sant.

Den 20 hade J. tillfrågats om sitt befinnande af sin halftroppsschef och därvid svarat att han kände sig matt, men han trodde att om han fick komma hem, skulle han nog efter ett par dagar bli kry igen. Följande dag den 21 var nämligen utryckning, och J. begaf sig då till sitt hem. Den 22 på aftonen fick han emellertid svåra magplågor hvarför han måste forslas till lasarettet, där han 23 Augusti efter genomgången operation afled i tarmvred.

Så långt förhörsprotokollet enligt det utdrag däraf som meddelats Gotlänningen. Vi måste ju antaga, att förhöret afsett att få sanningen uppdagad full och hel. Huruvida man lyckats härutinnan, därom tillkommer det icke oss att döma. Vi ha gjort vår plikt. Må nu de personer, på hvars bön vi dragit saken inför offentligheten, - om de till äfventyrs känna sig besvikna på undersökningens resultat – öppet framträda inför allmänhetens och inför domstol påkalla den ytterligare undersökning, hvartill de nämligen anse fog förefinnas.

 
 
 

Soldatmissionen

Gotlands Allehanda 27/9 1907

Soldatmissionen. Ett betydelsefullt steg togs igår för Gotlands soldathem å Visborgs slätt, i det att åtskilliga af dess styrelse jämte några andra för saken intresserade samlades på dess tomt kl. 4 e. m. för att nedbedja Guds välsìgnelse öfver föŕetaget. Den lilla gruppen slöt sig tätt tillsamman och sjöng: "Jesus låt mig städse börja" o. s. v., hvarefter pastor F. Huselius läste ps. 118 och ledde i bön. Sedan ytterligare bokhandl. P. Vassberg och kronobagaren Larsson ledt i bön, började man utstaka den plats där hemmet skulle stå. Detta arbete utfördes av byggmästare Hejdenberg m. fl.

Nu återstår att se huru snart detta hus blir färdigt. Länge dröjer det nog ej, ty företagsamma och trasfriska (sic) äro de olika styrelsemedlemmarne, och god början är halfgjordt arbete, skrifver till oss en intresserad deltagare i den lilla högtidligheten.

 
 
 

Försvunnen

Gotlands Allehanda 10/12 1907

Försvunnen är sedan i torsdags (5/12 1907) fanjunkaren vid Gotlands infanteriregemente A. E. Engström. E. sågs kl. 11 i torsdags kväll lämna kasernbygnaden på Visborgs slätt, i hvilken han bor, och bege sig söderut vägen till Träkumla. När han på fredagens morgon icke var hemma, sändes patruller att söka efter honom men utan resultat, och alla efterforskningar hittills ha varit fruktlösa. E. som har hustru och flera minderåriga barn, har gjort sig känd som en duglig expeditionskarl. Periodvis överfölls han af tungsinthet och svårmod, hvar tillkommer att hans ekonomi var alldeles undergräfd, så att konkursansökan hvilken stund som helst kunde väntas. Då härtilll lägges att E:s revolver jämväl är försvunnen, kan man knappast hysa något tvifvel om hvilket öde han gått till mötes.

E. som är 45 år gammal och blef fanjunkare 1893, bar vid afvikandet enkla kläder. Någon brist att tala om hur vid verkstäld granskning ej kunnat upptäckas i den af E. omhänderhafda kompanikassan.

 
 
 

Såsom elever vid krigsskolan

Gotlands Allehanda 10/12 1907

Såsom elever vid krigsskolan i första reservofficerskursen (vinterkursen) skola reservofficersvolontärerna G. L. Söderberg vid Gotlands infanterireg. och I. A. L. Barrling vid artillerikåren antagas samt till d:o i andra reservofficerskursen sommarkursen) vol. N. V. Wickström vid infanteriregementet.

 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig