Tidningsklipp med anknytning til Gotlands försvar / 1934

Gotlands infanterikår

Gotlänningen 2/1 1934

Löjtnant Stein, Gotlands infanterikår, föreslås av chefen för infanteriskjutskolan beordrad som plutonchef vid det till Rosersberg under senare halvåret 1934 enligt hans förslag förlagda övningskompaniet.

Det militära utbildningsarbetet

Gotlänningen 3/1 1934

Det militära utbildningsarbetet under det gångna övningsåret har genom inskränkningarna i värnpliktsinkallelserna fått en särprägel, framhåller chefen för kustartilleriet i sin inspektionsrapport. Utbildningsförhållandena ha enligt generalmajor Wahlmans mening icke kunnat undgå att medföra ogynnsamma följder i avseende på utbildningsresultatet för både värnpliktiga, stammanskap och befäl och därmed även på kustartilleriets krigsberedskap. Befälsbristen och de ogynnsamma befordringsförhållandena för officerare och underofficerare påtalas vidare. Generalmajoren anser sig böra bringa till regeringens kännedom att en ökning av befäls- och underbefälskadrarna är ett nödvändigt krav, som inom en icke avlägsen framtid måste tillgodoses, därest icke allvarliga skador för kustartilleriets krigsberedskap skola uppkomma.

Gotländsk officer försvunnen i fjällen

Gotlänningen 5/1 1934

Ivriga spaningar i Jämtland efter löjtnant Wanberg

Löjtnanten vid Gotlands artillerikår Greger Wanberg är sedan den 28 dec. försvunnen i fjällen. Löjtnant Wanberg hade samma dag startat på skidor från Gröndalens lappläger i Tännäs och sedan dess icke avhörts. Han hade för avsikt att från Biskopsstugan i Norge bege sig till Storlien. Spaningspatruller ha i dag utsänts från Storlien, Ljungdalen, Bruksvallarna samt Stugdalen i Norge.

Enligt vad T. T. av överste Ivar Holmqvist erfarit, har löjtnant Wanberg ensam färdats mot Storlien. Natten till den 28 dec. tillbringade han hos en renskötare vid Grönsjöarna söder on Helagsfjället. Hans avsikt var att söka sig till en annan renskötare på en annan plats, som ligger där Biskopsån rinner ut i Neaälven. Om han framkommit dit vet man ännu inte och inte heller om han beslöt sig för vägen öster eller väster om Sylarna.

Efter framställning från löjtnant Wanbergs fader, överstelöjtnant Wanberg i Jönköping, ha efterforskningar igångsatts genom Skidfrämjandets turiststation i Storlien, varifrån två patruller av officerare under ledning av kapten Haase och löjtnant Svenning avgått i dag. Patruller av ortsbefolkningen ha vidare utsänts från byarna Storvallen, Ljungdalen och Stugdalen, alla tre söder och sydväst on Helgasfjället. Centrum för efterforskningarna blir Biskopsåns utlopp i älven, där patrullerna så småningom skola samlas. Slutligen har flygaren Björkvall rekvirerats från Åre till Storlien och med löjtnant Dubois som spanare igångsatt flygspaning över det område där Wanberg kan tänkas uppehålla sig.

Löjtnant Wanberg är en mycket van fjällman och var enligt uppgift synnerligen väl utrustad även för övernattning i fjällen.

Löjtnant Wanbergs försvinnande behöver ingalunda med nödvändighet betyda, att någon olycka inträffat. Det kan mycket väl tänkas, att han befinner sig på någon plats, varifrån det är långt till närmaste telefon. Emellertid kan det dröja relativt länge, innan närmare underrättelser komma om vad som hänt honom, ty först i morgon kväll kunna de tillsända patrullerna väntas ha slutfört sitt arbete och sammanträffat vid Biskopsstugan i Norge.

Det kan tilläggas, att löjtnant Wanberg är en mycket intresserad och skicklig skidlöpare, som i regel helst ger sig ut ensam på långa turer i fjälltrakterna. Vid ett tidigare tillfälle hände sig, att han var nära att förfrysa fötterna på en dylik färd, och varningar ha därför ej heller saknats bland kamrater för dessa ibland ganska riskabla färder utan följeslagare.

Löjtnant Wanberg åtnjuter f. n. och till den 8 dennes semester.

Beträffande löjtnant Wanbergs utrustning har Gotlänningen vid förfrågan hos kapten C. O. Gustavii erfarit, att i hans utrustning ingick jämväl tält som proviant för minst en vecka. Kapten Gustavii framhåller därjämte, att löjtnant W. har vana att även utan tält klara en snöstorm i fjällen - han har ridit ut en dylik en gång i ett helt dygn – och det bör därför finnas goda förhoppningar om att ingen olycka drabbat honom utan att spaningspatrullerna skola finna honom utom all fara.

Löjtnant Wanberg alltjämt borta

Gotlänningen 8/1 1934

Skidspår påträffade. – Norsk spaningspatrull försvunnen.

Spaningarna efter den i fjällen försvunna löjtnant Gregor Wanberg vid Gotlands artillerikår, som under hela trettondagshelgen och i går bedrivits av flera skidpatruller samt under medverkan av flygmaskiner från fjärde flygkåren på Frösön, ha lämnat till resultat, att man funnit spår efter löjtnant Wanberg vid Hyddsjön, c:a 2 1/2 mil nordväst om Bruksvallarna, vilka spår fortsatte till en bäckförgrening ungefär 1/2 mil ovanför Hyddsjön. Där förlorade den patrull, som träffade på spåren, kontakten med dessa och måste för dagen överge sökandet och skaffa nattlogi. Svår snöstorm har försvårat efterforskningarna, och ett par av patrullerna ha måst söka skydd för ovädret.

I dag fortsätter spaningarna bl. a. genom länsstyrelsens i Östersunds försorg. En patrull på 8 man har skickats ut från Fjällnäs under ledning av en tulluppsyningsman. Denna patrull skall vid Gröndalen, , där löjtnant Wanberg övernattade och sista gången blev sedd, taga upp sökandet till ovannämnda bäck för att följa den bäckgren, som går in i Norge. Man tror, att löjtnant Wanberg möjligen gått vilse genom att följa bäcken och därvid på norskt område träffat på en sjö liknande Biskopssjön, som var hans etappmål och som ligger på samma höjd som den.

Wanberg var synnerligen väl utrustad, b.l. a. var han försedd med matförråd för 8 dagar, och i Gröndalen hade han kompletterat utrustningen med en ränsel samt medförande dessutom tält, sovsäck, reservskidor och reservstavar, allt förvarat i en pulka, som han själv drog.

 Lappfogde Gardham i Jämtlands län, som är väl förtrogen med de trakter det här gäller, förklarar på Jämtlands Tidnings förfrågan, att det mycket väl kan tänkas, att löjtnant Wanberg är vid liv och förirrat sig in till någon plats på norska sidan, som saknar förbindelser med yttervärlden. Därest han fortfarande skulle vistas i fjällen är situationen ej heller alldeles hopplös, då hans utrustning väl tillåter honom att taga upp kampen mot kylan, såvida han ej råkat ut för någon olyckshändelse. Matförrådet kan även med ransonering räcka betydligt längre än 8 dagar.

Ytterligare en undsättningsexpedition, som i fjällen skall deltaga i spaningarna efter löjtnant, nämligen fänrik Nils Holmstedt och hans broder kandidat K. G. Holmstedt, avreste enligt Sv. D. i går kväll med Norrlandståget från Stockholm. De båda bröderna komma närmast att begiva sig till Funäsdalen och därefter till Grönsjöarna, en lapp komma att företaga efterspaningar.

Från Tydal meddelades i går kväll till tidningen Nidaros, att en norsk patrull på tre man, som i torsdags dragit ut från Stuedal för att söka efter Wanberg, ännu sent i går kväll ej återkommit.

Löjtnant Wanbergs försvinnande

Gotlänningen 9/1 1934

Spaningarna alltjämt resultatlösa.

Gårdagens spaningar i Härjedalsfjällen efter löjtnant G. E. Wanberg har försiggått under dåligt väder, och enligt vad Jämtlands Tidning meddelar, hade spaningarna sent i går kväll ännu ej lett till något resultat. Troligen kommer nu spaningarna att förläggas till norska sidan vid Skarvdörrfjällen, dit alla skidpatruller sammandragits och dit nu flygspaningarna komma att förläggas, sedan numera tillstånd för flygning över norskt område erhållits.

Några flygspaningar ha under gårdagen ej kunnat företagas på grund av olämpligt väder. I går rådde liksom under närmast föregående dagar stark snöstorm i fjälltrakterna. Under trettondagen uppmättes på en plats i fjällen en vindstyrka av 30 sekundmeter.

Den saknade patrullen tillrättakommen.

Den från Stugudal i Norge i fredags utsända patrullen för spaningar efter löjtnant G. Wanberg anlände i söndags till Nya Sylstationen, där den övernattade. I går förenade sig patrullen med Ljungdalspatrullen och fortsatte till Biskopsstugan, där den övernattade för att i dag börja efterspaningarna i Skarvdörrfjällen.

Wanberg varnades förgäves.

Enligt vad som meddelats Östersunds-Posten blev Wanberg vid sin avfärd från Gröndalen den 28 dec. varnad för att ge sig iväg i det rådande yrvädret och kölden, men han tycktes inte bry sig om detta. Även här i Visby blev Wanberg som bekant varnad av sina kamrater, men förgäves.

Det vill synas av de funna skidspåren som om löjtnant Wanberg redan från början gått vilse.

Personer, som väl känna trakten – enligt vad Gotlänningen erfarit – betecknat det som ett ytterst riskabelt företag att vid denna tid på året ensam bege sig ut på en sådan färd som löjtnant Wanbergs. Det ifrågavarande området uppe vid norska gränsen är nämligen så oländigt och ödsligt, att det t. o. m. sommartid är mycket besvärligt att ta sig fram där på sina håll.

Julfesten i soldathemmet

Gotlänningen 9/1 1934

Julfesten i soldathemmet hölls i fredag i närvaro av ett mycket stort antal deltagare. Efter unison sång och duettsång höll föreståndaren, hr G. Damberg, ett anförande, vari han, utgående från Ps. 103, riktade varmhjärtade ord till ungdomen och betonade vikten av att tillvarataga tiden och ägna den åt nyttigt arbete. Kaffe intogs därefter under gemytlig stämning, varpå hr H. Ericsson deklamerade ett par vackra dikter.

Den redan förut goda stämningen höjdes än mera, när två jultomtar gjorde sin entré och utdelade äpplen och andra julgotter. Sedan föreståndaren åter talat och några sånger sjungits, fick man höra gotländska bygdemålshistorier samt gotländska sånger, vilket allt rönte livligt bifall. Nu ville fastlänningarna ej visa sig sämre, utan några skåningar och smålänningar uppträdde och hyllade sina resp. landskap med sång och deklamation.

Tiden var nu långt framskriden och efter unisont avsjungande av ”Du gamla, Du fria” avslutades den synnerligen vällyckade festen.

Löjtnant Wanbergs försvinnande

Gotlänningen 10/1 1934

Intet resultat av spaningarna.

Löjtnanten vid Gotlands artillerikår Gregor Wanberg är alltjämt försvunnen, och spaningarna efter honom i fjällen ha icke lämnat något som helst resultat. Man börjar nu misströsta om utgången av spaningarna att befara, att löjtnant Wanberg icke kommer att återfinnas vid liv. Det var mycket dåligt väder, då han gav sig iväg och det troligaste är att han i snöyran råkat vilse och efter en tids kringirrande dukat under av trötthet. Det kan också tänkas antingen att han råkat ut för någon mindre olyckshändelse och fallit samt sedan blivit insnöad eller att han i snöovädret störtat nedför något av de talrika fjällstup, som finnas i dessa trakter. Det blir heller inte lätt att finna honom, vare sig han nu är i livet eller ej, ty dels är snön så hård däruppe att den knappast upptar några spår, dels har det under de senaste dagarna fallit avsevärt med snö, som givetvis sopat igen spåren efter honom.

En fjällman som varnat för färden håller före att löjtnant Wanberg råkat ut för en olyckshändelse och anser, att man bör söka i trakten kring direktör Garstedts nybygge, nordost om Skarvdörrlåset i Nedalen. Särskild uppmärksamhet bör ägans åt ett område, som sträcker cirka två kilometer in i Norge, då denna väg ej bjuder på så starka stigningar. Just ovanför det nämnda nybygget finnas branta klippor, som stupa lodrätt ned mot Neaälven och vilka det är nära till hands att under mörkret störta utför. Särskild uppmärksamhet bör även ägnas fjället Isengäldas sluttning, där vissa tider mycket farliga hängdrivor bildas, vilka lätt kunna förorsaka snöskred.

Inga spår i går.

Både från Östersund och Trondheim telegraferas, att gårdagens spaningar efter löjtnant Wanberg icke givit något resultat. Några flygmaskiner komma icke att sändas ut förrän väderleksrapporten blir gynnsamma.

Fänrik Holmstedt vid Gotlands artillerikår, hans bror och deras vägvisasarlapp startade i går morse från Fjällnäs. Fänrik Holmstedt skulle ursprungligen ha varit med om den Wanbergska turen och kände därför väl till den planerade marschrouten.

Enligt ett hittills obekräftat rykte skulle man i måndags ha sett raketer i trakten av Grönsjöarna i närheten av Gröndalen, löjtnant Wanbergs utgångspunkt för den olycksdigra färden.

Wanberg ej mer i livet?

Enligt Östersunds-Posten har skidspår efter den i fjällen försvunne löjtnant Wanberg i gå afton återfunnits i närheten av Hyddsjön av den spaningspatrull, som i måndags utgick från Fjällnäs. Det visade sig, att spåret fortsatte västerut in i Norge. Spaningarna komma därför nu att koncentreras till de norska fjälltrakterna. På uppdrag av den försvunnes fader, överstelöjtnant H. Wanberg i Jönköping, som bekostar spaningarna, komma ytterligare en del patruller under dagens lopp att utsändas från Tänndalen, Bruksvallarna och Ljusnedal samt från den norska tullstationen Volddalen. Den senare expeditionen är även utrustad med hundar.

Man är nu i fjällbyarna allmänt av den åsikten, att det ej längre finns något hopp om att Wanberg finnes i livet, enär 14 dagar nu gått sedan han försvann.

Ersättning för deltagande i skallgång.

Löjtnant Wanbergs försvinnande ha aktualiserat frågan om hur efterspaningar av i fjällen försvunna skola bedrivas.

I skrivelse till regeringen påpekar länsstyrelsen i Östersund, att det sedan åtskilliga år nästan varje vinter inträffat att personer, i regel turister, som begivit sig ut på skidor i Jämtlands och Härjedalens fjälltrakter, anmälts saknade och att framställningar gjorts hos länsstyrelsen om hjälp med deras efterspanande. Länsstyrelsen hemställer, att regeringen ställer förslagsvis 2,000 kr. till förfogande att användas till ersättning åt manskap, som av polismyndighet uppbådas för deltagande i efterspaningar av saknade personer.

Men det är icke endast i fjälltrakterna, som personer försvinna, framhåller länsstyrelsen. Ej sällan förekommer det även på sommaren, att bärplockare och andra gå vilse i de stora skogstrakterna och att länsstyrelsens hjälp för efterspaningar påkallas. Länsstyrelsen står nu utan möjlighet att lämna bistånd i de fall, det är fråga om, därest icke anslag anvisas. Samma skäl som ligger till grund för att ersättning beredes dem, som biträda vid släckning av skogseld, anser länsstyrelsen kunna åberopas för ersättning åt dem, som uppbådas till skallgång efter försvunna personer.

Spaningarna i fjällen alltjämt resultatlösa

Gotlänningen 12/1 1934

Spår av Wanberg dock funna.

Inalles 36 man deltogo i går i spaningarna efter löjtnant Wanberg i trakten av Vigelfjället, enligt lappmannen Middagsfjället, som på kvällen återkom till Fjällnäs, meddelar Östersunds-Posten.

Man följde Wanbergs spår ända till nordöstra sidan av fjället. Här upphörde de emellertid och trots ihärdigt sökande kunde man ej återfinna dem. På grund av den täta dimma som rådde under dagen måste spaningsmanskapet iakttaga den störst försiktighet för att ej störta ned för de många farliga stup som terrängen här kännetecknas av, och vilka givetvis undersökts för den händelse Wanberg skulle ha blivit offer för något av dessa.

Av spåren framgick, att W. här ännu förde med sig pulkan.

Fänrik Holmstedt återvände i går kväll till Fjällnäs och med honom följde de övriga civila spaningspatrullerna, som enligt Jämtlands Tidning komma att taga sig några dagars vila, efter de senaste dagarnas strapatser.

Militärexpeditionerna och en norsk patrull på 12 man komma dock att så fort sig göra låter fortsätta spaningsarbetet.

Spaningarna ha i dag inträtt i ett nytt skede i det att en radioutrustad militärpatrull på 15 man under kapten Nils Forsgrens ledning är på väg till Gröndalen och trakten kring Hyddsjön och Vigelfjället. Starten skedde från Fjällnäs i morse i klart men blåsigt väder. Det första radiomeddelandet om spaningsarbetet beräknar man få vid tretiden i e. m. Från de civila patrullspaningarna ha hittills inte ingått några underrättelser.

Spaningarna efter Wanberg

Gotlänningen 16/1 1934

Resultat att vänta i dag?

Då de hittills funna spåren givit vid handen, att den saknade löjtnant Wanberg måste finnas i den ravinartade norra delen av Vigelfjället, ha i går militärpatruller koncentrerats dit, en österifrån, samt slutligen en norsk patrull söderifrån från Strikkertvold.

Gröndalspatrullen har nu avspanat den ravinartade norra delen av Vigelfjället. Först vid ½ 6-tiden i går kväll var man tillbaka efter en oerhört ansträngande dag med snöstorm och kyla. Något nytt spår efter löjtnant Wanberg har man dock ej funnit.

Den patrull, som i söndags begav sig till Langen, har under gårdagen måst ligga stilla, då man ansåg det meningslöst att ge sig ut i den våldsamma snöstormen.

Löjtnant Wanberg återfunnen död

Gotlänningen 17/1 1934

En halv mil från bebodda trakter.

Mystiken krig löjtnant Gregor Wanbergs försvinnande blev, som väntat var, i går skingrad, då anträffades nämligen den försvunnes döda kropp, o. allt talar för att löjtnant Wanberg gått vilse och så småningom dukat under för kölden och ansträngningarna.

Strax före kl. ½ 6 i går e. m. (16/1 1934) ingick till Gotlänningen följande telegram:

Underlöjtnant Lindgrens patrull, som på tisdagsmorgonen utgick från Langen för att spana i Vigelfjället, har enligt Jämtlands Tidning kl. 12.30 på tisdagsmiddagen funnit löjtnant Wanbergs utrustning. Närmare detaljer saknas.

Ett par minuter senare kom följande komplettering:

Underlöjtnant Lindgren har senare i ett telegram till kapten Forssgren i Gröndalen meddelat, att löjtnant Wanbergs kropp påträffats och på onsdagen kommer att föras till Stugudalen.

Wanberg hade övergivit lägret till fots.

Om de närmare detaljerna vid återfinnandet av löjtnant Wanberg meddelar Jämtlands Tidning i dag följande:

Löjtnant Lindgrens patrull, som i måndags legat stilla i Langen för snöstorm, återupptog i går spaningarna i nordostlig riktning ovanför Stugudalen. I trakten av Mjösjön, som ligger vid skogsgränsen cirka en halv mil nordost om Stugudalen, upptäckte man vid halv ettiden på middagen löjtnant Wanbergs läger. Tältet var rest ungefär en halv kilometer norr om sjön. Intill tältet lågo skidorna och pulkan. Allt var översnöat, och snön hade frusit till is, varför man i brist på lämpliga redskap måste avstå från att närmare undersöka tältet. Först undersöktes den omgivande terrängen. Inga skidspår funnos, som ledde till lägerplatsen, vilket kan anses tyda på, att ganska lång tid förflutit sedan Wanberg iordningsställt lägret. Däremot fann man efter en stunds letande fotspår, som ledde i västlig riktning. Genom att dessa spår voro djupare än skidspåren, hade de undgått att bliva utplånade. Efter att ha sökt omkring 2 km. i den av spåren angivna riktningen fann man löjtnant Wanberg liggande död i snön. Hans kropp måste man låta vara kvar på stället, då man saknade hjälpmedel att lösgöra den. Patrullen återvände sedan till Langen.

I dag skall löjtnant Wanbergs stoft samt tältet hämtas för att i första hand föras till Stugudalen, varefter transporten sannolikt fortsätter till någon station på järnvägen Trondheim- Storlien.

Att löjtnant Wanberg ej vetat var han befunnit sig, tar man för givet, då han slagit läger endast en halvmil från bebodda trakter. Om han haft krafter nog att fortsätta några kilometer, skulle han ha påträffat landsväg och även folk.  Det vill synas som om han förfrusit i tältet och att då till sist allt blev outhärdligt han beslutat att vandra vart det än bar och så dukat under för ansträngningarna. Om han dessutom lidit brist på proviant, kan man icke avgöra förrän tältet undersökts.

Den omkomne begraves på Frösön.

Den under så tragiska omständigheter bortgångne var född den 30 december 1903 och son till f. d. överstelöjtnanten Helmer Wanberg vid Upplands artilleriregemente, numera bosatt i Jönköping. Han avlade studentexamen 1923 och officersexamen 1925, utnämndes till fänrik vid Upplands artilleriregemente den 14 maj 1926 och transporterades till Gotlands artillerikår som fänrik från d. 1 jan. 1928. Den 1 juni samma år utnämndes han till underlöjtnant och befordrades den 28 juli 1932 till löjtnant. Sedan 1 nov. i fjol tjänstgjorde han som lärare vid artillerikårens furirskola.

Löjtnant Wanberg var en plikttrogen och duktig officer, värderad för sitt hurtiga och kamratliga uppträdande. Han var emellertid något av en enstöringsnatur och gick helst sina egna vägar. Det är en händelse, som kan tyckas se ut som en tanke, att han skulle göra sin sortie ur livet under en lång och farofylld fjällfärd, på vilken han givit sig ut alldeles ensam. Att därför, i enlighet med ett allmänt spritt rykte, vilja göra gällande, att Wanberg frivilligt sökt döden, torde dock innebära ett alltför lättvindigt fabricerande av slutledningar. Hittills har intet som helst framkommit, som på något sätt kan anses ligga till grund för ett dylikt rykte. Allt talar för att löjtnant Wanberg, liksom så många före honom, trott för mycket på sin egen styrka och fjällvana och underskattat fjällens faror och fasor. Det är nu en gång så, att den viktigaste regeln för fjällfärder vintertid låter: ”Att gå ensam i fjällen får helt enkelt icke ifrågakomma”. Många brott mot denna regel har ändats med tragedier liknande löjtnant Wanbergs.

Den omkomne sörjes närmast av föräldrar och en syster. Han kommer att begravas på Frösö kyrkogård, där en tidigare avliden syster fått sitt sista vilorum.

Förspelet.

I St. T. D.  skriver en insändare, som tydligen på nära håll följt fjälltragediens prolog:

Löjtnant Wanberg, vilken startade från Idre under julveckan med Storlien som mål, tog icke den vanliga vägen genom visserligen glest men ändock befolkade trakter. I stället styrde han turen genom Härjedalen mest otillgängliga fjällvärld, och att ensam företaga denna 20-milsfärd var att utmana ödet. Visserligen var skidföret bra o. väderleken skaplig under julhelgen, men det är många faror ändå, som lura i fjällen. Då löjtnant Wanberg på julaftonen passerade över den stora fjällsjön Rogen i Tännäs, var även detta ett riskmoment, enär isen på nämnda ö är rätt ojämn och vansklig under förjulsvintrarna. Vid Rösjöarna observerades löjtnant Wanberg på julaftonen på julaftonen av några lappynglingar från Fjällsjö lappby, men han undvek att träffa dem. Under julnatten låg han i en öde kåta vid Skebrasjön. Under juldagen passerade löjtnant Wanberg det 1,276 höga Riett-Riet, vilket är känt för sina farliga snölaviner, där fjällförare tidigare förolyckats. Juldagsnatten tillbringades, efter vad som utrönts, i ett öde lappläger 2 mil väster om Tännäs kyrkoby. Färden tycks gått lyckligt ända till Gröndalen, där han övernattade hos några nybyggarlappar.

Då löjtnant Wanberg skulle starta från Gröndalen den 28 december blev han allvarligen varnad av fjällmännen Jonas Middagsfjäll och Anders Nordfjäll för att bege sig ut på en så äventyrlig färd i det dåliga vädret, men inga varningar hjälpte, och när de erbjödo sig att skaffa van fjällförare avböjdes även detta.

Löjtnant Wanbergs öde

Gotlänningen 18/1 1934

Löjtnant Wanbergs öde. Vid undersökning av löjtnant Wanbergs lägerplats visade det sig, att han förmodligen sökt påkalla uppmärksamhet genom att avskjuta sin revolver. Han hade även uppfört en snöhydda bredvid tältet, vilket tyder på, att han lidit av kölden. Lägret uppfördes tydligen dagen efter det han lämnat Gröndalen, och hans vistelse i lägret uppskattas till ungefär ett dygn.

Innan löjtnant Wanbergs lik anträffades, fann man ett stycke från tältet den förolyckades kniv, revolver och skidstavar. Litet längre fram, omkring två km. från tältet, låg Wanberg framstupa med skidorna påspända och så gott som alldeles översnöad.

Wanberg har troligen ej kunnat uthärda kölden utan övergivit lägret med hela utrustningen i hopp om att inom kort komma till någon människoboning. Om han styrt åt nordväst hade han haft endast 3 km. till de första gårdarna i Stugudalen.

Löjtnant Wanbergs öde kommer troligen att medföra en förbättring av säkerhetsåtgärderna för vinterturisterna i fjällen, vilket även Skidfrämjandets ledning anser vara långt ifrån betryggande. Krav ha även framställts på att turister ej böra få göra längre skidturer i fjällen på egen hand, om turen är planerad för mera än ett dygn.

Löjtnant Wanbergs stoft på väg hem

Gotlänningen 19/1 1934

Gripande skådespel under färden genom Norge. – Hyllningar av militär och befolkningen

Löjtnant Lindgren, I. 5, avreste i går morse medförande löjtnant Wanbergs kvarlevor från Stugudalen över Tydalen i bil till Trondheim, dit man anlände på eftermiddagen. I dag går färden vidare med tåg över Storlien till Östersund, dit ankomsten sker på aftonen. Jordfästningen äger rum om söndag.

Den svenska militärpatrullens färd med den omkomne löjtnant Wanbergs stoft från Stugudalen till Trondheim blev ett gripande skådespel. Överallt i byar och samhällen där sorgetåget passerade flaggades allmänt på halv stång. Efter vägarna stod folk med blottade huvuden då kortègen (sic) drog förbi. Många hade tagit med sig miniatyrflaggor, med vilka man bringade den omkomne svenske löjtnanten en sista hälsning. I Trondheim hade garnisonen ombesörjt alla arrangemang för hemtransporten och på bårhuset där kistan förvarades under natten har en militärpost hållit vakt. Kistan prydes av en krans från Trondheims garnison. Vid tågets avgång i middags paraderade en militäravdelning på järnvägsstationen.

Skador bidragande till förolyckandet.

Det anses sannolikt, att Wanberg under sin färd blivit skadad på ett eller annat sätt och att han dukat under för denna skada i förening med kylan. Av spåren framgick, att Wanberg fallit omkull flera gånger i det branta stupet. När han påträffades, var det endast ena foten och axeln, som stack fram ur snön.

De ohyggliga strapatserna han genomgått lär man aldrig få någon klarhet i. I hans dagbok, som påträffades på hans döda kropp, ha anteckningar gjorts sista gången den 37 dec. på kvällen, och det finns inga uppgifter om övernattningen på fjället mellan den 28 och 29 december.

Fjälltragedins epilog. Löjtnant Wanbergs stoft har jordats

Gotlänningen 22/1 1934

Kl. 2 i går eftermiddag jordfästes i Frösö kyrka stoftet efter löjtnanten vid Gotlands artillerikår G. E. Wanberg. Kyrkan var till trängsel fylld av folk.

Medan på kyrkoorgeln spelades sorgmarschen ur Beethovens Eroicasymfoni, bars den vita kistan in av sex officerare och placerades i koret. Kistan var höljd i en svensk flagga och på locket låg den dödes värja. Den rika skörden av kransar bildade en vacker ram kring kistan, och på altaret brunno levande ljus. Sedan ps. 452: 1 sjungits, framträdde officianten, regementspastor P. Öberg, och höll ett gripande griftetal över Jobs ord: ”Herren gav och Herren tog, lovat vare Herrens namn”. Tal. Skildrade i högstämda ord moderskärleken, den vackraste som finnes, och framhöll, att den unge man, vars stoft nu skulle vigas till griftero, i rikaste mått omfattas med denna kärlek och att hans föräldrar också ställt stora förhoppningar på honom. Han var ju deras enda son. Nu var han emellertid borta. Troligen hade han avlidit på sin födelsedag därute på de vita vidderna. Men han hade hunnit fylla en stor del av de förhoppningar man ställ på honom och var därför också kvar i ljust minne bevarad bland anhöriga och vänner.

Så följde jordfästningen enligt ritualen, och efter Herrens ord om döden och uppståndelsen sjöngs andra versen av ps. 452, varpå kistan bars ut ur templet under tonerna av Chopins sorgmarsch och sänktes i familjegraven.

Löjtnant Wanbergs fader, överstelöjtnant H. Wanberg, hade avböjt militärbegravning. Ett stort antal officerare och underofficerare från de jämtländska truppförbanden hade dock mött upp till sorgeakten, likaså den militära undsättningsexpeditionen. Bland de övriga närvarande märktes landshövding Munck af Rosenschöld och landssekreteraren.

Vid graven utdelades några avskedsord av chefen för Gotlands artillerikår, överstelöjtnant P. Falk. Utom överstelöjtnant Falk hade även fänrik N. G. Holmstedt rest upp till begravningen för att representera kåren och kamraterna.

Till båren hade sänts ett 50-tal kransar, däribland från militärbefälhavaren på Gotland med stab (En avskedshälsning), från Gotlands artillerikårs officerskår, gröna band (Vila du i frid, gode kamrat), underofficerskåren, gröna band (Med tack för gott förmanskap), furirkåren, gröna band (En sista hälsning), första batteriets manskap, gröna band (Med saknad) furirskolans elever, gröna band (En sista hälsning till den avhållne läraren), officerskårens damer, släta vita band, med ett knippe visitkort vidhäftade, Norrlands artilleriregementes officerskår, Jämtlands fältjägarregementes officerskår, Upplands artilleriregementes officerskårs kamratförening, Norrlands artilleriregementes underofficerskår, studentkamrater i Uppsala 1928, kårkamrater i Stockholm, kamrater vid kulsprutekursen i Romelehed 1932, A. J. H. S.-kamrater, kamrater vid flygkåren å Ljungbyhed, Svenska trafikförbundet, Skidfrämjandet, Trondheims turistförening, Trondheims skidklubb, Femte divisionen i Norge, generalmajor och fru Gösta Lilliehöök (Med en sista hälsning), generalmajor Lyström, generalmajor Osterman, konsul L. C. Smith m. fl. Den döde hade även hyllats genom föreningen Pensionerade officerares änke- och pupillfond.

I detta sammanhang kan nämnas, att enligt den nu framlagda fullständiga rapporten angående löjtnant Wanbergs död W. omkommit genom olyckshändelse och icke lämnat efter sig brev eller dagboksanteckningar, som lämna närmare upplysningar om hans villsamma färd och svåra strapatser.

Gotlands infanterikår

Gotlänningen 22/1 1934

Chefen för intendenturkåren föreslår att förrådsförvaltaren vid Gotlands infanterikår, förvaltaren vid intendenturkåren J. E. Liedborg erhåller tjänsteställning i likhet med löjtnant i armén.

Arméns reparationsstat

Gotlänningen 22/1 1934

Den nu av arméförvaltningen fastställda staten för större reparationer under budgetåret 1933–34 slutar för Gotlands vidkommande på 17,500 kr. Av detta belopp kommer 7,077 kr. på Gotlands infanterikår och 5,540 kr. på Gotlands artillerikår. Återstående 4,883 kr. komma att ställas till militärbefälhavarens förfogande för att användas, 1,500 kr. till reparationer på befästningarna och 3,383 kr. till reparationer av byggnader.

Dödsfall. E. V. Netzler

Gotlänningen 22/1 1934

Dödsfall. I fredags avled (19/1 1934) regementsintendenten vid Älvsborgs regemente E. V. Netzler i en ålder av 42 år.

Netzler var född i Karlsborg. Han avlade studentexamen 1912 och blev två år senare underlöjtnant vid Gotlands infanteriregemente, där han avancerade till löjtnant 1918. År 1921 blev han löjtnant och 1926 kapten vid Intendenturkåren. År 1921 utnämndes han till regementsintendent vid Karlsborgs artillerikår, tjänstgjorde 1926–1928 som förrådsintendent i Boden och har sedan sistnämnda år varit regementsintendent vid Älvsborgs regemente. Närmast sörjande är äro maka, född Heiner, två söner,  moder och syster

Till Gregor Wanbergs minne

Gotlänningen 22/1 1934

Intet vi veta, föga vi ana om meningen med tillvaron. Må vi därför ej vara så snabba att döma. Sörjande föräldrar och vänner stå spörjande vid båren. Varför gick du ensam ut bland vildmarkens faror. Du som dock kände densamma bättre än de flesta?

Gregor, Du var tjusad av ödemarkens vilda skönhet. Ditt öga tindrade, när du såg vintersolen försilvra de oändliga snövidderna, då vinden var stilla och lugn rådde i fjällen. Men du tjusades även av naturkrafternas raseri, när svarta moln jagade varandra på fästet och stormen skar genom märg och ben.

Gregor, Du var modig och hård men även envis. Du må kallas dumdristig, ty Du överskattade dina krafter. Må det förlåtas Dig att Du inte tog hänsyn till föräldrar och vänner, när Du frivillig gav Dig ut på den färd, som kom att bliva Din sista.

Du sökte striden med och Du fick strida till det yttersta. Kanske var motståndaren starkare än Du någonsin anat. Ett är dock säkert: det var en orädd mans fasta blick, som mötte döden däruppe när tvekampen började.

Och nu har stormen bedarrat och frid råder i fjällen. Åter tjusas kungsörnen av ödemarkens vilda fägring, där han svävar fram på starka vingar. I dag begraves en förfrusen, stympad människokropp och sörjande föräldrar och vänner stå spörjande vid båren. Men kvar lever minnet av en älskad son, en god kamrat i livets alla skiften. Och den,  som efterlämnar det minnet, han har inte levat förgäves.

Kårkamrater.

Gotlands infanterikår

Gotlänningen 23/1 1934

Arméförvaltningen hemställer om proposition till innevarande års riksdag om årlig pension på 624 kr. åt eldaren vid Gotlands infanterikår K. F. Molander. Denne har den 1 augusti i år varit i statens tjänst i 15 år.

Landstormsrörelsen

Gotlänningen 23/1 1934

Militärbefälhavaren har för år 1934 till landstormskapten förordnat jägmästare Nils Almlöf och till landstormslöjtnanter kantor K. Bandelin och banktjänsteman Hilding Bergström härstädes.

Gotlands försvar

Gotlänningen 23/1 1934

I den omnämnda högermotionen till försvarets stärkande behandlas Gotland i en särskild passus av följande lydelse:

En försvarsangelägenhet, som snararast bör bringas under riksdagens prövning, är Gotlands tryggande mot fientliga anfall. Det torde vara för envar uppenbart, att Sveriges försvar, i händelse av en fientlig ockupation av ön Gotland, skulle väsentligen försvåras, ja, gentemot luftangrepp från en på ön upprättad bas kanske helt omöjliggöras. Det har från auktorativt håll med skärpa framhållits att öns nuvarande försvarsanstalter icke äro av den vare sig art eller omfattning, att ett framgångsrikt skyddande av detta vår försvarslinjes utanverk ter sig möjligt. Ett så betänkligt förhållande, en så allvarlig brist i försvarsberedskapen kan icke tillåtas få längre fortfara. Den s. k. Åkermanska kommittén ägnade särskild uppmärksamhet häråt och framlade även – med klar uppfattning av lägets allvar – ett förslag till förbättrande av Gotlands försvar. Militärbefälhavaren på Gotland har med övertygande motivering påyrkat detsamma. Av lättförståeliga skäl finna vi oss icke böra här närmare ingå på detta spörsmål, utan vi inskränka oss till att påvisa den absoluta nödvändigheten av att en ökad omsorg ägnas Gotlands försvar. Vad som närmast synes erfordras är dels anskaffning av luftvärns- och rörligt artilleri samt en bättre organisation av infanteriförsvaret. Även i denna fråga synes synes ett närmare utformat förslag böra infordras från chefen för generalstaben.

Gotlands artillerikår

Gotlänningen 24/1 1934

Chefen för Gotlands artillerikår föreslår till löjtnant vid kåren löjtnanten i kåren K. G. B. Eckerholm samt till fänrik vid kåren fänriken i kåren N. G. Holmstedt. Militärbefälhavaren tillstyrker.

Gotlands underofficerssällskap

Gotlänningen 24/1 1934

Gotlands underofficerssällskap höll i lördags sitt sedvanliga årssammanträde i underofficersmässen å Visborgs slätt. Sedan års- och revisionsberättelserna föredragits och styrelsen beviljats ansvarsfrihet för det gångna året, företogos stadgeenliga val, vilka utföllo sålunda: ordförande styckjunkare Stengård. A. 7 vice ordförande förvaltare Liedborg, I. 18, sekreterare sergeant Jacobsson, I. 18, samt kassör sergeant Söderström, A. 7. Övriga styrelseledamöter äro fanjunkarna Jansson och Gellborn, I. 18, samt sergeant J. W. Pettersson,  A. 7. Styrelsesuppleanter äro tygförvaltare Hagberg samt sergeanterna Andersson, I. 18, och J. E. Pettersson, A. 7. Till kongressombud valdes för I. 18 fanjunkare Hjorter med sergeant Andersson som suppleant; för A. 7 styckjunkare Stengård med styckjunkare Hultberg som suppleant. Till revisorer valdes fanjunkare Norman och styckjunkare G. Pettersson med fanjunkare Fondelius och styckjunkare Gustafsson som suppleanter. Till valutskott valdes vapenhantverkare Elgström – sammankallande - samt fanjunkare Åberg och styckjunkare Gustafsson med styckjunkare Thimgren och fanjunkare Linger som suppleanter.

Som en del övriga ärenden behandlats, avslöts sammanträdet, varefter ett enkelt samkväm vidtog.

Ny teori om Wanbergs död

Gotlänningen 25/1 1934

Wanberg slog sig medvetslös vid fall från brant.

Kapten N. Forssgren, chef för den militäravdelning, som deltog i spaningarna efter löjtnant Wanberg, har uppställt en teori om löjtnant Wanbergs förolyckande. Då denna teori ej motsäges av det resultat man kommit till vid läkarbesiktningen av Wanbergs kropp, är det troligt att man kommit verkligheten mycket nära.

Kapten Forssgren antager, att löjtnant Wanberg anlänt till lägerplatsen i kvällningen samma dag som han begav sig från Gröndalen, alltså den 28 december. Denna dag härjade en våldsam storm och temperaturen uppmättes till -17 grader. Man tror nu att Wanberg sökt göra en snöhydda till skydd omkring tältet, men att han av en eller annan anledning gett upp och i stället rest sitt tält, som var av prima beskaffenhet. Därefter har han dragit in pulkan samt lagt sig att vila på denna sedan han först brett ut en renhud. Han hade ej vilat länge, vilket man utläser av det faktum att packningen …. …. . kunnat vara ett ljussken som då snöfallet på kvällen lättat trängt från Stugudalen, eller något ljud, men tager för givet att det varit något som tydde på att folk fanns i närheten, och då hals överhuvud spänt på sig skidorna och givit sig iväg åt detta håll. Hela utrusningen hade han lämnat i sticket, men medfört sin revolver, med vilken han under färden avlossade flera skott för att påkalla uppmärksamhet. Sedan han skjutit en del skott, hade revolvern klickat, varför han i hastigt mod kastat den ifrån sig. De övriga sakerna kan han ha tappat. När han åkt ett stycke, har han av någon anledning stannat, möjligen för att gnida sig varm, då han var ganska tunt klädd vid sitt hastiga uppbrott från tältet, eller för att taga ut kompassriktningen åt det håll, varifrån han i mörkret sett ljussken eller uppfångat ljud, som tydde på att människor funnos i trakten. Härvid har han ställt ifrån sig skidstavarna. Medan han var upptagen med det han hade för händer, har han fattats av en kraftig stormil, vilken kastat ned honom för en brant, om vars förekomst han troligen varit omedveten. Denna brant, som hade en lutning av cirka 45 grader, förde ned i en ravin, i vars botten en liten bäck flöt fram. Vid stranden av bäcken fanns en hårdfrusen snödriva och i denna körde han fast skidorna, med påföljd att fötterna sletos ur bindningarna och att han själv flög omkring två meter genom luften samt hamnade på andra sidan med kroppen delvis nere i bäcken. Vid nedslaget slog han huvudet mot ena skidan, så att ett blödande sår uppstod och förlorade tydligen också medvetandet. Innan han återfått detta hade kölden utfört sitt verk och han vaknade aldrig upp ur sin bedövning.

Vad som gör denna teori trolig är, att löjtnant Wanberg för några år sedan var ute för en liknande historia i Dalarna, men då räddade livet genom att överge hela sin utrustning och rädda sig fram till människoboningar. Han kom då undan med ett par frusna tår.

Något som ytterligare stärker den anförda uppfattningen är att man vid sidan om Wanberg i bäcken fann hans kompassgångare, för vilken bl. a. den omständigheten talar, att han under mörker endast ledd av sin kompass på kvällen den 27 december tog sig fram till Gröndalen genom en mycket villsam terräng.

Ingen bristfällighet i utrustningen.

Då en livlig diskussion pågått, huruvida löjtnant Wanberg varit tillräckligt utrustad eller ej för den fjällfärd, som skulle bli hans sista, har överstelöjtnant Wanberg och Skidfrämjandet anmodat Östersundsposten att publicera den förteckning över utrustningen, som uppgjorts vid Jämtlands fältjägarregemente. Det framgår av denna, att Wanberg varit utrustad som för polarfärd och att olyckan alltså icke kunnat vållas av någon bristfällighet i utrustningen.

Utan för proviant för minst en vecka medförde han tält och dubbla väggar, sovsäck, renhud, fårskinn, tre par handskar eller vantar, skinnväst, lumberjacka och pälsmössa jämte andra klädesartiklar, material för lagning av kläder och tält, första förband och olika slag av medikamenter, reservskidor av särskild konstruktion och särskilt avsedda för gång uppför fjällsluttningar, kokkärl, kompass m. m.

Så mycket är nu klart att Wanberg icke av kölden tvingats lämna lägerplatsen, där han – tack vare sin utomordentliga utrustning – bort kunna uthärda stormen i flera dagar. Med kännedom härom måste man anse hans hastiga uppbrott från lägerplatsen i den rådande stormen till den plats 2 km. därifrån där han påträffades död, som synnerligen gåtfullt.

Gotlands underofficerssällskap

Gotlänningen 29/1 1934

Gotlands underofficerssällskap höll i lördags (27/1 1934) sitt sedvanliga årssammanträde i underofficersmässen å Visborgs slätt. Sedan års- och revisionsberättelserna föredragits och styrelsen beviljats ansvarsfrihet för det gångna året, företogos stadgeenliga val, vilka utföllo sålunda: ordförande styckjunkare Stengård; A. 7, vice ordförande förvaltare Liedborg, I. 18, sekreterare sergeant Jacobsson, I. 18,

(Gotlänningen 29/1 1934) samt kassör sergeant Söderström, A. 7. Övriga styrelseledamöter äro fanjunkarna Jansson och Gellborn, I. 18, samt sergeant J. W. Pettersson, A. 7. Styrelsesuppleanter äro tygförvaltare Hagberg samt sergeanterna Andersson, I. 18, och J. E. Pettersson, A. 7. Till kongressombud valdes för I. 18 fanjunkare Hjorter med sergeant Andersson som suppleant; för A. 7 styckjunkare Stengård med styckjunkare Hultberg som suppleant. Till revisorer valdes fanjunkare Norman och styckjunkare G. Pettersson med fanjunkare Fondelius och styckjunkare Gustafsson som suppleanter. Till valutskott valdes vapenhantverkare Elgström – sammankallande – samt fanjunkare Åberg och styckjunkare Gustafsson med styckjunkare Thimgren och fanjunkare Linger som suppleanter.

Sedan en del övriga ärenden behandlats, avslöts sammanträdet, varefter ett enkelt samkväm vidtog.

Militärt nytt

Gotlänningen 1/2 1934

Vid Gotlands artillerikår har till fänrik konstituerats N. G. Holmstedt.

– Löjtnants tjänsteställning har tillagts förvaltaren J. S. Liedborg, intendenturkåren.

– Underlöjtnant K. E. T. Källström, Gotlands infanterikår, har anmält sig för flygutbildning.

Gotlands infanterikår

Gotlänningen 3/2 1934

Kårchefen vid infanterikåren har till sergeant i kåren utnämnt och förordnat furiren Gunnar Tallquist och till musiksergeant i kåren musikfuriren Knut Hallberg.

Gotlands försörjning i krig

Gotlänningen 6/2 1934

Militärbefälhavaren på Gotland överste G. M. Törngren finner de av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap föreslagna åtgärderna till organiserande av försörjningen på Gotland i händelse av avspärrning lämpliga. Överste Törngren har emellertid ansett sig böra fästa regeringens uppmärksamhet på att den fåtaliga officerskadern vid Gotlands trupper är fullt upptagen av sin ordinarie tjänstgöring, varför de planläggningsarbeten, som skola utföras i samråd med länsstyrelsen, måste komma till utförande på annan tid än ordinarie tjänstgöringstid. Medel för beredande av ersättning åt den till länsstyrelsens förfogande ställda officeren erfordras alltså.

Gotlands försörjning i krig

Gotlänningen 10/2 1934

Gotlands försörjning i krig. Arméförvaltningen anser att det för tryggande av livsmedelsförsörjningen på Gotland i händelse av krig är av synnerlig vikt att sådana förberedelser vidtagas, varom rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap nyligen hemställt. Förvaltningen tillstyrker helt kommissionens förslag.

Intendenturförrådet i Tingstäde

Gotlänningen 10/2 1934

Militärbefälhavaren på Gotland anhåller om regeringens bemyndigande att förnya förordnandet för fanjunkaren på övergångsstat vid Gotlands infanterikår Leion att uppehålla befattningen såsom förrådsförvaltare vid intendenturförrådet i Tingstäde för tiden 22 april 1934–20 september 1937.

Gotlands trupper

Gotlänningen 10/2 1934

Löjtnanten i armén styckjunkaren i Gotlands artillerikårs reserv J. E. T. Grönström skall fortfarande under tiden den 1 oktober 1934–den 30 september 1937 uppehålla befattningen såsom vapenunderofficer vid kåren.

– Fanjunkaren på övergångsstat vid Gotlands infanterikår G. E. Nyström skall förordnas att fortfarande under tiden den 25 september 1934–den 30 september 1937 uppehålla befattningen såsom expeditionsunderofficer vid kåren

Infanterikåren

Gotlänningen 17/2 1934

Till övningskompaniet på Rosersberg har beordrats som plutonchef löjtnant P. Stein.

De stamanställdas kvarstående i tjänst

Gotlänningen 17/2 1934

Militärbefälhavaren på Gotland tillstyrker civilanställningssakkunniges förslag om att det fast anställda manskapet efter kontraktstidens slut skall få kvarstå högst sex månader. Han finner de av de sakkunniga anförda synpunkterna anförda synpunkterna mycket beaktansvärda.

För att komma ifrågakomma till dylikt kvarstående utom stat förutsätta sakkunnige bl. a. en tjänstgöringstid på minst fem år. Avskedspremie utgår för närvarande efter minst sex års tjänst. Det är därför enligt militärbefälhavarens mening önskvärt att den såsom villkor för kvarstående utom stat föreslagna minsta tjänstetiden bringas i överensstämmelse med minsta tjänstgöringstid för erhållande av avskedspremie, antingen så att för kvarstående utom stat kräves minst sex tjänsteår eller att avskedspremie kan erhållas redan efter fem års väl vitsordad tjänst.

Förplägnadsanstalten i Tingstäde

Gotlänningen 21/2 1934

Arméförvaltningen tillstyrker att en till övergångsstat tvångsvis överförd underofficer vid armén i likhet med vad som tidigare medgivits får inbeordrats tjänstgöra som uppbördsman vid förplägnadsanstalten i Tingstäde under nästa budgetår. Om regeringen lämnar sitt bifall härtill har militärbefälhavaren att till 30 juni 1935 förlänga förordnandet för nuvarande uppbördsmannen, fanjunkare G. S. Olofsson, Gotlands infanterikårs övergångsstat.

Statskontoret vill icke avstyrka

Gotlänningen 21/2 1934

Statskontoret vill icke avstyrka, att eldaren vid Gotlands infanterikår K. F. Molander tilldelas en årlig pension av 624 kr. M. var visserligen närmare 58 år vid sitt tillträde av tjänsten och har icke mer än 15 års anställningstid, men pension har tidigare beviljats i helt liknande fall.

Brittisk kryssare på besök i Visby

Gotlands Allehanda 28/5 1934

En del brittiska örlogsfartyg få under instundande sommar besöka vissa svenska hamnar, nämligen Göteborg den 18-25 juni kryssaren Leander, Gävle den 20-26 juni kryssaren Achilles, Karlskrona den 27 juni-4 juli kryssaren Leander, Malmö den 5-15 juli kryssaren Cairo jämte fem jagare samt Halmstad den 6-15 juli tre eller fyra jagare.

Kryssaren Leander, Achilles och Orion tillhörande flygplan få härunder överflyga svenskt territorium.

Landshövding Rodhes Saaruppdrag

Gotlänningen 13/6 1934

I D. N. läses:

Vid ett samtal med Dagens Nyheter på tisdagseftermiddagen (12/6 1934) meddelade landshövding Rodhe. Att han blivit föreslagen till kommissarie av svenska utrikesdepartementet, där han tidigare varit chef för rättsavdelningen. Landshövdingen avreser inom närmaste tiden till Saar för att hinna orientera sig, innan arbetet med förberedelserna för omröstningen tar sin början i juli. De tre kommissarierna torde få stanna i Saarområdet större delen av hösten.

Det uppdrag, som lämnats landshövding Rodhe, är mycket hedrande och på samma gång ett av de allra ömtåligaste, fortsätter Dagens Nyheter. Den 13 januari nästa år skall omröstningen äga rum: det anses inte råda något tvivel om att majoriteten röstar för Saarområdets anslutning till Tyskland, sedan det nu i femton år har varit underställt Nationernas förbunds förvaltning. Men genom nazistomvälvningen i Tyskland har stora delar av Saarbefolkningen gripits av bekymmer inför det öde som väntar dem, i all synnerhet gäller detta naturligtvis socialdemokrater och kommunister, men även vida borgerliga kretsar, inte minst katolska. Efter hand som omröstningen närmat sig, har nazisterna i distriktet under ledning av Berlin utövat en våldsam propaganda i förening med terror. Stämningen är ytterst upphetsad och regeringskommissionens maktmedel till ordningens upprätthällande alltför begränsade.

Landshövding Rodhe, som jämte sina två kollegor skall svar för att omröstningen blir verkligt fri, d. v. s. att valhemligheten inte kränkes och att inga otillbörliga påtryckningar förekomma, har stora förutsättningar att fylla detta svåra värv. Han är född år 1882 och ägnade sig först åt den juridiska banan. Därifrån övergick han till utrikesdepartementet som chef för rättsavdelningen. År 1927 blev han landshövding på Gotland. På alla poster han innehaft har han vunnit de största sympatier för sitt lugna och humana väsen, sin saklighet och opartiskhet.

En regementsförening på Gotland

Gotlänningen 14/6 1934

Initiativ har under den senaste tiden tagits för att bilda en regementsförening på Gotland omfattande f. d. värnpliktiga och fast anställda vid Gotlands infanteriregemente.

− Uppslaget eller rättare sagt upphovet till det hela kom från 1909 års värnpliktiga som nu äro bosatta i Stockholm, berättar för Sv. D. överstelöjtnant Axel Wijkmark, bekant chef för åttonde kompaniet. 1900 års värnpliktiga hade nyligen sänt ned en kommitté till Visby för att undersöka möjligheterna för en kamratfest redan i sommar, och militärbefälhavaren, överste Gustaf Törngren, blev genast intresserad för att i samma veva bila en regementsförening. Major Nils Welander sändes därför upp till Stockholm för att undersöka intresset för saken. Vid ett sammanträffande med honom lovade jag att ställa mig i spetsen för de i Stockholm intresserade.

Från början var det meningen att kallelse skulle utsändas till gamla Gotlandsinfanterister, för ett möte i Visby redan 1 juli, men nu har jag föreslagit sista lördagen i juli eller första veckan i september.  Under augusti är d et otänkbart, ty då ligger hela musikkårens på Berns. Utan musik vore ett sådant möte ganska förfelat.

Jag tror, slutar överstelöjtnant Wijkmark, att en sådan förening nere på Gotland skulle ha ett stort ändamål att fylla. Gamla åttonde kompaniet har ju tidigare föreningar i Stockholm, Malmö och Göteborg men även övriga gamla regementskamrater, som hålla styvt på sitt gamla I 27, skulle säkert vilja vara med och återliva de gamla minnena.

Arméförvaltningen

Gotlänningen 22/6 1934

Arméförvaltningen har till tyghantverkare vid Gotlands artillerikårs tyganstalt utnämt tyghantverkaren J. W. Hallkvist i Karlsborg.

Landshövding A. E. Rodhe

Gotlänningen 22/6 1934

Landshövding A. E. Rodhe i Visby avreste i går till Genève för att påbörja sitt arbete som ledamot av den tremannakommission, som på folkförbundets uppdrag skall organisera Saaromröstningen. Den 28 juni samlas kommissionen i Genève för att konstituera sig och den 1 juni träder den i funktion i Saar.

Löjtnanten J. V. F. Lindgren

Gotlänningen 22/6 1934

Löjtnanten J. V. F. Lindgren, Gotlands artillerikår, har anmält sig som sökande till en löjtnantsbeställning i intendenturbefattning vid Flygvapnet.

Underlöjtnant Svedman

Gotlänningen 22/6 1934

Underlöjtnant Svedman skall t. v. vara placerad i ubåtstjänst.

Englands modernaste kryssare till Visby

Gotlands Allehanda 27/6 1934

Ett förnämligt fartygsbesök blir det i morgon, (28/6 1934) i det att den engelska kryssaren Leander då väntas hit på några dagars visit, efter att förut bl. a. ha besökt Göteborg. Enligt vad vi inhämtat hos brittiske konsuln härstädes C. G. Björkander anländer kryssaren mellan kl. 3 och 4 i morgon eftermiddag och ankrar ute på redden. Något program för besöket här, som varar till den 6 juli, är ännu icke definitivt fastställt, varför vi torde få tillfälle återkomma till detta.

Kryssaren Leander är ett mycket modernt fartyg, vilket varit i tjänst endast omkr. ett års tid. Det mäter 7,140 ton och har en del kraftmedel ombord, bl. a. 8 kanoner på 15,2., ett luftvärn på 10 kanoner och 16 kulsprutor samt en flygmaskin och 6 torpedtuber, allt väl skyddat av pansar. Fartyget, som gör en hastighet av högst 32 knop, är nära 170 meter långt och har en besättning på 600 man. Ombord befinna sig bl. a. kommenderande amiralen för andra kryssareskadern P. L. H. Noble samt fartygschefen kommendör R. R. Turner, som tillika är chef för amiralens stab.

Det kan även redan nu förutsägas att det torde bli tillstånd för allmänheten att närmare få stifta bekantskap med engelsmännen ombord. Dagarna för besöken ombord ha dock icke närmare fastställts, men tidpunkten har preliminärt utsatts till mellan kl. halv 3 och halv 7 e. m. De intresserade få emellertid själva försöka taga sig ut till fartyget.

Den engelska kryssaren Leander

Gotlands Allehanda 28/6 1934

Den engelska kryssaren Leander har i dag (28/6 1934) på middagen telegraferat till engelska vicekonsulatet i Visby och meddelat, att blivit försenad av tjocka i södra Östersjön, varför den icke beräknar att kunna anlända till Visby förrän kl. halv 6 i eftermiddag

Förbindelse med kryssaren från land kommer till allmänhetens tjänst att på därför lämpliga tider uppehållas med lotskuttern.

Förnämligt örlogsbesök. Englands modernaste kryssare i Visby

Gotlänningen 28/6 1934

Vid ½ 6-tiden i e. m. hitväntas närmast från Göteborg, engelska kryssaren Leander, ett av engelska marinens senaste nyförvärv. Kölen sträcktes nämligen den 8 september 1930 i Davenport och sjösättningen försiggick nästan på dagen ett år senare, närmare bestämt den 24 september, och efter ytterligare ett år, i november 1932, kunde provturerna försiggå. Kryssaren ingick emellertid först i mars förra året i flottan. Provturerna blevo utomordentligt lyckade och den nya kryssartyp, i vilken ”Leander” representerade nr 1, slog fullständigt igenom och har fått flera efterföljare, varibland märkas ”Orion” och ”Achilles”, båda sjösatta 1931, vilka samtidigt med att ”Leander” besöker Visby besöka gästa andra svenska städer, ”Orion” Karlskrona och ”Achilles” Gävle. Den senare passerade Visby vid 8-tiden i går afton.

Den nya kryssartypen har ett deplacement på 7,000 ton standard och för en artilleribestyckning, som består av främst åtta 15,2 cm hypermoderna pjäser i fyra dubbeltorn, två förut o. två akterut. Luftvärnet är även imponerande, icke mindre än 26 pjäser, nämligen fyra 10, fyra 4,7 och två 3,7-cm. kanoner samt sexton kulsprutor. Torpedbestyckningen utgöres av sex 53,3 cm. tuber i två lavettage.

Engelsmännen brukar inte skryta med några högre provtursfarter. Medan fransmän och italienare i synnerhet låta sina nya fartyg löpa 24-timmarsprov utan ammunition och förråd ombord för att få fram höga fartsiffror ur reklamsynpunkt, håller engelska amiralitetet styvt på, att fartygen vid provturen skola vara fullt stridsrustade. ”Leander” beräknades göra en fart av 32 knop och det uppnådde den väl, vilket säkert motsvarar franska och italienska siffor på både 35 knop och därutöver. Som jämförelse kunna vi nämna, att våra svenska jagare, d. v. s. våra snabbaste och modernaste fartyg, göra 36 knop kontraktsmässigt och i realiteten någon knop mera.

Man talar ej gärna om uppgifter om pansartjockleken, men så mycket är säkert, att ”Leander” och dess efterföljare ha ett betydligt bättre skydd än sina stora 10,000-tons föregångare. Däckspansarets tjocklek torde ligga omkring 50 mm. och det är dessutom ganska troligt att kryssaren är försedd med två pansardäck. Stridstornet är troligen skyddat av minst 76 mm. pansar och sidorna i vattenlinjen av ungefär detsamma.

”Leanders” maskiner bestå av Parsons turbiner och maskinstyrkan uppgår till 72,000 hkr.

Vad ”Leanders” dimensioner beträffar, kan nämnas, att längden mellan stävarna uppgår till 158,50 m. och största längden till 169,01 m. Bredden är 16,82 m. och djupgåendet 4,87 m. Besättningsstyrkan, inklusive eskaderstaben, rör sig omkring 600 man. ”Leander” medför ett flygplan för spaning och eldledning. Ombord medför man 1,800 ton olja, vilket räcker för en färd på omkring 10,000 sjömil med omkring 15 knops fart.

”Leander” är flaggskepp för Home Fleets 2:dra kryssareskader och från dess mast blåser Rear Admiral P. L. H. Nobles befälstecken. Fartygschef är kommendör R. Turner, och hela antalet officerare ombord uppgår till omkring 20.

”Leander” kommer att kvarligga i Visby till den 6 juli.

Engelska kryssaren Leander

Gotlänningen 29/6 1934

Engelska kryssaren Leander ankrade vid 6-tiden i går e. m. på Visby redd, ett par timmar försenad av tjocka i södra Östersjön. Omedelbart därefter avlade brittiske konsuln C. G. Björkander besök ombord.

Under eftermiddagens lopp i går samt i dag den imponerande örlogsmannen – om vilken närmare uppgifter lämnades i gårdagens tidning – varit föremål för livligt beskådande från land. I morgon samt om söndag och onsdag mellan kl. 2 och 6,30 e. m. har allmänheten tillträde till fartyget.

I dag har Rear-admiral – på svenska – konteramiral – Percy Noble genom sin adjutant, löjtnant Matheson, avlagt visit hos länsstyrelsen, militärbefälhavararen, de båda kårcheferna m. fl.

I afton ge konsul och fru Björkander middag för ”Leanders” officerare och ett antal från staden inbjudna.

I morgon afton utkämpas på Gutavallen en fotbollsmatch mellan lag från ”Leander” och ett från artillerikåren. Kryssarens musikkår kommer därvid att utföra musik. Om onsdag blir det antagligen en match mellan manskap från ”Leander” och ett civilt visbylag.

Det engelska flottbesöket

Gotlands Allehanda 30/6 1934

Under gårdagens lopp har amiral Percy Noble genom sin adjutant löjtnant Matheson avlagt visit hos länsstyrelsen, militärbefälhavaren, kårcheferna m. fl.

Konsul C. G. Björkander gav i går afton middag för den engelska kryssarens officerare samt en del andra inbjudna.

För övrigt hade besättningen i ganska stor utsträckning landpermission i går afton, och det var sålunda gott om sjömansuniformer på staden.

I dag har allmänheten varit i tillfälle att gå ombord på kryssaren och detta blir fallet även i morgon på förut angivna tider.

I eftermiddag spelas, som förut meddelats, en fotbollsmatch på Gutavallen kl. 5,30, varvid kryssarens musikkår medverkar. Även på tisdag afton planeras en fotbollsmatch, denna gång mot ett civilt lag.

I morgon kl. 2,30 blir det på Visby tennisklubbs bana en tennismatch mellan engelska och inhemska spelare.

Gotlands ockupation filmad?

Gotlands Allehanda 30/6 1934

Militärbefälhavaren på Gotland, som gjort ett uttalande i en enquete (enkät), anordnad av generalstaben för att belysa önskemålen beträffande de militära filmer, påpekar önskvärdheten av upptagandet av en film över en landstigningsoperation, eventuellt avseende en ockupation av Gotland. Vidare önskar militärbefälhavaren en film över olika flygförbands uppträdande för olika ändamål, såsom medverkan med sjöstridskrafter, med landstridskrafter vid kustförsvar o. s. v.

Allmänt framhålles, att schematiska bilder böra förekomma i stor utsträckning samt att filmerna ur pedagogisk synpunkt böra uppläggas så, att såväl riktigt som oriktigt förfaringssätt belyses. Därjämte bör fotograferingen mera taga sikte på det karaktäristiska. Ultrarapidförfarandet för åskådliggörande av handgrepp och rörelser rekommenderas.

Gotlands infanterikår

Gotlands Allehanda 30/6 1934

Nedanstående personal skall fullgöra dem innevarande år åliggande tjänstgöring vid Gotlands infanterikår, nämligen med inställelse den 2 september kaptenen i förutvarande Andra Livgrenadjärregementets reserv K. F. O. Westerlund, löjtnanterna i förutvarande Kalmar regementes reserv S. E. R. Wadner och i Livgrenadjärregementets reserv Danckwardt-Lillieström, Ridderstad, Ljunggren och Vallentin samt med inryckning den 12 sept. kaptenen på Livgrenadjärregementes övergångsstat C. A. G. Lennman, fanjunkaren på övergångsstat vid Östra brigadområdet Nyström och fanjunkaren i, (sic) sergeanten på övergångsstat vid samma brigadområde Rappner.

Mera engelskt örlogsfrämmande

Gotlands Allehanda 4/7 1934

Engelska skolfartyget ”Frobisher” anlände i går eftermiddag vid 5-tiden hit och ankrade på redden vid sidan av kryssaren ”Leander”. ”Frobisher” kom närmast från Kungsbacka, där hon legat några dagar. Den var betydligt större än ”Leander” samt mäter 9,860 ton. Befälet å densamma föres av captain H. A. Forster

Engelska ministern i Stockholm, mr Clark Kerr, hade anlänt hit med trafikflygplanet ”Södermanland” i går förmiddag. Han avhämtades i Tingstäde av konsul Björkander och gick därefter ombord på ”Leander”. Besöket här uppgavs vara av fullständigt privat natur, och ministern tillbragte också hela dagen ombord hos amiral Nobile.

Då skolfartyget ”Frobisher” i går afton kl. 10 lättade ankar och avgick till Stockholm, medföljde också minister Kerr tillbaka till huvudstaden.

I afton anordna Gotlands infanterikårs officerare en festlighet för ”Leanders” officerare i officersmässen å Visborgs slätt.

I morgon kl. 4,30 spelas en del tennismatcher mellan officerare från ”Leander” och medlemmar i Visby tennisklubb.

Kryssaren Leander har obehag av vädret

Gotlands Allehanda 6/7 1934

I går blåste upp en ganska hård nordlig storm, som också bragte havet oro. Den engelska kryssaren Leander, som låg på redden, rörde sig givetvis icke nämnvärt för denna sjö, men fram på kvällssidan började dessa ankare dragga och den fann därför lämpligt att vid halv 10-tiden lätta ankar, varefter den under natten gått fram och tillbaka här utanför. I dag har på förmiddagen ankrade den åter norrut från staden.

Förbindelserna från kryssaren med land bleve också brutna på grund av stormen. En del matroser från fartyget, som hade landpermission, kunde icke komma ut till kryssaren med barkasserna utan ha fått tillbringa natten i land. Likaledes hade endast ett fåtal av kryssarens officerare möjlighet att deltaga i den festlighet som anordnats för desamma i officersmässen å Visborgs slätt. Logi för det manskap, som befann sig i land, ordnades genom konsulatets försorg å skolreselogiet vid hamnen, och rum ställdes även till förfogande å Strand hotell. Inalles befinna sig ett 30- à 40-tal personer i land. Först vid 1-tiden i dag på middagen gick en av kryssarens barkasser ut till densamma.

Kryssaren skall avgå härifrån i morgon förmiddag.

Engelska kryssaren Leander avgick

Gotlands Allehanda 7/7 1934

Engelska kryssaren Leander avgick härifrån kl. 7,15 i morse med kurs söderut. Färden går nu till Stettin, dit ”Leander” väntas anlända kl. 11 i morgon förmiddag. Efter en veckas uppehåll där, går kryssaren genom Kielkanalen åter till England.

I går på middagen avlade amiral Nobile åtföljd av sin adjutant avskedsvisit hos engelska vice konsuln varefter han i konsul Björkanders sällskap gjorde ett kort besök i Fornsalen. På grund av vädret förekommo inga permitteringar från kryssaren under gårdagen.

Enligt vad som meddelas oss från de engelska gästerna, även om vädret inte varit det gynnsammaste under de senaste dagarna, varit mycket glada över sitt besök i Visby. Därtill torde kunna sägas, att gästerna själva tillvunnit sig allmän sympati genom det trevliga och stillsamma uppträdande de visat under sina besök i land.

I avskedets stund

Gotlands Allehanda 7/7 1934

Från amiral Nobile, ombord på engelska kryssaren Leander, har stadsfullmäktiges ordförande mottagit en skrivelse, som i svensk översättning har följande lydelse:

H. M. S. Leander i Visby

den 5 juli 1934

Herr Redaktör Svedman.

Vid vår avresa från Visby ber jag att få säga några ord om hur mycket vi glatt oss åt vårt besök i Eder vackra (attractive) och minnesrika stad. vi beklaga mycket att väderleksförhållandena tyvärr gjorde det omöjligt för oss att välkomna Visbyborna ombord på ”Leander” i söndags och onsdags, då vi hade hoppats att få förevisa vårt fartyg för dem.

Eder tillgivne

Percy Noble

konteramiral,

chef för andra kryssareeskadern

En tysk örlogsflottilj

Gotlänningen 12/7 1934

En tysk örlogsflottilj, omfattande sex fartyg, väntas i eftermiddag till Visby.

Tyskt örlogsbesök

Gotlands Allehanda 12/7 1934

Vid halv 4-tiden i dag anländer hit en tysk minsökarhalvflottilj, bestående av sex torpedbåtar, och förankrade i yttre hamnen. Flottiljen, som närmast kommer från Pillau, står under befäl av korwettenkapitän Ruge, och sammanlagt finnas ombord 20 officerare och mellan 500 och 600 man. Besöket här varar i fem dagar.

De tyska örlogsmännen ha legat för ankar mellan Stora Karlsö och Västergarnsholm sedan kl. 8 i morse. Flottiljen avgick till Visby kl. 2,45 e. m.

Det tyska flottbesöket

Gotlänningen 13/7 1934

Ett av fartygen har ”Albatross” flagga ombord.

Flottbesöken avlösa varandra. Knappt har Union Jack försvunnit från Visby redd, förrän den tyska örlogsflaggan vajar från ett halvt dussin fartyg i yttre hamnen, och åter är det gott om käcka sjömän i staden. När kommer nästa flottbesök? Och blir det finskt eller danskt? Eller kanske rent av svenskt?

Den tyska flottavdelning, som nu besöker Visby, är första minsökarhalvflottiljen, bestående av fem minsvepare och en äldre torpedbåt. Flottiljen står underbefäl av Korvettenkapitän Friedrich Ruge, vars befälstecken hissats på nr 113, vilken ligger längst in i yttre hamnen och närmast kajen. Fartygen kommer direkt från stationsorten Pillau men lågo i går, innan de ångade i väg till Visby, åtskilliga timmar för ankars mellan Stora Karlsö och Västergarnsholm. Då flottiljen strax efter kl. 4 löpte in i yttre hamnen – det gick för resten med både fart och precision – hade redan en mängd personer, turister inte minst, strömmat ned till vågbrytaren och kajerna, och flera kommo efterhand.

Från chefsfartyget blåste den 24 man starka musikkåren en marsch och när fartyget lagt till ställde musikkåren upp på kajen och gav en finare marschkonsert, som syn- och hörbarligen uppskattades livligt av publiken. Sedan dröjde det inte länge förrän besättningarna i stor utsträckning begagnade sig av beviljad landpermission, och hela kvällen såg man talrika tyska officerare, underofficerare och matroser på gator och näringsställen, ofta inbegripna i livligt samspråk med svenskar.

I förmiddags tog flottiljens chef emot representanter för pressen. Tyska konsulatet representerades därvid av hr Carl-Eric Ekman. Korvettkapten Ruge berättade bl. a., att fartygen byggdes underkriget, åren 1917-18, och äro avsedda uteslutande för minsvepning. Med hänsyn härtill äro de icke utrustade med torpeder och äro bevärade med endast en 10,5 cm.-kanon. Farten är också låg, i vanliga fall endast 10-12 knop med en maximifart av 16 knop. Fartygen mäta 500 ton och maskineriet är på 2,000 hkr. varje fartyg har en besättning på c:a 50 man; officerarna äro i regel två

Med största älskvärdhet berättade korvettkapten Ruge och ett par andra officerare både om utrustningen och minsvepningsarbetet. Under rundvandringen ombord fann man överallt hakkors och porträtt av Hitler. Även Hindenburg fanns avkonterfejad – liksom general von Epp – men inte på långt när i så stor utsträckning som der Führer. Chefsfartygets största klenod är utan tvivel tyska kryssaren Albatross flagga. Alla gotlänningar veta, vad som hände utanför Östergarn den 2 juli 1915 – det var ju då ”Albatross” efter en ojämn strid mot en mångdubbelt starkare rysk flottavdelning kördes på grund därute, varefter den överlevande delen av besättningen internerades på Gotland. Chefen på ”Albatross”, korvettkapten West, har senare överlämnat kryssarens flagga till de tyska minsökarna, och nu hänger den, ärad som den klenod den är, ombord på nr 113 inom glas och en ståtlig ram. Även amiral Häggs etsning av ”Albatross” pryder samma vägg.

Efter den mycket intressanta rundvandringen blev det en stunds resonemang om tyska förhållanden inne på chefens expedition. De tyska officerarna förklarade med en mun – liksom också deras besättningsmän göra – att varenda man ombord är nationalsocialist, att allt är fullständigt lugnt i Tyskland, att den nya regimen arbetar på lång sikt och är den enda rätta, att Hitler är ”ille faciet” o. s. v. Några reservationer finns det inte plats för, trots en och annan kritisk invändning från de svenska lyssnarna.

Flottiljen kvarligger här till om tisdag kl. 10, då den avgår till Tagabucht på Ösel, där en krans skall nedläggas på krigsgravarna från 1917, då tyskarna då togo 20,000 fångar.

I morgon fara officerarna till Östergarns kyrkogård för att nedlägga en krans på Albatrossgraven, om söndag kväll spelar troligen musikkåren på Paviljongsplanen, och om måndag blir det en handbollsmatch mellan tyskar och ett  inhemskt lag. F. ö. spelar musikkåren varje morgon nere på kajen, och fartygscheferna äro mycket frikostiga med permissionerna, så det finns alla utsikter för att tyskarna de närmaste dagarna i ganska hög grad skola sätta sin prägel på vår stad. Och intet ont i det. Som vanligt när det gäller tysk marin är det nämligen käckt och hurtigt folk i de klädsamma uniformerna.

Konsul och fru Ekman ge i morgon middag på Snäckgärdsbaden för de tyska officerarna och ett antal inbjudna från staden.

Det tyska örlogsbesöket

Gotlands Allehanda 13/7 1934

En titt ombord på de gästande minsveparfartygen.

I går vid 4-tiden inlöpte den väntade tyska halvflottiljen i härvarande hamn. Ombord på chefsfartyget 113 stod en musikkår och blåste till stor förnöjelse för den människoskara, som från piren följde de sex tyska minsveparnas förtöjning. En av dem är förövrigt, om man skall vara riktigt korrekt, en torpedbåt. Flottiljen kommer närmast från Pillau, där den numera är stationerad – tidigare låg den i Kiel – och besöket här varar fem dagar. Den skall alltså åter kasta förtöjningarna och gå till sjöss på tisdag kl 10 f. m. Färden kommer då att ställas till Taggabucht på Ösel, där ett besök skall avläggas. Detta har särskilt för befälhavaren på flottiljen, korvettkapten Ruge, ett personligt intresse, enär han här deltog i den tyska expeditionen till de baltiska öarna hösten 1917. Den tyska eskadern kastade då ankar just i Taggabucht och härifrån gjordes landstigningar, som bl. a. ledde till att 20,000 ryssar tillfångatogos, då öarna ockuperades.

Korvettkapten Ruge tar själv sin dagbok för att ännu en gång gå igenom händelserna, då han sitter i sin salong ombord å 113 med representanter för pressen som gäster. I denna dagbok finner man också fotografier, som minna om landstigningen, förstörda ryska örlogsfartyg o. s. v. under denna expedition. Ute i mässen sitter ett annat kort, som visar ett annat av korvettkapten Ruges personliga minnen från kriget, den jagare, å vilken han tjänstgjorde vid krigets slut och vilken infördes till Scapa Flow. Liksom den övriga tyska flottstyrkan sänktes den av sin besättning, hellre än att den skulle överlämnas i segrarens händer.

Ett annat minne, som för oss gotlänningar har större intresse, är en del av ”Albatross-flaggan”, vilken innefattad i en vacker ram sitter uppsatt på en hedersplats ombord. Befälhavaren på Albatross, korvettkapten West, har i ett dokument överlämnat den till kamraterna i den tyska marinen och det är en tradition, att den skall innehavas av minsveparefartyg, enär ”Albatross” själv hade samma funktion. Bredvid flaggan sitter en hederssköld, som överlämnats av ett S.  A.-regemente i Kiel, när flottiljen stationerades i Pillau. Nere i manskapets rum äro andra hederstecken placerade, av vilka de flesta förvärvats i tävlingar i alla möjliga idrotter och färdigheter, från rodd till kollämpning.

Korvettkapten Ruge motsvarar icke alls den uppfattning man har om en preussisk officer, utan är en mycket oceremoniös och tillgänglig person. Samma intryck får man också av hans officerskamrater. Själv säger han också, att alla ombord äro kamrater liksom alla äro nationalsocialister. Köket ombord är gemensamt för alla, och kocken, som står i dörren, gör hitlerhälsning. Pressens representanter beredes tillfälle att göra en rundvandring ombord och ha tillfälle att konstatera, att allt är ordnat på bästa sätt med de trånga utrymmen, som finnas ombord på dylika fartyg. De föra dock 50 mans besättning vardera, medan deplacementet är 500 tons. Farten är vid normal gång 10 à 12 knop, men kan vid forcering ökas till 16 knop. Fartygens ändamål är helt inriktad på minsvepning, och de ha också speciella anordningar för denna verksamhet. Varje fartyg har en 10,5 cm:s kanon, vilken användes även för luftvärn.

Vid rundvandringen genom fartygets inre ser man överallt bilder på ”Der Führer”. Han kompletteras med någon hakkorsvimpel, med presidenten Hindenburgs markanta ansikte och på något håll också med ”alter Fritz”. I en av mässerna ligger framlagd en bok med titeln ”Tron på Tyskland”. Den politiska inställningen ombord är alltså tydligt markerad, och korvettkapten Ruge kastar också själv fram frågan, vad gästerna tro om Tyskland. De politiska förhållandena i Tyskland just nu är ett känsligt ämne, som icke inbjuder till någon mera regelrätt diskussion, men man får av samtalet den känslan, att tyskarna själva äro besjälade av en önskan, att utlandet skall förstå den svåra ställning, i vilken landet blivit försatt och de strävanden, som gjorts för att föra det upp ur dess förnedring. Man har velat avskaffa klasskampen, alla äro kamrater, alla äro för Hitler. Staten måste gå före den enskildas intressen, det är själva den grundtanke, som korvettkapten Ruge starkast trycker på och som han anser utgör nyckelordet för de senaste årens händelser i Tyskland. Själv är han under alla omständigheter en mycket sympatisk representant för det nya Tyskland även ur demokratisk synpunkt.

Under fredagen, lördagen och måndagen ordna rundturer för manskapet genom staden, medan officerarna i morgon avlägga ett besök vid Albatross-graven å Östergarns kyrkogård. På aftonen ger tyske konsuln Carl E. Ekman middag å Snäckgärdsbaden för officerarne från flottiljen samt en del officerare ur Gotlands trupper. På söndagen blir det sannolikt en friluftskonsert på Paviljongsplanen kl. 6-8 av den tyska musikkåren, som räknar 24 man, och på måndag spelas en handbollsmatch på Gutavallen.

På tisdagen sker som nämnts avfärden härifrån till Ösel, men den 26 dennes skall flottiljen vara åter i Pillau, ty den skall då inspekteras av högste chefen för minsvepningsfartygen. Därför är man under uppehållet här livligt sysselsatt med putsning och målning, men korvettkapten Ruge lovar trots detta, att han inte skall vara njugg med permission åt sina underlydande.

Gotlands gåva till flygplanskryssaren

Gotlänningen 13/7 1934

Den ståtliga skeppsklocka, som gotlänningarna genom en länsinsamling skänkt kryssaren Gotland, har nu slutförts i modell av skulptören Conrad Carlman och blir färdiggjuten i brons hos Bergholtz klockgjuteri omkring den 1 augusti. Klockan, som väger74 kg. är försedd med Gotlands vapen och Konungens namnchiffer samt inskriptionen: ”Värna vår hembygd. Gotlänningarna läto gjuta mig år 1934”.

Insamlingen har inbragt över 2,300 kr. och förutom klockan har man för dessa medel för kryssarens räkning låtit utföra en sidenflagga med fartygets namn samt en kista att förvara flaggan i. kistan, som är förfärdigad av virke från 1700-tals-fartyget Gotland, av vilket fragment funnos bevarade i Karlskrona, har gjorts efter samma modell som den som drottning Victoria skänkte pansarfartyget Drottning Victoria. Även en serie etsningar med motiv från Visby har inköpts och komma att pryda mässarna på ”Gotland”.

Tyska flottbesöket

Gotlands Allehanda 14/7 1934

Som förut bebådats kommer den tyska flottiljens musikkår, som omfattar 24 man, att hålla konsert på Paviljongsplanen i morgon afton. Konserten tar sin början kl. 6,30 e. m.

På måndag kl. 6,30 e. m. spelas en handbollsmatch mellan ett lag från flottiljen och ett kombinerat visbylag på Gutavallen.

Ett stort ryskt depåfartyg

Gotlänningen 14/7 1934

Ett stort ryskt depåfartyg, vilket enligt fyrpersonalens uppgifter skulle vara identiskt med ryska marinens ”Trefolef”, passerade i går eftermiddag Fårö fyr med sydsydvästlig kurs. Det förde, enligt vad som kunde iakttagas i kikare, rysk flagg och befann sig ovanligt nära land.

Varken Östergarns eller Hoburgens fyrar har fartyget varit observerat, men kan givetvis ha passerat där under natten.

Gotlands artillerikår

Gotlands Allehanda 14/7 1934

Furiren G. R. Nilsson, Vendes artilleriregemente, skall för inträde vid krigsskolans officerskurs fullgöra föreskriven trupptjänstgöring vid Gotlands artillerikår.

K. m:t har avslagit en ansökan av reservofficersaspiranten vid Smålands arméartilleriregemente Åke Sjöstedt om transport som officersaspirant till Norrlands artilleriregemente, Gotlands artillerikår eller Bodens artilleriregemente, om plats vid någon av dessa regementen skulle kunna beredas honom i lärokursen 1934-1936 vid krigsskolan.

”Hela” kommer även till Visby

Gotlands Allehanda 14/7 1934

Tyska örlogsmarinens tender ”Hela” under befäl av Leutnant zur See Schulze får i sommar besöka svenska hamnar och kustområden med passage genom Kalmarsund sydifrån 18 juli, besök i Visby 18–20 juli, i Stockholm 28–31 juli samt återfärd genom Kalmarsund 31 juli. Besöken är icke-officiella.

Det tyska flottbesöket

Gotlands Allehanda 16/7 1934

Den tyska flottavdelningens musikkår, vilken till stor förnöjelse för intresserade åhörare låtit höra sig vid hamnen på morgnarna, hade som förut meddelats anordnat en konsert på Paviljongsplanen i går afton. Som väntat var hade den samlat en tusenhövdad publik, som fyllde hela planen. Under halv annan timmes tid utförde den det ena numret efter det andra till publikens stora förtjusning och denna sparade icke heller på applåderna. Till sist spelade den svenska kungssången, ”Deutschland, Deutschland über alles” samt Horst Wessel-sången. Under dessa nummer gjorde de närvarande tyskarna Hitler-hälsning.

Enligt vad det meddelas kommer den tyska musikkåren möjligen också att medverka vid handbollsmatchen på Gutavallen i kväll kl. 6,30 då ett tyskt lag möter en visbykombination, huvudsakligen bestående av Gute-spelare.

Vid infanterikåren anordna Gotlands truppers officerare i kväll en mässafton med dans, till vilken de tyska officerarna äro inbjudna.

Militärbefälhavaren, överste G. M. Törngren, har i dag intagit lunch ombord å chefsfartyget.

Flottavdelningen avgår som förut nämnts härifrån på tisdagsförmiddagen kl. 10 med kurs mot Ösel.

Första tyska minbåtshalvflottiljen

Gotlands Allehanda 17/7 1934

Första tyska minbåtshalvflottiljen, som legat här sedan i torsdags, har i dag åter avgått härifrån. Avfärden skedde kl. 10 i morse sedan musikkåren förut konserterat för de åhörare, som infunnit sig vid vågbrytaren. När avgångstiden nalkades, var det alldeles fullt av folk längs hela piren och även nu spelade musikkåren. På slaget 10 lossades förtöjningarna och de sex båtarna gingo backande ut genom gattet under livliga viftningar både från båtarna och från kajen.

När chefsfartyget som sista båt gled ut ur hamnen spelade musikkåren det ena numret efter det andra, bl. a. Gotlands infanterikårs paradmarsch. Utanför inloppet ordnade sig flottiljen och därefter gick den med alla båtarna i rad efter sig norrut nära under stranden, fortfarande under musik från chefsfartyget.

Det var ett vackert avsked, som de gästande tyskarna togo av Visby. De efterlämna också ett odelat angenämt minne från sitt besök härstädes.

Redan i morgon kommer nästa tyska flottbesök, nämligen tendern Hela.

Den tyska minsveparhalvflottiljen

Gotlänningen 17/7 1934

Den tyska minsveparhalvflottiljen, som legat här sedan i torsdags, avgick kl. 10 i förmiddags (17/7 1934) härifrån för att gå till Ösel. Det blev, som man kunde vänta, ett ståtligt maritimt skådespeleri, ypperligt regisserat av korvettkapten Ruge och hans närmaste män. Musikkåren spelade, besättningarna mannade reling, flaggor hissades och halades, signalställen åkte upp och ned, det signalerades och kommenderades, och röken stod svart ur sex kraftiga skorstenar, på kajerna och vågbrytaren hade hundratals människor församlats, som applåderade, viftade och fotograferade i ett. Först på givet tecken besvarade tyskarna hälsningarna, men då blevo de desto livligare i stället, och t. o. m. musikdirektören stack emellan med en och annan hälsning samtidigt med att han slog takten för sina blåsare. Samtliga båtar backade ut ur hamnen, och sedan chefsfartyget intagit tätplatsen ångade de sakta mot norr i en lång rad och på ringa avstånd från stranden. Ännu då flottiljen befann sig på höjden av Kruttornet spelade musikkåren och utbyttes livliga hälsningar.

En rysk kryssare

Gotlänningen 17/7 1934

En rysk kryssare, av allt att döma pansardäckskryssaren Aurora, passerade kl. 6,30 i går eftermiddag Visby på nordgående. Kryssaren gick med mycket låg fart och stannade t. o. m. vid ett par tillfällen samt ägnade ett iögonenfallande intresse år vår ö. var det månne det tyska örlogsbesöket som inte lämnade ryssarna någon ro?

Inom parentes kan nämnas, att Aurora var ett av de fartyg, som så framgångsrikt gjorde kål på Albatross under kriget. (Sidansvarig: Detta är "Felaktigt")

Till husmoder vid Gotlands artillerikår

Gotlänningen 17/7 1934

Till husmoder vid Gotlands artillerikår från 15 juli har antagits fröken Gertrud Hansen, Dalhem.

Tyska riksvärnsministern von Blomberg till Visby

Gotlänningen 17/7 1934

Tyska riksvärnsministern von Blomberg till Visby. Enligt vad Köpenhamns hamnförvaltning meddelar, avgick tyska örlogsfartyget Hela med riksvärnsministern von Blomberg ombord kl. 2 i dag på middagen direkt till Visby.

Tendern Hela har som bekant fått tillstånd att besöka Visby den 8–20 juni och torde kunna inväntas hit någon gång i morgon f. m.

Tyska minsökarhalvflottiljens musikkår

Gotlänningen 18/7 1934

Tyska minsökarhalvflottiljens musikkår gjorde succés med sin promenadkonsert på Paviljongsplanen i går afton. Nära 2,000 personer torde ha varit samlade på planen och dess omgivningar för att höra på, och de hade anledning att lika mycket beundra den tekniska skicklighet, varmed hela det digra programmet utfördes, som den tyska precision och stil, som präglade varje man på musiktribunen. Konserten – mer än halvannan timme lång – fick ett alltigenom glansfullt förlopp. Publiken var entusiastisk och slösade med applåderna, varjämte musikkårens skicklige, preussiskt avmätte dirigent vid två tillfällen fick mottaga blommor. Ett av de sista numren var Teikes ”In treue fest”, som bekant I; 18:s paradmarsch. Allra sist spelades i en följd svenska kungssången. , ”Deutschland über alles” och Horst Wesselsången, samtliga av talrikt närvarande tyskar hälsade med stram honnör eller hitlerhälsning.

I kväll äro de tyska officerarna inbjudna till middag vid I. 18:s officersmäss.

Kl. 6,30 i kväll spelas en handbollsmatch på Gutavallen mot ett inhemskt lag. Event. kommer musikkåren att medverka även då.

Flottiljen avgår kl. 10 i morgon f. m. till Ösel.

Från allmänheten

Gotlänningen 18/7 1934

Herr Redaktör!

Då en gästande tysk flottilj besöker Visby och artigt ställer sin musikkår till förfogande och allmänhetens trevnad, skulle inte den snälla allmänheten vilja visa litet takt och artighet tillbaka?

Det är t. ex. inte förbjudet för en stamanställd person, iklädd Sv. arméns uniform, att avlyssna hela I. 18:s paradmarsch i givaktställning, inte som i söndags sjunka ihop som en säck då ännu hälften av marschen återstår.

Musikkåren presterade i nära två timmar ett utomordentligt program, under det att runt om musikestraden en massa ungar foro som ”skottspolar” ut och in bland folket, visslande, hejande och lekande alldeles bakom ryggen på dirigenten. Jag har sett I. 18:s musikdirektör mer än en gång under promenadkonserterna vända sig om och spänna ögonen i de värsta bråkmakarna. Men nästa gång är det lika dant igen.

Så blåste tyskarna i söndags till sist stående Sv. Kungssången, omedelbart åtföljd av två av deras egna folksånger. Ögonblickligen ställde sig tyska officerare och menige, som lyssnade, i givaktställning och stram honnör, men bland de inhemska lyssnarna stod det stora flertalet i alla möjliga ställningar med huvudbonaderna som fastklistrade.

Snälla ”Stora allmänheten”, visa litet mera förståelse för god ton. Jag unnar er gärna lyssna, men kunna ni visa litet mera allmänbildning, så försök. Det är verkligen ej många som våga sig på det. Själv är jag född på landet, där det ingick i uppfostran både i skola och hem att visa vördnad för svenska färger, svenska toner. Det kostar så litet och det blir en annan pli på ens person om man försöker.

Glöm ej heller att hålla efter barnen kring musikestraden.

X.

Tyska stabsfartyget ”Hela”

Gotlands Allehanda 19/7 1934

Tyska stabsfartyget ”Hela” inkom hit i går först kl. 8 på kvällen, då den förtöjde i yttre hamnen vid Holmens yttersida. Mycket folk hade infunnit sig vid kajen då ”Hela” lade till, och på däck syntes riksvärnsministern, general von Blomberg, jämte åtskilliga andra civilklädda herrar. Bland övriga ombord märkas även ett par riksvärnsofficerare i uniform. Så snart ”Hela” förtöjt, gick Tysklans konsul Carl E. Ekman ombord och hälsade riksvärnsministern och övriga ombordvarande välkomna till Visby.

Under besöket härstädes uppträder general von Blomberg helt och hållet som privatman och inga officiella visiter avläggas. Hans resa är som framhållits uteslutande en rekreationsresa och att den kommit att angöra Visby får tillskrivas stadens sevärdheter och dess rykte som turistattraktion.

”Hela” torde åter komma att avgå härifrån på fredagseftermiddagen.

En kanonad till sjöss

Gotlands Allehanda 19/7 1934

En kanonad till sjöss. Iakttogs härifrån i går (18/7 1934) eftermiddag, tydligen härrörande från flottövningar i våra farvatten.

Flygvapnet

Gotlands Allehanda 20/7 1934

Löjtnant Carlberg, Gotlands infanterikår, är beordrad till en kurs i bombfällning vid fjärde flygkåren, vilken börjar den 30 dennes och pågår till in i sept. månad.

Tyska stabsfartyget Hela

Gotlands Allehanda 20/7 1934

Tyska stabsfartyget Hela avgår härifrån kl. 6 i kväll. Riksvärnsminister von Blomberg avlade i går bl. a. ett besök i Gotlands fornsal.

Tyska stabsfartyget Hela

Gotlands Allehanda 21/7 1934

Det tyska stabsfartyget Hela avgick härifrån kl. 4 i går eftermiddag.

Omkr. en halvtimme tidigare hade general von Blomberg, åtföljd av sin uppvaktning, besökt Östra kyrkogården och där nedlagt en krans med band i de tyska färgerna på korvettkapten Ernst Berlins grav.

Lithauiska flygare över Gotland

Gotlänningen 26/7 1934

Lithauiska flygare över Gotland. Chefen för lithauiska flygvapnet, överste A. Gustaitis, har nu med en grupp flygare kommit på officiellt flygarbesök till Stockholm.

Flygarna startade kl. 10 i förmiddags från Kaunas. Det tre maskinerna flögo över Gotland och in över det svenska fastlandet i trakten av Nyköping. Hela vägen är mellan 600 och 700 km. Ankomsten till Barkarby skedde vid 1-tiden.

Programmet för besöket upptar officiella visiter, festligheter, rundturer m. m. Besöket varar t. o. m. den 27, då man startar med Köpenhamn som närmaste mål.

Svenskt örlogsbesök

Gotlands Allehanda 1/8 1934

Vid 5-tiden i går (31/7 1934) eftermiddag anlände hit och förtöjde i yttre hamnen en u-båtsavdelning och en u-båtsjaktavdelning ur svenska kustflottan, bestående av sammanlagt nio fartyg, nämligen u-båtarna Gripen, Ulven, Draken, Uttern, Bävern och Illern, jagaren Sigurd och trenne vedettbåtar samt torpedkryssaren Jacob Bagge och depåfartyget Svea, vilket sistnämda, som är moderfartyg, ankrade ute på redden. Befälhavare för den gästande styrkan är kommendör Fries, vilken befinner sig ombord å Svea. Närmast komma fartygen från Malmö, Hälsingborg och Köpenhamn.

Som bekant har kustflottan övningar i farvattnen häromkring, och hela första pansarskeppsdivisionen befinner sig i farvattnen utanför Östergarn. Pansarskeppen Sverige och Gustaf V ha i dag haft skarpskjutningar mot mål på Gothemshammar, varför en del av socknen avspärrats. Militärbefälhavaren överste G. M. Törngren jämte militärbefälsstaben samt officerare från I. 18 och A. 7 ha inbjudits att ombord å ”Sverige” och ”Gustaf V” åse skjutningarna.

Extra dansafton på Snäckgärdsbaden

Gotlands Allehanda 1/8 1934

Extra dansafton på Snäckgärdsbaden blir det i kväll i anledning av det swenska örlogsbesöket här. Den beramade dansuppvisningen av de två Blizzard, vilka idag anänt hit, har måst framskjutas till någon dag längre fram i veckan på grund av, att parets bagagé - sex koffertar med kostymer och dräkter, vilka användas vid uppvisningarna - av någon anledning blivit felpolleterat på fastlandet och råkat på avvägar.

Kustflottan fortsätter alltjämt sina övningar i våra farvatten

Gotlands Allehanda 2/8 1934

Utanför Gothemskusten anställdes i går eftermiddag mellan kl. 2och 4 en ganska våldsam kanonad, när målanordningarna å Gothemshammar beskötos. Ett 100-tal skott avlossades av pansarskeppen Sverige och Gustaf V, de flesta med övningsprojektiler, men även ett par med full stridsladdning. Våra gotländska officerare och underofficerare, som embarkerade i Botvaldavik kl. 1 och fingo följa med ut till sjöss 4 à 5 km., på vilket avstånd från land skjutningen försiggick, funno sina iakttagelser synnerligen intressanta. Sedan de gått i land vid 4-tiden hade de också tillfälle att se på skjutresultatet vid de uppsatta målen, vilka föreföllo synnerligen goda. I Gothem hade man givetvis en ganska god förnimmelse av skjutningen och fönsterrutorna skallrade, när de riktiga skotten gingo.

Pansarskeppen fortsatte efter skjutningen till sjöss söderut och lade sig söder om Östergarnsholm. I Slite har man haft besök av jagarne Ehrensköld, Nordensköld och Klas Uggla, vilka inkommo på redden på tisdagskvällen (31/7 1934) och åter skola avgå i dag. Detsamma är förhållandet med torpedkryssarne Psilander och Örnen, som under tiden legat i Fårösund.

Av de fartyg, som legat i Visby hamn, avgingo tre ubåtar i morse till sjös, och de tre övriga på middagen. De återstående båtarna skulle avgå kl. 12 i dag, men ha fått kontraorder med uppskov t. v.

Dödsfall. Styckjunkaren Johan Vilhelm Jönsson

Gotlands Allehanda 2/8 1934

På Mariahemmet härstädes har i dag styckjunkaren Johan Vilhelm Jönsson avlidit i en ålder av 68 år.

Den bortgångne var född i Fole den 23 aug. 1866 samt vann anställning vid Gotlands artillerikår, där han i vanlig ordning genomgått underofficersgraderna. Han övergick till reserven år 1919. Närmast sörjes han av dotter, gift med köpman Sven J. Malmström i Malmö, samt av syskon.

En mönstring med Slite garnison år 1872

Gotlands Allehanda 2/8 1934

Vad några fastlänningar fingo se, då de besökte Gotland för att uppgöra plan till järnvägen Visby-Hemse.

Framlidne majoren vid väg- och vattenbyggnadskåren Cl. Adelsköld har efterlämnat en hel del memoaranteckningar, av vilka ett par kunna anses att vara av speciellt intresse gör gotlänningarna.

Adelsköld erhöll år 1872 en skrivelse från stadsläkaren i Visby doktor Ernst Leijer med förfrågan, om han skulle vilja uppgöra plan till en järnväg mellan Visby och Hemse. Som saken livligt intresserade Adelsköld, vilken tidigare varit med om flera järnvägsbyggnader i Sverige och han dessutom aldrig besökt ”den i många avseenden märkvärdiga ön”, accepterade han med nöje.

Först stannade han i Visby ett par dagar för att bese kyrkoruiner m. m. och utse plats för bangården. Och i d:r Leijers och hans frus sällskap samt utrustade med präktig matkorg, som innehöll alla Guds gåvor i fast och flytande form, färdades Adelsköld, hans hustru samt hans kamrat kapten Godenius sedan i sakta mak tvärs över ön från norr till söder, ”besågo linjen för järnvägen, som befanns vara den yppersta man kunde tänka sig, de gamla märkvärdiga kyrkorna samt de förtjusande blomsterhöljda ängarna med deras stora präktiga hundraåriga ekar almar och andra träd”. Ankomna till Hemse måste man stanna et par dagar hos ”den ovanligt älsklige kyrkoherden prosten Lyth”. Och på återvägen, som togs mera västligt, hade man tillfälle att bese nya delar av ”Östersjöns pärla” och sammanträffa med och lära känna åtskilliga andra av öns ledande män.

Efter återkomsten till Visby meddelade d:r Leijer, att han skulle resa till Slite dagen därpå för att närvara vid mönstringen av garnisonen i Slite fästning och frågade om inte Adelsköld och hans ressällskap ville följa med för att få se östra delen av Gotland och dess försvar mot rikets fiender. Det ville han förstås gärna.

På morgonen samma dag hade för det viktiga ärendet med ångbåten från Stockholm anlänt en generalmönsterherre med sin adjutant och ordonnans samt en mönsterkommissarie med sin skrivare, vilka med sedvanlig honnör mottagits av krigsbefälet på ön. Och sedan frukost intagits skulle mönstringsherrarna jämte detta befäl avresa till Slite.

De besökande järnvägsexperterna väntade sig, efter sådana förberedelser, ett stort artat militäriskt skådespel med ”defilering i parad”, fanfarer, kunglig salut o. s. v. – såsom vanligt.

Framkomna till Slite fingo de se ”en artilleriststående helt legert med sin sabel för fot vid dörren till något, som liknade ett tämligen förfallet uthus, och i gräset bredvid låg en konstapel jämte två man, även dessa klädda i artilleriuniform.

Det var här mönstringen skulle försiggå, upplyste d:r Leijer. ”Här ser du garnisonen”, sade han till Adelsköld. El (sic) långt därefter anlände de övriga mönstringsherrarna, både från Stockholm och Visby, med adjutanter, skrivare och ordonnanser i ett flertal vagnar, så att det blev rätt livligt på den förut öde platsen. Garnisonen uppställdes av konstapeln. Mannarna skyldrade för generalmönsterherren, tillfrågades av honom, om de voro nöjda och belåtna, vilket de lyckligtvis befunnos vara, och inom tio minuter, under vilka adjutanten och skrivaren gjort sina anteckningar, var det hela överstökat och expedierat.

De guldsmidda herrarna i trekantiga galonerade hattar med och utan blågula plymer återvände till Visby och därifrån till Stockholm för avläggande av rapport, vilken, enligt vad d:r Leijer sedermera meddelade, på gammalt traditionellt sätt innehöll att ”allt syntes för tillfället vara lugnt på ön, ehuru man icke kunde veta när fienden behagade anfalla, men att garnisonen enligt gammal svensk vana längtade att få offra liv och blod för konung och fädernesland om det gällde på”.

Sedan de höga herrarna lämnat Slite besågo Adelsköld och hans resesällskap, ledda av d:r Leijer, fästningen, ”som egentligen utgjordes av en halvt kullramlad stenmur med några forntida rostiga och väderbitna kanonermed som det föreföll igenstoppade fänghål”.

Under vandringen till och ifrån fästningen beräknade d:r Leijer, att statsverkets kostnad för mönstringen uppgick till 1,500 à 2,000 kronor eller mellan 400 och 500 kronor för var man av garnisonen. Och då Adelsköld stilla undrade, om det inte vore enklare och billigare att sända garnisonen till Stockholm för att mönstras, svarade d:r Leijer att ”fästningen vore ju då utan försvarare och ryssen, som genom sina spioner hade reda på allt, kunde med en kupp annektera ön”.

För ett sådant skäl måste Adelsköld naturligtvis böja sig. Och glimten i ögonvrån fanns nog hos både honom och d:r Leijer.

Militära bygganslaget

Gotlands Allehanda 13/8 1934

Arméförvaltningen har på lördagen fördelat arméns nybyggnadsanslag för budgetåret 1934–35. Bl. a. få Gotlandstrupperna 6,475 kr. för omläggning av torkrummet i infanterikårens kasern II (kostnadsberäknad till 4,000 kr.), anordnande av elektrisk belysning i Kaiserportförrådet, infanterikårens vattentorn m. m.

En eldarebefattning

Gotlands Allehanda 14/8 1934

En eldarebefattning vid infanterikåren sökes vid ansökningstidens utgång i dag av 14 aspiranter, därav endast 3 härifrån Visby, övriga från fastlandet.

Förhyrda motorfordon till I. 18:s övningar

Gotlands Allehanda 15/8 1934

Militärbefälhavaren på Gotland hemställer hos k. m:t om rätt att disponera ett belopp av 5.000 kr. av den till 6.454 kr. uppgående behållningen på Gotlands infanterikårs hästlejningsanslag för förhyrande av motorfordon för innevarande års sommarsoldatskola och repetitionsövningar i och för utbildning i biltjänst och vinnande av ytterligare erfarenhet beträffande tillämpningen av de försöksvis anbefallda utbildningsbestämmelserna.

Organisationen under repetitionsövningarna

Gotlands Allehanda 18/8 1934

I generalorder har nu utfärdats bestämmelser rörande infanteritruppförbandens organisation under årets repetitionsövningar.

Vid Gotlands infanterikår skall organiseras regementsstab, två bataljoner, en bilpionjärpluton och ett signal- eller specialkompani. Dessutom må enligt vederbörande chefs bestämmelse jämväl organiseras ett yrkeskompani. Varje bataljon organiseras på stab, tre gevärskompanier, ett kulsprutekompani och en granatkastarpluton. Vid utbildningen skall särskild uppmärksamhet ägnas åt utbildningen av kompani- och högre chefer i truppföring samt åt inövande av bataljons och regementes uppträdande. I den mån förhållandena så medgiva skall tillfälle beredas överstelöjtnant och major på aktiv stat att föra regemente, kapten på aktiv stat och äldre löjtnant på aktiv stat att föra kompani och övriga officerare i reserven att i största möjliga utsträckning föra pluton.

Till förste eldare

Gotlands Allehanda 29/8 1934

Till förste eldare vid I. 18 från 1 okt. har antagits hittillsvarande andre eldaren därstädes E. W. Fernström.

Kamratfesten å Visborgs slätt

Gotlands Allehanda 30/8 1934

Kamratfesten å Visborgs slätt på söndag (2/9 1934) synes få ganska stor tillslutning, då icke mindre än över 200 gamla värnpliktiga eller anställda från infanterikåren (-regementet) ha anmält sig till deltagande, därav omkring en tredjedel från fastlandet.

Programmet är nu också fastställt. På morgonen kl. 7-8 blir det mottagning vid båtarna, varefter marschen till slätten anträdes, ev. under musik. Kl. 9 är det förläggning och frukost, varefter uppställning å kaserngården äger rum kl. 10,30 f. m. Infanterikåren emottages då av militärbefälhavaren, överste Törngren, som därpå överlämnar befälet till den nye kårbefälhavaren, överstelöjtnant A. W. Linde. Vidare framför överste Törngren hälsningsord till deltagarna i kamratmötet och å dessas vägnar talar bankdirektör Rengstrand, Stockholm. I programmet ingår också musik och sång.

Därefter hålles paus till kl. 12,30, då blir det förevisning av trupp och besök i etablissementen. Då hålles också ett sammanträde för bildande av kamratförening. Middagen intages kl. 5. Taptot går tagen till ära först kl. 11 och tystnaden

Filmen i arméns tjänst

Gotlands Allehanda 30/8 1934

Förening Armé och marinfilm har lämnat regeringen en redogörelse för hur föreningen använt det anslag på 2,000 kr. som föreningen för det gångna budgetåret tillerkänts av överskottsmedlen från statens biografbyrå.

Av redogörelsen framgår att föreningen för filmverksamheten vid Gotlands infanterikår anvisat 41 kr.

U-båtsbesök

Gotlands Allehanda 1/9 1934

Ha vi fått i dag, i det u-båtarna Ulven och Bävern vid 10-tiden i förmiddags ankommo hit. Båtarna komma närmast från Hårsfjärden och ha under den förflutna veckan deltagit i signalkriget i Norrtäljetrakten. Visiten här, som räcker till måndag (3/9 1934) har ordnats endast för att ge manskapet permission efter krigandet.

Förhyrda motorfordon till I. 18:s övningar

Gotlands Allehanda 1/9 1934

K. m:t har bemyndigat militärbefälhavaren på Gotland att disponera ett belopp av 5,000 kr. av den till 6,454 kr. uppgående behållningen på Gotland infanterikårs hästlejningsanslag för förhyrande av motorfordon för innevarande års sommarsoldatskola och repetitionsövningar i och för utbildning i biltjänst och vinnande av ytterligare erfarenhet beträffande tillämpningen av de försöksvis anbefallda utbildningsbestämmelserna.

17,500 kr. begäras till Fårösundskriget

Gotlands Allehanda 1/9 1934

I sina riksdagspetita hemställer flygstyrelsen ånyo om ett anslag på 17,500 kr. till iståndsättande av flygetablissementet i Fårösund. I första hand måste en brygga iståndsättas, vilket beräknas dra en kostnad av 6,500 kr. och golven i manskapskasernens nedre våning omläggas för en kostnad av 2,000 kr. Vidare äro 6,400 kr. erforderliga för in- och utvändiga målningsarbeten på samma byggnad samt 2,500 kr. till ny taktäckning på köksbyggnaden.

Kamratfesten på Visborgs slätt

Gotlands Allehanda 3/9 1934

Kamratfesten på Visborgs slätt på söndagen (2/9 1934) blev en särdeles lyckad tillställning. En 200 à 300 deltagare mötte upp på infanterikårens mark på middagen, därav ett 60-tal, som med båtarne kommo från fastlandet på morgonen. Vädret, som på lördagskvällen såg allt än lovande ut, bättrade sig till söndagen och blev, om än blåsigt, dock stundvis soligt och vackert.

Sedan fastlandsdeltagarna debarkerat från dagens två flaggprydda fastlandsbåtar, ställde såväl de som en del Visbybybor upp på hamnen och under infanterimusikens toner skedde avmarsch till Visborgs slätt. Det blev måhända för en del, icke minst musiken, en påfrestande promenad efter nattens upplevelser, men i sinom tid nåddes – nu som förr – slätten, där stabsintendent Örtenblads garde i köket stod färdigt till aktion. Ett flertal deltagare stötte till här ute, och det var en ganska manstark trupp, som gick att återuppliva minnet av gamla tiders kronfrukostar. Det blev en ordentlig schock, ty numera är som bekant den individuella utspisningen införd på Visborgs. Inom parentes, enligt vad vi hörde, systemet fungerar alldeles utmärkt, det är trevligt, ekonomiskt och förmånligt för mathållningen. Dagens frukost var, nu också litet särdeles, falukorv och potatis, två ägg, smör och bröd och kaffe. Både den och systemet gillades hörbarligen.

Efter frukosten blev det en stunds paus, varefter infanterikåren ställde upp på kasernkåren, och därvid bildade skaran av äldre värnpliktiga, befäl och underbefäl, en aktningsvärd kontingent, över vilken befälet togs av överste Nordenskiöld. Sedan major Welander hälsat truppen, överlämnades denna till militärbefälhavaren överste Törngren, som först hälsade sina nu i tjänst varande gossar och därefter vände sig till deltagarna i kamratfesten.

Översten erinrade om den aktualitet, frågan om ordnandet av Gotlands försvar för närvarande har, och såg i de gamla krigskamraterna samlande denna dag ett uttryck för den till synes vaknande insikten om Gotlands betydelse för riksförsvaret och om betydelsen av att detta försvar sättes i nöjaktigt skick. Han ville emellertid gå ännu längre och hoppas, att den kamratförening, som man denna dag avsåg bilda, skulle komma att genom sina medlemmar verka för Gotlands försvars stärkande och för sammanhållningen mellan de gamla kamraterna vid regemente och kår.

Militärbefälhavaren hälsade så framför fronten infanterikårens nye chef överstelöjtnant A. W. Linde välkommen och uttalade förhoppningen, att dennes arbete måtte lända gotlandsförsvaret till gagn och honom själv till tillfredsställelse. Han överlämnade så befälet över kåren till den nye chefen, som tog till orda och hälsade kåren med några hjärtliga ord.

Även han erinrade om vikten av ett väl rustat försvar för Gotland, och han hoppades att samarbetet mellan honom och kårens personal måtte bli angenämt och gott. Han uttalade också sin glädje över de gamla kamraternas i regementet eller kåren närvaro och ville förvänta att även de ville var med i arbetet för stärkandet och främjandet av Gotlandsinfanteriets intressen och öns försvar. Han slutade med att utbringa ett tvåfaldigt leve för Gotland.

Programmet för högtidligheten på kaserngården upptog vidare parad för fanan och korum. Av den sistnämnda fick man emellertid den uppfattningen, att sången behöver odlas mer på slätten, ty nog sjöng man bättre vid korum för 20 år sedan, om man nu får vara litet högfärdig på de äldre årsklassernes vägnar.

Bland de närvarande märktes en hel del såväl äldre och pensionerade befattningshavare vid regementet som ”reservare”, och av högre regementsbefäl kunde man anteckna förutvarande regementschefen överste Fineman, överste Nordenskiöld samt överstelöjtnanterna C. A. Bäckström och Axel Wijkmark.

Ja, sedan blev det enskild framryckning i enskilda riktningar. Man tittade på gamla logement, som nu blivit en hel del förändrade, man bekantade sig med varandra och upplivade gamla minnen. På marketenteriet samlades till slut ganska många, och här underhöllo hrr Charles Grenberg och Simeon Jakobsson med sång till luta. Samtidigt tränade en del sångare av olika årsklasser i gymnastiksalen för att kunna underhålla kamraterna vid middagen.

Vid halv 1-tiden samlades ganska många av festdeltagarna jämte några andra intresserade vid järnvägsövergången nordost om Kungsladugården, varifrån man fick följa en modern infanterikontingents framryckning under strid och med användande av nutida modern attiralj. Där förekom sålunda förbindelsetjänst medelst fältradio, g…srekognoscering, skarpskjutning med kulsprutor och granatkastare, gasbeläggning, etc. Övningen följdes med stort intresse av åskådarna. Densamma hade planlagts och leddes av kapten Nils Söderberg, och såväl han som den tjänstgörande truppen är väl värd ett erkännande för sin möda och sitt offrande av söndagsvilan.

I kårens gymnastiksal samlades deltagarna i kamratmötet senare på eftermiddagen för att diskutera frågan om bildandet av en kamratförening av äldre och yngre värnpliktiga och befäl av olika grader vid I. 27 och I. 18. Musikkåren spelade som inledning en marsch varefter till ordförande för dagen utsågs överstelöjtnant A. Wijkmark. Ordet överlämnades så till en av 1909 års värnpliktiga bankdirektör O. Rengstrand, (eg. Regnstrand) Stockholm, som i ett kåserande föredrag drog fram en del minnen och erfarenheter från beväringsgiden vid regementet.

Sol och skugga skifta under värnpliktstiden, men även om arbetet i kronans kläder kan synas både tungt och svårt, är det dock av den art, att man nu efteråt, då man förstår och fattar betydelsen av den fostran de unga få i vapenrocken, med glädje och tacksamhet minnes värnpliktsåren. Tal. Underströk betydelsen av vad bara den omständigheten socialt betyder, att ungdomar ur olika samhällslager och från olika hem komma tillsammans under samma bestämmelser och samma ledning. Här på Gotland är man särskilt mån om turistreklamen och tal. ansåg, att kommitterade knappast kunde tänka på en bättre turistreklam än när man trummade samman gångna års värnpliktiga till ett upplivande av gamla minnen på Gotland. Tal. Slutade med att på de gamla värnpliktigas vägnar bringa regementet sitt tack för gångna tider och sin hyllning, och han utbringade ett av rungande hurrarop följt fyrfaldigt leve för I. 27 och för I. 18, följt av fanfarer och paradmarschen.

Dagens ordförande framförde de närvarandes tack till direktör Rengstrand, som även belönades med en varm applåd. Dagens sekreterare ombudsman Olsson redogjorde så för hur tanken på en kamratförening kommit upp, och beklagade, att tid och pengar icke räckt till för en vidsträcktare propaganda för sammankomsten. En del av 1909 års värnpliktiga, bosatta i Stockholm, hade uttalat sig för en kamratförening och här nere i Visby hade sedan saken ordnats av en kommitté, bestående av major Welander, stabsintendenten major Örtenblad och kapten Antonsson. Efter detta anförande beslöto de närvarande enhälligt att bilda Gotlandsinfanteristernas kamratförening, och man antog preliminärt ett föreliggande förslag till stadgar, vars första paragraf lydde:

”Gotlandsinfanteristernas kamratförening (G. I. K. F.) har till uppgift att inom föreningen sammanföra personal (fast anställda och värnpliktiga) vid f. d. kungliga Gotlands infanteriregemente och nuvarande kungliga Gotlands infanterikår samt inom föreningen befordra ett gott kamratskap och intresse för försvaret med särskilt aktgivande på Gotlands försvar.”

Styrelsen ska enligt stadgeförslaget ha sitt säte i Visby och bestå av utom ordförande 10 personer, varav fem från Gotland och fem från fastlandet. Till ordförande utsågs enhälligt den nytillträdande kårchefen överstelöjtnant A. W. Linde. Till styrelseledamöter valdes: från Gotland: bankdirektör H. Ihre, banktjänsteman H. Bergström, fanj. O. Lövin, lantbrukare J. Edmark, Ala, och journalist G. Storm med lantbrukarna K. Jakobsson, Norrbys i Hörsne, och K. Olofsson, Grymlings i Eksta, kapten Ivar Sellergren, köpman C. G. Kolmodin och köpman D. Holmert med suppleanter, samt från fastlandet: bankdirektör O. Rengstrand, kapten Einar Råberg, överkonstapel K. Kraft, ombudsman Nils G. Olsson, samtliga från Stockholm, och köpman L. Larsson, Malmö, med till suppleanter T. Söderström och prokurist Carl G. A. Wirström, Stockholm, köpmännen G. Uppström, Göteborg, och R. Björkman, Kalmar, samt disponent H. Gehlin, Norrköping. Till revisorer valdes länsjägmästare Ragnar Melin, Visby, och grosshandlare G. Uhlén, Stockholm, med kapten T. Bergenström och bankkassör F. Johansson, som suppleanter.

Årsavgiften bestämdes till 2 kr. och ett förslag till föreningsmärke hänsköts till styrelsen. Vid sammanträde efter middagen konstituerade sig styrelsen med kapten Einar Råberg som vice ordförande, ombudsman Nils G. Olsson, sekreterare, journalist G. Storm, vice sekreterare, överkonstapel K. Kraft, skattmästare, banktjänsteman H. Bergström, klubbmästare, och grosshandlare T. Söderström, vice klubbmästare.

Något över kl. 5 samlades deltagarna i mötet i matsalen, där en utmärkt middag serverades. Det må i detta sammanhang manifesteras, att I. 18 denna dag visade, att I. 27:s gamla goda renommé, som ett första klassens matregemente, alltjämt upprätthålles. Middagen var enkel men förträfflig och i trots att det endast serverades klass I var stämningen så god man gärna kunde önska – ja, hela mötet präglades för den delen av den bästa stämning, utan störande moment. Musikkåren konserterade under middagen, som inleddes med att militärbefälhavaren överste Törngren hälsade alla välkomna och utbragte ett leve för konungen, följt av hurrarop och kungssången. I ett par omgångar sjöngo sångarna under fanjunkare Lövins ledning ett flertal sånger, ett 15-tal telegram och skrivelser från olika hål föredrogos och unisont sjöngs en vacker och tydligen samma dag diktad kamratvisa. Bland dem, som med telegram ihågkommit mötet märktes general Leijonhufvud, överstelöjtnanterna Sahlin och Hj. Falk, presidenten Hans Lagerloef, New York, m. fl. En del 6-kompanister, samlades i Stockholm till firande av 20-årsminnet av sin tjänstgöring vid regementet, hade också sänt telegrafisk hälsning.

I och med att middagen var slut var också kamratmötet 1934 till ända, och liksom under värnpliktsåren vid denna tid på dagen, ställde de flesta sina steg mot Visby och dess begivenheter. En del av fastlänningarna reste redan i går afton tillbaka till fastlandet, men en del stannade över till i dag. Förvisso kommer dock minnet av den glada samvaron att länge bevaras, och tämligen säkert kan man hoppas, att sedan nu föreningen tagit fast form och fått en del pengar i kassan – praktiskt taget alla närvarande antecknade sig för medlemskap – anslutningen kommande år blir vida talrikare.

Programmet för kamratföreningens verksamhet kan utvidgas och kompletteras. Till en början blir väl medlemsvärvningen en viktig detalj, men vidmakthållandet av intresset för arbetet vid den gren av försvaret, där men en gång gjort sina militära lärospån, behöver därför icke skjutas åt sidan. Om intresset för Gotlands försvar över huvud taget är aktuell just nu, bör det aldrig upphöra att vara det för de gamla krigskamraterna vid I. 27 och I. 18. Sammanslutna i den nybildade föreningen ha de kanske större möjlighet än annars att alltjämt aktivt deltaga i Gotlandsförsvarets stärkande – vikten av detta senare förstår kanske den bäst, som gjort sin värnplikt på det även för rikets försvar viktiga Gotland.

Flygstyrelsen avstår

Gotlands Allehanda 3/9 1934

Flygstyrelsen har beslutat att ej hos 1934 års riksdag förnya sitt i fjol framställda men då ej beaktade yrkande om anslag till torpedförråd i Fårösund.

Oundgängliga försvarskrav

Gotlands Allehanda 4/9 1934

Gotlands försvar kräver omedelbara åtgärder.

Arméförvaltningen äskar i sina nu avgivna riksdagspetita nya eller höjda lanslag, för materielanskaffning åt fältarmen och åt hemortens luftförsvar, för höjandet av den militåra personalens användbarhet och för återbesättande av arméns revervstat. I betraktande av de allvarliga omständigheter, heter det i framställningen, som framhållits ifråga om stärkandet av Gotlands försvar, har ämbetsverket likaledes begärt medel för genomförandet av härutinnan föreslagna åtgärder. I övrigt har arméförvaltningen äskat förhöjningar av flertalet övnings- underhålls-, drifts- och förbrukningsanslag för att bringa dem i en båttre överensstämmelse med 1925 års kostnadsberäkningar eller med de faktiska normala medelsbehoven än som under den senaste depressionstidens budgetår varit fallet.
Enligt motiven till 1925 års försvarsordning skulle åtgärder för försvarsberedskapens höjande vidtagas i den mån så kunde anses påkallat av den allmänna politiska situationen. Generalstabschefen har framhållit det ofrånkomliga i att dylika åtgärder nu vidtagas.
Medelsäskandena för lantförsvaret uppgå till 78,983,526 kr. Motsvarande medelsiffra för budgetåren närmast före de sista depressionsåren utgör 72,343,590 kr. För innevarande budgetår är jämföralsesiffran 63,712,912 kr.
 
Gotlands försvar.
Från flygbaser på Gotland kunna flygoperationer utsträckas mot mål, som icke kunna nås från Östersjöns kuster. Därigenom stegras riskerna för anfallsföretag mot ön. Gotlands särställning ifråga om försvaret bl. a. av vår neutralitet, är ett vägande motiv för en omedelbar behandling av denna del av härordningen. För stärkandet av lokalförsvaret på ön föreslår ämbetsverket en ökning av staterna vid Gotlands infanterikår med sex officars-, fyra underofficers- samt elva underbefäls och manskapsbeställningar ävensom vid Gotlands artillerikår med två officers-, två. underofficers- samt nio underbefäls- och manskapsbeställningar, allt i vad rör endast det närmaste budgetåret. Kostnaderna uppgå till 83,676 kr. Till motorisering av infanterikåren begäras därför anslag på 60,000 kr. och till en garagebyggnad 48,000 kr.
För vidmakthållande av effektiviteten i 1925 års härordning är det nödvändigt att börja återbesätta reservstaten. Arméförvaltningens förslag medför en kostnadsökning av 64.950 kr.
1928 års luftförsvarsutrednings förslag om materialanskaffning, har hittills icka föranlett någon åtgärd av statsmakterna. Den nu föreslagna anskaffningensomfattning är mindre än en tiondel av den av utredningen föreslagna och kan därför icke föregripa luftförsvarets framtida ordnande. Till luftvärnsmateriel begärs för det närmaste budgetåret 1,290,000 kr. Hemortens luftförsvar bör kunna träda i verksamhet inom 12 timmar efter därom utfärdad order. Endast två, av hemortens nitton, luftbevakningscsentraler äro f. n. försedda med erforderlig materiel. För nästa budgetår äskas nu 196,000 kr. till materiel allenast för ett fåtal av de oundgängligaste luftbevakningscentralerna.
Medel till inköp av lyssnarapparater för luftvärnsartilleriets strålkastare finnas icke. Hittills har endast en modern lyssnarapparat kunnat anskaffas, och detta för medel, skänkta av föreningen för Stockholms fasta försvar. Arméförvaltningen begär för det närmasts budgetåret 288,000 kr.
Arméförvaltningen finner det vara hög tid att nu återupptaga vissa försök med luftvärnskulsprutor, vilka av brist på medel måst avbrytas. För detta ändamål begäras 90,000 kr.
Övningsanslagen ha under de tre senaste budgetåran så beskurits, att arméns tjänstbarhet väsentligt nedgått. Nu begäres 1,126,000 kr. mot för innevarande budgetår anvisade 800,000 kr. Det är angeläget att återupptaga den alltsedan 1932 av medelbrist till största delan nedlagda vinterutbildningen. Sedan 1925 ha nya utbildningsgrenar tillkommit liksom ock ny materiel, vars skötsel kräver specialutbildning. Till fälttjänstövningar och till befälets fältövningar begäras 700,000 kr. Detta anslag har nu icke på två budgetår anvisats. Till luftförsvarsövningar har under de tre senaste budgetåren intet anslag utgått. Härtill begäres au 36,000 kr.
Till anskaffning av materiel för atbildningen i gasskyddstjänst begäses 100,000 kr.
Arméförvaltningen har icke haft anledning att i princip frångå sin tidigare åsikt om betänkligheten av skytteanslagets nedsättning till lägre belopp än 470,000 kr. Uppgifterna om minskningen av antalet skytteföreningar och nyinskrivna skyttar bestyrka dessa ämbetsvarkets farhågor emellertid ämbetsverket förordat åtgärder för försvarsberedskapens höjande finner det sig med hänsyn till angelägenhetan av att dessa också bliva vidtagna - i betraktande av det finansiella läget - böra begränsa sig till att begära 280,875 kr.
Röntgenundersökning av de värnpliktigas lungor bör anordnas vid de läkarbesiktningar, som äga rum omedelbart sifter deras inryckning, anser arméförvaltningen. Kostnaderna beräknas till 10,000 kr. Anslaget är nytt. Till uppsättanda av en hundgård för sjukvårdshundar vid Norrlands trängkår begäres 9,000 kr.
 
Gotlands försvar kräver rörliga kustartilleribatterier.
Marinförvaltningen begär i sina på måndag avgivna petita 210,000 kr. för budgetåret 1935-1936 till ordnandet av kustartilleriförsvaret på Gotland.
Ämbetsverket framhåller, att det efter genomförandat av 1925 års försvarsbeslut med tiden blivit allt mera klart, att Gotland genom sitt läge är av väsentlig betydelse för hela landets försvarsproblem. Ett fientligt besittningstagande av ön kan sålunda ställa vårt landa rikaste delar under ett synnerligen kraftigt luftstrategiskt tryck, som kan giva en fiende stora möjligheter att åstadkomma katastrofala verkningar i vårt hemland. Även Gotlands i Östersjön framskjutna läge är ur försvarssynpunkt synnerligen värdefullt ur den synpunkten, att Gotland kan tjäna som framskjuten bas för bl. a. lätta sjöstridskrafter. Ur försvarssynpunkt är det sålunda av stor vikt, att Gotland kan bevaras i svensk besittning och utnyttjas för att stärka det svenska försvaret.
1929 års sakkunniga för utredning rörande försvarsväsendet uppmärksammar också Gotlands synnerliga betydelse i försvarshänvende. Bl. a. framhöllo de sakkunniga det stora värdet av en framskjuten bas för lätta sjöstridskrafter i Fårösund, särskilt efter den förändring i sjökrigets natur som åstadkommits genom min-, undervattensbåts- och flygvapnets utveckling.
I sakens nuvarande lägg har emellertid marinförvaltningen, heter det vidare, ansett sig icke böra i år anhålla om äskande av medel för Fårösunds förseende med ett permanent anordnat kustartilleriförsvar. Utöver försvarsanordningarna vid Fårösund kräves emellertid även vissa rörliga kustartilleribatterier för kustförsvaret på Gotland. Marinförvaltningen håller före, att det ur riksförsvarssynpunkt är en angelägenhet av stor vikt att ifrågavarande batterier anskaffas för att biträda vid Gotlands försvar. Med hänsyn till den nuvarande oroliga politiska situationen och Gotlands utsatta läge anser ämbetsverket nödvändigt, att ifrågavarande anskaffning snarast kommer till stånd. Kostnaderna för två 10,5 cm. rörliga kustartilleribatterier beräknar ämbetsverket till 630,000 kr. Myndigheten har härvid om ock med tvekan ansett sig kunna förutsätta, att pjäsantalet per batteri vid den första anskaffningen begränsas till två pjäser. På grund av rådande statsfinansida förhållanden synas ifrågavarande kostnader böra lika fördelas på tre budgetår.

Marinen. Löjtnanten vid fortifikationen Gösta Genberg

Gotlands Allehanda 6/9 1934

Marinen. Löjtnanten vid fortifikationen Gösta Genberg, förut i Visby, skall för särskilt uppdrag stå till marinförvaltningens förfogande i Stockholm på tider i år, varom chefen för marinförvaltningen överenskommer med kommendanten i Vaxholms fästning.

Gotland kartlägges från flygmaskin

Gotlands Allehanda 8/9 1934

Sedan c:a tre veckor tillbaka har en flygmaskin från första flygkåren i Västerås varit stationerad på Gotland för att fullfölja det kartläggningsarbete från flygmaskin, som påbörjades föregåande sommar. Förut i år har kartläggningsarbetet bedrivita i Bohuslän. Vädret blir emellertid sedan maskinen kom till Fårösund, varit allt annat än gynnsamt för arbetet ifråga, och på hela tiden endast tre dagar kunnat användas för kartläggning. I morse startade maskinen emellertid från Fårösund kl. 7 för att flyga till Klintehamn, och därest vädret visade sig gynnsamt ämnade man övernatta där. Man kan ju tycka att det varit många vackra dagar på de tre senaste veckorna, men vädret måste för här ifrågavarande arbeten vara alldeles särskilt fint, med klar sikt, och fullständig molnfrihet. Fotograferingen äger nämligen rum från en höjd av över 3,000 metar och då förstår man att luften måste vara klar. Den del av Gotland, som återstår att kartlägga, sträcker sig från takten av Västergarn och öster över mot Ardre samt ned till Burgsvik.
Planet, som är ett hydroaeroplan av vanlig typ, föres nu av löjtnant Lorichs, som i söndags avlöste löjtnant Lillhagen, vilken förut tjänstgjort som förare. Det var löjtnant Lilliehagen som förda planet i fjol, då man började med kartläggningen av ön. Som fotograf från kartverbet medarbetar en hr von Wachenfeldt, en broder för övrigt till senaste landskampens store man. Den flygmaskin, som användes, är utrustad med en mycket tidsenlig filmseriekamera. Flygvapnet har nämligen från Zeiss i Jena förvärvat en karmera med elektrisk drift, under det den av tidigare konstruktion drivits av flygmaskinens propeller. Propellerns hastighet varierar emellertid något, men man kan tack vare den elektriska driften uppnå en konstant hastighet, vilka innebär en stor fördel. De resultat, som hittills nåtts, äro i stort sett mycket tillfredsställanda, och meningen är nu att efterhand utsträcka arbetet till att omfatta hela landet.
Flygmaskinen är för övrigt den första som försetts med en i Sverige tillverkad Bristolmotor, vilken lär fungera alldeles utmärkt. Kartläggningsexpeditionen måste inom närmaste tiden återvända till fastlandet, och det är därför att hoppas, att vädrets makter bli kartograferna nådiga, så att arbetet hinner slutföras i höst.

Lysning

Gotlands Allehanda 10/9 1934

Lysning avkunnades i härvarande domkyrka i går mellan löjtnanten i Gotlands infanterikår Erik Källström och kassören vid S:t Olofs sjukhus i Visby fröken Martha-Lisen Billbergh, dotter till f. disponenten M. Billbergh, Malmö.

Reservstaten för underbefäl

Gotlands Allehanda 10/9 1934

F. furiren vid Gotlands artillerikår Hilmer Fahlberg anhåller hos k. m:t om rätt att antagas till furir på reservstat vid Gotlands trupper, utan hinder av att mer än två år förflutit, sedan han avgick från aktiv tjänst. Militärbefälhavaren tillstyrker ansökningen på så sätt, att han bemyndigas att efter vederbörlig prövning antaga hr Fahlberg.

Major R. C. Eek avliden

Gotlands Allehanda 10/9 1934

På Serafimerlasarettet i Stockholm avled på fredagen (7/9 1934) majoren R. C. Eek i en ålder av nära 57 år.

Den bortgångne var född i Linköping den 1 okt. 1877. Efter genomgången utbildning blev han 1898 underlöjtnant vid Gotlands artillerikår, där han avancerade till löjtnant 1902 och till kapten 1914. Han tjänstgjorde under många år som adjutant vid militärbefälet. År 1918 var han inspektör för Svenska röda korset vid krigsfångelägren i Ryssland och tjänstgjorde 191… (otydl.)- 20 som militärattaché vid svenska beskickningen i Berlin. Han tillhörde också stadsfullmäktige i Visby under åren 1915–1918. År 1924 befordrades han till major vid Bodens artilleriregemente och vid försvarsreduceringen genomförande överfördes han 1927 på övergångsstat.

Major R. C. Eek, som efterlämnar minnet av en dugande officer och en högt värderat personlighet, sörjes närmast av tre barn samt av syster.

Tjänstepensioner åt arbetare vid försvarsväsendet

Gotlands Allehanda 14/9 1934

Den 11 jan. 1935 skall det av k. m:t utfärdade reglementet angående tjänstepension för arbetare i statens tjänat träda i kraft. I anledning härav pågå f. n. hos alla statsmyndigheter med anställda arbetare utredningar rörande vilka arbetare, som skola underkastas nya reglementet och vilka som skola undantagas från dess tillämpning. För arméns vidkommande är denna utredning nu slutförd och överlämnas till finansministern.
Från Gotlandstrupperna har inkommit detaljerat förslag, enligt vilket 44 arbetare skulle erhålla tjänstepensionsrätt. Några arbetare vid apteringsverkatadan och ammunitionsförrådet ha ansetts böra undantagas. Vad angår i enskilda lägerkassans affärsföretag anställd personal förutsättes, att den nya författningen är tillämplig å denna personal.

Gotländske krigare. Martin Ebertz

Gotlands Allehanda 17/9 1934

Gotländske krigare

Kapten Bengt Lindwall
XXVII

Ebertz, som dekorerats med finska Frihetskorset, Tammerforsmedaljen, finlandssvenskarnes medalj samt Svenska Brigadens minnesmedalj, återgick så till fredliga värv. Oaktat han osågad genomlevat ett inbördeskrigs fasor och ohyggligheter, hade dock detta fälttågs spänning och äventyr, där insatsen var livet, utövat sin tjusning på honom på samma gång hans hat mot bolsjevikerns och deras meningsfränder ökats. När därför Estland, vår gamla Östersjöprovins, år 1919 under sin frihetskamp mot det röda Ryssland var i behov av hjälp, beslöto Ebertz och en gammal stridskamrat från finska frihetskriget, Arnold Höglund, f. d. furir vid Västmanlands regemente, att avresa till Narva och där söka inträde i den finska frikåren, som kommenderades av den så berömde finske majoren, svensken Martin Ekström. Oaktat de ej fingo sina pass viserade för genomresa i Finland, reste de dock i början av februari månad 1919, vederbörligen utrustade, till Haparanda, där de hoppades att lättare erhålla visum. Här sammanträffade de med ett 30-tal gamla brigadister, bland dem Gösta Grönstrand, som tagit värvning i den s. k. Svenska Kåren. Dagarna gingo, men ingen utsikt till visering. Ebertz och Höglund rymde därför en mörk natt under den svenska bevakningsstyrkans beskjutning på isen över älven och lyckades uppnå Torneå, där de av stadskommendanten erhöllo pass och tågbiljetter till Hälsingfors. Här satte de sig i förbindelse med den estniska rekryteringsbyrån och lyckades utverka order att med 8 svenska frivilliga (in blanco) inställa sig hos major Ekström, som vistades i Hungerburg nära Narva. De avreste därpå till Reval med en finsk isbrytare, som ombord även förde frivilliga till den Svenska Kåren, vars befäl vid ankomsten dit utsatte bevakning för ev. rymning. Redan nu hade nämligen en del mera erfarna medlemmar därav insett kårledningens inkompetens och sökte tillfälle att vid annat truppförband deltaga i kampen. Eberts och Höglund gingo iland och lyckades även få 8 missbelåtna kårmedlemmar, bland dem Gösta Grönstrand, med sig till finska kårens förläggning i en fabrik i staden. Följande dag avreste de till Narva på ett trupptransporttåg, där även Svenska Kåren ilastats. Efter ankomsten till Hungerburg anmälde de sig för major Ekström, som dock ej kunde antaga dem, då den finska kåren inom kort skulle upplösas. De hade då intet annat val än att ingå i Svenska Kåren, som befann slit i Narva. Organisatören och ledaren, kapten Carl Mothander, hade redan i Reval avsatts och hade nu endast kårens ekonomiska angelägenheter om hand. Kårchef var nu en svensk officer, kapten Hellén. Kåren, som utgjordes av omkring 150 rikssvenskar, de flesta deltagare i finska frihetskriget, var organiserad på två kompanier, I vars utrustning även ingick ett antal kulsprutor. Den förstärktes sedermera med ett 100-tal svenskfinnar från den upplösta finska kåren. Som kompanichefer tjänstgjorde gotlänningen Ragnar Ahlyr och fänriken i Vaxholms grenadjärregemente Bergmark. Bland plutoncheferna må nämnas fänriken i I. 26 Jönsson, fänriken i Trängen Einar Lundborg, den sedermera så berömde flygaren, affärsmannen Sarrizelthus från Stockholm, sergeanten i A. 4 Nord och furir Holmberg. Höglund placerades även som plutonchef och Ebertz utnämdes till fältväbel med tjänstgöring dels som tropp-, dels som halvtroppchef. Disciplinen inom kåren var under all kritik, befälet kunde ej uppehålla sin auktoritet, missnöje, knot och oenighet såväl bland befäl som manskap hörde till ordningen för dagen, varjämte moralen var oerhört slapp. Gällde det strid och spännande spaningsuppdrag mot den röde fienden kunde däremot ingen mäta sig i dödsförakt och tapperhet med dessa hoprafsade äventyrare. Följden blev att befäl ständigt ombyttes och truppen förlorade förtroendet för sina ledare. Flera av de mest dugliga och erfarna, bland dem fänrik Lundborg, sökte därför och erhöllo även anställning vid andra truppförband. Kåren var förlagd i Narva, som ständigt var utsatt för artillleribeskjutning från den på andra sidan Narovafloden belägna staden Jamburg, som innehades av bolsjevikerna. Ebertz berättar för författaren en episod härifrån: Vi lågo förlagda i en fabrik, i dess omedelbara närhet ett vattentorn, som användes som eldlednings plats, ideligen besköts av fienden. En dag, då den vanliga middagen, bestående av någon kålsoppa med bröd. skulle utspisas, kommer en granat, slår igenom väggen till köket och vräker ikull soppgrytan, vars innehåll spreds åt alla håll. Ingen skadades men vi blevo utan mat. De som hade några slantar kvar av vår sold, 10 fmark (omkring 1 kr.) om dagen, gingo ned till hotell Moskwa och åto pannkaka, som var både gott och billigt. För att komma dit måste vi passera järnvägsstationen, som ständigt var utsatt för artilleribeskjutning. Det hade ombedes sina risker att fylla magens krav, men vi sprungo till stadsbornas förskräckelse i kapp med s. k. blindgångare, som kommo singlande i luften.
Ebertz var här med om mången äventyrlig patrullstrid mot fienden på den andra stranden, varom en skildring finnes omtalad av Gösta Grönstrand (se XXIII). Vid alla företag mot bolsievikerna var en regel att en tid behålla den sista patronen i sitt gevär eller pistol för egen räkning för att ej levande falla i de röda vilddjurens våld, då sådana dödssätt som korsfästning, stympning, bukuppsprättning o. d. ingalunda hörde till ovanligheten för deras tagna fångar.
I närheten av Svenska kårans stridsfront opererade en annan frivillig kår, Baltiska Baronernas kår. Denna led brist på utbildat befäl och servis för sina kanoner. Mot utfärdat förbud försökte en denna kår tillhörande rikssvensk, löjtnant Francke, upprepade gånger att värva artillerister från Svenska Kåren, men avvisades ständigt med hot om straff. Till slut häktades han, ståndrätt tillsattes av Svenska Kåren, som dömde honom till döden, och han arkebuserades. Inom kåren ansågs straffet onödigt strängt, och åtgärden sänkte ytterligare befälets anseende inom de egna leden. I Sverige väckte saken stort uppseende, varom tidningarna på sin tid kunde meddela.
Omkring den 20 mars förflyttades kåren till Baltischport, där en reorganisation visade sig vara nödvändig för att förhindra utbrottet av det stegrade missnöret. En del befälsposter ombyttes och kårchefen kapten Hellén, som visat som mindre lämplig på stridsfältet, erhöll vid sin sida Ragnar Ahlyr som chef för stridsoperationerna. I början av april transporterades kåren till Dorpat och Petschory för att där tillsammans med en del vita ryska trupper hindra de rödas framträngande i sydöstra Estland. Bolsjevikerna trängdes så småningom tillbaka över gränsen, varvid Ahlyr som kårchef genom sina åtgärder förvärvade sig aktning och kårens förtroende. Däremot åsamkades kåren svåra förluster genom kompanichefernas huvudlösa och om brist på all kunskap om de militära grundreglerna vittnande manövrer; de enskildas initiativ, oförvägenhet och tapperhet förhindrade en fullständig katastrof.
Svenskarna hade gett sig ut i esternas frihetskamp för att med dem bekämpa bolsievismens framträngande och på samma tillfredsställa lusten för spänning och äventyr. Visserligen hade de då och då varit med om skarpa strider mot denna yttre fiende; men det var en bagatell mot den hopplösa kamp de natt och dag hade att utkämpa mot ohyran. Den syntes outrotlig, och pinan kom till och med den tappraste att ge vika. Ebertz blev till slut urståndsatt till tjänstgöring och måste med märken över hela kroppen av de ryska lössen och stora bölder å lår och maze avpolleteras till ett sjukhus i Dorpat. Medan han här låg intagen, erhölll han besök av sin gode vän Höglund, som meddelade, att ett 10-tal av Svenska Kåren rymt från fronten på grund av missnöje med det ansvarslösa befälet, orättvisorna och den urusla förvaltningen. De hade nu samlats i Dorpat för att dryfta sina angelägenheter, men förmåddes för svenska anseendes skull och sedan de fått en del av sina fordringar uppfyllda att återvända till kåren, som nu framträngt mot ryska staden Pskow. Vid de strider, som här färekomma utmärkte sig särskilt fänrik Einar Lundborg, kapten i estländska armen. Han opererade här med ett pansartåg och bidrog verksamt till esternas framgångar genom sina djärva raider. I början av maj återvände kåren till Petschory och sedermera till Reval, där den vid midsommartiden upplöstes. En del av kårens medlemmar återreste till Sverige, men större delen toga värvning i kosackgeneraler Ealakuwitz kår, tillhörande den vita ryska s. k. nordvästarmeu under general Judenitz. Vid den misslyckade offensiven mot Petrograd visade de upprepade prov på karolinsk tapperhet och oförvägenhet. Endast ett fåtal av dem torde med livet hava återkommit därifrån.
Ebertz kvarlåg emellertid på sjukhuset i Dorpat. Vid dess evakuerande transporterades han med sjuktåg, till ett sjukhus i Reval, varifrån han i månad 1919 utskrevs och avreste omedelbart, dekorerad med estnisk tapper hetsmedalj, till Visby, där han av dr Fries fullt, kurerades från alla lössbett. Elfter en tids vila återtog så Ebertz sin civila sysselsättning, och efter utbildning i Frankrike och England är han nu välbeställd hovmästare på restaurant Rosenbad i Stockholm.

Gotländske krigare. Axel Dahlgren

Gotlands Allehanda 27/9 1934

Gotländske krigare

Kapten Bengt Lindwall
XXVIII

Axel Herman Dahlgren föddes den 5 februari 1793 på Lundegårds häradshövdingeboställe på Öland, där fadern var häradshövding. Efter skolstudier i Kalmar och studentexamen i kund den 5 september 1806 avlade han vid universitetet å sistnämnda ort i slutet av följande år en förberedande juridisk examen för att ägna sig åt faderns yrke. Han erhöll därefter anställning som domarbiträde i dennes domsaga, men efter några år överflyttade han till Gotland, där han fick plats i Södra Domsagans kansli. Vid Gotlands nationalbevärings organisation år 1811 enrollerades han som jägare vid 15 jägarekompaniet. På grund av sin bildning och föregående intresse för och verksamhet inom Gotlands lantvärn blev nu överbefälets uppmärksamhet fäst vid den spänstige ynglingen, och det dröjde ej länge förrän har, etter avlagda kompetensprov av militärbefälhavaren, amiralen friherre R. Cederström, den 5 juni 1811 konstituerades till fänrik vid Gotlands Allmänna Beväring med placering vid 15. jägarekompaniet. Den 24 mars 1812 erhöll han Konungens fullmakt att vara fänrik i armén, varefter han samma år passerade graderna vid då på Gotland förlagd fältbataljon av Jönköpings regemente. År 1813 den 22 april beordrades Dahlgren, i likhet med en del andra officerare ur nationalbeväringen, till svenska armen i Tyskland, där han under fälttåget placerades på von Engelbrechtenska regementet. Detta truppförband, som erhållit sitt namn efter militärguvernören i Svenska Pommern, utgjordes av pommerskt lantvärn om en fältbataljon och två garnisonbataljoner i Stralsund och kommenderades till större delen av dit beordrade svenska officerare. Dahlgren som talade flytande tyska samt snart även behärskade den i norra Tyskland allmänt förekommande platttyskan, togs snart i anspråk för särskilda spaningsuppdrag, förd vilkas utförande icke blott fordrades språkkunskaper och ett ledigt sätt, förslagenhet och list, utan även ett hänsynslöst uppträdande. Brist på livsmedel och furage förekom ofta under fälttåget, särskilt på de platser, där de ryska kosackerna förut dragit fram. Dahlgren måste för sin bataljons räkning därför med sin trupp ofta företaga verkliga plundringståg för att från avlägsna fält och gömslen i skogarna bortföra boskap och av den värnlöse invånaren framtvinga de behövliga rekvisitionerna. Den stackars bondens försök att gömma undan sina sista besparingar misslyckades ofta, då Dahlgren liksom hade väderkorn att uppsnoka vad som fattades. Om han t. ex. misstänkte att något var nedgrävt, sköljdes marken med vatten sög jorden detta hastigt till sig, så var det tecken, att grävning nyligen skett, och då anställdes efterspaning, som sällan slog fel. Huruvida bonden sedermera erhöll betalning i utbyte mot sina mottagna skriftliga rekvisitioner är nog osäkert! Emellertid hade Dahlgren placerats till tjänstgöring som plutonchef på fältbataljonens 6. kompani; med vilket han under år 1813 deltog, förutom i en del skärmytslingar, i har taljerna vid Gross-Beeren den 23 augusti och Dennewitz den 6 september samt Lbecks intagande den 5 december. Därpå följde vinterfälttåget i Holstein, som avgjordes under 6 veckor och avslöts med freden i Kiel den 14 januari 1814. Tröttande marscher jämte bivackering ii snö och smuts samt belägringen av Rendsburg karakteriserade detta fälttåg, vad Dahlgren beträffar. Då svenska armen sedermera tågade genom västra Tyskland in i Belgien, inlades en del av von Engelbrechtenska fältbataljonen under kapten Nerresans befäl som garnison i staden Aachen, där Dahlgren placerades som kommendantsadjutant. Truppen avlöstes emellertid snart för att deltaga i belägringarna av fästningarna Jüllich och Maastricht under mars och april månader. I början av sistnämda månad besörjde fältbataljonen förposttjänsten på en del av västra stranden av floden Maas. Fransmännen gjorde därvid den 3 på morgonen ett kraftigt utfall från Maastricht och fördrevo de framskjutna fältvakterna. Bataljonens huvudstyrka utryckte dock omedelbart, återtog den förlorade terrängen cell förmådde fransmännen, sedan flere anfall av deras kavalleri blivit avsagna, att draga sig åter inom fästningens vallar. Vid detta tillfälle utmärkte sig Dahlgren för påpasslighet och djärvhet, vilket renderade honom löfte om belöning för sitt välförhållande. Den 13 juli återkom fältbataljonen efter slutat fälttåg till Stralsund, där regementet upplöstes, och de svenska officerarna beordrades återgå till hemorten. Vid Gotlands nationalbeväring placeradea han åter på sitt 15 jägarekompani som plutonchef, men tjänstgjorde sedermera även som kompanidisponent och regementsadjutant. År 1815 den 21 februari befordrades han till löjtnant i armen med lön vid nationalbeväringen samt utnämdes den 7 september 1824 till kapten och kompanichef. Vid sitt avskedstagande den '1'2 juni 1843 erhöll han majors n. h. o. v. Sedermera inträdde Dahlgren i tullverkets tjänst och passerade även där graderna samt erhöll år 1860 tjänst som tullinspektor i Pataholm, vilken befattning han innehade till sin död den 12 augusti 1875. Hans var sedan 1846 gift med Sofia Mathilda Grubb, dotter till den framstående jordbrukaren och industrimannen Edvard Israel Grubb på Takstens i Lärbro, vars porträtt finnes i Gotlands fornsal. Någon annan dekoration än Carl XIV Johans fälttågsmedalj, som han erhöll år 1855, kom ej att hitta väg till den gamle krigarens bröst. Hans skiftesrika, anspråkslösa och hedrande verksamhet är väl förtjänt att minnas och aktas.

Civil och militär sjukvård

Gotlands Allehanda 4/10 1934

Utbyggnad av garnisonssjukhuset å Visborgs slätt önskvärd.

Stockholm 4 okt. (H. R.) Statens sjukvårdskommitté synes intaga en mera avog inställning till civilt och militärt samarbete beträffande sjukvården än de landsting, som funnit med sin fördel förenat att acceptera sådant samarbete, förklarar arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse i yttrande till k. m:t över kommitténs betänkande om den slutna kroppssjukvården. I viss mån erhålles intrycket, att försvarsväsendets sjukhusvård bildar en främmande del av medicinalväsendet av visserligen tolererad men knappast av en mera uppskattad beskaffenhet.

Enligt sjukvårdsstyrelsens mening synes kommittén såsom ledande princip icke ha följt ”bästa möjliga sjukvård i riket till billigast möjliga pris” utan snarare principen, huru den civila sjukvården skall kunna ordnas utan hänsynstagande till de förbilligande faktorer härutinnan, som ett rationellt utnyttjande av försvarsväsendets sjukvård dock innebär för sjukvården i dess helhet. Även om man bortser från en del faktorer, som beröra de militära och statliga intressena, torde man likväl icke, allra minst under nuvarande konjunkturer, kunna bortse från de ekonomiska faktorerna.

Ifråga om behovet på Gotland av vårdplatser för tuberkulospatienter har kommittén förordat, att huvudparten av de lungtuberkulösa på Gotland borde utnyttja lediga sanatorieplatser på fastlandet, att trängande fall borde tagas om hand på länslasarettets nytillkomna avdelning för invärtes sjukdomsfall, och att i övrigt dispensärsförhållandena borde ordnas även för denna landsdel erinrar sjukvårdsstyrelsen. I samband härmed har kommittén emellertid icke ifrågasatt möjligheten av samarbete med den militära sjukvården. För dylikt samarbete ha dock både länsstyrelsen på Gotland och sjukvårdsstyrelsen intresserat sig. En utredning rörande tuberkulossjukvårdens tillgodoseende på Gotland synes ingalunda böra utesluta vare sig ett förenande av civila och militära läkartjänster på ön med dess eljest relativt små ekonomiska möjligheter till utkomst för ett ökat antal läkare eller en utbyggnad av garnisonssjukhuset å Visborgs slätt för att till landsdelens sjukas fromma kunna på billigaste sätt ernå bästa önskvärda resultat. Även för samarbete härstädes mellan militär och civil sjukvård ha riksdagens revisorer intresserat sig.

Det synes sjukvårdsstyrelsen sålunda, som om kommittén knappast behövt intaga denna kategoriskt reserverade inställning till det militära sjukvårdsväsendet, utan att frågan om samarbete bort bedömas från fall till fall, på sätt kommittén ifrågasatt beträffande läkarnas kombinerade tjänstgöring inom civil och militär sjukvård.

Kronoparken Skenholmen säljes

Gotlands Allehanda 5/11 1934

Arméförvaltningen har meddelat domänstyrelsen att den icke har något att erinra mot en försäljning av kronoparken Skenholmen i Rute socken, men av militära skäl anser ämbetsverket, att försäljning av kronoparken Närsholmen i Närs socken icke bör äga rum.

Gotland behöver ett kustartilleri. Anser generalmajor Wrangel

Gotlands Allehanda 6/11 1934

Av de behov, som icke beröra redan nu befintliga kustfästningar, torde upprättandet av ett kustartilleriförsvar på Gotland vara det viktigaste, framhåller generalmajoren, frih. Herman Wrangel i en artikel i N. D. A. Genom utvecklingen av flyg och övriga moderna stridsmedel har denna ös militära betydelse otvivelaktigt ökats i högst väsentlig grad. Försvaret av ön måste sålunda vara inriktat på icke blott att möjliggöra öns användande såsom bas för egna framskjutna sjö- och flygstridskrafter, utan det måste även kunna förhindra fiender att där sätta sig fast för användande av ön såsom bas för sina framskjutna sjö- och flygstridskrafter. Återupprättandet av Fårösunds fästning måste därför anses vara en oavvislig nödvändighet, vilket också i sakkunnigeutredningar under senare år framhållits. Det bör bemärkas, att ett kustartilleriförsvar på Gotland har det allra största värde, icke minst ur neutralitetsförsvarssynpunkt.

Rekryteringen vid infanterikåren

Gotlands Allehanda 6/11 1934

Vid Gotlands infanterikår ha nu antagits 17 volontärer, därav 9 gotlänningar. För vinnande av anställning ha anmält sig 87 sökande. Dessutom ha antagits 2 musikvolontärer och 4 musikvolontärer.

Värnpliktsmönstringarna

Gotlands Allehanda 7/11 1934

I sjukvårdsstyrelsens nu till k. m:t avlämnade fjolårsraport meddelas, att 440 besiktigade 20-åriga värnpliktiga å Gotland av läkarna måst kasseras 45, därav 13 på grund av sjukdomar i bensystemet och ledgångarna, 10 på grund av tuberkelsjukdom, 6 på grund av andningsorganens sjukdomar och 5 till följd av cirkulationsorganens sjukdomar samt 4 för att de voro sinnessjuka. Av 7 läkarbesiktigade överåriga värnpliktiga måste 4 frikallas.

Förutom de kasserade värnpliktiga måste en del förklaras icke vapenföra eller vapenföra endast i viss befattning. Hela den undersökta kontingenten utgjorde 447 man, men endast 351 blevo inskrivna såsom fullt vapenföra.

En karolin — och hans arbete för Gotlands trygghet

Gotlands Allehanda 7/11 1934

Vice landshövdingen på Gotland, överstelöjtnanten, friherre Gustav Wilhelm Coyet hade den 8 januari 1712 till Krigskollegium insänt en av dåvarande löjtnanten vid ”Artilleristaten på Gotland”, Axel Hägg, uppgjord rekvisition på artilleripjäser med nödig ammunition och tillbehör, som denne ansåg erforderliga för Gotlands försvar. Året förut hade Hägg lämnat sin garnisonsort, Malmöhus fästning, och avrest till sitt blivande verksamhetsfält med uppdrag att såsom artilleribefälhavare organisera Gotlands artilleri-försvar.

Och det var sannerligen inga obetydliga uppgifter, som där väntade den unge, men under långa, strapatsrika krigsår i Ryssland och Polen tidigt mognade karolinske krigaren och hans handfull artillerister (1 fänrik, 8 konstaplar och 10 ”hantlangare”, d. v. s. meniga artillerister). Först och främst skulle Visby gamla stadsmur med dess 42 torn enligt regeringens order inredas till försvar, och strandbatterier för stadens skydd, och strandbatterier för stadens skydd mot sjösidan anläggas. Vidare skulle Carlsvärds fästning å Enholmen vid inloppet till Slite inståndsättas samt förses med ny bestyckning, varjämte ett nytt fäste, Stålhatt, vid inloppet till Klintehamn skulle anläggas och bestyckas. Dessutom måste nödig, såsom artillerimanskap uttagen personal utbildas.

Den av Hägg rekvirerade artillerimaterielen skulle i Stockholm ilastas på ”skepparen” Johan Callméns fartyg Sankt Johannes och den 5 maj 1712 överföras till Slite hamn. Materielen, som utlämnades av bokhållaren vid Stockholms arsenal Gerhard de Bèsche, bestod av följande: 14 ”järnstycken” (kanoner) 12-pundiga, 14 långa sådana (6-pundiga), 2 korta kan. (3-pund.), 2 haubitser (16-pund.) med erforderlig ammunition, bestående av: 20 st. 16-pund. granater med ”öron” (tunga), 20 av samma slag (lätta), 904 ”styckekulor” (12-pund.), 904 ”st.-kulor” (6-pund.), 301 sådana (3-pund.) samt 1,975 polska (3 ¾-pund. och 25 svenska (3-pund.) handgranater (för infanteri). Därtill kommo ansenliga kvantiteter av olika sorters krut, luntor, 150,000 muskötkulor samt lavetter, föreställare, sadlar och anspannspersedlar och all den redskap av olika slag (ansättare, viskare, släpskor, järnketting m. m.), som erfordrades för dåtidens artilleripjäser. Slutligen medsändes även 100 infanteri-pikar samt ett par tusen musköter och karbiner.

Löjtnant Häggs lilla trupp utgjorde ”stammen” för ”Gotlands artilleristat”, som enligt plan skulle ingå i ”Den äldre Bewäringen” eller ”Defesionswerket på Gotland”, vilket börjat organiseras år 1710 av generalmajoren Sparrfelt.

Fästet ”Stålhatt” vid Klintehamn torde icke hava vidmakthållits efter ”Stora Ofredens” slut. Strandbatterierna vid Visby, av vilka ett grävdes i den s. k. ”Batteribacken” omedelbart vid stranden omkring 50 m. söder om ammunitionsförrådet i Kruttornet samt ett annat i ”Palisaderna” söder om staden, skulle säkerligen hava kunnat avvisa ett direkt anfall på Visby, har förf. ej lyckats få visshet om. Säkerligen var dessa försvarsanordningar, som under ryssarnas upprepade anfall på Gotland åren 1715–20 avskräckte dem för alla företag mot Visby, Stålhatt och Slite.

I stället vände sig ryssarne vid sina upprepade anfall mot Gotland mot Gotlands oskyddade östra och sydöstra delar: Östergarn med trakten väster därom samt senare mot Ronehamn. Men ryssarne måtte tagit för givet, att pestens härjningar på ön 1710–12 varit så svåra, att ön blivit nästan folktom. Vid första anfallet år 1715, då en rysk eskader landsatte trupper i Östergarn, uppgingo dennas styrka endast till omkring 350 man. De härjade och plundrade samt bortförde några personer, däribland den åldrige kyrkoherden Nils Larsson Neogard.

Vid det andra anfallet 1717 landsatte den ryska flottan ånyo vid Östergarn omkring 1000 man, vilka utsträckte sina plundringståg ett par mil västerut. Till all lycka hade då Gotland (år 1716) fått till landshövding den berömde sjöhjälten, amiralen Gustav von Psilander, vilken ofördröjligen samlade några kompanier av ”beväringen” samt med kapten Häggs artilleri och dessa ryckte mot fienden. men då de illa beväpnade och bristfälligt utbildade fosterlandsförsvararna stötte på fienden i Kräklingbo (vid Tjengvide backe), grep infanteriet – sorgligt att säga – till ”harvärjan”, lämnade sin befälhavare och artilleriet i sticket. En sägen förmäler, att situationen skulle räddats av en del kvinnor, som klätt ut sig i manshattar m. m. och ställt upp några kanonattrapper – svartmålade stockar på bakvagnar – samt några trumslagares intensiva trummande lyckades inbilla ryssarne, att en ny svensk styrka hotade att anfalla dem. Det är beklagligt, att intet med säkerhet är känt om denna ”Blända-bragd”.

Emellertid lyckades Psilander vid Visby ånyo samla en del trupper, varpå han åter rycket österut. Då styrkan anlände till Kräklingbo, befunnos det att fienden dragit sig tillbaka till Östergarn, gått ombord och seglat bort. Tre år senare företogo ryssarne ännu ett angrepp, nu mot Ronehamn, där de hava landsatt endast 60 man, vilka dock vid underrättelsen om Psilanders anmarsch med ett inf.-regemente och artilleri, genast slutade med sina plundringar och embarkerade å flottan, varpå denna seglade österut.

Sedan kapten Hägg deltagit i avslåendet av anfallen på Gotland, blev år 1722 beordrad tillbaka till Malmö, där han tjänstgjorde till 1741, då han åter blev artilleribefälhavare på Gotland. Gotlands ”artilleristat” hade året förut ökats till ett kompani med 3 officerare, 8 underofficerare och 60 man (konstaplar och menige). Då Sverige sommaren 1741 förklarat Ryssland krig, lät man enl. riksdagsbeslut artilleriet på ön svälla ut till en bataljon (stab och 4 kompanier). Kärnan till nyformationen utgjordes av ”kapten Häggs kompani”; varje kompani erhöll inom två åren styrka av 3 officerare, 1 ”öfwerfyrwerkare” (eller 1 styckjunkare), 3–4 andra underofficerare, 2 trumpetare och 100 konstaplar och meniga. Chef för bataljonen blev majoren, frih. Gustaf Hindric Mannerheim, sedermera generalmajor och chef för Jämtlands regemente.

Kapten Axel Hägg fick ej länge föra sitt kompani inom Gotlands artilleribataljon. Han dog i Visby år 1743 i en ålder av femtioåtta år. Han hade dessförinnan i sanning fyllt den gamla föreskriften i ett visst reglemente: ”att sätta man i sitt ställe”. Hans fem söner inträdde alla vid och tjänade i olika befattningar vid bataljonen. Två av dem Magnus och Lorentz Ingemund avancerade till kaptener, varav den senare i holländsk tjänst.

Miles

Militären lade upp bröstvärn vid gravröset

Gotlands Allehanda 9/11 1934

Riksantikvarien hade fäst militärbefälhavarens på Gotland uppmärksamhet på, att ett tidigare restaurerat gravröse vid Kneippbyn blivit utsatt för skadegörelse i samband med hållna militärövningar. Åverkan har skett på så sätt, att sju bröstvärn upplagts i östra kanten av röset.

Då risk föreligger, att vid eventuella militära övningar ifrågavarande och närliggande rösen kunna bli utsatta för ytterligare skadegörelse, hemställer riksantikvarien, att ledarna för dylika övningar göras uppmärksamma på rösenas karaktär av fasta fornlämningar, vilka enligt lag ej få förändras, rubbas eller förstöras utan tillstånd av vitterhetsakademien.

Cykel- och bilövningar med släckta lyktor

Gotlands Allehanda 15/11 1934

Militärbefälhavaren på Gotland hemställer hos k. m:t om medgivande, att även under år 1935 vid velociped- och motorfordonsutbildningen vid Gotlands trupper cyklar och motorfordon må under mörker framföras utan tända lyktor eller med helt eller delvis avbländade eller avskärmade lyktor. Generalstabschefen och länsstyrelsen tillstyrka framställningen, länsstyrelsen under förutsättning att den beredes tillfälle att i samverkan med vederbörande militära myndigheter vidtaga nödiga åtgärder för tillgodoseende av trafiksäkerheten inom område för militära övningar.

Landstormens fälttävlan

Gotlands Allehanda 15/11 1934

Landstormsmän tillhörande föreningen Visby nationalbeväring samt medlemmar i i Gotlands landstormsbilkompani ha nu avslutat sin fälttävlan med orienteringslöpningen, avståndsbedömning och kartorientering. Orienteringslöpningen gick från trakten av Träkumla till trakten av Akebäcks kyrka, där även avståndsbedömningen var förlagd. Kartorienteringen ägde rum från höjden vid Bara ödekyrka. Resultaten för hela fälttävlingen blevo:

Pistolskjutning: 1) Th. Gerentz, 2) G. Nilsson, 3) Å. Dahlgren, 4) M. Elfving, 5) H. Runsten.

Fältskjutning: 1) H. Runsten, 2) M. Elfving, 3) Å. Dahlgren, 4) Th. Gerentz, 5) G. Nilsson.

Kartorientering: 1) G. Nilsson, 2) Th. Gerentz, 3) M. Elfving, 4) H. Runsten, 5) Å. Dahlgren.

Avståndsbedömning: 1) G. Nilsson, 2) Th. Gerentz, 3) M. Elfving, 4) Å. Dahlgren, 5) H. Runsten.

Orienteringslöpning: 1) H. Runsten, 2) M. Elfving, 3) Å. Dahlgren, 4) G. Nilsson, Th. Gerentz.

Pristagare i Nationalbeväringens fälttävlan blevo ovanstående tävlande, som fullföljde hela fälttävlingen: 1) G. Nilsson, platssiffra 13, 2) Th. Gerentz, 14, 3) M. Elfving, 14, 4) H. Runsten, 16, 5) Å. Dahlgren, 18.

Pristagare i Gotlands landstormsbilkompani blevo följande: 1) Felix Dassow, platssiffra 8, 2) M. Elfving, 9, 3) Å. Dahlgren, 13.

Rekryteringen har gått bra

Gotlands Allehanda 24/11 1934

I försvarsdepartementet föreligga nu rapporter från arméns samtliga truppförband rörande utfallet av rekryteringen till det nya anställningsåret början den 1 nov. Det visar sig, att manskapskadrerna vid det stora flertalet truppförband med lätthet kunnat göras fulltaliga efter den omfattande avgången den 31 okt. Det är endast några norrländska truppförband, som förete luckor till nämnvärt antal, främst infanteriregementena i Östersund och Boden.

Vid infanterikårens här har som förut nämts anställts 17 volontärer bland 87 sökande varjämte 2 musikvolontärer och 4 musikelever vunnit anställning vid kåren.

Gotlands artillerikår har nyanställt 22 volontärer – även här var de sökandes antal stort. Den s. k. volontärartilleriskolan har denna gång förlagts till Tingstäde, där kapten Gustavii är både befälhavare för bevakningsstyrkan i Tingstäde och chef för skolan, som i övrigt räknar en sergeant och två furirer som lärare. De nya krigsmännen få sålunda göra sina militära lärospån i denna mera självständiga förläggning och komma att vistas i Tingstäde till midsommar nästa år.

Cykel- och bilövningar med släckta lyktor

Gotlands Allehanda 24/11 1934

Efter framställning av militärbefälhavaren på Gotland har k. m:t medgivit, att även under år 1935 vid velociped- och motorfordonsutbildningen vid Gotlands trupper cyklar och motorfordon må under mörker framföras utan tända lyktor eller med helt eller delvis avbländade eller avskärmade lyktor.

Kronan godkänner markegångstaxan

Gotlands Allehanda 24/11 1934

Kammaradvokatfiskalsämbetet har förklarat sig ej ha något att erinra mot prisbestämmelserna i årets markegångstaxa för Gotlands län. I vad taxan avser kronans rätt, är den alltså att anse för lagakraftvunnen.

Ett dödsfall i nervfeber

Gotlands Allehanda 29/11 1934

Ett dödsfall i nervfeber inträffade natten till i går å garnisonssjukhuset å Visborgs slätt, i det att volontären Allan Larsson från Roma, som för ett par veckor sedan insjuknade i Tingstäde, då avled i sjukdomen. Han var 17 år gammal.

Militärläkarne

Gotlands Allehanda 30/11 1934

Avsked har beviljats bataljonsläkaren P. W. Risinger, gotl., med tillstånd för honom att såsom bataljonsläkare inträda i fältläkarkårens reserv.

Ur Gotlands militära hävder

Gotlands Allehanda 5/12 1934

Skisser av kapten Bengt Lindwall

II

Visby Borgerskaps rättighet att välja officerare till Stadsbeväringen 1811-1861

Ett för Visby stad säreget privilegum, som under 1800-talet innehades av dess Borgerskap, var rättigheten att själva vilja sina officerare till från staden utgående beväringsskyldiga.
Vid den försvarsorganisation som under namn av Gotlands nationalbeväring år 1811 upprättades av tjf. militärbefälahavaren, amiral R. Cederström och genom Kungl. brev den 5 februari 1811 fastställdes, uppsattes ett slags borgarbeväpning som henämdes Visby Stads Beväring. Denna stadsbeväring bestod — med en del vissa undantag — av stadens vapenföra manliga befolkning i åldern mellan 15, sedermera ökad till 18, och 50 år, varjämte även min intill 60 år enrollerades. Den första uppsättningen som är 1811 uppgick till 641 man, fördelades på ett jägare- och ett infanterikompani, två åkande batterier och ett artilleripositionskompani samt en pikenerarkår. Inom varje formataen valdes i likhet med Landtbeväringen en underofficer för var 25 man. Borgerskapet i Visby erhöll jämväl pä därom framställd anhållan Kungl. Maj:ts tillåtelse att i olikhet med Landtbeväringen inom sig välja officerare till allt från staden utgående beväringsmanskap. Dessa officersval, som i allmänhet omfatta det med det största intresse, förrättades till år 1822 inför militärbtfälet av alla vid Visby Stads Beväring enrollerade personer utan avseende på om de voro borgare eller ej. Före valet utfärdades kungörelse, som dals upplästes från predikstolen i stadens kyrka dels meddelades i lokalpressen eller anslogs å Rådhusrättens dörr.
Vid första gången förrättat officersval den 19 mars 1811 blevo följande borgare valda:
vid jägarekompaniet:
till kapten, handlanden J. Ehinger;
till löjtnant, f. d. fänriken i Gotl. Landtvärn A M. Eneman;
till fänrik, f. d. fänriken i Gotl. Landtvärn E. S. Fahlstén;
till fänrik, handelsbokhällaren David Lyth. vid infanterikompaniet:
till kapten, handlanden Petter Lyth;
till löjtnant, repslagaren J. H. Pettersson;
till fänrik, handelsbokhällaren Suno Engström.
vid artilleripositionskompaniet:
till löjtnant, Herr Eric af Klint;
till underlöjtnant, handlanden M. G. Höök, vid pikenerarkåren:
till karten och chef, handlanden J. A. Bolander.
Vid åkande artilleriet blevo år 1811 inga officerare valda, då Borgerskapet ansåg, att ingen av stadens invånare därtill ägde erforderlig skicklighet. De sålunda valda officerarna erhöllo efter av militärbefälhavaren till Kungl. Maj:t inlämnat valprotokoll och underdånig tillstyrkan »Nådiga confirmationsfullmakter». Kapten Eninger erhöll sedermera år 1815 order att såsom bataljonschef övertaga befälet över Stadsbeväringen utom åka ide artilleriet, och erhöll i denna egenskap fullmakt som Visby förste stadsmajor.
En borgarofficer var skyldig att »passera graderna» vid Stockholms garnison, när han förutom praktisk militärutbildning fick avlägga examen i dithörande reglememen och författningar. Från och med år 1828 erhölls dock tillstånd till gradpassering vid Visby garnison, vilket givetvis medförde sämre utbildningsresultat. Ehuru personer av vanlig humanitär bildning, kunde på dessa borgarofficerare ej ställas samma krav som på andra officerare, då de voro befriade från undergående av obligatorisk studentexamen och genomgång av de för arméofficerare föreskrivna skolor och kurser. De utgjorde därför en särskild officerskår med för dem uppgjord avlöningsstat, lägre än den vid Landtbeväringen anställda officerarnes.
Borgarnes privilegium att själva välja sina officerare aktades högt och man satte, åtminstone till en börjans, en ära i att till dessa hedersposter utse de mest framstående och bildade i sin kår, Många av dessa borgarofficerare visade goda militära egenskaper och ett levande intresse samt sökte genom energiska studier utöka sitt vetande. Bland dem kan särskilt nämnas stadsmajoren Johan Ehinger, Georg Fåhraeus, Johan Norrby och Anders August Asplund, majoren Clara Peter Classen samt kaptenerna Suno Engström och Johan Gustaf Gerle.
Emellertid hade Kungl. Maj:t den 12 september 1822 med anledning av uppkomna tvistigheter vid detta år förekommande officersval utfärdat en förtydligande bestämmelse, att den valrättighet, som hittills utövats av allt beväringsmanskap, hädanefter endast tillkom det manskap som tillhörde Borgerskapet. Samtidigt erhöll Magistraten uppdrag av landshövdingen loch militärbefälhavaren att inför sig å Allmän Rådstuga förrätta valet av befäl för från staden utgående beväringsmanskap efter de namnrullor sam Stadsmajoren ägde att tillhandahålla.
Borgerskapets år 1811 uttalade åsikt an borgarofficerarnas mindre lämplighet för tjänstering vid beväringsartilleriet hade med åren ändrats. Gång efter annan hade protester från enskilda borgare höfts mot militärbefälhavarens ingripande i borgarnas lagliga rätt att vid vakans tillsätta officerare av Dylika grader vid detta vapen. Härigenom uppstodo intriger och misshälligheter som militärbefälet på grund av de säregna förhållandena hade svårt att omintetgöra eller bilägga. År 1833 vädjade därför militärbefälhavaren, generalmajor M. S. von Hohenhausen till Visby borgare att de ville avstå från den dem förlänta rätten att välja officerare till Stadsbeväringens artilleri. Borgerskapet, som ofta utstått stor smälek far en och annan av sina artilleriofficerares löieväckande inkompetens, insåg de svårigheter som uppstått och kunde uppstå.
Då Allmän Rådstuga i februari samma år beslöts därför att samtycka till militärbefälhavarens förslag, vilket sedermera även av Kungl. Maj:t bifölls. Dess privilegier inskränktes än ytterligare. På hösten samma år drulle val äga rum för återbesättande av en ledig fänrikbeställning vid Visby infanterikompani. En del borgarofficerare hade anhållit att i vanlig ordning få deltaga i valet, men blivit av miliiärnefälhavaren nekade valrätt. Da besvärade sig hos Kungl. Maj:t som genom nådigt brev den 31 augusti 1833 resolverade, satt då Officerare och Under Officerare vid Stadens Beväring icke kunna anses tillhera Manskapet, med hvilka de icke heller lämpligen kunna eller böra i val af Befäl deltaga, så kunde deras klagan ej upptagas. År 1856 meddelade militärbefälhavaren, generalmajor G. J. af Dalström, Bcrgerskapet i Visby, att bargarofticerarne med sina svaga militära kunskaFer icke numera kunde ansas lämpliga alt utbilda Stadsbeväringen i bataljons- cch kompaniförband, då fondringarna härutinnan i avsevärd grad ökats. Han temställde därför till borgarn, att de skulle inskränka sin enligt konventionen tillerkända rättighet att utse officerare att gälla endast underlöjtnantsgraderna. Till denna vädjan samtyckte även Borgerskapet den 14 april 1856 och Kungl. Maj:t stadfäste detta den 28 maj samma år. De hädanefter valda fänrikarna och underlöjtnanterna vid Visby Bataljon skulle jämväl förbinda sig att åter göra sin gradpassering i Stockholm.
En allt mer växande opinion bland Borgerskapet började emellertid snart att göra sig gällande med yrkande om privilegiernas avskaffande såsom föråldrade och missbrukade. Man hade nämligen under de sista tiderna märkt att de mera framstående bland borgarna, i olikhet med som förut varit fallet, numera icke ansågo det som en ära att mottaga dessa officersbetattningar, utan sökte med all makt befria sig därifrån. I stället hade vid de senare årens val stundom hänt, att sådana personer, sam icke varit eller voro borgare, sökt dessa platser för att därigenom blott förvärva sig en titel eller rang och icke av lust och håg för militäryrket eller av intresse för Borgerskapet. Å Allmän Rådstuga den 14 februari 1859 förekom sålunda förslag att Borgerskapet skulle för framtiden avstå från rättigheten att välja officerare vid Visby Stads Beväring, men detsamma avslogs med 8 rösters majoritet. Sedan emellertid ett antal borgare i augusti samma år gjort förnyad hemställan, sammankallade Magistraten den 16 augusti 1859 borgarne till Allmän Rådstuga för ny behandling av detta ärende. Härvid fattades nu med stor majoritet det beslutet att Visby Stads Borgerskap skulle hos Kungl. Maj:t anhålla att få avsäga sig rättigheten att välja sina officerare och åt Kungl. Maj:t överlämna att tillsätta dessa officerare etter samma grundar och befordringsrätt som far Landtbeväringen var bestämt. Vidare godkände Borgerskapet och bargarofficerarne det förslag till bestämmelser och villkor, som därefter uppställts av militärbefälhavaren, generalmajor D. A. G. Bildt, för att underställa Kungl. Maj:ta prövning och samtycke. Förslaget innebar, att officersbeställningarna vid Visby Stads Beväring skulle bliva tillagda samma löner hädanefter som dem vid Landtbeväringen samt att de nuvarande officerarna vid Stadsbeväringen skulle överflyttas till dessa löner enligt nu på stat innehavande lönegrad. Därjämte skulle dessa officerare ingå i Nationalbaväringens officerskår under följande villkor.
Beräkna tur inom graden efter försts officersfullmaktsdatum
att i armén få tillgodagöra sig fullmaktsdata för innehafvande grad samt
att såsom beväringsskyldige valda, få afgå från tjänsten vid 50 år, vid hvilken ålder bevanngsplikten upphör, såvida ej Kungl. Maj :t på särskild underdånig ansökan, i Nåder finner skäl att tjänstetiden förlänga.
Först år 1861 meddelades Kungl. Maj:ts beslut, som i Kungl. Brev den 8 januari tillställdes militärbefälhavaren, så lydande: — — »Vilja Vi härmed Wisby stads borgerskaps ifrågavarande anhållan i Nåder bifalla med förklarande tillika, att hädanefter officerare af alla grader vid Wisby stads beväring komma att antagas och befordras efter samma grunder, som för Officerare vid Landtbeväringen nu äro eller framdeles varda bestämda och föreskrifna, samt de nuvarande Officerarna vid Stadsbeväringen, kvar efter sin grad, från innevarande års början tilläggas de nya lönerna under de af Eder föreslagna och af dem antagna vilkor, äfvensom att Officerarna vid Stads- och Landtbeväringen skola anses tillhöra samma corps.
CARL.
 
De borgarofficerare som år 1861 härigenom transporterades som likställda officerare vid Nationalbeväringen voro: majoren C. P. Claasen, kaptenen och chefen för Wisby infanterikompani C. H. Holmberg, löjtanten Rudolf Bolling och underlöjtanten C. A. af Forselles. Visby Bataljon införlivades därjämte samma är med Nationalbeväringen oeh erhöll därvid en helt annan sammansättning.
Sålunda hade detta om Borgarbeväpmngen i det medeltida Visby påminnande så säregna privilegium, som av Visby Stads Borgerskap utövades under en tidrymd av 50 år, 1811-1861, uppfört att gälla. Någon större förlust för Visby borgare torde upphävandet av dessa rättigheter ej varit, men ett viktigt steg hade tagits till en från militär synpunkt långe önskad en behövlig förbättring i försvarsorganisationen på Gotland.

Flyganfall på Karlskrona

Gotlands Allehanda 5/12 1934

I förmiddags, närmare bestämt mellan kl. 11 och 12, anlände nio svenska flygvapnets flygbåtar till Fårösund. Från Hägerns anlände 6 maskiner under befäl av löjtnant Westring, och från Karlskrona komme 3 maskiner under befäl av löjtnant Ljungberg. Karlskronamaskinerna gjorde några lovar över staden innan de fortsatte färden till Fårösund. Med Hägernäsgruppen följde chefen för II flygkåren på Hägerns, kommendörkapten Enell, som leder den övning, På vilken samtliga maskiner nu äro ute. Han fortsatte kl. 1 med en maskin till Karlskrona.
Samtliga maskiner ställdes i Fårösund under löjtnant Westrings befäl och beräknas om vädret är gynnsamt kunna starta i morgon bittida vid 5-tiden för att i dagningen anfalla Karlskrona. Det gäller sålunda i morgon bleka allvaret för Karlskrona örlogsstations försvar. Den personal, som i dag anlänt till Fårösund utgöres av sammanlagt åtti officerare, fyra underofficerare och 15 man, varav nio man kommit landvägen för att fungera som servicemanskap vid flygstationen. Från Karlskrona återvända Hägernäsplanen direkt till förläggningen.

Ur Gotlands militära hävder

Gotlands Allehanda 13/12 1934

Skisser av kapten Bengt Lindwall

III

En kraftig salut

Den 9 juni 1889 hade den nya kasernen vid Visby hamn tagits i besittning av Gotlands artillerikår, som dittills logerat sedan år 1838 i kasernen vid S:t Hansgatan (nuv. Portikhuset). Framför stora ingången till det nya etablissementet voro två stycken från Stockholms tygförråd i december 1888 ankomna mörsare av brons uppställda, mellan vilka en vaktpost hade sin patrullgång. På dessa vackra eldvapen kan man läsa ett stycke historia från förgångna tider. På kammarstycket eller den delen, där druvan eller handtaget är beläget, synes en vase eller tjusarkonungens G. Närmast druvan står anno 1783. Närmare tapparne läses Gerhard Meyer Holmiæ. Detta namn är mycket omtalat i styckgjutarkontens annaler. Styckgjutare kallades de män, som göto artilleripjäser av koppar eller brons. Bland dem nämnas redan på 1600-talet flera med namnet Meyer eller Meijer. En Mäster Giert Meijer erhöll år 1641 privilegium att vid Byssegjutargården i Stockholm få gjuta kanoner. Detta styckgjuteri var sedan i mer än 100 år i denna släkts ägo. Det övergick i slutet av 1700-talet till Kronan och är numera efter flera ombyggnader det nuvarande gymnastiska centralinstitutet. Dessa mörsare pryda nu entréen till artillerikårens nuvarande kasernetblissement. Inne på kaserngården med front mot sjön hade bl. andra kanoner även upp ställts 4 st. 7 tums (23 cm.) slätborrade framladdningsbombkanoner och voro således av försvarliga dimensioner, endast själva eldröret vägde 4,000 kg. De hade förut utgjort bestyckning på Karlsborgs fästning, varifrån de i augusti 1887 över Stockholm transporterats till Visby för att här användas dels som övnings- och exercismateriel för det s. k. 4 batteriet (4 st. 12 cm. kanoner) och dels som salutbatteri.

I sistnämnda egenskap kommo dessa gamla framladdningskanoner en gång att spela en tragikomisk roll, som nog många Visbybor ännu erinra sig.

Den 21 augusti 1897 hade nämligen Frankrikes president, Felix Faure, på väg till Petersburg anlänt med pansarkryssaren Pothuan förankrat på Visby redd, för att från staden avsända några viktiga telegram. Då Visby var den enda svenska hamn som besöktes under färden, och då presidenten från sitt fartyg sett den svenska tretungade flaggan svaja från artillerikasernen önskade han salutera symbolen för den svenska nationen. Han sände sin adjutant iland för att meddela militärbefälhavaren, överste Björlin, sin önskan och samtidigt försäkra sig huruvida svar på denna salut kunde erhållas.

Det var ingen lätt sak att här anordna salut i hast – fartyget skulle gå med det snaraste −. Kårbefälhavaren var tjänstledig, ställföreträdaren, kapten F. var i Fårösund och endast löjtnant A. kunde anträffas. Icke ett krutkorn fanns inom kasernen och löjtnanten ansåg det tvivelaktigt om man kunde anskaffa krut från förrådet utanför Kajserporten. Överste B. förbehöll sig därför att få salutera först för att ej riskera en hälsning från fransmännen utan att kunna besvara den. Och nu vidtog en hets och brådska utan like! Till slut anträffades förrådsförvaltarens nycklar, och ett lass kantkarduser kördes i ilande fart ned till kaserngården, där löjtnant A. med sitt salutmanskap i största upphetsning stod beredd med laddstaken, viskare och tändmedel. Omsider brakade det löst med 21 skott med sådana öronbedövande skrällar att alla fönsterrutor sprungo icke blott i kasernen utan även i omgivande kvarter ända upp till gamla apoteket. Följekryssaren ”Gurcouf” besvarade saluten, varefter fartyget ångade norr över. Allt som allt hade 1404 fönsterrutor förstörts, vars ersättande blev en dyr affär för kårens lägerkassa. Vid förhör framkom att manskapet i ilskan och förvirringen laddat med dubbla krutkarduser. Några månader därefter anlände genom utrikesdepartementet till militärbefälhavaren ett riddarkors av franska hederslegionen att tilldelas därtill berättigad artilleriofficer såsom bevis på presidentens erkänsla för visad hedersbetygelse. Till löjtnant A:s tydligt visade förargelse tillerkändes dekorationen den vid tillfället i fråga frånvarande kapten F., som sedermera med stolthet bar sitt äretecken.

Även dessa kanoner äro numera som prydnadspjäser artillerikårens kaserngård.

Gotlands infanterikår

Gotlands Allehanda 13/12 1934

Reservofficersaspiranten, furiren i Gotlands infanterikår E. P. Kourtzman skall, med ändring av tidigare order, vara elev i 1935 års andra reservofficerskurs (sommarkursen) vid krigsskolan.

Gotlänningarna till Saar

Gotlands Allehanda 17/12 1934

Lantförsvarets kommandoexpedition verkställde på lördagen uttagning av de frivilliga, som skall deltaga i truppsändningen till Saar. Antalet kvalificerade anmälda uppgick till 355. Sedan beslut fattats, att kontingentens styrka skall uppgå till 260 man, uttogs 205 frivilliga.

Från Gotlands infanterikår, där inalles 16 kvalificerade sökande anmält sig, uttogos 7, varav 3 underbefäl och 4 befälselever av studenter och likställda. De uttagna voro furirer över stat vid kåren Åke Rondahl och Folke Lundqvist samt f. d. korpralen Wilh. Andersson, den senare bosatt i Malmö, befälseleverna Sigfrid Heyner, Stockholm, samt Tage Lund, Karl Gustaf Westberg och Bernt Enström, Visby, samt dessutom i reserv furiren Gösta Ekedahl, Visby.

De antagna härifrån uppreste i går afton till Stockholm, där utrustningen äger rum vid Svea livgarde. Kontingenten kommer att organiseras 11 och 12 kompaniet vid nämda regemente. Löneförhållandena äro ännu icke fixerade.

Västerhejdebanan

Gotlands Allehanda 18/12 1934

Arméförvaltningen har efter framställning från trafikaktiebolaget Västerhejde-Visby i likvidation medgivit förlängning under år 1935 av gällande avtal rörande upplåtelse av järnvägen Visby-Visborgs slätt till bolaget. Villkoren skola vara oförändrade.