Tidningsklipp med anknytning til Gotlands försvar / 1943

Beredskapsmönstringen i Slite o. Boge

Gotlands Allehanda 2/1 1943

Mönstringsblanketter för Slite och Boge tillhandahållas i Slite å pastorsexpeditionerna, postanstalterna, kommunalkontoret och cementfabrikens kontor, i Boge hos handl. Svensson samt hemägaren Löfqvist, Ahner, och Gahnström, Tjelder. Blanketterna skola vara inlämnade till pastorsämbetet senast den 15 jan. Se vidare kyrkotidningarna.
Pastorsämbetet.

Rått överfall på julnatten. Underofficer illa misshandlad

Gotlands Allehanda 7/1 1943

Skarpskjutning

Gotlands Allehanda 11/1 1943

Skarpskjutning med artilleripjäser äger rum å Tofta skjutfält tisdagen den 12 januari 1943 kl. 0800-1600. Frrligt område: Korpklint-väster landsvägen Suderbys till St. Homa-Norrgårda-Rangvalds-Gnisvärds fiskläge. Det är förenat med livsfara att vidröra efter skjutningen eventuellt upphittade ammunitionseffekter eller delar därav. Uppgifter härom mottagas å telefon militärcentralen 50. SKJUTLEDAREN.

Gotlänning lär få frihetsmedaljen

Gotlands Allehanda 12/1 1943

Sex svenska frivilliga, som kämpa i Finland, tilldelades frihetsmedaljen för kort tid sedan. En av de hedrade är Martin Folihn från Fole.

Tofta skjutfält i stort behov av utvidgning. Arméförvaltningen begär 185,000 kr. för ändamålet

Gotlands Allehanda 13/1 1943

Tofta skjutfält bör enligt arméförvaltningens fortifikationsstyrelses mening utvigas med över 500 hektar och ämbetsverket anhåller att försvarsministern för nästa budgetår skall avse ett belopp av 185,000 kr. för detta ändamål. Liksom artilleriinspektören anser fortifikationsstyrelsen att utvidgningen bör ske i den omfattning, som chefen för Gotlands artillerikår senast föreslagit.
Artilleriinspektören har påpekat att ölägenheterna för militärförlägg ningen vid Blåhäll av sommarnöjeskolonien där äro allvarliga. Enligt hans mening bör därför den samfällighet, på vilken sommarnöjeskolonien är belägen och i samband därmed även övriga samfälligheter på skjutfältet helt förvärvas av kronan. Vidare har artilleriinspektören framhållit att skjutfältet i sin nuvarande utsträckning är alldeles otillräckligt med hänsyn till moderna pjäsers skottvidd. Kårchefens utvidgningsförslag betecknas som ett minimikrav för att nöjaktigt kunna bedriva skjututbildningen.
Fortifikationsstyrelsen anser för sin del att de olägenheter, som föranletts av att kronan icke ensam är ägare till samfälligheterna inom skjutfältet äro av den art att samfälligheterna snarast böra helt förvärvas av kronan. Det synes även uppenbart att en utökning av skjutfältet snarligen bör komma till stånd.
Införlivningsområdet omfattar cirka 528 hektar hela fastigheter och fastighetsdelar, därav cirka 15 hektar inägor och 513 hektar utmark, tillsammans med intrång av värderingsmännen kostnadsberäknade till 144,620 kr. Av de hela fastigheterna äro nio belägna i Tofta och en i Västerhejde socken och av fastighetsdelarna ligga sex i Tofta och fyra i Västerhejde. Vidare omfattar införlivningen 19 hektar samfällighet, av vilkas värde 612 kr., belöper på andra delägare än kronan, samt sju byggnader i Blåhälls fiskeläge, värderade till 2,125 kr.
Fortifikationsstyrelsens domänofficer har anfört att möjligheterna till förvärv av samfälligheterna undersökts men att det synts uteslutet att förvärvet skulle kunna ske genom frivillig uppgörelse. Man bör sålunda räkna med expropriation i detta fall. Med övriga ägare av mark eller byggnader ha hittills inga förhandlingar förts, varför det sålunda icke kan ännu avgöras om överenskommelse kan ske på frivillighetens väg. Försiktigheten bjuder därför att även härvidlag förutsätta expropriation. Man bör därför räkna med en 20-procentig ökning av värderingssummorna.

VARNING

Gotlands Allehanda 14/1 1943

Skjutning med skarp ammunition mot luftbogserat mål äger rum fredagen den 15/1 1943 kl. 1300-1500 från en plats 500 m. väster Kungsladugården. Farligt område: gräns i norr, en linje genom varningstunnorna söder Cementfabriken och 7,000 m. ut till havs; gräns i söder, en linje genom södra varningstunnorna vid Västra skjutbanan och 7,000 m. ut till havs; gräns i öster, landsvägen Visby-Tofta mellan järnvägsövergången söder Värnhem och vägskälet norr Kneippbyn. Allmänheten varnas att under den tid skjutning pågår uppehålla sig inom ovan angivet område.

KOMPANICHEFEN.

Inskrivning av värnpliktiga

Gotlands Allehanda 14/1 1943

Inskrivning av värnpliktiga äger rum inom Gotlands inskrivningsområde under tiden 8-13 febr. och verkställes å arbetareföreningens lokaler i Visby. Det gäller dem, som under 1943 fylla 20 år, samt tidigare frikallade. Se vidare kungörelserna.

En bilkrock

Gotlands Allehanda 15/1 1943

En bilkrock inträffade i går eftermiddags i Tvärgatan, där en militärbil körde på en stillastående droskbil. Den senare blev ganska svårt ramponerad på högra sidan, medan militärbilen kom lättare undan med endast smärre skador på högra frampartiet. Militärbilen var f. ö. just ute på provtur efter reparation. Orsaken till påkörningen uppges vara en hästskjuts, som föraren upptäckte i sista minuten.

Guldpenna och bok i barnavård KA 3-ligans byte

Gotlands Allehanda 18/1 1943

En hel rad affärer hemsöktes på en dag. Lördags hölls åter rannsakning inför rådhusrätten på kronohäktet med de tre kustartillerister, som häktats för omfattande stölder ur kronans förråd samt för ett flertal butiksstölder i Visby. Hittills är det endast de sistnämnda tillgreppen som behandlats inför rätta och ännu återstår en del att klara ut beträffande det härjartåg i affärerna, som de tre toge sig före en eftermiddag i höstas. Tidigare har kuppen i Th. Wennerbergs uraffär relaterats och det lyckade resuitatet där gav upphov till omedelbar fortsättning i andra affärer. Det verkade som om de till varje pris måste tillfredsställa sitt stöldbegär, ty de reflekterade tydligen inte alls över vad de stulo och hur de skulle kunna dra nytta av tjuvgodset utan det gällde bara att stjäla vad man kunde komma över. Tempo blev föremål för nästa besök och här upprepades taktiken med att en i sällskapet uppehöll expediten medan de övriga "arbetade". I denna affär blev bytet bl. a. en del portmonnäer, en rakhyvel, en kniv och en putshyvel. I Sylve Norrbys bokhandel uppsökte två av butiksråttorna en undanskymd vrå, där de stoppade på sig 2-3 böcker vardera. Vad böckerna handlade om hade de inte fäst något avseende vid och sålunda kom det sig att en av herrarna tågade iväg med ett verk om "Föräldrar och barn" under sin uniformskavaj. Nu började det bli svårt att hantera allt tjuvgods och man kom därför överens om att skaffa en väska till grejorna. Tempo uppsöktes åter men en resväska drog man sig i alla fall för att stjäla och den saken blev sålunda ärligen betald. Efter en snabbvisit i Ytterbergs affär blev Ernst Swensons juveleraraffär nästa mål och efter besöket där ökades väskans innehåll med en guldpenna, en smörask i silver och ett nysilverfat. Pennan värderades till 65 kr. och hade tillgripits i ett obevakat ögonblick innanför disken, de övriga föremålen hade stått på disken. Efteråt hade uppdelning av det stulna skett så att alla skulle få lika. Ett par andra tillgrepp i Visby äro utredningsstadiet och det blev därför nytt uppskov till lördag.

Poststationsföreståndaren vid Visborgs slätt avgår

Gotlands Allehanda 18/1 1943

Fanjunkare O. H. Nilsson har av hälsoskäl anhållit om avsked från sin befattning som poststationsföreståndare på Visborgs slätt fr. den 1 april. Han har en tjänsteålder på nära 32 år.

Krigsrätterna

Gotlands Allehanda 21/1 1943

Till vice auditör vid regementskrigsrätterna vid Gotlands infanteriregemente och Gotlands artillerikår förordar krigshovrätten ende sökanden advokat Nils Wahlberg, Visby.

En lindrig bilkrock

Gotlands Allehanda 21/1 1943

En lindrig bilkrock inträffade vid halvtolvtiden i förmiddags i hörnet av Österväg och Kung Magnus väg mitt utanför A. W. Petterssons affär. Det var en kronans lastbil samt en droskbil från Slite, som törnade ihop, men skadorna blevo icke värre än att de båda fordonen kunde ta sig från platsen för egen maskin. Krigspolisen har hand om utredningen.

Inskrivningsförrättningarna

Gotlands Allehanda 23/1 1943

Vid inskrivningsförrättningarna i Gotlands inskrivningsområde, vilka börja i Visby den 8 februari och avslutas där den 13 februari, komma att tjänstgöra bataljonsläkare Borg, Gotlands infanteriregemente, och bataljonsläkaren i reserven Linton Stockholm. Dr Borgs tjänst vid regementet uppehålles under tiden av bataljonsläkare Torgersruud Gotlands artillerikår.

Skarpskjutning

Gotlands Allehanda 23/1 1943

Skarpskjutning med artilleripjäser, kulsprutor och eldhandvapen äger rum å Tofta skjutfält tisdagen den 26/1 1943 kl. 0800-1500. Farligt område: Korpklint-väster landsvägen Suderbys till St. Homa-Norrgårda-Rangvalds-Gnisvärds fiskläge samt 3 km. till havs mellan Korpklint och Gnisvärds fiskläge. Det är förenat med livsfara att vidröra efter skjutningen eventuellt upphittade ammunitionseffekter eller delar därav. Uppgift härom mottages å telefon Militärcentralen 50.

SKJUTLEDAREN.

Värnpliktslån

Gotlands Allehanda 23/1 1943

Värnpliktslån ha sökts till en halv miljon på Gotland. Till värnpliktslånenämnden i Gotlands län hade t. o. m. 31 december i fjol kommit in sammanlagt 342 ansökningar om värnpliktslån, gällande tillsammans 515,515 kr. Helt eller delvis har av nämnden bifallits 220 ansökningar, med ett bifallet lånebelopp av 175,775 kr. och ett avslaget på 156,985 kr. Helt avslagna äro 122 ansökningar på 182,755 kr. Av de beviljade lånen skola 20 om 42,200 kr. underställas arbetsmarknadskommissionens prövning. Till årsskiftet hade kommissionen med anledning av besvär beviljat ytterligare en värnpliktig från länet ett lån på 2,000 kr. men vid underställning avslagit två av nämnden beviljade lån på tillsammans 5,000 kr.

Kronan prutar på ersättningskravet

Gotlands Allehanda 25/1 1943

I proposition till riksdagen föreslås, att en vpl. sergeant, Karl Axel Wallqvist, befrias från skyldighet att ersätta kronan med 797 kr. för förstörd materiel på villkor, att han inbetalar 150 kr. Den 15 jan. i fjol inträffade under förläggning av ett förband ur Gotlands infanteriregemente i trakten av Träkumla en tältbrand, varvid såväl tältet som däri befintlig intendenturmateriel förstördes. Krigsrätt fann, att Wallqvist i egenskap av tältlagschef underlåtit att, sedan eld uppgjorts i ugnen i tältet, ha eldvakt utsatt i detsamma utan i stället i avsikt att påskynda anordnande av anbefalld bevakning låta hela tältlaget avmarschera till utspisning samt att tältet fattat eld, innan personalen återkommit. Wallqvist dömdes till två dagars arrest utan bevakning och att ersätta kronan värdet av den förstörda materielen med 797 kr. Wallqvist har sedermera sökt befrielse från betalningsskyldigheten, vilket statskontoret tillstyrkt allenast till halva beloppet. Försvarsministern finner emellertid med hänsyn till omständigheterna i fallet befrielse böra medges av riksdagen mot erläggande av allenast 150 kr.

Inbrott på I 18:s underofficersmäss

Gotlands Allehanda 26/1 1943

Skarpskjutning

Gotlands Allehanda 28/1 1943

Skarpskjutning med artilleripjäser äger rum å Tofta skjutfält fredagen den 29/1 1943 kl. 0800-1600. Farligt område: Korpklint-väster landsvägen Suderbys till St Homa-Norrgårda-Rangvalds-Gnisvärds fiskläge. Det är förenat med livsfara att vidröra efter skjutningen eventuellt upphittade ammunitionseffekter eller delar därav. Uppgifter härom mottagas å telefon Militärcentralen 50. SKJUTLEDAREN.

Soldatafton på A7. Allsång, allmänbildning, andakt

Gotlands Allehanda 28/1 1943

Det var glädje och gamman på A 7 häromkvällen, då Gotlands soldatmissionssällskap under medverkan av Visby kyrkliga ungdomsförening hade anordnat soldatafton för pojkarna och bjöd på kaffe med dopp. Matsalen var så gott som fullsatt av artillerister, när fältpastor Stenberg tog till orda och hälsade kvällens värdar välkomna till kåren, där de för kvällen skulle utöva värdskapet.

Man började med kaffet, som hade kokats och nu även serverades av flickorna ur ungdomsföreningen. Deras insats i högtidsfirandet uppskattades livligt bland gästerna. En programpunkt, som också livligt sentera-des var pastor Lundells trevliga kåseri om sjukvårdshunden Kim, som han stiftat bekantskap med under beredskapstjänstgöring vid en sjukvårdsformation uppe i Norrland. Den kloka hunden Kim kunde till och med ha en del goda ting att lära människorna.
Även ett stycke allmänbildning var med på programmet. Det var regementspastor Beijer, som svarade för ledningen. Han hade valt den nu moderna och sedan gammalt beprövade ABC-metoden för att utröna bildningsnivån hos artilleristerna. Tre lag tävlade, och deras allmänbildning mättes med hjälp av grammofonskivor, reseskildringar och diverse andra underfundiga medel. Striden slutade oavgjort, och även en extra omgång frågor gav samma resultat.
Slutligen talade pastor Damberg om Faderns brev till oss människor, och även om stämningen varit hög strax innan och glädjen tagit sig kraftiga uttryck, åhörde det ungdomliga auditoriet det korta anförandet med uppmärksamhet och andakt. Hela tiden hade man också inramat de olika monenten av programmet med allsång, och det visade sig, att artilleristerna både kunna och vilja sjunga av hjärtans lust.
Sist framförde fältpastor Stenberg gästernas tack för den trevliga aftonen och avslutade det hela med aftonbön. "Så går en dag" ljöd ur unga strupar, när denna dag gått till ända och festen var slut. Artilleristerna hade haft en trevlig kväll och deras värdar kunde glädja sig åt att deras företag krönts med framgång och att de anslagit d, rätta strängarna i soldatsjälen.

Rymmarens straff fastställt

Gotlands Allehanda 29/1 1943

Högsta domstolen har liksom krigshovrätten ogillat de besvär vpl 595 4/28 Svante Iwar Grahn anfört över att han av fältkrigsrätten vid Gotlands kustartillerikår dömts till 2 mån. fängelse för rymning. Han hade efter tjänstledighet, varunder han vistats på fastlandet, underlåtit att inställa sig vid kåren på föreskriven tid. (TT spec.)

Samvetsöm ville ej ta upp morötter

Gotlands Allehanda 29/1 1943

Flottans män i Visby

Gotlands Allehanda 2/2 1943

Flottans män i Visby höll i lördags årsmöte. Mötet öppnades kl. 19,15 av ordf. kapten Furustubbe, som 1 korthet hälsade medlemmarna välkomna. Styrelseberättelsen föredrogs och godkändes. Av densamma framgick, att föreningen fortfarande var synnerligen stadd i framåtgående. Medlemsantalet hade under 1942 ökat med 53 medlemmar och utgjorde vid årets slut 297. Revisionsberättelsen godkändes och föreningens styrelse beviljades tacksam ansvarsfrihet för 1942. Vid val av styrelse omvaldes enhälligt ordföranden, kapten Furustubbe. Vice ordf., dir. Alb. Åman, samt styrelseledamöterna, sjökapten Carl Stålhandske, sekreteraren, landskanslist John Cedergren, verkstadsägare Fahlström och stuveriarbetare Gardelin omvaldes. Till övriga styrelseledamöter nyvaldes ombudsman Verner Lindström, lotsen Carl Frejd och sjökapten Thorsten Wigren. Till. styrelsesuppleanter nyvaldes köpman Birger Cederlund, matros Bo Andersson och hr Axel Andersson. Till revisorer omvaldes köpman Thorsten Carlsson och verkmästare Nils Thomsson. Revisorssuppleanter blevo hrr K. G. Nilsson, omvald, och Rickard Wisén, nyvald.

Det beslöts att föreningen som ordinarie sammanträdesdag under 1943 skulle ha andra lördagen i varje månad. Samlingsplats skulle vara lokalen i Strandgatan 16 och tiden för sammankomsterna bestämdes till kl. 19. Till dessa sammankomster skulle inga särskilda kallelser utgå, men de skulle i mån av behov annonseras. En programkommitté, som skulle svara för programmen vid månadssammankomsterna och övriga träffar utsågs också. Härtill valdes ordf., kapten Furustubbe, klubbmästaren, sjökapten Thorsten Wigren, ombudsman Verner Lindström och matros Bo Andersson. Ordf. redogjorde därefter för föreningens insamling till tavlorna för jagaren "Visby". Han hoppades, att medlemmarna snarast skulle lämna så stora bidrag till densamma, att insamlingen kunde avslutas före april månads utgång. Ordf. avtackades av sjökapten Wigren för det gångna arbetsåret varefter ordf. i sin tur framförde sitt tack till medlemmarna för intresserat arbete och därmed var det i allo fridfulla årsmötet avslutat.

Stortjuvarna och kustartilleristerna Johansson och Carlberg

Gotlands Allehanda 2/2 1943

M. O. (Militieombudsmannen) har hos krigshovrätten överklagat krigsrättens vid Östgöta luftvärnsregemente friande utslag i målet mot regementläkare Ivar Cassel för att han underlåtit att besöka sjukrummet i Blåhäll utanför Visby den 12, 13 och 14 maj 1939.

Krigsrätten förklarade i sitt utslag att det inte bevisats att dr Cassel gjort sig skyldig till någon av de försummelser, för vilka åklagaren yrkat ansvar på honom. Häremot erinrar M. O. att utredningen gett vid handen att Cassel inte besökt de sjuka någon av de angivna dagarna. I varje fall måste det anses styrkt att mer än ett besök inte förekommit under denna tid.

Gentemot medicinalstyrelsens förklaring, ”att Cassel icke kunde anses ha genom bristande omvårdnad eller oriktig behandling gjort sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten” invänder M. O. att under denna formulering kan rymmas såväl det fallet, att Cassel visserligen försummat att besöka sjukrummet men dock inte därigenom gjort sig skyldig till tjänstefel, som det fallet, att det inte blivit klarlagt att han besökt sjukrummet eller ej. Det är, framhåller M. O., en domstolsfråga att avgöra vad som är styrkt samt — om det anses styrkt att Cassel inte besökt sjukrummet varje dag — huruvida denna försummelse kan anses innebära straffbart förhållande.

Knappt med nyheterna från det svenska kämpande kompaniet.
Från alla frontavsnitt kommer det både många och långa telegram från olika kämpande parter. Det är endast telegrammen om krigshändelserna vid finsk-ryska fronten, som äro kort avfattade och tämligen tunnsådda. Och från det avsnitt där svenskarna kämpa får man knappast höra någonting. Det är endast när någon officer eller någon av mannarna komma till Sverige på semester, som man får veta något om hur det står till därute i vildmarkerna kring floden Svir.
Men för bara några dagar sedan meddelade en notis i Gotl. Allehanda att en gotlänning blivit hedrad med frihetsmedaljens 2:dra klass för tapperhet i fält. Det var hr Martin Folihn från Fole, som tillerkändes den fina medaljen - och strax därefter erhöll han tjänstledighet, för att bl. a. besöka sin fäderneö. Hr F. reste ut hösten 1941, och har det senaste året deltagit i striderna vid Svirfronten på Aunusnäset. Det har varit en lång krävande tjänstgöring i främmande land, så det är ju inte så underligt om vi frågar, hur det känns att åter trampa svensk botten.
Det känns underbart, svarar den spänstige korpralen, som helskinnad klarat sig från fiendens eld och otaliga försåt.
Då jag häromkvällen steg i land från finlandsbåten och såg Stockholm stråla i kaskader av ljus från tusentals reklamskyltar och andra ljuskällor, gatorna myllrande av glada människor och lockande skyltfönster överfyllda med varor, ja då insåg jag som aldrig förr, vilket lyckligt och av krigets fasor förskonat land Sverige är. Kontrasten: det krigshärjade Finland, dess mörklagda städer, tomma skyltfönster tillstängda butiker och människor med visserligen beslutsamma men allvarliga ansiktsutryck etc. ja då är skillnaden större än vad man förmår berätta.
Det är nog sant att livet i ett krigförande land ter sig helt annorlunda än här. Men eftersom ni varit fronten så länge, finns säkert en hel del att tala om därifrån ? Man får ju inte tapperhetsmedalj utan vidare.
En frontsoldats upplevelser är oftast inte så vackra, svarar hr F. Och de största bragderna ha utförts av mina fallna kamrater. Det är många tappra svenskar, som tyvärr blivit kvar på slagfälten. De gick ut för att strida för vad de ansågo vara frihet och rätt och som ger livet dess värde. De kommo inte tillbaka, men de voro hjältar.
Hur kom det sig, att ni hamnade på Aunusnäset, där de hetaste striderna stå ?
Jo, det var kompanichefen, som med mannarnas samtycke, bad att få komma till ett frontavsnitt, där det "gick livligt till". Det var annars meningen att vi skulle till lugnare avsnitt längre norrut.
Svenskarna fick sin önskan uppfylld. Ja över hövan. Kommendören (en generalmajor, som sedermera stupat) hälsade oss vid framkomsten till fronten, och lovade att vi minsann skulle få vara med där det gick särdeles livligt till. Kommendören var ordhållig. - Vårt svenska kompani är en spillra av det svenska förband, som kämpade i första vinterkriget och senare på Hangöfronten. Det är således pojkar som varit med om det hårda frontlivet och från opartiskt håll har det ofta framhållts att de flesta äro de bästa soldater Sverige äger. Kompaniet är organiserat som självständigt förband och underställt X-regementet vars 1:sta bataljon det tillhör. Vårt kompani blev förlagt på Svirfrontens centrala del, och fick sig där en viss uppgift förelagd. Denna uppgift har lösts på ett glänsande sätt. Efter lyckligt utförda operativa företag har kompaniet besatt en synnerligen gynnsam och strategiskt viktig försvarsställning vid den lilla ryska floden Jandeba och där bitit sig fast vid själva flodstranden. Den frontsträcka kompaniets egentliga stridsstyrka har att försvara är mycket lång och uppgiften såg nog närmast omöjlig ut. Men ändå ha alla ryska försök till genombrytning med numerär övermakt, och med tyngdpunkten i anfallet mot svenska kompaniet, slagits tillbaka med för angriparna mycket stora och blodiga förluster.
Hur bar ni er åt för att hålla linjen mot en numerärt överlägsen fiende - om man får framställa en sådan fråga.
Endast genom ett utomordentligt utbyggt försvarssystem och med aktgivande på terrängens egenskaper, var det möjligt att hejda fiendens många angrepp. Hur försvarssystemet var funtat, vill jag förstås inte beskriva. Vi kunde emellertid från vår mest framskjutna postering genast meddela artilleriet och granatkastarna, så snart ryssarna gingo till anfall. Och då gav artilleriet ögonblickligen spärreld, som slog ned strax framför våra ställningar och jagade fienden på flykten. Ibland voro vi i våra ställningar åskådare till striden utan att behöva deltaga på grund av artilleriets träffsäkerhet. Men det hände ju ofta att en del hopar av de anfallande togo sig igenom spärrelden, och då blev det vår sak att från våra utmärkta ställningar expediera dessa.
 
Svenska fångar eftersökta.
Svenska kompaniets ställning lovordades av höga vederbörande, som ansågo den vara föredömlig. Det är klart att man på fiendesidan hade reda på var svenskarna befunno sig, och man gjorde allt för att få tag på en levande svensk fånge. Men hittills har det inte lyckats, fastän det varit nära ibland. Ja man har varit så sugna på svenska fångar, att man släpat med sig fallna krigare. Vid sådana tillfällen, d. v. s. när man var på jakt efter svenskar, som var riskabla företag, skickade man fram f. d. straffångar att göra anfallen. Och de f. d. fångarna voro inte de sämsta soldaterna, för de gåvo inte tappt förrän de blevo skjutna.

Fick ni någon uppfattning om motståndarnas soldatmateriel ?
Ja, vi togo ju många fångar, varav framgick att en del regementen hade väl utbildat manskap och framförallt förstklassig utrustning. Det var verkliga precitionsvapen, som ibland föllo i våra händer.

Efterlängtad hare i Ingenmansland.
Att deltagarna i stöttruppen ibland äro ute på vådliga rekognosceringsuppdrag är självfallet, säger hr F. vidare. Och det är inte alltid alla spanare återkomma. Men det är inte bara under spaning, som det är farligt ute i terrängen, för fiendens granateld kan vara nog så riskabel, när man är på väg t. ex. från de framskjutna ställningarna till kompaniet bakom. Första gångerna man hör det visslande ljudet av en granat, så kastar man sig platt till marken, men när man väl vant sig vid granatvisslingarna, kan man förutse om granaten skall slå ned på sidan om en eller framför och då fortsätter man utan vidare sin väg. Skulle granatelden vara häftig, är det förstås besvärligt att klara sig, men kan man komma åt att kasta sig i en nyss uppstånden granatgrop, så har man det bästa skyddet, för det har väl knappast hänt att två granater slå ned på samma ställe. Det är ju också meningslöst att skjuta flera granater på en och samma fläck.
Den ruskigaste elden vi varit med om, var nog då ryssarna företog det stora anfallet i april förra året på Aunusnäset. Det var 25 grader kallt och striderna blevo mycket häftiga, innan fienden drog sig tillbaka efter ett förkrossande nederlag. Jag låg ute på vakt och det var nervpåfrestande att på natten höra sårade och döende ryssars hemska skrik.

Men kanske det någon gång förekom ljusare glimtar även i första eldlinjen ?
Jo det hände nog. Vid ett tillfälle då fienden låg i skogen på andra stranden av nyssnämnda floden Jandeba, var det en hare, som låg och tryckte på den öppna platsen mellan ryssarnas ställningar och flodstranden - alltså i Ingenmansland. Från vår sida av floden kunde vi komma åt att skjuta haren, som skulle ha blivit litet extra kalas för oss. Men att hämta haren var ju riskabelt. Hur det nu var, så sade jag till en man: Skjut haren, så ska jag simma efter den. Sagt och gjort. Och haren blev kvar på platsen. Några kamrater följde mig fram till strandkanten beredda att skjuta, om någon fiende skulle röja sig på andra sidan. Jag klädde raskt av mig. Men just som jag skulle släppa mig ned i floden, hördes ett skott. Jag trodde det var ämnat åt mig och gjorde en långdykning. Strömmen var ganska stark, så jag hamnade längre ned än jag beräknat. Jag såg mig noga omkring, innan jag ålade mig fram i gräset. Jag var nästan viss om att en fiende sett mig, fastän det var ganska skumt, och jag tyckte det var underligt att man inte sköt på mig, men jag tänkte också: ryssarna är så infernaliska så dom skjuter nog inte förrän precis som jag skall ta haren. Jag nådde dock vårt villebråd och lyckades även osedd slingra mig tillbaka till floden. Med haren på bröstet som jag ryggsim över floden och nådde lyckligt vår strand. Min belöning blev ett helt harlår, medan resten av harsteken delades på övriga nitton kamrater.
 
Fritiden utnyttjas.
Ute vid eldlinjen kan det inte bli tal om någon vidare ledighet, men de pauser som förekomma utnyttjas på bästa sätt. I en "kantin" uppförd bakom linjen kan manskapet köpa kaffe, som naturligtvis är surrogat. Men det är ovanligt bra kaffesurrogat, menar hr F. Ibland förekommer tävlingar och besök hos andra stödjepunkter. Men det är annars inte stor omväxling i förströelser. Någon gång kommer fältpastorn och hälsar på, och håller då predikan. Har man några instrument, så kan det bli musik i korsun. I allmänhet gräver man ned sig i bombsäkra korsun, men den grupp jag tillhör tyckte det kunde vara trevligare med ett solitt blockhus, så vi ha släpat ihop timmer och fått en rätt så torr och bra bostad åt tjugo man. Blockhuset är väl camouflerat och har ännu ej upptäckts av fienden. Kamratskapet inom truppen är mycket gott. Och den som påstår att frontlivet är demoraliserande misstar sig alldeles. Jag skulle vilja påstå att det snarare är tvärtom, ty alla vet att det gäller allvar och att ansvaret vilar på var och en och alltid är överhängande. Det är aldrig några misshälligheter i vårt blockhus, utan vi försöka alla förströ varandra. Om det skulle komma någon, som är okamratlig eller bråkig, får han genast respass. Några äventyrare tolereras inte. Detsamma gäller befälet. Vi ha dock haft utmärkta kompanichefer och andra kunniga officerare. En och annan har stupat - tyvärr. Och då ha alla känt saknaden av en skicklig förman och god kamrat. Faran lurar överallt så man måste vara mycket försiktig. Trampminor t. ex. ha varit mångas bane. Som exempel kan jag nämna, att redaktör Gunnar Johansson i Huvudstadsbladet var på besök hos oss i maj för en intervju. Han råkade emellertid ut för en främmande mina och omkom. Så länge man är vid fronten, måste man alltid vara på sin vakt, säger hr F. och tilllägger slutligen: Slappnar uppmärksamheten kan man vara viss om att olyckan är framme.
Geo.

Våren är en oberäknelig tid, när det gäller krigshändelser. Det svenska försvaret har som bekant vidtagit en del föranstaltningar för att möta överraskningar. Detsamma måste också gälla det civila luftskyddet. Därför har också luft-skyddsmyndigheten här i Visby gått i författning om en mönstring för att ha alla planer klara och alla olika beredskapskårer fulltaliga.
I går hölls å läroverkets aula en mönstring med hemskyddsledare och deras ställföreträdare, varvid bortåt 300 personer voro närvarande och fingo mottaga sina order.
Den första åtgärden, i vilken hemskyddsledarnes ingripande påkallas, är mönstringen av husbrandvakterna. En del personer ha flyttat bort från blocket, andra ha utkallats till militärtjänst eller uttagits till beredskapstjänst vid sjukhusen, varigenom luckor uppstått i husbrandvakten. Dessa poster måste återbesättas och personalen vara fulltalig. Till hemskyddsledarnes hjälp har luftskyddschefen ålagt samtliga fastighetsägare att insända fullständig förteckning över i sina fastigheter boende personer. Tiden för dessa apmälningar utgick i går, men det framgick vid gårdagens sammanträde, att många fastighetsägare försummat denna plikt. Luftskyddschefen anmodade nu hemskyddsledarne att till luft-skyddsexpeditionen anmäla de fastighetsägare som tredskas i detta avseende, vilket medför bötesansvar för de tredskande.
Hemskyddsledarnes nya förteckningar skola vara färdiga och inlämnade till luftskyddsexpeditionen senast nu på måndag.
En annan uppgift för hemskyddsledarne är att vidtaga de ändringar i evakueringsförteckningarna, som uppstått genom flyttning o. d. sedan föregående sommar. Hemskyddsledarne få nu bryta sina orderkuvert och kontrollera, vilka utrymningsorder, som skola överlämnas till annat block, och vilka nya personer inom blocket, som böra förses med utrymningssedlar. Även detta är en uppgift, som snarast bör vara fullgjord. Nu gäller det emellertid som sagt först fastighetsägarnes eventuella försummelser.

En engelsk spärrballong har anträffats vid stranden vid Herta fiskläge. Den hade fastnat med en 300-400 meter lång wire i sjöbottnen utanför stranden och gasen hade gått ur höljet, som tillvaratogs av militären.

Advokaten Nils Wahlberg i Visby har förordnats till vice auditör vid krigsrätterna vid Gotlands infanteriregemente och Gotlands artillerikår till årets slut.

Nytt brott av de nu häktade kustartilleristerna uppklarat. Hos krigspolisen föreligger nu rapport angående de ytterligare stölder, som kustartilleristerna Arne Johansson och Karl-Evert Carlberg gjort sig skyldiga till i Fårösund. Det gäller denna gång inbrott i kökslokalerna vid KA 3, varvid de tillgripit dels matvaror av olika slag, dels ransoneringskort, som sedermera delvis begagnats. Vid förhör på kronohäktet har Johansson uppgivit, att inbrottet i köket ägt rum samma kväll som de begingo den sista av stölderna i den förut omtalade rustkammaren vid KA 3. Båda hade känt sig hungriga, varför de beslöto sig för att försöka komma in i köket och för att få något att äta. De kände till, att man brukade vädra lokalerna under natten, och de hittade också mycket riktigt ett öppet fönster, genom vilket de kröpo in. I kylrummet hade de tagit ett halvt tjog ägg, smör och korv samt potatis och erforderliga matbestick. Sedan de också fått tag i en tillbringare mjölk hade de gått in på husmoderns expedition. Där dyrkade man upp en skrivbordslåda, och sedan de konstaterat att lådan innehöll en del halvkupongkort hade de omedelbart bestämt sig för att tillgripa dessa. Hur mycket som de kommit över kunde Johansson dock ej erinra sig. Sedan de lämnat kökslokalerna hade de Carlbergs rum kokat ägg och kalops i en elektrisk kokare, och härunder hade de delat upp ransoneringskorten så att de vardera fått omkring tjugo halvkupongkort för bröd samt ett någet mindre antal kort för matfett och kött. Kupongerna hade därefter delvis förbrukats vid restaurangbesök. Carlberg trodde vid förhöret att han och Johansson kommit in i köket genom flaggkorpralsmässen, till vilken dörren varit olåst. De hade i varje fall krupit in genom något fönster. Han lämnar sedan en liknande berättelse om tillgreppen som Johansson. Husmodern har efter verkställd inventering av förrådet funnit att följande ransoneringskort saknas: 36 V-kort, 15 R-, 20 S- och 2 G-kort. Vid genomgång av Johanssons och Carlbergs tillhörigheter har ett mycket litet antal av de stulna korten anträffats. De båda häktade ha även blivit hörda rörande andra anmälningar om brott, men de neka bestämt.

Ulla Billquist turnén besöker följ. platser: Stånga, Malmgard, lördagen den 13 febr, kl. 8 e. m. Östergarn, Bygdegården, söndagen den 14 febr. kl. 2 e. m. Barlingbo, Bygdegården, söndagen den 14 febr. kl. 8 e. m. Eskelhem, Bygdegården, måndagen den 15 febr. kl. 8,15 e. m.Se v. annonser och affischer.

K. m :t har nu utfärdat ny kungörelse angående krigsmaktens indelning i fred och rikets militärterritoriella indelning. Några större nyheter torde den ej erbjuda. För den civila befolkningen torde dock alla militära benämningar och beteckningar ej vara på alla håll kända, varför ifråga om Gotlandsförsvaret kan nämnas följande:
Gotlands infanteriregemente (cykelinfanteriregemente) bibehåller beteckningen I 18 och Gotlands artillerikår (motorartilleriregemente) beteckningen A 7. Stockholms luftvärnsregementes batteri på Gotland skall uppsättas under år 1944 och får beteckningen Lv 3 G. Göta pansarlivgardes kompani på Gotland, som uppsättes i h, skall betecknas P 1 G. Fårösunds förrådsdepå med placering i Fårösund, Bunge, får militära beteckningen FFd samt Gotlands kustartilleriförsvar med Gotlands kustartillerikår GK och KA 3. Gotlands marindistrikt skall omfatta territorialvattnet vid Gotlands och Gotska Sandöns kuster. Militära beteckningen skall vara MDG och distriktets förband bli Fårösunds förrådsdepå, Gotlands kustartilleriförsvar med KA 3.

Det uppsving, som I 18 fått ifråga om idrott under de sista åren, skall vidmakthållas, det är såväl befäl som menige man överens om. Om lördag, den 13 februari, anordnar Korpralskåren I 18 en jättelik cykelorientering med fältskjutning för all regementets personal. Orienteringen, som man ursprungligen hade tänkt lägga på skidor, har på grund av vädrets makter måst omläggas till cykel. Man kommer att starta i patruller om tre man. All personal, som så önskar, skall beredas tillfälle att deltaga i tävlingen, som pågår hela lördagen. En del fina priser ha välvilligt ställts till förfogande, och redan första dagen har kåren fått mottaga priser från Offkåren I 18, Tyrséns foto, Olofssons friséralong, Handelsboden I 18 samt Marketenteriet. Kåren väntar stort förstående från allmänhetens sida, och intresserade kunna sända tävlingsledningen sina priser under adress korpral Ejnervall, Korpralsmässen, Visborgs slätt, eller meddela sig till löjtnant Carlerot per telefon 1041:37 och priserna avhämtas.
På lördagsaftonen blir det dans på I 18:s gymnastiksal och i samband därmed förrättas prisutdelningen för dagens tävling. Dans blir det även på söndagskvällen. Vidare härom kommer att meddelas i annonser i onsdagens och fredagens nummer av samtliga visbytidningar.

Skarpskjutning med artilleripjäser äger rum fredagen 12 febr. kl. 0900-1500. Farligt område: Tubode fiskläge-Öja kyrka-norr landsvägen Öja kyrka-Faludden (landsvägen kan befaras). Det är förenat med livsfara att vidröra efter skjutningen ev. upphitade ammunitionseffekter eller delar därav. Uppgift härom till Militäcentralen Visby 50.

SKJUTLEDAREN

Under förmiddagen i dag inträffade en sprängningsolycka på I 18, varvid fänrik Byström erhöll svåra skador på ena handen och på armen. Man höll på med mineringsövningar i Kohagen, varvid fänrik Byström skulle osäkra en trådmina. Han fick under denna procedur utlösaren med sig, varvid tändhatten exploderade och vållade svåra köttskador i handen och på armen. En del småsplitter träffade också ansiktet men syntes inte ha vållat svårare skador. Sedan ett första förband lagts på garnisonssjukhuset fördes den skadade till krigssjukhuset i Lärbro.

Fjolårets isolering ser inte ut att bli upprepad i år. Den 28 jan. i fjol anlände ångaren Drotten hit och sedan hade vi ingen båt förr än Ymer kom hit med Visby den 25 febr., varpå Drotten och Visby under Ymers hägn avgingo till Nynäshamn den 26 febr. Den dagen var det -36 gr. i Boge. Den 23 mars hade vi i fjol den förstadagen med plustemperatur sedan den 4 jan. - det är något anorlunda i år, då man under samma tid kunnat vårplöja på åkrarna. Det var den 6 febr. i fjol som bombflyget under överstelöjtnant Schybergs ledning flög hit karbid till de i mörkret sittande gotlänningarna - när överstelöjtnanten i år skall hit och hålla föredrag - den 23 d:s - torde knappast isarna komma att hindra överfarten med båt. Vid den här tiden i fjol låg is så långt man kunde se från Visby och den 14 hade en ångare legat en hel månad fast i isen utanför Arköbådan på fastlandssidan.

Medlemmarna i Gotlandskretsen av Gotlandsinfanteristernas Kamratförening kallas härmed till ordinarie årsmöte söndagen den 14 mars 1943 kl. 1400 (2 e m) å Stadshotellet i Visby, varvid till behandling förekomma de i § 6 i kretsens stadgar omförmälda ärenden. Nya medlemmar äro välkomna. Styrelsen uppmanar till talrik anslutning. Utförligt program senare. Bär föreningsnålen. Styrelsen.

Flygförvaltningen hemställer, att k. m:t skall ställa sammanlagt 56,000 kr. till ämbetsverkets förfogande till iståndsättningsarbeten vid Fårösunds sjöflygstation. År 1909 uppfördes officersbyggnaden där och år 1904 kasernen. Underhållet av dessa byggnader har blivit eftersatt under den tid fångvårdsstyrelsen haft byggnaderna om hand. Dessutom stodo de obebodda under åren 1918-1925, varunder fukt och kyla orsakade skador, vilka ännu icke helt undanröjts. För byggnadernas bestånd äro därför reparationer nödvändiga, och de böra icke uppskjutas ytterligare, enär förläggningen skall tas i bruk före midsomamr i år. Sanitära anordningar saknas såväl i officersbyggnaden som i kasernen.
Arbetsplanen omfattar utvändiga arbeten för officersbyggnaden och för kasernen invändiga reparationer jämte sanitära och elektriska installationer. De nuv. tvättanordningarna utan rinnande vatten m. m. i officersbyggnaden anses t. v. kunna bibehållas. Byggnadsarbetet avses pågå under tiden 1 mars - 1 juni med en beräknad arbetsstyrka av i medeltal 17 man.

Krigsrätten vid KA 3 i Fårösund dömde i går en värnpliktig Eriksson, i det civila jordbruksarbetare från Södermanland, till tre månaders straffarbete för fylleri m. m. Han hade lördagen den 23 jan. under ett besök i staden uppträtt berusad på Adelsgatan samt därvid gjort sig skyldig även till våldsamt motstånd, då han skulle anhållas av krigspolisen, hade vidare missfirmat denna och även förövat misshandel genom att ge en av poliserna ett slag i ansiktet. Lördagsnöjet fick emellertid synnerligen dyrbara efterräkningar.

Igår morse, noga räknat kl. 8.47, ljödo flyglarmssignaler över staden och de höllo på ganska länge, ca 45 minuter, innan de upphörde. Det blev en hel del uppståndelse och det lär ha förekommit både att man flyttat ned i skyddsrummen och att husbrandvakter gjorts klara etc. Alarmeringen i staden är förbunden med I 18, A 7 samt S:t Olofs sjukhus och lasarettet, där alarmen också gick. På dessa ställen har man emellertid möjlighet att koppla från signalanordningarna och därför blevo signalerna där icke så långvariga som i staden, där man inte i en hast kunde hitta felet, det var nämligen ett kontaktfel och till sist blev tvungen att kapa ledningarna för att få slut på tjutet. Men härigenom blev man också ur stånd att omedelbart kunna ge faran över. Det ena som det andra gjorde att det blev mycken undran å stad.
Uppe vid Gamla S:t Olofs sjukhus såg det litet extra mystiskt ut. Visby röda korskår håller på med en kurs och just då flyglarmet kom höll man på med transporter på cykelbårar. Det var kanske en och annan som i första häpenheten trodde det varit flygbombning, men så var det dess bättre icke.
Luftskyddschefen, kapten Gunnar Nilsson, som vi tillsport i saken meddelar, att egentligen hade missödet det goda med sig att man erinrades om, att då för närvarande "beredskap III" är rådande, skall flyglarmet föregås s k Beredskapslarm, d v s sådant som nu gives för kontroll av alarmapparaten varje måndags eftermiddag. De, som ha reda på sig, borde alltså igår genast ha vetat att signalerna icke voro flyglarm, enär det icke kom något beredskapslarm före.
I och för sig var det ju inget fel att företaga en extra övning med. hemskydden, men som sagt, nu vet man alltså hur det skall vara om det åter skulle bli kontakt i "osame". För övrigt hade man inom 20 minuter igår bemannat luftskyddscentralen och även luftskyddschef ens expedition och kunde sålunda ge besked om missödet till dem, som telefonledes hörde sig för på dessa ställen.
Luftbevakningscentralen uppmanar allmänheten att vid eventuella signaler eller annat oroande av liknande art icke ringa till luftbevakningscentralen, vilken är rent militär och icke har möjlighet besvara civila förfrågningar. Det är stadens egen luftskyddscentral, till vilken man i nödfall får vända sig.

Rannsakning med rakknivstjuv

Gotlands Allehanda 17/2 1943

En kvartett fältartister

Gotlands Allehanda 17/2 1943

En kvartett fältartister den av försvarsstaben och IOGT till Gotland utsända underhållningspatrullen, kommer i morgon att låta allmänheten i Visby ta del av sitt program. Det sker i NTO:s nya hörsal vid Mellangatan, och arrangörerna hoppas att det skall bli fullt hus, många vilja väl gärna se vad en sådan underhållningspatrull duger till, och lika många torde ha lust att titta på den nyligen invigda vackra hörsalen. Arrangörerna lova ut en glad och trevlig kväll, och det finns det också all anledning att vänta, ty truppen är mångsidig och bra sammansatt och har överallt där den uppträtt mottagits med stormande bifall och fått de allra bästa vitsord av både befäl och meniga. Fullt hus alltså på NTO i morgon kväll!

Luftskyddsövning på Visborgs slätt

Gotlands Allehanda 18/2 1943

I morgon anordnas en luftskyddsövning på Visborgs slätt och därvid kommer för I 18:s del alt givas beredskapslarm. Allmänheten i övrigt skall alltså icke oroa sig härför, signalerna gälla endast för I 18 och efter övningens avslutande återgår man utan vidare till beredskap III.

Batterichef ställes inför krigsrätt. Efter anmälan till M. O. om olämpligt uppträdande

Gotlands Allehanda 18/2 1943

Ett nytt fall av olämpligt uppträdande mot trupp har föranlett ingripande av MO. En batterichef på Gotland löjtnant K. M. Linderoth förklarade vid en uppställning att batteriet var ett exempel på hur dålig den svenska försvarsviljan är och att andan på batteriet var så dålig att han inte kunde behandla dem som vanliga hyggliga människor. Även mot enskilda värnpliktiga hade Linderoth fällt olämpliga yttranden. De värnpliktiga gjorde gällande att det var Linderoths obalanserade uppträdande och visade ringaktning för manskapet som skapat en känsla av olust och vantrevnad. Linderoth lät vidare på stående fot inför trupp tilldela en furir tillrättavisning i form av varning, ett förfaringssätt som strafflagen icke tillåter. Löjtnant Linderoths förfaringssätt har nu föranlett MO att ställa honom inför krigsrätt.

Tisdagen den 19 jan. (1943) eldhärjades en kronan tillhörig förrådsbyggnad i Katthammarsvik, varvid betydande skador uppstodo. Krigspolisen har nu verkställt utredning och hållit förhör med ett antal personer. Säker kännedom om sättet för brandens uppkomst har icke kunnat erhållas men det synes sannolikt att orsaken är att söka i överhettning av en torr trävägg. Chefen på förläggningsplatsen har vid utredningen meddelat att han vid det tillfälle då eldsvådan utbröt varit på väg till förläggningsplatsen, där han fick veta att eld utbrutit i närheten. Han gav order om hämtning av eldsläckningsmateriel. En del andra hade försökt rädda en del av förråden i byggnaden, vilkets också lyckats, tills man tvingades lämna platsen på grund av den starka röken.  Elden spred sig mycket hastigt och räddningsarbetet kunde pågå endast omkring fem minuter. Vid denna tid anlände en motorspruta, men elden stod icke att hejda och räddningsarbetet fick inriktas på andra byggnader i närheten.

Ett vittne till branden har framhållit att eldslågorna slagit ut genom ett fönster invid den plats där militärspisar voro placerade och hade krupit in genom ett annat fönster för att söka dämpa elden men funnit att den redan fått för stor fart. Koktrosschefen har den uppfattningen att spisarna varit placerade på betryggande sätt och rören isolerade. Han kunde icke förklara på vilket sätt elden uppkommit. Visserligen hade han sett att avståndet mellan spisarna och väggen varit mycket kort men då han visste att kokinrättningen använts under längre tid hade han inte ansett sig böra vidtaga någon åtgärd.

Vid utredningen hade krigspolisen fått ett bestämt intrycka av att eldsläckningsarbetet kommit igång mycket raskt efter det branden upptäckts samt att vidtaga åtgärder synas ha varit ha varit de enda möjliga med hänsyn till rådande förhållanden. Särskilt synas de värnpliktiga, som utan order ingripit och fört ut materiel av betydande värden från förrådslokalen, ha utfört ett berömvärt arbete. Den brunna byggnaden tillhör Slite cement & Kalk A/B.

Klädtjuvarna på KA 3 dömda

Gotlands Allehanda 20/2 1943

Inför Gotlands domsagas norra häradsrätt rannsakades i går de två kustartilleristerna Carl Evert Carlberg och Sten Arne Johansson. Carlberg dömdes till straffarbete i ett år och tre månader och Johansson till straffarbete i ett år och två månader.
Åklagaren, landsfiskal Bonde, påpekade att mängden av kuponger som de försålda kläderna skulle ha betingat, knappast går att uppskatta. Bland sjöfolket var det allmänt känt att de båda handlade med kläder. Till kunderna hade de ibland uppgivit att de förestodo ett lager och därför kunde sälja kläder. Det var en affärsmässigt bedriven tjuvnadsverksamhet, ansåg han vidare, och yrkade att rätten vid straffets utdömande skulle ta hänsyn till mångfalden brott, som motiverar ett strängt straff.
Fängelseföreståndaren svarade därefter på en fråga av rättens ordf. att han ansåg ungdomsfängelse synnerligen olämpligt för de två eftersom de skulle fördärva det andra klientelet. I fängelset ha de båda nämligen gjort sig skyldiga till diverse ofog.
Försvarsadvokaten, adv. Wahlberg, yrkade att rätten skulle ta hänsyn till att de båda som volontärer hade vantrivts med krigsmakten och blivit indisciplinära.
Rätten tog därefter enskild överläggning och meddelade därefter utslag. Carlberg dömdes för vad som han erkänt inför de tre olika domstolarna och Johansson dessutom för undandräkt och för upprepat olovligt undanhållande, för vilket han tidigare ådömts en månads fängelse. Denna dom upphävdes och i stället har en månads längre straffarbete ådömts honom. 

Aggregatombyggnad vållade olycka

Gotlands Allehanda 20/2 1943

Utredning verkställd om olyckan vid A 7. Den 1 febr. inträffade vid A 7 en olyckshändelse vid uppeldning av en gengasbil, varvid en värnpliktig Hans Tyko Olofsson fick så svåra skador i högra handen att högra långfingret måste amputeras och skador även uppstått på ett par övriga fingrar. Det har vid undersökning konstaterats att aggregatet blivit ombyggt för gasens inledande genom tryck i stället för genom insugning efter bestämmelser som utfärdats av tygdepartementet. Vid ombyggnaden borttogs den vid motorn anbragta sugfläkten och i dess ställe monterades vid sidan av gasgeneratorn en tryckfläkt som förbands med primärluftintaget genom en rörledning. Därigenom kunde tändluntan inte längre införas genom primärluftintaget, varför ett rör med en inre diameter av 12,5 mm. anbragtes i förlängningen i luftintagets lodräta del och alltså gick upp under påfyllningsluckan. Genom detta tändrör släppas de brinnande gengaständstickorna ned och antända kolen. Tändröret är upptill försett med en tättslutande hylsa, som alltid skall finnas påsatt utom vid tändning.

Den skadade har hörts om händelseförloppet och har berättat att han sedan han bränt av gasen hade släppt ned en gengaständsticka. Troligen har denna blivit fastsittande i röret. Han hade tänt ytterligare två, varav en blivit fastsittande. Efter ett tredje försök hade han lagt på tändrörets huv och medan han tryckte på denna inträffade en kraftig explosion i röret, varvid han samtidigt fått skador i handen, trots att han haft handske på. Han hade aldrig tidigare sett eller hört liknande explosioner omtalas.

Ett par vittnen till händelsen ha meddelat ungefär liknande uppgifter. Regementsingenjören vid A 7 har uppgivit, att aggregaten omedelbart efter olyckan isartagits för undersökning huruvida tändröret eller luftintaget blivit tilltäppt av något föremål. Både röret och luftintaget hade därvid befunnits utan anmärkning, och någon tilltäppning kunde icke konstateras. För klargörande av den verkan gasutvecklingen från en eller flera gengaständstickor kan ha i ett slutet tändrör av ifrågavarande beskaffenhet har undersökning begärts hos kemiska stationen i Visby.

Jehovas vittne är icke underställd krigslagarna

Gotlands Allehanda 22/2 1943

Vpl L. E. Molin Gällivare, söker i besvär till Högsta domstolen ändring i krigshovrättens beslut att liksom regementskrigsrätten vid Gotlands artillerikår döma honom till två månaders fängelse för brott mot krigslydnaden, bestående i att han hösten 1942 vid kåren vägrat underkasta sig anbefalld skyddskoppympning samt vägrat åtlyda honom av förman i tjänsten given befallning. Han skriver, att han såsom medborgare i "det Teokratiska Herradömet" inte är underställd krigslagarna.

"Gotlandskavalleriet" har blivit allmänt

Gotlands Allehanda 22/2 1943

Armen har nu många cyklande soldater

Hos fältförbanden i februari

Det blåser storm över slätten som är så obarmhärtig slät, att lä endast existerar i form av ett ord. För att ytterligare försvåra tillvaron kastas ett intensivt kallt regn genom luften.

Två. svenska soldater av ung årgång pressa sig på cyklar fram i motvinden. Det är spejare, de främsta i ett cykelförband som närmar sig stridsområdet.

Gevären hänga på bröstet för att vara lätt om man når stridskänning. Något hundratal meter efter dem trampar förpatrullen och så följer undan för undan med stora avstånd de olika delar som ingå i en cykelbataljon. Det vill säga, vill man se hela bataljonen får man flytta sig raskt mellan olika vägar, ty ett cykelförband, åtminstone när det når en bataljons storlek, åker inte till strikt på en enda väg utan delar upp sig och söker kontakt med motståndaren på flera vägar.

Svenska armén har vid det här laget fått ett respektingivande antal cyklande soldater. Enligt den nya försvarsordningen skall en del fotinfanteriregementen organiseras som cykelregementen och redan vid det här laget har man kommit långt med den nya organisationen.

Dagdriveriet i armén har försvunnit.

Den förstärkning av beredskapen som annonserades i regeringskommunikén två dagar före julafton är nu ett faktum. Men denna förstärkning innebär inte blott att förpuppade fältförband fått liv igen, utan även och framförallt att övningar äga rum från gryning till skymning och många gånger också under natten. De som tidigare,  och kanske icke helt utan skäl, talat om det militära dagdriveriet, må denna gång inga hållpunkter för angrepp, åtminstone inte vid de förband jag haft tillfälle följa. De inkallades arbetsdag är ansträngande, deras fritid liten och deras permission nästan ingen alls. Det gäller att utnyttja månaden väl. Och att ligga ute vid den här årstiden är givetvis härdande men knappast något vila. Men efter en månad blir det avlösning, och vetskapen om detta är förvisso en sporre. Och under dessa dagar får den inkallade gå igenom det mesta han en gång lärt sig, får vara med om fälttjänstövningar i stora förband med alla dess strapatser men också med dess spänning, och dessutom bibringas han det nya krigets konst och hantverk, som vi inhämtat från slagfälten runt om i världen. Rekryttjänstens många gånger enformiga arbete med samma uppgift om och om igen slipper han den här gången, likaså den än mer enformiga sysslolösheten mellan vaktpassen vid de förband, där man endast vakar och väntar.

Cyklisten tolkar efter bil. Radiomottagning under körning.

Snabba förflyttningar och ett snabbt ingripande i striden är den största vinsten man får då man sätter en infanterit på cykel. Man strider till fots med alla de medel en fotsoldat i våra dagar har. Men man når stridskänning på betydligt kortare tid. Den vanliga marschfarten är 15 km i tim., men både 25 och 30 km höra inte direkt till ovanligheterna. Och vill man komma ännu fortare fram, så "tolkar" man efter lastbil. Ett långt rep binder fast i bilen. Från repet sticker det ut små tompar med en pinne i ändan. I två led dras så ett trettiotal man iväg av bilen. På flaket finns det plats för ett tiotal man och deras cyklar.

Det är inte få detaljproblem som skall lösas, när ett infanteriregemente överger sin urgamla vana att förflytta sig till fots. Och det är intressant att se hur man löst och försöker lösa dessa problem. Rapporthundarna, som förut lunkade vid sidan av den gående, sitta nu på en liten platta framtill på cykeln, ungefär som man kör en barnunge. Den tunga pvlvpjäsen hänger mellan två cyklar precis som en sårad i sin cykelbar. Signalisten sitter på sin cykel och sänder och tar emot trådlöst både tal och morse-tecken. Och om en cykel går sönder, finns det både reservmaskin, cykelmekaniker och reparationsutrustning till hands.

För befälhavaren, kanske speciellt kompanichefen, uppstå nya bekymmer när det gäller att leda ett cykelförband. Att hålla ihop ett kompani, när det kanske är ett par kilometer mellan tät och kö, är inte lätt. Under fotmarsch kan han lätt kalla plutoncheferna till sig, under cykelmarsch är det besvärligare. En order kan inte som förr skrikas ut, den måste sändas på radio eller med motorcykelordonnanser. Och om att läsa karta på en cykel, som rullar fram med 15 km:s fart på en knagglig väg!

Specialuppgifterna övas flitigt.

Eftersom cykelförbanden bl. a. äro avsedda för snabba angrepp i fiendens rygg och flank, måste soldaterna vara väl övade i att strida i små grupper på egen hand. "Strid i skog" och "strid i bebyggd ort" upptar också en stor del av övningsprogrammet. I sådana lägen beror mycket, kanske nästan allt, på att den enskilde befälhavaren, ja till och med mannen i ledet, som inte längre skall vara blott och bart ett nummer, tar initiativet. Ideligen uppstå lägen då man måste handla själv utan att kunna få det stöd som en ord eller ett kommandoord innebär.

Den bundsförvant vi ha i vår terräng, speciellt vår skog, måste utnyttjas. I skogen kunna inga pansarmassor rulla fram, där hitta bombflygarna ytterst sällan några mål. Den träning Sverige soldater, och detta gäller inte minst de här aktuella cyklisterna, få i detta speciella slags strid kan väl knappast värdesättas högt nog. Ett besök ge också det intrycket att övningarna burit frukt, i många fall rik frukt. Man ser prov på en fyndighet och en händighet som är imponerande. Minor lägga på de mest försåtliga vis. Kulspruto och granatkastare gömmas så att man måste snubbla på ställningen för att upptäcka dess existens. En svensk trupp i en svensk skog är osynlig, men de finns där. Man märker ett intresse för dessa och andra militära uppgifter och en uthållighet, kanske speciellt hos de yngsta årgångarna, som inte endast kan vara en följd av drill och exercis utan definitivt måste hänföras till den omskrivna men ibland betvivlad sinnesförändringen hos stora massor av vårt folk. Naturligtvis finns det också tröga gosar i leden, men de äro bestämt så få att de inte ha något större inflytande.

Man har också vid dessa övningar på ett lämpligt sätt talat om för de inkallade varför de åter ligga på sina fältförband. Varje man har fått ett litet häfte innehållande en av försvarsstaben utarbetad orientering, som på ett åskådligt sätt, det finns till och med en utmärkt karta, redogör för Sveriges läge, för vad som kan hända oss och hur vi skola bete oss om ett blixtanfall kommer. Det är enkla mer allvarliga ord, som utmynna i överbefälhavarens en gång för alla givna order: "Varje meddelande att motståndet skall nedläggas är falskt." Det är ingen överdrift att påstå, att övningarna här ha bedrivits i denna anda.

En veteran från boerkriget

Gotlands Allehanda 22/2 1943

Sjuttio år fyllde på söndagen lantbrukaren John Söderström, Bläsunds i Väskinde, och blev med anledning av bemärkelsedagen foremål för hjärtliga hyllningar, som inleddes redan kl. 6 på morgonen med salut for sjuttioåringen. Bland gåvorna märktes från famjlien en fåtölj och från släkt och limner en penninggåva jämte textad adress samt en kikare. Vidare kommo blommor i mängd samt telegrafiska lyckönskningar sjuttioåringen till del. Jubilaren gav på aftonen supé i sitt hem för ett 40-tal gäster.
John Söderström är en veteran från boerkrigets dagar och han erhöll för övrigt för några år sedan en medalj, som tilldelades ännu i livet varande skandinaver, som deltagit i boerkriget. Gotlands Allehanda hade för ett tiotal år sedan en längre artikel publicerad rörande boerkriget och däri deltagande svenskar, bland vilka märktes John Söderström.

Nattlig fälttävlan vid A 7. Specialtrimning med 41-orna

Gotlands Allehanda 22/2 1943

I torsdags kväll hölls en större nattlig fälttävlan vid A 7. Det var värnpliktiga av 1941 års klass, vilka nu snart fullgjort sin ettåriga värnplikt, som på detta sätt fingo visa en del av vad de lärt sig under sin långa och grundliga utbildning. I tävlingen ingick nämligen, förutom orientering i mörkret, även rapportföring och specalprov.

Tävlingen gick över en milslång bana från trakten nordväst Lojsta kyrka genom den kuperade terrängen mellan Lojsta och Stånga och ner mot Stånga, där mål var ordnat i Stånga skola, som välvilligt ställts till förfogande av folkskollärare Dahlgren. Vid starten fingo två av patrullens fyra mannar var sin rapport att inlära under tre min och samtidigt fingo de på sina kartor pricka in den första kontrollen. Med 3 min. mellanrum släpptes patrullerna sedan ut i vintermörkret, som mildrades en del av månskenet. Första kontrollen, en liten sjö väster Lojsta kyrka (500 m. västsydväst Lojsta), var ganska lätt att hitta och dit valde de flesta att springa vägarna. Nästa kontroll var ett litet kärr sydost om Lojsta slott (2,500 m. väster Lojsta). Här valde en del att gå efter kompass i terrängen och en del att följa vägsystemet. Den sistnämnda möjligheten var något mera tidsödande, men kanske att föredraga ur militär synpunkt, där det viktigaste är att rapporter med absolut säkerhet kommer fram till rätt plats. Tredje kontrollen var ett litet ödetorp, som f. ö. använts vid ett DM i orientering för en del år sedan (2,600 m. norr Stånga). Denna kontroll var vald så att patrullerna här tvingades att gå på kompass genom terrängen. Denna kontroll vållade en del huvudbry för de patruller, som kommo för långt norrut, då däremot de, som kommo söderifrån, utan större svårighet hittade den hägrande röda lyktan. Därefter var vägen in till mål ganska lätt och där triumferade de mera löpstarka patrullerna. Banan var lagd så, att patrullcheferna även värnpliktiga, fingo tillfälle att dels visa sin förmåga att välja rätta och lätta vägar, dels förmåga att rätt och snabbt taga sig fram i obanad terräng efter kompass. Vid målet fingo patrullchefer och rapportkarlar framföra sina rapporter, som betygsattes så att den patrull, som hade bägge rapporterna felfria, fingo 20 min, avdrag på löptiden.

Därefter vidtogo specialproven. Dessa voro olika allt efter pojkarnas specialutbildning. Eldledningsmanskapen fingo räkna korrektioner, för riktarna gällde det att göra en målväxling och ställa in kanonen rätt mot de upplysta riktkäpparna, luftvärnskulsprutemanskapen fingo i mörkret byta pipa på en kulspruta, sjukvårdsmanskapen fingo lägga ett prydligt huvudförband o. s. v.

Efter dessa prov återsamlades patrullerna och fingo under patrullchefens ledning ha gevärsvård, som sedan bedömdes och betygsattes. Dessa prov gåvo en mycket god bild av deras kondition och förmåga att även efter svårare ansträngningar "samla sig" och utföra precisionsarbeten av olika slag. Ett prov som de värnpliktiga med glans bestodo.

Resultat: Snabbaste ptr: 40 Carlsson, 47 Karlsson, 151 Karlsson, 10 batt., tid 1,46,5. Bästa ptr: 40 Carlsson, 47 Karlsson, 151 Karlsson, 10 batt., reducerad tid 1,11,0. Näst bästa ptr: 8 Hansson, 9 Karlsson, 27 Olsson, 10 batt., reducerad tid 1,25,0. Därnäst följde: 4268 Lund, 4266 Johansson, 4292 Andersson, 4309 Karlsson, 15 batt., reducerad tid 1,35,0.

Från cykelfältskjutningen på I 18

Gotlands Allehanda 22/2 1943

Regementschefen överste Berggren överlämnar Gotlands Allehandas pris till segrande patrull och som mottagare står vpl. 15364 Gustafsson.

En bild av tävlingsledningen, som lyckades så bra med sin omfattande uppgift. I mitten löjtnant Carlerot.

Om veteranen från boerkriget

Gotlands Allehanda 23/2 1943

Om veteranen från boerkriget, lantbrukaren Johan Söderström, Bläsungs i Väskinde, erinrade vi i går med anledning av hans på söndagen timade sjuttioårsdag. I anslutning till hans sextioårsdag 1933 publicerade Gotlands Allehanda en längre intervju med hr Söderström, som då berättade om sina minnen från deltagandet i boernas kamp omkring sekelskiftet. Det kan vara av intresse, att i korthet pa nytt påminna om detta.
Söderström, som är född vid Klinte gårda i Väskinde, begav sig vid 15 års ålder till sjöss och var med om en hel del spännande upplevelser inom alla de fern världsdelarna innan han kom till Sydafrika och erhöll anställning som befälhavare på en flodbåt. När kriget bra ut ställde han sig jämte andra skandinaver såsom friviliig till boerrepublikens förfogande. Det var hårda strider som utkämpades och många av skandinaverna fingo sin gray därnere. Söderström var en av de få i den skandinaviska kåren, som klarade sig ur den blodiga leken med livhanken i behåll. Boerrepublikerna bestodo inte sina soldater med någon slags kontant avlöning utan endast mat och husrum, det sistnämnda huvudsakligen i Guds fria natur. Vapenutrustningen utgjordes av endast mausergevär utan bajonett och revolver. Så kallade blanka vapen saknades helt och ballet. Uniform bars endast av skandinaviska kåren oh boernas egna artillerister. Någon anfallsgeist fanns emellertid inte hos boerna, och största orsaken till att dåvarande befälhavaren över dem, Piet Cronje, måste dagtinga var boernas envisa fasthållande vid att medföra sin boskap, som de inte förmåddes skiljas från. Hela Cronjes armé blev ford till ett fängläger på S:t Helena, där krigsfångarna hade det relativt bra. I november 1902 upplöstes fånglägret, och var och en kunde fritt återvända hem från Napo. leons ö. Söderström stannade dock kvar ännu ett år, ägnande sig åt snickeri, men därefter reste han hem till fosterön, gifte sig och blev en jordfast lantbrukare. Bland sina krigsminnen förvarar han ett album med diverse urklipp, kort och brev m. m. ännu i dag är "skandinav" en hederstitel nere i Sydafrika.

Små fiskfångster få transporteras med kronans bil?

Gotlands Allehanda 23/2 1943

Fårö fiskförsäljningslag har hos regeringen begärt att vid mindre fångster få transportera fisk med kronans proviantbil till Fårösund, varifrån den sedan på annat sätt forslas vidare till Visby. Vid dessa små fångster bli nämligen fraktkostnaderna orimligt höga, varför hittills fångsterna för flera dagar måst samlas ihop, till nackdel för konsumenterna. Vid större fångster, t. ex. över 10 lådor, anlitas trafikbil. Vederbörande militärchef har inte något att invända mot arrangemanget.

Hemse luftskyddslån

Gotlands Allehanda 23/2 1943

Till k. m:t har länsstyrelsen med tillstyrkande av bifall överlämnat en framställning från Hemse kommun om tillstånd att upptaga ett 10-årigt amorteringslån å 15,000 kr. för uppförande av luftskyddscentral med skyddsrum och brandstation samt slangtorn.

Gotlandsinfanteristernas kamratförening

Gotlands Allehanda 25/2 1943

Gotlandsinfanteristernas kamratförening samlas vad Gotlandskretsen angår till årsmöte i Visby den 14 mars, som är en söndag. Samlingsplats blir stadshotellet i Visby och programmet upptar utom kretsförhandlingar föredrag, filmförevisning och ett enkelt samkväm. Detaljer för de senare punkterna äro ännu inte definitiva. Meningen är att medlemmarna från landet skall kunna hinna hem med kvällstågen. Deltagande skall anmälas senast den 11 mars till klubbmästaren, tel. Visby 58 eller 1717 kl. 8-10, 12-4.I senaste numret av Gotlandsinfanteristen återfinnes en del punkter, som särskilt angå kamratföreningens medlemmar och numret är för övrigt som vanligt omväxlande och trevligt. Överstelöjtnant Nils Söderberg skildrar hur Gotlands infanteriregemente utvecklats ur ett frivilligt folkuppbåd, fritidsundervisningen på Visborgs slätt behandlas i en längre artikel med flera uttalanden och likaså redogöres för I 18:s I. K:s verksamhet 1942 i en utförlig artikel. Den idrottsliga verksamheten är för övrigt föremål för flera artiklar med referat.

Skjutning

Gotlands Allehanda 27/2 1943

Skjutning med olika vapen äger rum 2/3 - 5/3 på Sysnehalvön samt 7/3-13/3 från kusten mellan Bryggans fiskläge i Tjeldersviken och Gryngeudd i Gammelgarn mot havet enligt anslag, som uppsättas i fiskelägen. Upphittade projektiler få EJ vidröras utan skola anmälas per telefon Kräklingbo 45. Övningsledaren.

”Örlogsposten” får lokalredaktion i Visby

Gotlands Fokblad 6/5 1943

Tre manskapstidningar inom marinen ha nu sammanslagits till en som fått namnet ”Örlogsposten” och som nu utkommit med sitt första nummer. Redaktionen är förlagd till Stockholm och man planerar lokalredaktioner på fem platser, bl. a. i Visby.

Dråp på Högklint förövat av Visbybo. Dödligt slag mot A7-volontär. Supkväll som slutade med tragedi

Gotlands Folkblad 7/6 1943

Ett dråp förövades på lördagskvällen på Högklint. En volontär från A7 Nils Olof Åberg, född 1921 och hemmahörande i Växjötrakten, tilldelades ett slag mot halsen, varvid han föll mot taggtråden i ett närliggande stängsel. Han rosslade några ögonblick, varefter han föll samman. I bil fördes han till lasarettet, men där kunde endast konstateras att döden inträffat. Dråparen är en 29-årig visbyarbetare, som f. n. sitter anhållen hos krigspolisen.

Ett sällskap civila, fem personer, kom vid 23-tiden ut till Högklint i bil. Alla fem voro tämligen berusade. Då bilen stannade skulle ett sällskap på fem volontärer försöka få den under returresan till staden, och Åberg skyndade fram för att underhandla med chauffören. Han frågade om bilen var ledig och fick svaret att lugna sig tills det andra sällskapet kommit ur.

En kamrat till Åberg, som var illamående, stod en bit borta, och Åberg ropade något skämtsamt till honom och gick därefter bort och klappade honom på axeln. En av de civila uppfattade detta som ett mot honom riktat skällsord och följde efter. Då han kommit i kapp dem- endast ett par meter - slog han först till den illamående volontären och sedan Åberg. Volontären, som heter Andersson, har uppgett vid vittnesförhör i dag att slaget mot honom inte var hårt. Omedelbart efter detta slag hade den civile som sagt även slagit till Åberg, med följd att denne föll baklänges.

En del vittnen uppge att slaget skulle ha träffat på halsen, vilket styrkes av att Åberg i fallet förde handen mot strupen. Andra anse att slaget skulle ha träffat på hakan. Efter slaget blev Åberg liggande, och vittnen uppge att gärningsmannen skulle ha yttrat: Han simulerar bara, han vågar inte resa sig upp. Själv uppger den anhållne att han inte sett att Åberg fallit omkull. Han skulle ha gått ett varv runt bilen och då han kom tillbaka hade Åberg legat på marken, uppger han. Alltså, menar den anhållne, skulle någon av kamraterna ha fortsatt misshandeln.

Om slaget eller fallet orsakat döden kan man inte f. n. uttala sig om innan den rättsmedicinska undersökningen verkställts. Åberg föll med nacken över den understa tråden i taggtrådsstängslet och det är inte helt uteslutet att fallet mot denna kan ha bringat en kota i nacken ur sitt läge.

Åberg fördes sedan i bilen till lasarettet i Visby. En av hans medföljande kamrater företog under hela resan till staden konstgjord andning på honom, men utan resultat. När man kom fram till lasarettet, kunde läkare endast konstatera att livet flytt.

Sällskapet, som kommit från staden, hade under tiden försvunnit. Och när sedan polisen sökte efter dråparen, lyckades det den först att vid 3-tiden på söndagsmorgonen få tag i honom i hans hem. Han är gift och har barn.

Dråparen visste ingenting om att Åberg avlidit, däremot visste han att han slagit till honom. Han påstår emellertid att det var flera personer som slagit Åberg. Krigspolisen, som har hand om utredningen, anhåller därför att åsyna vittnen till händelsen ge sig tillkänna. Krigspolisens telefonnummer är 2055.

Under kvällen hade dråparen jämte ett par kumpaner varit på födelsedagsfest, och på tre personer hade hade man druckit ut en liter brännvin, varefter man fortsatt till Stadshotellet och bättrat på ruset. Senare hade man kommit på idén att bege sig ut till Högklint. Även i staden hade sällskapet uppträtt synnerligen olämpligt. Sålunda hade de sökt få tag i en bil på Donnersplats. De hade funnit en, som emellertid var upptagen, vilket emellertid inte generade kumpanerna. Medan chauffören lade på ett brev på postlådan sökte de med våld fösa ut passagerarna ur bilen för att taga den för egen räkning. Detta lyckades emellertid inte. Så småningom fingo de tag i en annan bil och kunde ta sig ut till Högklint.

Här utspelades sedan den fruktansvärda tragedien. Dråparen förnekar inte att han slagit till volontären, men han påstår att det varit flera än han som slagit. Detta kan emellertid vare sig hans kamrater eller volontären påminna sig om. Det är för att få klarhet i detta, som krigspolisen efterlyser åsyna vittne.

Dråparen, en grovarbetare från Visby, sitter f. n. anhållen hos krigspolisen. När han anhölls tog han det ej så hårt, eftersom han förmenar, att det ej var han som slog det dödande slaget. I dag är han emellertid helt nedbruten av det inträffade.

Den fruktansvärda händelsen utspelades utanför festplatsen och därinne visste man inte mycket om vad som inträffat. En och annan visste endast att en man svimmat efter ett slag, men att han avlidit var ej känt. Hade man vetat det, så hade festligheterna givetvis avbrutits förklara arrangörerna."

5 års straffarbete för Högklintsdråpet - Edvin Pettersson dömd av södra häradsrätten i dag

Gotlands Allehanda 1/7 1943

Slutrannsakning ägde i dag rum med den häktade grovarbetaren Edvin Pettersson från Visby, vilken som bekant gjort sig skyldig till misshandel varav döden följt. Händelsen inträffade vid Högklints festplats på kvällen den 5 juni, då Pettersson under rusets inflytande riktade ett så våldsamt slag mot en A 7-volontär Nils Olof Åberg, att denne avled så gott som omedelbart. Södra häradsrätten dömde Pettersson att undergå straffarbete i fem år.
Rannsakningen hölls på kronohäktet under häradshövding Pfeiffers ordförandeskap och med landsfogde Broms som åklagare samt med advokat Elis Almqvist som biträde åt den häktade. Denna gång hördes två av de militärer som varit tillsammans med Åberg såväl under dagen som vid den tragiska händelsen på kvällen.
De tre militärerna hade under eftermiddagen förtärt en halv liter gin tillsammans och sedan besöktes en restaurang i staden, varvid man fick 7,5 cl. Brännvin till maten. Därefter ställdes färden till Högklint, men under tiden blev en av dem, nämligen K. V. A. Stockman, sjuk och stannade därför utanför festplatsen. Han låg en timme i skogen samt kom överens med Åberg samt den andre kamraten, vpl. Andersson, att hämta honom. När det sedan blev regn träffades man på vägen och då kom man överens om att åka hem, emedan Andersson också var illamående. Ingen av dem hade dock känt sig omtöcknad av den sprit som förtärts.
När bilen kom fram och stannade vid festplatsen hade Åberg gått fram för att höra om den var ledig och fick då besked om att vänta ett ögonblick. Han gick då tillbaka och försökte muntra upp Andersson som hängde mot en stängelstolpe 4-5 m. Från bilen. ”Hallå, Spenky” hade han sagt till Andersson och klappade honom sedan på axeln. Andersson hade därvid lyft på huvudet men träffades så gott som omedelbart av ett slag i pannan som utdelades av Pettersson. Denne hade nämligen kommit ur bilen och följt efter Åberg när han gick tillbaka. Tillropet till Andersson hade han tydligen missuppfattat, trodde Stockman, ty utan ett ord slog han till Andersson. Omedelbart härefter riktade Pettersson ett våldsamt slag mot Åbergs käke varvid Åberg vacklade till några steg, varefter han tog sig om halsen och föll ihop. Det hela utspelades på några sekunder. Pettersson ville framhålla att han yttrat några ord innan han slog till - ”Vad vill ni” eller något dylikt, men detta hade inget av vittnena kunnat uppfatta. Åhlander hade sedan slagit Stockman i ryggen, varvid denne dragit sig undan. En man hade dock sprungit efter honom och ropat att ”vi menade ingenting med det”. Ingen av de tre artilleristerna hade ingripit till självförsvar, och Åberg stod alldeles oförberedd när slaget kom, vilket förklarar den ödesdigra följden. Pettersson påstod liksom tidigare att han slagit Åberg först, men åklagaren ansåg för sin del att Stockman berättelse vore den riktiga.

Vid hemvärnets stridsskola i Vällinge anordnas från och med den 1 juli en sex veckors utbildningskurs för hemvärnsbefäl. Bland deltagarna märkas från Gotland hemvärnsområdesbefälhavarna folkskollärare Joel Sundahl, Hejde, och trafikbilägare Henrik Björklund, Vallstena. Efter kursen i Vällinge få deltagarna tjänstgöra sex veckor på truppförband.

Ytterligare tre sökande ha anmält sig till den ledigförklarade befattningen som ord. konstapel vid ordningspolisen i Visby, nämligen. vik. polismannen Ture Högfeldt, Visby, extra poliskonstapeln Harry Andersson, Laholm, och polisman Per-Gustaf Redebrandt, Fältpost 41122.

Bombfällning kommer att äga rum i sundet mellan Gotland och Fårön under tiden 26/7-21/8 1943. På vattnet farligt område: Söder om linjen Fårösund—Broa och norr om ost-västlinjen genom Skarvgrund. Under bombfällning är röd flagg hissad vid bryggan 800 m. WNW Skarvgrund. Vid bogserat mål är röd flagg även hissad å bogserande båt. Anm. Ev. erforderliga ytterligare upplysningar kunna erhållas per telefon, Fårösund 12.
Fårösund den 12/7 1943.

Divisionschefen

A. Skjutning från flygplan mot markmål kommer att äga rum under tiden 15/7-14/8 1943 mot Ryssudden (Ryssnäs) å Fårö. På marken farligt område: inom en radie av 800 m. från Ryssuddens sydspets. På vattnet farligt område: en sektor med sin spets på Ryssudden samt med begränsningslinjerna: en bäring 30° resp. 135° från Ryssudden och med en radie av 5 km. Under skjutning är röd flagg hissad å Ryssudden.
B. Skjutning från flygplan mot bogserat mål i luften kommer att äga rum under samma tid som ovan utanför Fåröns sydost-kust. På vattnet farligt område: området till 15,000 m. SO linjen Holmudden-Bungeör.

Flygförvaltningen har beviljat företrädesrätt till arbetskraft för anläggande av en radiosändarestation i Fårösund.

Vid 8-tiden i går kväll hade ett par hemskyddsblock på Klinten fått order om högsta luftskyddstillstånd, och ungefär 10 minuter därefter slog en brandbomb ned på en gård i ett av blocken. Inom ett par minuter hade hemskyddspersonalen iförda sina gula och gulröda armbindlar skyndat till med handspruta, hinkar, svabbar och spadar i högsta hugg, varför blandbomben snart var oskadliggjord. Ungefär samtidigt började det brinna på en annan gård några kvarter därifrån. Släckningspersonalen skyndade nu dit och snart var man herre även över denna brand.
Detta var den ungefärliga gången i den tredje av den serie hemskydds-övningar, som anordnats av luft-skyddschefen Gunnar Nilsson och vice luftskyddschefen Erik Jakobsson med en del hemskyddsblock i staden. Brandbomberna utgjordes av rökfacklor, vilka äro mycket lätta att oskadliggöra, varför det denna gång inte var fråga om någon övning i eldsläckning. Det var i stället snabbheten i lokaliserandet av och utryckningen till brandhärdarna, som skulle kontrolleras. Enligt övningsledarna var också kvällens övning tillfredsställande om det dock brast på en del punkter. Man har en smula svårt att ordentligt leva sig in i övi ningarna. Sålunda promenerade hemskyddspersonalen omkring på gatorna sedan larmet gått, i stället för att söka skydd med poster utsatta på sådana platser där det är god överblick över kvarterets hus. En annan sak att tänka på är att hemskydds-personalen i de olika blocken om möjligt böra söka undsätta varandra vid släckningsarbetet, vilket också skedde i ifrågavarande fall. Detta framgår visserligne ej av gällande instruktioner, men på sådana platser, där de olika blocken ligga tätt tillsammans bör ju personalen i ett block i inte stå overksam bara därför att det inte brinner "på hans gård".
Under kvällens övning inträffade en liten olyckshändelse i det att en ung flicka råkade stuka foten, och sålunda fingo också blockens sjuksystrar rycka ut med sina förstaförbandslådor och visa sina kunskaper, vilket de dock gjorde utan all anmärkning.
I samband med övningen passade luftskyddschefen på att ventilera en del händelser och missförhållanden, som beröra stadens luftskydd.
Sålunda har det flera gånger inträffat att illvilliga personer ringt till hemskyddsledarna i något block med falska uppgiftre om att en övning skulle äga rum vid en angiven tid eller att hemskyddsledarna skulle infinna sig på luftskyddsexpeditionen. Det är skillnad på skämt och skämt, men detta slags uttryck för folks skämtlynne kan inte kallas för annat än nidingsdåd. Det är av största vikt att förtroendet mellan personalen icke rubbas, och om dessa "falska larm" inträffa titt och tätt ge de hemskyddspersonalen anledning till en missvisande uppfattning om luft-skyddscentralens organisation. För att för framtiden undvika denna femtekolonnverksamhet påpekade luft_ skyddschefen att alla övningar meddelas per post och att ingen är skyldig att infinna sig på luftskyddscentralen utan att ha fått underrättelse om vad saken gäller.
En annan sak är, att klåfingriga småbarn tycks hysa ett mycket stort intresse för de gula skyltar, som anvisa vägen till närmaste skyddsrum, och vilka på en del ställen blivit rätt illa åtgångna genom stenkastning och annan mer eller mindre konstnärlig utsmyckning. Det är visserligen svårt för föräldrarna att alltid hålla uppsikt över sina telningar, men något skulle väl alltid kunna göras.
Som avslutning påpekade luft-skyddschefen att det vore önskvärt, att flera personer inträda i luftskyddsföreningen. Avgiften är endast 1 kr. per medlem, och för de medel, som sålunda inflyta, anskaffas instruktionsbroschyrer och övningsmaterial.
Så kunde personalen återgå till beredskap 3 och ägna sig åt mera fredliga sysselsättningar medan skymningen sänkte sig över staden, där gatlyktorna än få brinna och skyddsrummen än stå oanvända.

Enligt vad Gotlands Allehanda erfarit har kronan för tygverkstäderna på Gotland förhyrt den Appelqvistska bilverkstaden vid Söderväg jämte tillhörande lagerutrymmen samtidigt som kronan förvärvat befintliga maskiner. Förhyrandet gäller från 1 sept. tillsvidare.

Arméförvaltningen har nu fastställt stat för underhållet under ästa budgetår av arméns byggnader inom sjumde militärområdet.
Staten slutar på 40,000 kr., och härav avses för militärbefälhavaren direkt underställda byggnader i Visby samt järnvägen Visby-Kneippbyn 1,000 kr. samt för Tingstäde 4,000 kr., vidare för Gotlands infanteriregemente 21,000 kr., Gotlands artillerikår 8,000 kr. i Visby och 2,000 kr. vid Tofta skjutfält, samt för Gotlands tygstation 2,000 kr. i Visby, 500 kr. i Tingstäde och 1,500 kr. för territoriella förråd.

Förskingringarna vid Tygverkstäderna

Gotlands Allehanda 23/7 1943

Kassabrist på nära 4,000 kr konstaterad.
Första rannsakningen med för förskingring av enskilda och allmänna medel häktade kontorsskrivaren vid TvG Göthe Härde hölls i går på kronohäktet, där rådhusrätten sammanträdde under ordförandeskap av rådman Thor Ödin. Åklagare var stadsfiskal Herbert Ullman, och den häktade biträddes av advokat Elis Almqvist. Av berättelsen över den häktades levnadsomständigheter framgick bl a., att han är född den 9 februari 1906 och att han år 1926 avlade studentexamen. Han studerade därefter i Lund, där han avlade teologiskfilosofisk examen, varefter han under tre år arbetade som journalist på en hallandstidning. 1937 återupptog han sina studier, vilka emellertid blevo avbrutna genom inkallelsen i militärtjänst i september 1939. Den 1 juli 1941 fick han anställning som kontorsskrivare på TvG.
Den häktade, som tidigare tagit del av polisrapportens innehåll, vitsordade sina där lämnade uppgifter. Som tidigare nämnts har Härde bl a gjort sig skyldig till förskingring av 1,375 kr., utgörande en av de anställda vid TvG bildad sparkassa, och han medgav nu inför rätta, att han med början under förra hösten tillgripit pengar ur kassan, vars förvaltare han var. Sista gången han satte in kassans pengar på banken var i april 1942, men därefter hade han haft pengarna inom räckhåll och tagit av dem vid behov. Vid slutet av 1942 hade han dock kunnat redovisa medlem, i det täckt bristen genom att tillgripa pengar ur andra kassor.
Åklagaren yrkade vidare ansvar för att Härde uttagit ett löneförskott på 200 kronor för att han själv behållit likviden för en ????? på 260 kr., vilken summa skulle ha utbetalats till en firma här i staden, samt för att han gjort av med 1,162 kr av matpengar, som skulle inbetalts till A 7 och kr. 271:70 av liknande medel till I 18. Dessutom pågår fortfarande utredning angående bristande redovisning för s k växlingslappar – d v s skrivna lappar, som lämnats ut till personalen i stället för växelpengar, då det varit ont om dylika. Pengarna för dessa lappar ha Härde behållit för egen del, och det torde här röra sig om en summa på cirka 700 kr.
Svar framhöll beträffande löneförskottet, att dylika allmänt tagits ut vid TvG, varför han icke hade ansett sig handla brottsligt i detta fall. Åklagaren ansåg dock, att Härde borde ha vetat, att staten icke medger förskott till sina anställda, men krigspolisens chef kapten Bohman, som har hand om utredningen, förklarade, att det nog förekommit en del förskottsutbetalningar vid TvG och att den saken just nu är under utredning. De skyldiga torde därvid icke komma att undgå att ställas till ansvar.
Härde förklarade vidare, att han icke kunde finna, att förskingringarna rörde tjänstemedel annat än just beträffande förskottet, då han nämligen personligen hade haft att ansvara för matpengarna, som på avlöningsdagarna av honom drogos av på vederbörande lön. Det rör sig som tidigare nämnts om ersättning till kronan för portioner, som anställda vid TvG fått tillstånd att inta i respekrive truppförbands matsalar. Enligt åklagarens mening har egentligen ett större belopp än det som framkommit vid utredningen förskingrats, då Härde nämligen efterhand täckt bristen bl a en gång medelst ett lån på 1,600 kr. Det har emellertid varit omöjligt att tillfredsställande klara ut den saken, varför man varit tvungen att hålla sig till den summa, som fattades, då Härde blev anhållen. Åklagaren bestred också, att dessa medel voro enskild egendom, och ordföranden konstaterade också, att de ju voro avsatta för kronans räkning och att denna får bära förlusten.
På fråga av ordföranden förklarade Härde, att de förskingrade pengarna gått åt till betalning av gamla skulder och över huvud taget till att hålla hans trassliga ekonomi flytande. Han hade då han började vid TvG haft uppemot 10,000 kr i skulder, och så fort hans fordringsägare på fastlandet fått reda på hans fasta anställning hade de börjat sätta åt honom. Under den senaste hösten och vintern hade han dessutom blivit deprimerad och nervös på grund av de olagligheter han gjort sig skyldig till, varför han för att döva sitt samvete ägnat sig åt ett tämligen intensivt uteliv.
Åklagaren yrkade ansvar enligt nya strafflagen 22 kap. 1 och 3 par jämfört med 25 kap. 16 par för grov förskingring men begärde uppskov en vecka för att inkomma med fullständig utredning angående historien med växlingslapparna. Uppskovet beviljades och målet förekommer åter torsdagen den 29 dennes kl. 15.

Straffet står fast

Gotlands Allehanda 24/7 1943

Törstande yngling stal tobakskort

Gotlands Allehanda 26/7 1943

Till förrådsman vid Gotlands tygstation

Gotlands Allehanda 27/7 1943

Till förrådsman vid Gotlands tygstation, centralförrådet, har bland 16 sökande antagits förrådsman Gustaf Pettersson A 7.

Kungl. Gotlands kustartillerikår, Fårösund

Gotlands Allehanda 27/7 1943

Kustartilleriet är platsen för friska och spänstiga ungdomar, som vill framåt. Utmärkta skolor med civila lärare i allmänbildande ämnen lägga under vinterhalvåret god grund för fortsatta studier. Under somrarna intressanta övningar till lands och sjöss, omväxlande med handvapenövningar, idrott och bad. På kustartilleriet i Fårösund kan även Du bli delaktig av allt detta. Skriv eller ring redan i dag till Rekryteringsofficeren, KA 3, Fårösund.

Där får Dn alla upplysningar. Tel. Fårösund, Kustartilleriförsvaret 66 eller 34.
Fri beklädnad, kost, förläggning, tand- och sjukvård förutom 67:- kr. i månaden för egna utgifter och nöjen redan under första året.

Förskingringarna vid TvG. Domen blev 9 mån straffarbete

Gotlands Allehanda 30/7 1943

Kontorsskrivaren vid TvG Göthe Härde rannsakades i går för andra gången på kronohäktet inför rådhusrätten för de förskingringar han gjort sig skyldig till. Rättens ordförande var även denna gång rådman Thor Ödin, som åklagare tjänstgjorde t f stadsfiskal Paul Önnered och den häktade biträddes av advokat Elis Almqvist.
Svaranden, som vid första rannsakningen bestred, att förskingringarna rörde tjänstemedel, medgav nu att så var fallet utom beträffande sparkassemedlen, vilka ju utgjorde personalens egna besparingar. Till rannsakningen hade därjämte krigspolischefen kapten Bohman inkommit med en tilläggsrapport, vari ersättningsyrkanden från ytterligare ett par medlemmar i sparkassan framställdes. Dessutom hade nu utredning verkställts angående de tidigare omnämnda lapparna, som utlämnats i stället för växelmynt och vilka Härde underlåtit att inlösa. Dessa medel uppgingo till sammanlagt kr. 737:15. Härde godkände samtliga ersättningsanspråk.
Sedan de egentliga rättegångsförhandlingarna därmed voro avslutade fick Härde ordet för ett ”försvarstal”, i vilket han såsom bevis för att han icke var någon brottslig natur bl a berättade, att han vid två tillfällen, då han hämtat större penningsummor på riksbanken, fått 250 kr för mycket. Första gången hade han själv ringt ned och påpekat felräkningen och andra gången hade kassören ringt honom och frågat om det möjligen var han som fått för mycket pengar. Härde, som före påringningen icke räknat igenom summan, hade ögonblickligen gjort det och konstaterat felet. Han framhöll nu särskilt, att det aldrig fallit honom in att behålla dessa medel, vilket ju faktiskt skulle ha låtit sig göra utan större risk. På samma sätt hade han vid förskingringarna egentligen aldrig menat att föröva tillgrepp av andras medel – han hade hela tiden hoppats kunna klara saken, vilket han säkerligen skulle ha lyckats med under sin till juli månad planerade semester. Han hade nämligen redan fått löfte att låna motsvarande summa av en privatperson och det var egentligen endast själva formaliteterna kring lånets upptagande som återstodo. Men så hade häktningen kommit emellan, och då kunde ju lånetransaktionen icke fullföljas.
Härde framdrog vidare som en förmildrande omständighet, att han gjort sitt bästa för att underlätta utredningen och att han mycket väl insett det brottsliga i sitt handlingssätt. Den saken hade han f ö haft tid att noga övertänka under häktningstiden, som för honom varit en bitter men kanske nyttig erfarenhet. Speciellt en sak hade mognat till visshet hos honom, och det var, att detta vore första och sista gången han komme att stå inför domstol, åtalad för egendomsbrott. Han vädjade nu till domstolen att utdöma kortast möjliga straff – icke emedan han fruktade cellens ensamhet utan därför att han önskade komma ut för att med ärligt arbete gottgöra det han förbrutit. Jag vet redan, att jag kommer att lyckas med detta, tillade han.
Den häktades rättegångsbiträde förklarade, att svarandesidan intet hade att erinra mot de av åklagaren vid första rättegångstillfället framställda yrkandena utom beträffande de 200 kr., som Härde uttagit i förskott. Här borde icke ansvaret gälla förskingring utan endast oförstånd i tjänsten. Advokaten framhöll dessutom, att främsta anledningen till förskingringarna varit det faktum, att gamla fordringsägare hårt ansatt Härde så fort de fått reda på hans fasta anställning.
Slutlingen vitsordade kapten Bohman, att Härde så mycket som möjligt hjälpt till vid utredningen – kanske med undantag för de två första dagarna, då han tydligen ännu stod under inflytande av den chock, som anhållandet inneburit.
I sitt utslag konstaterade rätten, att Härde för det första gjort sig skyldig till förskingring av 260 kr ur den handkassa han hade anförtrotts, för det andra, att han av matpengar, som skulle inlevereras till kronan, för egen del behållit kr. 1,433:70, för det tredje, att han av avlöningsmedel tillgripit kr. 737:15, för det fjärde, att han förskingrat personalens sparkassa på 1,375 kr samt för det femte att han beträffande det uttagna förskottet gjort sig skyldig till oförstånd i tjänsten. Brotten rubricerades som grov förskingring och uppsåtlig tjänsteförsummelse. För dessa sina brott dömdes Härde att undergå straffarbete i nio månader, varjämte han förklarades avsatt från sin befattning som kontorsskrivare. Han skall ersätta kronan med kronor 2,630:85 och övriga målsägare med av dem äskade belopp – sammanlagt uppgå förskingringarna till kr. 3,805:85.

Ny regementsläkare vid I 18

Gotlands Allehanda 30/7 1943

K m:t har utnämnt bataljonsläkaren vid Västernorrlands regemente S. Hansson till regementsläkare vid Gotlands infanteriregemente.

Militära verkstadsutrustningen

Gotlands Allehanda 30/7 1943

Regeringen har anvisat 11.200 kr. till anskaffning av verkstadsutrustning för Göta pansarlivgardes kompani på Gotland och 3.300 kr. till Stockholms luftvärnsregementes batteri på Gotland (Visby).

I 18:s musikkår framträder i radio

Gotlands Allehanda 1/9 1943

I raden av utsändningar från Visbystudion kommer härnäst en konsert av infanteriregementets musikkår, som förfogar över 40 minuter i programmet lördagen den 11 september. Det blir så gott som uteslutande gotländska saker vid kårens framträdande, däribland flera nyheter för vårt lands radiolyssnare. Under fredliga tider gästade "Gotlänningarna" våra storstäder varje sommar och att det därvid blev flera konserter i radio var ju helt naturligt. Så det är inte första gången som musikdirektör Bäckström samlar sina duktiga musiker framför en radiomikrofon.

Lotta- och Hemvärnsfest

Gotlands Allehanda 2/9 1943

Lotta- och Hemvärnsfest på Kyrkberget, Fröjel, söndagen, den 5 september kl. 1 e. m.Föredrag. - Sång till luta. - Kaffe. - Tombola.Skämttävlingar. Folklekar.

Fröjels lottagrupp

Gotlands marindistrikt mm

Gotlands Allehanda 2/9 1943

Gotlands marindistrikt skulle vid bifall till marinförvaltningens nu avlämnade riksdagspetita för nästa budgetår erhålla följande anslag: till motorverkstad m. m. 72,700 kr., för tillbyggnad av kanslihus för Gotlands kustartilleriförsvar och Gotlands kustartillerikår 282,500 kr., till komplettering av manskapsmäss 22,500 kr., utvändiga ledningar 32,100, planering av vägar 16,800, beklädnads- och persedelförråd 76,000, komplettering av arrestlokal 20,600, komplettering av förläggningsbyggnader och baracker 41,700, splittersäkert kabelförråd 97,000, och för komplettering av stängsel kring kasernområdet 13,000 kr.

Militärbefälet förlägges till gamla S:t Olof. Bästa lösningen, anse militärmyndigheterna

Gotlands Allehanda 7/9 1943

Som en lösning av lokalfrågan för militärbefälsstaben å Gotland har, såsom i korthet omnämnts, av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse ifrågasatts, att för stabens räkning skall tagas i anspråk det f. n. utan permanent användning stående gamla S :t Olofs sjukhus i Visby. Redan i början av året ingick styrelsen till regeringen med förslag i saken och begärde därvid 132.000 kr. till erforderliga ändrings- och iståndsättningsarbeten.
Sedan denna fråga närmare utretts, har fortifikationsstyrelsen hemställt om förslag till riksdagen om anvisande av 247,000 kr. till i byggnadsarbetena, därvid anförts, att det vore meningen att taga i anspråk sjukhusbyggnaden och en intill densamma liggande f. d. portvaktsbyggnad, varvid sjukhuset beräknades inrymma erforderliga expeditionslokaler för militärbefälsstaben och för hemvärnet, medan portvaktsbyggnaden erfordrades för beredande av bostad för eldare och gårdskarl.
Fortifikationsstyrelsen har låtit uppgöra förslag till omändringsarbeten. Från medicinalstyrelsen har inhämtats, att denna myndighet ej motsätter sig ett överförande av byggnaderna till försvaret. Då emellertid sjukhusbyggnaden i händelse av krig avsetts att tagas i bruk för evakuering av ett visst antal patienter från nya S:t Olofs sjukhus, vilket senare är avsett att användas såsom beredskapssjukhus, måste lokaler anskaffas för beredande av plats för de evakuerade patienterna, ca 100 st. Med hänsyn till att såväl manliga som kvinnliga patienter måste förflyttas, blir det enligt medicinalstyrelsens åsikt nödvändigt att för detta ändamål uppföra två baracker till en kostnad av c:a 130,000 kr.
Lösandet lokalfrågan för militärbefälsstaben genom sjukhusets övertagande komma därmed att stiga utöver vad som först beräknades, nämligen till 247.000 kr. enligt prisläget i juli 1941. Då emellertid en nybyggnad, såsom ursprungligen projekterats, skulle kosta 367.000 kr., bleve en lösning enligt nu föreslaget alternativ ur kostnadssynpunkt ekonomiskt fördelaktigare än nybyggnad. I övrigt har fortifikationsstyrelsen påpekat, att då de för medicinalstyrelsens räkning uppförda barackerna bedömts nödvändiga endast under nu rådande beredskapsförhållanden, desamma kunna i er framtid flyttas och utnyttjas för truppförbanden å Gotland. Med hänsyn härtill och då gamla S:t Olofs sjukhus väl lämpar sig för expeditionsändamål, vidhåller fortifikationsstyrelsen sitt förslag om att sjukhuset skall få övertagas för militärbefälets räkning. Med hänsyr till önskvärdheten av att militärbefälsstaben snarast möjligt beredes ändamålsenliga lokaler och då där igenom ett visst antal bostadslägenheter kommer att frigöras och bli tillgängliga i allmänna marknaden anser fortifikationsstyrelsen de föreslagna arbetena snarast möjligt böra komma till utförande. Slutligen har påpekats, att de ändringsarbeten som avses att utföras, ej komma att innefatta något ingrepp i byggnadernas yttre utseende, varför nödig hänsyn kan tagas till att sjukhusbyggnaderna äro upptagna i för teckningen över kulturminnesmärken.

Högsta domstolen fastställer domar

Gotlands Allehanda 8/9 1943

Högsta domstolen har liksom tidigare krigshovrätten ogillat av vpl civilarbetaren 100-62-38 Karl Erik Hammarström anförda besvär över att Gotlands infanteriregementes krigsrätt dömt honom till 3 mån. fängelse för vägran att utföra förmans befallning.

Likaledes har H. D. fastställt kirsghovrättens och krigsrättens beslut att döma vpl 284-69-28 Karl Sigurd Hammar till 3 mån. fängelse för vägran att åtlyda förmans befallning.

Högsta domstolen har vidare ogillat av vpl 1074-5 Gustav Holger Lindahl anförda besvär över att Krigshovrätten dömt honom till straffarbete i 3 mån. och 15 dagar för stöld och uppsåtlig förbrytelse i tjänsten samt för vårdslöshet vid fullgörande av tjänsteplikt. Gotl. kustartillerikårs krigsrätt hade dömt Lindahl till 2 mån. fängelse för vårdslöshet i sin tjänst som marketentare, då han i marketenteriet i strid med gällande föreskrifter sålt varor som han inköpt i privat affär och på vilka han själv fått rabatt. Rådhusrätten i Norrköping hade tidigare dömt honom till 3 mån. straffarbete för stöld och krigshovrätten förordnade att gemensamt straff skulle utdömas, vilket bestämdes till 3 mån. 15 dagar.

En kollision mellan bil och tåg

Gotlands Allehanda 9/9 1943

En kollision mellan bil ock tåg inträffade i går eftermiddag på hamnen, men den förlöpte som väl var så pass lyckligt att endast mindre materiella skador uppstodo. Ett tågsätt var på väg nedåt hamnen och lokföraren observerade redan vid fängelset en kronans lastbil som stod några meter från spåret i närheten av resgodsmagasinet. När loket befann sig på 10 meters avstånd från bilen började den emellertid plötsligt backa in över spåret och lokpersonalen hade ingen möjlighet att bromsa in. Man gav några signaler och då först märkte bilföraren att fara var på färde. Ingen kunde emellertid göra något för att hindra krocken och bilen fick en smäll på sidan, varför den föstes undan och blev stående längs med lokomotivet.

Motorkuttern Svanhilds förolyckende

Gotlands Allehanda 14/9 1943

Sjöförhör rörande motorkuttern Svanhilds förolyckande i fjol somras i inloppet till Visby hamn - kuttern rammades som bekant av minsveparen Ven - hölls igår inför rådhusrätten härstädes. Förhör har tidigare hållits inför krigsrätt i marindistriktet. Vid dagens rättegångstillfälle inställde sig sjöåklagaren polisdomare Gösta Berglund från Stockholm och som ombud för kronan kapten J. L. Nilsson. Svanhilds ägare och befälhavare hr Napoleon Olani inställde sig personligen.

I hr Olanis förklaring till olyckan göres gällande, att han blivit påränd av minsveparen, trots att han gått så långt på farledens babordssida, att farleden praktiskt taget var fri och trots att han då Ven nalkades girat ännu mera babord hän. Från kronans sida hävdas att Olani hållit på fel sida av farleden och därigenom själv vållat kollisionen.

Enligt Olanis förklaring hade han sedan han lämnat fiskehamnen och rundat pricken utanför denna, girat babord hän och hållit sig i farledens östra del, han hade styrt i riktning utmed prickarna Södra Banken inre och yttre och hade därvid lämnat hela inseglingsrännan i enslinjen fri för den på ingående stadda minsveparen. Denna hade han siktat när han kom. ut genom gattet och han hade när minsveparen kom närmare sett denna hålla sådan kurs att Olani sett hans styrbordssida. Kommen ännu närmare hade minsveparen plötsligt girat styrbord hän, vilket föranledde Olani att gira ännu mera babord. Kort efteråt hade kollisionen inträffat varvid minsveparens stäv trängde in i motorrummet och delvis krossade motorn samt i övrigt orsakade sådana skador att Svanhild sjönk. Den medföljande besättningsmannen på Svanhild hade omedelbart bärgats ombord på Ven och även Olani hade sedermera bärgats, han hade dock till en början fastklämts i motorrummet. Minsveparens stäv hade träffat Svanhild något akter om tvärs på styrbordssidan.

Befälhavaren på Ven har uppgivit, att han på 400 meters avstånd under pågående inseglingsgir iakttagit Svanhild mitt i farleden på utgående samt på c:a 100 meters avstånd givit styrbordssignal (denna uppger sig Olani aldrig ha hört) men då ingen åtgärd förmärktes på Svanhild hade Ven girat något styrbord och givit backsignal samt stoppat. Svanhild hade under tiden girat ännu mera babord. I övrigt höll sig befälhavaren till regeln om att vid möte hålla styrbord hän i trång farled.

Som sakkunniga bisittare i rätten fungerade sjökaptenerna Bertil Lindström och John Larsson. Kapten Lindsström påpekade, att farleden utanför gattet näppeligen kunde kallas för trång och enligt sjöåklagarens utsago finnes ingen bestämmelse om vad som avses med trång falled endast den ledning som praxis ger. Olani hävdade att om minsveparen hållit sig i enslinjen hade ingen kollision behövt inträffa.

Tre man från signalstationen i Visby hördes. De hade sett att Ven vid inseglingen gjort en ovanligt stor gir. Signaler hade hörts men mycket otydliga. Kollisionen hade inträffat omedelbart efter signalerna.

Sjöåklagaren yrkade ansvar på Olani för att ha brustit i iakttagandet av bestämmelserna i reglementet till undvikande av ombordläggning samt för att han försummat hållande av utkik i trång farled. Rätten meddelar yttrande om två veckor.

Överste Kempff tar avsked av A 7

Gotlands Allehanda 14/9 1943

I morgon kl. 9.30 blir det en högtidlighet vid A 7 i samband med att överste Kempff då tar avsked av sin kår och dess personal. I samband härmed blir det fältgudstjänst med predikan av stabspastor Ihrmark. Överste Kempff avreser hårifrån om torsdag kväll.

Stridsskjutning å Tofta skjutfält

Gotlands Allehanda 15/9 1943

Stridsskjutning å Tofta skjutfält med kulsprutor och granatkastare äger rum 16/9 1943 kl. 1300-1500 från trakten av Norrgårda med nordnordvästlig skjutriktning. Skjutfältet söder Norrgårda-Blåhälls fiskläge beröres ej av skjutningen.

Ch 110. komp. I 18.

Fältskjutning vid Koviken

Gotlands Allehanda 15/9 1943

Fältskjutning med lätta och tunga inf anterieldvapen äger rum d. 16 sept. 1943 kl. 1100-1500 vid Koviken. Skjutriktning väster ut.
Allmänheten varnas att under nämnda tid uppehålla sig vid Koviken och på havet väster därom.
Ch Fältpost 18157.

Straffhöjningen står fast

Gotlands Allehanda 17/9 1943

En gammal veteran

Gotlands Allehanda 17/9 1943

I dag uppnår fanjunkaren Carl Carlsson, Bosarve i Lye, den höga åldern av 98 år. Han är en veteran från Nationalbeväringens dagar och trots de många åren ännu relativt pigg och vid gott humör, trots att rörelseförmågan senaste tiden varit nedsatt, vilket nu tvingar honom att vara sängliggande.

En dödsolycka inträffade under gårdagen

Gotlands Allehanda 18/9 1943

En dödsolycka inträffade under gårdagen vid en militärförläggning utanför Slite, där en inkallad byggnadssnickare Folke Pettersson handskades så ovarligt med sitt gevär, som var laddat, att han träffades av ett skott. Han fördes till krigssjukhuset i Lärbro, men där kunde man endast konstatera, att döden inträtt.
Den bortgångne, som i det civila var byggnadssnickare och 25 år gammal, har varit inkallad till krigstjänst i olika perioder och skulle snart rycka ut. Han har i ett par års tid haft anställning vid byggnadsfirman Bror Eriksson härstädes och får från detta håll det bästa vitsord, i det att Pettersson var en synnerligen duktig snickare och skötsam i sitt arbete. Han efterlämnar som närmast sörjande moder i Väskinde samt trolovad och syskon. Landsfiskal Bonde i Slite har hand om polisutredningen, som kommer att närmare ge klarhet i huru vid händelsen tillgått.

Furirkåren I 18

Gotlands Allehanda 22/9 1943

Furirkåren I 18 avhåller årsmöte söndagen den 26 september med början kl. 1500. Lokal: Klubbrummet. Samtliga medlemmar anmodas närvara, utkommenderade medlemmar i största utsträckning. I 100-procentig anslutning välkomna.
Ordf.

Furirkåren I 18

Gotlands Allehanda 27/9 1943

Furirkåren I. 18 hade i går middag sitt årsmöte i klubbrummet, varvid förhandlingarna leddes av sergeant Kurt Nannesson med sergeant Fondelius vid protokollet.
Av den föredragna årsberättelsen inhämtades bl. a., att det gångna arbetsåret varit ganska gott. BL a. hade en del förbättringar av mässlokalerna kommit till stånd, varjämte nya äro under förberedande. Vad speciellt idrotten beträffar har kåren varit representerad i ett flertal tävlingar och detsamma har varit fallet även ifråga om skyttet, där framförallt serg. Holmstrand gjort sig särskilt gällande. Av årsberättelsen inhämtades vidare att medlemsantalet, som vid arbetsårets början var 81, vid dess slut utgjorde 75 - 28 hade avgått på grund av befordringar och avsked och 22 tillkommit.
Sedan årsberättelsen med godkännande lagts till handlingarna, företogs val av styrelse. Till ordförande utsågs sålunda serg. Bengt Larsson, till vice ordförande serg. Holger Brydling, till sekr. serg. Arne Larsson och till kassör furir Evald Form. Ledare för idrott och skytte blev serg. Lage Andersson och till mässfurir valdes furir Harry Fredriksson. De förutvarande styrelsesuppleanterna omvaldes.
De olika kommittéerna finge härefter tillfälle att redogöra för verksamheten under året, och nya riktlinjer för det kommande verksamhetsåret lämnades. Vidare beslutades om kårmärkestävlingar i allmän idrott, orientering, terränglöpning och event fälttävlan.
Vid årsmötet förekom även kaffeservering samt en frågesporttävling mellan trenne lag om vartdera tre deltagare. I ett lag var den avgående styrelsen representerad, i det andra den nya styrelsen, medan det tredje laget upptog tre övriga kårmedlemmar. Det sistnämnda laget segrade med 15 poäng, tätt följt av laget med den avgående styrelsen, som uppnådde 14.5 poäng. Det nya styrelselaget stannade på tredje plats med 10 poäng. Frågorna avsåg huvudsakligen att utröna vederbörandes kunskap i föreningsteknik o. dyl.

Nationalbeväringen ändrar namn. Skall hädanefter heta Gotlands befälsutbildningsförbund

Gotlands Allehanda 27/9 1943

Förbundet Gotlands nationalbeväring samlades i lördags till möte i lottornas lokal vid hamnen. Som främsta punkt på föredragningslistan stod förbundets antagande av nytt namn samt antagande av nya stadgar.
Såsom inledning gav överstelöjtnant Söderberg en kort historik över landstormsrörelsen på Gotland samt en orientering om de konsekvenser den nya försvarsordningen fört med sig ifråga om frivillig utbildning. Härvid anförde överstelöjtnanten i huvudsak, att landstormen numera försvunnit ur rullorna, och därmed har en av landstormsföreningarnas viktigaste uppgift - att utbilda landstormsbefäl - också upphört. Men härmed är inte sagt, att den frivilliga utbildningsverksamheten skall upphöra. Nej, den kommer tvärtom att få mycket större omfattning. K. m:t har nämligen uppdragit åt Centralförbundet att omhänderha all frivillig befäls- och ungdomsutbildning vid armén.
De värnpliktiga, som under sin tjänstgöring uttagits till befälsutbildning, komma att förordnas till befäl i de grader som motsvarar erhållen utbildning - vpl underbefäl, sergeanter och fänrikar. Förordnandet kommer att gälla för en tid av fyra år. För att detta härefter skall kunna förnyas, erfordras att vederbörande genomgår en kompletteringskurs. Denna fullgöres i två omgångar under de två sista åren av fyraårsperioden.
Möjligheter till förordnande i högre grader finnas också. Underbefäl kunna nämligen erhålla högre underbefälsgrad och underofficersgrad, sergeanter kunna bli fanjunkare och fänrikarna löjtnanter och så småningom även kaptener. Allt detta förutsätter emellertid, att stipulerade befordringskurser, genomgås. Såväl kompletteringskurser som befordringskurser skola genomgås på frivillighetens väg.
Att centralförbundet, som erhållit dessa utbildningsuppgifter, skulle kunna behålla sitt gamla namn - Svenska landstormsföreningarnas centralförbund - ansågs inte lämpligt. Efter flera olika förslag beslöts på centralförbundets årsmöte i våras, att förbundet fr. o. m. den 1/7 1943 skulle heta Centralförbundet för befälsutbildning. De gamla landstormsförbunden omdöpas till Befälsutbildningsförbund, och föreningarna komma i allmänhet att kallas för Befälsutbildningsföreningar Överstelöjtnanten framhöll även ungdomsutbildningens stora betydelse särskilt för hemvärnets rekrytering.
Efter denna orientering valdes överstelöjtnant Söderberg att leda dagens förhandlingar, och kapten. Tallqvist utsågs att föra protokollet. Ordföranden gav en orientering i namnfrågan, varefter man enkälligt beslöt att ändra namnet till Gotlands befäsutbildningsförbund. Styrelsen hade framlagt förslag till nya stadgar, vilka också godkändes efter några mindre justeringar.
Därefter företogs val av ny förbundsstyrelse. Härvid valdes överste Berggren, I 18, till förbundets och förbundsstyrelsens ordförande, medan nämndeman C. K. Gahnberg, Tofta, blev vice ordförande. Till övriga ledamöter valdes köpman C. O. Kolmodin och ombudsman Georg Pettersson, Visby, samt ing. F. Dehnberg, Slite. Suppleanter för dessa bleve landstingsman H. Levander, Havdhem, folkskollärare S. Tingström och köpman N. Malmberg, Visby. Härutöver.ingår i styrelsen en ledamot från var och en till förbundet ansluten förening. Dessa bleve, riksbankskassör A. Borgström, Visby, landsfiskal B. Bonde, Slite, rektor B. Nordlander, Hemse, insp. C. A. Broander, Källunge, och fjärdingsman H. Hallgren, Klintehamn. Till suppleanter för dessa valdes ing. B. Fritz, Visby, köpman E. Broander, Havdhem och posttjänsteman J. Kristoffersson, Sanda.
 
Guldmedalj till överstelöjtnant Söderberg.
Härefter meddelade ordföranden, att den gamla styrelsen vid sitt sista sammanträde beslutat tilldela överstelöjtnant Söderberg förtjänstmedaljen i guld. Medaljen i silver tilldelades de landstormsofficerare som innehaft förordnande i minst fem år.
Efter förbundsmötet sammanträdde omedelbart den nyvalda styrelsen. Härvid utsågs egendomsmäklare K. Dassow, Visby, till kassaförvaltare och kapten Tallqvist till sekreterare. Ordförande i verkställande utskottet blev överstelöjtnant Söderberg. Detta består dessutom av kassaförvaltaren och sekreteraren samt hrr C. O. Kolmodin, Visby, S. Tingström, Visby, och C. A. Broander, Källunge. Suppleanter i VU blev hrr F. Dehnberg, Slite, B. Nordlander, Hemse, och B. Fritz, Visby.
Förbundet skall under verksamhet samarbeta med andra frivilliga försvarssammanslutningar och insätter härför en styrelseledamot med suppleant i var och en av dessas styrelse. Att ingå i Gotlands lott.aråd valdes överstelöjtnant Söderberg med kapten Tallqvist som suppleant, i Gotlands skytteförbunds styrelse landsfiskal B. Bonde med insp. C. A. Broander som suppleant och i Gotlands luftskyddsförening riksbankskassör A. Borgström med folkskollärare S. Tingsträm som suppleant, närvarande välkomna följde en stunds förhandlingar. BL a. utsågs ledamöter till. lokalavdelning av Studieförbundet Medborgarskolan. Valda blevo sergeant Yngve Nilsson och kontorist Åke Kindblom. Vidare beslöts bildandet av en studiecirkel i kommunalskunskap, vilken skulle anslutas till S. F. M. 8 medlemmar anmälde sig under mötet för deltagande i densamma. Nästa möte kommer efter en inbjudan från konorist Ellfors, Bungenäs, att hållas i dennes hem lördagen den 23 pkt. Efter förhandlingarna höll ombudsman Bertil Nordberg ett kort föredrag om vår försvarsfrågas behandling under do senaste 25 åren. Omedelbart efter föredraget visades den vackra filmen "I tackel och tåg", en film upptagen vid skeppsgossekåren. Vid samkvämet som följde serverades kaffe, varefter ett par timmars lek vidtog. Kvällstimmarna förflöt sålunda under trevligast tänkbara stämning. 2 nya medlemmar invaldes under mötet i föreningen.

Gotlands befälsutbildningsförbund

Gotlands Allehanda 28/9 1943

I referatet från det möte med Gotlands befälsutbildningsförbund, alltså f. d. Gotlands nationalbeväring, som hölls under lördagen, råkade revisorerna bli bortglömda. De personer som valdes till förbundets revisorer voro landsstormslöjtnant H. Bergström, Visby, och hamnkassör Th. Gerentz, Visby, med kantor Karl Bandelin och landstormslöjtnant G. Siltberg, Visby, som ersättare. Som styrelsesuppleant valdes bl. a. köpman Nils Malmgren, Visby, icke Malmberg som uppgavs i referatet.

Svanhilds befälhavare fick böta

Gotlands Allehanda 28/9 1943

Underbefälskurs för sjövärnet

Gotlands Allehanda 2/10 1943