Från 1811 fram till 1892 gällde en särskild ordning för
militärbefälhavaren på Gotland. Han var även chef för Gotlands
Nationalbeväring och fram till 1873 också landshövding.
1892 ersattes
överenskommelsen från 1811 av en med fastlandet gemensam värnpliktslag. Militärdistrikten avlöstes
då av sex fördelningar. Militärbefälhavaren blev då chef för Gotlands trupper tillika chef
för Gotlands infanteriregemente. Denna roll behöll han till 1937 då
infanteriregementet fick en egen chef.
Mellan 1937‑42 skildes funktionerna åt. Den fredstida förvaltningen
sköttes av fem militärområden vilka lydde under fyra fördelningar som
skötte krigsplanläggning och militär beredskap.
Under beredskapsåren 1939‑45 organiserades först fem fördelningar och en
kavalleribrigad inom de olika militärområdena och under 1940‑41 ytterligare fem
fördelningar. Dessa fördelningar omfattade enbart mobiliserade krigsförband.
1942 utökades det gotländska försvaret till att omfatta VII.
militärområdet och Gotlands marindistrikt. Militärbefälhavaren blev chef
för båda. Hans marina ansvar upphörde 1957 men återkom 1966 i den större
organisationen Gotlands militärkommando. Titeln militärbefälhavare utbyttes då mot militärkommandochef fram
till 2000. Under denna period var denne underställd militärbefälhavaren
i Östra, från 1991 Mellersta militärområdet.
Sommaren 2000 reducerades Gotlands försvar men gavs en självständig
ställning under en militärdistriktschef. Denne gavs dock endast
territoriellt ansvar. Gotlands militärdistrikt lades ned den 31 december
2004. Samtidigt drogs Gotlands regemente in. Som väpnat försvar kvarblev
endast hemvärnet i Gotlandsgruppen. Denna underställdes
militärdistriktchefen i Mellersta militärdistriktet. Stabens vaktstyrka
var underställd Gotlands artillerikår A 7 och bar kårens
uniformer. Utspisning och all annan aktivitet styrdes alltså från A
7. Det var två olika grupper som tjänstgjorde på "Staben". Dels den
rena vaktstyrkan och dels signalisterna (4 personer) som inte ens
fick sova där tillsammans med andra för de kunde "prata i sömnen",
så de hade inhysts på annat håll i stan. De fanns emellertid i samma
hus på dagarna men satt ändå isolerade från övrig personal på grund
av deras hemliga arbete. |